Svensk sammanfattning

Svensk sammanfattning
Människor är beroende av resurserna från hav och kust för överlevnad och välbefinnande. De nordiska
ländernas kustnära ekosystem levererar en rad olika ekosystemtjänster som kommer både
lokalsamhällen och övrig befolkning tillgodo. Detta är ekosystem med hög biologisk mångfald. De
fungerar som habitat och uppväxtområden för många arter av fisk, skaldjur och växter, inklusive
många kommersiellt viktiga arter. De bidrar också till en mängd olika ekosystemprocesser som
vattenrening, erosionsskydd och kolinlagring för att nämna några. Kustzonen är också viktig för
rekreation, till exempel bad och fiske, och det finns stor potential för nya näringar som produktion av
biobränsle och alginat. Följaktligen finns det många intressen och stora värden förknippade med dessa
områden.
Fyra naturtyper har ingått i denna rapport. Dessa nyckelhabitat är tareskog, blåmusselbankar,
ålgräsängar och grunda vikar. För tareskog och blåmusslor är också den ekonomiska potentialen för
odling bedömd.
Studien har fokuserat på att undersöka värden knutna till dessa kusthabitat genom utvalda exempel
på möjliga användningsområden och relevans för förvaltningen av nordiska kustområden och deras
resurser. Projektet har också identifierat viktiga kunskapsluckor och föreslår hur det fortsatta arbetet
ska prioriteras.
Tareskog
Tareskogens tredimensionella struktur bidrar med habitat, uppväxtområden och mat för en myriad
mobila organismer, både pelagiska och bentiska. Tareplantor är fotosyntetiska organismer och därför
enormt viktiga som primärproducenter och tareskog räknas till de mes produktiva systemen på
jorden. Produktionen av partikulärt organiskt material stödjer sekundärproduktion i kringliggande
samhällen, och tareskogens struktur gör den resilient mot störning samt bidrar till biologisk kontroll
av potentiella skadedjur och invasiva arter.
Tare har länge använts som gödningsmedel och nu finns det ett ökande intresse för matprodukter
baserade på alger liksom hundratals produkter baserade på alginat. Det finns också ett ökat behov av
fossilfri energi vilket har gjort tare intressant ur biobränslesynpunkt. Norge sägs kunna odla 20
miljoner ton makroalger årligen, till ett värde av 40 miljarder NOK per år. Eftersom tareskogen antas
utgöra ett viktigt habitat för många ekonomiskt viktiga arter så är det värde som skapas i form av fisk
och skaldjur högt.
Tareskogar är väldigt motståndskraftiga mot naturlig störning som vågpåverkan, stormar och
andra extrema oceanografiska händelser. Denna tjänst är avgörande för upprätthållandet av viktiga
ekosystemfunktioner. Eftersom taren är en primärproducent använder den solenergi för att genom
fotosyntesen konvertera oorganiskt material till organiskt, och påverkar därmed biogeokemiska
cykler och klimatreglering genom sin användning av CO2. Tareplantorna fungerar som
koldioxidsänkor både som levande och genom nedfallet av dött organiskt material på havsbotten, men
hur mycket av det som lagras för framtiden är än så länge en obesvarad fråga. Tareskogen bidrar till
att minska övergödningseffekter som algblomningar och syrebrist och bidrar på sås sätt till ökad
vattenkvalitet vilket i sin tur antas ha positiv påverkan på matproduktion och alla andra aspekter av
ekosystemets mångfald och funktion. Det finns också många studier på bioremediering och
användningen av alger som biofilter i integrerat vattenbruk. Skydd av kustzonen, mot t ex erosion,
utgör en viktig ekosystemtjänst vars betydelse kommer att öka i många kustområden, i samband med
att effekterna av antropogena klimatförändringar blir allt intensivare.
Vissa turismrelaterade ekosystemtjänster, som sportdykning, kan direkt knytas till tareskog
eftersom folk faktiskt uppskattar att se en frisk tareskog med tillhörande biologisk mångfald. Dock
finns det också en stark indirekt koppling t ex via minskningen av övergödningseffekter eftersom bad
och andra aktiviteter upplevs som mer positiva i rent vatten. Fritidsfiske är också en populär aktivitet
vilken är relaterad till tareskogar genom deras roll som fiskhabitat.
Ålgräsängar
Ålgräsängar utgör genom den tredimensionella struktur de skapar på grunda mjukbottnar habitat för
en stor mängd arter. De tillhandahåller lämpligt substrat för en rik flora och epifauna vilka i sin tur ger
skydd och mat åt olika fisksamhällen. Detta ekosystem anses vara ett av de mest produktiva i grunda
mjukbottenmiljöer och har under växtsäsongen hög produktion av biomassa både i vatten och
sediment. Genom hög primärproduktion, omsättning av näringsämnen och sin tredimensionella
struktur utför ålgräs biologisk kontroll i flera bemärkelser. Ålgräs påverkar även betand ampiphoder
och tillväxt av marina mikroorganismer genom vattenlösliga ämnen i bladen.
Idag skördas inte längre ålgräs i någon större utsträckning, men historiskt sett har det använts som
byggmaterial, djurföda och jordförbättringsmedel. Det finns ingen känd medicinsk användning, men
på grund av dess långsamma nedbrytning kan arten vara värd att undersöka i egenskap av möjlig
naturlig antibiotika. Idag utförs inget kommersiellt fiske direkt i ålgräsängar, men de är ändå
avgörande för kommersiellt fiskade arter genom sin roll som nyckelhabitat för yngel av torsk och
andra arter.
