1
SKUGGAN AV MESSIAS I FÖRSTA MOSEBOK
Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste
uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna." Sedan öppnade
han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. Och han sade till dem: "Det står skrivet att
Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att omvändelse och
syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.
(Luk 24:44-47)
Jag har förr undrat vad vår Herre menar här, jag hittade ju inget nämnt om ”Messias” i
Moseböckerna, ännu mindre något om uppståndelse från de döda. Dock vandrar vår Herre
över Moseböckernas sidor, dock inte uppenbart och explicit – utan typologiskt, i förebilder
och antydningar.
Någon har sagt att de typologiska bilderna av Kristus liknar skuggor som kommer före
Personen som är på väg. Vid soluppgången är skuggan lång och suddig, men allteftersom
solen stiger blir skuggan kortare och tydligare tills den vid zenit helt försvunnit under
Personen som då är här.
På samma sätt är de första bilderna suddiga och ger oss endast antydningar om evangeliet och
Kristus, men snart kommer bättre och bättre bilder tills tiden för Nya Testamentet då vår
Herre själv stiger in på scenen.
Här ska vi se på några personer ur Första Mosebok, specifikt några herdar. Närhelst vi ser en
god människa som är herde i GT, bör vi undersöka om han inte är en förebild till Jesus.
ABEL & KAIN (Gen 4:1-17)
Mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: "Jag har
fått en man från HERREN." Hon födde ännu en son, Abel, Kains bror. Abel blev herde och
Kain blev åkerbrukare.
Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt HERREN av markens gröda. Även
Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till
Abel och hans offer, men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och
hans blick blev mörk. Och HERREN sade till Kain: "Varför är du vred och varför är din blick
så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte
gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda
över den."
Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och
dödade honom. Och HERREN sade till Kain: "Var är din bror Abel?" Han svarade: "Jag vet
inte. Skall jag hålla reda på min bror?" Då sade han: "Vad har du gjort? Hör, din brors blod
ropar till mig från marken! Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för
att ta emot din brors blod av din hand. När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin
gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden."
Kain sade då till HERREN: "Mitt brott är för stort för att förlåtas. Se, i dag driver du mig
bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag
att vara på jorden, så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig." Men HERREN
sade till honom: "Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom.” Och HERREN
2
satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. Så gick Kain
bort från HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och
kallade den Hanok efter sin son.
Abel, hur är han en förebild till Kristus? Han är den förste herden i Bibeln, en förebild till den
gode Herden. Han frambar rätt offer: ett förstfött lamm, det bästa av hjorden.
Vad är ett rätt offer? Hur kunde Abel veta? Hade det varit ngt offer innan dess?
Jfr Guds offer i 3:21: oskyldigt djur dör, blod utgjuts för att skinnet skulle täcka de skyldigas
synd. Adam och Eva fick leva trots att det var sagt ”på den dagen ska du döden dö” – djuret
dog istället. ”Utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse” (Heb 9:22)
Abel fick Guds välbehag, han sökte Gud på rätt väg eller sätt, i nåd.
Dock blev han drabbad av avund, förrådd av sin broder, dödad – enligt rabbinska
kommentarer genom att Kain tog en sten och slog honom, visste inte hur han skulle slå för att
döda (ingen hade gjorde det innan), slog upp sår i händer och fötter innan han nådde strupen
och Abel dog.
Abel är en förebild till Kristus, som hade Faderns fulla välbehag, vilket väckte avund så att
han blev dödad med sår i händer och fötter.
Vem är då Kain?
Lite ledtrådar:
Sökte Gud på sina egna gärningars väg (4:3, markens frukt i anletets svett)
Avund mot sin broder som hade Guds välbehag (4:5)
Dödade honom med sår i händer och fötter (4:8)
Förvisad från sitt land, till ett kringflackande liv i världen (4:12)
Där rädd för att vem som helst kan döda honom (4:14)
Men blir gudomligt beskyddad, straff över alla som rör honom (4:15)
Var åkerbrukare, men blev stadsmänniska (4:17)
Vi ser här många tecken på att Kain är en förebild till judafolket, som förkastade Messias och
ropade ”Hans blod må komma över oss och våra barn!” (Matt 27:25). Enligt rabbinerna
själva: ”Vi fördrevs från vårt land för att vi avundats och hatat utan orsak”, men de
specificerar inte mot vem detta hat varit riktat…
Judarna fördrevs från sitt land till en hemlös tillvaro bland hedningarna. Det är endast Guds
under som bevarat dem från hedningars hat och attacker till idag. (Som jämförelse, hur många
kananéer, hettiter och etrusker ser vi idag?)
