Kan enighet uppnås kring försurningen?

Kan enighet uppnås
kring försurningen?
Korta referat från försurnings- och
kalkningsseminariet i Jönköping 2–3 juni 2008
Kunnig och bred belysning
av kalkningsproblematiken
Under en och en halv dag betades det mesta inom
ämnesområdet av i rask takt. Varje föredragshållare
hade endast tjugo minuter till sitt förfogande och
bemödade sig verkligen om att koncentrera sin
presentation till huvudlinjer och viktiga sammanhang.
Därav följer också att de följande
samlingenreferaten kan ses som en kortfattad och
översiktlig redovisning av vad som sades inför det
vetgiriga auditoriet. Deltagarna representerade
ett tvärsnitt av allt vad Sverige förfogar över av
olika slags kunskap och erfarenheter från 30 års
kalkningsverksamhet.
Föredragshållarna var långt ifrån eniga om
hur nuläget i Försurningssverige skall tolkas och
åtgärdas, vilket inte förvånar med tanke på att
myndigheter, forskare och praktiker har olika
utgångspunkter och förutsättningar. Klart är att
Naturvårdverket nu vill börja minska på kalkningen
medan Miljödepartementet, Vattenmyndigheterna
och länsstyrelser vill omfördela medel och
satsa på kalkning av hittills okalkade, försurade
vattenområden. Helt klart är också, att statsmakterna
och myndigheterna måste sluta gå i otakt med
varandra. Nu behövs samsyn och ett åtgärdsinriktat
synsätt för att rädda försurade sjöar och vattendrag
och att nå miljömålen.
– Vår bedömning är att generationsmålet i miljömålsar­
betet och Vattendirektivet medför, att det som skadats under
förra seklet bör åtgärdas genom i första hand åtgärder mot
luftutsläpp. I väntan på att detta skall ge tillräckliga effekter
bör vi också tillgripa olika former av kalkning. Vid de ganska
många fältstudier jag gjorde som limnolog i södra Sverige på
70-talet var det mycket få sjöar som vi bedömde ha varit så
sura från början att fisksamhället redan då var påverkat.
Då fanns ju folk att fråga, påpekade Stellan Hamrin.
– Dessutom har en annan allvarlig faktor som över­
gödning kommit in i bilden. Vår forskning om de övergödda
sjöarna i södra Sverige visade tydligt att övergödning i bety­
delsen att det förekom omfattande algblomningar inte exis­
terade i slutet av 1800-talet. Så denna förändring har skett
de senaste 50 åren. Naturligt näringsrika sjöar som Ringsjön
och Finjasjön blev inte ’förstörda’ förrän under 60-talet trots
många år helt utan reningsverk. Så om det finns någon som
har belägg för naturligt övergödda sjöar med kraftig algblom­
ning och förändrade fisksamhällen så vill vi gärna veta detta.
– Det som skulle hyfsa debatten om hur det var förr vore
en övergripande genomgång
av skrifter som visar hur sjö­
arna en gång såg ut. Den finns
ganska mycket material hos
SCB, i vetenskapliga skrifter
och i universitetens arkiv som
skulle kunna ge oss svar på
åtskilliga av dessa frågor.
Forskarna jobbar mycket med
modeller idag. Det är bra och
ger värdefull kunskap om
tillståndet i landets sjöar gene­
Miljödepartementets
rellt sett liksom om utveck­
Stellan Hamrin efterlyste
lingen men säger ofta för lite
mer försurningsfakta.
om en enskild sjö.
Stellan Hamrin hänvisade till en rapport från Naturvårds­
verket, som visar att många sjöar kalkas fast det inte behövs.
– Men vad vet vi om dessa sjöar? Är de naturligt sura
eller antropogent försurade? frågade Stellan Hamrin och
­efterlyste också en särskild studie kring landets alla mål­
sjöar. Finns det äldre material som visar hur just dessa sjöar
såg ut? Miljömålen syftar ju faktiskt till att praktiskt taget alla
sjöar skall åtgärdas och att det helst skall vara klart redan
2020. Det är utgångspunkten för vårt arbete.
Stellan Hamrin konstaterade att det sura nedfallet fort­
sätter att minska men att den växande sjöfarten på senare
år blivit ett stort bekymmer, som kräver nya bestämmelser.
– Även här är dock nya och betydligt skärpta regler på
gång, vilket är glädjande.
– Vi får inte heller glömma att sydvästra Sverige fort­
farande har stora arealer försurningsskadade marker som
påverkar kringliggande vattendrag. Det beror på både surt
luftnedfall och effekter av skogsbruket. Även skogs- och jord­
brukskalkning ger resultat, även om kalkning av skogsmark
bara ger effekt på riktigt långt sikt. Men i dessa områden är
det just riktigt långsiktiga åtgärder som behövs. Så vi måste
fundera på hur dessa områden skall hanteras ur ett sådant
perspektiv.
Länsrådet Monica Flodström i Jönköping hälsade välkommen.
Sydväst illa utsatt
i Jönköpings län
Inledningstalare på konferensen var länsrådet
Monica Flodström vid Länsstyrelsen i
Jön­köpings län, medarrangör i konferensen.
Hon började med en kort resumé över den
före­tagar­anda och driftighet som präglar länet.
– Alla har väl hört talas om Gnosjöandan, frågade hon
­retoriskt men kom redan i nästa andetag in på miljöfrågorna.
– Vattnen har stor attraktivitet för de flesta människor.
I länet finns det cirka 1 200 sjöar och 475 mil vattendrag
som vi har koll på. Ungefär en tredjedel når inte upp till
EUs normer bl a på grund av jordbruk, dikningar och
­metalljonvandring. Vi har ett stort ansvar för detta efter­
som det vi gör, och inte gör, påverkar omkringliggande län.
Därför jobbar vi hårt med miljömålen, inte minst de som
har med försurningen att göra.
Jönköpings län med 13 kommuner har haft omfat­
tande kalkningsverksamhet ända sedan slutet av 70-talet.
Ungefär hälften av alla försurade sjöar och vattendrag har
kalkats och kalkas fortfarande.
– Miljöproblemen kan åtgärdas. Det gäller att bevara
och att återskapa. Nu ser vi att det sura nedfallet minskar
och det är tal om att minska på kalkningen. Men det är en
svår avvägningsfråga hur snabbt man kan avveckla, det
ser vi inte minst i sydvästra delarna av länet som fortfaran­
de är svårt drabbat, sade Monica Flodström och hälsade
slutligen 70-talet konferensdeltagare välkomna till Elmia
och Jönköping.
Miljödepartementet
efterlyser nya studier
Stellan Hamrin, sakkunnig på Miljödepartementet
och bördig från Jönköpingstrakten, inledde med
att kåsera några minuter om sin ungdom.
– Det fanns sura sjöar även på 50- 0ch 60-talen, men det vi
då inte visste var orsaken. Nu vet vi att markanvändning och
luftutsläpp redan under 1900-talets första hälft påverkat
situationen och att mycket hände på 40- och 50-talen.
Försurningen blev därför en allt viktigare fråga.
2
Vädjande brandtal
för miljödemokrati
att fisken skall kunna ätas. Det finns inte med nånstans
och det är en ren och skär katastrof!
