Varför vi är onödigt besatta av vad andra
människor tycker om oss.
För att kunna förstå varför vi
alla går runt med den här
galna fixeringen om att hela
tiden bry oss om, och oroa
oss över vad andra tycker
eller tänker om oss, så
måste vi gå tillbaka i
evolutionen. Helt tillbaka
till när vi alla var grottmänniskor som bodde i små stammar…
På den tiden var det att vara en del av
stammen nämligen en fråga om liv eller
död. Att tillhöra stammen betydde
nämligen att man hade tillgång till skydd
och mat, vilket inte var särskilt lätt att få på
den tiden.
Därför var det livsviktigt (bokstavligen
talat) att vara accepterad och omtyckt av
de andra i stammen, speciellt de som hade
auktoritet. Att passa in bland de andra och
att behaga ledarna betydde att man kunde
få lov att stanna kvar i stammen.
Den största mardrömmen man kunde föreställa sig var att de människorna i
stammen skulle börja viska dåliga saker om en – att man var irriterande eller
oproduktiv eller något annat otäckt – därför om tillräckligt många personer inte
gillade en, kunde ens ställning inom stammen sjunka, och om ens rykte blev
tillräckligt dåligt hade man blivit utsparkad vilket i största sannolikhet var lika
med döden.
Grottmänniskan visste också att om han någonsin skulle göra bort sig själv
genom att till exempel försöka förföra en av kvinnorna i stammen – och bli
avvisad – så skulle hon berätta det för de andra kvinnorna i stammen, vilket
hade kunnat leda till att han inte fick en chans med de andra kvinnorna och
därmed sumpat sin chans att kunna föröka sig och fortsätta generationen.
Att vara socialt accepterad var alltså livsviktigt för
ens överlevelse. Det var ALLT.
På grund av detta har människan utvecklat detta fenomenet genom
evolutionen och gjort det till en extrem besatthet av vad andra tycker om dem.
De har utvecklat en känsla av behov av social bekräftelse och uppskattning,
och en stark rädsla för att inte vara omtyckt eller accepterad av andra.
Låt oss kalla detta fenomenet för det i nre “Bekräftelsefåret”. ( Kort: fåret)
Fårets rädslor är dock helt och hållet irrationella...
4 saker som som det inre fåret har fel om:
→ (1) Alla bryr sig om, och pratar om mig och mitt liv.
Såhär tänker ditt inre får:
Så här ser verkligheten egentligen ut:
(= andra bryr sig mycket mer om hur de själva ses av andra)
→ (2) Om jag verkligen försöker, kan jag göra alla glada och nöjda.
Ja, det kanske du hade kunnat i en liten tätt bebodd stam bestående av några
dussin personer. Men i dagens moderna samhälle spelar det ingen roll vem
du är eller vad du gör: några kommer att tycka om dig och några kommer
inte. Vissa typer av personer med sina specifika åsikter och övertygelser
kommer att gilla dig och andra typer av personer med andra åsikter och
övertygelser kommer inte. Det är därför både onödigt och ologiskt att göra
dig besatt av att vara alla till lags.
→ (3) Att vara ogillad, bli sedd ner på eller att bli illa omtalad är mycket
allvarligt och kan få väldigt negativa konsekvenser på mitt liv.
De personer som inte är förtjust i dig eller på annat vis inte ger dig bekräftelse
kommer med största sannolikhet inte ha någon större inverkan på ditt liv, eller
ens vara en del av det särskilt länge. Det inre fåret förstorar alltid
konsekvenserna av att inte få bekräftelse till n
ågot mycket värre än vad det
egentligen är 99% av gångerna.
→ (4) Jag borde lyssna på människor som dömer andra.
Människor som är väldigt dömande av
andra är starkt kontrollerade av sina
“inre får” och umgås helst med andra
får.