Denna bild slutar olyckligt, men kommande bilder ska ge en positivare och fullständigare bild
av Kristus och Israel.
3
JAKOB
Om herdar är förebilder till den Gode Herden, vem är då näste herde i Första Mosebok?
Jakob, som var herde hos Laban.
Men innan dess, en scen:
Esau fylldes av hat mot Jakob på grund av den välsignelse som hans far hade givit Jakob.
Han sade till sig själv: "Snart kommer den tid då vi skall sörja vår far. Då skall jag döda min
bror Jakob." När man berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon
bud efter sin yngre son Jakob och sade till honom: "Din bror Esau tänker hämnas på dig och
döda dig. Och nu, min son, lyssna på mig! Fly till min bror Laban i Haran och stanna hos
honom en tid, till dess din brors förbittring har lagt sig. När din bror inte längre är förbittrad
på dig och han har glömt vad du gjort mot honom, då skall jag sända bud och hämta dig
därifrån. Varför skulle jag mista er båda på en och samma dag?"
(Gen 27:41-45)
Vi har Jakob, den utvalde som har fått faderns välsignelse, men blir hatad för detta av sin
äldre bror Esau. Denne dödar honom, i tanken om inte i handling. Han måste försvinna bort
till ett främmande land – men längre fram slutar historien hoppfullt, han ska återkomma
därifrån och försonas med Esau.
Detta är en bild för Jesus, Faderns utvalde som blev hatad och dödad av fariséerna, men som
uppstod och en dag ska bli erkänd av judarna.
Brudarna
Nu börjar en ny bild:
Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och sade till honom: "Du skall inte ta
någon av Kanaans döttrar till hustru. Stå upp och bege dig till Paddan-Aram, till din morfar
Betuels hus, och tag dig en hustru därifrån, någon av döttrarna till din morbror Laban. Gud
den Allsmäktige skall välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig, så att du blir många
folk. Han skall ge Abrahams välsignelse åt dig och dina efterkommande, så att du får inta det
land som Gud har gett åt Abraham, det land där du nu bor som främling."
(Gen 28:1-4)
Vi har Sonen som lämnar sin Faders hus, utsänd på ett uppdrag: han ska bege sig till ett
avlägset land, till sina släktingar, för att där vinna en brud åt sig. Så ska löftet om ”många
folk” uppfyllas.
Och vi vet ju att Guds Son blev sänd hit av Fadern, just för att återvinna de förlorade fåren
och skapa en helgad församling, Kristi brud. Och hur fick han vinna henne?
Laban sade till Jakob: "Du är ju min släkting. Skall du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig
vad du vill ha i lön." Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel. Leas
ögon var matta, men Rakel var välväxt och vacker att se på. Och Jakob älskade Rakel. Därför
sade han: "Jag vill arbeta åt dig i sju år för Rakel, din yngre dotter." Laban svarade: "Det är
bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig." Så arbetade Jakob
i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.
(Gen 29:15-20)
4
Han måste vara tjänare och herde för att vinna sin brud, Rakel, den älskade och utvalda. Men
vad händer? Han blir orättvist behandlad, och så vips kommer en annan brud in på scenen –
han blir sammanfogad med Lea, den oälskade! Han kom för den utvalda Rakel, men det blev
Lea han fick – i alla fall för en tid.
Och vilka är dessa två kvinnor? Jesus kom i första hand för ”de förlorade fåren av Israels
hus”, men han väntar än idag på att få Israels folk som sin brud. Istället blev det Lea, ”hon
som inte fått barmhärtighet”, hedningarna som blev Kristi brud – just nu i alla fall. En dag ska
dessa sju år vara fullbordade, och Kristus ska få sluta Israels folk i sin famn.
Men när HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var
ofruktsam.
(Gen 29:31)
Lea blir välsignad, Gud ser till de svaga, hon blir fruktsam och föder många barn, ja
miljontals över hela världen om vi ser till Kristi kyrka, medan judafolket som representeras av
Rakel fortfarande väntar på att få föda. Men tiden kommer då även Israel ska bära frukt och
föda Josefar och Benjaminar.
