Stockholm 2016-10-05
Till Regeringen
Barn-, äldre- och jämställdhetsminister
Åsa Regnér
Lika Unikas synpunkter med anledning av förslag till ny
funktionshinderpolitik från Myndigheten för delaktighet
a) Inledning
Myndigheten för delaktighet har i juni 2016 överlämnat sitt förslag till ny
funktionshinders-politik till regeringen. Under arbetet med myndighetens förslag har
Lika Unika ingått i myndighetens strategiska samrådsgrupp 2015-2016 och där
bidragit med förslag och inspel. Förslaget från myndigheten omfattar en stor del av
samhällets områden och påverkar direkt våra medlemmars levnadsvillkor. Det är
därför mycket angeläget att funktionshinderrörelsen bereds möjlighet att medverka i
det fortsatta arbetet med funktionshinderpolitiken.
Vi har i vår granskning av förslaget ställt oss följande frågor:
- Omfattar förslaget de krav vi har ställt på en ny funktionshinderpolitik (skrivelse till
myndigheten 2015-12-30 och överlämnar för kännedom till regeringen)?
- Tar man hänsyn till brister i tidigare arbete med funktionshinderpolitiken, dess mål,
styrning och resurser?
- Finns tillräcklig hänsyn till de krav Lika Unika och FN-kommittén för konventionen
om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har formulerat i olika
sammanhang?
När Lika Unika har bedömt de konkreta förslagen har vi utgått från en rad underlag,
inte minst FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
CRPD. Även FNs utvecklingsmål i Agenda 2030, FN-kommittén för CRPDs
rekommendationer från våren 2014 samt FN-kommitténs allmänna kommentarer om
artiklar i konventionen har varit utgångspunkt för bedömningen tillsammans med
Lika Unikas egna politiska program och plattformar.
1
b) Beslutsformer och tidsperspektiv
Parlamentarisk förankring
Förslaget från Myndigheten för delaktighet (MFD) innebär att viktiga delar beslutas
av riksdagen. I förslaget anför myndigheten goda skäl för behovet av politisk
förankring:
”Det är viktigt med parlamentarisk förankring av funktionshinderspolitiken. Därför
föreslår vi att riksdagen beslutar om ett nytt mål för politikområdet baserat på
Sveriges åtaganden i enlighet med konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning.
Lika Unika delar myndighetens uppfattning och menar att det är angeläget med en
ännu bredare förankring. Vi vill se en behandling av ett kommande regeringsförslag i
en bredare krets i det politiska systemet. Inte minst visar erfarenheter från tidigare
strategier/handlingsprogram att det behövs ett större politiskt engagemang i
funktions-hinderfrågor, med mänskliga rättigheter som utgångspunkt, om politiken
ska få genomslag och människors livsvillkor därmed förbättras. Att riksdagen ges
möjlighet att behandla såväl mål och inriktning som sakpolitiken utifrån en rad
prioriterade samhällsområden, är ett tillfälle till ett sådant bredare arbete. Lika Unika
förordar därför en samlad behandling i riksdagen av regeringens kommande förslag.
Samråd
I sitt förslag nr 18 tar MFD upp det viktiga i att funktionshinderpolitiken blir föremål
för samverkan med funktionshinderrörelsen i enlighet med artikel 4.3 i konventionen.
MFD skriver att ”Eftersom det är regeringen som tar de slutgiltiga besluten föreslår
MFD att samråd med funktionshindersrörelsen genomförs även i den fortsatta
processen”. Lika Unika ser detta som en grundförutsättning och förutsätter att
regeringen följer förslaget.
Tidsplan
Lika Unika vill se en stark politik på funktionshinderområdet med hög status. Den
ska omfatta hela samhället. Vi menar att en bred politisk förankring, både när det
gäller diskussion och beslut, är nödvändig. I valet mellan att en ny strategi tar vid
där den gamla löper ut och värdet av att kunna föra en bred diskussion inför beslut
förordnar vi starkt det senare. Myndighetens förslag är att den nya strategin ska löpa
under en period av nio år vilket vi dock är oroade för och tveksamma till. Det är vi
inte minst utifrån erfarenheten från ”Patient till medborgare” då man generellt kom
igång väldigt sent i arbetet och inte uppnådde tillräckliga resultat. Vi anser en
5-årsperiod skulle vara mer motiverande för att ha tempo i arbetet.
2
c) Lika Unikas översiktliga bedömningar av förslaget
Lika Unika har bedömt förslaget från Myndigheten för delaktighet utifrån några
centrala och strukturella principer och samhällsmål som vi ser som mycket
angelägna: Lika över landet, Göra rätt från början, Paradigmskiftet ”från
patient till medborgare” och ett funktionshinderperspektiv integrerat i alla
områden. Vår förhoppning är att i det fortsatta arbetet få möjlighet att konkretisera
dessa förslag.
