BA INFORMERAR
FRÅN BILTRAFIKENS ARBETSGIVAREFÖRBUND
Sjukdom och rehabilitering
När anses en arbetstagare vara i sådant tillstånd att han eller hon anses sjuk i den meningen
att de äger rätt till sjuklön? Vilket ansvar ligger på arbetsgivaren i förhållande till sjukskriven
personal? Detta är frågor som vi på Biltrafikens Arbetsgivareförbund ofta får från våra
medlemmar. I artikeln tar vi upp grunderna vad gäller sjukfrånvaro och rehabilitering.
Sjuk, arbetsoförmögen
eller arbetsför?
Vad innebär det egentligen att vara ”sjuk” när
det kommer till rätten att vara sjukskriven? Att
vara sjuk är förvisso en nödvändig förutsättning
för att det ska vara möjligt att bli sjukskriven.
Det är däremot inte en tillräcklig förutsättning.
För att kunna bli sjukskriven krävs det förutom
att vara sjuk att arbetstagaren också har nedsatt
arbetsförmåga.
Enligt lagstiftarens definition är sjukdom
varje onormalt fysiskt eller psykiskt tillstånd som
inte hör ihop med den normala livsprocessen.
Med det resonemanget är en person som har
brutit benet sjuk. I många fall, till exempel
om det är fråga om en tjänsteman, kan han
eller hon ändå ha full arbetsförmåga, trots det
brutna benet. Å andra sidan anses en person
som inte kan arbeta på grund av ålder eller
graviditet inte vara sjuk, eftersom tillståndet hör
ihop med den normala livsprocessen. En person
som frivilligt valt att genomföra exempelvis en
skönhetsoperation, och därför inte kan arbeta,
anses däremot vara sjuk. Återigen hittas
förklaringen i om personens tillstånd är en del
av den normala livsprocessen eller inte.
Om en anställd är sjuk, men trots detta är
arbetsför för vissa arbetsuppgifter, är han eller
hon skyldig att utföra dem? Svaret på frågan
är ja. Gäller det även om de arbetsuppgifter
som personen kan utföra normalt sett inte
ingår i den anställdes tjänst? Även på den
frågan är svaret ja.
Rutiner för sjukanmälan
En anställd ska sjukanmäla sig den första
dagen av sjukfrånvaron och han eller hon
har inte rätt till sjuklön förrän sjukanmälan
är gjord. Bara i vissa undantagsfall kan en
anställd vänta med sin sjukanmälan och ändå
66
S V E N SK Å K ER I T I D N I N G NR 2 • 2 0 1 6
ha rätt till sjuklön från sjukperiodens början.
Det gäller om sjukdomen eller ett olycksfall
rent faktiskt har hindrat den anställde att
sjukanmäla sig. Den anställd kan till exempel
vara så sjuk eller påverkad av en olycka att
han eller hon inte kan ringa till arbetsgivaren.
Det är arbetsgivaren som bestämmer
hur de anställda ska göra sin sjukanmälan.
Biltrafikens Arbetsgivareförbund är av den
uppfattningen att det är bra med en personlig
kontakt i samband med sjukanmälan.
Sjukanmälan bör därför ske genom att den
anställde ombeds att ringa in till arbetsplatsen
och sjukskriva sig. Om man tillåter sjukanmälan
via sms bör en arbetsgivarföreträdare ringa
upp den sjuke för återkoppling. Det är bra
att arbetsgivaren visar att man bryr sig och
att man ibland ifrågasätter en sjukanmälan.
En personlig kontakt gör det också möjligt
att upptäcka underliggande orsaker till
sjukfrånvaro. Om det exempelvis är fråga om
återkommande korttidsfrånvaro kan det vara
symptom på ett allvarligare problem som,
om det upptäcks i tid, går att komma till rätta
med.