Stefan Nyström hann även med några andra konkreta
förslag till åtgärder
– Minska det strandnära byggandet. Acceptera sur
gubbe – men bara för naturligt försurade sjöar. Vi har det
nationella målet men många viktiga sjöar kommer inte
med. Så många som 35 kommuner i landet anser att vi
måste öka kalkningen, inte minska den.
– Det ser bra ut på flera håll i landet nu. Men nya faror
hotar. Svavelnedfallet kan komma att öka igen. Enbart i
Kina öppnas ett nytt kolkraftverk varannan vecka. Sjöfarten
är snart den största enskilda försurningsboven.
Stefan Nyström avslutade med att konstatera, att
alla områden som kalkats har fått stora välfärdsökningar.
– Så… använd din demokratiska rättighet till förmån
för miljön!
Stefan Nyström har varit naturintresserad i hela
sitt liv och haft krävande uppgifter på olika nivåer
i Miljösverige, bl a på Naturvårdsverket. Sedan
några år tillbaka är han generalsekreterare hos
konferensens huvudarrangör, Sportfiskarna.
Inför ett så stort forum som samlats på Elmia tog han
chansen att mer eller mindre direkt från hjärtat hålla ett
synpunktsrikt brandtal för miljön.
– Det är grundläggande i allt miljöarbete att folk kan
höja rösten och säga sin mening. De växer upp vid sjöar
och längs åar. De har sett fisken försvinna – och i många
fall sett både den och andra djur komma tillbaka efter
kalkning. Det är konkreta upplevelser. Själv är jag både
biolog och ekonom och har
upptäckt, att i det dagliga
jobbet med miljön måste man
har en ideologisk kompass.
Samhället skall värna om vår
närhet till naturen. Träd och
fiskar klarar sig bra utan män­
niskan… men inte tvärtom.
Vi borde kort sagt ha en grö­
nare ideologi här i landet.
Kommen så långt visade
han en karta över Sveriges
Sportfiskarnas Stefan Nyström
16 miljömål.
är oroad över flera av
– Det här ser ju fint ut,
miljömålen.
men sanningen är, att det
kommer att bli mycket svårt eller omöjligt att uppnå minst
nio av miljömålen. Jag har läst bortemot 5 000 sidor med
rapporter om målen och det är i stort sett invändningsfritt.
Men ändå svävar miljömålen i fara. Vi lever långt över våra
tillgångar, fördelningsfrågor alltså. Föreslagna åtgärder
genomförs inte. Det dyker upp ständiga intressekonflikter
mellan ekonomi och miljö. Och många trycks tro, att i dag
skall man bara flyta omkring. Men det håller ju inte. Man
måste ta ställning. Politikerna behöver många knuffar av
vanligt folk. Demokratin kan bara och måste utövas av oss.
Stefan Nyström fortsatte med sitt favoritämne miljö
kontra ekonomi.
– Vi har t ex fått höra att det är 50 % för högt pris för
att få undan koldioxiden från kolkraftverk. Det går att köpa
miljövänligare olja. Den kostar mer… men så är den ju också
värd mer. Vi är rika som troll i Sverige med en BNP på nära
3 000 miljarder. Men vi avsätter endast 5 miljarder per år
till miljön. Det motsvarar endast en kvarts procent av de
pengar staten förfogar över! Vad liknar det?
– Vi förklarar att vi skall ha levande sjöar och vatten­
drag i Sverige. Då borde vi åtminstone se till att alla sura,
röda gubbar (Smileys), som anger statusen för miljömålen,
blir gula. Cirka 400 000 människor i Sverige fiskar ofta,
2 miljoner någon gång. Men man måste kunna äta fisken
också. Vi skall äta torsk och plattfisk från Östersjön… men
inte en enda sötvattensfisk kan ätas. Kvicksilverhalterna
ökar dramatiskt. 50 000 svenska sjöar, det är hälften,
klarar inte EUs direktiv. Vi måste därför få in i miljömålen
Christer Ågren:
Stora hälsovinster
till låga kostnader
Internationella försurningssekretariatet med
säte i Göteborg har nu oförtrutet informerat
om försurning och andra gränsöverskridande
luftföroreningar i över 25 års tid.
Sekretariatets medlemsorganisationer och ”ägare” är
Fältbiologerna, Jordens Vänner, Svenska Naturskyddsfören­
ingen, Sportfiskarna och Världsnaturfondens, WWF, svenska
avdelning.
Sekretariatet har under dessa 25 år skapat sig en
ställning som en av Sveriges mest framgångsrika miljöorgani­
sationer. Organisationens drivande kraft och ”huvudsekrete­
rare” är sedan många år Christer Ågren med bl a ett förflutet
som sakkunnig vid EU i Bryssel.
Christer Ågren var därför en av de inbjudna föredragshål­
larna vid konferensen. Han inledde med att konstatera att
sedan 1980, två år innan sekretariatet startades, har utsläp­
pen av svaveldioxid minskat med 79 %, kväveoxider, NOx,
med 36 % och ammoniak med 21 %.
Christer Ågren pekade bl a på de
ekonomiska intressena i försurningsfrågan.
3
– Det är bra men det räcker inte, förklarade Christer
Ågren. I Sverige och övriga Europa överskrids fortfarande den
kritiska belastningsgränsen i 10 % av alla känsliga ekosys­
tem. Det handlar i Sverige om en minskning från 50 % 1980.
Hittills har det pratats mycket om det förflutna men nu finns
det goda skäl att börja tala om framtiden.
Han visade också vilka ekonomiska drivkrafter inom EU
som finns bakom utsläppen. Med utgångspunkt från 2000
väntas landtransporterna att öka med 70 % till 2020 och
sjöfarten nästan lika mycket. Under samma tid ökar energi­
produktion med ca 11-12 % och persontransporter med ca
37 %. Djuruppfödningen kommer däremot att minska med
10 %. Under dessa 20 år väntas EUs samlade ”BNP” öka
med drygt 60 %.
– Det är klart att allt detta skapar utsläpp av olika slag,
som i slutändan innebär ökade hälsorisker inom EU, dekla­
rerade Christer Ågren. Varje europé beräknas i genomsnitt
tappa ett år av sin livslängd p g a luftföroreningar och de
som är predisponerade för relaterade sjukdomar ännu mer.
Det förefaller vara klokt att börja tala om hälsa i stället för
försurning eftersom just hälsa rankas så högt av människor
idag. Om alla tekniskt möjliga lösningar skulle förverkligas
skulle utsläppen skulle kunna minskas med ungefär 60-90
% jämfört med utsläppen år 2000. Det finns beräkningar
som visar att luftföroreningsskadorna i Europa årligen kostar
någonstans mellan 300 och 800 miljarder euro.
– Enligt EU-kommissionens analys skulle en insats på
7 miljarder euro (drygt 30 euro per europé och år) på
åtgärder som minskar luftföroreningsutsläppen ge upphov
till hälsovinster värda 42-135 miljarder euro. På köpet får vi
en betydligt bättre miljö, mindre försurning och övergödning,
kort sagt – vinster som inte kan uppskattas i kronor och ören
(eller euro).
– Genom att minska på utsläppen av växthusgaser skulle
vi få stora vinster på köpet, sa Christer Ågren och avslutade
med att peka ut sjöfarten som den stora miljöboven från och
med nu.