Och sedan återvänder han till sin Faders hus, med sina två älskade brudar – Lea och hennes
jättelika skara av alla folk och stammar och länder och språk, och Rakel som han älskade
först. Så ska det bli en hjord och en herde.
Och så en sista detalj: på vägen hem får han ett nytt namn, från hans födelsenamn Jakob till
härlighetsnamnet Israel. Likaså känner vi vår Herre efter hans jordiska namn Jesus, men när
han kommer andra gången ska han ha ett nytt namn skrivet på sin mantel som ingen känner,
ett härlighetsnamn som hans Fader har gett honom och som han i evighet ska bära som
kungars Kung och herrars Herre (Upp 3:12, 19:16).
MOSE OCH DAVID
Detta motiv med herden som blir förkastad men vinner en brud och återvänder ser vi flera
gånger i Skriften.
Vi har Mose, som utvald till Guds frälsare för sitt folk. Han kom till sitt folk första gången
men blev förkastad av dem (Ex 2:13-14). Då gick han ut till hedningarna, till Midjan, och där
vann han en brud bland hedningarna, Sippora. Sedan kom han tillbaka med sin brud, och
andra gången blev han mottagen av sitt folk som Guds Frälsare!
Vi har också David, Guds utvalde kung. Han blev utvald av Gud men förkastad av ledaren för
sitt folk, Saul – och varför? Pga avund! Saul skulle förlora makten om David blev erkänd, och
för att förhindra detta försökte han döda David. Denne måste fly till hedningarna, bodde bland
filistéerna och fick där en brud, ja två: Abigail och Ahinoam. Sedan kom han tillbaka med
sina brudar från hednafolken, och mottogs som kung av judarna (2 Sam 2:1-4).
5
JOSEF
Men den allra tydligaste förebilden till Jesus i Gamla Testamentet är Josef, som uppvisar mer
än 100 paralleller med vår Herres framträdande i evangelierna.
Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef var sjutton år vallade han fåren tillsammans med
sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef
berättade för deras far allt ont som sades om dem. Israel älskade Josef mer än alla sina
andra söner eftersom han hade fött honom på sin ålderdom, och han lät göra en hellång
livklädnad åt honom. När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans
bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
(Gen 37:2-4)
Josef är herde, han vandrar bland sina bröder. Han är älskad av Fadern, den älskade Sonen i
vilken all hans glädje är, och detta väcker brödernas avund och hat. Dessutom uppenbarar han
deras synd, vilket Kristus sägs göra i Johannesevangeliet.
Han bär en hellång livklädnad, vävd i ett stycke utan söm. Och han har profetians gåva, han
ser när sädesaxen (jorden) och stjärnorna (himlen) ska buga sig för honom en dag, när all
makt i himmel och på jord är given till honom.
Och hans bröder gick för att vakta sin fars får i Sikem. Då sade Israel till Josef: "Se, dina
bröder vaktar fåren i Sikem. Jag vill skicka dig till dem." Han svarade: "Jag är beredd."
(Gen 37:12-13)
Han blir utsänd av Fadern till sina bröder, han är villig att gå, att göra Faderns vilja är hans
mat och dryck. Så han kommer till sina bröder, till sina egna.
Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, överlade de om att döda
honom. De sade till varandra. "Där kommer drömmaren. Kom nu, så dödar vi honom och
kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur har ätit upp honom. Så får vi se
hur det går med hans drömmar."
…Då sade Juda till sina bröder: "Vad har vi för nytta av att döda vår bror och dölja hans
blod? Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna!
(Gen 37:18-20, 26-27)
Bröderna planerar att döda honom – fast vissa bröder säger emot, likaså fanns det judar som
apostlarna och Nikodemos och Josef av Arimateia som ville försvara Jesus. En av dessa som
säger emot när det gäller Josef är Juda – intressant att det just är Juda(s) som föreslår att man
ska sälja honom till hedningarna, för 20 silverpenningar.
De sliter av honom hans livklädnad och störtar honom ner i mörkret, i gropens djup likt en
grav.
