FN:s konvention om barnets rättigheter

Barnkonventionen
handledning för politiker och
tjänstemän i Malmö stad
Kunskapsunderlag
Mikaela Hagan
Rädda Barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i
utsatta situationer – i Sverige och i världen.
Vår vision är en värld där varje enskilt barn har ett värde och respekteras, där vi
lyssnar till barn och lär av dem och där alla barn har möjligheter och framtidstro.
Rädda Barnen ger ut böcker och rapporter för att sprida kunskap om barns
förhållanden, ge vägledning och inspirera till nya tankar och diskussioner.
Du kan beställa våra publikationer genom att ta direktkontakt med oss eller
genom att gå in på vår hemsida www.rb.se/bokhandel
© Region Syd, Rädda Barnen
Författare: Mikaela Hagan
Datum: 2011-01-27
Projektledare: Mikaela Hagan, Rädda Barnen Region Syd
Rädda Barnen
Region Syd
Amiralsgatan 20
211 55 Malmö
Tel: 08-698 90 00
Fax: 08-698 90 10
www.rb.se
[email protected]
Innehåll
FN:s barnkonvention i Malmö stad ................................................................ 9
Bakgrund ................................................................................................................................... 9
Barnkonventionen: handledning för politiker och tjänstemän .................................... 9
Revision avseende barnkonventionen ............................................................................. 10
Barnkonventionen som kommunövergripande kontrollmål ...................................... 11
Handledningens tillämpning ................................................................................................ 11
Uppföljning av handledningen ............................................................................................ 12
Fortbildning och kunskap om barnkonventionen ......................................................... 13
Information om handledningen ......................................................................................... 14
Barn och ungas åsikter ........................................................................................................ 14
Utmaningar ............................................................................................................................. 15
Utvecklingsområden ............................................................................................................. 16
Att göra handledningen till ett levande dokument ....................................................... 17
Fortsatt arbete med barnkonventionen .......................................................................... 17
Rekommendationer .............................................................................................................. 18
FN:s konvention om barnets rättigheter ..................................................... 20
Barnkonventionens juridiska status .................................................................................. 20
FN:s barnrättskommitté ...................................................................................................... 21
Barnets rättigheter i andra förklaringar och konventioner ........................................ 22
Barnets rättigheter inom Europeiska unionen .............................................................. 22
Statliga satsningar i Sverige sedan 1989 .......................................................................... 23
Lagändringar sedan 1989..................................................................................................... 23
FN:s rekommendationer 2009 .......................................................................................... 24
Den svenska barnrättspolitiken ......................................................................................... 24
Framtida insatser ................................................................................................................... 26
Nationella aktörer för barnets rättigheter ..................................................................... 27
Barnombudsmannen .................................................................................................... 27
Nätverket för barnkonventionen ............................................................................. 27
Sveriges kommuner och landsting ............................................................................ 27
Barnrättsakademien ..................................................................................................... 28
World Child and Youth Forum ................................................................................ 28
Implementering av barnkonventionen i kommuner och landsting ........... 30
Allmänna åtgärder för barnkonventionens genomförande ........................................ 30
Artikel 4: effektivt genomförande av barnkonventionen ............................................ 31
Partnerskapet för barnkonventionen............................................................................... 33
Regionala och lokala aktörer ............................................................................................. 34
Sörmlands läns landsting ............................................................................................. 34
Stockholms läns landsting ........................................................................................... 36
Länsstyrelsen i Skåne län............................................................................................. 37
Region Skåne.................................................................................................................. 37
Trelleborgs kommun ................................................................................................... 38
Framgångsfaktorer ................................................................................................................ 39
Barnkonventionens innehåll .......................................................................... 41
Grundprinciper ...................................................................................................................... 41
Artikel 2: Lika värde och icke-diskriminering ........................................................ 42
Artikel 3: Barnets bästa i främsta rummet ............................................................. 45
Artikel 6: Rätt till liv och utveckling......................................................................... 48
Artikel 12: Barns rätt till delaktighet och inflytande ............................................ 50
Medborgerliga och politiska rättigheter .......................................................................... 53
Sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter ............................................................. 54
Särskilda skyddsåtgärder ..................................................................................................... 54
Lista över artiklar i barnkonventionen ......................................................... 56
Källförteckning ............................................................................................... 58
Inledning
Barn är beroende av vuxnas välvilja, att vuxna respekterar deras åsikter och
erbjuder stöd när detta behövs. Barn har ofta svårare att hävda sina rättigheter.
Barnkonventionen kräver att vi som vuxna ser till barnets bästa och barnets
behov av trygghet och skydd samtidigt som barn ska respekteras och ha möjlighet
att själva kunna påverka sitt liv som aktörer i samhället.
De viktigaste verksamheterna som berör barn finns i kommunerna. Det är också
på den kommunala nivån barn och unga har störst möjlighet att påverka i de
frågor som rör dem. Barnkonventionen är ett viktigt tillägg till skyddet för
mänskliga rättigheter som berör medborgargruppen noll till arton år. Barn har
enligt detta dokument rätt att känna till sina rättigheter, att vara delaktiga i
samhället och att kunna påverka de beslut som berör barnets dagliga liv.
Delaktighet är grunden i en demokrati och i ett socialt hållbart samhälle.
I detta arbete är det viktigt att både barn och vuxna känner till vilka rättigheter
barn har, men vi behöver även enligt vårt åtagande till barnkonventionen se till att
beslut som berör barn verkligen har beaktats utifrån barnets bästa.
För att kunna förverkliga konventionen om barnets rättigheter i en kommun till
det yttersta behövs metoder. Att genomföra barnkonventionen i kommunen
handlar om att översätta bestämmelserna till den verklighet som barnet befinner
sig i. Barnkonventionen kräver tydligt att barnets bästa ska beaktas och analyseras
i alla beslut som berör barn. Malmö stad har tagit det viktiga beslutet att
konsekvenser för barn ska beaktas i ärendeberedning och beslut. Detta underlag
är tänkt att inspirera i arbetet med att konkretisera och levandegöra
barnkonventionen i ditt arbete.
Malmö har många utmaningar framför sig gällande sociala och ekonomiska
skillnader, orättvisor och ojämlikheter. Det finns även stora skillnader i hälsa
mellan grupper av barn. Malmö stad gör mycket inom dessa områden. Arbetet
med barnkonventionen är ett verktyg i arbetet med demokrati och inflytande. Om
vi beaktar barnets rättigheter i alla beslut och situationer som berör barn kan vi
skapa bättre förutsättningar för hälsa och goda uppväxtvillkor för alla barn i
Malmö.
Åtagandet att genomföra barnkonventionen i Sverige och i Malmö ställer krav på
ett barnvänligare samhälle. En strävan som de allra flesta av oss kan ställa oss
bakom och arbeta för. Utan ett engagemang för barnets rättigheter riskerar
barnkonventionen att bli tomma ord.
5
Om kunskapsunderlaget
Detta kunskapsunderlag bygger på ”Barnkonventionen – handledning för
politiker och tjänstemän”, intervjuer och samtal med nämndsekreterare,
förvaltningschefer och utvecklings- och planeringssekreterare i Malmö stad samt
”Sammanfattning av löpande granskning av revisionskontoret i Malmö avseende
Barnkonventionen”(2009).
Denna kartläggning består av två delar. Den första delen handlar om hur det ser
ut i Malmö: hur anställda i Malmö stad upplever arbetet med barnets rättigheter
och barnkonventionen utifrån beslutet i kommunfullmäktige 2004 avseende
handledningen om barnkonventionen. Sammanlagt har nio personer deltagit i
intervjuer och samtal med det gula kortet som utgångspunkt. Ytterligare fyra
personer har lämnat skriftliga svar via e-post. Totalt sett inkluderar intervjuerna
fyra nämndsekreterare, tre chefer och fyra som arbetar med beredning och
ärendehantering vid olika förvaltningar inom Malmö stad.
Den andra delen av kartläggningen är ett kunskapsunderlag om FN:s konvention
om barnets rättigheter som utgår ifrån ”Barnkonventionen: handledning för
politiker och tjänstemän”. Intervjuer har även gjorts med personer i andra
organisationer som bedriver ett aktivt arbete för att genomföra
barnkonventionen. Här ingår Sörmlands läns landsting, Stockholms läns
landsting, Länsstyrelsen i Skåne län och Trelleborgs kommun. Dessa personer har
intervjuats utifrån vilka arbetsmetoder de anser vara mer eller mindre
framgångsrika.
7
FN:s barnkonvention i Malmö stad
Bakgrund
Bakgrunden till detta kunskapsunderlag är kommunfullmäktiges beslut år 2004 att
anta ”Barnkonventionen - handledning för politiker och tjänstemän” även kallat
det ”gula kortet”. I samband med att handledningen uppmärksammades i
revisionsrapporten år 2009 fick stadskontoret förfrågningar, från bland annat
nämndsekreterare, om behov av utbildning i FN:s konvention om barnets
rättigheter samt om handledningens tillämpning.
År 2008 gjordes en kartläggning över hur Malmös stadsdelsförvaltningar arbetade
med ungdomsinflytande och hur arbetet kan utvecklas. I denna kartläggning
undersöktes även hur handledningen om barnkonventionen tillämpades. Av
denna kartläggning framgår att kunskap om att handledningen finns saknades hos
tjänstemän samt att den inte tillämpades i någon större utsträckning.
I revisionsrapporten framgick det att det fanns brister i uppföljningen av hur
handledningen beaktats och ytterst få fortbildningstillfällen i barnkonventionen
genomförts i nämnder och förvaltningar de senaste åren. Rädda Barnen fick
därför i uppdrag att i samarbete med stadskontoret ta fram ett anpassat
utbildningspaket som ska kunna erbjudas både tjänstemän och politiker i Malmö
stad. Utbildningspaket ska utgå ifrån de behov, de frågor och de
kommunspecifika förutsättningar som finns i Malmö stads olika förvaltningar.
Barnkonventionen: handledning för politiker och
tjänstemän
Kommunfullmäktige i Malmö beslutade i februari 2001 att samtliga nämnder och
stadsrevisionen under en försöksperiod om två år skulle använda en
barnchecklista som underlag för alla politiska beslut som berör barn och
ungdomar. Anledningen till detta var att FN:s konvention om barnets rättigheter
skulle beaktas i beslutsprocesser inom Malmö stad. Den skulle, enligt
”Tjänsteutlåtande 2004-02-10”, ”medverka till ett fördjupat tänkande av vilka
konsekvenser ett beslut skulle få för barn och ungdomar”.
När översynen av barnchecklistan gjordes var erfarenheterna blandade. Det som
enligt tjänsteskrivelsen ansågs vara positivt med checklistan var att fokus sattes på
barnen, den möjliggjorde diskussioner och nya lösningar samt att behovet av ett
barnperspektiv i beslutprocessen i alla verksamheter hade uppmärksammats.
Barnchecklistan hade även upplevts av många som en skrivbordsprodukt, vilken
inte medfört några väsentliga förbättringar. Den tidigare checklistan upplevdes
9
som väldigt betungande och tidskrävande, men gav mer och bättre underlag då
den var utförligare.
I kommunfullmäktiges beslut om ”Barnkonventionen - handledning för politiker
och tjänstemän” står det:

Att handledningen
stadsrevisionen

Att information om handledningen ska läggas in på Komin och
malmo.se samt finnas med i den information som ges till nyanställda i
kommunen.

Att samtliga nämnder och stadsrevisionen
utbildningsinsatser för politiker och tjänstemän.
ska
användas
av
samtliga
nämnder
bör
och
genomföra
Enligt en politiskt sammansatt arbetsgrupp, den parlamentariska kommitténs,
förslag om handledningen ligger uppföljningen av barnkonventionens innehåll
eller artiklar på kommunal nämndnivå. Barnkonventionen bör vara ett
återkommande inslag i utbildningar för både politiker och tjänstemän och
ansvaret för fortbildning bör enligt stadskontorets bedömning 2004 ligga på de
enskilda nämnderna. Nämnderna kan med fördel vända sig till
frivilligorganisationerna för att ta fram fortbildningsprogram.
Ansvaret att beakta barnkonventionen och handledningen är ”vars och ens
ansvar, såväl politikers som tjänstemäns…” enligt anvisningarna på det gula
kortet. Intervjuerna som genomförts visar att det finns en otydlighet kring hur
användandet av handledningen ska dokumenteras och vilka krav på
dokumentation som ställs.
Revision avseende barnkonventionen
Revisionens uppgift är bland annat att verka för att kommunfullmäktiges mål
genomförs och följs upp. Malmö stadsrevision är det samlade namnet för de
politiskt valda revisorerna och de sakkunniga som biträder dessa. Deras uppgift är
att följa upp arbetet i kommunens nämnder och styrelser samt att bevaka och
bereda de årliga granskningarna. Revisorskollegiet väljer varje år något område
som granskas inom alla nämnder och styrelsen. År 2009 gjordes en
”sammanfattning av löpande granskning av revisionskontoret i Malmö avseende
barnkonventionen”.
Granskningen avseende barnkonventionen av kommunstyrelsen gjordes genom
intervjuer medan fem frågor skickades ut till nämnderna i Malmö stad. Det
revisorerna granskat är främst den interna kontrollen avseende beaktandet av
handledningen samt huruvida fortbildningsinsatser av politiker och tjänstemän
genomförts. Miljönämnden har enligt sammanfattning av den löpande
granskningen inte granskats.
Revisionsrapporten visar till exempel:
10

Att det saknas dokumentation i kommunstyrelsens beredningar och
beslut gällande att barnkonventionen och det gula kortet beaktats.

