Kan enighet uppnås kring försurningen? Korta referat från försurnings- och kalkningsseminariet i Jönköping 2–3 juni 2008 Kunnig och bred belysning av kalkningsproblematiken Under en och en halv dag betades det mesta inom ämnesområdet av i rask takt. Varje föredragshållare hade endast tjugo minuter till sitt förfogande och bemödade sig verkligen om att koncentrera sin presentation till huvudlinjer och viktiga sammanhang. Därav följer också att de följande samlingenreferaten kan ses som en kortfattad och översiktlig redovisning av vad som sades inför det vetgiriga auditoriet. Deltagarna representerade ett tvärsnitt av allt vad Sverige förfogar över av olika slags kunskap och erfarenheter från 30 års kalkningsverksamhet. Föredragshållarna var långt ifrån eniga om hur nuläget i Försurningssverige skall tolkas och åtgärdas, vilket inte förvånar med tanke på att myndigheter, forskare och praktiker har olika utgångspunkter och förutsättningar. Klart är att Naturvårdverket nu vill börja minska på kalkningen medan Miljödepartementet, Vattenmyndigheterna och länsstyrelser vill omfördela medel och satsa på kalkning av hittills okalkade, försurade vattenområden. Helt klart är också, att statsmakterna och myndigheterna måste sluta gå i otakt med varandra. Nu behövs samsyn och ett åtgärdsinriktat synsätt för att rädda försurade sjöar och vattendrag och att nå miljömålen. – Vår bedömning är att generationsmålet i miljömålsar­ betet och Vattendirektivet medför, att det som skadats under förra seklet bör åtgärdas genom i första hand åtgärder mot luftutsläpp. I väntan på att detta skall ge tillräckliga effekter bör vi också tillgripa olika former av kalkning. Vid de ganska många fältstudier jag gjorde som limnolog i södra Sverige på 70-talet var det mycket få sjöar som vi bedömde ha varit så sura från början att fisksamhället redan då var påverkat. Då fanns ju folk att fråga, påpekade Stellan Hamrin. – Dessutom har en annan allvarlig faktor som över­ gödning kommit in i bilden. Vår forskning om de övergödda sjöarna i södra Sverige visade tydligt att övergödning i bety­ delsen att det förekom omfattande algblomningar inte exis­ terade i slutet av 1800-talet. Så denna förändring har skett de senaste 50 åren. Naturligt näringsrika sjöar som Ringsjön och Finjasjön blev inte ’förstörda’ förrän under 60-talet trots många år helt utan reningsverk. Så om det finns någon som har belägg för naturligt övergödda sjöar med kraftig algblom­ ning och förändrade fisksamhällen så vill vi gärna veta detta. – Det som skulle hyfsa debatten om hur det var förr vore en övergripande genomgång av skrifter som visar hur sjö­ arna en gång såg ut. Den finns ganska mycket material hos SCB, i vetenskapliga skrifter och i universitetens arkiv som skulle kunna ge oss svar på åtskilliga av dessa frågor. Forskarna jobbar mycket med modeller idag. Det är bra och ger värdefull kunskap om tillståndet i landets sjöar gene­ Miljödepartementets rellt sett liksom om utveck­ Stellan Hamrin efterlyste lingen men säger ofta för lite mer försurningsfakta. om en enskild sjö. Stellan Hamrin hänvisade till en rapport från Naturvårds­ verket, som visar att många sjöar kalkas fast det inte behövs. – Men vad vet vi om dessa sjöar? Är de naturligt sura eller antropogent försurade? frågade Stellan Hamrin och ­efterlyste också en särskild studie kring landets alla mål­ sjöar. Finns det äldre material som visar hur just dessa sjöar såg ut? Miljömålen syftar ju faktiskt till att praktiskt taget alla sjöar skall åtgärdas och att det helst skall vara klart redan 2020. Det är utgångspunkten för vårt arbete. Stellan Hamrin konstaterade att det sura nedfallet fort­ sätter att minska men att den växande sjöfarten på senare år blivit ett stort bekymmer, som kräver nya bestämmelser. – Även här är dock nya och betydligt skärpta regler på gång, vilket är glädjande. – Vi får inte heller glömma att sydvästra Sverige fort­ farande har stora arealer försurningsskadade marker som påverkar kringliggande vattendrag. Det beror på både surt luftnedfall och effekter av skogsbruket. Även skogs- och jord­ brukskalkning ger resultat, även om kalkning av skogsmark bara ger effekt på riktigt långt sikt. Men i dessa områden är det just riktigt långsiktiga åtgärder som behövs. Så vi måste fundera på hur dessa områden skall hanteras ur ett sådant perspektiv. Länsrådet Monica Flodström i Jönköping hälsade välkommen. Sydväst illa utsatt i Jönköpings län Inledningstalare på konferensen var länsrådet Monica Flodström vid Länsstyrelsen i Jön­köpings län, medarrangör i konferensen. Hon började med en kort resumé över den före­tagar­anda och driftighet som präglar länet. – Alla har väl hört talas om Gnosjöandan, frågade hon ­retoriskt men kom redan i nästa andetag in på miljöfrågorna. – Vattnen har stor attraktivitet för de flesta människor. I länet finns det cirka 1 200 sjöar och 475 mil vattendrag som vi har koll på. Ungefär en tredjedel når inte upp till EUs normer bl a på grund av jordbruk, dikningar och ­metalljonvandring. Vi har ett stort ansvar för detta efter­ som det vi gör, och inte gör, påverkar omkringliggande län. Därför jobbar vi hårt med miljömålen, inte minst de som har med försurningen att göra. Jönköpings län med 13 kommuner har haft omfat­ tande kalkningsverksamhet ända sedan slutet av 70-talet. Ungefär hälften av alla försurade sjöar och vattendrag har kalkats och kalkas fortfarande. – Miljöproblemen kan åtgärdas. Det gäller att bevara och att återskapa. Nu ser vi att det sura nedfallet minskar och det är tal om att minska på kalkningen. Men det är en svår avvägningsfråga hur snabbt man kan avveckla, det ser vi inte minst i sydvästra delarna av länet som fortfaran­ de är svårt drabbat, sade Monica Flodström och hälsade slutligen 70-talet konferensdeltagare välkomna till Elmia och Jönköping. Miljödepartementet efterlyser nya studier Stellan Hamrin, sakkunnig på Miljödepartementet och bördig från Jönköpingstrakten, inledde med att kåsera några minuter om sin ungdom. – Det fanns sura sjöar även på 50- 0ch 60-talen, men det vi då inte visste var orsaken. Nu vet vi att markanvändning och luftutsläpp redan under 1900-talets första hälft påverkat situationen och att mycket hände på 40- och 50-talen. Försurningen blev därför en allt viktigare fråga. 