Jenny Engström
Np1e
Abborrens tillväxt
2009- 05- 10
Abborren är en av Sveriges vanligaste fiskarter, men vad vet vi egentligen
om den? Vad vet vi mer än att den går att fiska upp och äta? En del kanske
inte ens vet hur den ser ut. Efter att ha läst den här laborationsrapporten
är det meningen att dina kunskaper om denna vanligt förekommande fisk
ska ha utvidgas, speciellt gällande villkoren för hur stor abborren i olika
sjötyper blir…
Frågeställning: Undersökningen går ut på att försöka finna ett samband mellan
abborrens tillväxt gällande längd och vikt i förhållande till dess ålder i
volymmässigt ungefär lika stora skogssjöar, med helt olika yttre förutsättningar.
I vilken av sjötyperna sker den snabbaste tillväxten av abborrarna?
Hypotes: Personligen tror jag att abborrar som lever i ett vatten med högt phvärde (neutralt) har en större chans att växa snabbare än de i vatten med lågt
värde. Är vattnet också tillräckligt stort får varje enskild fisk ett större
jaktområde och då ökar möjligheten att skaffa föda. Är ph-värdet högt är i de
flesta fall vattnet näringsrikt och där finns då möjligheter för blankfiskar, som är
känsligare för låga ph-värden, att leva. Det vet jag sedan tidigare undersökningar.
Finns det mycket blankfisk, vilka är föda till lite större abborrar, har de lättare
att växa sig stora snabbare än i ett vatten där blankfisk saknas. Så i ett
näringsrikt vatten trivs och växer troligtvis de flesta fiskar bäst i, vilket borde
gynna abborrens tillväxtkurva där.
Metod och material: Undersökningen sträckte sig över en lång tidsperiod. Den
påbörjades i februari och avslutades i maj. Det var en tidskrävande laboration
som ställde krav på personen som utförde den. Det gällde att ha såväl erfarenhet
av fiske som att ha fiskelyckan på sin sida för att kunna uppnå sitt mål med
undersökningen, så uppenbarligen behövdes inte bara kunskap.
Fiskarna som försöket krävde fångades med hjälp av mjärde, metspön och
kastspön. Största fångstlyckan gav det traditionella metspöet, där jag fiskade på
ordinarie vis med mask. Kastspö med drag användes efter land och i båt samt på
djupare vatten och mjärden användes efter strandkanter på grundare ställen.
Skogssjöarna där undersökningen ägde rum, heter Svinsjön och Björntjärn,
Dessa sjöar är på ett ungefär ytmässigt lika i storlekarna, ca 10-12ha, men är av
helt olika typer. Svinsjön tillhör de mesotrofa sjöarna, medan Björntjärn tillhör
de dystrofa. Att sjöar är mesotrofa, innebär att de är måttligt näringsrika och är
av helt vanlig sjötyp, har ett stort och varierat fisksamhälle med mycket
blankfiskar. Är sjöar dystrofa innebär detta att vattnet i regel är brunfärgat av
alla humusämnen som där förekommer. Här är vattnet ofta surt och har ett
artfattigt fisksamhälle. Med andra ord valde jag att undersöka skillnaden mellan
abborrars storlek i förhållande till ålder och längd i mesotrofa samt dystrofa
sjöar. Fyra abborrar ur varje tjärn fångades, dessa abborrar var av olika storlekar.
En stor, två mitt emellan och en liten. På så vis kunde ett resultat tolkas fram och
diagram kunde ritas över tillväxterna. På abborrarna mättes längden, de vägdes
och deras ålder kollades upp. Ålder på abborrar kan man på ett någorlunda
säkert sätt få genom att studera gällocken. På dessa kan man liksom som man
kan på ett träd, urskilja årsringsliknande linjer som talar om, dels hur snabbt
abborren har vuxit, men också hur gammal den är. Dessvärre var de små liven
tvungna att dödas för att detta skulle kunna undersökas och gällocken
avlägsnades därefter med skalpell.
Gällock från abborre.
Åldersbestämds utmed den
röda linjen
Gällocken hittar man här.
.
För att på bästa sätt kunna studera gällocken behöver man tillgång till mikroskop
eller ett bra förstoringsglas, vilket jag använde. En liten smidig digital brevvåg
användes för fastställande av vikten. En våg som kunde väga på grammet när.
För att mäta längden, behövdes endast ett gammalt hederligt måttband.