Ålgräs och andra sjögräsängar är naturliga hotspots för inbindning av kol och har stor kapacitet att
producera, fånga och lagra organiska ämnen, vilket gör dem viktiga sänkor för kol. Genom sin roll i
näringskretsloppet kan ålgräs minska tillförseln av ammonium och fosfat till vattenmassan, bidra till
vattenrening och motverka eutrofiering samt eventuellt minska tillväxten av fintrådiga alger och
fytoplankton. Genom sin tillväxt och reproduktion tar ålgräset upp näringsämnen och tungmetaller
från vattenmassan och kan på så sätt spela en viktig roll i omsättningen av föroreningar. Ålgräsets
bladverk och rötter minskar resuspension och bidrar till att binda och stabilisera sedimenten.
De ekosystemtjänster som utförs av ålgräs, såsom hög biodiversitet samt habitat för olika fiskarter,
antyder att ålgräsängar är populära områden för fritidsfiske. Ålgräsängar utför tjänster som är viktiga
för turistnäringen, genom att motverka övergödningseffekter och förhindra erosion samt öka
biodiversiteten och skapa fina områden för bad och fritidsfiske.
Blåmusselbankar
Blåmusslan är en av våra vanligaste marina arter och en viktig habitatbildande organism. Blåmusslor
ökar biodiversiteten genom att utgöra substrat för alger och ge skydd åt små djur. Då den utgör 70%
av biomassan i Östersjöns kustområden är den mycket viktig för ekosystemets struktur och funktion.
Genom sin filtrering kan den minska eller till och med förhindra blomningar av alger, även giftiga, och
bidra till biologisk kontroll.
Traditionellt har blåmusslorna varit viktigare som bete än som mänsklig föda, men musslor är rika
på järn, selen och vitamin B12 och innehåller omega-3-fettsyror. Pågående studier undersöker
huruvida musslor kan användas för att filtrera vatten i reningsverk och möjliga andra
användningsområden; forskare har bl a utvecklat ett musselbaserat lim som kan användas för att sluta
blödande sår. Det kommersiella fisket av blåmusslor är mindre än odlingen, men fiskare i Limfjorden
i Danmark har i årtionden skördat musslor, upp till 100 000 ton skrapas upp från botten varje år.
I egenskap av habitatbyggare för många arter av alger och djur så har blåmusselbankar
förhållandevis hög biodiversitet och är ganska motståndskraftiga mot störningar. Deras roll i kolets
kretslopp antas i först hand bero på den mängd kol som är lagrad i själva musselbankarna. Som
filtrerare spelar de en nyckelroll i ekosystemet, i synnerhet i ljuset av den pågående
övergödningssituationen. Musslor kan användas till att motverka övergödningen genom att de skördas
och används som föda, djurfoder eller gödsel. Den förmodligen viktigaste ekosystemtjänsten som
utförs av blåmusslor, utöver deras påverkan på övergödningen, är deras förmåga att ta upp organiska
föroreningar och giftiga ämnen. Musslor kan lagra relativt stora mängder miljögifter utan att själva
påverkar, och genom sin långa livslängd förhindra att dessa ämnen hamnar i mer känsliga organismer.
Blåmusselbankar kan också påverka kraften hos tidvatten och vågor samt modifiera och stabilisera
sediment och därmed reducera kusterosion.
Även om deras ekonomiska betydelse är ganska liten i nuläget, så är nöjet att plocka sina egna
blåmusslor en viktig kulturell ekosystemtjänst i många kustsamhällen. Blåmusselbankar kan också
utgöra attraktiva områden för sportdykning och snorkling, och bidrar till att hålla vattnet rent och klart
för badgäster.
Grunda vikar
Grunda, skyddade vikar i Östersjön och dess flora och fauna bidrar med en mängd olika
ekosystemtjänster. De viktigaste tjänsterna är knutna till deras tredimensionella struktur som utgör
föda och habitat för en mängd olika organismer. Dessa habitat utgör lek- och uppväxtområden för flera
arter av större rovfiskar, vilka utövar top-down-kontroll och därmed, genom trofiska kaskader,
minskar övergödningssymtom. Nyare forskning visar att primärproduktionen hos bentiska mikro- och
makroalger och kärlväxter i grunda vikar är betydligt högre än vad som tidigare antagits.
Kransalger kan ta upp organiska ämnen och tungmetaller från vattenmassan. De kan motverka
blomning av cyanobakterier i ytvattnet och utveckling av bentisk biofilm, samt hämma tillväxten av
giftiga mikroalger. Både husbehovs- och kommersiellt fiske är beroende av rekrytering av de arter
som fiskas, och abborre, gädda och många karpfiskar leker i det relativt sett varma vattnet i grunda
vikar.
Flera studier har mätt upptag och lagring av kol för enskilda arter och områden i skyddade grunda
vikar, vilka sammantaget indikerar vikarnas potential som kolsänkor. Vattenväxter kan ta upp fosfor
via assimilering och andra mekanismer. Vegetation och andra strukturer som dämpar vågor och
strömmar har en sedimentstabiliserande effekt, vilket minskar erosionen i kustområden.
Sedimentation i vegetationsklädda områden kan reducera risken för resuspension, öka
vattenkvaliteten och binda näringsämnen i sedimenten, och på så sätt bidra till minskad övergödning.
Fisk som lever i grunda skyddade vikar är högt värderad i länderna runt Östersjön, och andelen av
de utgifter som läggs på fritidsfiske i dessa länder som kan härledas till grunda vikar och deras habitat
är potentiellt väldigt hög. På grund av sin skyddade karaktär är grunda vikar populära områden för
båtliv, bad, paddling och andra aktiviteter.