2 Vädjande brandtal för miljödemokrati att fisken skall kunna ätas. Det finns inte med nånstans och det är en ren och skär katastrof! Stefan Nyström hann även med några andra konkreta förslag till åtgärder – Minska det strandnära byggandet. Acceptera sur gubbe – men bara för naturligt försurade sjöar. Vi har det nationella målet men många viktiga sjöar kommer inte med. Så många som 35 kommuner i landet anser att vi måste öka kalkningen, inte minska den. – Det ser bra ut på flera håll i landet nu. Men nya faror hotar. Svavelnedfallet kan komma att öka igen. Enbart i Kina öppnas ett nytt kolkraftverk varannan vecka. Sjöfarten är snart den största enskilda försurningsboven. Stefan Nyström avslutade med att konstatera, att alla områden som kalkats har fått stora välfärdsökningar. – Så… använd din demokratiska rättighet till förmån för miljön! Stefan Nyström har varit naturintresserad i hela sitt liv och haft krävande uppgifter på olika nivåer i Miljösverige, bl a på Naturvårdsverket. Sedan några år tillbaka är han generalsekreterare hos konferensens huvudarrangör, Sportfiskarna. Inför ett så stort forum som samlats på Elmia tog han chansen att mer eller mindre direkt från hjärtat hålla ett synpunktsrikt brandtal för miljön. – Det är grundläggande i allt miljöarbete att folk kan höja rösten och säga sin mening. De växer upp vid sjöar och längs åar. De har sett fisken försvinna – och i många fall sett både den och andra djur komma tillbaka efter kalkning. Det är konkreta upplevelser. Själv är jag både biolog och ekonom och har upptäckt, att i det dagliga jobbet med miljön måste man har en ideologisk kompass. Samhället skall värna om vår närhet till naturen. Träd och fiskar klarar sig bra utan män­ niskan… men inte tvärtom. Vi borde kort sagt ha en grö­ nare ideologi här i landet. Kommen så långt visade han en karta över Sveriges Sportfiskarnas Stefan Nyström 16 miljömål. är oroad över flera av – Det här ser ju fint ut, miljömålen. men sanningen är, att det kommer att bli mycket svårt eller omöjligt att uppnå minst nio av miljömålen. Jag har läst bortemot 5 000 sidor med rapporter om målen och det är i stort sett invändningsfritt. Men ändå svävar miljömålen i fara. Vi lever långt över våra tillgångar, fördelningsfrågor alltså. Föreslagna åtgärder genomförs inte. Det dyker upp ständiga intressekonflikter mellan ekonomi och miljö. Och många trycks tro, att i dag skall man bara flyta omkring. Men det håller ju inte. Man måste ta ställning. Politikerna behöver många knuffar av vanligt folk. Demokratin kan bara och måste utövas av oss. Stefan Nyström fortsatte med sitt favoritämne miljö kontra ekonomi. – Vi har t ex fått höra att det är 50 % för högt pris för att få undan koldioxiden från kolkraftverk. Det går att köpa miljövänligare olja. Den kostar mer… men så är den ju också värd mer. Vi är rika som troll i Sverige med en BNP på nära 3 000 miljarder. Men vi avsätter endast 5 miljarder per år till miljön. Det motsvarar endast en kvarts procent av de pengar staten förfogar över! Vad liknar det? – Vi förklarar att vi skall ha levande sjöar och vatten­ drag i Sverige. Då borde vi åtminstone se till att alla sura, röda gubbar (Smileys), som anger statusen för miljömålen, blir gula. Cirka 400 000 människor i Sverige fiskar ofta, 2 miljoner någon gång. Men man måste kunna äta fisken också. Vi skall äta torsk och plattfisk från Östersjön… men inte en enda sötvattensfisk kan ätas. Kvicksilverhalterna ökar dramatiskt. 50 000 svenska sjöar, det är hälften, klarar inte EUs direktiv. Vi måste därför få in i miljömålen Christer Ågren: Stora hälsovinster till låga kostnader Internationella försurningssekretariatet med säte i Göteborg har nu oförtrutet informerat om försurning och andra gränsöverskridande luftföroreningar i över 25 års tid. Sekretariatets medlemsorganisationer och ”ägare” är Fältbiologerna, Jordens Vänner, Svenska Naturskyddsfören­ ingen, Sportfiskarna och Världsnaturfondens, WWF, svenska avdelning. Sekretariatet har under dessa 25 år skapat sig en ställning som en av Sveriges mest framgångsrika miljöorgani­ sationer. Organisationens drivande kraft och ”huvudsekrete­ rare” är sedan många år Christer Ågren med bl a ett förflutet som sakkunnig vid EU i Bryssel. Christer Ågren var därför en av de inbjudna föredragshål­ larna vid konferensen. Han inledde med att konstatera att sedan 1980, två år innan sekretariatet startades, har utsläp­ pen av svaveldioxid minskat med 79 %, kväveoxider, NOx, med 36 % och ammoniak med 21 %. Christer Ågren pekade bl a på de ekonomiska intressena i försurningsfrågan. 3 – Det är bra men det räcker inte, förklarade Christer Ågren. I Sverige och övriga Europa överskrids fortfarande den kritiska belastningsgränsen i 10 % av alla känsliga ekosys­ tem. Det handlar i Sverige om en minskning från 50 % 1980. Hittills har det pratats mycket om det förflutna men nu finns det goda skäl att börja tala om framtiden. Han visade också vilka ekonomiska drivkrafter inom EU som finns bakom utsläppen. Med utgångspunkt från 2000 väntas landtransporterna att öka med 70 % till 2020 och sjöfarten nästan lika mycket. Under samma tid ökar energi­ produktion med ca 11-12 % och persontransporter med ca 37 %. Djuruppfödningen kommer däremot att minska med 10 %. Under dessa 20 år väntas EUs samlade ”BNP” öka med drygt 60 %. – Det är klart att allt detta skapar utsläpp av olika slag, som i slutändan innebär ökade hälsorisker inom EU, dekla­ rerade Christer Ågren. Varje europé beräknas i genomsnitt tappa ett år av sin livslängd p g a luftföroreningar och de som är predisponerade för relaterade sjukdomar ännu mer. Det förefaller vara klokt att börja tala om hälsa i stället för försurning eftersom just hälsa rankas så högt av människor idag. Om alla tekniskt möjliga lösningar skulle förverkligas skulle utsläppen skulle kunna minskas med ungefär 60-90 % jämfört med utsläppen år 2000. Det finns beräkningar som visar att luftföroreningsskadorna i Europa årligen kostar någonstans mellan 300 och 800 miljarder euro. – Enligt EU-kommissionens analys skulle en insats på 7 miljarder euro (drygt 30 euro per europé och år) på åtgärder som minskar luftföroreningsutsläppen ge upphov till hälsovinster värda 42-135 miljarder euro. På köpet får vi en betydligt bättre miljö, mindre försurning och övergödning, kort sagt – vinster som inte kan uppskattas i kronor och ören (eller euro). – Genom att minska på utsläppen av växthusgaser skulle vi få stora vinster på köpet, sa Christer Ågren och avslutade med att peka