Tro Fast

Tro Fast
Fil.4:1–9
Av: Johannes Djerf
Filmklipp – Lutande tornet i Pisa http://www.youtube.com/watch?v=YrwEWz5pwe4
Någon kanske tror att jag försöker tjäna lite extra genom att smyga in
reklam på Gudstjänsterna, förra veckan var det karlsson klister och nu
Poolia. En bra idé kanske, men så är det faktiskt inte nu, jag lovar. Utan
det jag är ute efter så här i det som är min inledning idag är arkitektens
Bonnanos tro på att tornet i Pisa till slut skulle bli rakt. Och det är inte
bara denna reklam som hittat på det utan det sägs att han just sa att
”Ingen kommer att märka att tornet lutar.” Väldigt roligt, för jag tror att
de flesta märker än idag, mer än 800 år senare att tornet är inte rakt. Det
lutar hela 5 grader och gång på gång så försöker man att räta upp tornet
något på grund av rasrisken, och man har lagt ner en hel förmögenhet på
att förstärka den leriga grunden som ifrån början gjort att allt blev skevt
och fel. Och idag så får detta torn hjälpa oss att komma ihåg att på
samma sätt så lutar vår tro om vi bygger på lerig grund. Vi kanske tror att
det inte kommer synas, men det kommer bli skevt, det kommer bli fel om
vi inte bygger vår tro med fast förankring, en fast grund. Och vad består
då den grunden av? Ja, om vi slår ihop ordet tro och ordet fast så får vi
ordet trofast, vilket jag tror är den grund som vi behöver bygga vår tro på
om vi inte vill vara oroliga för att det ska rasa.
Jag vet att det är inte det enklaste i en tid, då det egentligen inte finns
någon absolut sanning. Säger man att det här tror jag är sant, så blir man
oftast ifrågasatt, och ibland mer dumförklarad. Och om det inte finns
någon absolut sanning, vad ska jag då vara trofast emot? Istället så
uppmuntras vi till att tänka och handla efter det som känns bra. Man ska
vara trogen mot sitt eget hjärta, och om det känns bra då är det väl bra…
Men om jag bara skulle följa det som jag har i mitt hjärta, så skulle jag
definitivt falla ihop, för jag kan erkänna att allt är inte så vackert och fint i
mitt fromma pastorshjärta, utan det finns ganska så mycket som jag
absolut inte ska följa. Jag tror också att ni precis som jag vet att om
känslorna är grunden så blir det mesta ganska så skevt till slut. Om din
och min tro, om vårt liv är uppbyggt på en så pass lerig grund som
känslor så kommer det till slut luta väldigt oroväckande. Ta äktenskapet
som ett exempel.
Om jag och Lisa skulle bygga vår relation på hur vi kände det för dagen,
så skulle det luta en hel del och det skulle vara svårt att få det att stå upp
år efter år efter år. Men nu har vi ett löfte till varandra om att vara trogna
varandra, även den dag då känslorna inte hänger med helt och fullt. Det
vi sade till varandra när vi gifte oss var inte att bara leva tillsammans så
länge som allt är bra och känslorna bubblar utan det vi sa och det som
varje par säger till varandra när man gifter sig är att vad än framtiden
innebär så vill jag möta den med dig bredvid mig. Vad än livet har i
beredskap för oss så är det du och jag. Vad som än händer finns det alltid
en fast punkt, Du och jag – tillsammans med GUD! Självklart är detta en
skola, och något att tränas i men det är pågrund av trofastheten, att vi
har ett löfte att hålla oss fast vid som vi som kristna lyfter upp
äktenskapet. Det är därför som vi tror på att ära äktenskapet före
samboskapet. Det är helt koko, helt oförståligt för många som ser det mer
som en tråkig onaturlig regel. Men så många skadade relationer, så
många sår, så många trasiga hjärtan och så många brustna familjer som
finns, skulle inte behöva finnas om man hade löftet om trofasthet som
grund.