I övrigt gjordes ph- mätningar (koncentrationen av vätejoner) i de olika vattnen,
och detta med hjälp av ph- indikatorer i form av vanliga lackmuspapper. Själva
ph-mätningarna gjordes lite överallt i sjöarna, men främst där abborren
vanligtvis brukar hålla till, vid strandkanter och sjögräs samt vassområden på
grundare vatten. Genom att mäta ph-värdet på fler än ett ställe i tjärnen fick man
säkrare resultat, då ett medelvärde av ph-värdena kunde räknas ut.
De viktigaste faktorerna för snabb tillväxt hos såväl abborrar som andra fiskar är
och beror på:
Beståndets täthet
Näringstillgången i habitatet (begränsat område)
Vattnets surhetsgrad
Vattnets syrehalt
Vattnets volym
Beståndets täthet var någonting som jag inte kunde ta hänsyn till i mitt sätt att
undersöka. Näringstillgången var lite lättare. En sjö med hög näringshalt
innehåller bland annat kväve och fosfor och vegetationen runt omkring sjön
brukar ha ett karaktäristiskt utseende. Runt näringsrika sjöar brukar växter som
Andmat, Blomvass, Pilblad och Vattenmärke hittas. Kring näringsfattiga sjöar
däremot ser man vanligtvis Gräsnate, Sköldmöja, Notblomster och Sylört.
Detta är tyvärr svårt att se så här tidigt på året, så den delen fick jag lämna
därhän. Jag försökte dock ta reda på näringshalten (metoden ger inget exakt
värde) genom att studera färgen på vattnet. Detta gör man genom att hämta
vatten från sjön man vill undersöka och fylla en glasburk med det. Glasburken
ställer man sedan mot en vit yta, exempelvis ett vanligt vitt ritpapper och
studerar färgen (observera att det krävs ganska stora mängder vatten för att en
viss färg ska kunna urskiljas). Är vattnet brunt, gult eller rött innehåller vattnet
små korn av växtrester och är ofta ganska surt. Antar det istället färgen grönt
finns det vanligtvis mycket näring i vattnet. Är vattnets färg blåaktigt saknas det
både växtdelar och näring. Dessa tester genomfördes på mina provsjöar och
resultaten antecknades.
Syrehalten i sjöarna kan jag inte fastställa utan avancerad mätutrustning som jag
inte förfogar över. Årstiden omöjliggjorde för mig att hitta de arter av
vattenlevande djur och organismer som är karakteristiska för syrerikt respektive
syrefattigt vatten. Abborren kräver ganska syrerika miljöer och de kraven är i
alla fall uppfyllda i båda sjöarna. Här kommer vi in lite på sjöarnas volym, vilket
i det här fallet skiljer sig lite, trots att de ytmässigt är ganska lika. Sjöarna hade
olika djup vilket då också möjliggör för olika grad av syrehalt. Svinsjön till
exempel är en sjö som i sin helhet är ganska djup, ca 10-12m på många ställen,
medan Björntjärn är ett grundare vatten där jag hittade 6-7m på ett enstaka ställe,
annars stora ytor på 1-3m. Grunda vatten har ofta en lägre syrehalt än djupa.
Visserligen kan det finnas ont om syre i sjöarnas djupaste delar också, men ett
vatten som har ett jämnt och bra djup innehåller i de flesta av fallen mer syre än
grundare vatten. Detta är konstaterat. Sjöarnas djup undersöktes med hjälp av ett
bärbart ekolod från båt.
Resultat: Resultat över abborrarnas tillväxt redovisas på följande sida i tabell
och diagramform. Även sjöarnas ph-värden (medelvärde) redovisas.
Mängden syre de olika sjöarna innehöll är redan diskuterat ovan.
Svinsjön hade längs sina vass- och strandkanter ett ph-värde på ca 6.
Lite längre ut i sjön blev vattnet mer
basiskt och nådde ca 6,5. Svinsjön är en
sjö som får sitt vatten från underjordiska
kallkällor under sjöbotten. Kallt, friskt
vatten tillförs alltså ständigt från sjöns
botten och stabiliserar således ph-värdet
bättre. Inga tillopp finns runt omkring
sjön som skulle kunna övergöda det och
skapa ett onaturligt högt ph- värde. Ett
vatten som har för basiska värden och
Bild av Svinsjöns vatten med medelvärde ph 6,25
innehåller för mycket näring kan i värsta
fall bli ett syrefattigt vatten, då många olika arter av vattenväxter kommer att
stortrivas. Men de dör ju de också och för att dessa ska kunna brytas ned när de
dött krävs syre. Detta resulterar i att djurlivet tilldelas mindre syre och trivs
sämre, eller i värsta fall dör ut i det utsatta vattnet. Det gäller alltså att hitta en
balans i näringstillgången och surhetsgraderna på vattnen för att djurlivet ska
kunna blomstra.