Att enbart en stadsdelsförvaltning har genomfört någon form av
information om handledningen sedan år 2004.

Enbart en förvaltning, stadsbyggnadskontoret, uppger att fortbildning
om barnkonventionen för politiker och tjänstemän ingår i den löpande
fortbildningen som sker årligen.

Av de nämnder som granskats svarar enbart två, sociala resursnämnden
och stadsbyggnadsnämnden, att särskilda rutiner för beaktandet av
handledningen i ärendehantering finns.

Enligt svaren i revisionen har ingen särskild uppföljning utifrån
handledningen gjorts av resterande nämnder som svarat.
Med särskild uppföljning har man i granskningen frågat nämnderna om antal
ärenden där handledningen om barnkonventionen beaktats och eventuellt
påverkat beslutet samt om detta angetts i beslutsunderlag. Handledningen har
dock beaktats i vissa ärenden i olika nämnder, men ingen uppföljning av antal
ärenden där handledningen använts har gjorts av dessa.
Barnkonventionen som kommunövergripande
kontrollmål
Kommunens nämnder ansvarar för att ha en god intern kontroll. Vad intern
kontroll är framgår av det internkontrollreglemente som kommunfullmäktige i
Malmö har beslutat om. Här står bland annat att nämnderna ska ta fram en
intern kontrollplan som stadskontoret använder för att utvärdera om det finns ett
fungerande system för intern kontroll.
För några år sedan konstaterades det att de kontroller som togs upp i
internkontrollplanerna var väldigt skiftande mellan nämnderna. Då beslutade
stadskontoret att årligen förse nämnderna med några områden som alla skulle
kontrollera. Ett av de gemensamma kontrollmålen för 2010 handlar om
säkerställande av att barnkonventionen beaktas vid ärendeberedning och beslut.
Nämnderna kommer i uppföljningen av sina interna kontrollplaner till exempel
att ta upp vilka kontroller som gjorts och om det finns behov av att förändra
rutiner.
Handledningens tillämpning
Flertalet personer som intervjuats upplever inte att handledningen, som i dagligt
tal kallas för det gula kortet, används i ärendeberedning. Däremot säger de som
arbetar med beredning av ärenden på stadskontoret att det finns någon form av
konsekvenstänkande och barnperspektiv när det handlar om ärenden som direkt
11
berör barn och unga. Exempelvis har man uppdaterat riktlinjerna för ekonomiskt
bistånd och där finns nu barnperspektivet med. Barn och unga som grupp
upplevs även vara prioriterade i nämnderna och i förvaltningarnas arbete på andra
sätt.
Anledningar som uppges i intervjuerna till att handledningen ”det gula kortet”
inte används är:

Alla medarbetare i Malmö stad vet inte att ett fullmäktigebeslut om
barnkonventionen och handledningen finns.

Medarbetare har för lite kunskap för att tillämpa barnkonventionen samt
att det saknas information om handledningen.

Handledningen upplevs av medarbetare som en pappersprodukt och
inte som ett levande dokument.

Det saknas särskilda rutiner för hur de och när det gula kortet ska
beaktas. En tjänsteman upplever att det är mycket upp till den enskilda
handläggaren att avgöra när och hur barns intressen ska beaktas.
Några personer tycker att det gula kortet fungerar bra som en påminnelse.

”Det är bra att tvingas tänka barnkonventionen och om man gjort
tillräckligt”, säger en tjänsteman.

Två förvaltningar har angett att det i deras anvisningar för
ärendeberedning
står
skrivet
att
barnkonventionen
samt
barnperspektivet och barn intressen ska beaktas.
Uppföljning av handledningen
Uppfattningarna skiljer sig åt avseende hur uppföljningen av hanledningen bör
ske.
12

Några av de intervjuade ser inte varför beaktandet av handledningen ska
följas upp eller att detta behöver förtydligas. En anledning till detta skulle
kunna vara att man inte vet hur man kan eller bör tillämpa
handledningen.

Flertalet medarbetare anser att det är bra att man skriver in i ärenden
som berör barn när handledningen beaktats samt när det inte har varit
aktuellt då det är enda sättet att verkligen veta att det görs.

Sedan det gemensamma kontrollmålet kom har en stadsdelsförvaltning i
sin plan för intern kontroll bestämt att en skrivelse om handledningen
ska finnas med i alla ärenden. Där det står om handledningen ansetts
relevant och om den beaktats i ärendet.

Rutiner för att beakta barnkonventionen, barns intressen och/eller det
gula kortet finns inom vissa förvaltningar. Däremot finns ingen särskild
uppföljning.

Arbetet i nämnder och förvaltningar samt barn och ungas villkor i
kommunen följs dock upp på andra sätt. Exempelvis genom
attitydundersökningar,
trygghetsenkäter,
folkhälsoenkäter,
kvalitetsredovisningar, delårsrapporteringar m.m.

Ansvaret för uppföljning bör enligt en tjänsteman fortsättningsvis ligga
på varje nämnd.

En chef anser att det saknas samordning från stadskontoret kring hur
hänsyn ska tas till barn och unga.

Behovet av att konkretisera det som handledningen syftar till uttrycks i
intervjuerna på olika sätt.

En chef anser att man ”bör fundera på vilket resultat man vill uppnå och
hur man kan mäta detta”.

Det är resultatet som är det viktiga och det gula kortets innebörd får inte
bli något som checkas av.

Flertalet av de intervjuade menar att tryck på uppföljning från politiker
skulle driva på utvecklingen medan en av cheferna menar att det snarare
är viktigt att förankra arbetet med barnkonventionen och få med sig
cheferna i arbetet.
Fortbildning och kunskap om barnkonventionen

Majoriteten av de som deltagit i intervjuerna anser att någon form av
utbildning och/eller kompetensutveckling i barnkonventionen behövs.

En
barnkonventionsutbildning
har,
inom
ramarna
för
sektorsövergripande arbete med ungas inflytande, arrangerats av
stadskontoret under år 2009 där representanter från olika förvaltningar
deltog.

Alla nämndsekreterare som intervjuats anser att politiker bör erbjudas
utbildning och att detta är något som bör göras kontinuerligt, särskilt
efter val då det kommer nya politiker.

Fortbildning är också viktigt, anser flertalet, för att hålla arbetet med gula
kortet levande och aktuellt. Detta behöver kombineras med andra
insatser för att uppmärksamma barnkonventionen och det gula kortet.
På frågorna om utbildning och fördjupad kunskap anger majoriteten av de
tillfrågade att det finns behov av:

Diskussion eller workshops inom förvaltningarna.
13

Förvaltningsövergripande konferenser för att diskutera och konkretisera
gula kortets betydelse i det dagliga arbetet och vilka utvecklingsområden
som finns.

Två handläggare betonar även att det ställs höga krav på kunskap om
man verkligen ska kunna tillämpa det gula kortet.
Intervjuerna visar att det är viktigt:

Att man som nyanställd får bra information om gula kortet och
barnkonventionen samt hur man som handläggare bereder ärenden.
Information om handledningen
Alla som intervjuats anser att:

Informationen på Komin avseende det gula kortet behöver uppdateras
och utvecklas. Flertalet anser att handledningen bör lyftas fram och se till
att den verkligen syns på hemsidan.
Barn och ungas åsikter
För att skapa förutsättningar för att unga i Malmö ska ha tillgång till inflytande
och känna delaktighet arbetar Malmö stad med att utveckla en
kommunövergripande strategi för ungas inflytande. Malmö stads arbete för
ungas inflytande utgår från de nationella målen för ungdomspolitiken:

ungdomar ska ha verklig tillgång till välfärd

ungdomar ska ha verklig tillgång till inflytande
Den kommunövergripande strategin innefattar dock inte alla barn utan unga
mellan 13 och 25 år.
Intervjuerna visar att frågan om inflytande, generellt och specifikt i förhållande till
ärendeberedning, är svår för nämnderna och förvaltningarna att hantera.
Handledningen om barnkonventionen kräver inte att barn och ungas åsikter ska
finnas med i ärendeberedning, men en fråga på gula kortet handlar om barn och
ungas egna åsikter kan tas tillvara. I specifika ärenden inhämtas sällan barn och
ungas egna åsikter och upplevs inte av intervjuade medarbetare efterfrågas.
14

En stadsdel, som medverkat i intervjuerna, har ett ungdomsråd som är
kopplat till stadsdelsfullmäktige. Politikerna kan ta del av ungdomsrådets
protokoll och besöka deras möten.

En annan stadsdelsförvaltning har fått ett uppdrag att utveckla ett digitalt
forum för ungas delaktighet och inflytande.

En nämndsekreterare berättar att stadsdelsfullmäktige har ett
arbetsutskott som tar beslut i individärenden som t.ex.
familjehemsplaceringar. I enskilda ärenden hör det till rutinerna att man
alltid frågar barn och unga själva. Om detta inte har gjorts skickar
politikerna tillbaka ärendet till ansvarig handläggare.

En av förvaltningarna som medverkat i undersökningen arbetar utifrån
en dialoghandbok, vilken utgår och bygger på delaktighet och inflytande,
och som används i alla projekt som man gör. Just nu uppdateras
handboken med ett avsnitt som särskilt beskriver hur dialogprocesser
med barn bör genomföras. Alla projekt tas fram i dialog med barn och
unga. Intervjuad chef uppger att barn och ungas åsikter uppskattningsvis
finns med i 90 procent av alla ärenden där man gör något arbete där barn
är målgruppen.

Stadsbyggnadskontoret har planer på att utveckla ett arbetsmaterial till
skolklasser inför arbetet med nästa översiktplan.

I en stadsdel har ungdomar genom SSP (skola, socialtjänst, polis) själva
ordnat en konferens där man bland annat presenterade en kartläggning
som ungdomarna själva gjort utifrån frågeställningar om sitt
bostadsområde.
Anledningarna till att barn och unga inte tillfrågas i beredning av ärenden är:

Tidsbrist och korta svarstider på exempelvis remisser.

Att lyssna in barn och unga ställer krav och innebär nya utmaningar som
man inte är van att hantera.

Statliga utredningar har ofta ett väldigt byråkratiskt och svårt språk.

Medarbetare vet inte hur arbetet bör organiseras eller vilka barn man ska
prata med.

Flertalet av de intervjuade nämner möjligheten att använda
medborgardialog och menar att det inte skulle vara omöjligt att använda
sig av, men upplever inte att det finns tid till detta.
Utmaningar
Nedan följer ett antal utmaningar i arbetet med att tillämpa handledningen om
barnkonventionen i Malmö stad baserat på genomförda intervjuer:

Den största utmaningen är att frågor om barnkonventionen hålls levande
och aktuella. Att lyfta fram det gula kortet oftare så att medarbetare blir
mer medvetna om dess existens.

Att handledningen blir ett dokument som känns relevant att använda och
inte bli något som checkas av.

En av de största utmaningarna för Malmö stad är att skapa
förutsättningar för att använda handledningen. Det behövs tid och
15
resurser för att kunna lyssna in barn och ungas åsikter och att utreda
konsekvenserna av olika beslut som berör barn.

Flertalet medarbetare uppger att det är viktigt att hitta ”rätt nivå” och att
arbeta med barnkonventionen och handledningen på ett hanterbart sätt.

Att fortsätta att skapa intresse för barnkonventionen och handledningen
på olika nivåer i Malmö stad. Detta gäller bland politiker, chefer,
handläggare och ute i verksamheterna.

Att tydliggöra syftet med handledningen om barnkonventionen.
Medarbetare behöver förstå varför det är viktigt.

Att få igång samtal om vad som är barnets bästa, då det, enligt
intervjuade personer, kan bli lite godtyckligt eller ”sunt förnuft”.