Om inga nya åtgärder vidtas kommer sjöfarten om 10-15
år att släppa ut mer än alla landbaserade källor och svara för
ca hälften av allt surt nedfall över Sverige.
Naturvårdsverket hade två representanter på
konferensen: Torbjörn Svensson och Ulla Bertills.
Ulla Bertills ansvarar för miljömålet Bara naturlig försurning.
– Tack vare nya bedömningsgrunder har vi nu fått bättre
verktyg för att bedöma försurningspåverkan i sjöar. Bedöm­
ningsgrunderna är kopplade till påverkan på biologin, för­
klarade Ulla Bertills. De har även gjort det möjligt för oss att
göra prognoser för framtiden. En sjö som i nuläget inte har
mer än 0,4 enheter lägre pH-värde jämfört med förindustriell
tid räknas inte som försurad.
Hon fortsatte:
– Utsläppen av svaveldioxid över Sverige har som vi vet
minskat mycket de senaste 25-30 åren. Medan den kritiska
belastningsgränsen för försurning 1980 överskreds med
62 % så kommer motsvarande siffra 2020 att vara 12 %.
Det minskar också behovet av kalkning. Antalet försurade
sjöar i sydvästra Sverige har minskat från 50 till 30 % sedan
1980-talet, i Mellansverige och östra Sverige från 20 till 5 %
och i norr från 3 till 1 %.
Ulla Bertills illustrerade även med andra jämförelser.
– När det gäller surstötar orsakade av surt nedfall i
samband med snösmältningen så är det ett relativt litet pro­
blem i dag. Av alla de försurningskänsligaste vattendragen i
Norrland påverkades 19 % 1994. Idag är den siffran nere i
2 %. En mätning av oorganiskt aluminium i 114 bäckar visar
att höga halter av giftigt oorganiskt aluminium finns i gamla
granskogar, men de har ingen koppling till det sura nedfallet.
Andelen sur och mycket sur skogsmark i sydvästra Sverige
har minskat från 50 % till 20 %, vilket tyder på ett förbättrat
försurningstillstånd i skogsmark. Skogsstyrelsens försök som
pågått i 16 år visar att 3 ton kalk per hektar skogsmark inte
ger någon påtaglig effekt i sjöar och vattendrag. En ökad dos
kan ge negativa effekter på bl a vegetationen. En nyligen
gjord samhällsekonomisk konsekvensanalys visar att skogs­
markskalkning inte är lönsam i ett 50-årsperspektiv.
På direkt fråga vad ”inte lönsam” betyder förklarade Ulla
Bertills att det betyder att kostnaden överstiger nyttan – som
t ex positiva effekter avseende biologisk mångfald och för
fisket.
– Dessutom minskar den politiska betalningsviljan,
tillade hon.
Ulla Bertills redogjorde också för hur kalkningsanslaget
är fördelat i nuläget: norra Sverige får ca 75 mkr, östra och
mellersta Sverige ca 42 mkr och sydvästra Sverige 71 mkr.
”Miljömålet nås
inte genom kalkning”
Nej, faran inte över
i östra Västerbotten
Miljömålet Bara naturlig
försurning nås genom att de
försurande utsläppen minskar
ytterligare, inte genom kalkning.
Det deklarerade Ulla Bertills
från Naturvårdsverket i sitt
anförande.
Lite varstans finns det de som tror att det är
färdigkalkat i Norrland. Även Johan Ahlström,
biolog med ansvar för kalkningsverksamheten
i Västerbotten, hade tydligen nåtts av detta
rykte. Han använde därför sitt anförande till att
lidelse­fullt visa att faran i Norrland är långt
ifrån över.
Det är Naturvårdsverket som bedö­
Ulla Bertills från Naturmer behovet av kalkning och fördelar vårdsverket får hjälp
anslaget över landet. Redan förra året med tekniken av Håkan
Carlstrand.
kom signaler om att det nu var dags
att börja skära ned anslaget till kalkning – med
hänvisning till minskningen av det försurande nedfallet.
– Västerbotten ser inte likadant ut över hela länet. Det har
stor öst-västlig utbredning och det är stora skillnader mel­
lan kustbygderna och fjällen. Att rödingen mår bra uppe i
4
fjällen innebär ju inte automatiskt att havsöringen har det
lika bra längs kusterna, förklarade Johan Ahlström.
Han valde att exemplifiera med välkända Stridbäcken,
belägen i Nordmalings kommun i en av de mest försur­
ningsdrabbade delarna av länet och en viktig reproduk­
tionslokal för havsvandrande öring.
– När vi började kalka Stridbäcken 1992 var pH-värdet
skrämmande lågt som en följd av sura regn. All fisk var
borta. Redan 1985 och 1986 hade vi för övrigt gjort mät­
ningar i 30 kustnära vattendrag och upptäckt att årsungar
saknades i 20. Det var inget vidare i resten heller.
Så Stridbäcken är inte alls unik utan det är så här det
ser ut längs kusten.
Tobias Haag:
Bristen på samsyn
oroar för framtiden
Tobias Haag har ansvar för kalkningen i länet på
länsstyrelsen i värdstaden Jönköping. Han var
noga med att poängtera, att man måste veta en
del om det förflutna för att kunna dra några bra
slutsatser om framtiden.
I Jön­köping sträcker sig perspektivet f n inte längre än till
2015… och väl där finns det ändå frågetecken att räta ut,
enligt Tobias Haag.
Jönköpings län tillhör landets mest försurnings­
drabbade områden.
Han exemplifierade med tre kalkade sjöar i länet,
Hagasjön, Fiolen och Älgarydssjön, från vilka det finns
data 25 år bakåt i tiden. Därmed kunde han också visa
på några intressanta trendbrott. Antalet sulfatjoner hade
minskat stadigt och signifikant. I början av 1990-talet hade
alla sjöarnas buffringsförmåga börjat stiga, också det en
tydlig trend.
– Vad som kanske inte är så bra är att halterna av
humus har ökat under samma tidsperiod. Därigenom blir
det svårt att höja vattnens pH-värden. När försurningen
minskar så binds inte heller så mycket humusämnen och
vi får allt brunare vatten.
Tobias Haag räknar med att det 2015 generellt återstår
en liten återhämtning och att man då fått ordning på hur
försurningen skall bedömas och fått ett bättre underlag.
Då har man också bestämt vad som skall åtgärdas och det
finns nya mål för kalkningen.
De frågetecken som återstår bedöms vara humushal­
ten – blir vattnen brunare eller klarare? Vilka blir effek­
terna av ett allt intensivare skogsbruk? Vilka klimateffekter
kan vi då räkna med? Och framför allt: vilken politisk vilja
finns att fortsätta satsa pengar på kalkning?
– När vi tittar på miljömåls- och försurningsbedöm­
ningen kan jag konstatera att den varierar. Det finns ingen
samsyn i frågan. Dessutom innebär bristen på data och
förtroende att de bedömningsgrunder som verkligen finns
inte används, konstaterade Tobias Haag.
Johan Ahlström misstror MAGICs
möjligheter att styra kalkningen.
