Rum: social produkt och bruksvärde
Av Henri Lefebvre, från Frankrike.
”Att förändra livsstil”, ”att förändra samhället” - dessa fraser betyder ingenting
om det inte finns någon produktion av ett lämpligt rum.
”Att producera rum” dessa ord är överraskande; produktionen av rum, som
koncept och i verkligheten, har nyligen dykt upp huvudsakligen i genombrottet
för den historiska staden, den allmänna urbaniseringen av samhället,
problemen för rumslig organisation o s v. Idag visar analysen av produktionen
att vi har gått från produktion av föremål i rummet till produktion av själva
rummet.
Den här övergången från produktion i rum till produktion av rum inträffade p g a
ökningen av själva produktivkrafterna och p g a den direkta interventionen av
kunskap i materiell produktion. Den här kunskapen blir så småningom kunskap om
rum, information om totaliteten av rum. Produktionen i rum försvinner inte men riktas
annorlunda. Man kan prata om en flödesekonomi; flödet av energi, flödet av
råmaterial, flödet av arbetskraft och flödet av information o s v. Delarna av den
industriella produktionen och jordbruksproduktionen är inte längre självständiga och
isolerade.
P g a det här följer en viktig konsekvens: planerandet av den moderna ekonomin
tenderar att blir rumslig planering. Urbanism och territoriell management är bara delar
av den rumsliga planeringen, effekten av den märks överallt, även om det har varit
särskilt tydligt i Frankrikes fall.
Rum är socialt; det involverar anskaffandet av mer eller mindre lämpliga platser för
reproduktionens sociala relationer, närmare bestämt de biopsykologiska relationerna
mellan könen, åldersgrupper, den specifika organiseringen av familjen, och de
produktiva relationerna d v s arbetets delning och organisation.
Det förgångna har lämnat sina spår, sina inskriptioner, men rum är alltid ett nutida
rum, en samtida helhet, med länkar och kopplingar till handling. Faktum är att
produktionen och produkten är oskiljaktiga delar av en process.
Det sociala rummet kan inte förklaras, varken av natur ( klimat eller topologi), historia
eller ”kultur”. Vidare så konstituerar inte produktivkrafterna ett rum eller en tid.
Förmedling och förmedlare tvingar in sig själva: med sina argument hämtade från
kunskap, från ideologi, från tankesystem.
Är rum en social relation? Ja, naturligtvis men den är inbyggd i äganderelationen (
särskilt ägandet av mark), den är även kopplad till produktivkrafterna som skapar
detta land. Rum genomsyras av sociala relationer; det är understött av sociala
relationer, de producerar och produceras även av sociala relationer.
Rum har sin egen verklighet i den nuvarande produktions- och samhällsformen, med
samma anspråk och samma globala process som varor, pengar och kapital.
Naturligt rum är oåterkalleligt borta. Och även om det naturligtvis finns kvar som
ursprunget till den sociala processen, så är natur nu reducerat till råvaror vilka
samhällets produktivkrafter nyttjar.
Varje samhälle föds inom gränserna för en given produktionsform, som med dessa
gränsers ärvda egenheter formar sitt rum. Rumslig praktik definierar rummet, det styr
det och är förutsättningen för det i en dialektisk interaktion.
Socialt rum har således alltid varit en social produkt, men detta har inte upptäckts.
Samhällen trodde att de tog emot och vidarebefordrade naturligt rum.
Allt socialt rum har en historia som börjar från den här naturliga basen: naturen är
alltid och överallt karaktäriserad av säregenheter ( klimat, topologi osv.).
Men om det finns en historia av rum, om det finns specifika rum bestämda efter
perioder, samhällen, produktionsförhållanden och produktionens relationer, så finns
det kapitalets rum, som är administrerat och dominerat av borgarklassen.
I. Kapitalistiskt rum
Kapitalism och nykapitalism har producerat ett abstrakt rum som är en reflektion av
marknadens värld på både en nationell och internationell nivå, såväl som pengarnas
makt och statens ”politique”. Det här abstrakta rummet är beroende av enorma
nätverk av banker, företag och stora produktionscentra. Sedan finns också den
rumsliga interventionen av motorvägar, flygplatser och informationsnätverk. I det här
rummet, ackumulationens vagga, rikedomens rum, historiens subjekt, centret för
historiskt rum - med andra ord, har staden expanderat explosionsartat.
