Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning
grundad på Utrikesdepartementets
bedömningar vid årsskiftet 2013/2014.
Rapporterna om öarna i Oceanien kan
bara ge en översiktlig bild av läget
för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör också sökas
från andra källor.
Mänskliga rättigheter på Salomonöarna 2013
ALLMÄNT
Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
De medborgerliga och politiska rättigheterna respekteras i stor utsträckning,
men förövare av våldsbrott mot kvinnor går ofta fria och det förekommer
korruption bland högt uppsatta politiker.
Det finns mycket omfattande brister inom de ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheterna i landet.
Det råder brist på tillgång till bostäder, rent vatten och sanitetsanläggningar.
Sjukvården är otillräcklig i förhållande till medborgarnas behov. Hiv/aids är
mycket utbrett och ungdomar har mycket låg kunskap om förebyggandet av
sexuellt överförbara sjukdomar.
Arbetslösheten är hög och läs- och skrivkunnigheten varierar mycket inom
landet och är i vissa områden så låg som sju procent.
Mäns våld mot kvinnor är utbrett. Våldtäkter var under året mycket vanligt och
är inte kriminaliserat inom äktenskapet. Ett brudpris betalas av mannen till
kvinnans familj innan ingående av äktenskap.
Barns rättigheter kränks i mycket hög omfattning bland annat genom
barnarbete, en lägsta straffbarhetsålder på åtta år och barnaga. Kommersiell
sexuell exploatering av barn förekommer.
Homosexualitet är kriminaliserat. Landet saknar ett nationellt system för skydd
av flyktingar. Det finns inget särskilt lagstadgat skydd för personer med
funktionsnedsättning.
2
Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Salomonöarna har ratificerat följande konventioner om de mänskliga
rättigheterna.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, ICESCR
1982. Landet har reservat sig mot artikel 7, 13 och 14. Det fakultativa
protokollet om enskild klagorätt har undertecknats 2009 men inte
ratificerats.
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination, CERD,
1982.
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against
Women, CEDAW, 2002 samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt 2002.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child,
CRC, 1995. De två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter respektive om handel med barn och barnpornografi har
undertecknats 2009, men inte ratificerats.
- Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, 1995,
samt det tillhörande protokollet, 1995.
- Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court, ICC, undertecknades 1988 men har ännu inte
ratificerats.
- Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, undertecknades
2008, men har ännu inte ratificerats.
Salomonöarna lämnade in samtliga rapporter till CEDAW-kommittén 2013. I
övrigt har landet inte rapporterat till någon av konventionskommittéerna sedan
2001.
Salomonöarna har utfärdat en stående inbjudan till FN:s särskilda rapportörer,
och flera av dessa har besökt landet under de senaste åren.
Salomonöarna genomgick under 2011 FN:s universella granskning av
respekten för mänskliga rättigheter, Universal Periodic Review ,UPR. I rapporten
från granskningen uppgavs att landet med hjälp av utländskt bistånd var på god
väg att nå millenniemålen. Framsteg hade gjorts när det gällande hälsa och
utbildning samt stabilisering av det ekonomiska systemet. Det utbredda
problemet med våld mot kvinnor och barn togs upp i många av de
rekommendationer som gavs till Salomonöarna under granskningen. Vidare
gavs rekommendationer om att genomföra reformer för att öka kvinnors
3
deltagande i det politiska livet, och att ratificera konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
Salomonöarna är en stat inom det brittiska samväldet. Statsöverhuvud är den
brittiska monarken, representerad genom en i landet bosatt generalguvernör.
RAMSI, the Regional Assistance Mission to Salomon Islands, är en regionalt
sammansatt hjälpstyrka som till följd av inbördeskriget 1999-2003 fortfarande
verkar i landet på inbjudan av regeringen. Styrkan består av personal från
femton grannländer med Australien och Nya Zeeland i spetsen. RAMSI
tillsattes för att stabilisera den oroliga situationen i landet och för att lägga
grunden till en positiv politisk och ekonomisk utveckling. Under 2013
avvecklades RAMSI:s militära bidrag, men civila insatser, exempelvis för att
bygga upp poliskårens kapacitet, fortsätter.
