EUROPEISKA
KOMMISSIONEN
Bryssel den 23.9.2016
COM(2016) 618 final
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN
Rapport för att underlätta beräkningen av Europeiska unionens tilldelade mängd och
rapport för att underlätta beräkningen av unionens, dess medlemsstaters och Islands
gemensamt tilldelade mängd enligt artiklarna 3.7a, 8 och 8a i Kyotoprotokollet för den
andra åtagandeperioden, såsom föreskrivs i artikel 3.2 i rådets beslut (EU) 2015/1339
{SWD(2016) 316 final}
SV
SV
1.
INLEDNING
Tillsammans med det åtföljande arbetsdokumentet utgör detta dokument dels rapporten
för att underlätta beräkningen av Europeiska unionens (EU) tilldelade mängd och dels
rapporten för att underlätta beräkningen av unionens, dess medlemsstaters och Islands
gemensamt tilldelade mängd enligt artiklarna 3.7a, 8 och 8a i Kyotoprotokollet för den
andra åtagandeperioden, och för att visa att EU, dess medlemsstater och Island har
kapacitet att redovisa sina utsläpp och tilldelade mängd i enlighet med partskonferensens,
i dess funktion som Kyotoprotokollets partsmöte, beslut 2/CMP.8, såsom föreskrivs i
artikel 3.2 i rådets beslut (EU) 2015/13391. Dokumenten kommer att översändas till
sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC).
Beräkningen i denna rapport av den tilldelade mängden enligt Kyotoprotokollet är en
förutsättning för redovisningen av EU:s mål för minskade växthusgasutsläpp för den
andra åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet. Denna rapport innehåller även uppgifter
om vilka val som har gjorts i samband med de specifika redovisningsalternativen enligt
Kyotoprotokollet.
2.
AV ANTROPOGENA UTSLÄPP FRÅN KÄLLOR OCH UPPTAG I SÄNKOR
FÖR VÄXTHUSGASER SOM INTE REGLERAS AV MONTREALPROTOKOLLET
INVENTERING
Den fullständiga gemensamma inventeringen av antropogena utsläpp från källor och
upptag i sänkor för växthusgaser som inte regleras av Montrealprotokollet för samtliga år
från basåret till år 2014 för EU, dess medlemsstater och Island lämnas till UNFCCC som
ett separat dokument tillsammans med denna rapport, i enlighet med punkt 1 a i bilaga I
till beslut 2/CMP.8.
3.
IDENTIFIERING AV BASÅREN FÖR ANDRA ÅTAGANDEPERIODEN
Den gemensamma inventeringen utgår ifrån de basår som valts av medlemsstaterna och
Island i deras nationella inventeringar enligt nedanstående översikt:
1
Rådets beslut (EU) 2015/1339 av den 13 juli 2015 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av
Dohaändringen av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar,
och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta (EUT L 207, 4.8.2015, s. 1).
Tabell 1
Val av basår för olika växthusgaser för EU:s medlemsstater och
Island för Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod
Medlemsstat
Österrike
Belgien
Bulgarien
Kroatien
Cypern
Tjeckien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Tyskland
Grekland
Ungern
Irland
Italien
Lettland
Litauen
Luxemburg
Malta
Nederländerna
Polen
Portugal
Rumänien
Slovakien
Slovenien
Spanien
Sverige
Förenade kungariket
Island
4.
Basår för CO2, CH4
och N2O
1990
1990
1988
1990
1990
1990
1990
1990
1990
1990
1990
1990
1985-1987
1990
1990
1990
1990
1990
1990
1990
1988
1990
1989
1990
1986
1990
1990
1990
1990
Basår för HFC, PFC
och SF6
1990
1995
1995
1990
1995
1995
1995
1995
1995
1990
1995
1995
1995
1995
1990
1995
1995
1995
1990
1995
1995
1995
1989
1990
1995
1995
1995
1995
1990
VILLKOR
FÖR
GEMENSAMT
FULLGÖRANDE
ENLIGT
KYOTOPROTOKOLLET FÖR DEN ANDRA ÅTAGANDEPERIODEN
Basår för NF3
2000
1995
1995
2000
1995
1995
1995
1995
1995
1995
1995
2000
1995
1995
1995
1995
1995
1995
1995
1995
2000
2000
2000
2000
1995
1995
1995
1995
1995
ARTIKEL
4
I
EU, dess medlemsstater och Island har kommit överens om att gemensamt fullgöra sina
kvantifierade åtaganden om begränsning och minskning av utsläpp enligt artikel 3 i
Kyotoprotokollet för protokollets andra åtagandeperiod, i enlighet med bestämmelserna i
artikel 4 i Kyotoprotokollet. Unionen, dess medlemsstater och Island har kommit överens
om ett kvantifierat åtagande om utsläppsminskning som begränsar deras genomsnittliga
årliga utsläpp av växthusgaser under den andra åtagandeperioden till 80 % av summan av
deras basårsutsläpp, vilket återspeglas i Dohaändringen.