Rum som helhet går in i den moderniserade formen av kapitalistisk produktion: den
används till att producera mervärde. Jordens yta, jordens inre, luften och till och med
ljuset används både av produktivkrafterna och i produkterna. Stadens struktur, med
sina många nätverk av kommunikation och utbyte är en del av produktionsmedlen.
Staden och stadens installationer ( hamnar, tågstationer osv. ) är kapital.
Abstrakt rum avslöjar sina förtryckande och repressiva möjligheter i förhållande till tid.
Abstrakt rum avvisar tid som en abstraktion – förutom när det gäller arbete,
producenten av ting och mervärde. Tid reduceras till begränsningar av rum:
scheman, laster, överfarter osv.
1. De olika funktionerna av kapitalistiskt rum
- produktionsmedel
Rum är produktionsmedel: det nätverk av utbyten och flödet av råvaror och energi
som utgör rum bestäms också av rum. Produktionsmedlen, själva produkter, kan inte
separeras från produktivkrafterna, teknikerna och kunskapen: från den internationella
arbetsdelningen; från naturen: eller från staten och andra överordnade strukturer.
Staden, det urbana rummet, och den urbana verkligheten kan inte bara
sammanfattas som summan av platserna för konsumtion av varor ( handeln) och
platser för produktion ( företagen).
Det rumsliga arrangerandet av en stad, region, nation eller kontinent ökar
produktivkrafterna, precis som verktygen och maskinerna i en fabrik eller företag,
men på en annan nivå. Man använder rum på samma sätt som man använder en
maskin.
- en plats för konsumtion
Rum som helhet konsumeras för produktion precis som industriella byggnader och
platser, maskiner, råmaterial och arbetskraft.
När vi reser till bergen eller till stranden så konsumerar vi rum. När invånarna i det
industrialiserade Europa beger sig till Medelhavet, som har blivit deras plats för
ledighet, de reser från produktionens rum till konsumtionens rum.
- som politisk instrument
För staten har rum blivit ett politiskt instrument av avgörande vikt. Staten använder
rum på ett sådant sätt så att den säkrar kontrollen över platser, och genomför sin
strikta hierarki genom att homogenisera helheten och segregera delarna. Det är
alltså ett administrativt kontrollerat och bevakat rum. Rummens hierarki samspelar
med den för sociala klasser, och i den mån det finns getton för alla klasser, så är
endast de för arbetarklassen mer isolerade än de andra.
- klasskampens inträdande
Klasskampen ingriper i produktionen av rum, idag mer än någonsin. Det är bara
konflikten mellan klasserna som kan förhindra att det abstrakta rummet sprider sig
över jorden och utraderar alla rumsliga skillnader. Endast klasserna agerande kan
skapa skillnader som sätter sig emot det som är ekonomiska tillväxt, d v s strategi,
logik och systematik.
Så, i den nutida produktionsformen, kan det sociala rummet ses som del av
produktivkrafterna och medlen för produktion, tillsammans med produktionens
sociala relationer och, särskilt, dess reproduktion.
Historien uppstår på en global nivå och därför produceras rummet så samma nivå:
världsmarknadens formande, en internationell generalisering av staten och dess
problem, nya relationer mellan samhälle och rum. Det globala rummet är det fält där
vår epok skapas.
Inom detta globala rum, med nya motsättningar som ersätter gamla motsättningar,
kommer problem att dyka upp, t ex, de internationella relationerna mellan stater och
deras olika konfrontationsstrategier.
2. Det kapitalistiska rummets motsättningar
Detta rum, producerat av kapitalismen och av dess stater, har sina egna
motsättningar.
- en huvudsaklig motsättning.
Den huvudsakliga rumsliga motsättningen kommer ifrån sönderdelandet av rummet
genom den privata egendomen, kravet på utbytbara fragment, och den vetenskapliga
och tekniska (informational) kapaciteten att behandla rummet på en alltmer
omfattande nivå. Motsättningen ”centrum/periferi” kommer ifrån motsättningen
”global/del” då all global konstruktion leder till etableringen av en koncentrerad
centralitet.