Björntjärn var ett surare vatten i sin helhet. Längs strandkanterna hade vattnet
ph- värdet 4,5 och längre ut, på djupare vatten 5,5. Surare vatten = mindre arter
och mindre individer av samma fisksort.
Sjön får alltså ett artfattigare utbud av
fiskar och också andra vattenlevande
organismer. Redan efter analysen av de
olika vattentyperna sjöarna hade kunde
man i princip dra slutsatsen var abborren
borde växa allra bäst. Inte var det i det
mörkbruna, sura vattnet i Björntjärn,
utan självklart i Svinsjön, där man med
en gång kunde skymta vattnets läckra
gröna färg och dess bättre siktdjup.
Bild av Björntjärns sura vatten med medelvärde ph 5,0
Jämförelse mellan sjöarnas ph-värden.
Medelvärdet av Svinsjöns ph- värden: (6 + 6,5)/2 = 6,25
Medelvärdet av Björntjärns ph- värden: (4,5 + 5,5)/2 = 5,0
Förhållandet mellan längd och vikt i förhållande till ålder på abborrarna som
fångades ses i tabellerna och diagrammen nedan.
Svinsjön:
Abborre
1
2
3
4
Längd
(mm)
128
180
225
285
Vikt
(g)
24
56
110
275
Ålder
(år)
2
4
5
6
Längd
(mm)
95
150
250
265
Vikt
(g)
15
45
120
210
Ålder
(år)
2 år
4 år
7 år
9 år
Björntjärn:
Abborre
1
2
3
4
Genom att jämföra resultaten i tabellerna kan man se att yngre abborrar i
Svinsjön faktiskt är större än äldre abborrar i Björntjärn.
Nedan visas kurvorna för vikt och längdtillväxten för mina ”provabborrar” i
Svinsjön respektive Björntjärn.
SVINSJÖN
BJÖRNTJÄRN
Ålder/År
Ålder/År
9
9
8
8
7
7
6
6
5
5
4
4
3
3
2
2
1
1
0
0
0
40
80
120
160
200
240
280
320
0
40
80
120
160
200
240
Längd/mm
280
320
Längd/mm
Ålder/År
Ålder/År
9
9
8
8
7
7
6
6
5
5
4
4
3
3
2
2
1
1
0
0
0
40
80
120
160
200
240
280
320
Vikt/g
0
40
80
120
160
200
240
280
320
Vikt/g
Av kurvornas ”stigning” kan vi utläsa att abborren växer fortare i Svinsjön
jämfört med Björntjärn både vad gäller vikt och längd.
Diskussion och slutsatser: Min hypotes stämmer ganska bra. Genom mina
relativt enkla (men tidskrävande) metoder så ser jag att det finns ett samband
mellan abborrens tillväxthastighet vad gäller längd och vikt i förhållande till
ålder å ena sidan och tillgången till näring och ph-värde å andra sidan. Tidigare
förstod jag inte hur många faktorer som egentligen kunde vara med och påverka
abborrens tillväxt. Efter att ha utfört denna laboration har jag skaffat mig mer
kunskaper och djupare insikter om att små förändringar i abborrens levnadsmiljö
kan göra stora skillnader i tillväxt och överlevnadsmöjligheter.
Som framgår av ph-medelvärdet är båda tjärnen mer eller mindre sura. Att
mätningarna gjordes i snösmältningstider kan också ha hjälpt till att sänka
värdena något med de ”surstötar” som kan uppstå då mycket nytt smältvatten
samtidigt rinner ut i sjöarna via omgivande marker. Anledningen till att
Björntjärn är så pass surt beror just på att stora delar av sjön är omgiven av
mossmarker. Björntjärn är helt enkelt inramat av sura mossor som sänker hela
vattnets ph-värde. Men trots att Björntjärn är både surt och näringsfattigt är det
inte enbart fyllt med ”tusenbröder”, som ”småabborrar” ibland kallas. Här finns
det även större abborre (och gädda), skillnaden mot fiskarna i Svinsjön är just
hur fort de växer sig stora, tillväxthastigheten helt enkelt. Björntjärn innehåller
inte så mycket som en enda liten blankfisk, vilket annars tillhör abborrarnas
favoritföda. Detta påverkar givetvis abborrarnas tillväxthastighet negativt.
