(Grundkurs
i
medier
och
kommunikation
vid
Tammerfors
Universitet,
Finland)
1.1 Kommunikation
Definitioner
Ordböckerna ger flera olika betydelser för ordet kommunikation.
Kommunikation betyda flera saker: förbindelse, samfärdsel, kontakt
mellan människor och överföring av information m.m. Under den här
kursen skall vi diskutera kommunikation enligt de två senare
betydelserna, dvs. kommunikation som kontakt mellan människor och
som överföring av information. I naturen hittar man många olika
typer av kommunikation: djuren signalerar till varandra på olika sätt
och blommor och växter lockar insekter till sig med sina färger och
dofter. Vi kan ta ett bi som exempel. Då det har hittat ett bra
matställe flyger det tillbaka till sitt bo och en liten stund senare finns
en hel massa andra bin på samma plats. Det bi som har hittat
platsen, berättar om sin upptäckt för de andra. Biens språk baseras
på en slags dans, som upphittaren uppför vid boet. De andra bina får
t.ex. av dansens rytm veta hur långt från boet platsen finns.
Den mänskliga kommunikationen
För oss människor utgör kommunikationen grunden för hela vår existens.
För tiotusentals eller t.o.m. hundratusentals år sedan utvecklades
människorasen homo sapiens. Det som skilde och skiljer homo sapiens från
de tidigare människoraserna är förmågan att klara av ett organiserat
samarbete med andra människor.
Människan började göra uppfinningar för att uppfylla vardagliga
behov. Samarbetet människor emellan förutsatte ett talspråk och
gemensamma begrepp. Detta behövdes speciellt vid jakt. För att
kunna fälla större djur började människorna jaga tillsammans, vilket
krävde olika ljud eller ord att t.ex. kunna varna varandra.
Efterhand började man också varna varandra för större faror och på
större områden, t.ex. med hjälp av röksignaler och trummor. Man kan
kalla det för föregångare till dagens masskommunikation. Senare
började man också märka sina djur för att berätta för andra
människor, att djuret var någons egendom.
Kommunikationen är ständigt närvarande i vårt liv. Från att
väckarklockan ringer på morgonen och meddelar oss att det är dags
att stiga upp till att vi önskar vår familj god natt på kvällen. Eftersom
kommunikationen i praktiken tar sig så många uttryck finns det
många olika sätt att granska den:
· Interpersonell kommunikation – kommunikationen mellan två
människor, t.ex. då du talar med en vän.
· Intrapersonell kommunikation – då du kommunicerar med dig själv,
t.ex. skriver en inköpslista
· Extrapersonell kommunikation – då du kommunicerar med
maskiner, t.ex. med din dator
· Masskommunikation – då du lyssnar på radio eller läser en tidning.
Dessutom finns det många underarter till dessa, t.ex. att studera
icke-verbal kommunikation, dvs. hur vi använder kroppsspråket då vi
kommunicerar. Det är en underart till interpersonell kommunikation.
Det finns två sätt att närma sig kommunikationen:
· kommunikation som överföring
· kommunikation som betydelseproduktion.
Kommunikation som överföring
Den första schematiska kommunikationsmodellen utvecklades av
ingenjörerna Claude Shannon och Warren Weaver år 1949. De utvecklade
en ”matematisk” modell för kommunikation. Modellen är egentligen
teknologisk, eftersom den utvecklades för att beskriva hur
informationsteknologin, t.ex. telefonen eller radiovågarna, förmedlar
budskap. Senare har den också tillämpats för att beskriva interpersonell
kommunikation.
Shannon & Weavers kommunikationsmodell
källa = den som sänder meddelandet sändare = kanal genom vilken
man sänder mottagare = kanal genom vilken man tar emot
meddelandet destination = den som tar emot meddelandet sänd
signal = meddelandet så som det ser ut vid sändningen mottagen
signal = meddelandet så som det ser ut vid mottagandet brus =
störningar (noise) även andra störningar än brus
Shannon och Weaver definierar tre olika problemnivåer:
· Tekniska problem: hur exakt och effektivt kan
kommunikationssymboler förmedlas? · Betydelseproblem: hur
noggrant förmedlar symbolerna den betydelse man vill förmedla? ·
Påverkningsproblem: hur effektivt påverkas mottagaren (på önskat
sätt)?
Eftersom Claude Shannon var telefoningenjör koncentrerade han sig
på att lösa de tekniska problemen och överlät de två andra problemen
åt andra. Som ingenjör var han intresserad av att människors prat
förs över från ett ställe till ett annat i oförändrad form och inte så
mycket av vad människor pratade om. För oss är det däremot
intressantare att se på hur effektiv en så här schematisk modell kan
vara i ett vidare perspektiv.