Läkarintyg från åttonde eller
kanske första dagen
Enligt lagen ska en anställd lämna ett läkar­
intyg för att styrka sin sjukfrånvaro när den
varar mer än sju dagar. Det innebär att ett
läkarintyg måste lämnas på åttonde dagen.
Gör den anställde inte det har han eller hon
inte längre rätt till sjuklön.
Enligt såväl Transportavtalet som Tjänste­
mannaavtalet kan arbetsgivaren begära
läkarintyg även tidigare. Det kallas vanligtvis
för förstadagsintyg, men det kan begäras när
som helst mellan första och åttonde dagen.
Arbetsgivaren ska betala kostnaden för intyget.
Biltrafikens Arbetsgivareförbund rekommenderar
att arbetsgivaren har en tydlig policy för
när och hur förstadagsintyg får användas.
Det är inte meningen att det ska användas
slentrianmässigt. Tanken är istället att det
ska användas då arbetsgivaren misstänker att
anledningen till frånvaron inte är sjukdom. Det
kan också användas som stöd i en pågående
rehabiliteringsprocess.
Arbetsgivarens ansvar
Det är inte ovanligt att arbetstagare är sjukskrivna
under en längre period och att det krävs
åtgärder för att hjälpa personen att återgå i
arbete. Frågan om hur långt arbetsgivarens
rehabiliteringsansvar sträcker sig är svår att ge
ett entydigt svar på. Utgångspunkten är att
ansvaret är långtgående. Hur långt det sträcker
sig varierar från individ till individ beroende
bland annat på vilken sjukdom med påföljande
funktionsnedsättning som arbetstagaren har.
Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar omfattar
främst åtgärder som syftar till att arbetstagaren
ska kunna återgå i arbete hos arbetsgivaren
men kan även omfatta åtgärder som ligger
utanför arbetsgivarens verksamhet.
I syfte att få den anställde att återgå i
arbete är arbetsgivaren skyldig att genomföra
arbetsmiljöanpassning (ordna hjälpmedel
och anpassning av arbetsplatsen), ändringar i
arbetet (exempelvis ändrade arbetsuppgifter,
omplacering) och arbetslivsinriktade åtgärder
(arbetsträning, arbetsprövning och utbildning).
Arbetsgivaren är skyldig att betala för åtgärder
på och i anslutning till arbetsplatsen/företaget
som leder till att arbetstagaren kan ha kvar
sin anställning. Om rehabiliteringen avser
åtgärder av medicinsk eller social natur, som
till exempel sjukgymnastik, samtalsterapi eller
alkoholavvänjning, är det istället landstinget eller
kommunen som ska bekosta dem. Det före­
kommer dock att vissa arbetsgivare trots detta
bekostar denna typ av rehabiliteringsåtgärder.
Arbetsgivaren har då möjlighet att söka ersättning
för del av sina kostnader genom Svenskt
Näringslivs försäkringsinformation, Finfa.
Vilket ansvar har arbetstagaren
för sin rehabilitering?
Arbetstagaren är skyldig att lämna de upplys­
ningar som är nödvändiga för att arbetsgivaren
ska kunna utöva sitt rehabiliteringsansvar och
måste även aktivt delta i sin rehabilitering.
Om arbetstagaren vägrar att medverka i
rehabiliteringen kan det i slutändan påverka
bedömningen av om det finns saklig grund
för uppsägning enligt LAS.
Vem ansvarar för vad i
rehabiliteringsarbetet?
Arbetsgivaren
• Förser Försäkringskassan med upplysningar
som behövs för att klarlägga den anställdes
behov av rehabilitering.
• Vidtar de åtgärder som behövs för
arbetsanpassning och rehabilitering.
Arbetstagaren
• Lämnar utlåtande från sin arbetsgivare
om Försäkringskassan begärt det.
• Samverkar med arbetsgivaren i arbetet med
att förse Försäkringskassan med upplysningar.
• Medverkar i åtgärder för rehabilitering.
Försäkringskassan
• Samordnar rehabiliteringen.
