med andra ord tidskrift om litterär översättning ■ nr 51, juni 2007 ■ 35 kr ❦ Från hematologen till Happy Sally. Svensk romankonst dansar polska ❙ Texter från Sapfo till Strindberg ◗ Agent nr 51 tipsar finskt ❧ Några örhängen ur Dada är allt! ❙ Jörgen Gassilewski, Beata Walczak-Larsson, Maria Antas, Barbara Kingsolver, Ingar Gadd m.fl. ❦ LEDARE Nr 51/07 med andra ord ISSN 1104-4462 [email protected] 08-556 048 40 (tel och fax) Redaktör: Viktoria Jäderling Redaktionsråd: Eva Johansson John Swedenmark Prenumeration (4 nr): privatpersoner 125 kr/år, företag 200 kr/år postgiro 82 04 19-0 (ÖC) Lösnummer: 35 kr ❦ Nästa nummer kommer i september 2007. Sista manusdag 10 augusti Redaktionen ansvarar ej för obeställt material. ❦ Med andra ord är medlemstidskrift för Översättarcentrum Södermannagatan 38 116 40 Stockholm 08-556 048 40 (kansli och fax) 08-556 048 41 (uppdragsförmedlingen) Besöks- och telefontid: måndag–torsdag 9–13 [email protected] www.oversattarcentrum.se När jag av valberedningen i januari i år fick frågan om jag ville ställa upp som kandidat till ordförandeposten i Översättarcentrums styrelse befann jag mig i Indien. Min första reaktion var ”jag måste be om betänketid”. Och sedan ”varför det, jag ställer gärna upp!” Efter två år i ÖC:s styrelse, först som suppleant och sedan som ordinarie ledamot, har jag fått god inblick i verksamheten. Språkmedveten sedan barnsben, uppvuxen i Helsingfors. När jag fått min första transistorradio lyssnade jag ihärdigt på de finska utsändningarna, inte för att jag förstod vad de sa, men jag lyssnade fascinerat på det märkliga språket. Språkstudier bedrev jag sedan vid olika universitet. Med åren har jag sysslat med översättning från engelska, franska, tyska, finska, italienska och danska till svenska. Jag har undertextat en hel del av Bokomotivs filmproduktion på engelska, filmer av bland andra Carl Johan De Geer och Pernilla August. 1977 genomgick jag en som den då kallades edsvuren translatorsexamen i Helsingfors, från engelska till svenska och från svenska till engelska. Det var ovanligt att ta båda språken samtidigt. Hur som helst blev jag godkänd och svor eden inför magistraten i Stadsrådsborgen. Jag beställde dock aldrig någon stämpel. Som översättare har jag rört mig över gränserna och jobbat med allt från facklitteratur till EU-texter, från kaffemaskiner till undertexter. Min förhoppning är fortfarande att få arbeta med en längre skönlitterär text. Översättarcentrum fyller en viktig uppgift som förmedlare av översättningsuppdrag till medlemmarna. Trots minskade resurser ökar antalet förmedlade uppdrag varje år. Översättare är självständiga entreprenörer och behöver just därför samlande punkter som ÖC. Jag ser fram emot att tillsammans med kansliet arbeta för ännu fler uppdrag åt medlemmarna! AGNETA WIRBERG ORDFÖRANDE ÖC 2 ■ nr 51, juni 2007 ■ med andra ord INNEHÅLL/NOTISER Innehåll Till Mats Löfgrens minne Det är svårt att förstå att Mats Löfgren, som i så många år varit en självklar del av översättarkretsen, är borta. Vi minns den idérike och entusiastiske Mats; inspiratören och förnyaren inom översättarsektionen och Författarförbundet; ”Mats the Fax” som alltid var först med den nya tekniken; esteten och gourmeten Mats; frankofilen och resenären. Vi minns hans skicklighet som översättare och hans internationella engagemang, inte minst i Ceatl som han var med och grundade. Vi minns hans många år som ordförande i översättarsektionen och medlem i Översättarcentrums styrelse, hur han förde fram kravet om diskettersättning till förläggarna när datorerna kommit och hur han skaffade översättarna en sponsrad monter på bokmässan i Göteborg redan under dess allra första år. Och vi minns den grånade och slitne Mats och sörjer över att livet är så hårt. Vi saknar dig, Mats. GUN ZETTERSTRÖM FÖRFATTARFÖRBUNDET ❧ Kärlek och självterapi. Olyckor och hemliga kanaler. Kyla. Is. Snö – Alla vägar leder till översättning. 