Tänk om Gud handlade efter sina känslor. Tänk om Gud skulle handla
efter hans humör. Att en dag så är Gud på bra humör och en annan dag
så mår han dåligt, vilket vi då skulle få del utav. Tänk om Gud en dag sa
en sak och en helt annan sak en annan dag. Vilken mardröm livet skulle
vara. Vilken oro det skulle skapa, vilka bekymmer, vilka tvivel, vilken
rädsla och osäkerhet det skulle höra till att tro. Tron skulle vara något
som man ville bli av med mer än att ha. Därför så upprepar Bibeln gång
på gång att Gud går att lita på. I Jak.1:17 står det att ”Allt det goda vi får
och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader,
hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och
mörker”. Gud ger dig alltså bara det som är gott. Det kan du vara säker
på. Hos honom finns ingen förändring pågrund av känslor eller pågrund av
tid, utan han ger ditt liv ljus, bara ljus, den här dagen, precis som vilken
dag som helst. Gud sviker inte sitt ord, det som han har sagt en gång går
att lita på och luta sig emot. I Ps.145:13b står det att ”HERREN är trofast i
allt han säger och kärleksfull i allt han gör.” En vers som faktiskt saknas i
de flesta hebreiska handskrifter men påträffades igen ibland döda
havsrullarna. Vilket påminner oss om att det även för oss kan vara en
vers som vi lätt tappar bort och som saknas i vår tro, då vi istället vrider
och vänder på sanningen för att den ska passa det som känns bra för oss.
Vilket skapar mer skada, bekymmer och oro än att faktiskt hålla sig fast
vid denna vers, att det Gud säger till oss, det är sanningen, det kommer
hålla i alla av livets olika situationer, hur mycket det än går emot vad allt
annat säger, så är han trofast i allt han säger och kärleksfull i allt han gör.
Ordet allt är väldigt stort och väldigt ohotat, det finns liksom inget som
står utanför eller som inte gäller eller som bara kanske stämmer, utan allt
innefattar allt och alla, även dig. Vers.14 fortsätter ”HERREN uppehåller
alla dem som är på väg att falla, han reser upp alla nerböjda. Ett av
många fantastiska löften som du kan stå på idag. Gud håller upp det som
lutar i ditt liv så att det inte faller, han reser upp det som gör att du är
nerböjd, Om det är saker i ditt inre, eller något som hör till det yttre som
gör att du är böjd, så kommer Gud resa upp det, han skall till och med en
dag förvandla hela din bräckliga kropp. Han har all makt att lägga allt
under sig läser vi i fil.3:21. Av allt det som kan göra din grund lerig, av
allt det som kan göra att din tro lutar har Gud all makt att regera över och
förändra! Amen!!
I den versen avslutade vi sist i vår vandring i just filipperbrevet. Vi har
haft en liten andningspaus, men precis som det alltid finns ett efter en
paus så tänkte jag att vi skulle fortsätta i detta fantastiska glädjebrev,
som berättar på ett konkret sätt vad trofasthet handlar om i dagens
versar. Kap.4:1-9. ”Stå därför fasta, alltså på grunden av att Jesus har all
makt under sig, stå därför fasta…(fortsätt läs)
I de här versarna så slår Paulus än en gång an sanningen att Gud är
trofast. Vers.4 är ett fantastiskt exempel då han säger ”gläd er alltid i
Herren”. Det är en uppmaning men sådana ord kan inte komma ifrån
någon som inte upplevt att det också är sant. Mitt i Paulus mörker, mitt i
oro och bekymmer, mitt i ensamheten där det är lätt att bli påmind om
gamla sår och misslyckanden så kände han sig glad. Inte några av dessa
omständigheter kunde binda Paulus, glädjen i Gud var större. Även
bojorna hade visats sig ligga under Jesu fötter. De satt där de satt, men
han kände sig ändå fri. Glädjen i Gud stod över allt. Och därför så
uppmanar Paulus församlingen i Filippi, med alla de bekymmer som de
står i, att gläd er alltid i Herren. Och det är budskapet också till dig och
mig. Gläd dig i Herren, Gud är trofast. Lita på det, var själv trofast och låt
inte omständigheterna ta över din glädje i Herren. Du kommer upptäcka
att det håller!