ut sjöfarten som den stora miljöboven från och med nu. Om inga nya åtgärder vidtas kommer sjöfarten om 10-15 år att släppa ut mer än alla landbaserade källor och svara för ca hälften av allt surt nedfall över Sverige. Naturvårdsverket hade två representanter på konferensen: Torbjörn Svensson och Ulla Bertills. Ulla Bertills ansvarar för miljömålet Bara naturlig försurning. – Tack vare nya bedömningsgrunder har vi nu fått bättre verktyg för att bedöma försurningspåverkan i sjöar. Bedöm­ ningsgrunderna är kopplade till påverkan på biologin, för­ klarade Ulla Bertills. De har även gjort det möjligt för oss att göra prognoser för framtiden. En sjö som i nuläget inte har mer än 0,4 enheter lägre pH-värde jämfört med förindustriell tid räknas inte som försurad. Hon fortsatte: – Utsläppen av svaveldioxid över Sverige har som vi vet minskat mycket de senaste 25-30 åren. Medan den kritiska belastningsgränsen för försurning 1980 överskreds med 62 % så kommer motsvarande siffra 2020 att vara 12 %. Det minskar också behovet av kalkning. Antalet försurade sjöar i sydvästra Sverige har minskat från 50 till 30 % sedan 1980-talet, i Mellansverige och östra Sverige från 20 till 5 % och i norr från 3 till 1 %. Ulla Bertills illustrerade även med andra jämförelser. – När det gäller surstötar orsakade av surt nedfall i samband med snösmältningen så är det ett relativt litet pro­ blem i dag. Av alla de försurningskänsligaste vattendragen i Norrland påverkades 19 % 1994. Idag är den siffran nere i 2 %. En mätning av oorganiskt aluminium i 114 bäckar visar att höga halter av giftigt oorganiskt aluminium finns i gamla granskogar, men de har ingen koppling till det sura nedfallet. Andelen sur och mycket sur skogsmark i sydvästra Sverige har minskat från 50 % till 20 %, vilket tyder på ett förbättrat försurningstillstånd i skogsmark. Skogsstyrelsens försök som pågått i 16 år visar att 3 ton kalk per hektar skogsmark inte ger någon påtaglig effekt i sjöar och vattendrag. En ökad dos kan ge negativa effekter på bl a vegetationen. En nyligen gjord samhällsekonomisk konsekvensanalys visar att skogs­ markskalkning inte är lönsam i ett 50-årsperspektiv. På direkt fråga vad ”inte lönsam” betyder förklarade Ulla Bertills att det betyder att kostnaden överstiger nyttan – som t ex positiva effekter avseende biologisk mångfald och för fisket. – Dessutom minskar den politiska betalningsviljan, tillade hon. Ulla Bertills redogjorde också för hur kalkningsanslaget är fördelat i nuläget: norra Sverige får ca 75 mkr, östra och mellersta Sverige ca 42 mkr och sydvästra Sverige 71 mkr. ”Miljömålet nås inte genom kalkning” Nej, faran inte över i östra Västerbotten Miljömålet Bara naturlig försurning nås genom att de försurande utsläppen minskar ytterligare, inte genom kalkning. Det deklarerade Ulla Bertills från Naturvårdsverket i sitt anförande. Lite varstans finns det de som tror att det är färdigkalkat i Norrland. Även Johan Ahlström, biolog med ansvar för kalkningsverksamheten i Västerbotten, hade tydligen nåtts av detta rykte. Han använde därför sitt anförande till att lidelse­fullt visa att faran i Norrland är långt ifrån över. Det är Naturvårdsverket som bedö­ Ulla Bertills från Naturmer behovet av kalkning och fördelar vårdsverket får hjälp anslaget över landet. Redan förra året med tekniken av Håkan Carlstrand. kom signaler om att det nu var dags att börja skära ned anslaget till kalkning – med hänvisning till minskningen av det försurande nedfallet. – Västerbotten ser inte likadant ut över hela länet. Det har stor öst-västlig utbredning och det är stora skillnader mel­ lan kustbygderna och fjällen. Att rödingen mår bra uppe i 4 fjällen innebär ju inte automatiskt att havsöringen har det lika bra längs kusterna, förklarade Johan Ahlström. Han valde att exemplifiera med välkända Stridbäcken, belägen i Nordmalings kommun i en av de mest försur­ ningsdrabbade delarna av länet och en viktig reproduk­ tionslokal för havsvandrande öring. – När vi började kalka Stridbäcken 1992 var pH-värdet skrämmande lågt som en följd av sura regn. All fisk var borta. Redan 1985 och 1986 hade vi för övrigt gjort mät­ ningar i 30 kustnära vattendrag och upptäckt att årsungar saknades i 20. Det var inget vidare i resten heller. Så Stridbäcken är inte alls unik utan det är så här det ser ut längs kusten. Tobias Haag: Bristen på samsyn oroar för framtiden Tobias Haag har ansvar för kalkningen i länet på länsstyrelsen i värdstaden Jönköping. Han var noga med att poängtera, att man måste veta en del om det förflutna för att kunna dra några bra slutsatser om framtiden. I Jön­köping sträcker sig perspektivet f n inte längre än till 2015… och väl där finns det ändå frågetecken att räta ut, enligt Tobias Haag. Jönköpings län tillhör landets mest försurnings­ drabbade områden. Han exemplifierade med tre kalkade sjöar i länet, Hagasjön, Fiolen och Älgarydssjön, från vilka det finns data 25 år bakåt i tiden. Därmed kunde han också visa på några intressanta trendbrott. Antalet sulfatjoner hade minskat stadigt och signifikant. I början av 1990-talet hade alla sjöarnas buffringsförmåga börjat stiga, också det en tydlig trend. – Vad som kanske inte är så bra är att halterna av humus har ökat under samma tidsperiod. Därigenom blir det svårt att höja vattnens pH-värden. När försurningen minskar så binds inte heller så mycket humusämnen och vi får allt brunare vatten. Tobias Haag räknar med att det 2015 generellt återstår en liten återhämtning och att man då fått ordning på hur försurningen skall bedömas och fått ett bättre underlag. Då har man också bestämt vad som skall åtgärdas och det finns nya mål för kalkningen. De frågetecken som återstår bedöms vara humushal­ ten – blir vattnen brunare eller klarare? Vilka blir effek­ terna av ett allt intensivare skogsbruk? Vilka klimateffekter kan vi då räkna med? Och framför allt: vilken politisk vilja finns att fortsätta satsa pengar på kalkning? – När vi tittar på miljömåls- och försurningsbedöm­ ningen kan jag konstatera att den varierar. Det finns ingen samsyn i frågan. Dessutom innebär bristen på data och förtroende att de bedömningsgrunder som verkligen finns inte används, konstaterade Tobias Haag. Johan Ahlström misstror MAGICs möjligheter att styra kalkningen. Men kalkningen gör bevisligen nytta, kunde Johan Ahlström visa. Även sedan en doserare placerats i Stridbäcken fortsatte mätningarna