4 Intervju med Beata Walczak-Larsson Agent nr 51. Vem ska ta sig an 8 alla skatter som gömmer sig i den finska prosan? Kritik. Jörgen Gassilewski läser Texter från Sapfo till Strindberg 10 ”Lived a tune, rare nut, a devil” 12 Palindromer och annat knivigt i Barbara Kingsolvers Giftträdets bibel Svenska tzaraister diktar: 13 Pelare som inte ger vika för vågornas attacker / det är osäkerheten i form av iskalla beslut. ÖC på bokmässan. Monter, mingel och seminarier med andra ord ■ 16 nr 51, juni 2007 ■ 3 INTERVJU: BEATA WALCZAK-LARSSON Att simma över engelska kanalen Sjuksköterskan Beata Walczak-Larsson har översatt Sara Stridsberg och Jerker Virdborg / till polska. Magolrzata Anna Packalén guidar oss i ett samtal om slump, vilja och ren förtrollning. Ett översättarliv, kort sagt. Ö versättningar av svensk skönlitteratur till polska har i många decennier mött ett stort intresse i Polen: bara fram till 1939 kom det ut ca 3000 svenska titlar och det växer hela tiden. Man har dessutom under den sista tiden kunnat iaktta en ny trend: utöver den renodlade skönlitteraturen kommer det ut översättningar av andra textgenrer – ungdomsböcker, deckare samt dokumentär- och fackprosa. Även bland översättarna har det kommit en ny grupp translatorer som så att säga ”i skuggan” av de etablerade översättarna och parallellt med sitt andra, ”ordinarie” arbete förmedlar den svenska kulturen till polackerna. Till dem hör Beata Walczak-Larsson. Född i Polen, sedan många år bosatt i Sverige, utbildad skandinavist men också legitimerad sjuksköterska på Hematologiavdelningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Och – under sin lediga tid – översättare av svenska böcker till polska. Vi träffas en kall vinterdag i Uppsala där snön fortfarande ligger kvar och glittrar i den bleka vårsolen. Inne i stugvärmen börjar vårt samtal om verk som återger den svenska verkligheten. 4 ■ nr 51, juni 2007 ■ med andra ord map: Vad var din första kontakt med svensk kultur? bwl: Den första spontana tanken är Tove Janssons Muminböcker. Jag läste dem flera gånger som barn, fast då förknippade jag dem nog inte med Skandinavien, vilket förresten också gäller Gösta Knutssons ”Pelle Svanslös” som var en av mina favoritböcker när jag var barn. Sedan tillkom Astrid Lindgrens böcker, men då var jag medveten om att de var från Sverige. För Mumin hyser jag stor sympati än idag. Sedan var det lång tid med ”ingenting” och det var först när jag började studera svenska som Sverige kom att te sig mera verkligt för mig. map: Varför började du studera svensk filologi vid Jagiellonska universitetet i Kraków? bwl: Det var min tysklärarinna i gymnasiet, / Danuta Hamulka, som kom med idén. Det var hon som avrådde mig från att studera tyska vid universitetet. Än idag är jag henne tacksam. Hon var en stor auktoritet och hade stort inflytande på mig, så jag lät mig övertygas, fast jag vid den tiden egentligen inte visste hur svenskan lät. ATT SIMMA ÖVER ENGELSKA KANALEN map: Hur hamnade du i Sverige? bwl: Mycket klassiskt, jag blev kär i min svensklärare, Lennart, min nuvarande man. Det var en romantisk historia, för att inte tala om att jag blev starkt motiverad att plugga! Vi bodde tillsammans i Polen sju år, vår äldsta dotter är född i Kraków. man. Jag