I ords.21:21 står det i Bibel 2000 översättning ”Den som strävar efter
rättfärdighet och trohet skall finna liv och ära.
Alltså om du och jag strävar efter att vara trofast Gud så kommer vi också
upptäcka livet. När Paulus skriver i vers 1 ”stå fasta, alltså var trofast
Herren”, så använder han ett ord som även används om en soldat som
håller stånd i stridens hetta när fiender anfaller honom. Eller en gladiator i
en romersk amfiteater som slåss för livet. Det är en stor kamp att stå fast
vid Gud, och att tro på att han är trofast i allt det han säger och
kärleksfull i allt han gör. Men med sina fjädrar, skall han övertäcka dig,
under hans vingar skall du finna tillflykt, hans trofasthet är sköld och
skärm, står det i ps.91:4. Att tro på att Gud är den han säger att han är,
att själv sträva efter att vara trofast Gud i allt vi säger och att vara
kärleksfull i allt vi gör, kommer att skydda oss. Hans trofast kommer vara
vår sköld och skärm, när vi håller oss fast hos honom. Det är då som Gud
rustar upp vår grund. Det lutande tornet i min tro rätas upp och blir
orubblig. Med andra ord, Gud behöver din trofasthet för att visa att det
håller att bygga på hans trofasthet. Om inte du och jag visar att vi tror på
hans löften, så är det svårt att också visa för oss att de håller. Är ni med?
Paulus ger som sagt församlingen och oss flera goda råd i vad detta
innebär. Då han först talar om att vi ska vara måna om våra relationer till
andra kristna. Han skriver att hans bröder, hans vänner i Fillipi är hans
segerkrans, hans krona. Det kanske låter lite själviskt, men segerkrans
står inte här för makt utan det handlar mer om seger och gott humör.
Precis som när Carl-Johan Bergman tog hem världscupsprinten i fredags.
Det var bara glädje, ingen maktutövning på något sätt. Det var också det
ord som användes om den krona som man prydde gästerna med vid en
fest, ett tillfälle präglat av glädje! Och det är så Paulus känner det inför de
kristna i Filippi. De gav honom en sådan glädje att han kunde säga att de
var hans krona. Därför så börjar han med att ge en uppmaning till två
kvinnor som hette Evodia och Syntyke. Medarbetare till honom i
församlingen, som hade blivit oeniga om något. Om det var en stor grej
eller liten grej de bråkade om vet vi inte men det var avgörande för hela
församlingen. Paulus tar inte parti för någon utav dem utan istället
uppmanar han båda att ta första steget till försoning och han vädjar sin
trofaste medarbetare i församlingen att hjälpa dem. Han pratar inte illa
om den, han kritiserar dem inte utan han koncentrerar sig på deras goda
egenskaper för att bygga upp dem igen. Att de har kämpat tillsammans
och att de har sina namn skrivna i livets bok.
Kanske just för att de inte ska trycka ner sig själva ännu mer, och komma
bort ifrån Gud utan närma sig honom på nytt.
Vilket talar om att varma vänskapsförhållanden i församlingen bygger upp
vår tro och är en av de viktiga faktorerna som gör att du och jag kan stå
fasta i vår tro och att vara trofast Gud. Vi är olika människor och därför så
kommer vi alltid att tycka och tänka olika, men vi är hans folk och vi hör
ihop. Vi äger tillsammans löftet att Jesus alltid ska vara med oss. Vi har
inte bara fått det som enskild person utan som en gemenskap. Värt att
tänka på. Och finns det något idag som ligger i mellan dig och någon
annan i församlingen så bör du ta i tu med det. Du och jag behöver visa
oss trofasta mot varandra, visa att vi går bredvid dem, för att förstå att
Gud är trofast och går bredvid oss. Vi ska vara vänliga mot varandra. Att
vara trofast löftet om att Jesus en dag ska komma tillbaka innebär att
avstå ifrån att hämnas. Det är något som inte hör till den som lever med
Jesus, för vi behöver inte försvara oss eftersom herren kommer tillbaka
och han ska ge oss upprättelse. Herren är nära skriver Paulus. Hans andra
ankomst är nära men han är även nära just nu genom sin ande. Vi känner
hans närvaro, vi talar med honom, vi hör hans röst i våra hjärtan.