Shannons och Weavers modell har kritiserats för att vara alltför ytlig och
schematisk, eftersom den betraktar kommunikationen bara i en riktning,
där det är endast källan som har en aktiv roll medan destinationen snarast
ses som en passiv mottagare. Därför kallas modellen ibland också för
injektionsmodellen.
Under föreläsning 2 kommer vi att granska fler
kommunikationsmodeller. Claude Shannons och Warren Weavers hela
artikel kan läsas på Bell Laboratories webbplats på adressen
http://cm.bell-labs.com/cm/ms/what/shannonday/shannon1948.pdf.
Redundans och entropi
Redundans hör nära ihop med information. Redundans är det som kan
förutsägas eller kännas igen i ett meddelande. Redundansens motsats är
entropi. Om ett meddelande är mycket förutsägbart kan man säga att det
är redundant – om det däremot inte nästan alls går att förutsäga talar man
om entropi.
Trots att redundanta meddelanden är mycket förutsägbara är
redundansen inte onödig. Tvärtom är den helt vital för
kommunikationen. Teoretiskt sett kan man säga att kommunikation
kan försiggå utan redundans men i praktiken är situationerna så få att
de i princip inte existerar. För att kommunikationen skall fungera
behövs det en del redundans.
Shannon och Weaver visar att redundansen är nödvändig för att
kunna dechiffrera ett meddelande korrekt och den ger oss också
möjlighet att identifiera fel, t.ex. olika stavfel. Om man ändrar en
bokstav i ett ord i ett icke-redundant språk innebär det inte att man
har gjort ett stavfel utan att man har skrivit ett helt annat ord.
Vi kontrollerar alltid varje meddelande vi får utgående från om det är
sannolikt eller inte. Vad som är sannolikt bestäms av vår erfarenhet av
koden och sammanhangen, dvs. av vår erfarenhet av konventioner och
förfarande. Konventionen är en stor källa till redundans. En författare som
bryter mot det konventionella vill inte bli lättförstådd medan de författare
som vill att kommunikationen med läsarna skall flyta smidigt väljer att följa
konventionerna.
Redundansen gör det också möjligt att korrigera de fel som
störningarna leder till. Den som vill vara säker på att bli förstådd
upprepar sitt budskap och kommer inte med för mycket ny
information på en gång medan den som är säker på sin publik kan
kosta sig på ett mer entropiskt budskap.
Redundans hjälper att klara av praktiska kommunikationsproblem.
Dessa problem kan vara relaterade till exakthet och att upptäcka fel,
med kanalen eller med brus, med meddelandets karaktär eller med
dess publik.
Entropin har igen en mindre betydelse eftersom den beskriver ett
kommunikationsproblem och inte ett sätt att förbättra
kommunikationen. Entropi kan bäst förstås som den maximala
oförutsägbarheten.
Kanal, kod och medium
Det finns ytterligare två begrepp som fördjupar modellen: kanal och kod.
Dessa kan bäst beskrivas i förhållande till ett ord som Shannon och Weaver
inte själva använde men som andra författare senare har funnit mycket
användbart, nämligen medium.
Kanal Kanal är det fysiska medel med hjälp av vilket en signal
överförs. De viktigaste kanalerna är · ljusvågor, · ljudvågor, ·
radiovågor, · telefonkablar, · nervsystem, · etc.
Medium Ett medium är i princip det tekniska eller fysiska hjälpmedel
med vilket man omvandlar meddelandet till en signal som kan
överföras via en kanal. Det finns olika typer av medier:
1. Framställande: ”naturliga”, dvs. röst, ansikte, kropp. Kräver att
förmedlaren är närvarande eftersom han/hon är själva mediet.
Begränsat i tid till här och nu och producerar
kommunikationshandlingar
2. Återgivande: böcker, målningar, fotografier, skrifter osv. Använder
kulturella och estetiska konventioner för att skapa en text av något
slag, dvs. representationer. Skapar texter som kan lagra mediet i
kategori 1 och som kan existera oberoende av förmedlaren.
3. Mekaniska: telefon, radio, television osv. Förmedlar kategorierna 1
och 2.
Den största skillnaden mellan kategorierna 2 och 3 är att medierna i
kategori 3 är baserade på ingenjörskunskap och sålunda är föremål
för större teknologiska bindningar och mer påverkade av nivå-A brus
än kategori 2.
Kod En kod är ett system av betydelser som är gemensamt för medlemmar
i en kultur eller en subkultur. Koden består av såväl tecken, regler för hur
och när tecknen används som hur de kan kombineras för att skapa ett mer
komplext meddelande.
Feedback Precis som medium är feedback ett koncept som Shannon
och Weaver inte använder, men som senare forskare har funnit
användbart. Feedback är överföringen av mottagarens reaktion
tillbaka till sändaren, dvs. respons.
http://www.uta.fi/viesverk/grundkurs/fore1/forelasning1.1.html
2011-01-13