blev nyfiken och läste hans tidigare noveller. Själva romanen fascinerade mig med sitt tema och sin atmosfär av hot och utsatthet. Den passade in i mina egna dåtida funderingar. Och idag, när jag flera år senare minns min dåvarande kamp med översättningen av en text som hade kyla, snö och is som ”huvudpersoner”, tänker jag att det kanske var ett slags självterapi? [skratt] Jag tycker inte om de långa svenska vintrarna! map: Du var ju utbildad filosofie magister i svenska, ändå har du valt att utbilda dig till sjuksköterska och börja jobba inom sjukvården? Vad fick dig att sadla om? map: Men hur fick du översättningen publicerad i Polen? bwl: Efter att ha flyttat till Sverige ville jag börja arbeta så fort som möjligt. Jag var trött på att läsa efter alla dessa år i skolan och på universitetet. Jag kom på att jag ville bli barnmorska. Men för att bli barnmorska måste man först studera tre år till sjuksköterska. Sedan visade det sig att jag blev så engagerad i mitt arbete på den hematologiska avdelningen att jag blev kvar där. bwl: En debutant som översätter en debutant som dessutom inte skriver på engelska har egentligen minimala chanser att få sin översättning utgiven. Jag visste om det, men gav mig samtidigt den på att jag skulle lyckas. Det enda sättet var att ta kontakt med utgivare i Polen. Jag skickade fragment av min översättning till – hör och häpna – 33 förlag. Två blev intresserade, piw och Jacek Santorski & co. Jag bestämde mig för att anlita det senare förlaget. map: Hur kom det sig då att du började översätta böcker? bwl: Min första lärare i svenska i Kraków var Anders Bodegård som jag alltid beundrat och som jag fortfarande betraktar som min mästare. När jag ännu var student fick jag en bok med en dedikation från honom: ”Till Beata. Kanske något att översätta?” Profetiska ord? Jag har också några vänner som sedan länge sysslar med översättning, bland andra Mariusz Kalinowski och Alicja Rosenau, de har också inspirerat mig. I mitt sjuksköterskearbete saknade jag något mer kreativt. Ändå dröjde det länge innan jag mognat till tanken. map: Vad fick dig att som första översättning välja romanen Svart krabba (2002) av Jerker Virdborg? Han var ju då en ung och tämligen okänd författare. Dessutom utspelas handlingen i boken i en slags futuristiskt Skandinavien, mitt under en väpnad konflikt? bwl: Det är en ganska lustig historia. Jerker Virdborg kom jag i kontakt med via tidskriften Vi, när den tilldelade honom ett pris för hans debutro- map: För din andra översättning valde du en helt annan bokgenre, också den skriven av en ung debutant, nämligen Sara Stridsbergs roman Happy Sally (2004). bwl: Det är också en historia! Romanen bygger på fiktiva dagböcker av Sally Bauer, en känd svensk simmerska som bara några dagar före andra världskrigets början simmade över Engelska kanalen. Jag blev helt enkel förtrollad av boken. En av mina drömmar har alltid varit just att simma över Engelska kanalen. Jag tävlingssimmade som barn och en av mina idoler var Teresa Zarzeczanska, den första polska ´ som 1975 utförde samma bragd. Till stora delar handlar boken om det höga pris som kvinnor får betala när de försöker få sina drömmar uppfyllda. Att översätta den här boken och att få den utgiven var för mig ett slags uppfyllelse av en gammal dröm. Äntligen har jag simmat över Kanalen – fast i överförd mening! map: Det var en oväntad metafor! Jag tror att många av oss hyser drömmar om att en dag kunna med andra ord ■ nr 51, juni 2007 ■ 5 INTERVJU: BEATA WALCZAK-LARSSON simma över sin egen hemliga kanal… Happy Sally handlar ju om några