Men kalkningen gör bevisligen nytta, kunde Johan
Ahlström visa. Även sedan en doserare placerats i
Stridbäcken fortsatte mätningarna dels mellan E4an och
doseraren, dels ovanför doseraren där det lägsta pH-värdet
som uppmätts är 3.85. Nedströms doseraren började
pH-värdena sakta krypa uppåt och provfiskningar visade
ökad förekomst av årsungar – som överlevt. Försök att få
årsungar att överleva ovanför doseraren misslyckades;
samtliga fiskar dog. Endast några äldre fiskar klarade sig.
Andra mätningar visade höga halter av oorganiskt
aluminium ovanför doseraren. Aluminiumet sätter sig på
fiskarnas gälar, som därmed inte klarar syretillförseln.
Sam­tidigt sjunker fiskens salthalt i blodet med tydliga
skillnader uppströms resp nedströms kalkdoseraren.
­Mätningar av oorganiskt aluminium i samband med
­vår­floden 2004 visade, att det inte finns några problem
i länets västra delar men att problemen är fortsatt stora
i den östra delen. Vid 42 % av mätpunkterna var halten
aluminium över gränsvärdet 50 mikrogram per liter.
En annan stor undersökning med provfiskning gjordes
i kalkade havsöringsvattendrag efter 14 års kalkning. Den
visade bl a att antalet provfisken utan ”napp” av årsungar
hade halverats och att antalet med god föryngring hade
dubblerats.
– Nu har vi fått ny kunskap och nya verktyg att mäta
allt, bl a modellering med hjälp av MAGIC och långa tids­
serier med extrapolering långt in i framtiden. Körningar i
MAGIC visar att 84 % av 30 kända lekplatser längs kusten
inte klarar god ekologisk status 2010. Våra slutsatser är
att försurningen har minskat men att den fortfarande är ett
stort problem i länets östra del. Men kalkningen har givit
avsedd effekt och om den avbryts nu kommer det mesta
sannolikt att gå förlorat.
Jönköpings län tillhör landets
mest försurningsdrabbade områden.
5
Miljömålen handlar
inte bara om pengar
Falkenberg är en de hårdast drabbade kom­
munerna i Försurningssverige. Kommunen har
kalkat i 30 år och det har kostat ca 100 miljoner
kronor hittills. Falkenberg strävar efter att nå de
uppsatta miljömålen men kommer inte att ha
en chans. Omkring hälften av kommunens
250 sjöar är fortfarande sura och 70 % av
ca 180 mil rinnande vattendrag.
– Kalkning är en av våra allra mest lyckade miljöåtgärder.
Den räddar fisken och miljön och dessutom får vi tillbaka
3-4 gånger det satsade pengarna. Nu skulle vi vilja ha
möjlighet att miljömålskalka, säger kommunekologen
Ingemar Alenäs.
Men han vet att det är en dröm som inte kommer att gå
i uppfyllelse. Sedan flera år tillbaka finns detaljerade planer
för nykalkning av ett tiotal projekt uppströms i de förgrenade
vattensystemen. Men varje gång Ingemar Alenäs sökt nya
pengar via länsstyrelsen har det blivit kalla handen. Kommu­
nen får inte ens använda pengar som blir över till nykalkning,
när försurningstrycket lättat på andra håll.
– Tack vare nya metoder skulle vi kunna minska på
kalkningen med 25-30 % på vissa håll och på så sätt skapa
resurser för nykalkning. Men det värsta är att det egentligen
inte handlar om pengar, förklarade han. Försurningen påver­
kar ekologin totalt och våra möjligheter att skapa ett hållbart
samhälle. Det är också fråga om människors behov och i
vissa fall om lycka, livskvalitet helt enkelt. Vilka barn skall
vi tala om för att de får finna sig i att leva vid en försurad,
fördärvad sjö utan normalt liv?
Han fortsatte:
– Det finns hur många skäl som helst att öka kalkningen
med sikte på miljömålen, men vi får inga nya pengar. Vi har
bl a påpekat att det inte finns flodkräftor i sura vatten men
Naturvårdsverket har sagt nej. För några år sedan räddade
vi 25 000 ålar under två år. Ålen är utrotningshotad och EU
har i alla fall visat intresse av att rädda ålen – med kalk­
ning. Nej, de nya miljömålen skall tydligen vara högst 25 %
försurade sjöar på Västkusten och högst 5 % på Ostkusten.
Jag kan konstatera, att det är en väldig skillnad i synen på
försurningen i Stockholm och i resten av landet. Vi skulle vilja
miljömålskalka, för vi tar målen på allvar, och nu väntar vi på
positiva besked.
Av andra konferenssignaler att döma får Ingemar
­Alenäs och Falkenberg vänta förgäves.
Fiskeriexperten Erik Degerman
visade upp ett antal skräckexempel.
Kalkning kan ge fisk
lägre kvicksilverhalter
Erik Degerman från Fiskeriverket ägnade av
­naturliga skäl hela sitt anförande åt fiskevård,
där kalkning är en viktig del. Han inledde med
att slå fast att all fiskevård också är ekologisk
fiskevård, d v s att den gynnar hela vattenfaunan.
– Det finns fortfarande många hinder för en bra fiskevård.
Långt efter kriget fortsatte man att förstöra habitat, d v s
naturliga hemvist för fisk, genom sprängning av nya leder
och flottningsrensning. De försöker vi eliminera nu för att
underlätta fiskens reproduktion. Mellan åren 1997 och
2003 var 65 % av alla åtgärder också god biotopvård
genom återetablering av lekbottnar, vilket på längre sikt
ger mer fisk. Även flodpärlmusslan gynnas av bra bottnar.
Erik Degerman fortsatte att prata om förstörda vand­
ringsvägar och visa på några skräckexempel.
– På vissa håll är det så tätt mellan vandringshindren
som 2 kilometer. Där bygger vi nu kulvertar eller andra
typer av förbipassager.
Han exemplifierade med en upprensning och kalkning
av Stockbäcken i Västerbotten, klar 2006, som inneburit
att reproduktionen av fisk ökat markant bl a därför att
restaureringen bröt 100 års isolering av vattendragets övre
delar.
Erik Degerman drog även upp andra exempel på god
fiskevård
– I många år har ålen stängts ute från 80 % av sina
forna lekområden i sötvatten – av dammar. Riv dessa
och den rödlistade ålen kommer att öka på naturlig väg.
Mätningar åren 1989–1998 visade att produktionen av lax
i Västkustens vattendrag bara hade varit 25–50 % av vad
den är i dag – om inte kalkning hade skett. Stora Härsjön
öster om Göteborg är ett annat bra exempel. Där påbörja­
des kalkning redan 1977. Då var i princip all mört utslagen.
Tio år senare började förekomsten av mört att öka och
ytterligare tio år senare var ca hälften av all fisk i sjön
mört. Allt tar tid som synes, det får man inte glömma
bort. Det gäller att ha tålamod eftersom minimitiden
för arternas återhämtning är tio år.
Kommunekologen Ingemar Alenäs talade mycket om livskvalitet.
6
– Fiskeförvaltningen skall dock ske affärsmässigt och
ge vattenägaren största möjliga avkastning, förklarade
Percy Assarsson.
Mörrumsån, Sveriges mest berömda fiskevatten som
lokalt omsätter 30-50 miljoner per år, är ett bra exempel
på det. Med en kvarts miljon besök årligen från stora delar
av världen blir turistsäsongen längre än tre månader.