De insatser som gjorts från RAMSI:s sida har bidragit till att öka kunskaperna
om mänskliga rättigheter bland poliser och inom rättsväsendet.
Det finns inga rapporter om påtvingade eller politiskt motiverade
försvinnanden under de senaste åren.
Landets fängelser uppges vara av godtagbar standard. Myndigheterna tillåter
regelbundna besök av oberoende människorättsorganisationer. Röda korset
hjälper anhöriga från avlägsna platser att besöka fångar.
Enligt Amnesty International är dödsstraff avskaffat för alla brott och sista
avrättningen skedde 1978.
Frihetsberövade personer har rätt till juridiskt ombud och till information om
skälen för frihetsberövandet. Beslut om frihetsberövande fattas efter rättslig
prövning och kan överklagas. Resurserna är bristfälliga och även om domare
och annan rättsvårdande personal rekryterats från andra länder räcker inte
resurserna till, vilket medför minskad rättssäkerhet.
Konstitutionen ger medborgarna rätt att röra sig fritt och det förekommer inga
inrikes eller utrikes resebegränsningar.
Lagstiftningen föreskriver att rättsväsendet ska vara självständigt och opartiskt.
Åtalade har rätt till juridiskt ombud, möjlighet till vittneskonfrontationer och
överklagande av ett domslut. Personer som står anklagade för grova brott har
rätt till rättshjälp från staten.
Polisens arbete granskas av en intern utredningsgrupp. Det finns tecken på att
enskilda polismäns lojalitet ofta ligger hos dennes etniska grupp och ”wantok”
4
(by, släkt eller storfamilj) snarare än hos staten. Det finns en
ombudsmannainstitution som kan ta emot anmälningar om övergrepp och
diskriminering.
Barn mellan åtta och tolv år kan hållas ansvariga för brott om de bedöms ha
förmåga att förstå att handlingen var kriminell. FN:s barnrättskommitté har
uppmanat Salomonöarna att höja straffbarhetsåldern till minst tolv år.
FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor besökte landet 2012 och uppger
att straffrihet är ett mycket stort problem vid våldsbrott mot kvinnor. Hon
menar att lagstiftningen behöver förändras så att förövare av våldbrott mot
kvinnor effektivt kan åtalas. Hon menar även att ett stort problem är att
rättsväsendet inte finns tillgängligt i de yttre delarna av ögruppen, vilket
förhindrar lagföring av förövarna.
Korruptionen uppges vara utbredd. Under de senaste åren har flera högt
uppsatta politiker anklagats och utretts för misstänkt korruption.
Salomonöarna ratificerade FN:s konvention mot korruption 2012. Det finns
nationell lagstiftning mot korruption, men efterlevnaden av denna ifrågasätts.
Konstitutionen i Salomonöarna ger skydd för yttrande- och tryckfrihet.
Den regionala hjälpstyrkan RAMSI tillhandahöll under 2013 visst stöd och
utbildning till landets journalister. Freedom House uppger att politiker ibland
försökt skrämma journalister till tystnad. Landets enda radiostation drivs av
staten, och det finns ett fåtal tryckta medier. Det finns ingen lokal tv-kanal,
men utländska sändningar kan tas emot via satellit.
Det finns inga rapporter om statliga inskränkningar av användandet av
internet. Däremot är tillgängligheten begränsad på grund av bristande
infrastruktur och höga användarkostnader.
Konstitutionen ger skydd för mötes- och föreningsfrihet. Tillgängliga uppgifter
tyder på att dessa rättigheter generellt respekteras. För att kunna demonstrera
krävs tillstånd, vilket oftast ges.
Konstitutionen ger skydd för religionsfrihet. Det förekommer inga rapporter
om våld eller diskriminering av personer som tillhör religiösa minoriteter.