Gäddan har i Björntjärn bara abborrar och mindre gäddor att äta, så troligtvis
finns det inte lika många abborrar i ett sådant vatten, där de är så pass utsatta för
annan rovfisk, som i ett vatten där det vimlar av andra byten för gäddan.
Jag hade självklart en stor press på mig under laborationens gång samt
funderingar över om undersökningen skulle bli genomförbar på en så pass kort
tid vi hade till det. Det var en svår laboration, som jag visste skulle ta tid, om det
ens skulle fungera. Det var fiskningen som var det stora dilemmat. Skulle jag
hinna få de abborrar jag behövde och sedan skriva ihop en trovärdig rapport om
försöket? Det var den stora frågan som hela tiden gnagde i huvudet på mig när
jag fiskade under mer eller mindre stressiga förhållanden. Lika många abborrar i
någorlunda lika storlek ur varje sjö var ju ett måste för att kunna få lämpliga
jämförelsebara resultat. En av sjöarna valdes på grund av närheten till den för
mig personligen samt att den ”ser” näringsrik ut. Svinsjön befinner sig bara
cirka 400 meter från mitt hus. Det underlättade genom försökets gång att ha nära
till åtminstone en av ”undersökningsplatserna”. Björntjärn valdes på grund av
dess liknande storlek och att jag många gånger fiskat där förut och hade lite
erfarenheter av vattnet sen tidigare, samt att den ”ser” näringsfattig ut. Dock
ligger den långt bort, i Årjängs kommun. Ytan var ungefär den samma för de
olika sjöarna vilket var en del i min frågeställning. Att helt enkelt jämföra
abborrens tillväxthastighet i två ytmässigt lika stora sjöar men med olika
näringshalter och surhetsgrader.
Abborren utsågs tidigt som ”försökskaninen”, dels för att de brukar vara ganska
lättfiskade, men också för att de var lättast att för mig att undersöka åldern på,
och att den finns i stort sett i alla vatten som innehåller fisk.
Observera att min åldersbestämning inte är några 100-procentigt helt säkra
resultat. Alla fiskåldrarna är antecknade efter avläsning av gällocken, vilka i
vissa fall kan vara lite otydliga och svårtolkade, men då de är avlästa på samma
sätt och med samma tolkningar torde det inbördes mellan abborrarna inte vara så
stora fel. En korrekt åldersbestämning kan dock bara utföras på ett
fisklaboratorium med utbildad personal där man istället för gällocken avläser de
såkallade otoliterna (hörselstenarna) som finns i abborrens skalle, vilka
visserligen också har ”årsringar” men kan ses mycket tydligare och med större
säkerhet. Detta gör man tyvärr inte som novis då det kräver millimeterprecision
och avancerade mikroskop.
Det finns ytterligare en osäkerhetsfaktor värt att ta upp angående laborationen.
Ur Björntjärn och Svinsjön fångades endast fyra stycken abborrar av olika
storlekar per vatten.
Detta gör att undersökningen inte på något sätt statistiskt kan säkerställas, då
antalet fiskar som fångades var ganska litet. För att få ett exaktare resultat vad
gäller tillväxten hos abborrarna kanske drygt 300 stycken individer ur varje
vatten och med många fler exemplar i varje ”årskull” skulle ha varit tvungen att
fångas.
Ph-värdena mättes som sagt med hjälp av lackmuspapper och visade också de på
skillnader som jag hade förväntat mig och därav den för ögat synliga skillnaden
mellan sjöarna. Mina resultat kanske inte är exakta men de bevisar som sagt var
min hypotes och jag tvivlar inte på att mina resultat är riktiga trots att ganska
enkla hjälpmedel har använts för att komma fram till resultatet.
Men jag lärde mig att så länge som envishet och intresse finns för att genomföra
ett försök, så är ingen laboration omöjlig att slutföra. Att vara envis och ha
tålamod var något jag fick lära mig under undersökningens gång, och inte bara
det, jag fick nyttig kunskap för livet…
Källor: Wikipedia
Bonniers stora bok om fiskar
Bra böckers lexikon
”Livet i vattnet”
Min egen kunskap