Percy Assarsson fick frågan om det kanske skulle löna
sig med mer samarbete mellan stora skogsägare, länssty­
relserna och kommunerna. Han förklarade att det var en
god idé, som han skulle fundera på. Avslutningsvis konsta­
terade han också att det är samhällsekonomiskt lönsamt
att kalka… och omvänt att det är olönsamt att
inte göra det.
– Ju större biologisk produktion vi kan medverka till
med kalkning och restaurering desto mer balanserad
fauna får vi, deklarerade Erik Degerman. Ökad produktion
och variation i faunan innebär på längre sikt även sjun­
kande kvicksilverhalter i fisk eftersom giftet sprids ut på
fler individer. Restaureringsbehovet är fortfarande mycket
stort. Arbetet bedrivs med moderna riktlinjer med land­
skapsperspektiv och helhetssyn. Fiskeriverket har fokus
på vandringsvägar, restaurering av habitat och i viss mån
återintroduktion av arter. Arbetet motverkas dock av
vattenkraftsutbyggnad, introduktion av främmande arter
som signalkräfta samt risken för otillräcklig och i förtid
avbruten kalkning.
Percy Assarsson:
Statliga Sveaskog
sköter även vatten
Statliga Sveaskog är landets största skogsägare
med en total areal på 4,4 miljoner hektar, varav
75 % är produktiv mark. Med ansvaret för skogen
följer också ansvar för vattnen. I början av 2006
formaliserades detta uppdrag när dotterbolaget
Svenska Naturupplevelser AB bildades. Ett av
skälen var att naturturismen är en av de snab­
bast växande näringsgrenarna i ­Sverige. Ännu så
länge är omsättningen blygsam – men växande.
När moderbolaget omsätter ca 7,2 miljarder är
Svenska Natur­upp­levelsers verksamhet värd
100 miljoner.
Vattenexperten Hans Oscarsson betonade betydelsen
av samarbete.
Sveaskog och Svenska Naturupplevelser har uppdrag av
Riksdagen att bidra till utvecklingen av naturturismen,
berättade Percy Assarsson vid Sveaskog i ett frejdigt
anförande. I uppdraget ingår även att bidra till ekonomisk
tillväxt och utveckling i glesbygd. Det har varit ett av de
starkaste argumenten för kalkning i många år sedan man
började undersöka den ekonomiska nyttan av kalkning i
just glesbygd. Detta bidrag innebär i Sveaskogs fall t ex
upplåtelse av mark och vatten till lokala företag. Parallellt
satsar Sveaskog resurser för att skapa ett hållbart utnytt­
jande genom aktiv vilt- och fiskeförvaltning.
– Det handlar inte bara om vatten utan om många
samverkande arter, förklarade Percy Assarsson. Vi har
noterat att det är hög medelålder bland sportfiskarna och
därför gör vi särskilda satsningar för att locka yngre att
börja fiska. Vi hoppas att det rikstäckande fiskekortet skall
bidra till det. Det är därför vi aktivt söker utveckla kommer­
siella möjligheter tillsammans med lokala entreprenörer.
Men med denna utvecklingspotential följer också ett
ansvar. Riktlinjerna för fiskeförvaltningen stipulerar att ”Svea­
skog skall värna livsmiljön i och i anslutning till vattnet så att
den av vatten beroende biologiska mångfalden bevaras”
– Vi är noga med regelverk och fisketillsyn. Allemans­
rätten gäller inte fullt ut överallt. Allt måste byggas på en
biologisk och etisk grund. Därför tar vi stor del i förbättringar
som utläggning av lekgrus, borttagande av vandringshinder
och restaurering av gamla flottningsrännor.
God vattenstatus
ett brett miljömål
God vattenstatus, god tillgång, hållbart
utnyttjande – och ingen försämring!
Så ser målsättningen ut för en av Sveriges yngsta myn­
digheter, som egentligen är fem till antalet och gemensamt
benämns Vattenmyndigheterna.
Det var Riksdagen som 2004 beslutade om att dela
in Sverige i fem vattendistrikt med en myndighet i varje
distrikt. Beslutet var en följd av EUs vattendirektiv, enligt
vilket varje medlem själv skall sörja för sin försörjning
och vattenvård enligt vissa riktlinjer.
De fem vattenmyndigheterna finns inrättade på fem
länsstyrelser men samtliga 21 länsstyrelser har ansvar för
att förvalta kvalitén på vattenmiljön i hela landet, såväl
i kringliggande hav som allt slags inlandsvatten, sjöar,
­rinnande vattendrag och vattentäkter.
7
De länsstyrelser som formellt har en myndighet och
organisation för arbetet är:
Norrbotten – Bottenvikens vattendistrikt
Västernorrland – Bottenhavets vattendistrikt
Västmanland – Norra Östersjöns vattendistrikt
Kalmar – Södra Östersjöns vattendistrikt
Västra Götaland – Västerhavets vattendistrikt.
Västerhavets vattendistrikt var en av medarrangörerna
till konferensen och representerades av Hans Oscarsson,
vattenråd med ansvar för samverkan.
– Vi har inte så lång tid på oss, berättade Hans Oscars­
son sedan han snabbt presenterat myndigheten. God
vattenstatus, god tillgång och hållbart utnyttjande skall
vara uppnått senast 2015. Det handlar om endast sju år.
Arbetet med att kartlägga och föreslå åtgärder pågår för
fullt. Arbetet blir extra omfattande därför att vi vill ha så
bred medverkan och samverkan som möjligt. Alla aspekter
skall dessutom beaktas när det gäller vårt dagliga
vatten: biologiskt, fysikaliskt och kemiskt. Vi har t ex redan
identifierat 33 farliga kemiska substanser som har fått
giftstämpel på sig.
Vattenmyndigheterna skall självklart arbeta vetenskapligt
så långt det någonsin går… men inom några år skall EU ha
fått rapporterna om statusen på svenskt vatten.
– Vi gör en sammanvägning av bedömningsgrund plus
annan kunskap och får på så sätt fram något som vi valt
att kalla expertbedömning, Det är den vi rapporterar, berät­
tade Hans Oscarsson vidare. Försurat vatten är dåligt så
det får en röd markering, som innebär att försurningen
skall åtgärdas. Men kalkning kan alltid ifrågasättas av
en ny regim. Hursomhelst är själva cloun i vårt arbete att
sedan vi väl rapporterat vår bedömning till EU så får det
absolut inte ske någon försämring. Då riskerar Sverige att
få böter av EU. berättade Hans Oscarsson.
Hur ser det då ut i kommunen idag? 125 av de samman­
lagt 388 sjöarna kalkas samt rinnande vattendrag med
3 500-4 000 ton per år med båt, helikopter och doserare.
– Vi har ett stort ansvar inte bara för den egna kom­
munen, förklarade kommunekologen Bengt-Göran Ericsson.
Flera viktiga vattendrag, bl a Nissan, rinner igenom kommu­
nen, sjön Fegen ligger på gränsen till Västra Götaland. Vi har
en omfattade effektuppföljning av vattenkemi i 110 lokaler,
bottenfauna i 34, elfiske i 33, nätprovfiske i 47 och kräft­
provfiske i 22 lokaler. Målvärden är uppsatta och perioden
2004-2007 var den vattenkemiska måluppfyllelsen 69 %.