Den lagstiftande församlingen består av ett enkammarparlament med 50
ledamöter som väljs för perioder om fyra år. Partiväsendet är svagt och
personliga och etniska lojaliteter är viktiga. Utöver parlamentet har
Salomonöarna en regering som ofta är föremål för misstroendevotum, vilket
gör att den regelbundet byts ut. Landet har även tio provinsregeringar som är
politiskt svaga. Alla medborgare har rösträtt från 18 års ålder.
Valet 2010 bevakades av 62 utländska valobservatörer och beskrevs överlag
som korrekt genomfört. Det finns inga lagliga hinder för kvinnor ställa upp i
5
politiska val, trots detta valdes inga kvinnliga ledamöter vid det senaste
parlamentsvalet. En kvinnlig ledamot valdes in i ett fyllnadsval 2012.
Den regionala hjälpstyrkan RAMSI arbetar med insatser för att förbättra
kvinnors karriärmöjligheter i den offentliga sektorn och med att även på andra
sätt stärka kapaciteten och kompetensen inom en offentliga förvaltningen
exempelvis genom stöd till provinsregeringar och upprättandet av
ombudsmannafunktioner.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
Salomonöarna har endast ratificerat en av ILO:s åtta centrala konventioner.
Arbetslösheten är hög. Det finns inga lagar som begränsar arbetstagares
möjligheter att kollektivt förhandla om löner och andra förmåner. Strejker är
tillåtna i både offentlig och privat sektor men kräver att regeringen underrättas.
Tvister på arbetsmarknaden avgörs av oberoende och partsammansatta organ
som består av en ordförande från rättsväsendet samt en representant för
arbetstagare respektive arbetsgivare. Tvångsarbete är förbjudet.
85 procent av invånarna på Salomonöarna lever på landsbygden och jordbruk
är den största källan till inkomst.
Salomonöarnas arbetslivsminister fastställer en minimilön. Minimilönen är
dock inte tillräcklig för att ge en familj en rimlig levnadsstandard. Lagen ger
dock arbetstagare rätt till sjuklön, betald semester och tillägg för övertidsarbete
samt helgarbete. Det finns en arbetsmiljölagstiftning men det är oklart i vilken
utsträckning den efterlevs, framför allt på mindre arbetsplatser.
Salomonöarnas geografi samt bristerna vad gäller infrastruktur gör att
tillgången till tillfredsställande hälsovård är begränsad för många medborgare.
Landets enda större sjukhus finns i huvudstaden. I dagsläget råder det stor brist
på sjuksköterskor. Regeringen ser därför över det gällande rekryteringsstoppet.
Den offentliga psykiatriska vården i landet är bristfällig.
Preventivmedel finns tillgängligt på samtliga statliga sjukhus och kliniker, men
enligt UNICEF fanns det mellan 2008-2012 en väldigt stor skillnad mellan hur
ofta flickor och pojkar i åldern 15-24 år, med sammanlagt fler än en sexpartner,
använde kondom. Omkring 39 procent av pojkarna skyddade sig med kondom
medan endast 18 procent av flickorna skyddade sig med kondom, vilket bland
annat förklaras av att flickor i större utsträckning haft sexuellt umgänge med
män över 24 år.
Förekomsten av tuberkulos och hiv/aids är omfattande.
Mödradödligheten är relativt hög, med 93 dödsfall per 100 000 födslar enligt
Världsbanken.
6
Grundskolan är inte obligatorisk och en större andel pojkar än flickor går i
skolan. Kvaliteten på utbildningen har förbättrats tack vare internationellt
utvecklingssamarbete. Det finns inte längre några skolavgifter för
grundskolenivån, vilket tidigare i betydande grad begränsat många barns rätt till
utbildning.
Läs- och skrivkunnigheten bland barn och ungdomar är låg. Enligt en rapport
från Världsbanken 2013 är skillnaden mycket stor mellan regeringens
uppskattning av läs- och skrivkunnigheten, som hävdar att den ligger på 84%
och oberoende organisationers uppskattning av läs- och skrivkunnigheten, som
bedömer att den ligger mellan 7- 34%.