Sedan växlar bilden, han kommer till Potifars hus i begynnelsen av sin tjänst hos hedningarna,
blir frestad och prövad av Potifars hustru men består provet genom att hänvisa till Gud (Matt
4). Han blir ändå orättfärdigt dömd för synder som han inte begått, får bära straffet för detta
och störtas ner i mörkaste underjorden, av hedningar, till Faraos fängelsehålor. (Gen 39)
Men det var ju ”skrivet att han ska uppstå” – han blir upphöjd ur graven, till faraos högra sida,
till herre över hedningarna!
6
Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade "Abrek!" (”böj knä”)
framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land. Sedan sade farao till Josef:
"Jag är farao. Utan din vilja skall ingen i Egyptens land lyfta hand eller fot."
Farao gav Josef namnet Safenat-Panéa och gav honom till hustru Asenat, som var dotter till
Poti-Fera, prästen i On. Därefter reste Josef omkring i Egyptens land. Josef var trettio år när
han stod inför farao, kungen i Egypten.
(Gen 41:43-46)
Nu blir han upphöjd över alla, man måste böja knä för honom, han blir allas herre (Fil 2:511). Han får ett nytt namn, ett härlighetsnamn på tronen, och han får en brud bland
hedningarna. Dessutom var han 30 år när allt det här skedde – precis som vår Herre när han
utförde sin tjänst!
Genom hans visa ledning blir hedningarna välsignade och frälsta från döden, när de hungrar
ger han dem livets bröd så att de får leva.
Och även hans judiska bröder kommer – men när de tittar på honom, ser de bara en hedning,
en hednisk herre! På samma sätt ser de flesta judar idag Jesus som hedningarnas gud, de
känner inte igen honom som sin broder.
Dock ser han på sina bröder med kärlek, han har förlåtit dem - men han uppenbarar sig inte
omedelbart, han prövar dem på olika sätt och väntar tills han får se ånger över vad de gjort.
Då uppenbarar han sig: ”Jag är Josef, jag är Jesus, ani Yeshúa – er broder!”. Både judiska
bröder och hedningar böjer knä, och de judiska bröderna välkomnas in i hans rike. Så blir det
en hjord under en herde.
Amen, må den tiden komma snart!
PS: Elieser och Rebecka
Till sist kan vi ta en titt på en lite annorlunda och lite personligare bild av Messias och
frälsningen i Första Mosebok, i kapitel 24. Här möter vi Fadern och Sonen, Abraham och
Isak, och Fadern vill finna en brud åt sin älskade Son. I denna bild är det inte Sonen själv som
blir utsänd, som i evangelierna, utan här är Sonen kvar hos Fadern – liksom idag – och Fadern
sänder ut en tredje gestalt, tjänaren Elieser.
Vem är då denne Elieser? Namnet Elieser betyder ”min Gud, Hjälpare”. Vem är den tredje
hos Fadern och Sonen, den tredje som själv är gudomlig och som kallas Hjälparen? Elieser
representerar den helige Ande.
Lastad med goda gåvor blir han utsänd till ett fjärran land, ett land som ligger långt från det
heliga landet men som Fadern ändå kallar sitt. Hans uppdrag är att finna en brud och övertyga
henne att följa med honom tillbaka till det heliga landet, för att där bli Löftessonens brud. Allt
står färdigt och väntar på hennes ja. Bruden står för människans själ, för dig och mig.
7
När Elieser äntligen finner Rebecka, genom övernaturlig ledning, ger han henne goda gåvor
som en försmak av allt det goda som väntar hos Fadern och Sonen. Han talar inte om sig
själv, utan bara om Faderns och Sonens härlighet (Joh 16:13-15). Så säger Rebecka sitt ja, och
hon får större och rikare kärleksgåvor – den helige Andes gåvor och rättfärdighetens klädnad.
När hon nu tagit steget, manar Elieser: dröj inte, låt oss skynda mot Faderns och Sonens land!
”Glöm ditt folk och din faders hus, och låt Konungen ha sin glädje i din skönhet” (Ps 45:1112). Så ger hon sig av i sällskap med Elieser, sin Gud Hjälparen, på den resa som hon delar
med oss alla som sagt vårt ja till Sonen – vi är inte framme än, vi har inte sett Honom än, men
vi har hans gåvor som tecken på hans kärlek. Och var kväll vid lägerelden berättar Elieser om
den Son vi har lärt oss att älska innan vi ens sett honom… ”Honom älskar ni utan att ha sett
honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i
obeskrivlig, himmelsk glädje, 9 då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars
frälsning.” (1 Pet 1:8-9)