Bengt-Göran Ericsson och Gunnar Gustavsson visade se­
dan diagram från några av de kalkade objekten, som visar att
det oftast lönar sig att kalka, åtminstone om man vill höja pHvärdena och stabilisera dem på en högre nivå. De hade också
exempel på motsatsen där försurningen ännu har övertaget.
Då är det betydligt svårare, enligt Bengt-Göran Ericsson, att
upptäcka långsiktiga trender när det gäller biologisk återställ­
ning, effekterna av omlöp, utplanteringar och biotopvård, bl a
när det gäller kräftbestånd och spridning av lekgrus.
– Det regnar mycket i Gislaved och det är ju inte bra med
tanke på att det då deponeras mycket försurande ämnen.
Men det största bekymret idag är signalerna från Stockholm
om att dra ned på kalkningen. I vår kommun ser vi ingen slut­
punkt för kalkningsbehovet, tyvärr, deklarerade Bengt-Göran
Ericsson med eftertryck.
Vad är då viktigt för en hårt drabbad kommun som
Gislaved?
– Lokalt engagemang först och främst. Samverkan med
länsstyrelsen, ömsesidig förståelse, bra entreprenörer. Men
framför allt en politisk vilja: i Gislaved har politikerna aldrig
ifrågasatt våra bedömningar och det är fortfarande kommun­
styrelsen som har ansvar för kalkningen.
Och hur ser framtiden ut?
– En generell minskning av kalkningen är inte möjlig,
svarade Bengt-Göran Ericsson. Tvärtom skulle vi behöva
kalka mer på vissa platser. Vi hoppas på skogsmarkskalk­
ning förstås. Mycket återstår av biologisk återställning. Det
handlar f ö inte bara om biologisk mångfald och skogens
sociala värde. Vattnen har ju ett lika viktigt socialt värde. Det
är många som har svårt att förstå det här när det talas om att
minska på kalkningen. Försurningen är fortfarande Gislaveds
allvarligaste miljöproblem.
Bengt-Göran Ericsson och Gunnar Gustavsson
redogjorde för Gislaveds utsatta läge.
MAGIC sparar
kalkningspengar
Gislaved skulle
behöva kalka mer
Nu är det MAGIC som regerar i Försurnings­
sverige! Åtminstone om IVL och Naturvårdsver­
ket får som de vill. Och det mesta tyder på att
Naturvårdsverket kommer att luta sig tungt på
MAGIC vid bedömningen av det framtida kalk­
ningsbehovet.
Gislaved är den värst försurningsdrabbade
kommunen i Jönköpings län och kanske
hela landet. Redan 1978 ansåg kommunen
försurningen vara ett allvarligt miljöproblem och
åtog sig att vara huvudman för kalkning av sju
sjöar efter initiativ från fiskevårdsområdena.
IVL gjorde upp en spridningsplan och 1 750 ton
kalk spreds – bl a med häst och släde!
MAGIC är ett dynamiskt program för bedömning av försu­
rade sjöar och vattendrag, som använts och körts regel­
bundet i Sverige och utomlands i tiotalet år.
Under hela tiden har programmet förfinats för att ge
bättre träffsäkerhet i utfallet. Dessutom plockas fler och fler
8
I projektet har även ingått försök att hitta en lämplig
mix för kombinerad kalkning och askåterföreing. Aska har,
enligt rapporten, kommit rejält i ropet på senare år och redan
hunnit bli en bristvara. Dessutom har Skogsstyrelsen noterat,
att det kan uppstå rättviseproblem i samband med askåter­
föringen.
– Den ekonomiska nyttan av
fastmarkskalkning är grovt överskat­
tad i den debatt som förs, påpekade
Stefan Andersson också och hänvisade
till rapportens beräkningar av kostnad
kontra nytta utifrån olika perspektiv.
Han fortsatte med att skissa framti­
den för skogsmarkskalkning.
– Skogsmarkskalkning är inte
en skogsbruksåtgärd utan en vatten­
vårdsåtgärd. I dagsläget finns det inget
officiellt ställningstagande från Skogs­
styrelsen – men frågan diskuteras för
närvarande. Skogsstyrelsen kommer
inte att driva på för att genomföra
storskalig skogsmarkskalkning. Men
om länsstyrelser eller enskilda kom­
muner kan peka ut avrinningsområden
lämpliga för fastmarkskalkning kan
Skogsstyrelsen vara behjälplig vid
genomförandet. Vi har inom Movib
upptäckt små områden om samman­
Stefan Andersson förklarade
försöken med skogsmarklagt 300-350 hektar skog där det kan
skalkning.
vara motiverat med kalkning därför att
den ger bra effekt på ytvattnet.
Stefan Andersson avrundade med att redogöra för
skogsbrukets bidrag till försurningen, vilket i en del fall måste
kompenseras med askåterföring. På stora arealer där det
odlas gran och då även GROT tas ut vid föryngringsavverk­
ning, som kalhuggning kallas med en modern eufemism,
bidrar virkesuttaget med 70 % eller mer av ”överskotts­
aciditeten” för området i fråga.
Endast två dagar efter konferensen beslutade Skogs­
styrelsen att fastmarkskalkning i stor skala inte skall
genomföras.
sjöar och vattendrag in i det s k biblioteket, som fungerar
som referensmaterial när man vill bedöma en ny sjö
Det man i första hand vill kunna visa är om en sjö som
är försurad i dag kommer att klara sig i framtiden med eller
utan åtgärder när de försurande utsläppen fortsätter att
minska i Sverige och resten av Europa.
Det är främst på IVL Svenska Miljöinstitutet som MAGIC
används och utvecklas – bl a på uppdrag av Naturvårdsver­
ket. Och nu skall de körningar institutet gör bli vägledande
för den framtida kalkningsverksamheten, enligt flera uttalan­
den på seminariet.
MAGIC presenterades ingående av forskaren Filip
­Moldan från IVL, som bl a visade hur kurvor för pH-värdet
som extrapolerats såväl framåt som bakåt i tiden gav en bild
av det framtida värdet i sjön eller vattendraget.
– MAGIC kan t ex visa om pH-värdet sjunkit mer eller
mindre än 0,4 enheter. Har det sjunkit mer kan vi vara säkra
på att objektet vi undersökt är antropogent, av människan,
försurat, förklarade Filip Moldan.
Han redogjorde också för det växande MAGIC-biblioteket,
som idag omfattar 469 referensobjekt plus ett sökverktyg.
– Men det skall bli många fler objekt förstås allteftersom
tiden går, sade Filip Moldan. Vi vill även ha in fler sjöar i sys­
temet som vi vet inte är eller har varit försurade.
Det skulle föra för långt att ytterligare tränga in i MAGIC
och dess uppbyggnad i ett kort referat som detta. Den som
vill studera programmet närmare kan knappa in sig på IVLs
hemsida och göra en sökning i sökrutan högst upp till höger.
Skogsstyrelsen kluven
till ökad skogskalkning
Stefan Andersson från Skogsstyrelsen redogjorde
för senare års försök kring vilka effekter storskalig
skogsmarkskalkning skulle kunna få. Skogsstyrel­
sen har under 13 års tid bedrivit intensiv forsk­
ning för att få fram ett bättre underlag för beslut
om ökad kalkning – eller inte. På senare år har
dessutom den ekonomiska nyttan av skogsmark­
skalkning alltmer kommit i fokus.