En utmaning är att uppmärksamma och utveckla det arbete som redan
fungerar bra i förvaltningarna.

Att koppla arbetat som redan görs i kommunen och i stadsdelarna till
barnkonventionen och ett barnrättsperspektiv.

Att koppla barnets rättigheter och handledningen till problematiken i
Malmö.

Att kontinuerligt uppdatera informationen på hemsidan och använda den
som ett verktyg för lärande.
Utvecklingsområden
Nedan följer ett antal förslag på utvecklingsområden som framkommit i
intervjuerna:
16

Skapa möjligheter och forum för att lyfta och diskutera frågor om
handledningens
tillämpning
och
värdegrundsfrågor
med
barnkonventionen som utgångspunkt.

Hitta former och metoder för att arbeta med barnkonventionsfrågorna
och barns rättigheter.

Utveckla metoder för att diskutera barnkonventionen och handledningen
inom varje nämnd, förvaltning eller avdelning.

Designa olika
handledningen.

Formulera tydliga mål kopplade
handledningen som kan följas upp.

Bygga in barnkonventionens parametrar i målen och följ upp i
nämndernas delårsredovisningar.

Formulera effektmål utifrån det gula kortet som sedan följs upp årligen.
verktyg
och
processer
till
utifrån
uppdraget
och
barnkonventionen
och

Ta fram rutiner för hur och när barns intressen och konsekvenser för
barn ska beaktas.

Konkretisera på olika sätt hur man kan arbeta med barnkonventionen
och handledningen i det dagliga arbetet.

Informera medarbetare och nyanställda att beslut om handledningen
finns och vad det innebär.
Förslag på åtgärder som framkommit i samtalen om handledningen och
information om handledningen:

Genomföra en informationskampanj och informationssatsningar om
barnkonventionen och handledningen till medarbetare i Malmö stad.

För att motivera medarbetare till att använda handledningen kan
hemsidan användas för att lyfta fram goda exempel och ställa intressanta
tankeväckandefrågor samt publicera handfasta enkla tips.

Kunskapsunderlag med diskussionsfrågor som man kan använda på sin
arbetsplats.

Nyhetsbrev som ständigt
handledningen finns.

Uppdatera information om barnkonventionen och handledningen på
hemsidan.
aktualiserar
och
påminner
om
att
Att göra handledningen till ett levande dokument
Barnkonventionen upplevs inte diskuteras i någon större utsträckning vare sig i
nämnderna, i den politiska byråkratin eller mellan handläggare som bereder
ärenden. Flertalet av de intervjuade uttrycker ett behov av att diskutera frågorna
som står i handledningen så att barnkonventionen och konsekvenser för barn inte
enbart blir en pappersprodukt eller något som checkas av.
Intervjuerna har också visat att det finns ett stort behov av att göra gula kortet till
ett levande dokument och att föra diskussioner utifrån det som ska beaktas. Det
handlar om hur bedömningarna av vilka ärenden som är relevanta och att
problematisera begrepp som används. Det finns svårigheter att tolka och tillämpa
uttryck som ”barnets bästa” och ”barnperspektiv” i ärendeberedning.
En tjänsteman säger att ”behovet av att beakta konsekvenser för barn finns, men
för att det ska fungera i praktiken behövs en ökad kunskap, frågan behöver
komma upp på agendan och man behöver skapa rutiner för hur detta ska göras”.
Fortsatt arbete med barnkonventionen
Kunskapsunderlaget är ett sätt att bemöta de frågor ligger till grund för detta
uppdrag, men även en del av de frågor som framkommit i intervjuerna.
17
Kunskapsunderlaget är tänkt att fungera som ett underlag om det gula kortet och
hur det kan tillämpas samt ge mer kunskap om barnkonventionen som
dokument.
Komin kommer att uppdateras med information om det gula kortet.
Diskussionsunderlag för att diskutera det gula kortet och barns rättigheter
kommer även att finnas om man vill genomföra diskussioner och samtal på sin
avdelning eller med sina medarbetare. Här kommer även att finnas hänvisningar
till andra aktörer som arbetar med barnkonventionen.
Stadskontoret kommer att ta fram klistermärken för att påminn om att
handledningen ska användas. Handledningen kommer även att arbetas in i den
nya policyn om den kommunövergripande strategin för ungas inflytande.
Baserat på det som framkommit i intervjuerna kommer det att finnas ett
utbildningspaket att köpa in från Rädda Barnen. Detta paket kan skräddarsys
utifrån förvaltning och avdelning och utifrån olika aspekter av
barnkonventionsarbetet.
Rekommendationer

Se till att barnkonventionen finns med på agendan!
Barnkonventionen och handledningen riskerar att bli en pappersprodukt
om inte politiker, chefer och tjänstemän prioriterar och aktivt arbetar för
att stärka arbetet med barnkonventionen.

Tydliggör ansvaret för barnkonventionsfrågor!
Det finns ett behov av att samordna det övergripande
barnkonventionsarbetet och att skapa större tydlighet kring hur
handledningen om barnkonventionen ska tillämpas.

Utse barnkonventionsansvariga vid varje nämnd/förvaltning!
Dessa kan ha i uppgift att särskilt bevaka att barnperspektivet och
barnkonventionen finns med som en naturlig del i arbetet samt att
fortbildning och utbildningsinsatser genomförs kontinuerligt.

Skapa förutsättningar för att tillämpa handledningen!
Det behövs tid, kunskap och riktlinjer för att på allvar analysera
konsekvenserna för barn i beredning. Detsamma gäller även för
möjligheten att lyssna in barn och unga i frågor som berör dem.

Stimulera kunskapsinhämtning och lärande om barnkonventionen!
Lärande kan bidra till att stärka barnkonventionen som förhållningssätt.
Det finns ett stort behov av att diskutera och konkretisera
barnkonventionen som en del av det dagliga arbetet. Utbildning och
18
diskussion kan leda till mer aktivitet och metodutveckling i arbetet för att
stärka barnets rättigheter i kommuner.

Genomför uppföljning av barnkonventionen årligen!
Det är viktigt att goda exempel och uppföljningar avseende
barnkonventionen får positiv återkoppling för att detta ska kännas
meningsfullt att göra. Det kan göras genom att varje nämnd/förvaltning
besvarar några frågor om barnkonventionen varje år.

Koppla barnkonventionsarbetet till annat arbete som berör välfärd,
social hållbarhet, folkhälsa, demokrati och inflytande!
För att hålla arbetet med barnkonventionen levande är det viktigt att
frågan lyfts på olika sätt. Genom att koppla övrigt arbete med välfärd,
social hållbarhet, folkhälsa, demokrati och inflytande kan man sätta
barnkonventionen i ett sammanhang.
19
FN:s konvention om barnets
rättigheter
Den 20 november 1989 antog FN:s generalförsamling konventionen om barnets
rättigheter. Fram till idag har 193 stater anslutit sig till konventionen. Ingen annan
konvention om mänskliga rättigheter har någonsin fått så stor uppslutning över
hela världen som barnkonventionen. Endast två stater har valt att inte ratificera
konventionen – USA och Somalia.
Konventionen om barnets rättigheter är en av FN:s sju konventioner om
mänskliga rättigheter. De andra handlar om politiska och medborgerliga
rättigheter, sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, avskaffandet av
diskriminering av kvinnor, rasdiskriminering, tortyr, migrantarbetare rättigheter,
samt personer med funktionsnedsättning. Sverige har ratificerat alla dessa
konventioner förutom den om migrantarbetare och deras barn.
Barnkonventionen ratificerades i juni 1990 utan några reservationer av den
svenska regeringen. I september samma år efter att 20 stater anslutit sig trädde
konventionen i kraft.
Till barnkonventionen finns även två tilläggsprotokoll: ”Barn i väpnade
konflikter” och ”Försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi”.
Dessa antogs av FN:s generalförsamling år 2000 och båda protokollen har
ratificerats av Sverige.
Barnkonventionen är den enda av de centrala konventionerna för mänskliga
rättigheter som saknar en internationell klagomekanism. I början av 2010 gav
FN:s råd för mänskliga rättigheter därför en arbetsgrupp i uppdrag att ta fram ett
förslag på ett tilläggsprotokoll om en internationell klagomekanism, en instans dit
barn kan vända sig om de anser att de inte fått sina rättigheter kränkta.
Det är staten som är ytterst ansvarig för att se till att barn får sina rättigheter
förverkligade. Familjen har huvudansvaret för sina barn men varje stat är skyldig
att stötta familjerna och underlätta för dem att ta hand om sina barn på bästa sätt.
Frivilligorganisationer och andra viktiga aktörer i samhället har en viktig roll att
bevaka att stater tar sitt ansvar och följer barnkonventionen.
Sverige har bland annat fått kritik av barnrättskommittén avseende de stora
skillnaderna i genomförandet av konventionen mellan olika kommuner.
Barnkonventionens juridiska status
Folkrättsligt är Sverige som stat bunden att följa konventionen. Sverige har valt
att införliva konventionen i den nationella lagstiftningen genom det man brukar
kalla för transformering. När Sverige ratificerade konventionen genomfördes en
utredning som konstaterade att svensk lagstiftning huvudsakligen ansågs
20
överensstämma med barnkonventionen (Prop. 1989/90:107 ”Om godkännande
av FN:s konvention om barnets rättigheter”).
Vissa delar av barnkonventionen har transformerats till svensk rätt, vilket innebär
att texten skrivits om och anpassats till svensk lagstiftning. Ett exempel är
ändringen i Socialtjänstlagen som gjordes år 1998 där en bestämmelse med
innebörden att hänsynen till barnets bästa särskilt skall beaktas vid åtgärder som
rör barn infördes (SOU 1997:116).
Diskussionen om inkorporering av barnkonventionen, det vill säga att göra texten
i sin helhet till svensk lag har diskuterats sedan Sverige ratificerade konventionen
1990. I ett beslut i riksdagen 1995 avvisades dock förslag om inkorporering.
Den statliga utredningen, Barnkommittén tillsattes 1996 för att se över svensk
lagstiftning överensstämmande med konventionen. I huvudbetänkandet ”Barnets
bästa i främsta rummet” från 1997 konstaterades det att övervägande skäl talade
emot en inkorporering. Detta berodde bland annat på att konventionens
bestämmelser ansågs för generella och att vissa artiklar ansågs sikta på ett gradvist
genomförande (SOU 1997:116).
Debatten har de senaste åren fått nytt liv. Aktörer som Unicef och Rädda Barnen
har bland annat drivit frågan. Partier från båda sidor av blocken ställer sig nu
bakom barnkonventionen som svensk lag (Folkpartiet, Miljöpartiet,
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna). FN:s barnrättskommitté uttrycker vidare i
sina rekommendationer till Sverige 2009 en oro över bristen på formellt
erkännande av konventionen som svensk lag och rekommenderar fortsatta
åtgärder för att barnkonventionen formellt ska erkännas som svensk lag
(Barnrättskommittén rekommendationer till Sverige 2009).
För närvarande pågår en generell utredning om hur Sverige bör förhålla sig till
internationella konventioner vad gäller att transformera respektive inkorporera
dessa dokument i svensk lagstiftning. Utredningen genomförs av delegationen för
mänskliga rättigheter på uppdrag av regeringen. Enligt socialutskottets
betänkande 2010/11: SoU3 ”Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige”
pågår det inom Socialdepartementet ett arbete med att kartlägga hur svensk
lagstiftning och praxis överrensstämmer med barnkonventionen.
FN:s barnrättskommitté
De stater som ratificerat barnkonventionen måste lämna in skriftliga rapporter
vart femte år till FN:s kommitté för barnets rättigheter om vad som gjorts för att
förverkliga konventionen. Kommittén som består av oberoende experter
diskuterar sedan med representanter från statens regering och ger
rekommendationer om områden som bör förbättras. Den svenska regeringen har
hittills skickat fyra rapporter till kommittén (1992, 1997, 2002 och 2007).
Andra aktörer i Sverige, så som Rädda Barnen, ECPAT och Nätverket för
barnkonventionen, lämnar också in alternativrapporter till kommittén i samband
21
med granskningen av Sverige. Granskningsprocessen bygger på dialog och
konstruktiv kritik. Sedan Sverige ratificerade barnkonventionen har en rad
insatser för att stärka barnets rättigheter gjorts.
Barnets rättigheter i andra förklaringar och
konventioner
Nedan följer exempel från andra konventioner som tar upp barnets rättigheter:

Europakonventionen (art. 8 och 14)

FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (art. 24 och
26)

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (art. 2)

