STATISTIK
Mått på fruktsamhet
I vilken omfattning som det föds barn i befolkningen är en central
fråga för befolkningsstatistiken att belysa. Frågan är väsentlig på flera
sätt. Intressant är bland annat att se i vad mån befolkningen reproducerar sig, alltså om födelsetakten tyder på att folkstammen tenderar
att växa, stagnera eller krympa. Barnafödandet kan mätas med olika
statistiska mått. Vilket man väljer har betydelse för vilka slutsatser
man vill kunna dra.
U
nder år 1992 föddes 122 848 barn i
Sverige. Är det mycket eller litet?
En naturlig tanke är att ställa antalet
födda i relation till folkmängden.
Det allmänna födelsetalet anger antalet födda barn per 1000 personer i befolkningen.
Talet avser de barn som föddes under året, i
relation till folkmängden under året. Under
1992 föddes 14,2 barn per 1000 personer i
befolkningen.
Det allmänna födelsetalet är ett relativt
åskådligt mått men kan ibland leda vilse.
Måttet speglar inte enbart befolkningens benägenhet att få barn, utan det påverkas även
av befolkningens åldersstruktur. Om en relativt stor andel av befolkningen är i de fruktsamma åldrarna, så är det inte underligt om
födelsetalet är högre än vad det skulle vara
om en mindre andel vore i dessa åldrar.
Till exempel kan vi se på gruppen av utländska medborgare i Sverige. Ett födelsetal
som beräknas för den gruppen blir avsevärt
högre än födelsetalet för befolkningen som
helhet. Det beror till största delen på att de
allra flesta i gruppen är relativt unga och
ännu i fruktsam ålder.
Antalet födda barn per kvinnoliv
För att försöka få ett mera renodlat mått på
fruktsamheten, benägenheten att få barn,
kan man se saken från ett annat håll. En idé
är att räkna ”antalet födda barn per kvinnoliv”. Detta mått skulle ange hur många barn
en kvinna i befolkningen kan väntas få under sitt liv. Hur kan ett sådant mått beräknas?
Ett sätt är att utgå från alla flickor som
föddes i landet under ett visst år, t.ex. år
1935, och sedan följa deras liv och räkna hur
många barn de fött. Då skulle man kunna beräkna det genomsnittliga antalet barn per
kvinna, bland de kvinnor som själva föddes
år 1935. Detta tal anger ”antalet födda barn
per kvinnoliv” i 1935 års födelsekull, eller
28
kohort som man säger. Talet är ett mått på
vad man kallar kohortfruktsamheten i 1935 års
födelsekohort.
Måttet på ”antalet födda barn per kvinnoliv” har en ganska åskådlig och naturlig tolkning. Det är dessutom särskilt intressant för
att belysa frågan om befolkningens vidmakthållande, om förutsättningarna för folkmängdens utveckling på sikt.
Återbildas befolkningen?
Låt oss hypotetiskt tänka oss en sluten befolkning, där personer föds och dör men där
inga invandrar eller utvandrar. Vi antar att
medellivslängden är oförändrad över tiden.
Förändringar i befolkningens storlek beror då
endast på i vilken takt det föds barn. Antag
vidare för enkelhets skull att kohortfruktsamheten, ”antalet födda barn per kvinnoliv”, är
oförändrad från födelsekull till födelsekull.
Vad krävs för att denna tänkta befolkning
skall ha en på lång sikt oförändrad storlek?
Jo, det som behövs för detta är att alla flickor
som föds själva kommer att föda i genomsnitt exakt en dotter var. Då blir antalet födda flickor oförändrat från generation till
generation. Det borgar för en på sikt stabil
folkmängd.
Nu föds det även pojkar, och de är lite fler
än flickorna. Villkoret för att folkmängden på
lång sikt skall vara stabil, i vår tänkta befolkning, blir därför att ”antalet födda barn per
kvinnoliv” skall ha ett värde som ligger på
lite drygt 2. Om så är fallet så råder vad man
kallar ”full reproduktion”. Befolkningen återbildas fortlöpande, utan att på sikt krympa
eller växa. Om däremot ”antalet födda barn
per kvinnoliv” hela tiden ligger under det
nämnda värdet på drygt 2, så krymper befolkningen på sikt. Ligger det över så växer
befolkningen på sikt.
