Handledarsida Fallet illustrerar en mycket vanlig klinisk situation där man accidentellt upptäckt förhöjda transaminaser. Syftet är att diskutera hur man utreder förhöjda transaminaser mot bakgrund av de viktigaste differentialdiagnoserna (alkohol, NAFLD, läkemedel, viral hepatit, autoimmuna leversjukdomar och ärftliga metabola leversjukdomar). Anamnesen och kompletterande laboratorieprover är mycket viktiga. Diskussion bör också ske kring om bilddiagnostisk utredning är motiverad. I det specifika fallet finns en del som talar för att orsaken är alkohol, exempelvis ASAT/ALAT >1, tydlig GT-stegring och hypertriglyceridemi. Alternativa förklaringar till dessa fynd finns dock, cirros resp. metabola syndromet. Det senare medför också att NAFLD är en sannolik orsak till transaminasstegringarna. Hur gör man för att differentiera mellan alkoholgenes och NAFLD? Läkemedel, t ex behandling med statiner, kan också vara en rimlig orsak och hur man kan komma fram till att det rör sig om läkemedelsbiverkan bör också diskuteras. Hepatit C är inte osannolikt då patienten troligen erhöll blodtransfusion år 1989. Möjligheterna att ge effektiv specifik behandling, såväl livsstilsåtgärder som farmakologisk, vid olika typer av leversjukdomar har ökat under senare år och bör diskuteras. Oberoende av vilken leversjukdom det rör sig om är det viktigt att värdera om cirros har utvecklats. Vilka metoder kan användas för detta ändamål och vilken diagnostisk precision har dessa? Det kan tyckas onödigt att värdera förekomst av cirros i ett skede då patienten är asymtomatisk. Man bör dock diskutera vilka åtgärder man ska genomföra som screening (ultraljud för tidig upptäckt av hepatocellulär cancer och gastroskopi för upptäckt av esofagogastriska varicer) om cirros föreligger och evidensen för att dessa åtgärder är till nytta.