Enligt artikel 4 i Kyotoprotokollet ska parter som träffat överenskommelse om att
gemensamt fullgöra sina åtaganden enligt artikel 3 i Kyotoprotokollet i den relevanta
överenskommelsen om gemensamt fullgörande ange den utsläppsnivå som tilldelats var
och en av parterna. I rådets beslut (EU) 2015/1339 fastställs villkoren för avtalet om
gemensamt fullgörande samt utsläppsnivåerna för varje part i överenskommelsen. I
avtalet mellan EU, dess medlemsstater och Island, vad gäller Islands deltagande i EU:s,
dess medlemsstaters och Islands gemensamma fullgörande av åtagandena under den
andra åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet, fastställs villkoren för Islands
deltagande2. Utsläppsnivåerna definierar medlemsstaternas och Islands tilldelade
2
EUT L 207, 4.8.2015, s. 17.
3
mängder för den andra åtagandeperioden. Dessa utsläppsnivåer har fastställts på grundval
av den gällande unionslagstiftningen för perioden 2013–2020 inom ramen för klimat- och
energipaketet3.
5.
BERÄKNING AV TILLDELADE MÄNGDER ENLIGT ARTIKLARNA 3.7A, 8 OCH 8A
Den gemensamt tilldelade mängden för EU, dess medlemsstater och Island för den andra
åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet motsvarar den procentandel av de totala
basårsutsläppen som anges för unionen, dess medlemsstater och Island i den tredje
kolumnen i bilaga B till Kyotoprotokollet, ersatt enligt Dohaändringen (80 %),
multiplicerad med åtta. Den gemensamt tilldelade mängden enligt denna beräkning är
37 625 402 324 ton koldioxidekvivalenter.
Denna tilldelade mängd till EU fastställs i enlighet med villkoren i avtalet om gemensamt
fullgörande och motsvarar 15 834 334 860 ton koldioxidekvivalenter.
Medlemsstaternas och Islands respektive tilldelade mängder fastställs också i enlighet
med villkoren i avtalet om gemensamt fullgörande och anges i tabell 2.
3
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att
förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser samt
Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas
insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning
av växthusgasutsläppen till 2020 (EUT L 140, 5.6. 2009).
4
Tabell 2
Medlemsstaternas och Islands tilldelade mängder (med beaktande av
artikel 3.7a i Kyotoprotokollet)
Medlemsstat
Österrike
Belgien
Bulgarien
Kroatien
Cypern
Tjeckien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Tyskland
Grekland
Ungern
Irland
Italien
Lettland
Litauen
Luxemburg
Malta
Nederländerna
Polen
Portugal
Rumänien
Slovakien
Slovenien
Spanien
Sverige
Förenade kungariket
Island
6.
ton CO2-ekviv.
405 712 317
584 228 513
222 945 983
162 271 086
47 450 128
520 515 203
269 363 657
51 056 976
240 544 599
3 014 714 832
3 592 699 888
480 791 166
434 486 280
343 520 594
2 410 291 421
76 633 439
113 600 821
72 191 526
9 299 769
924 777 902
1 583 938 824
429 581 969
656 059 490
202 268 939
99 425 782
1 766 877 232
315 554 578
2 744 937 332
15 327 217
BERÄKNING AV RESERVEN FÖR ÅTAGANDEPERIODEN ENLIGT BESLUT 11/CMP.1
Inom ramen för det gemensamma fullgörandet gäller reserven för åtagandeperioden för
EU, dess medlemsstater och Island var för sig. I tabell 3 anges de reserver för
åtagandeperioden som beräknats för Europeiska unionen, dess medlemsstater och Island.
5
Tabell 3
Reserver för åtagandeperioden för Europeiska unionen, dess
medlemsstater och Island
Reserv för åtagandeperioden
[ton CO2-ekviv.]
21 777 272 968
Europeiska unionen
Land
Österrike
Belgien
Bulgarien
Kroatien
Cypern
Tjeckien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
365 141 085
525 805 662
200 651 385
146 043 977
42 705 115
468 463 683
242 427 291
45 951 278
216 490 139
2 713 243 349
Tyskland
Grekland
Ungern
Irland
Italien
Lettland
Litauen
Luxemburg
Malta
Nederländerna
Polen
Portugal
Rumänien
Slovakien
Slovenien
Spanien
Sverige
Förenade kungariket
Island
3 233 429 899
432 712 049
391 037 652
309 168 535
2 169 262 279
68 970 095
102 240 739
64 972 374
8 369 792
832 300 112
1 425 544 942
386 623 772
590 453 541
182 042 045
89 483 204
1 590 189 509
283 999 120
2 470 443 599
13 794 495
7.