dels mellan E4an och doseraren, dels ovanför doseraren där det lägsta pH-värdet som uppmätts är 3.85. Nedströms doseraren började pH-värdena sakta krypa uppåt och provfiskningar visade ökad förekomst av årsungar – som överlevt. Försök att få årsungar att överleva ovanför doseraren misslyckades; samtliga fiskar dog. Endast några äldre fiskar klarade sig. Andra mätningar visade höga halter av oorganiskt aluminium ovanför doseraren. Aluminiumet sätter sig på fiskarnas gälar, som därmed inte klarar syretillförseln. Sam­tidigt sjunker fiskens salthalt i blodet med tydliga skillnader uppströms resp nedströms kalkdoseraren. ­Mätningar av oorganiskt aluminium i samband med ­vår­floden 2004 visade, att det inte finns några problem i länets västra delar men att problemen är fortsatt stora i den östra delen. Vid 42 % av mätpunkterna var halten aluminium över gränsvärdet 50 mikrogram per liter. En annan stor undersökning med provfiskning gjordes i kalkade havsöringsvattendrag efter 14 års kalkning. Den visade bl a att antalet provfisken utan ”napp” av årsungar hade halverats och att antalet med god föryngring hade dubblerats. – Nu har vi fått ny kunskap och nya verktyg att mäta allt, bl a modellering med hjälp av MAGIC och långa tids­ serier med extrapolering långt in i framtiden. Körningar i MAGIC visar att 84 % av 30 kända lekplatser längs kusten inte klarar god ekologisk status 2010. Våra slutsatser är att försurningen har minskat men att den fortfarande är ett stort problem i länets östra del. Men kalkningen har givit avsedd effekt och om den avbryts nu kommer det mesta sannolikt att gå förlorat. Jönköpings län tillhör landets mest försurningsdrabbade områden. 5 Miljömålen handlar inte bara om pengar Falkenberg är en de hårdast drabbade kom­ munerna i Försurningssverige. Kommunen har kalkat i 30 år och det har kostat ca 100 miljoner kronor hittills. Falkenberg strävar efter att nå de uppsatta miljömålen men kommer inte att ha en chans. Omkring hälften av kommunens 250 sjöar är fortfarande sura och 70 % av ca 180 mil rinnande vattendrag. – Kalkning är en av våra allra mest lyckade miljöåtgärder. Den räddar fisken och miljön och dessutom får vi tillbaka 3-4 gånger det satsade pengarna. Nu skulle vi vilja ha möjlighet att miljömålskalka, säger kommunekologen Ingemar Alenäs. Men han vet att det är en dröm som inte kommer att gå i uppfyllelse. Sedan flera år tillbaka finns detaljerade planer för nykalkning av ett tiotal projekt uppströms i de förgrenade vattensystemen. Men varje gång Ingemar Alenäs sökt nya pengar via länsstyrelsen har det blivit kalla handen. Kommu­ nen får inte ens använda pengar som blir över till nykalkning, när försurningstrycket lättat på andra håll. – Tack vare nya metoder skulle vi kunna minska på kalkningen med 25-30 % på vissa håll och på så sätt skapa resurser för nykalkning. Men det värsta är att det egentligen inte handlar om pengar, förklarade han. Försurningen påver­ kar ekologin totalt och våra möjligheter att skapa ett hållbart samhälle. Det är också fråga om människors behov och i vissa fall om lycka, livskvalitet helt enkelt. Vilka barn skall vi tala om för att de får finna sig i att leva vid en försurad, fördärvad sjö utan normalt liv? Han fortsatte: – Det finns hur många skäl som helst att öka kalkningen med sikte på miljömålen, men vi får inga nya pengar. Vi har bl a påpekat att det inte finns flodkräftor i sura vatten men Naturvårdsverket har sagt nej. För några år sedan räddade vi 25 000 ålar under två år. Ålen är utrotningshotad och EU har i alla fall visat intresse av att rädda ålen – med kalk­ ning. Nej, de nya miljömålen skall tydligen vara högst 25 % försurade sjöar på Västkusten och högst 5 % på Ostkusten. Jag kan konstatera, att det är en väldig skillnad i synen på försurningen i Stockholm och i resten av landet. Vi skulle vilja miljömålskalka, för vi tar målen på allvar, och nu väntar vi på positiva besked. Av andra konferenssignaler att döma får Ingemar ­Alenäs och Falkenberg vänta förgäves. Fiskeriexperten Erik Degerman visade upp ett antal skräckexempel. Kalkning kan ge fisk lägre kvicksilverhalter Erik Degerman från Fiskeriverket ägnade av ­naturliga skäl hela sitt anförande åt fiskevård, där kalkning är en viktig del. Han inledde med att slå fast att all fiskevård också är ekologisk fiskevård, d v s att den gynnar hela vattenfaunan. – Det finns fortfarande många hinder för en bra fiskevård. Långt efter kriget fortsatte man att förstöra habitat, d v s naturliga hemvist för fisk, genom sprängning av nya leder och flottningsrensning. De försöker vi eliminera nu för att underlätta fiskens reproduktion. Mellan åren 1997 och 2003 var 65 % av alla åtgärder också god biotopvård genom återetablering av lekbottnar, vilket på längre sikt ger mer fisk. Även flodpärlmusslan gynnas av bra bottnar. Erik Degerman fortsatte att prata om förstörda vand­ ringsvägar och visa på några skräckexempel. – På vissa håll är det så tätt mellan vandringshindren som 2 kilometer. Där bygger vi nu kulvertar eller andra typer av förbipassager. Han exemplifierade med en upprensning och kalkning av Stockbäcken i Västerbotten, klar 2006, som inneburit att reproduktionen av fisk ökat markant bl a därför att restaureringen bröt 100 års isolering av vattendragets övre delar. Erik Degerman drog även upp andra exempel på god fiskevård – I många år har ålen stängts ute från 80 % av sina forna lekområden i sötvatten – av dammar. Riv dessa och den rödlistade ålen kommer att öka på naturlig väg. Mätningar åren 1989–1998 visade att produktionen av lax i Västkustens vattendrag bara hade varit 25–50 % av vad den är i dag – om inte kalkning hade skett. Stora Härsjön öster om Göteborg är ett annat bra exempel. Där påbörja­ des kalkning redan 1977. Då var i princip all mört utslagen. Tio år senare började förekomsten av mört att öka och ytterligare tio år senare var ca hälften av all fisk i sjön mört. Allt tar tid som synes, det får man inte glömma bort. Det gäller att ha tålamod eftersom minimitiden för arternas återhämtning är tio år. Kommunekologen Ingemar Alenäs talade mycket om livskvalitet. 