Groddjur
Grodors embryologi sker genom metamorfos vilket betyder att de unga individerna först utvecklas
till en annan form innan de utvecklas till att se ut som de vuxna individerna.
Testiklarna hos grodhanen finns i den främre delen av bukhålan via ett membranöst coelomepitel.
(VÄVNAD SOM TÄCKER EN SEKUNDÄR KROPPSHÅLA) I membranet finns kanaler som för
spermierna från testiklarna till njurarna och sedan vidare till sädesledarna. Intill könsorganen både
hos honorna och hanarna finns gulaktiga fettkroppar som tros ge näring åt könscellerna.
Mellan fettkropparna och testiklarna hos paddor finns ett organ som kallas Bidders organ. Om man
tar bort testiklarna från paddhanen utvecklas detta egendomliga organ till en äggstock inom två år.
Även äggledare utvecklas tills paddhanen utvecklat ett väl fungerande kvinnligt könsorgan. Bidders
organ kan även hittas hos unga grodor men detta tillbakabildas innan grodan blir könsmogen.
Forts 290- nu börjar jag med äggen!
Grodynglen är färdigutvecklade med svans och huvud då de kläcks och de är väl utrustade för att
simma. De har en väl fungerande pronefros.( ENKEL VARIANT AV NJURE )Ventralt (BUKSIDAN)
på huvudet har grodynglen en sugskål som de
använder för att suga sig fast vid växter.
Grodynglerna är mycket olika de fullvuxna
grodorna, de har en lång svans som är 2-3 gånger
längre än vad själva kroppen är, de kläcks med
ögon, näsöppningar och en mun med
keratiniserade strukturer som liknar tänder. Inte
nog med att utseendet är helt annorlunda gentemot
de vuxna grodornas är även levnadssättet helt
annorlunda. De lever endast i vatten, andas med
gälar och de äter mikroskopiska växtdelar och
alger till skillnad som de fullvuxna grodorna som
inte är vegetarianer utan äter småkryp. Ynglens
gälar är från början yttre gälar men ett hudveck
framför dessa växer med tiden bakåt och innesluter dem i en gälkammare. Förvandlingen från yngel
till groda sker successivt. I gälkammaren påbörjas även frambenens utveckling. Då metamorfosen
når sitt klimax bryter frambenen ut genom hudvecket. Bakbenen bildas även då men de är inte
färdigutvecklade förrän vid metamorfosens slutskede.
Metamorfosen brukar delas in i tre olika delar.
tillbakabildandet av de kroppsdelar som endast behövs då grodan är helt vattenlevande
såsom svans, gälar och larvmun.
omvandlingen av ynglets organ så att de blir anpassade för djurets nya livssituation. T.ex
utvecklas andningssystem och kroppen anpassas till att gå från vegetarian till att smälta helt
annan föda.
Utvecklingen av helt nya strukturer och funktioner som behövs för den vuxna grodan. t.ex
extremiteter.
Kroppens förändring under metamorfosen är spektakulär. Skillnaden mellan grodynglen och grodan
är mycket stora. Hela muskelgrupper omorganiseras så att grodan ska kunna röra sig på det nya
sättet. Tarmkanalen förändras kraftigt eftersom kosten ändras. Magsäck som inte finns hos ynglen
bildas och tarmen förkortas. Mer utvecklade njurar utvecklas också och är behövda då grodan lever
på land och är tvungen att spara på vatten men ändå gör sig av med urnämnen. Könsorgan bildas
samtidigt som njurarna och även sinnesorganen behöver förändras för att fungera riktigt på land. Ett
exempel är att det i näshålans botten bildas ett vomeronasalorgan (FEROMONERKÄNNARE)
Det finns flera olika typer av groddjur och bland dessa finns många olika sätt att fortplanta sig. De
stjärtlösa groddjuren såsom grodor och paddor förökar sig oftast genom yttre befruktning. Hos
dessa håller hanen om honan med de främre benen och utsöndrar sperman i samband med att hon
lägger äggen i en damm eller i andra fuktiga
miljöer. Detta fortplantningssätt kallas
Amplexusbeteende. Amplexusbeteendet hittas
dock inte hos alla stjärtlösa groddjur. Till exempel
befruktar hanen hos pilgiftgrodor äggen efter att
honan lagt äggen. Även inre befruktning
förekommer hos vissa arter.
De stjärtlösa groddjuren lägger sina ägg i större
ansamlingar som omges av en proteinaktig
substans som är geléaktig till konsistensen. Det är
vanligast att de vuxna djuren sedan lämnar äggen
där de lagts men det finns vissa avvikande fall.
Några exempel på detta är att arter bär med sig de
befruktade äggen, sväljer dem och låter dem utvecklas i magen eller låter äggen växa fast på ryggen
där de utvecklas.
Antalet ägg som produceras är mycket olika från art till art. Det kan vara allt från ett ägg till 30 000.