Stefan Andersson inledde med att konstatera, att kun­
skapsläget idag jämfört med 1996 har förändrat synen på
vilka åtgärder som skall sättas in. Från 2005 till 2007 drev
Skogsstyrelsen ett projekt kallat Movib (Mark och vatten i
balans) med ett anslag från Naturvårdsverket på 30 miljoner
kronor. Resultaten från projektet redovisas i Skogsstyrelsens
Rapport nr 15 2008.
– Vi kan konstatera, att markens humus binder kalk
effektivt. Därför dröjer det länge innan kalken tränger ned i
djupare liggande marklager och kan påverka ytvattnet. Vi har
prövat med spridning av 3 ton per hektar men det räcker inte
på långa vägar. För att få verkligt bra effekt på vattnet skulle
vi behöva öka spridningen till 20 ton per hektar. Men det är
inte att rekommendera. Redan en ökning till 10 ton skulle
ge risk för andra skador i flora och fauna, förklarade Stefan
Andersson och fick medhåll av konferensdeltagaren och
forskaren Stefan Löfgren vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet,
i Uppsala.
9
Den sjunkande trenden framgick också av ett diagram över
mängden spridd kalk. I Naturvårdsverkets regleringsbrev
står att det senast 2008 skall finnas nya riktlinjer för den
långsiktiga kalkningsverksamheten av sjöar och vatten­
drag. Riktlinjerna skall spegla den förändrade belastnings­
situationen och det eventuella behovet av markkalkning.
– Under de närmaste två åren kommer kalkningsar­
betet att inriktas på en genomgång av alla kalkningens
åtgärdsområden med syfte att bedöma försurningssitua­
tionen i alla kalkade målsjöar och målvattendrag. Detta
kommer också att vara ett viktigt underlag för Regeringens
framtida dimensionering av kalkningsanslaget efter 2010
uppgav Torbjörn Svenson.
Naturvårdsverkets Torbjörn Svenson
aviserade fortsatta nedskärningar.
Nya planer dras upp
för minskad kalkning
Kalkningen går in
i den andra fasen
Naturvårdsverket är Miljödepartementets och
ytterst Regeringens verkställande organ när det
gäller miljöfrågor – som t ex kalkning av försurade
sjöar och vattendrag. Torbjörn Svenson samord­
nar Naturvårdsverkets rådgivning och medelsför­
delning till länsstyrelser och huvudmän inom det
svenska kalkningsprogrammet och har ansvaret
för planeringen av kalkningen. Trenden är att mot
bakgrund av minskad deponering av försurande
ämnen dra ned på kalkningsverksamheten.
Starten skedde redan i budgeten för 2008.
Efter 30 års storskalig kalkning är det meningen
att verksamheten skall genomgå en utvärdering.
Fredrik Nilsson, kalkningsansvarig på
Länsstyrelsen i Västra Götaland, kallar de
första 30 åren för Kalkningsverksamheten 1.0.
– Arbetet de närmaste åren syftar till att få högre kvalitet
i kalkningen, förklarade Torbjörn Svenson inledningsvis.
I syftet ingår också att miljömålen ska vara uppfyllda i
kalkningens målområden och att väl utförda kalkningar
således påverkar uppfyllelsen av miljömålen. Det är dock
inte Naturvårdsverkets uppfattning att alla försurade sjöar
skall kalkas utan att man ska höja kvaliteten i de objekt i
dagens kalkningsprogram där det är befogat att kalka.
Naturvårdsverket använder kalkningsanslaget som styrme­
del för att öka kvaliteten och för att anpassa verksamheten
till den minskade försurningen. Det innebär att med kalkning
avses bara omkalkning. Inga nya projekt skall startas.
Torbjörn Svenson återkom ett par gånger till att det här
är en anpassning i två steg till det minskade försurnings­
trycket. Steg 1 är en grov anpassning som sker 2007-2009
som följs av en objektsbedömning av alla kalkningens
målområden åren 2009-2011.
Som ett led i anpassningen skall även Naturvårds­
verkets kalkningshandbok revideras 2008. Det som skall
ändras är försurningsbedömning och kalkningsavslut.
Kalkningsmetodik och kalkningsmedel skall också ses
över liksom regional effektuppföljning. Dessutom skall
handboken innehålla anvisningar hur en avvägning mellan
kostnad och nytta kan göras.
Torbjörn Svenson visade också diagram från de se­
naste sju åren som tydligt visar den sjunkande trenden för
just kalkning men med något ökande anslag för biologisk
återställning samt regional och nationell effektuppföljning.
Fredrik Nilsson från Västra Götaland efterlyste
en ny kalkningsstrategi.
Vid sitt framträdande pekade han på fyra saker
som präglat kalkningen sedan 1978. Det har varit
• akutåtgärder för att skydda de mest
värdefulla vattnen
• storskalig våtmarkskalkning med omfattande
vegetationspåverkan
• kalkning till onaturligt höga värden
• kalkning med höga doser i källsjöar för
nedströms effekt
Fredrik Nilsson angav inte vad som är ”onaturligt höga
värden” utan kom i stället snabbt in på Kalkningsverk­
samheten 2.0 med nya förutsättningar.
– MAGIC har räknat ut att endast 20 % av alla sjöar i
Sverige är försurade fast i Västsverige ligger siffran på 30
%, uppgav Fredrik Nilsson. Efter 2015 kan vi utan ytter­
ligare åtgärder inte räkna med några förbättringar, även
det enligt MAGICs extrapoleringar. Marker som utarmats
10
67 % under 100 år. Nästa 100 år minskar kalken ytterliga­
re… och till slut till ingenting. Lagret av baskatjoner mins­
kar och tar slut. Det är därför jag i många år hävdat att
marken har ett försurningsminne vi inte kan bortse från.
Hans Hultberg berättade också i korthet om sitt unika,
30-åriga forskningsprojekt i och vid Gårdsjön, en 32 hektar
stor klarvattensjö i näringsfattiga moränmarker ca 1 mil
öster om Stenungsund. Gårdsjön drabbades hårt av försur­
ning under 1960- och 1970-talen som bl a slog ut all fisk
och även i övrigt drabbade fauna och flora hårt.
– Gårdsjön kalkas regelbundet men fortfarande ser vi
att surstötarna upprepas ideligen och sänker pH-värdet,
förklarade Hans Hultberg. Det visar att även sjöar har ett
försurningsminne. Vi vet också att förekomsten av oorga­
niskt aluminium minskar om det sura nedfallet gör det.
En effekt av försurningen som inte diskuteras så ofta är
att den binder fosfor hårdare i marken. Det innebär också
att nödvändiga näringsämnen för fisk minskar. Sjöarna blir
fattigare på baskatjoner och fosfor.
Hans Hultberg berörde också den alarmerande frisätt­
ningen av metylkvicksilver, som är värst i de västra delarna
av landet.
– Det metylkvicksilver som läcker ut i vattnen kommer
från marker och regn. Det är mycket små mängder som
behövs för att förgifta fisk. Även metylkvicksilver har i
många år ackumulerats i skogsmark och vi kan se att
skogsbruk orsakar höga toppar av metylkvicksilver.