kvinnogenerationer och är en ganska tragisk berättelse som nog många kritiker i Polen gärna skulle klassa (inte alltid i positiv mening) som ”kvinnolitteratur”? bwl: Jag var lite rädd att en bok med en sådan feministisk framtoning inte skulle ha stora chanser att bli utgiven. Något förvånande blev förlaget piw intresserat på en gång och gav ut den i sin relativt nya serie ”Spojrzenia” (”Blickar”). positivt överraskad. Boken är totalt befriad från patetiska toner, den är en saklig beskrivning av döendet, hur märkligt det än låter. Författaren tilllåter sig att vara aggressiv mot sjukdomen, förtvivlad, ja, hon visar ett helt spektrum av känslor, inklusive många positiva sådana och till och med skratt. map: Den här boken måste ha varit ganska svår att översätta, både vad gäller det känslomässiga innehållet och med tanke på allt det medicinska. Hade du några problem med översättningen av facktermerna? Happy Sally handlar ju om några kvinnogenerationer och är en ganska tragisk berättelse som nog många kritiker i Polen gärna skulle klassa (inte alltid i positiv mening) som ”kvinnolitteratur”. map: Du har ju redan tidigare varit engagerad i olika samhällsfrågor, bland annat skrev du för ett tag sedan i den Stockholmsbaserade polska tidskriften Relacje om en ung Krakówstudent, Agnieszka Rojszczaks tragiska historia. Både hon och hennes familj utsattes för ett väpnat rån då hennes man blev dödad och hon själv svårt skadad och förlamad. Det kanske inte var så förvånande att du sedan bestämde dig för att översatta UllaCarin Lindquists självbiografiska bok Ro utan åror (2004)? bwl: Ulla-Carin drabbades av als (amyotrofisk lateralskleros), en än så länge obotlig neurologisk sjukdom som leder till fullständig förlamning och slutligen till döden. Du kanske blir förvånad, men jag var inte alls övertygad om att jag ville översätta den här boken. Kanske därför att jag till vardags kommer i kontakt med så mycket mänsklig olycka, obotliga sjukdomar och tragedier. Dessutom var jag rädd för någon slags billig sentimentalitet. Men jag måste säga att jag blev mycket 6 ■ nr 51, juni 2007 ■ med andra ord bwl: Medan jag översatte läste jag åter i min lärobok i neurologi. Dessutom hade jag stor hjälp av de fakta som jag hittade på olika internetsidor. Men den största svårigheten var inte fackspråket utan att återge författarens känslor. Här skiljer svenskan sig från polskan när det gäller uttrycksmedlen. map: Hur arbetar du när du översätter? bwl: De första två åren kunde jag inte översätta direkt på datorn, utan gjorde först anteckningar för hand och skrev sedan rent dem på datorn. Nu kan jag arbeta direkt vid datorn, men fortfarande, till exempel på resor eller i något väntrum, har jag en liten anteckningsbok och – tro det eller ej – en blyertspenna med sudd, även om den är något mer exklusiv än den klassiska, av trä. Och så antecknar jag eller rättar till. map: Blyertspenna med sudd?! Det låter sympatiskt i våra hårda datortider. ATT SIMMA ÖVER ENGELSKA KANALEN Hur är det då med polska språket? Är du inte rädd att alla dessa år utanför Polen gjort att du tappat en del av din polska, särskilt med tanke på det moderna talspråket? bwl: Självklart är jag rädd, som nog alla som bor utomlands, att min polska blir ”rostig”, för även om jag alltid pratar på mitt modersmål med döttrarna så räcker det inte. Som tur är finns internet och diskussionsforum, där jag brukar delta, diskutera och utbyta åsikter och tankar med andra. Det är faktiskt rena rama guldgruvan när det gäller nutida pols- säger italienare, inte helt utan fog. Händer det att man förlorar något ur