De gillar att prata skit om andra,
speciellt de som inte är med dem och
deras får-tänkande. De kanske känner
sig avundsjuka och att rulla med
ögonen hjälper dem därmed att känna
sig mindre avundsjuka... Eller så
försöker de snacka skit om andra f ör
att själv försöka “se bra ut” enligt
deras får-tänkande.
När människor “snackar skit” om andra, delar de upp sig i sidor, där de
alltid är på den “rätta” sidan. Det gör dem för att själv må bra och för att
berättiga sitt får-tänkande. Att vara offer för en väldigt dömande person är inte
alltid trevligt - men det har inga större konsekvenser och det handlar
egentligen mer om den dömande personen och dess inskränkta
får-tänkande än vad det handlar om dig.
Behovet av bekräftelse påverkar ditt liv negativt - du skjuter upp saker,
du undviker saker som egentligen är viktiga för dig, du kan känna ångest
eller rädsla och fastnar i oroande och onödigt grubblande.
Att konstant vilja få andra människor att tycka om dig resulterar i att du
tackar nej till nya möjligheter, känner dig för nervös eller orolig för att
prestera ditt bästa och att du undviker eller att du ger upp saker som du
egentligen vill ha.
”Bry dig om andra människors bekräftelse och du kommer att vara deras fånge.”
–Från Tao Te Ching
Bli medveten om när du söker andras bekräftelse.
Du söker med största sannolikhet andras bekräftelse när du beter dig på
sätt som visar på att du oroar dig för vad andra tänker och tycker:
➢ Du säger “ja” till något du egentligen inte vill göra.
➢ Du kommer med ett påstående som du inte tror på,
eller håller med om något som du är emot.
➢ Du reagerar mot kritik genom att bli defensiv eller
genom att attackera tillbaka.
➢ Du säger förlåt fast du inte har gjort något fel.
➢ Du rättar dig konstant efter andras åsikt om saker, till
exempel vad du ska ha för kläder på dig eller vad du
ska ha för frisyr.
➢ Du frågar andra innan du tar ett beslut som är ditt
eget.
➢ Du försöker imponera på andra människor.
➢ Du gillar endast dig själv när andra gillar dig.
Det är dags att sluta basera din nivå av självförtroende och självkänsla
beroende på vad andra tycker eller inte tycker om dig...
Kan människor övervinna den irrationella rädslan för att vara illa omtyckt, att känna
sig avvisad eller att inte leva upp till andras förväntningar? Ja, om du utvecklar
inställningen att andras bekräftelse inte är ett måste.
Visst kan det vara bra att få bekräftelse av andra... Det kan vara bra från de som
har auktoritet över dig eller de som kontrollerar det som du vill ha: dina lärare,
föräldrar (när du var barn), din chef och så vidare. Däremot blir bekräftelse ett
problem när du överdriver dess betydelse till en nödvändighet – ett måste. Du
övertalar därmed dig själv att du måste ha det för att kunna känna dig självsäker och
att må bra.
Så vad är lösningen?
–Träna upp din förmåga att godkänna dig själv helt och hållet...
Påminn dig själv konstant om att bekräftelse är en bra sak att få, men du kan
överleva utan det. Så att när du inte får bekräftelse av andra kanske du kan tycka
att det är ‘synd’, men inget som drar ner ditt självförtroende i längden. När du inte får
bekräftelse av andra kan du känna dig ‘besviken’, men du kommer att vara mindre
benägen att ge upp dina egna önskemål för att behaga andra.
Istället borde du förvänta dig att inte få bekräftelse. I verkligheten kommer du inte
alltid att få positiv feedback. Alla kommer inte att gilla dig. Därför att olika
människor har olika idéer om hur de vill att du ska vara.
Om du förväntar dig att du kommer att stöta på personer och situationer där du inte
får bekräftelse kommer du att vara mindre benägen att överreagera när det väl
händer.
© Social Academy
Det här materialet är skyddat av Copyright © och får inte delas, säljas eller bytas.
Det här materialet är exklusivt framtaget av Social Academy och får endast nyttjas av kursdeltagare.