Skogsbruket har alltså en enorm påverkan på hur det
ser ut i våra sjöar och vattendrag.
på näringsämnen kommer att vara mycket känsliga för
extremsituationer, som kan inträffa oftare än förr och mer
oregelbundet. GROT-uttag kommer dessutom att påverka
näringsbalansen och öka försurningen om ingen kompen­
sation sker.
Den nya tiden kommer att bli mer problematisk för
kalkningen eftersom åtgärdsbehov i många fall kommer
att uppstå i oförutsägbara extremsituationer. Ytvattenkalk­
ning med mindre marginaler och lägre pH-mål ökar risken
för biologiska skador.
– Anslaget till kalkning kommer att behövas under
mycket lång tid men kan utsättas för politiska svängningar
eller ekonomiska prioriteringar. Förståelsen för kalkning
som åtgärd kommer att minska med tiden, vilket kräver
mer hänsyn vid utförandet. Skogsbruket kommer att ge­
nerera ett kalkningsbehov där GROT-uttag sker, berättade
Fredrik Nilsson.
Han påpekade också att vi egentligen inte kommit till
vägskälet där vi måste fråga oss ”markkalkning eller inte?”
– Vi är mitt inne i en process där många vatten
utpekats som icke försurade. Vi är också i slutskedet av
återhämtningsfasen enligt modellberäkningarna i MAGIC.
Därför borde vi avvakta några år fö att bringa klarhet i åter­
hämtningens utveckling och vilken nivå vi skall tillbaka till.
Andra åtgärder Fredrik Nilsson efterlyste var att sluta
kalka i områden som inte är försurade och att optimera
kalkningen mot mera naturliga pH-nivåer. Dessutom bör
Skogsstyrelsen verka för krav på askåterföring där GROT
tas ut. För kvarvarande försurade områden måste en ana­
lys och ett val göras: fortsatt kalkning eller stopp.
Svaret på frågan ”markkalkning eller inte” kom två
dagar efter konferensen då Skogsstyrelsen sade nej.
Grov underskattning
av det sura nedfallet
Professor Hans Hultberg vid IVL i Göteborg
tillhör de verkliga veteranerna i Sverige när det
gäller försurning och bekämpningen av skade­
verkningarna. Hans auktoritet är oomstridd i de
flesta kretsar eftersom hans forskning så tydligt
visar på samband som borde leda till eftertanke
och ingripanden.
Hans Hultberg kallade sitt anförande ett kåseri om 40 års
erfarenheter av försurningsforskning.
– Jag vill hävda att samhället grovt underskattar det
sura nedfallet, började han med att säga. Det är mer surt
i skogarna än på öppna fält. Våra upprepade mätningar
visar att kronsläppet av kalciumläckage och nedfallet av
svaveldioxid följer varandra. I marker med lite kalk blir
skadorna på skogen större eftersom kompensation uteblir.
Med uttag av GROT från ett hygge blir minskningen av kalk
Professor Hans Hultberg varnade för fortsatta
skador p g a försurningen.
11
Ingen debatt i panelen
men svar på fler frågor
Som avslutning på seminariet tog några av
föredragshållarna plats i en improviserad panel.
Någon debatt av större format utbröt aldrig
mellan paneldeltagarna, som däremot svarade
på frågor som inte blivit ställda i det kompri­
merade programmet.
Fråga: Hur ser helhetssynen ut i
Vattenmyndigheternas arbete?
Hans Oscarsson: Vi tar fram alla tänkbara aspekter
på vatten inom respektive område när vi arbetar fram
våra planer, som skall lämnas till EU. Det tar säkert tio
år att få allt och alla att gå i samma takt.
Fråga: Hur ser Skogsstyrelsens roll ut i den framtida
markkalkningen?
Stefan Andersson: Skogsstyrelsen skall ta sitt ansvar
när gäller återföring av aska till marker där det tagits ut
GROT, framför allt i de mest försurade områdena. Idag sker
detta bara till 50 procent.
Fråga: Det kvicksilver som sprids i naturen oroar allt fler.
Hur ser Naturvårdsverket på det?
Ulla Bertills: Naturvårdsverket skall jobba vidare med
den här frågan med utgångspunkt från Livsmedelsverkets
nya rapport.
Fråga: Måste inte skogsbruket i försurade områden
kompensera för bortfallet av baskatjoner?
Ulla Bertills: I norra Sverige är detta inget problem till
skillnad från södra Sverige, där det är svårt att få ut askan
på områden där den behövs och har störst effekt.
Stefan Andersson: Merparten av all askåterföring sker
i södra Sverige som kompensation för uttag av GROT och
långsam vittring av berggrunden. Bedömningen – vem gör
den? Det är svårt att hantera GROT, det sker större uttag
än vad som anmäls trots att vi har anmälningsplikt idag.
Rolf Johansson, Sportfiskarna, bad avslutningsvis
deltagarna att kortfattat uttrycka vilken de ansåg vara den
viktigaste frågan inför framtiden?
Hans Oscarsson: Alla som har med vatten att göra måste
gå i samma takt.
Hans Hultberg: Skogen kommer att vinna på vattnens
bekostnad.
Håkan Carlstrand: Kompassriktningen betyder allt.
Hur skall vi kombinera nyttjande med biologiska hänsyn?
Bengt-Göran Ericsson: Att åtminstone bevara det
vi uppnått.
Tobias Haag: Att inte avsluta kalkningsverksamheten för
tidigt.
Stefan Andersson: Att balansera skogsbrukets påverkan
på försurningen.
Filip Moldan: Vi måste förfina instrumentet MAGIC och
föra ut betydelsen av att göra riktiga bedömningar.
Ulla Bertills: Kvicksilverfrågan samt det ökade
skogsbruket och dess inverkan på ytvatten och människors
hälsa.
Den avslutande panelen svarade på
fler frågor men debatterade inte så mycket.
www.speak.se
Fråga: I MAGIC finns idag 469 sjöar och vattendrag
analyserade och inlagda. Kommer det in fler objekt för
att öka träffsäkerheten?
Filip Moldan, forskare IVL: Fler sjöar skall
in i systemet för att vi skall få bättre validitet.
Bl a skall vi plocka in en del icke försurade sjöar.
Fråga: Den stora frågan är: Vilka biologiska hänsyn skall
man acceptera i framtiden?
Johan Ahlström: Jag kan ju avslöja att det finns ett stort
misstroende mot MAGIC. Skall man använda MAGIC för att
kunna avsluta kalkning blir det stora problem. Då kommer
det att bli så, att man i full konflikt går ut och avslutar
kalkning med hänvisning till MAGIC.
Ulla Bertills: Vad vi än gör så blir det gnäll. Ni vill bara att
all skall vara vid det gamla.
Torbjörn Svenson: MAGIC är det bästa vi har idag.
Vi befinner oss i början av en utveckling och då kan det
bli problem.
Seminariet arrangerades av Sportfiskarna, Sjölyckan 6, 416 55 Göteborg i samarbete med Vattenmyndigheten Västerhavet
och Länsstyrelsen i Jönköpings län. Moderatorer vid seminariet var Håkan Carlstrand och Rolf Johansson från Sportfiskarna.
Texter och bilder till rapporten producerades av Tord Melander