ILO:s konvention (nr 138) om minimiålder för tillträde till arbete

ILO:s konvention (nr 182) om förbud mot och omedelbara åtgärder för
att avskaffa de värsta formerna av barnarbete
Barnets rättigheter inom Europeiska unionen
Eftersom Europeiska unionen (EU) inte är en stat kan den som organisation inte
ansluta sig barnkonventionen. Därför har stats- och regeringschefer från EU:s alla
medlemsstater genom bland annat Lissabonfördraget, enats om att skyddet av
barns rättigheter ska vara ett mål för unionen. Barnets rätt till skydd, och den
omvårdnad som krävs för dess välfärd, är dessutom inskrivet i den 24:e artikeln i
EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.
För att främja och skydda barnets rättigheter har Europakommissionen föreslagit
en ny strategi för hur EU:s inre och yttre barnrättspolitik ska tas fram. Förslaget
fick stöd i Europaparlamentet 2008 och kommission håller nu på att revidera
förslaget efter parlamentets, medlemsländernas och det civila samhällets olika
synpunkter.
Redan innan förslaget kom till skapade Europakommissionen 2007 the European
Forum on the Rights of the Child. Medlemmar i forumet är bland andra
representanter från medlemstaterna, barnombudsmän, representanter för
Europaparlamentet, the European Economic and Social Committee, the Council
of Europe, UNICEF och andra icke-statliga organisationer. Ordförande i
forumet är kommissionen själv. Kommissionen har också genom avtal med
internetaktörer jobbat för att öka säkerheten för barn på internet.
Inom EU finns även sedan 2000 en informell arbetsgrupp för frågor om barnets
rättigheter som även Sverige är med i (se regeringens hemsida om barnrättsfrågor
i EU).
22
Statliga satsningar i Sverige sedan 1989
1990
30 miljoner avsätts för att sprida kännedom om konventionen i
skolan.
1993
Barnombudsmannen inrättas.
1996
En barnkommitté tillsätts med syfte att gå igenom svensk
lagstiftning och dess överensstämmelse med barnkonventionen.
1996
20 miljoner avsätts för att sprida kännedom om barnkonventionen
i kommuner och landsting.
1999
Nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen antas.
2003
Utveckling av den nationella strategin – skrivelse från regeringen.
2010
Regeringen lovar att tillsätta en utredning
barnkonventionen förhåller sig till svensk lagstiftning.
2010
Förslag till ny strategi för att förverkliga barnets rättigheter.
2010
Överrenskommelse mellan regeringen och Sveriges Kommuner
och Landsting om kartläggning och handlingsplan.
2010
En särskild barn- och äldre minister, Maria Larsson (Kd), tillsätts.
2011
Ett system för uppföljning i kommuner ska tas fram av
Barnombudsmannen och vara klart år 2011.
om
hur
Lagändringar sedan 1989
1992
Skärpt straffskala för våldtäkt och sexuellt utnyttjande av barn.
1994
Rätten för barn med funktionshinder stärks (assistans, service och
stöd).
1997
Barnets bästa införs som portalparagraf i Utlänningslagen.
1997
Ensamkommande flyktingbarn får rätt till god man.
1997
Asylsökande barn får rätt till akutvård.
1998
Barnets bästa införs som portalparagraf i Socialtjänstlagen och
Föräldrabalken.
1999
Det blir olagligt att föra ut flickor från landet för att könsstympa i
ett annat land.
1999
Innehav av barnpornografi kriminaliseras genom ändring i
grundlagen.
23
2000
Lag om särskild företrädare för barn då vårdnadshavare misstänks
för brott mot barnet.
2001
Lag som reglerar omskärelse av pojkar införs.
2006
Stärkt skydd mot diskriminering och kränkande behandling i
skolan. Barn och elevombudsmannen, med syfte att företräda
barn som utsatts för kränkningar i skolan, inrättas.
FN:s rekommendationer 2009
Sveriges regering lämnade in sin fjärde rapport till FN:s barnrättskommitté 2007.
I rekommendationerna som blev offentliga i juni 2009 efter samtal och
granskning av Sveriges regering i Genève lyftes bland annat följande frågor:

Bristen på formellt erkännande av barnkonventionen som svensk lag.

Att Barnombudsmannen inte har mandat att utreda individuella klagomål
från barn.

Att gömda och papperslösa flyktingbarn fortfarande inte har lagstadgad
rätt till utbildning.

Att barn i Sverige inte känner till sina rättigheter enligt barnkonventionen
i tillräcklig utsträckning.

Behovet av tidig upptäckt av barn som upplevt våld samt stöd och
rehabilitering.

Den fortsatt höga förekomsten av mobbning i skolor och på andra
arenor så som exempelvis internet.

Papperslösa barns rätt till hälso- och sjukvård på samma villkor som
andra barn i Sverige.

Sverige uppmanas att se till att barnets bästa verkligen utreds och
bedöms i asylprocessen.

Behovet av att förebygga självmord bland barn och att öka insatserna för
att förbättra barns psykiska hälsa.
Den svenska barnrättspolitiken
I Sverige är det Socialdepartementet med Maria Larsson, barn- och äldreminister,
som ansvarar för barnrättspolitiken.
24
Till politikområdet hör Barnombudsmannen (BO) och Myndigheten för
internationella adoptionsfrågor (MIA). Utöver att representera barns och ungas
rättigheter utifrån barnkonventionen, är BO ansvarig för att driva på och
övervaka efterlevnaden av barnkonventionen hos myndigheter, landsting och
kommuner. MIA beslutar om tillstånd för sammanslutningar som förmedlar
internationella adoptioner och tillser information, rådgivning och utbildning i
frågor som rör internationella adoptioner.
Under mandatperioden 2006-2010 har regeringen gjort följande insatser inom
barnrättspolitiken.

Handlingsplan mot sexuell exploatering av barn (december 2007).

Skrivelse om regeringens politik för barnets rättigheter (mars 2008).

Proposition om internationella adoptioner (januari 2009)

Regeringen har tagit initiativ till dialoger med Barnombudsmannen och
andra myndigheter, frivilligorganisationer och SKL på olika
barnrättsteman
utifrån
de
rekommendationer
som
FN:s
barnrättskommitté har gett Sverige.
Till grund för regeringens politik att införliva och efterfölja barnkonventionen
ligger den nationella strategin:

”Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter i Sverige (Prop. 1997/98:182)”.
Denna strategi godkändes av riksdagen 1999. Målet med strategin är att
barnkonventionen och dess intentioner ska finnas med i allt beslutsfattande som
rör barn. Som en vidareutveckling av strategin godkände riksdagen 2003:

Skr. 2003/04:47 ”Utveckling av den nationella strategin för att
förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter”.
I propositionen:

”Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige (Prop.
2009/10:232).”
som lämnades till riksdagen den 28 juni 2010, föreslår regeringen en ny strategi
för att stärka barnets rättigheter. Implementeringen av propositionen har redan
påbörjats och regeringen vill med denna stärka den redan befintliga strategin som
godkändes i riksdagen 1999. Beslut förväntas tas i riksdagen i december 2010.
I den nya strategin ingår följande nio principer för att stärka barnets
rättigheter i Sverige:
1. All lagstiftning som rör barn ska utformas i överensstämmelse med
barnkonventionen.
2. Barnets fysiska och psykiska integritet ska respekteras i alla sammanhang.
25
3. Barn ska ges förutsättningar att uttrycka sina åsikter i frågor som rör
dem.
4. Barn ska få kunskap om sina rättigheter och vad de innebär i praktiken.
5. Föräldrar ska få kunskap om barnets rättigheter och erbjudas stöd i sitt
föräldraskap.
6. Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets
rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter.
7. Aktörer inom olika verksamheter som rör barn ska stärka barnets
rättigheter genom samverkan.
8. Aktuell kunskap om barns levnadsvillkor ska ligga till grund för beslut
och prioriteringar som rör barn.
9. Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett
barnrättsperspektiv.
Framtida insatser
Förutsatt att riksdagen antar den föreslagna strategin för att stärka barnets
rättigheter i Sverige, planerar regeringen:

att ge Barnombudsmannen i uppdrag att sprida och kommunicera
strategin till berörda målgrupper på statlig, regional och lokal nivå.

Utveckla arbetet i kommuner och landsting med att stärka barnets
rättigheter.

Att ingå en överrenskommelse med Sveriges Kommuner och Landsting
(SKL) för perioden 2010-2013 med syfte att utveckla arbetet med
barnets rättigheter i kommuner och landsting.
Överenskommelsen innebär att SKL ska ta fram en handlingsplan och utifrån
denna genomföra åtgärder för att stärka barnets rättigheter i verksamheter på
kommunal nivå. Barnombudsmannen ska bistå SKL i genomförandet av
överenskommelsen.
Regeringen ser ett behov av samlad kunskap inför framtida överväganden och
beslut för att genomföra regeringens barnrättspolitik. Regeringen avser därför att:

Initiera en kartläggning för att belysa svensk lagstiftnings och praxis
överensstämmelse med de i barnkonventionen fastslagna rättigheterna

Ta fram ett uppföljningssystem för barnrättspolitiken.
Regeringen har gett Barnombudsmannen ett uppdrag att utveckla ett nytt
uppföljningssystem för barnrättspolitiken. Systemet ska användas för att mäta och
26
beskriva de aspekter av barns levnadsvillkor som är viktiga ur ett
barnrättsperspektiv.
Nationella aktörer för barnets rättigheter
Barnombudsmannen
Barnombudsmannen (BO) är en statlig myndighet som bildades 1993 och leds av
barnombudsman Fredrik Malmberg med cirka tjugo medarbetare. Myndigheten
lämnar varje år en rapport till regeringen där årets arbete beskrivs samt innehåller
rekommendationer kring vad som behöver förbättras.
Barnombudsmannen har inget tillsynsansvar över andra myndigheter, men har
möjlighet att kalla in olika parter, exempelvis kommuner, för överläggning. Barn
kan inte vända sig till BO med individuella klagomål.
Myndigheten arbetar med att bedriva påverkansarbete för att driva på
genomförandet av barnkonventionen i Sverige och att skapa opinion kring
barnrättsfrågor. Diskussioner kring myndighetens självständighet gentemot
regeringen har lyfts fram av FN:s barnrättskommitté flertalet gånger.
Barnrättskommittén har även ansett att det borde finnas en instans dit barn kan
lämna klagomål oavsett vad det gäller.
Barnombudsmannen tar varje år fram olika rapporter som beskriver barn och
ungas livsvillkor och även material och metoder som man kan använda för att
genomföra barnkonventionen.
Nätverket för barnkonventionen
Nätverket som bildades 1991 syftar till att stärka barns rättigheter i Sverige och
samlar totalt 55 organisationer. Nätverket granskar hur Sverige följer
barnkonventionen och jobbar för att barn och unga själva ska kunna kräva sina
rättigheter. Varje år håller barn och unga själva genom nätverket en hearing där
ministrar och regeringsrepresentanter medverkar. Nätverket har även skickat in
alternativrapporter till FN när Sverige granskats av barnrättskommittén.
Sveriges kommuner och landsting
Sveriges kommuner och landsting (SKL) arbetar med att stödja kommuner och
landsting i arbetet med att genomföra barnkonventionen. Organisationen har
även en person som ansvarar för barnkonventionsfrågor.
SKL har 2010 slutit en överrenskommelse med regeringen om en satsning som
handlar om att stärka barns rättigheter. SKL ska tillsammans med BO göra en
kartläggning kring vad det finns för behov av utbildning och andra stödinsatser.
27
Utifrån denna kartläggning ska SKL ta fram en handlingsplan för hur arbetet i
kommuner och landsting kan stärkas och utvecklas. Hela satsningen sträcker sig
fram till 2013.
Barnrättsakademien
Barnrättsakademien är knuten till Örebro universitet och verkar för att stärka
kunskapen om barnets rättigheter hos beslutsfattare och yrkesverksamma.
Akademien samlar och sprider kunskap genom utbildning och seminarier, men
även genom en webbaserad kunskapsbank. Även webbaserade kurser som ger
universitetspoäng erbjuds.
World Child and Youth Forum
Mötesplatsen startades på initiativ av svenska kungafamiljen med syfte att skapa
dialog mellan barn, unga och vuxna. Det första mötet hölls i november 2010 och
temat var artikel 12 i barnkonventionen: rätten till inflytande; att bli hörd och att
få sina åsikter beaktade. Barn och ges möjlighet att delta i diskussionerna och föra
fram sina åsikter. Till det inledande mötet inbjöds företrädare för barn- och
ungdomsorganisationer, riksdag och regering, offentlig sektor, näringsliv och det
civila samhället
28
29
Implementering av barnkonventionen i
kommuner och landsting
Allmänna åtgärder för barnkonventionens
genomförande