Internationella Röda Korset har finansierat en skola speciellt avsedd för barn
med funktionsnedsättning.
Salomonöarna placerade sig 2013 på plats 143 av 187 i FN:s utvecklingsindex,
Human Development Index , HDI.
Bristen på bostäder i och omkring huvudstaden medför att allt fler personer
bor i kåkstäder, med bristande tillgång till vatten och sanitet. Landet är mycket
beroende av bistånd från utlandet.
En rad initiativ från RAMSI har lett till förbättrad tillgång till vatten och
elektricitet. Bristande infrastruktur försvårar utvecklingen. De geografiska
avstånden är stora och transaktions- och transportkostnader är således höga.
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
FN:s särskilda sändebud för våld mot kvinnor fann att kvinnor generellt sett
åtnjöt tillgång de mänskliga rättigheterna till en betydligt lägre grad än män,
särskilt inom politik, utbildning och tillgången till ekonomiska resurser.
Våld mot kvinnor var mycket vanligt förekommande och Världsbanken
rankade 2012 Salomonöarna som det land i världen där våld mot kvinnor är
mest utbrett. Sexuella trakasserier och våldtäkt inom äktenskapet är inte
kriminaliserat. Det finns ett system där mannen vid äktenskapets ingående
betalar kvinnans familj en summa pengar, ett så kallat brudpris. Kvinnorna får
på grund av detta brudpris svårt att lämna en misshandlande make, vilket anses
förvärra problemen med våld inom äktenskapet. Polisen har en särskild enhet
som uteslutande arbetar för att förhindra sexuellt våld.
2011 krävde Amnesty International att landet skulle stärka kvinnors ställning
genom förändring av landets lagstiftning. Enligt en undersökning av frivilligorganisationen Secretariat of the Pacific Community (2009) hade minst 64 procent
7
av alla kvinnor blivit utsatta för våld av en närstående. Undersökningen
föranledde framtagandet av en nationell åtgärdsplan för våld mot kvinnor.
Kvinnor och män har samma rättigheter inför lagen vad gäller äganderätt och
arvsrätt.
Kvinnors möjlighet att delta i det politiska och ekonomiska livet är begränsad.
Högsta domstolen hade under 2012 inga kvinnliga domare.
Prostitution är förbjuden i lag.
Kommissionen för lagreformer har under 2013 lagt fram rekommendationer
för ny lagstiftning som berör kvinnor och barn. I samband med arbetet kring
lagreformer genomfördes en undersökning som visade att 55% av alla kvinnor
blivit utsatta för sexuellt våld av sin partner. Kommissionen konstaterade att
straffen för sexualbrott är låga.
I FN:s index för bristande jämställdhet, Gender Inequality Index, GII, placerade
sig Salomonöarna på plats 143 av 195.
Under 2000-talet har ett antal förbättringar skett inom flera områden avseende
barns rättigheter. Tillgången till utbildning ökar, liksom tillgången till hälsovård.
Barnadödligheten har minskat, men är internationellt sett fortfarande hög.
Enligt UNICEF dog 3 procent av alla barn mellan 0-5 år under 2012, vilket
kan jämföras med fyra procent 1990.
Barnarbete är vanligt och begränsar många barns rätt till utbildning. Lagen
förbjuder dock barn under tolv år att arbeta, med undantag för lättare
jordbruksarbete i sällskap av föräldrar. Barn under 15 år får inte arbeta inom
industrin eller på fartyg. För arbete i gruvor samt arbete nattetid krävs det att
personen uppnått 18 års ålder men implementeringen av dessa regler uppges
vara otillfredsställande. Under inbördeskriget förekom det att barn rekryterades
som soldater.
