MATERIAL för STUDIEWEBBSIDAN 150317 Nyttig fakta om Blåmusslan (Mytilus Edulis) Fisk och skaldjur tillhör de livsmedel som vi ur hälsoperspektiv bör äta mer av, gärna 2-­‐3 gånger i veckan (Svenska Livsmedelsverkets rekommendationer). De är viktiga källor till flera essentiella mineraler och vitamin, men innehåller även omega-­‐3 fettsyrorna EPA och DHA, som har visat sig ha positiva hälsoeffekter genom att förebygga sjukdomar, såsom hjärt-­‐kärlsjukdom, genom effekter både på blodfetter och på inflammation. Miljö-­‐ och hälsoaspekter när det gäller fisk och skaldjur Idag är många hav överfiskade och tyvärr kräver även fiskodlingar att delar av fodret består av fiskmjöl/fiskolja för att förse fisken med livsviktiga omega-­‐3 fettsyror. Det är ännu oklart hur vi ska kunna producera fisk (eller n-­‐3 fettsyror) till ett rimligt pris, både rent ekonomiskt och ur ett hållbarhetsperspektiv. Blåmussla innehåller i likhet med fisk n-­‐3 fettsyrorna EPA och DHA, B12, selen, riboflavin och dessutom mycket karotener, men också andra intressanta ämnen. Fisk och skaldjur ses dock ofta som en homogen livsmedelsgrupp och därför kan effekter från olika typer av fisk eller skaldjur sällan skiljas ut i koststudier. Det finns inga tidigare studier där man enbart undersökt intag av skaldjur eller musslor. Blåmusslan har positiva effekter på den omgivande miljön genom att filtrera vattnet och ”äta upp” den överflödiga näring genom att äta plankton som finns i våra kustvatten. Odling/skördning av blåmusslor kan därmed minska negativa effekter av planktonblomning, motverka övergödning och därmed bidra till ett friskare hav. Sedan den 4 februari 2014 kan blåmusslor från svenska västkusten få Marine Stewardship Councils märkning (MSC-­‐ märkas), vilket betecknar ett hållbart fiske. Finns det några kända risker med att äta blåmusslor? Blåmusslor livnär sig av planktonalger som periodvis kan bilda ett gift. Musslan kan då orsaka magsjuka. Regelbundna kontroller av förekomst av toxiska alger sker i samtliga vatten där musslor skördas och vattnens stängs för skörd vid förekomst av toxinproducerande alger. Giftet som algerna innehåller och som kan hamna i musslan försvinner efter ett tag och musslan kan återigen skördas. Dvs de musslor som finns i handeln är säkra. Eftersom blåmusslan är ett filtrerande djur är det lätt att tänka att blåmusslor innehåller mer miljögifter än andra arter, men så är det inte. Dels odlas/skördas inte musslor i vatten som anses ha för höga nivåer av miljögifter och dels så är musslan tidig i näringskedjan och därmed anrikas inte miljögifter på samma sätt som tex i större rovfiskar. Musslor som skördas för konsumtion kontrolleras löpande så att de inte når gränsvärdena för eventuella miljögifter, vilka styrs av European Food Safety Authority, EFSA. Gränsvärden sätts så att det ska vara utan risk att äta livsmedlet i fråga varje dag i hela sitt liv så kallat-­‐TDI värde (Tolerabelt dagligt intag). Därför bör kontrollerade skördade musslor inte utgöra någon fara för den som konsumerar dessa. Rekommendationerna enligt NNR och SLV är att äta fisk och skaldjur 2-­‐3 gånger i veckan. En normal portion är ca 100-­‐150 g. I studien skall 5*75g musslor intas varje vecka, dvs 375g/vecka jämfört med rekommenderat intag mellan 200-­‐450g. Att enbart äta musslor inom ramen för ”fisk och skaldjur” bör inte ha någon negativ konsekvens. Det är framförallt feta fiskar från Östersjön och insjöfiskar som är kontaminerade med för höga halter av PCB och dioxiner samt MATERIAL för STUDIEWEBBSIDAN 150317 kvicksilver. Blåmusslor är långt ner i näringskedjan och har en relativt låg fetthalt vilket innebär att musslor inte tillhör de arter som har höga halter av miljögifter. Däremot är blåmusslan ett ganska känsligt djur och då det är semi-­‐sessila (dvs lever fastsittande på ett ställe större delen av sitt liv) används dessa ibland för att mäta föroreningar i havet med utgångspunkt i att studera hur havets flora och fauna drabbas av miljögifter. Därför kan det ibland missuppfattas att musslor skulle vara mer förorenade än andra arter. Näringsinnehåll i blåmusslor I tabellen nedan finns uppgifter på hur mycket mineraler och vitaminer som tillagade musslor innehåller, samt vilka rekommenderade doser kvinnor behöver och genomsnittliga intaget bland svenska kvinnor. Förutom att blåmusslorna innehåller en liten mängd av de långkedjiga omega-­‐3 fettsyrorna så har det även ett högt innehåll av många mineral och vitaminer. Framförallt skulle ett dagligt intag av musslor kunna göra väsentlig skillnad för att fler skulle nå dagsbehovet, där det i snitt inte nås idag, för järn och selen. Innehåll i blåmusslor. Data från livsmedelsverkets (www.slv.se) Energi (kJ)(kJ) Energi (kcal)(kcal) Protein(g) Fett(g) Kolhydrater(g) Vatten(g) Summa mättade fettsyror(g) Summa enkelomättade fettsyror(g) Summa fleromättade fettsyror(g) EPA (Fettsyra 20:5)(g) DPA (Fettsyra 22:5)(g) DHA (Fettsyra 22:6)(g) Summa långkedjiga omega-­‐3 fettsyror Vitamin D(µg) Riboflavin(mg) Vitamin B12(µg) Järn(mg) Kalcium(mg) Selen(µg) Zink(mg) Musslor konserv u lag 400 96 15,8 2,5 2,3 77 0,4 0,5 Rek. dagligt intag kvinnor 30-­‐
61år Medelintag kvinnor Riksmaten 2010/11 % av rek. dagligt intag från 100 g blåmussla: 0,6 0,2 0 0,1 0,3 0 0,24 10 7,4 71 60 3,6 10 1,2 2 15 800 50 7 6,4 1,4 50 9,5 820 42 9,5 0 20 500 50 9 120 51