6 – Fiskeförvaltningen skall dock ske affärsmässigt och ge vattenägaren största möjliga avkastning, förklarade Percy Assarsson. Mörrumsån, Sveriges mest berömda fiskevatten som lokalt omsätter 30-50 miljoner per år, är ett bra exempel på det. Med en kvarts miljon besök årligen från stora delar av världen blir turistsäsongen längre än tre månader. Percy Assarsson fick frågan om det kanske skulle löna sig med mer samarbete mellan stora skogsägare, länssty­ relserna och kommunerna. Han förklarade att det var en god idé, som han skulle fundera på. Avslutningsvis konsta­ terade han också att det är samhällsekonomiskt lönsamt att kalka… och omvänt att det är olönsamt att inte göra det. – Ju större biologisk produktion vi kan medverka till med kalkning och restaurering desto mer balanserad fauna får vi, deklarerade Erik Degerman. Ökad produktion och variation i faunan innebär på längre sikt även sjun­ kande kvicksilverhalter i fisk eftersom giftet sprids ut på fler individer. Restaureringsbehovet är fortfarande mycket stort. Arbetet bedrivs med moderna riktlinjer med land­ skapsperspektiv och helhetssyn. Fiskeriverket har fokus på vandringsvägar, restaurering av habitat och i viss mån återintroduktion av arter. Arbetet motverkas dock av vattenkraftsutbyggnad, introduktion av främmande arter som signalkräfta samt risken för otillräcklig och i förtid avbruten kalkning. Percy Assarsson: Statliga Sveaskog sköter även vatten Statliga Sveaskog är landets största skogsägare med en total areal på 4,4 miljoner hektar, varav 75 % är produktiv mark. Med ansvaret för skogen följer också ansvar för vattnen. I början av 2006 formaliserades detta uppdrag när dotterbolaget Svenska Naturupplevelser AB bildades. Ett av skälen var att naturturismen är en av de snab­ bast växande näringsgrenarna i ­Sverige. Ännu så länge är omsättningen blygsam – men växande. När moderbolaget omsätter ca 7,2 miljarder är Svenska Natur­upp­levelsers verksamhet värd 100 miljoner. Vattenexperten Hans Oscarsson betonade betydelsen av samarbete. Sveaskog och Svenska Naturupplevelser har uppdrag av Riksdagen att bidra till utvecklingen av naturturismen, berättade Percy Assarsson vid Sveaskog i ett frejdigt anförande. I uppdraget ingår även att bidra till ekonomisk tillväxt och utveckling i glesbygd. Det har varit ett av de starkaste argumenten för kalkning i många år sedan man började undersöka den ekonomiska nyttan av kalkning i just glesbygd. Detta bidrag innebär i Sveaskogs fall t ex upplåtelse av mark och vatten till lokala företag. Parallellt satsar Sveaskog resurser för att skapa ett hållbart utnytt­ jande genom aktiv vilt- och fiskeförvaltning. – Det handlar inte bara om vatten utan om många samverkande arter, förklarade Percy Assarsson. Vi har noterat att det är hög medelålder bland sportfiskarna och därför gör vi särskilda satsningar för att locka yngre att börja fiska. Vi hoppas att det rikstäckande fiskekortet skall bidra till det. Det är därför vi aktivt söker utveckla kommer­ siella möjligheter tillsammans med lokala entreprenörer. Men med denna utvecklingspotential följer också ett ansvar. Riktlinjerna för fiskeförvaltningen stipulerar att ”Svea­ skog skall värna livsmiljön i och i anslutning till vattnet så att den av vatten beroende biologiska mångfalden bevaras” – Vi är noga med regelverk och fisketillsyn. Allemans­ rätten gäller inte fullt ut överallt. Allt måste byggas på en biologisk och etisk grund. Därför tar vi stor del i förbättringar som utläggning av lekgrus, borttagande av vandringshinder och restaurering av gamla flottningsrännor. God vattenstatus ett brett miljömål God vattenstatus, god tillgång, hållbart utnyttjande – och ingen försämring! Så ser målsättningen ut för en av Sveriges yngsta myn­ digheter, som egentligen är fem till antalet och gemensamt benämns Vattenmyndigheterna. Det var Riksdagen som 2004 beslutade om att dela in Sverige i fem vattendistrikt med en myndighet i varje distrikt. Beslutet var en följd av EUs vattendirektiv, enligt vilket varje medlem själv skall sörja för sin försörjning och vattenvård enligt vissa riktlinjer. De fem vattenmyndigheterna finns inrättade på fem länsstyrelser men samtliga 21 länsstyrelser har ansvar för att förvalta kvalitén på vattenmiljön i hela landet, såväl i kringliggande hav som allt slags inlandsvatten, sjöar, ­rinnande vattendrag och vattentäkter. 7 De länsstyrelser som formellt har en myndighet och organisation för arbetet är: Norrbotten – Bottenvikens vattendistrikt Västernorrland – Bottenhavets vattendistrikt Västmanland – Norra Östersjöns vattendistrikt Kalmar – Södra Östersjöns vattendistrikt Västra Götaland – Västerhavets vattendistrikt. Västerhavets vattendistrikt var en av medarrangörerna till konferensen och representerades av Hans Oscarsson, vattenråd med ansvar för samverkan. – Vi har inte så lång tid på oss, berättade Hans Oscars­ son sedan han snabbt presenterat myndigheten. God vattenstatus, god tillgång och hållbart utnyttjande skall vara uppnått senast 2015. Det handlar om endast sju år. Arbetet med att kartlägga och föreslå åtgärder pågår för fullt. Arbetet blir extra omfattande därför att vi vill ha så bred medverkan och samverkan som möjligt. Alla aspekter skall dessutom beaktas när det gäller vårt dagliga vatten: biologiskt, fysikaliskt och kemiskt. Vi har t ex redan identifierat 33 farliga kemiska substanser som har fått giftstämpel på sig. Vattenmyndigheterna skall självklart arbeta vetenskapligt så långt det någonsin går… men inom några år skall EU ha fått rapporterna om statusen på svenskt vatten. – Vi gör en sammanvägning av bedömningsgrund plus annan kunskap och får på så sätt fram något som vi valt att kalla expertbedömning, Det är den vi rapporterar, berät­ tade Hans Oscarsson vidare. Försurat vatten är dåligt så det får en röd markering, som innebär att försurningen skall åtgärdas. Men kalkning kan alltid ifrågasättas av en ny regim. Hursomhelst är själva cloun i vårt arbete att sedan vi väl rapporterat vår bedömning till EU så får det absolut inte ske någon försämring. Då riskerar Sverige att få böter av EU. berättade Hans Oscarsson. Hur ser det då ut i kommunen idag? 125 av de samman­ lagt 388 sjöarna kalkas samt rinnande vattendrag med 3 500-4 000 ton per år med båt, helikopter och doserare. – Vi har ett stort ansvar inte bara för den egna kom­ munen, förklarade kommunekologen Bengt-Göran Ericsson. Flera viktiga vattendrag, bl a Nissan, rinner igenom kommu­ nen, sjön Fegen ligger på gränsen till Västra Götaland. Vi har en omfattade effektuppföljning av vattenkemi i 110 lokaler, bottenfauna i 34, elfiske i 33, nätprovfiske i 47 och kräft­ provfiske i 22 lokaler. Målvärden är uppsatta och