Artikel 4: Genomförandet av barnets rättigheter

Artikel 42: Informationsskyldighet om konventionen

Artikel 44.6: Spridning av landrapporter
När en stat ratificerat konventionen är den enligt internationell rätt skyldig att
implementera dess innehåll. Barnrättskommittén skriver i sin allmänna
kommentar nr 5 att: ”… implementering är den process där konventionsstaten
agerar för att förverkliga alla rättigheter i konventionen för alla barn inom dess
jurisdiktion.”
Det är främst genom artikel 4 i konventionen som statens ansvar att genomföra
rättigheterna slås fast.
Artikel 4:
Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-,
administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter
som erkänns i denna konvention. I fråga om de ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheterna skall konventionsstaterna vidta sådana
åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser
och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete.
Även om staten och regeringen ansvarar för genomgörandet av konventionen i
Sverige skriver barnrättskommittén i den generella kommentaren ”att det krävs
att alla delar i ett samhälle involveras för att barns mänskliga rättigheter ska kunna
förverkligas till fullo”. Här är det också nödvändigt att engagera barn och
ungdomar själva i detta arbete (Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 5:
Allmänna åtgärder för barnkonventionens genomförande).
Arbetet på kommunal nivå är viktigt i implementeringsarbetet då det är på denna
nivå det avgörs hur väl Sverige lever upp till konventionen. Det är i kommunen
som barn och unga lättast kan göra sina röster hörda. Kommuner och landsting
ansvarar dessutom för de allra flesta områden och verksamheter som berör barn
och unga.
30
Artikel 4: effektivt genomförande av barnkonventionen
FN:s barnrättskommitté har identifierat en rad olika åtgärder som är nödvändiga
för att effektivt genomföra rättigheterna i konventionen utifrån artikel 4. Staten,
landstingen och kommunerna ska vidta alla lagstiftnings-, administrativa och
andra åtgärder för att genomföra konventionen till det yttersta av sina resurser.
Åtgärder som krävs för ett effektivt genomförande av barnkonventionen finns
inte detaljföreskrivet. Däremot finns det riktlinjer från barnrättskommittén som
berör vad genomförandet bör innehålla:
•
Riktlinjer och policy utifrån barnkonventionen kopplat till konkreta
handlingsplaner
•
Samordning mellan olika sektorer
•
Barn och ungas delaktighet
•
Övervakning och datainsamling
•
Uppföljning av efterlevandet
•
Oberoende övervakning
•
Identifiera och prioritera missgynnade grupper
•
Process och förändringsinriktat arbete
•
Avsätta ekonomiska och personella resurser
•
Budget och budgetanalys
•
Konsekvensanalyser för barn
•
Information och utbildning om barnkonventionen för barn och vuxna.
•
Information till samhället i stort om barnkonventionen samt om
barnrättskommitténs rekommendationer.
•
Samarbete med organisationer i civilsamhället.
I det allmänna genomförandet är det viktigt att barn och unga involveras och att
det finns en samordning mellan olika sektorer. Riktlinjer och allmänna beslut om
barnkonventionen bör även kopplas till planer och tydliga mål. Det räcker således
inte med att enbart ha goda intentioner. De måste också förverkligas. Stor vikt
läggs även av kommittén vid att arbetet bör vara processinriktat.
Medvetandehöjning och utbildning i barnkonventionen handlar dels om att barn
själva ska ha kunskap om sina rättigheter, men även allmänheten i stort och
professionella som arbetar med barn eller tar beslut som påverkar barn.
Barnombudsmannen (BO), ”Barnkonventionen i kommunerna: ett steg till”
(2002) har tagit fram en modell för att få överblick och orientering i
förändringsarbetet utifrån barnkonventionen. Här beskriver man arbetet för
31
barnets rättigheter som ”en kedja eller spiral utan egentlig början och utan
egentligt slut, där olika moment och faser går in i varandra”. I BO:s modell
för genomförande av konventionen i kommunerna ingår följande delar:
Modell för förändringsarbete:

Kartläggning och problemformulering

Förankring och mobilisering

Politiskt initiativ

Målformulering

Handlingsprogram

Genomförande

Uppföljning, utvärdering
I samma rapport från BO delas arbetet med att genomföra barnkonventionen in i
olika faser utifrån modellen:

Förankrings- och mobiliseringsfasen

Kartläggnings- och problemformuleringsfasen

Målformulerings- och genomförandefasen

Uppföljningsfasen.
(BO: 2002: ”Barnkonventionen i kommunerna: ett steg till)
Barnombudsmannen har utifrån konventionen även sammanställt de krav som
ställs på staterna i förhållande till arbets- och beslutsprocesser.
Krav på arbets- och beslutsprocesser utifrån barnkonventionen
Krav
32
Artiklar i barnkonventionen
Kartläggning och
datainsamling
Artikel 2: Principen om barnets rätt att
inte diskrimineras
Prövningar av
barnets bästa
Artikel 3: Principen om barnets bästa i
främsta rummet
Aktiva
prioriteringar
Artikel 4: Principen om
barnkonventionens genomförande
Samarbete och
helhetssyn
Artikel 6: Principen om barnets rätt till liv
och utveckling
Former för barns
inflytande
Artikel 12: Principen om barnets rätt att få
uttrycka sina åsikter
Information och
utbildning
Artikel 42 och 44: Principer om
informationsskyldighet
Källa: Barnombudsmannen,
http://www.barnombudsmannen.se/Adfinity.aspx?pageid=4758
Partnerskapet för barnkonventionen
Elva svenska kommuner har tillsammans bildat ett partnerskap för
genomförandet av barnkonventionen. Syftet är att organisera ett
erfarenhetsutbyte kring vilka metoder som är framgångsrika i arbetet.
Partnerskapet koncentrerar sig på tre områden:

Att öka barns och ungas inflytande

Barnkonventionens genomslag i den kommunala beslutsprocessen

Framtagandet av indikatorer för att mäta resultat i arbetet.
De kommuner som ingår i samarbetet är: Borlänge, Gunnareds stadsdel, Gävle,
Haninge, Karlskoga och Degerfors, Sigtuna, Trelleborg, Uppsala, Västerås,
Örebro samt Östersund.
Metoder som kommunerna i partnerskapet arbetat efter är bland annat:

Barnbokslut.

Nöjt barn index.

Checklista för barn och ungas inflytande.

Hälsoindex för barn.

Kollegiala granskningar.
Kommunernas arbete följs upp och utvärderas genom en metod som kallas för
kollegial granskning. Kollegor i partnerskapet granskar i grupp kommunernas
arbete inom områdena styrprocesser, delaktighet och inflytande samt framtid
(”Barnkonventionens genomförande i elva kommuner: Rapport från
partnerskapets kollegiala granskning”, 2010).
Partnerskapet har tillsammans tagit fram förslag på utmaningar i arbetet att
genomföra barnkonventionen på kommunal nivå. Exempel på utmaningar för
kommuner:
33

Vi skall i vår kommuns mål och ramdokument tydligt formulera de
ambitioner vi har med barnkonventionsarbetet.

Vi skall i vår kommuns verksamhetsplaner tydligt dokumentera de
ambitioner vi har med barnkonventionsarbetet.

Det skall finnas politiker som är särskilt utsedda att verka för
barnkonventionsarbetet.

Varje nämnd har utsett någon ansvarig för att tillgodose barnets
rättigheter.

Vi skall genomföra X antal utbildningar om barnkonventionen.

Vi kommenterar särskilt barnkonventionsarbetet i vårt bokslut.

Vi utvecklar en manual
barnkonventionsarbetet.

Praktikförankra barnkonventionen - Vad betyder den i våra olika
verksamheter? Göra arbetet begripligt och följa upp arbetet.
för
hur
man
kan
följa
upp
För att läsa listan i sin helhet gå in på partnerskapets hemsida:
www.orebro.se/barnkonventionen. Där kan man även läsa om vilka utmaningar
som antagits av kommunerna.
Regionala och lokala aktörer
Sörmlands läns landsting
Sörmlands läns landsting har arbetat i cirka tio år med implementering av
barnkonventionen och lärande om barnets rättigheter. Landstinget har en anställd
barnrättsstrateg som bland annat arbetat mycket med utbildning av det man kallar
för barnkonventionspiloter. Piloterna är en eller flera anställda som är utsedda av
chefen på sin verksamhet i landstinget och som sedan informerar och utbildar
övrig personal samt driver på barnrättsarbetet på enheten.
Landstinget har jobbat med barnrättsfrågor från olika perspektiv och ingångar.
Bland annat har man:
34

Arbetat med att utveckla metoder för att stärka barns rättigheter inom
olika områden som landstinget ansvarar för.

Tillsammans med chefer gått igenom frågor som rör bemötandet av barn
och barnperspektivet i olika verksamheter.

Arbetat som kunskapsstöd till chefer, tjänstemän och politiker.

Arbetat med barns rätt till skydd. Utifrån detta har man tagit fram
riktlinjer och kunskapsunderlag om anmälningsplikten samt utbildning.

Utbildat landstingspolitikerna i barnkonventionen.

För närvarande arbetar landstinget med tre olika projekt under en tid om
två år med fokus på:
 Barn som anhörig

Synpunktshantering. Det finns en särskild kontaktperson
och ett eget nummer för barn där dit man kan vända sig
om man har synpunkter.
 Barnvänliga miljöer.
Man gör även en enkätundersökning i några utvalda verksamheter kring hur man
arbetar med barnets rättigheter och barnperspektiv som utgångspunkt.
Som framgångsfaktorer i arbetet med att genomföra barnkonventionen lyfter
landstingets barnrättsstrateg följande:

Fokus på lärande och samtal i organisationen och i verksamheterna.

Att det finns en permanent tjänst som enbart arbetar med
barnrättsfrågor.

Att det finns en fast struktur och en tydlig ansvarsstruktur.

Att det finns ett tvärpolitiskt förankrat beslut om att arbeta med
barnkonventionen.

Att det finns avsatta resurser för arbetet med barnkonventionen.

Att arbetet berör alla nivåer i organisationen från politiker till
verksamhetsnära personal.

Aktiva prioriteringar av vissa delar i barnkonventionen då det är svårt att
jobba med alla delar samtidigt.
Det finns även en del utmaningar i arbetet med att genomföra
barnkonventionen:

Att få ut ett lärande och samtal i organisationen och ute i verksamheterna
kring vad barnkonventionen är, hur den ska omsättas i praktiken och
vilka prioriteringar som ska göras.

Att skifta fokus från barnfrågor generellt till ett rättighetsperspektiv.

Att barnkonventionen används som ett instrument för att göra en
rättighetsanalys.

Att koppla arbetet till det övriga arbetet som görs i en kommun eller ett
landsting vad gäller mänskliga rättigheter, demokratiutveckling och antidiskrimineringsarbete.
35
Stockholms läns landsting
Stockholms läns landsting tog år 2005 fram en handlingsplan för arbetet med
barnkonventionen som trycktes och gavs till alla anställda. Inom landstinget har
man bland annat arbetat med:

Utbildning för alla anställda i Stockholms lokaltrafik med fokus på barnet
som resenär. Detta har man gjort fyra gånger per år. Man har även
arbetet med fokusgrupper med barn.

Stödpersoner med syfte att ge
implementeringsarbetet finns i landstinget.

Det har även funnits kontaktpersoner inom olika verksamheter som
kunnat informera om handlingsplanen.

Årsredovisningar där varje nämnd och förvaltning varje år svarat på
frågor om barnkonventionen, vad man har gjort, vilka utbildningar som
genomförts samt vad man planerar att göra. Ansvarig på Stockholms läns
landsting upplever att detta fungerade bra då man direkt kunde se
resultat av arbetet med barnkonventionen.
stöd
och
inspirera
i
Intervjuad person på landstinget lyfter fram följande som
framgångsfaktorer i arbetet med att implementera barnkonventionen:

Engagerade politiker, chefer och medarbetare i verksamheterna.

Att rapportering som görs, exempelvis årsredovisningar, lyfts fram så
att det inte upplevs som enbart ett pappersarbete.

I de verksamheter som har konventionen inskrivet i sina
styrdokument och kontinuerligt genomför utbildningar för sin
personal, ses också konventionen tydligare i till exempel avtal med
entreprenörer. Ett bra exempel är Stockholms Lokaltrafik.
Utmaningarna i arbetet med att genomföra barnkonventionen i en organisation
kan enligt ansvarig vid landstinget vara:
36

Att bygga in genomförandet i strukturerna så att arbetet blir hållbart och
långsiktigt.

Att hålla intresset och engagemanget för frågorna levande.