originalet under själva översättningsarbetet? bwl: Självklart förlorar översättningen något. Men samtidigt vinner den något annat. En av ”barnsjukdomarna” hos en nybörjare är behovet av att krampaktigt hålla sig till originalet. Man måste tillåta sig en viss tolkningsfrihet, det viktigaste är ju att återge textens karaktär och huvudbudskap. map: Vad översätter du just nu? Jag var inte alls övertygad om att jag ville översätta den här boken. Kanske därför att jag till vardags kommer i kontakt med så mycket mänsklig olycka, obotliga sjukdomar och tragedier. ka. Jag läser också systematiskt böcker och tidskrifter och lyssnar på polsk radio. map: Du samarbetar med ett par förlag i Polen. Är det svårt att slå igenom som översättare från svenska till polska på den polska bokmarkanden? bwl: Jag arbetar med en kriminalroman av Åsa Larsson, Solstorm. Boken ges med all sannolikhet ut till hösten på Krakowförlaget Otwarte. Som du säkert vet tillhör Åsa Larsson de yngre, mest lästa svenska kriminalförfattarna. Jag hoppas att jag också lyckas intressera polska läsare för hennes författarskap. / bwl: Det första steget är förstås det svåraste, när man startar från noll. Som ny i branschen var jag tvungen att övertyga förläggaren om att det verkligen var värt att ge ut den eller den boken. Senare, med varje ny översättning, blev det lättare. Trots den allmänna uppfattningen ges det ut ganska många svenska böcker i Polen, men samtidigt finns det en hela tiden växande grupp människor som håller på med översättning från svenska, så man kan tala om en viss konkurrens. MALGORZATA ANNA PACKALÉN INTERVJUADE, I UPPSALA, FEBRUARI–APRIL 2007 M. Anna Packalén är professor på Institutionen för moderna språk, Slaviska språk vid Uppsala universitet. Artikeln är en förkortad version översatt från polska av Anna Packalén. Hela intervjun finns att läsa på polska i tidskriften Relacje nr 3/2007. map: Traduttore-traditore, översättare-förrädare, med andra ord ■ nr 51, juni 2007 ■ 7 AGENT NR 51: FINLAND Agenten Är du trött på dina sönderlästa Anja Snellman och Paasi håll om den nya finska prosan. Den är superintressant, e sjöarnas land. Till ingens förvåning är den helt osynlig p bokmarknaden. mao bestämde sig för att anlita en insid litteraturfloran. Maria Antas är agent nr 51 och här är h översättare: pirjo hassinen ❦ Mansikoita marraskuussa (wsoy 2001, ”Jordgubbar i november”) hannu raittila ◗ Canal Grande (Otava 2000) Pirjo Hassinen drabbades av en sorglig malör då hon var nominerad för Nordiska rådets litteraturpris 2003: översättningen till svenska höll inte och hon ramlade utanför förlagens intressehorisonter. I finsk samtidslitteratur är Hassinen den erotiskt laddade, maktanalytiska, barocka berättarrösten. Inledningfrasen i Mansikoita marraskuussa är legendarisk: ”När jag var elva lärde mig min mor att onanera.” Och fenomenalt klarar Hassinen av att hålla det som inledningen lovar: hon studerar en mors äventyr som älskarinna till många olika män och dotterns nyfikna intresse för moderns hemliga liv. Hon låter också modern försvinna och dottern bli vuxen med ett annorlunda perspektiv på vad barndomen egentligen innebar. Skuggor från en religiös sekt där sexualitet varit ett centralt element kastar sig över texten och påminner om tider och fenomen i modernitetens sunkiga utmarker. Hassinens språk och tankesprång är antipoden till den korta klassiska Hotakainenfrasen. En del läsare – ofta manliga – tycker hon är obehaglig, men vem har bestämt att köttet och känslan inte kan vara fundament för fiktionen? Där ligger Venedig och sjunker. En räddningspatrull