Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter på Salomonöarna 2005 Landet består av ett mycket stort antal öar varav många är isolerade. Detta har gjort det svårt att hålla ihop statsbildningen. De två största öarna, Guadalcanal och Malaita, har befolkningar vilkas inbördes spänningar 1998 resulterade i något som närmast var ett inbördeskrig. Tack vare australisk medling tog konflikten slut och fria val kunde hållas i slutet av 2001. I den regering som tillträdde efter valet fanns representanter för de rivaliserande grupperna. Utvecklingen blev dessvärre inte den önskade. Lag och ordning kunde inte återställas. Salomonöarna har tillträtt konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR), konventionen mot rasdiskriminering (CERD), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor (CEDAW), tilläggsprotokollet till CEDAW samt konventionen om barnets rättigheter (CRC). Man har alltså inte tillträtt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, eller tortyrkonventionen. Dödsstraffet har avskaffats men under kriget liksom därefter har utomrättsliga avrättningar förekommit. Landet har haft svårt att fullgöra sina åtaganden enligt konventionerna och sin rapportering till konventionskommittéerna. Efter valet 2001 försämrades läget snabbt. Våld och övergrepp ökade i omfattning. Rättsapparaten, som före kriget fungerat någorlunda väl, förmådde inte hantera situationen. Redan svaga sektorer för de mänskliga rättigheterna (MR) som rätten till kroppslig integritet, förbud mot tortyr, medias frihet samt kvinnans och barns och andra utsatta gruppers ställning i samhället försämrades ytterligare. Oroligheterna resulterade i att åtskilliga 2(3) öbor gav sig på flykt till säkrare områden. Den polisstyrka som upprättades efter valet förmådde inte göra så mycket och läget blev alltmer bekymmersamt. Krisen innebar att statens inkomster kraftigt reducerades med följd att hela samhällssektorn kom i olag. Medel saknades för centrala samhällsfunktioner. Skola och hälsovård - redan före valet mycket utsatta områden – fick ytterligare problem. Läget inom hälsosektorn kompliceras ytterligare av att den särskilt farliga malariavarianten falciparum finns i endemisk form på öarna. Regeringens och de politiska institutionernas auktoritet urholkades allteftersom månaderna gick. Det blev alltmer uppenbart att något drastiskt måste göras om inte Salomonöarna skulle komma att rankas som en sviktande stat. Efter mycken tvekan och ett omfattande nationellt och internationellt förankringsarbete ingrep till sist Australien. Regeringen, parlamentet och generalguvernören i Honiara hade då samtliga vädjat till grannstaterna om ett snabbt engagemang. Den regionala samarbetsorganisationen Pacific Islands Forum stod enigt bakom Australiens initiativ. I operationen Regional Assistance Mission to Solomon Islands (RAMSI), även kallad “Helpem Fren” deltar också Nya Zeeland, Tonga, Fiji och Papua Nya Guinea. Från början ingick ungefär 2 000 militärer och några hundratal poliser och civila rådgivare. Militären skulle garantera rådgivarnas säkerhet och stå för logistiken. Man har koncentrerat sig på att samla in och förstöra illegala vapen, med att neutralisera rivaliserande grupper och med att på olika sätt bekämpa våld, korruption och kriminalitet. Åtskilliga orosstiftare och våldsverkare har häktats och väntar på att bli lagförda. I denna grupp ingår ett antal polisofficerare. Viktigast har varit att få lag och ordning att fungera. De civila rådgivarna arbetar med att inom förvaltningen skapa nya rutiner och processer och få igång central och lokal administration. En ny författning, rättsapparaten och en fungerande budgetprocess prioriteras. Ordningen är nu så pass god att hittills gällande reseavrådan i stort sett kunnat upphävas. Utvecklingen går nu snabbt i rätt riktning. Salomonöarna befinner sig nu i ett nytt läge - goda förutsättningar finns för en klar och snabb förbättring på flera samhällsområden. MR-frågorna ges hög prioritet i det återuppbygge som pågår. Den militära närvaron har i stort sett kunnat avvecklas. Cirka 350 poliser från de länder som deltar i RAMSI finns i landet och bidrar till att upprätthålla lag och ordning. Polisväsendet har reformerats och fått ny ledning. De civila myndigheterna har numera kontroll över polisstyrkorna. 3(3) Men det tar tid att förändra från nära nog totalt kaos till ett fullt ut fungerande samhälle. För RAMSI återstår mycket. Fortfarande förekommer etniskt våld, mord och överfall. Rättsväsendet följer brittisk modell och fungerar nu åter, men eftersläpningarna är dock ett problem. Rättsapparaten hinner inte med. Nästa val beräknas äga rum i februari eller mars 2006. Valet skulle ha ägt rum i december 2005 men har kommit att skjutas upp. Mötesfrihet och religionsfrihet fungerar. Enskilda organisationer får verka fritt och kritik av rådande förhållanden uttalas fritt. Röda korset verkar i landet. Besök i fängelser tillåts. En ombudsman finns men verksamheten hämmas av brist på resurser. Media fungerar ganska bra. Ingrepp har förekommit men läget har förbättrats. Radiosändningar är viktiga då analfabetismen är hög. Internet byggs ut och inga restriktioner förekommer. Kvinnans ställning är svag. Det finns ingen kvinna i parlamentet, dock tre inom högre befattningar i regeringskansliet. Misshandel och våld är vanligt förekommande. RAMSI har satsat på skolor men skolgången är inte obligatorisk och fortfarande är det bara ca 60 procent som går i grundskola. Betydligt lägre tal gäller för undervisning på högre nivåer, och betydligt fler pojkar än flickor får undervisning. Inga uppgifter finns om människohandel. Homosexuella förbindelser är olagliga och beivras. Facklig verksamhet garanteras i författningen. Kollektivavtal förekommer men knappast på nationell nivå. En tvistedomstol finns. Det finns regler mot barnarbete och bestämmelser om minimilön.