delar av knölrötter 3R.3 Knölrötter är uppsvällda rötter som har en vatten- och näringslagrande funktion. De kan ha olika former och storlek. Alla rötter på en planta behöver inte vara knölrötter (B). Knölrötter kan även kallas amrötter. Amrötter beskrivs som rötterna på svalört (Ranunculus ficaria) (E, F). (Bell 2008, s. 140, Widén & Widén red. 2008, s. 182) blad 1 (1) sitter vid plantans bas växer det ut knölrötter. När dessa lossnar från plantan följer knoppen med och en ny planta kan utvecklas (F). (Bell 2008, s. 140, J. Bengtsson) C1 D1 E Svalört (Ranunculus ficaria) delas på Djupedals plantskola. Plantor i vila i augusti. A Dahlia, en växt med knölrötter som grävs upp var höst. Pilen visar en nybildad rot i oktober. D2 C2 B Daglilja (Hemerocallis) har några rötter som sväller upp. Dagliljerötter är adventivrötter. C1, C2: Hermann Krupke, Guldsmedsgårdens plantskola delar en pion (Paeonia), av en Quad-hybrid i olika stora delar. Denna kan inte bilda adventivskott från rötterna annat än högst upp på roten. Plantan måste därför delas så att var rotdel får med minst en synlig knopp för att en ny planta ska kunna utvecklas. D1: Bondpion (Paeonia x festiva), en korsning med bergspion (P. officinalis). D2: En knölrot som lossnat från moderplantan hos bondpion. Adventivskott har utvecklats mitt på roten. En del växter går att föröka med delar av knölrötterna. De flesta växter måste dock ha med minst ett skott från plantans övre del (där skotten sitter (C1, C2). (Kester et al. 2002, s. 581) Hos några arter kan nya skott utvecklas från adventivknoppar längre ner på roten om de avskiljs från moderplantan (D2), t.ex. pioner som härstammar från bergspion (P. officinalis) och turkisk pion (P. peregrina) (H. Krupke). Naturlig delning, vilken kan utnyttjas i odling av knölrötter med knopp sker hos svalört. Från knoppar som Katalog: förökningsdelar sid 59 F Svalört (Ranunculus ficaria) har utvecklat nya plantor från knölrötter med knopp.