Den lagstadgade straffbarhetsåldern är åtta år, vilket har kritiserats av FN:s
kommitté för barns rättigheter. Föräldrar, andra vårdnadshavare och lärare har
rätt att aga barn.
Det förekommer att barn på de avlägsna öarna, barn som tillhör minoriteter
och barn med funktionsnedsättning diskrimineras. Det finns även uppgifter
om att flickor diskrimineras i förhållande till pojkar, bland annat vad gäller
tillgången till sjukvård och utbildning.
Kommersiell sexuell exploatering av barn är förbjuden i lag, men förekommer
fortfarande. Barnpornografi är förbjuden och kan ge upp till tio års fängelse.
Konstitutionen fastställer att ingen person, oavsett kön, ras, etniskt ursprung
eller hudfärg, får nekas tillträde till offentliga platser. Konstitutionen förbjuder
även lagar som i övrigt har diskriminerande verkan. Salomonöarnas befolkning
8
utgörs av 95 procent melanesier, 3 procent polynesier, 1 procent mikronesier
och 1 procent med annan etnisk, bland annat kinesisk, bakgrund.
Vid flera tillfällen har Salomonöarna präglats av etniska motsättningar på
landets största ö Guadalcanal. Personer som tillhör den kinesiska minoriteten
utsätts ofta för social diskriminering. Personer med polynesisk och mikronesisk
bakgrund har i vissa delar av landet svårt att få arbete och begränsade
möjligheter till att äga mark.
Samkönat sexuellt umgänge är förbjudet i lag. För män kan en överträdelse ge
upp till 14 års fängelse och för kvinnor fem års fängelse. För män är dessutom
försök till sexuellt umgänge med en annan man kriminaliserat och kan ge upp
till sju års fängelse. Inga rapporter om åtal finns från 2012. Bristen på officiell
statistik gör det svårt att bedöma i vilken mån våld eller hatbrott relaterade till
sexuell läggning förekommer.
Det saknas ett nationellt system för skydd av flyktingar. Under 2012 beviljade
landet inga personer flyktingstatus eller asyl. Myndigheterna utvisar inte
personer till länder där deras liv eller frihet riskeras på grund av ras, religion,
nationalitet eller politiska åsikter.
Flera öar hotas av den globala uppvärmningen och stigande havsnivåer, vilket
på sikt kan resultera i internflyktingar.
Det finns inget lagstadgat skydd av rättigheter för personer med
funktionsnedsättning, och till exempel är tillgängligheten till offentliga
byggnader för dessa personer bristfällig. Landet har en skola för barn med
funktionsnedsättning. Det finns ett kontor i huvudstaden som hjälper personer
med funktionsnedsättning att hitta arbete, men arbetslösheten är likväl
förhållandevis hög bland denna del av befolkningen. Oftast finns inget arbete
utanför familjen för den som har en funktionsnedsättning.
ÖVRIGT
Ett flertal olika nationella och internationella frivilligorganisationer verkar fritt i
landet. Dessa organisationer gör betydande samhällsinsatser och har i
huvudsak ett gott samarbete med myndigheterna.
Salomonöarna är mycket beroende av ekonomiskt stöd från utlandet. De
största givarna är Australien och Nya Zeeland.
Under 2013 avvecklades RAMSI:s militära bidrag, men civila insatser,
exempelvis för att bygga upp poliskårens kapacitet, fortsätter.
Salomonöarna omfattas av EU:s partnerskapsavtal med Afrika, Karibien och
Stillahavsområdet (Cotonouavtalet). Avtalets syfte är att främja hållbar
ekonomisk utveckling och fattigdomsbekämpning i AVS-länderna. Avtalet
lägger stor tonvikt vid mänskliga rättigheter, demokrati, rättstatsprincipen och
god samhällsstyrning.
9
Den regionala samarbetsorganisationen för mänskliga rättigheter, The Asia
Pacific Forum of National Human Rights Institutions, genomför stödprojekt i
Salomonöarna. Mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och värnande om
rättsstatsprincipen är viktiga inslag i detta arbete.