VAL
AV MINIMIVÄRDEN FÖR TRÄDKRONETÄCKNING, MARKOMRÅDE OCH
TRÄDHÖJD FÖR ANVÄNDNING VID REDOVISNINGEN ENLIGT ARTIKEL 3.3. OCH 3.4
Medlemsstaterna har valt tröskelvärden för skogsdefinitionen vid rapporteringen av
verksamheterna nybeskogning, återbeskogning och avskogning enligt artikel 3.3 och
skogsförvaltning, om valda enligt artikel 3.4 i Kyotoprotokollet för den första
åtagandeperioden. När EU aggregerar medlemsstaternas uppgifter används de värden
som medlemsstaterna valt för de erforderliga minimivärdena för trädkronetäckning,
markområde och trädhöjd i enlighet med den skogsdefinition som används för
rapportering till FAO.
6
Tabell 4 – Medlemsstaternas och Islands val av tröskelvärden för skogsdefinitionen
vid rapportering enligt artikel 3.3 och 3.4
Medlemsstat
Österrike
Belgien
Bulgarien
Kroatien
Cypern
Tjeckien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Tyskland
Grekland
Ungern
Irland
Italien
Lettland
Litauen
Luxemburg
Malta
Nederländerna
Polen
Portugal
Rumänien
Slovakien
Slovenien
Spanien
Sverige
Förenade
kungariket
Island
8.
Minimivärde för
trädkronetäckning
30 %
20 %
10 %
10 %
10 %
30 %
10 %
30 %
10 %
10 %
10 %
25 %
30 %
20 %
10 %
20 %
30 %
10 %
30 %
20 %
10 %
10 %
10 %
20 %
30 %
20 %
10 %
20 %
Minsta trädhöjd
2m
5m
5m
2m
5m
2m
5m
2m
5m
5m
5m
2m
5m
5m
5m
5m
5m
5m
5m
5m
2m
5m
5m
5m
2m
3m
5m
2m
Minsta areal för
skogsmarksområde
0,05 ha
0,5 ha
0,1 ha
0,1 ha
0,3 ha
0,05 ha
0,5 ha
0,5 ha
0,5 ha
0,5 ha
0,1 ha
0,3 ha
0,5 ha
0,1 ha
0,5 ha
0,1 ha
0,1 ha
0,5 ha
1 ha
0,5 ha
0,1 ha
1 ha
0,25 ha
0,3 ha
0,25 ha
1 ha
0,5 ha
0,1 ha
10 %
2m
0,5 ha
VAL AV VERKSAMHETER ENLIGT ARTIKEL 3.4 ATT TAS MED I REDOVISNINGEN FÖR
DEN ANDRA ÅTAGANDEPERIODEN
I tabell 5 ges en översikt över medlemsstaternas och Islands val av verksamheter enligt
artikel 3.4 enligt vad de angivit i sina rapporter för att underlätta beräkningen av tilldelad
mängd för den andra åtagandeperioden.
7
Tabell 5
Översikt över medlemsstaternas och Islands val av LULUCFverksamheter (verksamheter inom markanvändning, förändrad markanvändning
och skogsbruk) inom ramen för artikel 3.4 i Kyotoprotokollet
Medlemsstat
Österrike
Belgien
Bulgarien
Kroatien
Cypern
Tjeckien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Tyskland
Grekland
Ungern
Irland
Italien
Lettland
Litauen
Luxemburg
Malta
Nederländerna
Polen
Portugal
Rumänien
Slovakien
Slovenien
Spanien
Sverige
Förenade
kungariket
Island
9.
Bruk av
åkermark
Bruk av
betesmark
Förnyelse av
vegetation
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Inte vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Dränering och
restaurering av
våtmarker
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Inte vald
Inte vald
Vald
Inte vald
REDOVISNINGSFREKVENS FÖR VERKSAMHETER ENLIGT ARTIKEL 3.3 OCH 3.4
Medlemsstaterna och Island ska ange redovisningsfrekvensen för verksamheter enligt
artikel 3.3 och 3.4 i sina respektive rapporter för att underlätta beräkningen av tilldelad
mängd. Alla medlemsstater valde at redovisa vid slutet av åtagandeperioden, med
undantag för Danmark och Ungern, som valde att redovisa årligen.