- ett rum riktat mot reproduktivhet…
Riktad mor den reproduktiva delen av den sociala relationen i produktionen, antar
produktionen av rum en homogenitikens logik och en repetitiv strategi. Men detta
byråkratiska rum skapar en konflikt med sina egna förhållanden och med sitt resultat.
När rum av denna sort, ockuperat, kontrollerat och styrt mot det reproduktiva, ser det
snart sig självt omringat av det ickereproduktiva: naturen, omgivningen, det lokala,
det regionala, det nationella och till och med det globala.
Den grundläggande aktiviteten, osammanhängande, varierad, styr snart riktningen
mot ett förkapitalistiskt rum. Emellanåt förestående ett motsatt rum, pressar den
framåt mot explosionen av alla rum, organiserade av statsbyråkratins förnuft.
…och motsatt skillnaderna
Detta formella och massproducerade abstrakta rum motsätter sig alla skillnader, de
som härstammar från naturen och historien såväl som de som kommer beror på
kroppen, ålder, kön och etnicitet. Dessa faktorers betydelse överskuggar och
spränger funktionen av kapitalismen. Det dominerande rummet, skapat av
århundraden av rikedom och makt, tvingas forma det dominerade rummet, periferins
rum.
I det nykapitalisktiska rummet tenderar ekonomin och politiken att mötas, dock utan
att det politiska styr det ekonomiska. Konflikter blir därmed tydliga mellan den
hegemoniska staten – som ännu inte behärskar situationen – och dessas ägare.
3. Den generaliserade explosionen av rum
P g a dessa motsättningar, konfronteras vi ofta med ett särskilt, litet uppmärksammat
fenomen: rummens explosion. Varken kapitalet eller staten kan upprätthålla det
kaotiska, motsättningsfulla rum de har skapat. Vi kan, på alla plan, se denna
explosion av rum.
– På den omedelbara och levda planet, exploderar rummet på alla håll,
vare sig det rör sig om boendets rum, det personliga rummet,
skolrummet, fängelserummet, det militära rummet eller sjukvårdsrummet.
Överallt förstår människor att de rumsliga relationerna även är sociala
relationer.
– På stadsplanet, ser vi inte bara explosionen av den historiska staden
utan även av det administrativa ramverk inom vilken de hade försökt
stänga inne det urbana fenomenet.
– På det regionala planet, kämpar de perifera områdena för
självständighet, total eller till viss del. De utför handlingar som utmanar
deras underordnande av staten, ekonomisk och politisk centralisering.
– Tillslut, på det internationella planet, är det inte bara de så kallade
multinationella företagen, men även de av den globala strategin, som
förbereder sig på och tolkar inbjudande nya rumsliga explosioner.
Medelhavet är ett utmärk exempel eftersom om det blivit ett strategiskt
rum så är det endaste p g a anhopningen av många faktorer. Detta
nätverk, som innehåller de äldsta kommersiella relationerna i världen,
och som gav oss våra största städer, har blivit totalt förvandlat till ett rum
för nöje för det industriella Europa. Ännu närmre i tiden har detta rum
korsats av flödet av energi och råmaterial. Till slut har det blivit
överindustrialiserat med enorma komplex i periferin, inte bara i Fos utan
även vid Sagunte och vid Tarente. Detta fenomen representerar
oerhörda förändringar av rummet och möjliggör för oss att studera de
problem som redan visat sig av förändringen av samtida rum.
4. Sociala rörelser som ifrågasätter användningen av rum
I alla industriella länder finns en mycket gammal rörelse som stammar ut krav som
gäller arbete, verksamheter och arbetsplatser; dock verkar det som om dagens
rörelse stiger från ett globalt plan, som, samtidigt som den fortfarande är splittrad,
inkomplett och i stort sett omedveten om sin existens, ropar på en omorganisation av
rum utanför arbetsplatsen.
Detta är konsumentrörelser1. I USA är de mycket vanliga, mångtaliga och mer eller
mindre ifrågasättande användningen av rummet.
De avslöjar att:
- Rum inte bara är ekonomiskt där alla parter är utbytbara och har ett bytesvärde.
- Rum inte bara är ett politiskt instrument som skall homogenisera alla delar av
samhället.
