Natur|11
Nya Åland
Fredag 11 Mars 2016
Ålgräs – en märklig
havslevande växt
Att vandra längs stränderna den här årstiden
kan kännas som en
ganska ödslig upplevelse.
Vinden blåser in
genom kragen och
kanske tåras ögonen
när man spanar efter
fåglar men så mycket
liv i farten är det ju
inte, kanske några
svanar, skrakar eller
andra andfåglar.
Längs stränderna ligger
uppspolade alger och musselskal, som kan vara nog
så intressanta att undersöka
men så får man plötsligt syn
på några vita, spagetti- eller
gräsliknande trådar som
ligger uppspolade längs
sandstranden.
Det rör sig om en havslevande växt, ålgräs (även
kallad bandtång, Zostera
marina), som dock varken
är ett gräs eller någon alg
utan den är närmast släkt
med nateväxter. Att den
är havslevande innebär att
den är anpassad till ett liv i
världshaven. Det finns ganska många arter av växter
som är anpassade till Östersjöns utspädda brackvatten
och lever där.
Livet utvecklades i havet
och för cirka 400 miljoner
år sedan hade det utvecklats
så mycket ozon, som skyddar mot uv-strålning, så att
livet kunde gå upp på land.
De första landväxterna var
troligen alger, som levde i
bränningszonen. Från dem
utvecklades först mossor,
sedan ormbunksväxter och
till sist fröväxter, av vilka
de gömfröiga (”blomväxterna”) är helt anpassade till
ett liv på land.
Någon gång ”valde”
emellertid ålgräsets föregångare att vandra tillbaka
till havet, som den numera
är helt anpassad till vilket
bland annat kommer till uttryck i att arten saknar klyvöppningar, som reglerar avdunstningen hos landväxter.
Ålgräset blommar under
havsytan i juni-augusti och
de cirka 2 mm långa men
ytterst tunna pollentrådarna
förs med vattnet från ståndare till pistiller.
Nu har ett internationellt
forskarlag, under ledning
av professor Jeanine Olsen från Nederländerna,
ÅLGRÄSÄNG Ålgräsängar täcker stora ytor av våra sandbottnar. Foto: Christoffer Boström
VINTERSTRAND Vita, trådliknande rester av ålgräs på en
Foto: Ralf Carlsson
sandstrand.
med bland annat docent
Christoffer Boström vid
Åbo Akademi (och stundom verksam vid Husö
biologiska station), analyserat ålgräsets fullständiga
genuppsättning och kunnat
konstatera att växten inte
ens har generna för klyvöppningar kvar. Detsamma
gäller för gener som skyddar mot uv-strålning och i
viss mån för de gener för
vissa giftiga substanser,
som landlevande växter
producerar som försvar
mot betande djur. Det visar
sig också att ålgräset i sina
cellväggar har ämnen som
annars bara påträffas i havslevande alger.
Ålgräset växer på sandiga
bottnar, i Östersjön på ett
djup av ungefär 1-5 meter,
där den bildar vidsträckta
undervattensängar, som har
mycket stor betydelse för
bland annat små kräftdjur
och snäckor och därmed i
förlängnigen för fisk, som
också leker på dessa ängar.
De har också betydelse
för koldioxidbalansen i
NÄRBILD Man inser ålgräsängarnas betydelse för smådjur
och fisk när man ser dem på nära håll. Foto: Christoffer Boström.
atmosfären eftersom de
fungerar som så kallade
kolsänkor som binder kol.
Spridning sker med frön
och genom tillväxt av rhizomet (jordstammar). Fin-
lands äldsta klon av
ålgräs finns på Åland.
Text:
Ralf Carlsson
[email protected]
