Spanien ligger framför oss.
Här finns mycket att
upptäcka må ni tro!
Glöm Bordeaux viner, gåslever och
ankbröst. Nu är det Rioja, Chorizo
och grillade sardiner som gäller!
Spanien är också ett matland av rang.
Spanska biscayakusten är lika vass och taggig som sin
franska motsvarighet. Riktiga ”båt-ätarklippor” detta.
Det finns relativt gott om mysiga småhålor som klättrar på
klipporna längs kusten. Detta är Luarca, en av våra
favourithålor. Långt från exploaterade turistorter.
Plattläns in mot La Coruna. Detta är faktiskt första gången vi har medvind på hela
resan. Motvind eller vindstilla i två månader i sträck. Det är nästan så att man får en
liten tår i ögonvrån när vi spirar ut focken.
Vår första kontakt med
La Coruna blir inte som
vi tänkt oss.
Den baskiska
terroristgruppen ETA har
sprängt en bomb i
Santiago de Compostela
som ligger i närheten och
nu hotar de att spränga
vår hamn i luften också.
Vi blir snabbt evakuerade
med gummibåtar.
Allt slutar lyckligt. Det
blir ingen explosion.
Marinan
La Coruna är en storstad. Staden ligger på midjan
av en udde som sticker ut i havet. Bilden är tagen
från Torre de Hercules som lär vara en av
världens äldsta fyrar. Stadskärnan har även den
gamla anor och det är trevligt att spankulera
omkring på de smala gatorna. Det finns ett
akvarium längst ut på udden och en gammal
spårvagn för den som inte orkar gå i värmen.
I La Coruna konvergerar alla långseglares rutter. Semestrarna börjar vara över och snart är
det bara långseglarna kvar. Alla ska söderut längs Portugals kust. Frågan är bara om det är
Medelhavet eller Karibien som hägrar. Vi blir snart tjenis med båtarna på vår brygga.
Tillsammans äter vi hummer och
dricker Cava (spansk
champagne) till långt in på
småtimmarna och har himla
trevligt faktiskt.
La Coruna är Spaniens
skaldjurs-Mekka och när
mörkret sänker sig ger vi oss
ut på jakt. Menyerna framstår
som kryptiska tills vi får en
guidad tur av en kille som
pratar både svenska och
spanska. En ny värld öppnar
sig och snart vet vi hur man
plockar ut godbitarna.
Efter La Coruna hittar vi de
spanska riorna. Ria = vik/fjord.
Flottarna på övre bilden är
musselodlingar. Det finns
tusentals. Man fiskar även en hel
del krabba.
En morgon är vår lilla ankarvik
fylld av äldre herrar i småbåtar
som drar upp, tja, vad är det
egentligen?
Der visar sig vara bläckfisk. De
använder ett speciellt bete som
ser ut som en liten räka.
Martin är strax tillbaka med ett
bläckfiskbete och minsann, han
vevar upp en liten bläckfirre på
första kastet.
Riorna är fyllda av små sömniga
fiskebyar. Våra vilopulser
sjunker snart till mycket
behagliga nivåer och vi känner
oss nästan som tjuren Ferdinand
när vi sitter i skuggan och
mumsar i oss chorizokorv och
goda ostar.
Pedras Negras långa strandpromenad. Naturen liknar
Bohuslän lite. Tycker du inte det?
Isla Cies är en av mycket få öar längs Spanska atlantkusten. I bakgrunden ser
vi Vigo där Volvo Ocean Race kommer att starta nästa år (-05). Cies har en
fantastisk sandstrand på ”läsidan”. Vi ankrar i bukten och räknar in inte mindre
än fem svenska båtar. Men vänta lite nu, det är ju BARA svenska båtar här.
Lite lustigt, eller hur.
Vigo
Bayona
Vi står fortfarande på Isla Cies
men nu vänder vi blickarna
söderut. Nästa stopp blir Bayona
som faktiskt är spaniens sista
utpost. Därefter väntar Portugal.
Portugal
Slut i rutan