Tvärt om, så visar de att:
- Rum är en modell, en förnimbar prototyp av bruksvärde i motstånd mot
generaliseringar av utbyte och bytesvärde i en kapitalistisk ekonomi och under en
homogeniserande stats auktoritet.
- Rum är ett bruksvärde, men mer än så är tid till vilken den är intimt sammanlänkad
eftersom tid är vårt liv, vårt grundläggande bruksvärde. Tiden har försvunnit in i
modernismens sociala rum. Den levda tiden förlorar sin form och sitt sociala intresse
utom den tid som ägnas åt arbete. Det ekonomiska rummet underordnar tiden,
medan det politiska rummet utrotar den eftersom den är ett hot mot existerande
maktrelationer. Det ekonomiskas, och än så länge, det politiskas överlägsenheten
leder till rummets överlägsenhet över tiden.
1
Detta begrepp innebär inte samma sak som i Sverige, där konsumentrörelse är medelklassen som jobbar för att
påverka t ex matbutiker att ta in KRAV-märkta varor.
En av de viktigaste poängerna med vänstermakt är att den kan stödja
konsumentrörelsen då den ännu har tillräckligt stark röst och ofta stängs in inom så
smala ramar att den politiska betydelsen av deras handlande ofta blir till intet.
En av vänsterns politiska uppgifter är därmed att använda klasskampen i rummet.
II. Mot ett socialistiskt rum
Liksom samhällena som föregick det, måste det socialistiska samhållet producera sitt
rum, men i full medvetenhet om dess innebörd och potentiella problem.
Just nu är det populärt att säga att Marxism är gammaldags, inte särskilt relevant för
historien. Det är dock just i idag som vi, mindre än någonsin, inte kan analysera
världsfenomen utom i skenet av Marxismens fundamentala kategorier, om än redo
att modifiera dem i specifika situationer.
Även om rummet inte är analyserat i Kapitalet, så hänger idag vissa koncept, såsom
bytesvärde och bruksvärde, ihop med rummet. Idag måste vi använda den
särskillnad, vilken Marx inte introducerade, mellan dominans och samklang med
naturen. Denna konflikt avslöjas i rummet. Än mer än under Marx tid, är naturen en
källa till bruksvärde.
Bör vi socialisera rummet? Naturligtvis inte; det är redan socialiserat inom ramarna
för det nu existerande samhället och produktionsformen. Ett samhälle som förvandlar
sig till ett socialistiskt samhälle kan inte (ens under övergångsperioden) acceptera
rum såsom det produceras av kapitalismen. Att göra det innebär att acceptera de
nuvarande politiska och sociala strukturerna; det leder endaste till en
återvändsgränd. Det är att acceptera reproduktion av relationerna i produktionen;
därmed, i slutändan, är det samma, och hur än det skulle bli kontrollerat och hur än
hierarkierna skulle se ut, så skulle de återspegla tidigare sociala hierarkierna.
Ett ”annorlunda” samhälle uppfinner, skapar och producerar nya rumsformer, men
ägande- och produktionsrelationer stänger nu dessa möjligheter. Vissa vill ha
socialism i de industrialiserade längderna för att fortsätta med tillväxt och
ackumulation, alltså med produktion i rummet. Andra vill bryta denna
produktionsform. Men produktivkrafterna har förändrats enormt, på vägen från
produktionen i rummet till produktionen av rummet. Det skulle då vara nödvändigt att
fortsätta till den ultimata konsekvensen av detta stora språng. Detta innefattar den
kvantitativa tillväxtprocessen, att inte bryta den, utan att släppa lös dess fulla kraft.
Produktionen av det socialistiska rummet betyder slutet för privat egendom och
statens politiska dominans av rummet, vilket innebär steget från dominans till
medgeende och företrädet för bruk istället för utbyte.
Dessutom är det kapitalistiska och det nykapitalistiska rummet, som ett rum av
kvantifikation och växande homogenitet, ett kommersialiserat rum där alla element är
ombytbar och utbytbar; ett polisiärt rum där staten inte tolererar något motstånd eller
hinder. Ekonomiskt rum och politiskt rum möts på så sätt mot elimineringen av alla
skillnader.
Såhär långt kan vi, utifrån vissa nutida tendenser, föreställa oss att ett socialistiskt
rum är ett rum av skillnader.