Att arbetet med barnkonventionen blir hållbart och långsiktigt. Detta kan
man göra genom att bygga in genomförandet av barnkonventionen i
strukturerna genom exempelvis styrdokument och ekonomi. Här är det
även viktigt att omsätta konventionen i praktiken i verksamheterna.
Länsstyrelsen i Skåne län
Enheten för social hållbarhet har en anställd som ansvarar för mänskliga
rättigheter där även barnets rättigheter och barnkonventionen ingår.
Länsstyrelsen har framförallt ett internt uppdrag i dessa frågor. Uppdraget
handlar om att Länsstyrelsen vid beslut eller andra åtgärder som kan röra barn ska
analysera konsekvenser för dem och ta särskild hänsyn till barns bästa.
Länsstyrelsen hars edan tio år tillbaka arbetat med riktade insatser kring
barnperspektivet, såsom kompetenshöjande insatser och barnkonsekvensanalyser.
Nu hanteras barnperspektivfrågor inom ramen för ett projekt med syfte att
utveckla gemensamma rutiner och metoder för att hantera och beakta
Länsstyrelsens så kallade sektorsövergripande områden (bl.a. barn, jämställdhet
och mänskliga rättigheter) i samband med berednings- och beslutsprocesser.
Arbetet
innefattar
bland
annat
en
kartläggning
av
samtliga
ärenden/ärendegrupper i syfte att identifiera var i verksamheten de
sektorsövergripande områdena, exempelvis barnperspektivet, förekommer.
Utifrån kartläggningen är ambitionen att åtgärder ska göras beroende av behoven.
Det kan exempelvis handla om kompetensutveckling och att ta fram en
verktygslåda för handläggare. Rutiner och metoder för beaktande av
konsekvenser för barn kan bli aktuellt.
Viktigt att tänka på i arbetet med barnkonventionen enligt ansvarig på
Länsstyrelsen:

Att välja ut områden/verksamheter där man arbetar aktivt med
barnperspektivet. Dessa kan bli lärande verksamheter i en organisation
vad gäller rutiner, metoder och kunskapsbehov.

Kartläggning för att se vilka områden i verksamheten där särskild hänsyn
till barnperspektivet ska tas. En sådan kan ligga till grund för
framtagande av rutiner, metoder och kompetenshöjande insatser.

Lärande är viktigt för att säkerställa barnkompetens i en organisation.

Metoder som säkerställer att kunskap inhämtas om barns behov och
utveckling i beslutsfattandet.
I sin verksamhet ska Länsstyrelsen säkerställa barnets rättigheter och bidra till att
uppfylla regeringens barnrättspolitiska mål. Barnperspektivet säkerställs
exempelvis genom det tillsynsansvar myndigheten har för olika områden, men
Länsstyrelsen har också en kunskapsförmedlande och rådgivande funktion där
det är viktigt att lyfta barnperspektivet.
Region Skåne
Regionstyrelsen i Skåne tog år 2006 beslut om en policy om barnperspektivet i
region Skåne (RS/060157) där det fastslås att regiondirektören ansvarar för att
37
samordna implementeringen av policyn vid Region Skånes samtliga förvaltningar
samt att uppföljning ska ske i samband med årsredovisningen.
När policyn togs fram inhämtades även synpunkter Ungdomskraft Skåne, en
grupp ungdomar som träffade landstingspolitiker för att diskutera olika frågor.
Gruppen har lagts ner, men ”Unga Tankar” finns fortfarande kvar. Unga tankar
är ett sätt för politiker att lyssna in barn och ungas åsikter. Olika konferenser och
besök på skolor anordnas exempelvis. Beredningarna kan även ge ungdomar i
uppdrag att titta på olika frågor.
I policyn har man definierat skälen till policyn och vilka områden i
barnkonventionen som berörs i Region Skånes verksamhet. Varje förvaltning och
verksamhet ska ansvara för att kontinuerlig uppföljning sker. För Region Skåne
innebär detta bland annat:

Alla ärenden ska bedömas ur ett barnperspektiv.

Att varje förvaltning ska ha en tjänsteman som ansvarar för att barns
bästa tas tillvara.

Att strategier och metoder för arbetet med att ta tillvara barnets bästa ska
fortlöpande utvecklas inom varje förvaltning.
Trelleborgs kommun
Trelleborg är en av elva kommuner som ingår i partnerskapet för
barnkonventionen. Inom partnerskapet träffas tjänstemän från de olika
kommunerna fyra gånger per år och två av dessa tillfällen närvarar även politiker.
Kommunen har en anställd barnkonventionssamordnare som även arbetar med
alkohol- och drogförebyggande arbete.
Kommunen använder sig av en barnchecklista, men den används inte i den
utsträckning som var tänkt från början. För närvarande är kommunen i stort
behov av utbildning i barnkonventionen. Trelleborg har deltagit i SKL:s
nationella kartläggning om arbetet med barnkonventionen. I kommunen ska man
sedan skicka ut SKL:s frågor till alla förvaltningar och utifrån resultatet och
Ungdomsstyrelsens LUPP-undersökning som genomförts kommer man att
identifiera vilka områden utöver utbildning som kommunen ska satsa på inom
ramarna för barnkonventionsarbetet.
Kommunen genomför även barnbokslut varje år som görs av varje förvaltning
och sedan behandlas i kommunfullmäktige. I Trelleborg finns ett ungdomsråd
som fungerar som en remissinstans och som har en beredning knuten till sig.
Kommunen har inte upplevt att det varit svårt att få ungdomar intresserade.
Dessa driver många av sina egna frågor och lämnar kontinuerligt in
medborgarförslag.
För närvarande genomför kommunen ett projekt tillsammans med trafikverket. I
projektet ingår att utveckla rutiner för att få in barnperspektivet i
38
samhällsplaneringen. Detta är något som skapat intresse och lyft
barnkonventionsfrågorna i Trelleborgs kommun. En möjlighet är enligt
kommunens barnkonventionssamordnare att använda resultatet av LUPPundersökningen för att konkretisera arbetet med barnkonventionen.
Framgångsfaktorer
Utifrån de intervjuer och de studier som ligger till grund för detta
kunskapsunderlag ges här exempel på framgångsfaktorer i arbetet med att
genomföra barnkonventionen på regional och kommunal nivå:

Utbildning, fortbildning och lärande
organisationen och i verksamheterna.

Politisk förankring och intresse av att följa upp resultat.

Tydliga ansvarsstrukturer.

Policy och riktlinjer för arbetet med barnkonventionen.

Handlingsplan och tydliga mål.

Aktiva prioriteringar kring vilka frågor i barnkonventionen man vill börja
med.

Uppföljning på årlig basis.

Att arbetet och uppföljningar får positiv återkoppling från politiker och
chefer.

Personella resurser: att det finns personer som driver på arbetet och
håller frågorna levande.
om
barnkonventionen
i
39
40
Barnkonventionens innehåll
FN:s konvention om barnets rättigheter innehåller 54 artiklar. Del I artiklarna 141 består av så kallade sakartiklar, så som barnets rätt till utbildning, rätten till lek
och vila, och rätten till hälsa och sjukvård. Artiklarna 42-54, del II handlar om hur
övervakningen av barnkonventionen ska gå till och hur kommittén ska arbeta
medan del III, artiklarna 46-54 berör konventionens ikraftträdande.
Barnkonventionen gäller för alla barn under 18 år som befinner sig i Sverige om
inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet.
Barnkonventionen sätter barn i fokus på ett grundläggande sätt då barnets bästa
ska beaktas vid alla beslut som berör barn.
Konventionen lyfter fram barnet som både skyddsbehövande och som
medborgare och aktör i samhället. Detta ger en intressant dynamik vid tolkning
av barnkonventionens olika artiklar. Vuxna har ett särskilt ansvar för att skydda
barn, men barn är också medborgare och aktörer som har rätt att uttrycka sina
åsikter och att påverka sin omgivning.
Grundprinciper
Konventionen innehåller fyra huvudprinciper. Dessa är grundläggande allmänna
principer som ska utgöra ett ramverk för arbetet för barn och för hur övriga
artiklar i konventionen ska tolkas. Dessa fyra principer kan sägas utgöra
konventionens barnsyn.
41
Artikel 2: Lika värde och icke-diskriminering
En grundtanke i barnkonventionen är att barn har fullt och lika människovärde.
Idén om jämställdhet berör dels förhållandet mellan barn och vuxna, men även
mellan barn.
”Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom
deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan
åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess förälders eller
vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan
åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp,
börd eller ställning i övrigt.” art. 2.1
Konventionsstaterna ska även vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att
barnet skyddas mot alla former av diskriminering. Det räcker således inte att det
finns lagstiftning som innehåller förbud mot diskriminering utan krävs även ett
aktivt arbete för att se till att barn skyddas mot diskriminering.
Alla barn som befinner sig i Sverige innefattas av diskrimineringsförbudet. Detta
gäller även flyktingbarn, asylsökandebarn och barn utan papper.
FN:s barnrättskommitté har även betonat att diskriminering på grund av
bostadsort kan ingå i begreppet i stater, som Sverige, med en omfattande politisk
decentralisering. Man har i kommittén uttryckt oro över att barn som lever i olika
kommuner eller i olika delar av en kommun riskerar att inte få sina rättigheter
tillgodosedda i samma grad. Detta har att göra med ekonomiska villkor, men även
att politiska prioriteringar kan se olika ut.
FN:s barnrättskommitté har vid upprepade tillfällen belyst behovet av att
uppmärksamma utsatta grupper av barn och barn som har sämre förutsättningar.
Barn med funktionsnedsättning och barn som tillhör minoriteter eller
ursprungsbefolkningar ges ett särskilt skydd i konventionen i enlighet med
artiklarna 23 och 30.
Diskriminering enligt barnkonventionen innebär:
42

Att barn som grupp, grupper av barn, eller barnet som individ
missgynnas på grund av vissa egenskaper eller sociala eller andra faktorer.

Att barn kan diskrimineras på grund av bostadsort, stadsdel eller
bostadsområde om möjligheterna att få sina rättigheter tillgodosedda är
beroende av bostadsort eller bostadsområde.
Rekommendationer i urval från FN:s barnrättskommitté (2009):

Särskilt bekymrade är kommittén över den faktiska diskrimineringen av
och främlingsfientlighet och rasism gentemot barn från etniska
minoriteter, flyktingbarn, asylsökande barn och barn som tillhör
invandrarfamiljer.

Kommittén rekommenderar utvecklandet och genomförandet av en
övergripande politik som skyddar barn med funktionsnedsättning och
säkerställer deras lika tillgång till social, utbildningsmässig och annan
service.

Kommittén rekommenderar att barn med funktionsnedsättning erbjuds
lika utbildningsmöjligheter, bland annat genom att ge nödvändigt stöd
och säkerställa att det finns lärare som är utbildade för att undervisa barn
med funktionsnedsättning inom ramen för den ordinarie skolan.

Kommittén är bekymrad över de stora skillnader i nivåer på
barnfattigdom som finns mellan olika kommuner och stadsdelar. Vidare
rekommenderas framtagandet av handlingsplaner för att säkerställa att
inga barn lever under existensminimum.

Kommittén rekommenderar att Sverige fortsätter sitt arbete för att
garantera att alla barn kan tillförsäkras rätten till utbildning, inklusive
barn utan uppehållstillstånd, så som gömda barn och papperslösa barn.

Kommittén rekommenderar att åtgärderna för att bekämpa mobbning
förstärks och att särskilt stor uppmärksamhet ägnas åt barn med
funktionsnedsättning och barn av utländskt ursprung samt att barn själva
involveras i detta arbete.
Tänk på:

Att alla barn utan någon åtskillnad ska tillförsäkras de rättigheter som
finns i konventionen.

Likvärdiga villkor betyder inte identisk behandling.

Positiv diskriminering kan vara nödvändigt för att jämna ut faktiska
olikheter.

Att identifiera enskilda barn och grupper av barn som kan behöva
särskilt stöd för att deras rättigheter ska erkännas och tillgodoses.

Att alla andra artiklar i konventionen ska belysas från ett ickediskrimineringsperspektiv.
Att diskutera:

Har alla barn i Malmö samma möjlighet att få sina rättigheter
tillgodosedda?
43

Har särskilt missgynnade och utsatta grupper av barn i kommunen eller
stadsdelen identifierats?

Finns handlingsplan eller riktlinjer för att motverka diskriminering?

Finns ett förebyggande arbete för att motverka diskriminering?

Övervakas och motverkas eventuell diskriminering på grund av
bostadsområde?

Finns det något i organisationen som kan få diskriminerande effekter för
barn? (exempelvis tillgången till fritidsaktiviteter m.m.)

Hur arbetar vi mot diskriminering och hur involverar vi barn i det
arbetet?