Vi vill redan i det här skedet lyfta fram några mycket positiva och angelägna förslag
från MFD som vi förutsätter kommer att återfinnas i en kommande proposition från
regeringen.
* FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
CRPD, en central grund för den nya funktionshinderpolitiken.
Förslaget har enligt vår mening mycket god koppling till FN-konventionen. Det är
som vi ser det mycket viktigt att myndighetens förslag i den delen förs vidare i det
fortsatta arbetet.
Nationellt mål och inriktning för politiken
Lika Unika vill understryka det positiva i att Sverige genom riksdagsbeslut lägger
fast ett nationellt mål om funktionshinderspolitiken och menar att myndighetens
förslag till nationellt mål är mycket bra.
Ett jämlikt och hållbart samhälle med mångfald som grund som respekterar och
främjar alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt säkerställer
delaktighet för alla personer med funktionsnedsättning.
Myndigheten framhåller att det föreslagna nationella målet ska förstås och tolkas i
relation till ett antal fastslagna allmänna principer, vilka även slagits fast i
konventionen. Det är konventionens artikel tre om allmänna principer som förts in i
förslaget vilket innebär att dess principer behandlas av riksdagen som grund för
politiken. Detta är ett av förslagets allra viktigaste och mest positiva delar.
De allmänna principerna artikel 3 i CRPD är: respekt för inneboende värde,
individuellt självbestämmande, innefattande frihet att göra egna val samt personers
oberoende. Också icke-diskriminering, fullständigt och faktiskt deltagande och
inkludering i samhället, respekt för olikheter och accepterande av personer med
funktionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskliga
rättigheter, lika möjligheter och tillgänglighet, jämställdhet mellan kvinnor och män
och sist respekt för den fortlöpande utvecklingen av förmågorna hos barn med
funktionsnedsättning och respekt för funktionsnedsatta barns rätt att bevara sin
identitet.
3
* Agenda 2030
Lika Unika vill framhålla vikten av att den kommande funktionshinderpolitiken har en
nära koppling till arbetet med FNs utvecklingsmål Agenda 2030 för hållbar
utveckling med de tre dimensionerna av ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet.
Som vi ser det så är både funktionshinderpolitiken och konventionen medel för att
Sverige ska kunna leva upp till Agenda 2030.
De fyra perspektiven mänskliga rättigheter, barn, jämställdhet och funktionshinder
som inryms i Agenda 2030 måste således vara en viktig grund för
funktionshinderpolitiken och alla andra politikområden. Detta för att alla ska vara
inkluderade och för att främja folkhälsa och egenmakt för personer med
funktionsnedsättning. Förslaget från MFD har tydliga sådana kopplingar.
Även det omvända är något som regeringen måste säkra: Funktionshinderpolitiken
och funktionshinderperspektivet måste finnas med som en del i arbetet med att
genomföra Agenda 2030 som nu påbörjats. Det är oerhört angeläget att det också
bygger på den grund som FN fattat beslut om genom Agenda 2030s deklaration och
mål/delmål, där ett tydligt funktionshinderperspektiv finns med, något som är en
förstärkning och ett viktigt positivt genombrott jämfört med de tidigare FN-målen.
* Det viktiga paradigmskiftet ”Från patient till medborgare”
Lika Unika vill framhålla det avgörande i att paradigmskiftet får genomslag, att synen
på personer med funktionsnedsättning utgår från mänskliga rättigheter istället för att
betraktas som en fråga om vård, omsorg och omhändertagande. Det är en viktig
värderingsförändring som slogs fast redan i propositionen ”Från patient till
medborgare” och handlar om att med lagstiftning och politiska ställningstaganden
fastslå rättigheter, om attityder och värderingar men också hur olika sakområden
och individer bedöms, diskuteras och hanteras i politiken. En förändrad syn stärker
rättighetsperspektivet och höjer statusen på frågor vilket ger större möjligheter för en
positiv utveckling på olika samhällsområden.
Myndigheten för delaktighet lägger förslag, som vi ser som en stor framgång där
man framhåller att arbetet med funktionshinderpolitiken bör samordnas med
mänskliga rättighetspolitiken.
d) Övergripande frågor för utveckling i det fortsatta arbetet
Lika Unika vill i det fortsatta arbetet bidra med förslag gällande några för oss
angelägna sakområden som vi menar kan utvecklas jämfört med förslagen från
MFD. Vi menar att en rad centrala områden i förslaget måste skärpas:
* Lika över landet och det kommunala självstyret
4
Lika Unika har drivit att en översyn av kommunallagen krävs för att möjliggöra en full
implementering av politiken. Funktionshinderpolitiken gäller i hela Sverige, såväl för
statliga myndigheter och bolag som kommuner, regioner och landsting. Lika
rättigheter och lika villkor för alla oavsett var man bor i landet, måste vara en
självklar princip att följa.