Trofasthet är en av Andens frukter och att vara trofast är att förbli i hans
närvaro och låta han få påverka mig. Och i närvaron av Gud så finns
också den frid som Paulus talar om.
Den frid som övergår allt vårt förstånd. Vi sa innan att det inte finns något
som kan stå utanför ordet allt. Men här berättar Paulus att det ändå finns
en sak som övergår ordet allt, och det är Guds frid som övergår allt
förstånd. Och det tror jag att många av oss har upplevt när man ska
försöka förklara varför man tror för någon som inte kan tro. Man vill
försöka förklara friden, men den är omöjligt att beskriva. Den är så
mycket mer än bara vila eller ett känslomässigt lugn och vi kan inte riktigt
förklara den men den täcker allt av oro, allt av bekymmer, allt av mörker
och det finns fortfarande ett större djup. Guds frid gör oss hel och det är
en frid som inte heller lämnar oss i vår ensamhet. Ordet för skydd i det
här bibelordet är också en militärterm som används när någon står på
vakt vid stadsportarna. Guds frid vill alltid stå där på vakt och skydda oss
för de angrepp som för oss bort från herren. Guds frid vill stå vid hjärtats
port och skydda ifrån oroliga tankar att tränga sig in.
Då vi i trofasthet behöver sätta ut denna skyddsvakt. Våra tankar lever i
ett krig ibland tankar ifrån alla möjliga håll, där många hela tiden vill
påverka oss åt fel håll. Det är en kamp, det vet vi och därför behöver vi
inrikta våra tankar på rätt saker skriver Paulus. Sådant som är sant, på
allt som är värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta,
allt som kallas god moral och förtjänar beröm.
I trofasthet mot Gud så kan vi träna oss i att låta de goa och riktiga
tankarna få mer utrymme än de dåliga. Vi kan sträva efter att lämna alla
tankar till Gud, även de dåliga, för han vill ta hand om dem. Det kan vi
bygga vår tro på, genom att vi är trofasta och låter Gud veta allt. För när
det kommer ifrån oss så visar det att vi själva är medvetna om det som
inte bygger upp och det som istället är värt att hålla sig fast vid. Paulus
skriver till och med att vi även ska lämna alla våra önskningar. Och när vi
låter Gud få tillgång till varje skrymsle och varje liten vrå av vårt inre, av
det vi längtar efter, stora som små, och även det som vi tycker är
obetydliga detaljer, då kommer vi också få del av Guds frid. När vi är
trofasta och tränar oss i att inte göra oss bekymmer, som vi oftast är
ganska så duktiga på. Då kommer vi också upptäcka att Gud är trofast
och beskyddar vårt hjärta och våra tankar med sin frid i Kristus Jesus.
Det handlar inte om att alltid försöka vara perfekt. Att vara trofast innebär
att man vet om att man är ofullständig och behöver någon annan att lita
på än sig själv. Det handlar om att vara trogen i det lilla. Vilket vi en dag
ska bedömas utifrån. I en liknelse i matt.25:21 så säger Jesus ”Bra, du
gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig
över mycket. Gå in i din herres glädje!” Om Gud inte kan säga detta om
dig och ditt liv den här morgonen, så behöver du stämma möte med
honom. För en dag kommer det vara det enda viktiga att ditt liv skulle
kunna sammanfattas så.
Lutar ditt torn idag, känner du att marken under dig, marken som du har
byggt din tro på är väldigt lerig och mest byggd på känslor och vad du
känner för dagen, då tror jag att du på nytt behöver stämma möte med
Jesus. Annars kommer det att fortsätta att luta, och det kommer att
synas, precis som det lutande tornet i Pisa, vilket skapar mer oro än frid
både för dig och andra. ”Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar, ty
alla hans vägar är rätta. En trofast Gud utan svek, rättfärdig och rättvis är
han, 5 mos.32:4. Det är den rätta grunden att bygga på. Det är det enda
som kommer att hålla, att hålla sig fast vid, att vara trofast Gud som själv
är trofast.
Kol.2:7-9