Hur kan vi inkludera ett icke-diskrimineringsperspektiv när vi bereder
ärenden eller fattar beslut som berör barn?
För mer information om artikel 2:

”Barnets bästa i främsta rummet”, SOU 1997:116

Unicefs handbok om barnkonventionen: ”Barnkonventionen i sin
helhet”, 2009.

FN:s barnrättskommittés generella kommentar, nr 5 ”allmänna åtgärder”,
punkt 12

FN:s generella kommentar, nr 7, ”Genomförande av barns rättigheter
under deras tidiga utveckling”
Läs vidare om diskriminering:
Barns utbildningssituation - Om skolans ökade segregation. Finns att hämta i
pdf:
http://shop.rb.se/Search/SearchResult.aspx?type=1&Searchstring=barns+utbild
ningssituation
Rädda Barnens barnfattigdomsrapporter finns att hämta här:
http://shop.rb.se/Search/SearchResult.aspx?type=1&Searchstring=barnfattigdo
m
Får jag vara med? Om vardagen i skolan för barn med funktionshinder. Finns
att hämta här:
http://shop.rb.se/Search/SearchResult.aspx?type=1&Searchstring=f%c3%a5r+j
ag+vara+med
Snacka om jämställdhet- Diskussionsunderlag för lärare och elever på
högstadiet och gymnasiet, Rädda Barnen.
Metodhandbok - Att jobba mot främlingsfientlighet och rasism, Rädda
Barnen.
44
Artikel 3: Barnets bästa i främsta rummet
Principen om barnets bästa ska vara vägledande vid tillämpning av hela
barnkonventionen.
Artikel 3:
Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller
privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa
myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i
främsta rummet (3.1).
Den praktiska tolkningen av principen om barnets bästa är en avgörande aspekt i
genomförandet av barnkonventionen. Både hur den speglas i lagstiftning, men
även i den konkreta verkligheten. I svensk lagstiftning återfinns principen bland
annat i föräldrabalken, socialtjänstlagen och utlänningslagen.
Anledningen till att bestämmelsen är generell är att principen ska kunna tillämpas
inom alla områden och för att inte utesluta något område eller vissa typer av
åtgärder. Frågan om vilken tyngd barnets bästa ska ha var något som diskuterades
när man tog fram konventionen.
Barnets bästa är inte det enda övergripande målet och inte heller ensamt
utslagsgivande i alla situationer, men det som ändå är tydligt är att barnets bästa
alltid ska beaktas. I alla situationer som på något sätt berör barn ska barnets bästa
övervägas. När andra intressen väger tyngre ska detta redovisas och i de fall andra
intressen väger tyngre ska detta motiveras (se bland annat SOU: 1997:116).
Principen om barnets bästa innebär:

Barnets bästa är allmän princip som ska genomsyra lagstiftning,
administrativa beslut och andra åtgärder.

Att principen ska används för att tolka och ge innehåll till andra
rättigheter

Att det är ett icke statiskt begrepp. Innebörden varierar över tid och
samhällssituation.

Att barn som grupp eller barnet som individs intressen alltid ska
analyseras och beaktas även om de inte nödvändigtvis kan vägra tyngre
än alla andra intressen.

Att se till att barnperspektivet finns med när beslut fattas på olika nivåer.

Bygger på tanken att barn har fullt och lika människovärde och att barn
är sårbara och behöver särskilt stöd och skydd.
45

Att barnets bästa varierar från barn till barn utifrån varje barns
individuella situation.

Att kombinera vetenskap och beprövad erfarenhet med att låta barn
själva komma till tals.
Den brittiske forskaren John Eekelaar menar att det i huvudsak finns två sätt att
avgöra vad som är barnets bästa (se SOU 1997:116).
1. Det ena är att beslutsfattare på olika nivåer gör bedömningar som grundas på
vetenskap och beprövad erfarenhet. Det handlar om att skaffa sig kunskap om
barn eller inhämta sådan kunskap från experter.
2. Att det berörda barnet tillåts ge uttryck för sin uppfattning om vad som är dess
bästa. Detta förutsätter att barnet vistas i en trygg miljö där det inte påverkas allt
för mycket av en enskild vuxen.
Det bästa underlaget får man om man kombinerar dessa två tillvägagångssätt: ett
objektivt och ett subjektivt perspektiv.
Barnperspektiv (enligt SOU 1997:116):

Kan innebära att se olika beslutsalternativ utifrån barnets synvinkel.

Att försöka ta reda på hur barn uppfattar och upplever sin situation och
eventuella förändringar.

Kräver viss mått av empati, inlevelse och förmåga att identifiera sig med
barnets situation.

Barnet sätts i fokus, att se barnet som en expert på sin egen situation.

Att noga analysera följderna av ett beslut för ett enskilt barn eller barn
som grupp.

Förståelse behöver inte alltid innebära accepterande. Det är i sista hand
den vuxne som är ansvarig och som ansvarar för ett beslut.

Artikel 3:s funktioner:
46

Vägledande i alla beslut som berör barn

Instrument för att utvärdera lagar och policy

Medlande princip vid konflikter mellan olika rättigheter

För att förstå innebörden av andra artiklar i konventionen. Vägledande i
genomförandet och tolkningen av barnkonventionens andra artiklar.
SOU 1997:116 tar upp tre grundläggande behov som bör ingå i en
bedömning av barnets bästa.
1. Barns behov av omvårdnad och skydd (som behövs för att överleva och
utvecklas, närringsriktig kost, kläder, bostad, sjukvård, fysiska och psykiska behov
samt miljö).
2. Barnets behov av sina föräldrar
3. Barnet behöver respekteras för sin integritet
Metoder:

Att låta barn komma till tals om det är lämpligt.

Att beakta forskning och erfarenheter inom det området där beslut ska
fattas.

Lokala kartläggningar eller enkäter.

Barnkonsekvensanalyser eller en barnchecklista.
Tänk på:

I bedömning av barnets bästa skall särskild hänsyn tas till ickediskrimineringsprincipen, barnets rätt till utveckling och barnets rätt att
komma till tals.

Ett sätt att avgöra vad som är barnets bästa är enligt FN:s
barnrättskommitté att låta barn komma till tals.

Att ha ett barnperspektiv inte är samma sak som barnets perspektiv.
Att diskutera:

Vilka intressen kan väga tyngre än barnets bästa?

Vilka rättigheter/områden som berör barn är aktuella i ditt arbete?

Vad vet vi om barns behov utifrån hur barn berörs av din verksamhet?

Vad skulle ett barnperspektiv kunna innebära i ditt arbete?

Ska man prata med barn? När skulle det kunna vara lämpligt/ickelämpligt?

Vilka utmaningar kan det innebära att lyssna på barn?

Hur tar vi reda på konsekvenserna för barn när vi ska fatta beslut?
Läs vidare:
Barnets bästa kräver resurser - Om kommunernas ansvar för barn som far illa.
Finns att hämta som pdf här:
http://shop.rb.se/Search/SearchResult.aspx?type=1&Searchstring=barnets+b%
c3%a4sta
47
Artikel 6: Rätt till liv och utveckling
Artikeln om barnets rätt till liv innebär betydligt mer än att barn ska skyddas mot
att bli dödade. Den betonar såväl överlevnad som rätt till utveckling. Den
praktiska betydelsen av utveckling är en av konventionens utmaningar.
Utveckling som begrepp är relevant i en rad olika sammanhang som till exempel:
utbildning, hälsa, kultur och fritid.
Artikel 6:
”Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till
livet. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa
barnets överlevnad och utveckling.”
Artikel 6 innebär:

Rätten till överlevnad
förhållningssätt.

Detta sker genom att de andra artiklarna i konventionen tillämpas.
Exempelvis: rätten till hälsa, social trygghet, rimlig levnadsstandard,
hälsosam och trygg miljö, utbildning och lek.

Utveckling som begrepp innefattar fysisk, psykisk, andlig, moralisk,
psykologiskt och social utveckling.

Rättigheten innefattar skydd mot alla former av våld.

Handlar om att erbjuda barnet bästa möjliga förhållanden för
barndomen, för barnets liv just nu.

Att samhället har ett ansvar att stödja barnets föräldrar.

Att skapa en miljö för barnet som ger största möjliga möjlighet att
överleva och utvecklas.
måste
genomföras
med
ett
holistiskt
Att diskutera:

Hur arbetar vi för att barn och ungdomar växer upp under så trygga
förhållanden som möjligt?

Hur beaktar vi barnets rätt till trygghet och skydd samt utveckling i
beredning och beslut?
Läs vidare:
Barns hälsa i Sveriges kommuner, Finns att ladda ner som pdf:
http://shop.rb.se/Search/SearchResult.aspx?type=1&Searchstring=barns+h%c3
%a4lsa
48
Barns rätt till god fysisk miljö, Finns att ladda ner som pdf här:
http://shop.rb.se/Search/SearchResult.aspx?type=1&Searchstring=god+milj%c
3%b6
49

Artikel 12: Barns rätt till delaktighet och inflytande
Artikel 12 handlar om rätten till delaktighet och inflytande, om att få gensvar för
sina åsikter och om rätten till utveckling (i relation till ålder och mognad). Barn
måste få skaffa sig kunskap, lära sig att ta till sig information och att ta ställning i
allt fler frågor. Från allra första början kommunicerar barn. I grunden handlar det
om att som barn bemötas med lyhördhet och respekt.
1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att
bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör
barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till
barns ålder och mognad.
2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras,
antingen direkt eller genom företrädare eller ett lämpligt organ och
på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens
procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som
rör barnet.
Rätten till inflytande gäller:

Det enskilda barnets rätt att påverka sitt liv.

Barn som kollektiv.
Inflytande förutsätter:

Utrymme för dialog mellan barn och vuxna.

Information anpassad till barn.

Forum där barn har möjlighet att uttrycka sina åsikter, bli lyssnade på
och där de känner sig bekväma och kan prata fritt.

Tillräckligt med tid för att barn ska kunna diskutera och reflektera.
Tänk på:

50
Beslut som rör barn bör fattas i enlighet med barnets bästa. I detta
ansvar finns en skyldighet att lyssna på barnen och att tillmäta deras
åsikter betydelse.

Hur mycket ansvar i ett beslut som barn eller barnet ska bära måste
betraktas utifrån principen om barnets bästa. Barn ska inte behöva fatta
beslut de inte är mogna för.

Rättigheten gäller barn som grupp, men det gäller också att lyssna på
varje individ.

Barn behöver få kunskap om sina rättigheter för att kunna påverka. De
behöver också få verktyg för detta.

Barn behöver få tydliga besked kring syftet med varför de tillfrågas och
vilka möjligheter de har att påverka.

Gemensamma synpunkter måste godkännas av barnen som grupp.

Även yngre barn har rätt att få sina åsikter hörda.

Att ge återkoppling när barn och unga tillfrågats.
(se ”Frågor och svar om barns rätt till inflytande”, Cecilia Modig för Rädda
Barnen 2001).
Metoder för att lyssna på barn:

Enkäter

Ungdomsråd

Referens- och fokusgrupper med barn och unga

Ungdomsforum

Webb/Chat med barn och unga

Barnråd
Att diskutera:

Varför ska barn vara delaktiga och ha inflytande?

Vilka frågor rör barn? (i skolan, i hemmet, på fritiden)

Hur gör ni nu, när ni involverar barn?

När och hur lyssnar vi på barn och unga?

Vad anser barn i Malmö själva om sina möjligheter att påverka?

När är ett barn i stånd att bilda egna åsikter?

Vilken slags information behöver vi anpassa till barn?

Hur kan man undersöka barns åsikter som grupp?

Vad är viktigt när vi pratar med och lyssnar in barn och ungas åsikter?

Behövs andra former än de som finns idag för att barn och unga ska
kunna påverka beslut som rör dem?
51

Har vissa grupper av barn mindre möjlighet att påverka än andra?

När bör man inte prata med barn?

Kan inflytande vara skadligt för ett barn?

Hur kan vi se till att även yngre barns röster hörs?

För mer information om artikel 12:

Frågor och svar om barns inflytande, Cecilia Modig, Rädda Barnen,
2003. Finns att läsa här:
http://shop.rb.se/Search/SearchResult.aspx?type=1&Searchstring=mod
ig

Från beslut till praktik:
verksamheter, BO 2008:04.

Det handlar om demokrati - om konsten att öka barns inflytande
över kommunala beslut, Karin Fyrk m.fl. för Rädda Barnen (2004).

Barnet och den politiska viljan - Om respekten för barn och
politiska möjligheter, Tomas Hammarberg, 1996.

