Urinvägsinfektion (UVI)
Uppdaterad 1.2.2012 / 9.12.2015
Kissnödig, kissnödig, sveda – och
kissnödig igen. Kan det vara urinvägsinfektion? Mycket möjligt, åtminstone
med tanke på symptomen.
Urinvägsinfektion förekommer främst hos
kvinnor. Hos upp till 80 procent av kvinnorna
beror infektionen på bakterien Escherichia
coli, som finns i tarmen och där är en del av
den normala bakteriefloran.
Vad beror urinvägsinfektion på?
Urinvägsinfektion uppstår när bakterier
i området mellan urinrörets mynning och
ändtarmsöppningen lyckas ta sig upp
genom urinröret till urinblåsan. En del
mänskor får urinvägsinfektion några enstaka
gånger, medan andra får återkommande
infektioner.
Faktorer som ökar risken för urinvägsinfektion är nedsatt slemhinneförsvar (t.ex.
efter klimakteriet), samlag och flödeshinder i
urinledarna. Hos barn kan en orsak vara ett
tillbakaflöde av urin från urinblåsan till
urinledarna. Hos äldre män kan infektionen
bero på förstorad prostata. Risken för
urinvägsinfektion ökar också vid användning
av urinkateter (katetrisering) och sjukdomar
som försämrar blåstömningen, såsom
diabetes.
Två former av urinvägsinfektion
Cystit, infektion i de nedre urinvägarna,
dvs. urinblåsan och urinröret
Cystit (också kallad blåskatarr) förorsakar
vanligen ökat urineringsbehov, urinträngningar, samt sveda. Det kan vara
bra att veta att vissa könssjukdomar (t.ex.
klamydia och gonorré), gynekologiska
infektioner och prostatainflammation kan
ge liknande symptom.
Hos en del personer förekommer också
asymtomatisk (symptomfri) bakteriuri,
vilket innebär att det upprepade gånger
konstateras bakterier i urinen genom
bakterieodling, trots att personen inte har
några symptom.
Pyelonefrit, infektion i de övre urinvägarna, dvs. njuren, njurbäckenet och
urinledaren
Vid infektion i de övre urinvägarna har
patienten inte alltid urineringsbesvär, utan
symptomen kan utgöras av feber (över 38
grader) och smärta i sidan eller ryggen.
Hos åldringar kan de enda symptomen vara
illamående, plötsligt försämrat
allmäntillstånd eller förvirring. Upptäckten av
infektionen försvåras förutom av de diffusa
symptomen också av att patienten kan ha
flera olika sjukdomar samtidigt eller tidigare
har haft asymtomatisk bakteriuri.
(Asymtomatisk bakteriuri är vanligare ju
äldre patienten är.)
Urinvägsinfektion är en vanlig
sjukdom
Näst efter luftvägsinfektioner är urinvägsinfektioner de vanligaste infektionerna som
behöver läkarvård. I Finland behandlas
årligen ca 250 000 urinvägsinfektioner inom
den öppna vården och ca 20 000 på
sjukhus. Infektioner i de nedre urinvägarna
är betydligt vanligare än infektioner
i njurarna.
Urinvägsinfektioner förekommer mest hos
kvinnor. Ca hälften av alla kvinnor drabbas
av urinvägsinfektion minst en gång i livet,
och risken ökar markant efter övergångsåldern. Hos 20–40 procent kan urinvägsinfektionen bli återkommande.
Hos barn är urinvägsinfektion vanligast
i åldersgruppen under ett år och i den åldern
är den nästan lika vanlig hos pojkar som hos
flickor. Hos unga och medelålders män är
www.kaypahoito.fi/web/svenska/patienter
1
urinvägsinfektion sällsynt och har oftast
samband med katetrisering av urinblåsan
eller andra åtgärder som berör urinvägarna.
Både urinvägsinfektioner och asymtomatisk
bakteriuri blir vanligare med åldern även hos
män och är vid hög ålder nästan lika vanliga
hos män som hos kvinnor.
Urinvägsinfektioner är ovanliga
hos för övrigt friska barn
Undersökningar och behandling
Hos barn i lekåldern kan ett tecken på
urinvägsinfektion vara att ett barn efter
blöjavvänjningen på nytt börjar kissa ner sig.
Urinprov på barn som kissar i potta tas
genom att den rena provburken placeras
framtill i pottan. Urinprov på stora barn tas
på samma sätt som på vuxna.
Om en för övrigt frisk kvinna i åldern
18–65 år får cystit (blåskatarr), behövs inga
laboratorieundersökningar av urinprov, utan
läkaren kan ordinera en antibiotikakur utifrån
symptomen. Läkemedelsbehandlingen
består vanligen av en tre dagars kur med
pivmecillinam, nitrofurantoin eller
trimetoprim eller en engångsdos
fluorokinolon.
Hos övriga patienter bekräftas diagnosen
genom en bakterieodling som görs på ett
mittstråleprov av urinen. Före provet borde
urinen helst vara minst fyra timmar i blåsan,
om möjligt. Efter läkemedelsbehandlingen
görs en uppföljande bakterieodling endast
om symptomen inte går om eller om det
gäller en gravid kvinna.
Asymtomatsik bakteriuri behandlas endast
hos gravida kvinnor.