perioden 2004-2007 var den vattenkemiska måluppfyllelsen 69 %. Bengt-Göran Ericsson och Gunnar Gustavsson visade se­ dan diagram från några av de kalkade objekten, som visar att det oftast lönar sig att kalka, åtminstone om man vill höja pHvärdena och stabilisera dem på en högre nivå. De hade också exempel på motsatsen där försurningen ännu har övertaget. Då är det betydligt svårare, enligt Bengt-Göran Ericsson, att upptäcka långsiktiga trender när det gäller biologisk återställ­ ning, effekterna av omlöp, utplanteringar och biotopvård, bl a när det gäller kräftbestånd och spridning av lekgrus. – Det regnar mycket i Gislaved och det är ju inte bra med tanke på att det då deponeras mycket försurande ämnen. Men det största bekymret idag är signalerna från Stockholm om att dra ned på kalkningen. I vår kommun ser vi ingen slut­ punkt för kalkningsbehovet, tyvärr, deklarerade Bengt-Göran Ericsson med eftertryck. Vad är då viktigt för en hårt drabbad kommun som Gislaved? – Lokalt engagemang först och främst. Samverkan med länsstyrelsen, ömsesidig förståelse, bra entreprenörer. Men framför allt en politisk vilja: i Gislaved har politikerna aldrig ifrågasatt våra bedömningar och det är fortfarande kommun­ styrelsen som har ansvar för kalkningen. Och hur ser framtiden ut? – En generell minskning av kalkningen är inte möjlig, svarade Bengt-Göran Ericsson. Tvärtom skulle vi behöva kalka mer på vissa platser. Vi hoppas på skogsmarkskalk­ ning förstås. Mycket återstår av biologisk återställning. Det handlar f ö inte bara om biologisk mångfald och skogens sociala värde. Vattnen har ju ett lika viktigt socialt värde. Det är många som har svårt att förstå det här när det talas om att minska på kalkningen. Försurningen är fortfarande Gislaveds allvarligaste miljöproblem. Bengt-Göran Ericsson och Gunnar Gustavsson redogjorde för Gislaveds utsatta läge. MAGIC sparar kalkningspengar Gislaved skulle behöva kalka mer Nu är det MAGIC som regerar i Försurnings­ sverige! Åtminstone om IVL och Naturvårdsver­ ket får som de vill. Och det mesta tyder på att Naturvårdsverket kommer att luta sig tungt på MAGIC vid bedömningen av det framtida kalk­ ningsbehovet. Gislaved är den värst försurningsdrabbade kommunen i Jönköpings län och kanske hela landet. Redan 1978 ansåg kommunen försurningen vara ett allvarligt miljöproblem och åtog sig att vara huvudman för kalkning av sju sjöar efter initiativ från fiskevårdsområdena. IVL gjorde upp en spridningsplan och 1 750 ton kalk spreds – bl a med häst och släde! MAGIC är ett dynamiskt program för bedömning av försu­ rade sjöar och vattendrag, som använts och körts regel­ bundet i Sverige och utomlands i tiotalet år. Under hela tiden har programmet förfinats för att ge bättre träffsäkerhet i utfallet. Dessutom plockas fler och fler 8 I projektet har även ingått försök att hitta en lämplig mix för kombinerad kalkning och askåterföreing. Aska har, enligt rapporten, kommit rejält i ropet på senare år och redan hunnit bli en bristvara. Dessutom har Skogsstyrelsen noterat, att det kan uppstå rättviseproblem i samband med askåter­ föringen. – Den ekonomiska nyttan av fastmarkskalkning är grovt överskat­ tad i den debatt som förs, påpekade Stefan Andersson också och hänvisade till rapportens beräkningar av kostnad kontra nytta utifrån olika perspektiv. Han fortsatte med att skissa framti­ den för skogsmarkskalkning. – Skogsmarkskalkning är inte en skogsbruksåtgärd utan en vatten­ vårdsåtgärd. I dagsläget finns det inget officiellt ställningstagande från Skogs­ styrelsen – men frågan diskuteras för närvarande. Skogsstyrelsen kommer inte att driva på för att genomföra storskalig skogsmarkskalkning. Men om länsstyrelser eller enskilda kom­ muner kan peka ut avrinningsområden lämpliga för fastmarkskalkning kan Skogsstyrelsen vara behjälplig vid genomförandet. Vi har inom Movib upptäckt små områden om samman­ Stefan Andersson förklarade försöken med skogsmarklagt 300-350 hektar skog där det kan skalkning. vara motiverat med kalkning därför att den ger bra effekt på ytvattnet. Stefan Andersson avrundade med att redogöra för skogsbrukets bidrag till försurningen, vilket i en del fall måste kompenseras med askåterföring. På stora arealer där det odlas gran och då även GROT tas ut vid föryngringsavverk­ ning, som kalhuggning kallas med en modern eufemism, bidrar virkesuttaget med 70 % eller mer av ”överskotts­ aciditeten” för området i fråga. Endast två dagar efter konferensen beslutade Skogs­ styrelsen att fastmarkskalkning i stor skala inte skall genomföras. sjöar och vattendrag in i det s k biblioteket, som fungerar som referensmaterial när man vill bedöma en ny sjö Det man i första hand vill kunna visa är om en sjö som är försurad i dag kommer att klara sig i framtiden med eller utan åtgärder när de försurande utsläppen fortsätter att minska i Sverige och resten av Europa. Det är främst på IVL Svenska Miljöinstitutet som MAGIC används och utvecklas – bl a på uppdrag av Naturvårdsver­ ket. Och nu skall de körningar institutet gör bli vägledande för den framtida kalkningsverksamheten, enligt flera uttalan­ den på seminariet. MAGIC presenterades ingående av forskaren Filip ­Moldan från IVL, som bl a visade hur kurvor för pH-värdet som extrapolerats såväl framåt som bakåt i tiden gav en bild av det framtida värdet i sjön eller vattendraget. – MAGIC kan t ex visa om pH-värdet sjunkit mer eller mindre än 0,4 enheter. Har det sjunkit mer kan vi vara säkra på att objektet vi undersökt är antropogent, av människan, försurat, förklarade Filip Moldan. Han redogjorde också för det växande MAGIC-biblioteket, som idag omfattar 469 referensobjekt plus ett sökverktyg. – Men det skall bli många fler objekt förstås allteftersom tiden går, sade Filip Moldan. Vi vill även ha in fler sjöar i sys­ temet som vi vet inte är eller har varit försurade. Det skulle föra för långt att ytterligare tränga in i MAGIC och dess uppbyggnad i ett kort referat som detta. Den som vill studera programmet närmare kan knappa in sig på IVLs hemsida och göra en sökning i sökrutan högst upp till höger. Skogsstyrelsen kluven till ökad skogskalkning Stefan Andersson från Skogsstyrelsen redogjorde för senare års försök kring vilka effekter storskalig skogsmarkskalkning skulle kunna få. Skogsstyrel­ sen har under 13 års tid bedrivit intensiv forsk­ ning för att få fram ett bättre underlag för beslut om ökad kalkning – eller inte. På senare år har dessutom den ekonomiska nyttan av skogsmark­ skalkning alltmer kommit i fokus. Stefan Andersson inledde med att konstatera, att kun­ skapsläget idag jämfört med 1996 har förändrat synen på vilka åtgärder som skall sättas in. Från 2005 till 2007 drev Skogsstyrelsen ett projekt kallat Movib (Mark och vatten i balans) med ett anslag från Naturvårdsverket på 30 miljoner kronor. Resultaten från projektet redovisas i Skogsstyrelsens Rapport nr 15 2008. – Vi kan konstatera, att markens humus binder kalk effektivt. Därför dröjer det länge innan kalken tränger ned i djupare liggande marklager och kan påverka ytvattnet. Vi har prövat med spridning av 3 ton per hektar men det räcker inte på långa vägar. För att få verkligt bra effekt på vattnet skulle vi behöva öka spridningen till 20 ton per hektar. Men det är inte att rekommendera. Redan en ökning till 10 ton skulle ge risk för andra skador i flora och fauna, förklarade Stefan Andersson och fick medhåll av konferensdeltagaren och forskaren Stefan Löfgren vid SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, i Uppsala. 9 Den sjunkande trenden framgick också av ett diagram över mängden spridd kalk. I Naturvårdsverkets regleringsbrev står att det senast 2008 skall finnas nya riktlinjer för den långsiktiga kalkningsverksamheten av sjöar och vatten­ drag. Riktlinjerna skall spegla den förändrade belastnings­ situationen och det eventuella behovet av markkalkning. – Under de närmaste två åren kommer kalkningsar­ betet att inriktas på en genomgång av alla kalkningens åtgärdsområden med syfte att bedöma försurningssitua­ tionen i alla kalkade målsjöar och målvattendrag. Detta kommer också att vara ett viktigt underlag för Regeringens framtida dimensionering av kalkningsanslaget efter 2010 uppgav Torbjörn Svenson. Naturvårdsverkets Torbjörn Svenson aviserade fortsatta nedskärningar. Nya planer dras upp för minskad kalkning Kalkningen går in i den andra fasen Naturvårdsverket är Miljödepartementets och ytterst Regeringens verkställande organ när det gäller miljöfrågor – som t ex kalkning av försurade sjöar och vattendrag. Torbjörn Svenson samord­ nar Naturvårdsverkets rådgivning och medelsför­ delning till länsstyrelser och huvudmän inom det svenska kalkningsprogrammet och har ansvaret för planeringen av kalkningen. Trenden är att mot bakgrund av minskad deponering av försurande ämnen dra ned på kalkningsverksamheten. Starten skedde redan i budgeten för 2008. Efter 30 års storskalig kalkning är det meningen att verksamheten skall genomgå en utvärdering. Fredrik Nilsson, kalkningsansvarig på Länsstyrelsen i Västra Götaland, kallar de första 30 åren för Kalkningsverksamheten 1.0. – Arbetet de närmaste åren syftar till att få högre kvalitet i kalkningen, förklarade Torbjörn Svenson inledningsvis. I syftet ingår också att miljömålen ska vara uppfyllda i kalkningens målområden och att väl utförda kalkningar således påverkar uppfyllelsen av miljömålen. Det är dock inte Naturvårdsverkets uppfattning att alla försurade sjöar skall kalkas utan att man ska höja kvaliteten i de objekt i dagens kalkningsprogram där det är befogat att kalka. Naturvårdsverket använder kalkningsanslaget som styrme­ del för att öka kvaliteten och för att anpassa verksamheten till den minskade försurningen. Det innebär att med kalkning avses bara omkalkning. Inga nya projekt skall startas. Torbjörn Svenson återkom ett par gånger till att det här är en anpassning i två steg till det minskade försurnings­ trycket. Steg 1 är en grov anpassning som sker 2007-2009 som följs av en objektsbedömning av alla kalkningens målområden åren 2009-2011. Som ett led i anpassningen skall även Naturvårds­ verkets kalkningshandbok revideras 2008. Det som skall ändras är försurningsbedömning och kalkningsavslut. Kalkningsmetodik och kalkningsmedel skall också ses över liksom regional effektuppföljning. Dessutom skall handboken innehålla anvisningar hur en avvägning mellan kostnad och nytta kan göras. Torbjörn Svenson visade också diagram från de se­ naste sju åren som tydligt visar den sjunkande trenden för just kalkning men med något ökande anslag för biologisk återställning samt regional och nationell effektuppföljning. Fredrik Nilsson från Västra Götaland efterlyste en ny kalkningsstrategi. Vid sitt framträdande pekade han på fyra saker som präglat kalkningen sedan 1978. Det har varit • akutåtgärder för att skydda de mest värdefulla vattnen • storskalig våtmarkskalkning med omfattande vegetationspåverkan • kalkning till onaturligt höga värden • kalkning med höga doser i källsjöar för nedströms effekt Fredrik Nilsson angav inte vad som är ”onaturligt höga värden” utan kom i stället snabbt in på Kalkningsverk­ samheten 2.0 med nya förutsättningar. – MAGIC har räknat ut att endast 20 % av alla sjöar i Sverige är försurade fast i Västsverige ligger siffran på 30 %, uppgav Fredrik Nilsson. Efter 2015 kan vi utan ytter­ ligare åtgärder inte räkna med några förbättringar, även det enligt MAGICs extrapoleringar. Marker som utarmats 10 67 % under 100 år. Nästa 100 år minskar kalken ytterliga­ re… och till slut till ingenting. Lagret av baskatjoner mins­ kar och tar slut. Det är därför jag i många år hävdat att marken har ett försurningsminne vi inte kan bortse från. Hans Hultberg berättade också i korthet om sitt unika, 30-åriga forskningsprojekt i och vid Gårdsjön, en 32 hektar stor klarvattensjö i näringsfattiga moränmarker ca 1 mil öster om Stenungsund. Gårdsjön drabbades hårt av försur­ ning under 1960- och 1970-talen som bl a slog ut all fisk och även i övrigt drabbade fauna och flora hårt. – Gårdsjön kalkas regelbundet men fortfarande ser vi att surstötarna upprepas ideligen och sänker pH-värdet, förklarade Hans Hultberg. Det visar att även sjöar har ett försurningsminne. Vi vet också att förekomsten av oorga­ niskt aluminium minskar om det sura nedfallet gör det. En effekt av försurningen som inte diskuteras så ofta är att den binder fosfor hårdare i marken. Det innebär också att nödvändiga näringsämnen för fisk minskar. Sjöarna blir fattigare på baskatjoner och fosfor. Hans Hultberg berörde också den alarmerande frisätt­ ningen av metylkvicksilver, som är värst i de västra delarna av landet. – Det metylkvicksilver som läcker ut i vattnen kommer från marker och regn. Det är mycket små mängder som behövs för att förgifta fisk. Även metylkvicksilver har i