I verkligheten påverkas folkmängden inte
bara av födelserna, utan även av invandring
och utvandring, och av att medellivslängden
VälfärdsBulletinen Nr 6 1993
STATISTIK
Barn per
kvinna
4,5
4,5
Den summerade fruktsamheten under 1900-talet
4,0
3,5
3,5
3,0
2,5
2,5
2,0
1,5
1,5
1,0
0,5
0,5
00
1900
1900
-10
-10
-20
-20
-30
-30
-40
-40
kan förändras. Ändå är det av uppenbart intresse att veta om det föds fler eller färre barn
än vad som skulle behövas för att helt reproducera folkstammen och på sikt bibehålla
dess storlek.
Praktiska problem
Kohortfruktsamheten visar hur många barn
varje kvinna i en årskull i genomsnitt föder.
Den är på sätt och vis det bästa sammanfattande måttet på fruktsamheten. Detta mått
har dock en mycket stor nackdel. Det kan
räknas ut först långt i efterhand. Man måste
vänta ända tills kvinnorna i födelsekullen har
lämnat de fruktsamma åldrarna. Först då kan
man veta hur många barn som kvinnorna i
kullen skulle komma att föda. Måttet är alltså
bara användbart för historiska studier av hur
det var med fruktsamheten i gången tid.
I praktiken är det något besvärligt att följa
alla kvinnorna genom livet och räkna deras
barn. Emellertid nyttjar man vanligen andra
slags mått på kohortfruktsamheten. De beräknas utifrån vanliga befolkningsstatistiska
uppgifter. Kvar står dock att kohortfruktsamheten kan beräknas först långt i efterhand.
Åldersvisa tal
Men vi vill kunna följa fruktsamhetens aktuella utveckling, inte bara vad som hänt i
gången tid. Och det finns en lösning!
Låt oss se på ett visst år, t.ex. 1992. För det
året kan vi beräkna fruktsamhetstal åldersvis.
Dessa tal anger antalet under året födda barn
per kvinna, för kvinnor i varje ålder var för
sig. Fruktsamhetstalet för åldern 25 år anger
antalet barn som under året fötts av 25-åriga
kvinnor, räknat per 25-årig kvinna. Per 25årig kvinna år 1992 blir det 0,137 födda barn
(eller 137 barn per 1000 kvinnor, om man så
vill).
Vi beräknar så fruktsamhetstal för åldrarna
15 år, 16 år, 17 år och så vidare upp genom
de fruktsamma åldrarna. De åldersvisa frukt-
VälfärdsBulletinen Nr 6 1993
-50
-50
-60
-60
-70
-70
-80
-80
-90
-90 År
samhetstalen ger i sig en detaljerad bild av
det aktuella barnafödandet.
Dessa tal kan emellertid också räknas ihop
till ett sammanfattande mått, som kallas den
summerade fruktsamheten. Den summerade
fruktsamheten för 1992 får vi genom att helt
enkelt lägga ihop de åldersvisa fruktsamhetstalen för alla åldrar. För 1992 var den 2,09.
Finessen är att den summerade fruktsamheten åter kan uppfattas som ”antalet födda
barn per kvinnoliv”. Tolkningen är alltså
mycket naturlig. Den närmare innebörden av
den summerade fruktsamheten år 1992 kan
formuleras så här: Måttet anger det antal
barn per kvinna, som kvinnor i genomsnitt
skulle föda under sina liv, om de i varje ålder
under sina liv födde i genomsnitt lika många
barn per kvinna, som kvinnorna i respektive
ålder faktiskt födde under 1992.
Fruktsamheten just nu
Detta mått speglar det aktuella läget. Det visar hur det just nu står till med fruktsamheten. Måttet visar också om födelserna ger
”full reproduktion”, alltså om de svarar mot
en på sikt stabil folkstam. För att visa på full
reproduktion skall talet som förut ligga lite
över 2. Att talet måste ligga en bit över 2 beror här även på att måttet inte tar hänsyn till
att en viss mindre andel flickor och kvinnor
dör före eller i fruktsam ålder.
Den summerade fruktsamheten måste
emellertid – som så mycket här i världen –
tolkas med viss försiktighet. Man bör minnas
att det nu handlar om tänkta kvinnoliv, inte
verkliga kvinnors liv. Erfarenheten visar att
den summerade fruktsamheten ibland kan
svänga relativt kraftigt. Exempelvis kan det
under vissa tider vara vanligt att människor
väntar med att skaffa sig barn. Just då dyker
talen ner på särskilt låga nivåer. När sedan de
”senarelagda” barnen snart nog kommer, så
kan det bli en liten ”babyboom” med relativt
❏
höga tal.
Martin Ribe arbetar med
statistiska metoder vid SCB,
tfn 08-783 48 54.
29