Källförteckning:
Fortplantning,Ne.se,URL
http://www.ne.se/lang/groddjur
Hämtad: 16/1-2012
(Boken på biologin)
Bilder:
Grodyngel, flickr.com, URL
http://www.flickr.com/photos/froderik/526053461/sizes/m/in/photostream/
Grodor som parar sig, flickr.com, URL
http://www.flickr.com/photos/iainharley/2238185601/size
s/m/in/photostream/
Försvar
Många djur har groddjur som föda i naturen vilket gör att
de måste beskydda sig. Många är dessutom mycket saktfärdiga och har svårt att fly från eventuella
angripare. Därför har de utvecklat en rad olika försvarsmekanismer.
Den mest spektakulära försvarsmekanismen hos groddjuren är deras speciella hud som utsöndrar ett
giftigt sekret. Bland de grodor som är giftiga är pilgiftgrodorna de allra farligaste. Det finns ca 175
arter av pilgiftgrodor och de är spridda över Syd- och Mellanamerika. Deras gift innehåller
alkaloider vilket är ett av de giftigaste biologiska gifterna som man känner till. Detta gift kan snabbt
slå ut det centrala nervsystemet. Man säger även att giftet är foderrelaterat, och med det menar man
att det endast produceras då grodan äter en speciell kost, vilket är giftiga insekter. Om inte grodan
får tillgång till den giftiga födan så minskar produktionen av dess egna försvar tills grodan förlorat
all gift i huden. Giftet är så effektivt att det räcker att få 1/10000-dels gram från den giftigaste
pilgiftgrodan Phyllobates terribilis för att ta död på en fullvuxen människa. Giftet går dessutom
genom huden vilket gör att det räcker att nudda vid grodan för att få i sig det livshotande giftet.
Grodan använder endast sitt gift till att försvara sig med och inte till att ta byten. För att inte
eventuella angripare ska närma sig grodorna använder de sig av aposematisk färgteckning. Denna
smarta lösning har lett till att pilgiftgrodorna har mycket få naturliga fiender. Detta gör så att
pilgiftsgrodor kan vara aktiva på dagen till skillnad från andra grodarter som i många fall är
nattaktiva.
Det starka giftsekretet har sedan mycket lång tid tillbaka utnyttjats av indianstammar till pilarnas
spetsar för att effektivisera jakten. Giftet gör nämligen att bytet förlamas. Detta har sedan gett
pilgiftgrodorna sitt namn.
Det är dock inte bara pilgiftgrodor som har giftigt sekret i sin hud. I princip alla grodor och paddor
har en mer eller mindre giftig hud som försvarssystem.
Även de svenska groddjuren kan medföra irritation på ögon
och slemhinna, man bör därför inte kyssa en groda som det
sägs i sagorna. Istället för att få en stilig prins kan du få i dig
gift i kroppen. Paddor har giftkörtlar som sitter bakom
ögonen som utsöndrar ett ämne som är mer eller mindre
giftigt beroende på art. I Sverige är inte paddorna så giftiga
men det är ändå ett vanligt problem att hundar drabbas av
paddförgiftning. Om hunden biter tag i en levande eller död
padda börjar hunden dregla kraftigt och pupillerna blir
mycket små. Detta är oftast inte farligt för hunden men den
kommer knappast bita en padda igen.
Många av de giftigaste grodorna har mycket starka färger för att signalera att andra djur inte bör
komma nära. Flera arter som inte är så giftiga använder dock också sig av stark färgteckning. Det
gör de för att härma de giftigaste arterna och därmed kan de undvika angrepp så kallat mimikry.
Kamouflage är också mycket effektivt och många groddjur har färger som stämmer överens med
den miljö de lever i.
Salamandrar kan använda mimikry för att
skrämma bort hotande arter i sin omgivning.
Vissa salamandrar har dessutom gift i sina
svansar och andra kroppsdelar som är sårbarast
för angripare. Vissa har även egenskapen att
spela död då de blir anfallna medan andra går
till angrepp och biter angriparen.
Man har i vissa fall upptäckt att groddjur
kunnat överleva ett tag i predatorns mage. I
vissa fall har man sett groddjur överleva i angriparens mage i upp till 30 minuter.
Källförteckning:
Paddor är giftiga för hundar, Agria, URL:
http://www.agria.se/hund/artikel/paddor-ar-giftiga-for-hundar
Hämtad: 15/2-2012
Animalwebb.com, URL
http://www.animalweb.com/an-amphibians.asp
Hämtad:14/2-2012
Ett repotage om groddjur,natturepotage.se, URL:
http://www.naturreportage.se/reportage/grodreportage.htm
Hämtad:15/2-2012
Grodor och paddor, zoonen.com, URL
http://www.zoonen.com/perzoonen/artikel.asp?oid=2690
Hämtad: 15/2-2012
Paddor, natur.se, URL
http://www.natur.pedc.se/popup.asp?IDnr=1059
Hämtad: 15/2-2012
Bilder:
Pilgiftgrodor,flicker.com.URL
http://www.flickr.com/photos/whsieh78/3928163794/sizes/m/in/photostream/
Hämtad: 16/2-2012
Salamander,flicker.com,URL
http://www.flickr.com/photos/billbouton/5344668652/sizes/m/in/photostream/
Hämtad 16/2-2012
Paddor,flicker.com, URL
http://www.flickr.com/photos/whsieh78/3928163794/sizes/m/in/photostream/
Hämtad 16/2-2012