med högt politiskt mandat rycker ut för att förhindra katastrofen. Av någon outgrundlig EUanledning består hela den lilla patrullen av finska kulturvetare, administratörer och ingenjörer. Detta är utgångsläget i Hannu Raittilas läckra satir Canal Grande, som fick det stora Finlandiapriset 2001. Finsk självtillräcklighet möter italienskt kaos, Aschenbach återuppstår och i bakgrunden avtecknar sig en illegal gränsöverskridande smuggling från det forna Jugoslavien. Hannu Raittilas kulturhistoriska satir borde ligga på varje nordiskt nattygsbord. Den är en knäppgalen blandning av civilisationskritik, excercerande ingenjörsspråk och snedvridna relationer – i dag ännu mera träffande än då den var alldeles ny. Raittila tänker stort och gör prosa som både glider undan i lekfullhet och snärtar till i tänkbara katastrofscenarier. 8 ■ nr 51, juni 2007 ■ med andra ord MARIA ANTAS linna? Det viskas från olika expansiv och frodas i de tusen på den svenska der i den finska ennes tre tips till förlag och joel haahtela ❧ Perhoskerääjä (Otava 2006, ”Fjärilssamlaren”) En ung man ärver pengar, en fjärilssamling och ett hus av en okänd tysk man, beger sig ut på odyssé genom Europa för att få klarhet i vem mannen var och varför han blivit den okändes arvinge. Den unga mannen reser genom det forna ddr, norra Italien till en grekisk kust, följande den okändes fotspår och den sällsynta fjäril han jagat. Joel Haahtela skriver ljust och melankoliskt om mänskliga förluster. Boken är som en sydeuropeisk film; sinnlig och välavvägt humanistisk. I slutet öppnar mysteriet sig, men mest av allt minns man historiens fladdrande fjäril, det gäckande i att förstå det som redan är förflutet. Maria Antas är Projektkoordinator på FILI-Informationscentralen för Finlands litteratur, tidigare kritiker och litteraturforskare. Hassinens språk och tankesprång är antipoden till den korta klassiska Hotakainenfrasen. En del läsare – ofta manliga – tycker hon är obehaglig, men vem har bestämt att köttet och känslan inte kan vara fundament för fiktionen? ❙ med andra ord ■ nr 51, juni 2007 ■ 9 kritik Texter från Sapfo till Strindberg Red. Dick Claésson, Lars Fyhr, Gunnar D Hansson Studentlitteratur Vi lever i en klassikeröversättandets guldålder. Jörgen Gassilewski dyker ner i ett praktverk. E n av många pärlor i den halvtannat tusensidiga och tvåspaltiga Texter från Sapfo till Strindberg är fonograf-uppfinnaren och för-symbolisten Charles Cros’ ode ”Den rökta sillen”. En vägg, en stege och en rökt sill på ett golv. En man kommer in med hammare, spik och snöre. Han går uppför stegen och slår i den rostiga spiken högst upp på den vita väggen. Knyter snöret runt spiken och andra änden runt sillen. Mannen försvinner bort och sedan dess gungar den rökta sillen i änden av snöret. ”Jag har hittat på det här – enkelt, enkelt, enkelt, / Bara för att reta folk – så allvarliga, så allvarliga, så allvarliga, / Och roa alla barnen – de små, de små, de små.” Hela romantikens och modernismens leklusta, oppositionslusta och språkkritik i ett nötskal, eller snarare i en rökt sill. Översättningen ovan är gjord av det göteborgska, författarparet höll jag på att säga, Magnus Hedlund och Claes Hylinger. Antologin är sammanställd av ett triumvirat vid Göteborgs universitet – Dick Claésson, Lars Fyhr och Gunnar D Hansson. Som göteborgare har jag rätt att ha fördomar om göteborgare. I det här fallet positiva. Närmare ett halvsekel har gått sedan Lennart Breitholtz (göteborgsk professor) satte ihop ett liknande urval ur världslitteraturen åt litteraturvetenskapens grundkursare och den litteraturälskande