Den tjugosjunde oasen 1 Petrus 3:18b-20
Där lär vi oss varför Jesus steg ned till dödsriket.
… men han gjordes levande i anden,
och så kunde han stiga ner och predika
för andarna i deras fängelse. De hade
en gång vägrat att lyssna, när Gud
tålmodigt väntade i Noas dagar, medan
arken byggdes i vilken några få, bara
åtta
människor,
räddades
genom
vattnet.
Här hör vi fortsättningen av
trosbekännelsens lovsång:
Nederstigen till dödsriket.
... men han gjordes levande i anden, och så kunde han stiga ner
och predika för andarna i deras fängelse.
De som tog ned Jesus från korset, trodde att allt var slut. Jesu kropp låg
där stel och kall. Aldrig skulle dessa ögon kunna se mer. Aldrig skulle
dessa läppar kunna forma några ord mer. Hans öron skulle inte kunna
höra och hans händer skulle aldrig mer kunna röra vid någon sjuk.
Men, skriver Petrus. Det finns ett men här. Det såg ut som om allt var
slut, men han gjordes levande i anden.
Vad menas? Detta hör till dunklaste ställena i Nya Testamentet. Vi frågar
texten:
NÄR sker nedstigandet?
Man kan tänka sig två svar:
1. Det kan syfta på tiden efter uppståndelsen.
Jesus uppstod från de döda. Jesus blir levande. Den uppståndne Kristus
får nu en ny existensform. Han som gick genom stängda dörrar går nu
genom det som skiljer vår värld från dödens värd. Den uppståndne Jesus
nedstiger till dödsriket. Han gör det efter sin uppståndelse.
2. Det kan också syfta på tiden mellan döden och uppståndelsen.
Trosbekännelsen pekar på det. Mellan ”korsfäst, död och begraven” och
”på tredje dagen uppstånden”, kommer orden ”nederstigen till dödsriket”.
När Josef från Arimataia och Nikodemus höll på med att svepa Jesu döda
kropp och lägga den i en grav, var Jesus fullt sysselsatt. Petrus säger vad
han då gjorde. Han predikade. När Jesus dog fysiskt, fortsatte han i
anden. Det går inte att stoppa Jesus. Hans död förflyttade honom från vår
värld och placerade honom i en värld, där han aldrig förr hade varit.
Petrus ger dock inte något klart svar över tidpunkten. Vi får inte veta om
det skedde efter uppståndelsen eller mellan döden och uppståndelsen
1
Den tjugosjunde oasen 1 Petrus 3:18b-20
Var skedde det?
Det ger Petrus svar på. Hans kropp dödades men han gjordes
levande i anden, och så kunde han stiga ner och predika för
andarna i fängelset.
Jesus nedsteg till dödsriket. Dödsriket är platsen där de hädangångna
väntar på domens dag. Denna plats kan beskrivas som ett fängelse, se
Upp 18:2; 20:1-7; 2 Petr 2:4.
Vilka är dessa andar i fängelset?
Fortsättningen i denna mycket dunkla text säger att de på något sätt
hörde ihop med dessa som en gång vägrat att lyssna när Gud
tålmodigt väntade i Noas dagar.
Vi kan tänka oss två olika svar:
1. Andarna i fängelset var dåtidens ”värstingar”
Petrus säger att Jesus predikade för människor som levde på Noas tid.
De lyssnade inte på Noas domsförkunnelse. Judiska utläggare av
Noahistorien brukade säga att Noa enträget förkunnade omvändelsens
budskap för dem. Men de lyssnade inte. Dessa obotfärdiga på Noas tid
betraktades som urtypen för syndare. Dåtidens "värstingar". De vägrade
att lyssna när Gud tålmodigt väntade på dem.
Budskapet i denna tolkning skulle då vara att Jesu försoningsgärning
gäller alla i alla tider: Dem som levde på Jesu tid, dem som levde före
Jesus och dem som lever nu. De som Petrus skriver till skulle med detta
förstå att om Jesu dog för "värstingarna" på Noas tid, så gällde det också
för dem som smädar och misshandlar de kristna i Mindre Asien.
Ett annat svar är att
2. Andarna i fängelset var Guds fallna söner.
Dem Jesus predikade för kan också syfta på de Guds söner som
omtalas i 1 Mos 6. De var himmelska andar som syndade med jordiska
kvinnor. Och de blev orsaken till att syndafloden kom. Dessa Guds söner,
dessa andeväsen, skulle vara kungars och änglars skyddsänglar. När de
syndade upphörde de att skydda. De hade till uppgift att ta hand om
andra men gick över till att leva för sig själva.
I stället för att vara skyddsmakter, som hjälpte människor att leva nära
Gud, blev de fördärvsmakter som höll människor borta från Gud.
Och dessa andar som nu hölls i fängelse, kom nu i mörkrets tjänst. De
blev andemakter, som står bakom den hedniska världen.
Vad Jesus nu gör är att han predikar för dem. Han proklamerar sin seger
över dessa andemakter. Dessa andemakter förlorar nu sitt grepp om
hedendomen. Eftersom Jesus förkunnat sin seger för dem är det nu fritt
fram att förkunna evangelium för hedningarna. Hedendomens makt är
bruten.
2
Den tjugosjunde oasen 1 Petrus 3:18b-20
VAD predikade Jesus?
Det sägs inte. Det grekiska ordet för predika syftar mestadels på
förkunnelsen av evangelium.
Jesus förkunnar sin seger över fienden Döden. Han ropar ut sin seger
över alla makter och krafter som förstör det liv vi fått från Gud.
Jesus går in i Dödens rike och ut därifrån.
Fienden Döden kunde inte behålla Jesus i sitt våld. Det var alldeles
omöjligt.
Varför?
Därför att Döden bara kan behålla den i sitt våld som den slagit Syndens
bojor på.
Den som syndar blir fångad och fängslad av Döden. Men Jesus syndar
aldrig.
Han är lydig intill döden.
Därför får Synden inte någon makt över Jesus. Där finns inga trådar,
inga snören, inga rep att hålla fast Jesus i. Döden får inte någon makt
över Jesus. Det är i stället Jesus som får makt över Döden. I Jesu närhet
förlorar Döden sin makt.
Grubbelfrågor:
1. Varför behövde Jesus stiga ned till
dödsriket?
2. När gjorde Jesus det?
3. Var gjorde Jesus det?
4. Vilka är dessa andar som fick höra hans
predikan?
5. Vad predikade Jesus?
6. Och när du sitter och vilar vid oasen,
tänk igenom Jesu predikan i dödsriket?
Ger oasen ilskor, grubblor, tröstor och glädjor?
Bengt finns på Internet adress www.bibelskolan.com
Extraläsning:
Nyfikenhetsskolan, Vandring 16 -38 handlar om hur vi fick besök från himmelen av
Faderns Son, Jesus Kristus. Vi får lära känna honom, vem han är, vad han gjort och hur
han levde och vad det betyder för oss…
Dessa vandringssträckor finner du på www.bibelskolan.com
3
