Origin of Galaxies
Av Erik A Haeffner 2004 Några kommentarer av Ove Tedenstig 2009
Jag har av en vän till författaren blivit ombedd att kommentera
ovanstående manuskript. Eftersom jag har vissa problem med synen
har jag endast studerat texten, men ej tagit del av alla matematiska
formler.
1. Det sägs att massa är en form av energi. Detta är endast delvis
sant. Det finns dock ett samband mellan massa och energi men
därmed inte sagt att massa är lika med energi. Vad massa
egentligen är, är det ingen som vet.
2. Elektrisk laddning är alltid associerad med förekomst av
massa.Detta är endast delvis sant emedan olika partiklar med
olika masstal har samma laddning. Således finns inget direkt
samband mellan elektrisk laddning och massa.
3. Kvarkar och elektroner beskrivs som en gemensam grupp s.k
leptoner. Elektronen är en välkänd partikel och dess data är väl
kända genom mätningar och experiment. Dock har man aldrig
kunnat registrera kvarkar som ett ingående begrepp i
standardteorin för de elementära partiklarna.
4. Partiklar beskrivs som en komprimerad elektromagnetisk våg
och formeln h.f=m.c(2) användes. Enligt denna formel skulle då
en elektron representera en våglängd som är uppemot 1000
gånger elektronens geometriska dimensioner, radie eller
omkrets. Detta verkar orimligt.
5. Man kan inte använda atomiska konstanter, såsom Plancks
konstant och den atomiska finstrukturkonstanten på fria
partiklar, såsom exempelvis på elektronen. Elektronen har
egenskaper som är frikopplade från de atomiska egenskaperna.
Om elektronen skall beskrivas som en våg bör dess våglängd
ligga i samma storleksordning som elektronens geometriska
utsträckning i rummet.
6. Att partiklar respektive antipartiklar kan beskrivas som en
rotation eller en antirotation kan i och för sig vara riktigt och är
också troligt.
7. I teorin förekommer ett antal s.k ”ad hoc” vinkellägen
exempelvis pi/6, 2pi/6 o.s.v. vars ursprung på matematiska
grunder verkar oklart.
8. Författaren tillerkänner sig innehållet i Einsteins relativitetsteori
liksom även den moderna standardteorin för de elementära
partiklarna. Han talar där om en Dopplereffekt hos den
elektromagnetiska vågen. Förmodligen anser då författaren
även att den elektromagnetiska vågen färdas med ljusets
hastighet och eftersom denna hastighet är en orubblig konstant
enligt Einsteins teorier, kan ingen sådan Dopplereffekt
uppkomma, varken genom rörelser hos källan eller hos
observatören. Om en sådan effekt åberopas är detta inte en
Dopplereffekt, utan orsakas av att observatören befinner sig i
rörelse i relation till den elektromagnetiska vågen.
9. Det är riktigt att elektroner och positroner kan skapas ur energi,
dock inte primärt ur elektromagnetisk energi utan av
ljusfotoner, som inte självklart är lika med elektromagnetisk
energi. Genom att kollidera två kraftfulla fotoner med varandra,
har elektroner och positroner kunnat skapas på konstgjord väg.
10.
Då man utförd s.k. dubbelslit-experiment med partiklar,
exempelvis elektroner finns en utbredd missuppfattning att det
vågmönster som genereras härrör från elektronen. Detta är
sannolikt inte riktigt. Elektronerna växelverkar med atomerna i
de spalter de passerar och det är således egentligen
vågmönstret från dessa atomer, som visar sig på den
interfererande skärmen.
11.
Plancks konstant h kan endast användas i samband med
atomiska system och inte för enskilda partiklar. Detta är en
missuppfattning inom hela fysiken, där den s.k De Broglievåglängden användes som utgångspunkt. Den materiella
våglängden hos exempelvis en elektron kan inte vara 1000-tals
gånger större än partikelns geometriska dimension.
12.
Elektriska partiklars egenskaper kan endast studeras i
frånvaro av och utan påverkan av atomiska system. Ett exempel
på detta är en s.k elektronfälla, där man stänger in en elektron i
ett magnetiskt och ett elektromagnetisk fält. Elektronen roterar
då i en bana på samma sätt som i atomen, men utan att någon
fysisk centralpartikel (atomkärna) existerar. Elektronen i ett
sådant system uppför sig inte som en våg utan som en
punktsformig partikel och där Plancks konstant inte
förekommer.
13.
De Broglie´s vågdualitet har misstolkats inom den allmänna
fysiken och leder till orimliga slutsatser vad gäller enskilda
elementära partiklar, en lag vilken hänvisas till i detta
manuskript.