Bakgrunden till Lika Unikas krav, som bland annat har framförts till MFD, handlar om
de stora bristerna som finns i landet, stora skillnader i villkor och ambitioner och
även brister i implementering av FN-konventionen. Kommunallagen bör ses över för
att också ta med dessa perspektiv. I ett sådant förslag får vi också stöd hos FNkommittén som ju noterade i sina rekommendationer till svenska staten 2014 att
Det finns en allvarlig skillnad mellan konventionsstatens politik och kommunernas
politik när det gäller att genomföra konventionen. Kommittén yrkar på att
konventionsstaten ska säkerställa att konventionen inkorporeras på riktigt sätt till
svensk rätt så att den kan bli tillämplig som svensk lag.
I förslag 17 föreslår myndigheten att regeringen arbetar fram en gemensam vision
för funktionshinderspolitiken med Sveriges Kommuner och landsting, SKL. Lika
Unika menar att det är välkommet med en bättre dialog med SKL om
funktionshinderpolitiken och vi är självklart beredda att medverka i att formulera
visioner. Mot bakgrund av läget idag räcker dock inte en sådan visionsdialog. Det
krävs ett större ansvarstagande från kommunernas sida när det gäller att leva upp
till FN-konventionen och för att förverkliga den nationella politiken som bygger på
konventionen.
* En utredning bör göras om hur FN-konventionen CRPD ska bli svensk lag.
Vi noterar att förslag om att utreda hur FNs konvention om rättigheter för personer
med funktionsnedsättning, CRPD, kan göras om till lagstiftning saknas i
myndighetens förslag. Där har ett liknande arbete bedrivits när det gäller
barnkonventionen och Lika Unika menar att det måste kunna vara modell också när
det gäller FN-konventionen CRPD. Vi förordar att ett sådant förslag återfinns i
anslutning till regeringens kommande förslag om ny funktionshinderpolitik.
* Inrätta en oberoende MR-institution
I förslaget konstaterar MFD att frågan om inrättandet av en oberoende MRinstitution i Sverige är under beredning och går inte närmare in på detta. Lika Unika
driver tillsammans med ett nätverk av civilsamhällesorganisationer att Sverige
omedelbart ska få en egen oberoende MR-institution som kan skydda, främja och
övervaka de mänskliga rättigheterna i Sverige. Regeringen har tidigare aviserat att
förslag om en sådan kommer att finnas med i en kommande MR-strategi.
I anslutning till Stockholm Pride i år skrev företrädare för regeringen på DN Debatt
om initiativ för att stärka transpersoners rättigheter. I artikeln meddelar regeringens
5
företrädare att ”Vi har tagit de första avgörande stegen för inrättandet av en
oberoende institution till skydd för de mänskliga rättigheterna.”
Vi välkomnar detta och noterar också med tillfredsställelse att regeringen i
propositions-förteckningen aviserar en skrivelse om MR-arbetet till den 7 oktober. Vi
vill betona att en nyinrättad oberoende MR-institution under riksdagen blir en viktig
aktör för att en kommande funktionshinderspolitik som utgår från mänskliga
rättigheter också förverkligas.
* Effekt- och resultatmål och ansvariga myndigheter
Myndigheten föreslår att tidigare och bristfälliga system med delmål fastställda av
myndigheterna själva överges. I stället föreslås ett antal effekt- och resultatmål.
Dessa ska fastställas av regeringen.
Lika Unika har påtalat hur bristfälligt systemet var med väldigt många delmål som
sattes av myndigheterna själva. Uppföljningar visar också att många av dessa inte
har varit möjliga att följa upp. En del av målen hade inte koppling till de då gällande
politiska inriktningsmålen och det fanns också en mix av mål om aktiviteter och
effekter. I det nya förslaget med effekt- och resultatmål fastställs dessa av
regeringen.
Lika Unika återkommer med mer detaljerade synpunkter på förslaget om ansvariga
myndigheter. Den förenkling av styrsystemet för politiken som innebär att det är
förordningen 2001:526 som utgör grunden för regeringens myndighetsstyrning av
funktionshinderpolitiken ser vi som en bra lösning, men vill redan här betona att
regeringen självklart måste kunna använda regleringsbrev för att ge myndigheter
angelägna uppgifter på området.
