Bed om Beskydd!
BED OM BESKYDD!
Den 25. Oktober, 2007
Av Ernie Knoll
www.formypeople.org
[Följande är delvis dröm, delvis verklighet. Håll i åminnelse, att
detta kanske inte är passande för unga eller känsliga barn.]
Min fru, Becky, och jag befinner oss på ett motell under en resa, där vi talar om
drömmarna. Det hela utspelar sig under de tidiga morgontimmarna. I min dröm blir jag
svårt pinad eller torterad. Smärtan är outhärdlig. Jag vaknar och upptäcker, att armarna
hålls ned bakom huvudet och benen pressas ned vid vaderna och anklarna. Det känns
som om jag hade en hand mot halsen, som gör det omöjligt att tala. Dock går det att
andas genom näsan. Så känns det som ett hårt tryck över bröstkorgen, vilket gör det än
vanskligare att andas. Jag har fortfarande ont och vill skrika: ”Jesus, hjälp mig!”, men
det går inte. Hela kroppen börjar att skaka på grund av den oerhörda smärta, som jag
erfar. Jag tror inte, att jag kommer att överleva. Efter en kort stund vaknar Becky och
frågar: ”Vad är det, som händer? Varför ruskas sängen? Hur är det med Dig? Vill Du, att
jag skall ropa ut Jesu namn?” Jag förmår att tala nu och säger till henne, att jag skulle
önska att hon vaknat upp tidigare, så att hon kunnat undsätta mig. Jag säger åt henne,
att hon kan somna om och själv ligger jag vaken en god stund.
Efter gryningens inbrott förklarade jag tillbudet för Becky. Vi insåg båda vikten av, att
inte bara be om Guds änglars beskydd, utan också om att Gud skall hålla de onda
änglarna borta natt som dag. Numera sover vi bättre, än vi gjort på lång tid. Vi kom
också underfund om, att under gårdagsnattens dröm om ”Adventbokhandeln” visades
Profetians Andes bok Den Stora Striden. Vi inser, hur mycket Satan avskyr denna bok
och budskapen om drömmarna, som Herren låter mig få. Följande är berättelsen om,
hur Satan angrep Ellen White, innan hon inledde skrivandet av Den Stora Striden.
Selected Messages, Bok 3, sid. 99-100.
Satans Angrepp. På Måndagen inledde vi hemåtfärden. . . . Medan vi satt i våra
vagnar, drog vi upp våra planer för att skriva och offentliggöra boken betitlad Den
Stora Striden, ett arbete som skulle börja genast efter hemkomsten. Just då var jag
lika frisk som vanligt. Sedan tåget nått fram till Jackson, begav vi oss till broder
Palmers hus. Vi hade bara varit där en kort stund, då min tunga, under en
konversation med syster P., vägrade att yttra det jag ville ha sagt, och tycktes vara
stor och stum. En underlig, kall förnimmelse kändes i hjärtat, rörde sig genom
huvudet och nedför höger sida. Ett tag var jag medvetslös; men väcktes av intensivt
bedjande röster. Jag försökte att använda vänster arm och ben, men de reagerade
inte alls. En kort stund väntade jag mig döden. I flera veckor hade jag ingen känsel
i min hand, ej heller i huvudet, om de så hällde iskallt vatten över det. Då jag reste
mig upp för att gå, stapplade jag ofta och stundom ramlade jag omkull på golvet. I
detta tillstånd började jag att skriva Den Stora Striden. Till en början kunde jag
Sidan 1 av 2
Bed om Beskydd!
endast skriva en sida om dag, sedan vila i tre; men i takt med tidens gång ökade
min styrka. Bristen på känsloförnimmelser i huvudet tycktes inte omtöckna
förståndet, och innan boken var färdig, hade verkan av slaganfallet helt avklingat.
Efésierbrevet 6:12
Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och
världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.
Review and Herald, den 11. September, 1913.
Gud har ingen användning för män, som i farans stund – när allas styrka, mod och
inflytande behövs – räds för att avgjort ställa sig på det rättas sida. Han kallar till
Sig män, som tänker kämpa tappert mot lögnen, ja, gå ut i krig mot furstar och
väldigheter, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i
himlarna. Det är till sådana Han kommer att yttra orden: ”Bra, du gode och trogne
tjänare. . . . Gå in i din herres glädje!”
Sidan 2 av 2