många år ackumulerats i skogsmark och vi kan se att skogsbruk orsakar höga toppar av metylkvicksilver. Skogsbruket har alltså en enorm påverkan på hur det ser ut i våra sjöar och vattendrag. på näringsämnen kommer att vara mycket känsliga för extremsituationer, som kan inträffa oftare än förr och mer oregelbundet. GROT-uttag kommer dessutom att påverka näringsbalansen och öka försurningen om ingen kompen­ sation sker. Den nya tiden kommer att bli mer problematisk för kalkningen eftersom åtgärdsbehov i många fall kommer att uppstå i oförutsägbara extremsituationer. Ytvattenkalk­ ning med mindre marginaler och lägre pH-mål ökar risken för biologiska skador. – Anslaget till kalkning kommer att behövas under mycket lång tid men kan utsättas för politiska svängningar eller ekonomiska prioriteringar. Förståelsen för kalkning som åtgärd kommer att minska med tiden, vilket kräver mer hänsyn vid utförandet. Skogsbruket kommer att ge­ nerera ett kalkningsbehov där GROT-uttag sker, berättade Fredrik Nilsson. Han påpekade också att vi egentligen inte kommit till vägskälet där vi måste fråga oss ”markkalkning eller inte?” – Vi är mitt inne i en process där många vatten utpekats som icke försurade. Vi är också i slutskedet av återhämtningsfasen enligt modellberäkningarna i MAGIC. Därför borde vi avvakta några år fö att bringa klarhet i åter­ hämtningens utveckling och vilken nivå vi skall tillbaka till. Andra åtgärder Fredrik Nilsson efterlyste var att sluta kalka i områden som inte är försurade och att optimera kalkningen mot mera naturliga pH-nivåer. Dessutom bör Skogsstyrelsen verka för krav på askåterföring där GROT tas ut. För kvarvarande försurade områden måste en ana­ lys och ett val göras: fortsatt kalkning eller stopp. Svaret på frågan ”markkalkning eller inte” kom två dagar efter konferensen då Skogsstyrelsen sade nej. Grov underskattning av det sura nedfallet Professor Hans Hultberg vid IVL i Göteborg tillhör de verkliga veteranerna i Sverige när det gäller försurning och bekämpningen av skade­ verkningarna. Hans auktoritet är oomstridd i de flesta kretsar eftersom hans forskning så tydligt visar på samband som borde leda till eftertanke och ingripanden. Hans Hultberg kallade sitt anförande ett kåseri om 40 års erfarenheter av försurningsforskning. – Jag vill hävda att samhället grovt underskattar det sura nedfallet, började han med att säga. Det är mer surt i skogarna än på öppna fält. Våra upprepade mätningar visar att kronsläppet av kalciumläckage och nedfallet av svaveldioxid följer varandra. I marker med lite kalk blir skadorna på skogen större eftersom kompensation uteblir. Med uttag av GROT från ett hygge blir minskningen av kalk Professor Hans Hultberg varnade för fortsatta skador p g a försurningen. 11 Ingen debatt i panelen men svar på fler frågor Som avslutning på seminariet tog några av föredragshållarna plats i en improviserad panel. Någon debatt av större format utbröt aldrig mellan paneldeltagarna, som däremot svarade på frågor som inte blivit ställda i det kompri­ merade programmet. Fråga: Hur ser helhetssynen ut i Vattenmyndigheternas arbete? Hans Oscarsson: Vi tar fram alla tänkbara aspekter på vatten inom respektive område när vi arbetar fram våra planer, som skall lämnas till EU. Det tar säkert tio år att få allt och alla att gå i samma takt. Fråga: Hur ser Skogsstyrelsens roll ut i den framtida markkalkningen? Stefan Andersson: Skogsstyrelsen skall ta sitt ansvar när gäller återföring av aska till marker där det tagits ut GROT, framför allt i de mest försurade områdena. Idag sker detta bara till 50 procent. Fråga: Det kvicksilver som sprids i naturen oroar allt fler. Hur ser Naturvårdsverket på det? Ulla Bertills: Naturvårdsverket skall jobba vidare med den här frågan med utgångspunkt från Livsmedelsverkets nya rapport. Fråga: Måste inte skogsbruket i försurade områden kompensera för bortfallet av baskatjoner? Ulla Bertills: I norra Sverige är detta inget problem till skillnad från södra Sverige, där det är svårt att få ut askan på områden där den behövs och har störst effekt. Stefan Andersson: Merparten av all askåterföring sker i södra Sverige som kompensation för uttag av GROT och långsam vittring av berggrunden. Bedömningen – vem gör den? Det är svårt att hantera GROT, det sker större uttag än vad som anmäls trots att vi har anmälningsplikt idag. Rolf Johansson, Sportfiskarna, bad avslutningsvis deltagarna att kortfattat uttrycka vilken de ansåg vara den viktigaste frågan inför framtiden? Hans Oscarsson: Alla som har med vatten att göra måste gå i samma takt. Hans Hultberg: Skogen kommer att vinna på vattnens bekostnad. Håkan Carlstrand: Kompassriktningen betyder allt. Hur skall vi kombinera nyttjande med biologiska hänsyn? Bengt-Göran Ericsson: Att åtminstone bevara det vi uppnått. Tobias Haag: Att inte avsluta kalkningsverksamheten för tidigt. Stefan Andersson: Att balansera skogsbrukets påverkan på försurningen. Filip Moldan: Vi måste förfina instrumentet MAGIC och föra ut betydelsen av att göra riktiga bedömningar. Ulla Bertills: Kvicksilverfrågan samt det ökade skogsbruket och dess inverkan på ytvatten och människors hälsa. Den avslutande panelen svarade på fler frågor men debatterade inte så mycket. www.speak.se Fråga: I MAGIC finns idag 469 sjöar och vattendrag analyserade och inlagda. Kommer det in fler objekt för att öka träffsäkerheten? Filip Moldan, forskare IVL: Fler sjöar skall in i systemet för att vi skall få bättre validitet. Bl a skall vi plocka in en del icke försurade sjöar. Fråga: Den stora frågan är: Vilka biologiska hänsyn skall man acceptera i framtiden? Johan Ahlström: Jag kan ju avslöja att det finns ett stort misstroende mot MAGIC. Skall man använda MAGIC för att kunna avsluta kalkning blir det stora problem. Då kommer det att bli så, att man i full konflikt går ut och avslutar kalkning med hänvisning till MAGIC. Ulla Bertills: Vad vi än gör så blir det gnäll. Ni vill bara att all skall vara vid det gamla. Torbjörn Svenson: MAGIC är det bästa vi har idag. Vi befinner oss i början av en utveckling och då kan det bli problem. Seminariet arrangerades av Sportfiskarna, Sjölyckan 6, 416 55 Göteborg i samarbete med Vattenmyndigheten Västerhavet och Länsstyrelsen i Jönköpings län. Moderatorer vid seminariet var Håkan Carlstrand och Rolf Johansson från Sportfiskarna. Texter och bilder till rapporten producerades av Tord Melander