Hög självmordsrisk bland överlevande i Thailand

POSTTIDNING B
PSYKOLOG
TIDNINGEN
Vid obeställbarhet, retur till:
Psykologtidningen,
Box 3287, 103 65 Stockholm
Bangkok Post:
Hög självmordsrisk
bland överlevande i Thailand
Susanne Bertman, press- och informationsansvarig på Psykologförbundet, bevittnade på nära
håll tsunamins skoningslösa framfart i Thailand,
men hörde till dem som lyckades rädda sig undan vågorna. Enligt tidningarna där är behovet
av psykologer stort, medan det mest var medicinsk personal som fanns på plats, berättar hon.
T
sunamins överlevare lider
av stress, paranoia och depression. Om de inte får omedelbar
psykologisk hjälp är risken stor
för självmord, skriver Bangkok
Post en vecka efter katastrofen
(3/1-05).
Ett team med psykologer
och psykiatriker från Hälsoministeriet anlände kort efter
jordbävningen till de drabbade
provinserna för att hjälpa traumatiserade offer. De värst drabbade fann man i Phuket och
Phangnga (Khao Lak).
Teamet fann då 800 överlevande i de två provinserna som
uppvisade en mängd känslomässiga avvikelser, vilka obehandlade skulle kunna bli ödesdigra. Många var stressade,
sömnlösa, förvirrade och rädda för ytterligare förödelse. En
del hade utvecklat allvarliga symtom och fördes till sjukhus.
Dr Tassanee Kuljanapong på Somdet Chaopraya psykiatriska
institut berättade att de drabbade i Phangnga hade allvarligare skador än de i andra provinser. De var chockade och paranoida och förföljdes av de plågsamma upplevelserna. En del
tyngdes av skuldkänslor för att de inte lyckats rädda anhöriga. Andra blev skärrade när de hörde höga ljud. Många överlevande var också deprimerade och inåtvända och drack alkohol för att lindra sin ångest. Rykten om möjliga efterskalv
gjorde dem hysteriska, sade han.
PSYKOLOG VEERA CHURUJIPORN sade att invånarna var
känslomässigt ansträngda. Många fiskarfamiljer hade förlorat
sina familjeförsörjare. De led också av hallucinationer.
Psykologiska rehabiliteringscentra ska nu sättas upp i alla
de sex provinser som påverkats av tsunamin. Där ska man erbjuda drabbade långsiktig psykologisk behandling under ett
till två år. Kvalificerad personal ska ge terapi och producera
informationsmaterial, som ger råd om hur man kan lindra
sorg och stress.
hälsovården i området, dr Vachira Pengchan, tror att det kommer att ta upp till en månad att
räkna ut hur stora de psykiska skadorna är och hur mycket
hjälp som behövs. Han varnade för att skuldtyngda människor, som inte bearbetat sina upplevelser, kommer att
få självmordstankar om hjälp inte
når fram tillräckligt snabbt. Men
han betonade också att för de flesta
är traumat övergående. Ett uppmuntrande tecken
var att drabbade människor gått samman för att dela sin sorg.
Bangkok Post skriver också att förutom de oerhörda förlusterna i mänskligt liv kommer katastrofen också innebära ett
globalt psykologiskt trauma. Tragedin har denna gång drabbat områden där den psykiska hälsovården varierar från att
vara oerhört begränsad till att inte alls existera. Harsaran
Pandey, taleskvinna för
WHO i Sydostasien, säger:
Vi är oroliga för att de här
samhällena inte vet hur man
ska ta hand om alla de människor som kommer att behöva psykologisk behandling. Vi sätter ihop ett team,
men ett team på tio personer
kan naturligtvis inte hjälpa
miljoner. Vi måste arbeta
med varje lands nationella
hälsovård, förklarade hon.
CHEFEN FÖR DEN PSYKISKA