• Upprättar ”plan för återgång till arbete”.
• Kallar till avstämningsmöte om det finns
behov.
• Beslutar om rehabiliteringsersättning.
• Kan initiera ett kontaktmöte hos
Arbetsförmedlingen.
Anställningens avslutande
Arbetsförmågan har varit avgörande för om
en anställd kan sägas upp eller inte alltsedan
lagen om anställningsskydd (LAS) kom till
1974. Redan i förarbetena till lagen skriver
man att huvudregeln är att sjukdom aldrig
kan vara saklig grund för uppsägning. Bara
undantagsvis, när sjukdomen medför en
stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan,
som är så väsentlig att den anställde inte kan
utföra arbete av betydelse för arbetsgivaren,
kan sjukdomen läggas till grund för en
uppsägning.
Arbetsgivaren ska göra två svåra
bedömningar. Den första handlar om att
bedöma hur nedsatt en anställds arbetsförmåga
är. Om man kommer fram till att ja, arbets­
förmågan är så pass försämrad att den anställde
i princip inte kan utföra något arbete alls,
ska arbetsgivaren i steg två bedöma om
arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt. Vad
betyder då det?
Jo, det ska tolkas som att den minskade
arbetsförmågan kan förväntas bestå över
all överskådlig framtid. Men, det krävs inte
att nedsättningen ska bestå livet ut eller till
pensionen. Enligt socialförsäkringsreglerna
ska arbetsförmågan utredas på nytt minst
vart tredje år för att bedöma eventuell rätt till
sjukersättning. Dessutom ska arbetsgivaren
bedöma om medicinsk eller arbetslivsinriktad
rehabilitering kan antas leda till att den
anställde får tillbaka arbetsförmågan.
Den prognos som krävs är mycket svår
att göra, framförallt om man inte är expert i
arbetsrätt, än mindre i medicin. I praktiken
krävs det ett läkarintyg på att den anställdes
arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt på ett
sådant sätt att man kan avsluta anställningen.
Enligt praxis från Arbetsdomstolen, AD, är
det just ett sådant läkarintyg som är nyckeln
till en tillåten uppsägning.
Ersättning för sjuklönekostnader
utan särskild ansökan
Under år 2015 ändrades bestämmelserna om
hantering och beräkning av ersättningen för
höga sjuklönekostnader. Ändringen är bra för
företagen på så sätt att det inte längre krävs
att arbetsgivaren gör en särskild ansökan om
ersättning.
Arbetsgivaren lämnar uppgifter om sin
bruttokostnad för sjuklön i samband med
den månadsvisa arbetsgivardeklarationen
till Skatteverket. Skatteverket meddelar i sin
tur Försäkringskassan, som beräknar vilken
ersättning företaget har rätt till. Beloppet
kommer sedan automatiskt, utan någon särskild
ansökan från arbetsgivaren, att sättas in på
företagets skattekonto. Eventuella skulder
och redan utbetalt särskilt högriskskydd för
sjuklönekostnader dras automatiskt av från
ersättningen. Ersättning för sjuklönekostnader
under 2015 kommer att betalas ut under 2016.
VILL DU VETA MER?
Välkommen att kontakta
Biltrafikens Arbetsgivareförbund
Postadress: Box 5384
102 49 STOCKHOLM
Besöksadress: Storgatan 19
Tel: 08-762 71 00 • Fax: 08-611 46 99
E-post: [email protected]
www.transportforetagen.se
Du kan också kontakta något av våra
nio regionkontor:
OrtTelefonnummer
Umeå
08-762 71 00
Sundsvall
060-16 73 00
Falun
023-580 00
Stockholm
08-762 71 00
Örebro
019-19 57 00
Jönköping
036-30 32 00
Göteborg
031-62 94 00
Växjö
0470-74 84 00
Malmö
040-35 25 00
SVEN SK ÅKERITID N ING NR 2 • 2016
67
