Idrottsföreningen som nygammal samhällsbyggare
Josef Fahlén
Umeå universitet, Pedagogik
Projektnummer: P2011-0040
Bakgrund och syfte med projektet
Samhällets förväntningar på den ideella sektorns förmåga att bidra till den generella
välfärden har ökat i takt med att delar av den offentliga sektorn privatiserats. Men hur dessa
förväntningar möts i praktiken finns det litet kunskap om. Viss forskning har visat att
välfärdsorienterade målsättningar har litet utrymme i idrottsföreningars verksamhet där
fokus istället ligger på att organisera idrottslig verksamhet som i stora drag går ut på att
träna för att tävla. Denna forskning bygger dock på små empiriska underlag i termer av
antalet undersökta idrottsföreningar. Genom att bygga på en större empirisk bas har
forskningsprojektets målsättningar varit att:
1) beskriva och belysa möjlig variation mellan idrottsföreningar (dvs. finns det
idrottsföreningar med verksamheter där välfärdsorienterade målsättningar ligger i
förgrunden?)
2) beskriva fördelningen av olika typer av idrottsföreningar i populationen.
Med dessa målsättningar har syftet med forskningsprojektet varit att förstå
idrottsföreningars roll och funktion i samhället, i termer av deras potential och benägenhet
att möta samhällets förväntningar. Och omvänt, att förstå hur samhällsutvecklingen
avspeglas i idrottsföreningars självförståelse.
Populärvetenskaplig sammanfattning av projektresultaten
Samhällets förväntningar på den ideella sektorns förmåga att bidra till den generella
välfärden har ökat i takt med att delar av den offentliga sektorn privatiserats. Men hur dessa
förväntningar möts i praktiken finns det litet kunskap om. Viss forskning har visat att
välfärdsorienterade målsättningar har litet utrymme i idrottsföreningars verksamhet där
fokus istället ligger på att organisera idrottslig verksamhet som i stora drag går ut på att
träna och tävla. Denna forskning bygger dock på små empiriska underlag i termer av antalet
undersökta idrottsföreningar. Genom att bygga på en större empirisk bas har
forskningsprojektets målsättningar varit att:
1) beskriva och belysa möjlig variation mellan idrottsföreningar (dvs. finns det
idrottsföreningar med verksamheter där välfärdsorienterade målsättningar ligger i
förgrunden?)
2) beskriva fördelningen av olika typer av idrottsföreningar i populationen.
Med dessa målsättningar har syftet med forskningsprojektet varit att förstå
idrottsföreningars roll och funktion i samhället, i termer av deras potential och benägenhet
att möta samhällets förväntningar. Och omvänt, att förstå hur samhällsutvecklingen
avspeglas i idrottsföreningars självförståelse.
För att svara mot detta syfte har projektet ställt idrottsföreningar frågan ’vem är ni som
organisation?’ Till ett urval av 200 idrottsföreningar, av den ungefärliga populationen på 20
000 idrottsföreningar som finns registrerade hos Statistiska centralbyrån, ställdes frågor
genom kvalitativa intervjuer om föreningars kärnverksamheter och huvudsakliga syften.
Svaren på frågorna har placerat idrottsföreningar i olika sociala kategorier vilket har
möjliggjort en förståelse av olika idrottsföreningstypers potential och benägenhet att svara
mot samhälleliga förväntningar.
Forskningsprojektets resultat visar att få idrottsföreningar ägnar sig åt att andra
verksamheter än träning och tävling. Träning och tävling är så kallad kärnverksamhet och få
idrottsföreningar driver den typ av sidoverksamheter (till exempel insatser för den lokala
ungdomsgården, bygdens kollektivtrafik, eller kommunens flyktingmottagning) som ofta
förknippas med de förväntningar som läggs på föreningsidrotten i termer av utveckling av
lokalsamhället, social ekonomi, tillväxt, integration av marginaliserade samhällsgrupper,
social omsorg och nya arbetstillfällen. I detta avseende visar projektets preliminära resultat
att det är på idrottsföreningars kärnverksamheter förväntningar bör läggas, då så kallade
sidoverksamheter med förväntad potential att möta ovan nämnda statliga målsättningar är
sparsamt förekommande. Men för att kunna säga något om kärnverksamheternas förmåga
att möta dessa förväntningar krävs fortsatta och mer detaljerade studier av just
idrottsföreningars kärnverksamheter eftersom det i dagsläget inte finns någon
dokumenterad kunskap om hur, och i så fall i vilken utsträckning dessa verksamheter kan
sägas svara mot ovan nämnda förväntningar och bidra till de nationella målen för folkhälsa,
demokratisk fostran, tillväxt och underhållning. Forskningsresultaten visar samtidigt exempel
på typiska sidoverksamheter, vilka motiv som finns för att driva sådana och vilken påverkan
dylika engagemang har på idrottsföreningars kärnverksamhet, inre struktur och kultur.
Dessa resultat är relevanta för idrotten i så måtto att de kan bilda underlag för en bättre
underbyggd argumentation för idrottens samhällsnytta som i sin tur är viktig för dess
relevans och legitimitet. De är också relevanta på så sätt att de kan bidra till en balansering
av de förväntningar som läggs på idrottsföreningar att lösa samhällsproblem såsom etnisk
och social segregation, utanförskap, kriminalitet och välfärdsrelaterade sjukdomar. För
idrottsföreningar specifikt kan resultaten dessutom fungera som underlag för en diskussion
om föreningens kärnverksamhet, eventuella sidoverksamheter eller planer på sådana. I det
avseendet kan resultaten ge fingervisningar om hur yttre förväntningar påverkar
idrottsföreningars inre verksamhet i allmänhet och i synnerhet hur engagemang i så kallade
sidoverksamheter påverkar kärnverksamheten. Resultaten kan dessutom och avslutningsvis
ge idrottsföreningar exempel på hur andra idrottsföreningar arbetar med såväl
kärnverksamhet som sidoverksamhet.