Vikten av att lyssna, Lena Hamrell, Rädda Barnen. Finns att hämta här:
Barnkonventionen
i
kommunala
http://shop.rb.se/Product/Product.aspx?ItemId=2965888

Till vuxna! Om barnets rätt att komma till tals, Rädda Barnen, En
inspirationsskrift för den som vill föra ett samtal om barnets rätt att
komma till tals i frågor som rör det, 2008. Finns att ladda ner här:
http://shop.rb.se/Search/SearchResult.aspx?type=1&Searchstring=till+
vuxna

52
The right of the child to be heard. Committé on the rights of the
child, General comment no.12 (2009).
Medborgerliga och politiska rättigheter
Barnkonventionen inkluderar alla typer av mänskliga rättigheter: det vill säga
medborgerliga och politiska rättigheter såväl som sociala, ekonomiska och
kulturella rättigheter. Tidigare har skillnad gjorts mellan dessa grupper av
rättigheter medan de i barnkonventionen utgör delar av samma helhet utan att
någon del anses vara viktigare.
Man kan dock gruppera rättigheterna i konventionen för att få en bättre förståelse
av deras innebörd. Till gruppen medborgerliga och politiska rättigheter räknas:

Rätten till namn och nationalitet (Artikel 7)

Rätt att behålla identitet (Artikel 8)

Yttrande och informationsfrihet (Artikel 13)

Tanke-, samvets- och religionsfrihet (Artikel 14)

Förenings- och församlingsfrihet (Artikel 15)

Rätt till familje- och privatliv (Artikel 16)

Massmediers roll (Artikel 17)

Förbud mot tortyr eller annan grym, omänsklig eller
förnedrande behandling (Artikel 37 a).
Rätten till yttrandefrihet är knuten till artikel 12 som handlar om rätten till
delaktighet och inflytande. Vidare anges i artikel 17 att barn ska ha tillgång till
information samt att barn kan behöva skyddas mot information och material
som kan skada barnets välfärd.
Att diskutera:

Hur kan vi främja barns medborgerliga och politiska rättigheter?

Hur kan vi främja barnets rätt till yttrandefrihet i olika miljöer?

Har vi information anpassad till barn?

Vilket slags material eller information kan barn behöva skyddas från?

Kan det finnas en motsättning i att respektera vårdnadshavarens roll
och att respektera barnets rätt till yttrandefrihet?

Hur beaktas barnets medborgerliga och politiska rättigheter i
beredning och beslut?
53
Sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter
Dessa typer av rättigheter brukar ibland beskrivas vara av målsättningskaraktär
medan politiska och medborgerliga rättigheter sägs kunna genomföras utan några
större resurser. Detta är givetvis en förenklad bild över innehållet i
barnkonventionen då många medborgerliga rättigheter också kräver resurser och
aktiva åtgärder för att alla barn ska kunna få sina rättigheter tillgodosedda.
I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter skall
konventionsstaterna enligt artikel 4 vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det
yttersta av sina tillgängliga resurser.
Exempel på områden inom denna grupp av rättigheter:

Social trygghet

Levnadsstandard

Hälsa och sjukvåd

Utbildning

Fritid och kultur
Särskilda skyddsåtgärder
I barnkonventionen finns även särskilda skyddsåtgärder som identifiera grupper
av barn som generellt sett kan vara mer utsatta i ett samhälle. I dessa grupper
räknas exempelvis:
54

Flyktingbarn

Barn med funktionsnedsättning

Minoritets- och urbefolkningsbarn

Barn som blivit utsatta för våld och andra övergrepp

Barn som begått brott
55
Lista över artiklar i barnkonventionen
Art 1 Definition av barn
Art 24 Hälsa och sjukvård
Art 2 Icke-diskriminering
Art 25 Översyn avseende omhändertagna barn
Art 3 Barnets bästa
Art 26 Social trygghet
Art 4 Genomförande av rättigheterna
Art 27 Levnadsstandard
Art 5 Föräldrarnas ledning
Art 28 Rätt till utbildning
Art 6 Rätt till liv och utveckling
Art 29 Utbildning, syfte
Art 7 Rätt till namn och nationalitet
Art 30 Minoritets- och urbefolkningsbarn
Art 8 Rätt att behålla identitet
Art 31 Vila och fritid
Art 9 Åtskiljande från föräldrar
Art 32 Skydd mot ekonomiskt utnyttjande
Art 10 Familjeåterföreningar
Art 33 Skydd mot narkotika
Art 11 Olovligt bortförande
Art 34 Skydd mot sexuellt utnyttjande
Art 12 Åsiktsfrihet och rätten att bli hörd
Art 35 Förhindrande av handel med barn
Art 13 Yttrande- och informationsfrihet
Art 36 Skydd mot annat utnyttjande
Art 14 Tanke-, samvets- och religionsfrihet
Art 37 Skydd mot tortyr
Art 15 Förenings- och församlingsfrihet
Art 38 Skydd mot väpnade konflikter
Art 16 Rätt till privat- och familjeliv
Art 39 Rehabilitering
Art 17 Massmediers roll
Art 40 Straffprocess och kriminalvård
Art 18 Uppfostran och utveckling
Art 41 Förhållande till mer långtgående
bestämmelser
Art 19 Skydd mot övergrepp
Art 20 Alternativ omvårdnad
Art 21 Adoption
Art 22 Flyktingbarn
56
Art 42 Informationsskyldighet
Art 43-54 Artiklar om barnrättskommittén,
övervakning och konventionens ikraftträdande
Art 23 Handikappade barn
57
Källförteckning
Intervjuer anställda i Malmö stad:
Kerstin
Wramell
Lundin,
Utvecklingssekreterare,
verksamhetsutveckling och beredning av politiska ärenden.
arbetar
med
Henric Kahlmeter, Barn- och ungdomschef, Fosie stadsdelsförvaltning.
Patrick Widerberg, Bitr. avdelningschef Stadsmiljöavdelningen, Gatukontoret,
Ann-Christine
Nilsson,
stadsdelsförvaltning.
Nämndsekreterare,
Limhamn-
Bunkeflos
Carina Hart, Verksamhetscontroller, Limhamn- Bunkeflos stadsdelsförvaltning
Christina Tunbjer, Nämndsekreterare, Södra Innerstadens stadsdelsförvaltning
Susanne Jordal, tf Stadsdelschef, Kirsebergs stadsdelsförvaltning
Per Arvedsson, Utvecklingssekreterare, Stadskontoret.
Jenny Hägerklint. Utvecklingssekreterare, Stadskontoret, avdelning individ och
familj.
Skriftliga svar via e-post:
Rolf Svensson, Sekreterare, Västra Innerstadens stadsdelsförvaltning.
Philip Tanimura, Planeringssekreterare, Stadsbyggnadskontoret.
Jeanette M. Larsson,
resursförvaltningen.
Nämnd-
och
planeringssekreterare,
Sociala
Henrik Heyman, Controller, Stadskontoret.
Intervjuer övriga:
Karin Jeppsson, Barnkonventionssamordnare, Trelleborgs kommun.
Martina Holmgren, Utvecklingsstrateg mänskliga rättigheter/skyddet mot
diskriminering och barnperspektiv, Länsstyrelsen i Skåne län.
Monika Gustavsson Wallin, Barnrättsstrateg, Sörmlands läns landsting.
Ludmilla Zweigbergk, Avdelningen för tillämpat folkhälsoarbete, Institutionen
för folkhälsovetenskap, Karolinska Institutet.
Skriftligt material, Malmö stad:
Barnkonventionen: Intern kontroll 2010 Gatukontoret, 2010-09-30.
58
Barnkonventionen - handledning för politiker och tjänstemän, Antaget av
kommunfullmäktige i Malmö 2004-03-25, § 61.
Kartläggning: Hur arbetar Malmös stadsdelsförvaltningar med
ungdomsinflytande och hur kan arbetet utvecklas? Back Karin, 2008-01-16.
Reglemente för intern kontroll: Beslut i Malmö kommunfullmäktige 2000-0928.
Sammanfattning löpande granskning genomförd av revisionskontoret i
Malmö 2009 avseende Barnkonventionen: 2009-10-28 Gjk.
Tjänsteutlåtande 2004-02-10, Ärende KS-KOM-2002-00219, Angående översyn
av barnchecklistan.
Ärendeberedning hos Sociala resursförvaltningen: regler och anvisningar,
fastställd 2009-09-29.
Översyn av barnchecklistan. Utdrag ur protokoll fört vid kommunfullmäktiges
i Malmö sammanträde den 25 mars 2004, § 61.
Övrigt skriftligt material:
Barnkonventionen i kommunerna: ett steg till, Barnombudsmannen (2002).
http://www.bo.se/Files/publikationer,%20pdf/BO_Kommunrapport2002.pdf
Barnkonventionens genomförande i elva kommuner: Rapport från
partnerskapets kollegiala granskning 2010.
Barnets bästa i främsta rummet – FN:s konvention om barnets rättigheter
förverkligas i Sverige, Barnkommittén SOU 1997:116.
FN:s allmänna kommentar nr 5 (2003) ”General measures of implementation
of the Convention on the Rights of the Child (arts. 4, 42 and 44, para.6).
Finns att hämta på: http://www2.ohchr.org/english/bodies/crc/comments.htm
FN:s allmänna kommentar nr 7 (2005), ”Implementing child rights in early
childhood”.
Finns att hämta på: http://www2.ohchr.org/english/bodies/crc/comments.htm
FN:s allmänna kommentar nr 12 (2009): “The right of the child to be heard”.
Finns att hämta på: http://www2.ohchr.org/english/bodies/crc/comments.htm
FN:s rekommendationer till Sverige (2009): Finns att hämta på:
http://www.manskligarattigheter.gov.se/extra/faq/?module_instance=3&action
=question_show&id=3878&category_id=11
Frågor och svar om barns rätt till inflytande: Cecilia Modig för Rädda Barnen
2001.
59
Från beslut till praktik: Barnkonventionen i kommunala verksamheter: BO
2008:04.
Handbok om Barnkonventionen, UNICEF Sverige. Boken kan beställas från
[email protected] eller via 08-692 25 00.
Konventionen om barnets rättigheter, Mänskliga rättigheter, UD INFO, januari
2006.
Policy om barnperspektivet i region Skåne: (RS/060157). Finns att hämta på:
http://www.skane.se/upload/Webbplatser/Likabehandling/Barnperspektiv_poli
cy.pdf
Regeringens proposition 1989/90:107 ”Om godkännande av FN-konventionen
om barnets rättigheter”.
Regeringens proposition 1997/98:182: ”Strategi för att förverkliga FN:s
konvention om barnets rättigheter i Sverige”.
Regeringens proposition 2009/10:232: ”Strategi för att stärka barnets
rättigheter i Sverige.”
Regeringens skrivelse: Skr. 2003/04:47 ”Utveckling av den nationella strategin
för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter”.
Regeringens hemsida om barnrättsfrågor i EU:
http://www.sweden.gov.se/sb/d/1919/a/109425.
Rättsutlåtande om inkorporation av Barnkonventionen (2009): Karin
Åhman Uppsala universitet för Rädda Barnen. Finns att hämta:
http://medlemsportal.rb.se/PageFiles/17649/Rattsutlatande_om_inkorporation
_av_Barnkonventionen%5B1%5D.pdf
Socialutskottets betänkande 2010/11: SoU3 ”Strategi för att stärka barnets
rättigheter i Sverige”
Till vuxna! Om barnets rätt att komma till tals: Rädda Barnen, En
inspirationsskrift för den som vill föra ett samtal om barnets rätt att komma till
tals i frågor som rör det, 2008.
Treaty specific guidelines 2010: Riktlinjer för staternas rapportering till FN:s
barnrättskommitté. Finns att hämta på:
http://www2.ohchr.org/english/bodies/crc/docs/treaty_specific_guidelines_20
10.doc
Webbsidor:
Barnrättsakademien: http://www.barnrattsakademin.se/
FN:s barnrättskommitté: www2.ohchr.org/english/bodies/crc/index.htm
60
Länsstyrelsen i Skåne län:
http://www.lansstyrelsen.se/skane/amnen/Sociala_fragor_/Barnpolitik/
Nätverket för barnkonventionen: www.barnkonventionen.se
Partnerskapet för barnkonventionens genomförande:
www.orebro.se/barnkonventionen
Regeringens hemsida för barnets rättigheter: Här finns bland annat
regeringens mål, strategi, propositioner samt barnkonventionen i fulltext:
http://www.regeringen.se/sb/d/1919
Rädda Barnen. Rapporter om barns situation och villkor i Sverige. www.rb.se
Stockholms läns landsting: www.sl.se
Sveriges kommuner och landsting, Satsning på barnens rättigheter:
http://www.skl.se/web/Satsning_pa_barnens_rattigheter.aspx
61