Infektioner i de övre urinvägarna behandlas
primärt med en 7 dagars kur med
fluorokinolon. Ibland används sulfatrimetoprim. Om patienten har hög feber
eller nedsatt allmäntillstånd eller är gravid
rekommenderas sjukhusvård.
Bland unga och medelålders män
är urinvägsinfektion sällsynt
Feberfri infektion i de nedre urinvägarna hos
män behandlas huvudsakligen med
trimetoprim eller fluorokinolon (minst 7
dagar). Vid infektion med feber bör man
använda läkemedel med god effekt på
prostatan och bitestiklarna.
Hos spädbarn kan feber vara det enda
symptomet på urinvägsinfektion. På
spädbarn tas urinprov i en speciell dyna
eller påse, särskilt avsedd för ändamålet.
Infektion i de nedre urinvägarna hos barn
behandlas med en fem dagars läkemedelskur, vanligen nitrofurantoin eller trimetoprim.
För besvärligare infektioner krävs en sju
dagars kur med sulfatrimetoprim,
cefalosporin, cefuroximaxetil eller
pivmecillinam.
Om ett barn har upprepade urinvägsinfektioner rekommenderas förebyggande
medicinering – särskilt om man upptäckt
en strukturavvikelse i barnets urinvägar.
Urinvägsinfektion med feber hos spädbarn
och infektion i de övre urinvägarna hos äldre
barn behandlas på sjukhus. Medicin ges
först genom dropp och sedan fortsätter
medicineringen peroralt, alltså via munnen.
Diabetiker, njurpatienter och
åldringar
Hos diabetiker behandlas urinvägsinfektion
på samma sätt som hos andra, men när det
gäller njurpatienter måste man vara noga
med vilket läkemedel man väljer.
Cystit (blåskatarr) med symptom behandlas
hos äldre kvinnor på samma sätt som hos
yngre kvinnor. Hos patienter som har urinkateter en längre tid är det vanligt med
bakteriuri, men behandling ordineras inte
utan symptom. Då läkemedelsbehandling
www.kaypahoito.fi/web/svenska/patienter
2
påbörjas avlägsnas alltid katetern om
möjligt. Ifall patienten inte kan vara utan
kateter byts den ut till en ny.
Tilläggsundersökningar efter
behandlingen
Tilläggsundersökningar behövs inte för
kvinnor med cystit några gånger per år
eller pyelonefrit någon enstaka gång.
Om en man har urinvägsinfektion med feber
rekommenderas urologkonsultation.
Ibland kan urinvägsinfektioner hos barn bero
på strukturavvikelse i urinvägarna. Därför
bör urinvägarna alltid undersökas med ultraljud efter den första urinvägsinfektionen hos
ett barn. Om strukturavvikelser konstateras,
bedöms den fortsatta vården inom specialsjukvården.
Tilläggsundersökningar är motiverade även
ifall en infektion på njurnivå återkommer
eller inte reagerar på läkemedelsbehandlingen inom några dygn.
Förebyggande åtgärder
Ifall en kvinnas urinvägsinfektioner har
tydligt samband med samlag är det bra att
tömma blåsan och ta förebyggande medicin
som engångsdos direkt efter samlaget. Efter
klimakteriet kan man minska risken för
urinvägsinfektion med lokal östrogenbehandling. Det har även konstaterats att
tranbärs- eller tranbärs-lingonsaft (2 dl
morgon och kväll) minskar risken för att
infektionen återkommer.
Om urinvägsinfektionerna återkommer minst
tre gånger per år kan man påbörja förebyggande behandling med antibiotika för att
förhindra infektionerna. I första hand
används små doser av trimetoprim eller
nitrofurantoin. Behandlingen varar i 6–12
månader.
inte vetenskapligt bevisade. Större intag av
vätska ökar urinmängden och gör att blåsan
töms oftare. Förstoppning bör åtgärdas. Det
är också bra att undvika att få kallt. Rikligt
intag av C-vitamin gör urinen surare och
bromsar upp tillväxten av vissa bakterier i
urinen. Förutom att tömma urinblåsan efter
samlag lönar det sig att undvika
spermiedödande vagitorier, skum och
tabletter, samt pessar.
Patientinformationen är sammanställd
utifrån Finska Läkarföreningen Duodecims
God medicinsk praxis -rekommendation av
redaktör Kirsi Tarnanen. Den är granskad
av arbetsgruppens ordförande, MD Maarit
Wuorela, specialist på njursjukdomar och
avdelningsläkare på Åbo stadssjukhus och
av God medicinsk praxis -redaktören,
docent Katriina Kukkonen-Harjula,
specialläkare i hälsovård vid institutionen
för medicin vid Östra Finlands universitet.
Gällande barn har texten granskats av
professor Matti Uhari vid Uleåborgs
universitet, specialist på barnsjukdomar
och infektionssjukdomar hos barn.
Översättningen till svenska är gjord av
hälsovårdare Carina Loman och den är
bekostad och granskad av Finska
Läkaresällskapet.
Ansvarsbegränsning
God medicinsk praxis -rekommendationerna
är sammandrag gjorda av framstående
experter gällande diagnostik och behandling
av bestämda sjukdomar. De ersätter inte
läkarens eller annan hälsovårdspersonals
egen bedömning av vilken diagnostik och
behandling som är bäst för den enskilda
patienten då behandlingsbeslut fattas.
Det finns också andra sätt att minska risken
för urinvägsinfektion – men dessa är dock
www.kaypahoito.fi/web/svenska/patienter
3