10. REFERENSNIVÅER
FÖR SKOGSFÖRVALTNING SOM ANGES I TILLÄGGET TILL
BILAGAN TILL BESLUT 2/CMP.7
Enligt punkt 1 i i bilaga I till beslut 2/CMP.8 krävs rapportering av skogsförvaltningsnivå
och eventuella tekniska korrigeringar som anges i inventeringsrapporten. EU:s
medlemsstater och Island rapporterade dessa uppgifter i sina rapporter för att underlätta
beräkningen av tilldelad mängd och i sina senaste inventeringar av växthusgaser.
8
OM HUR UTSLÄPP FRÅN AVVERKADE TRÄPRODUKTER MED
URSPRUNG I SKOGAR FÖRE INLEDANDET AV DEN ANDRA ÅTAGANDEPERIODEN HAR
BERÄKNATS I REFERENSNIVÅN I ENLIGHET MED BESLUT 2/CMP.7, BILAGAN,
PUNKT 16.
11. INFORMATION
Information om hur utsläpp från avverkade träprodukter med ursprung i skogar före
inledandet av den andra åtagandeperioden har beräknats i referensnivån i enlighet med
beslut 2/CMP.7, bilagan, punkt 16, anges i de rapporter för att underlätta beräkningen av
tilldelad mängd som lämnats av EU:s medlemsstater och Island och i deras senast
inlämnade inventeringar.
12. REDOVISNING AVSEENDE NATURLIGA STÖRNINGAR
En översikt över medlemsstaternas beslut om huruvida de har för avsikt att utnyttja
bestämmelsen om att utesluta utsläpp från naturliga störningar ges nedan.
Tabell 6
störningar
Utnyttjande av bestämmelsen om att utesluta utsläpp från naturliga
Länder
Österrike
Belgien
Bulgarien
Kroatien
Cypern
Tjeckien
Danmark
Estland
Finland
Frankrike
Tyskland
Grekland
Ungern
Irland
Italien
Lettland
Litauen
Luxemburg
Malta
Nederländerna
Polen
Portugal
Rumänien
Slovakien
Slovenien
Spanien
Sverige
Förenade kungariket
Island
Återbeskogning/Nybeskogni
ng
Skogsförvaltning
Nej
Nej
Ja
Ja
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej
Ja
Nej
Ja
Nej
Ja
Ja
Nej
Nej
Ja
Ja
Ja
Nej
Ja
Ja
Nej
Nej
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Ja
Nej
Nej
Ja
Ja
Ja
Nej
Ja
Nej
Ja
Ja
Nej
Nej
Ja
Ja
Ja
Nej
Ja
Ja
Nej
Nej
Ja
Ja
Ja
Ja
13. BESKRIVNING AV DET NATIONELLA SYSTEMET
Europeiska unionen hade redan ett kvantifierat mål för utsläppsbegränsning och
utsläppsminskning under den första åtagandeperioden och lämnade en beskrivning av sitt
9
nationella system i rapporten för att beräkna den tilldelade mängden för den första
åtagandeperioden. Alla ändringar därefter av EU:s nationella system har rapporterats
inom ramen för de årliga kompletterande upplysningarna enligt artikel 7 i
Kyotoprotokollet och har tagits upp i den nationella inventeringsrapporten.
De institutioner som ingick i unionens inventeringssystem och ansvarade för EU:s
inventering under den första åtagandeperioden fortsätter med uppdraget när den andra
åtagandeperioden inleds. Generaldirektoratet för klimatpolitik (GD Klimatpolitik) vid
Europeiska kommissionen har det övergripande ansvaret för EU:s inventering, medan
varje medlemsstat har ansvar att utarbeta sin egen inventering som sedan ligger till grund
för EU:s inventering. GD Klimatpolitik får stöd i inventeringsarbetet främst av följande
institutioner: Europeiska miljöbyrån och dess Europeiska ämnescentrum för
luftföroreningar och klimatförändringar (ETC/ACM) samt följande övriga
generaldirektorat inom Europeiska kommissionen: Eurostat och gemensamma
forskningscentret (GFC).
14. BESKRIVNING AV DET NATIONELLA REGISTRET
För att uppfylla sina skyldigheter som parter i Kyotoprotokollet och i enlighet med
artikel 10 i förordning (EU) nr 525/20134 (förordningen om en övervakningsmekanism)
ska varje medlemsstat och EU driva ett nationellt Kyotoprotokollregister. I enlighet med
besluten 13/CMP.l och 24/CP.8 ska medlemsstaterna och unionen driva nationella
register på ett konsoliderat sätt.
4
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för
att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på
nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr
280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).
10