* Resurser för politikens genomförande
I regeringens direktiv till MFD om uppdraget att ta fram förslag till en reviderad politik
angavs den sedvanliga skrivningen om att förslag ska vara samhällsekonomiskt
effektiva, kostnadseffektiva och ”rymmas inom befintliga ekonomiska ramar”.
Förslaget från myndigheten saknar som trolig konsekvens av detta en beskrivning
av resursfrågan, särskilt utifrån de behov som finns och som idag inte möts av
samhället. Lika Unika vill peka på att resurser måste avsättas utifrån behov om
politiken ska kunna förverkligas. Det finns en stor samhällsvinst för alla att ”göra rätt
från början”.
I det sammanhanget vill Lika Unika framhålla vikten av att regeringen i kommande
förslag arbetar in MFDs förslag nummer 3, att riksdagen fastställer den så kallade
ansvars- och finansieringsprincipen gällande såväl stat, kommun som landsting i
funktionshinderspolitikens genomförande.
6
* Verktyg för politikens genomförande
Lika Unika vill understryka behovet av effektiva verktyg, utöver ekonomiska
resurser, för att politiken ska bli verklighet. Det handlar inte minst om att använda
såväl stimulansmedel för att skynda på utvecklingen som att inrätta sanktionssystem
för den som inte fullgör sitt uppdrag. Det kan också handla om att förstärka
tillsynsresurser. Lika Unika menar att regeringen måste pröva sådana förslag i det
kommande arbetet.
Det finns redan en hel del lagstiftning på plats för tillgänglighet men lagskyddet är
fortfarande långt ifrån tillräckligt. Ett problem är att lagstiftning inte efterlevs och att
det inte blir några konsekvenser på grund av det. Samtidigt finns det också områden
som nästan helt saknar reglering. När det gäller diskrimineringslagen så är det
viktigt att bristande tillgänglighet nu är en form av diskriminering. Att det dock
fortfarande finns flera undantag är allvarligt, vi citerar FN-kommittén för
konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i sin kritik 2014
gällande dessa undantagen; ”diskriminering är diskriminering”.
Under ”Verktyg och arbetssätt” tar man också upp frågan om krav vid bidrag. Lika
Unika menar att det finns goda erfarenheter från exempelvis kulturområdet när det
gäller att ställa krav på tillgänglighet för att erhålla bidrag. Det bör prövas inom fler
områden.
Offentlig upphandling är ett viktigt verktyg för tillgänglighet och behöver utvecklas
som styrmedel. I förslaget från myndigheten tas detta upp dels i anslutning till
”Verktyg och arbetssätt” men utan några konkreta förslag. Myndigheten nämner
också att upphandling som verktyg ingår i förordningen 2001:526 som en del i
benämningen ”verksamhet”. Lika Unika menar att regeringen bör förtydliga den
offentliga upphandlingens betydelse i förordningen och att där peka på att
upphandling används för såväl krav på tillgänglighet som när det gäller leverantörers
ansvar för att anställa personer med funktionsnedsättning i sina verksamheter.
* Lika Unikas medlemsförbunds specifika sakområden
Lika Unikas medlemsförbund är experterna gällande sina gruppers specifika behov
och frågor när det handlar om olika politikområden utifrån syn-, hörsel- och
rörelseperspektiv. Lika Unika har i det här läget valt att koncentrera vår skrivelse
kring det övergripande strukturella perspektivet vilket vi anser främjar egenmakt och
nytta för våra olika medlemsgrupper utifrån olika funktionshinder och
funktionsnedsättningar. Politiken behöver dock ta hänsyn mer konkret till de
specifika behoven i enskilda politikområden, för detta hänvisar vi direkt till
7
experterna i våra medlemsförbund.
För Lika Unika
Federationen mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Maria Johansson, ordförande för Lika Unika
Amanda Lindberg, förbundsordförande för Förbundet Sveriges Dövblinda, FSDB
Henrik Sundqvist, t.f förbundsordförande för Sverige Dövas Riksförbund, SDR
Håkan Thomsson, förbundsordförande för Synskadades Riksförbund, SRF
Lise Lidbäck, förbundsordförande för Neuroförbundet
Mattias Lundekvam, förbundsordförande för Hörselskadades Riksförbund, HRF
Maria Persdotter, förbundsordförande för Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn
och Ungdomar, RBU
Kontakt:
Lika Unika
Peter Andersson
Opinionsbildare
[email protected]
070-768 27 86
Maria Johansson
Ordförande
[email protected]
Lika Unika, Box 8117, 104 20 Stockholm
2016-10-04
8