allmänheten. Mycket har hänt sedan dess: 10 ■ nr 51, juni 2007 ■ med andra ord ”kanonförskjutningar, feministiska läsningar, genusteori, cultural studies, litteratursociologi, litteraturkritikens, poetikens och genrediskussionens ändrade förtecken” som det heter i efterordet. Men man måste nog också ge redaktörerna en eloge för att göteborgska egenskaper som upptäckaranda, expansionslusta, risktagande och lekfullhet blivit än mer framträdande. För den som är intresserad av översättning finns det flera uppenbara godbitar. Två av dem är tio olika tolkningar av Sapfo och tolv av Goethe. ”En gudars like tycks mig den mannen / vara” (Papageorgiou och William-Olsson 1999), ”Plötsligt framstår han som en gudars like –” (Svenbro 1986), ”Gudars like syns mig den mannen vara,” (Zilliacus 1928) eller ”Lik en Gud, så säll, mig den yngling synes,” (Franzén 1790-talet)?1 ”Stilla ligga dalar / och höjd.” (Ödman 1857), ”Ingen trädtopp röres / i skog;” (Snoilsky 1901), ”Över topp och tinne är ro” (Bergman 1922) eller kanske snarare rentav ”Ro är över /alla berg.” (Mannerheim 2006)?2 Nyöversättningarna som gjorts enbart för denna volym är inte få. Redaktörerna tror att man i framtiden kommer att se vår tid som klassikeröversättandets guldålder i svensk litteratur. Men när ofrånkomliga texter inte gått att få tag på i sentida tolkningar, har man tagit till ”epokmässigt viktiga” översättningar. Man har också i en del fall velat spegla äldre översättarkonst, som KRITIK: TEXTER FRÅN SAPFO TILL STRINDBERG Carl Gustaf af Leopolds tolkning av Alexander Popes Essay on Man, gjord 1793. Riktigt kul är de brev, poetiktexter och diverse litterära mellangenrer som denna feta göteborgska makrill späckats med. De belyser sina mer renodlat skönlitterära grannar som strålkastare inifrån tiden självt och från epok till epok. Som Martina von Schwerins brev till Carl Gustaf von Brinkman apropå Tegnér: ”…han är långt från att ha den djupa blick som tränger igenom ända till det inre livets mörkaste avgrunder. Visserligen tänker han högt om snillet och konsten, men slätt om lifvet i allmänhet, och i dess vanliga förhållanden är han god, bildad, men endast kvick.” Känn på den! De kvinnliga författarna är långt fler än i Breitholtz’ upplaga, men ibland kan man tycka att de kvinnliga brevskrivarna som avhandlar manliga kollegor är väl många, och de fylligt presenterade kvinnliga författarna – särskilt från 1800-talet – fortfarande få. I Texter från Sapfo till Strindberg finns inget 1900-tal och inga originaltexter på främmande språk. Förutom de norska och danska. Det svenska blandas alltså med det utländska, men ingenting utanför det occidentala. I efterordet uttrycker redaktörerna en förhoppning om kommande volymer med arabisk, bysantisk, persisk, indisk och kinesisk litteratur. Det väntar vi på! JÖRGEN GASSILEWSKI 1 Sapfos dikt brukar kallas ”Gudars like”. 2 Goethes berömda dikt ”Wanderers Nachtlied” (”Vandrarens nattsång”). Närmare ett halvsekel har gått sedan Lennart Breitholtz (göteborgsk professor) satte ihop ett liknande urval ur världslitteraturen åt litteraturvetenskapens grundkursare och den litteraturälskande allmänheten. Mycket har hänt sedan dess: ”kanonförskjutningar, feministiska läsningar, genusteori, cultural studies, litteratursociologi, litteraturkritikens, poetikens och genrediskussionens ändrade förtecken” Jörgen Gassilewski är poet och författare, senast aktuell med romanen Göteborgshändelserna (Bonniers, 2006) ❙ med andra ord ■ nr 51, juni 2007 ■ 11 KRUMLINDES PALINDROMER Korp-språk & skit-tics O m man vill avprova en bägare citronsaft, som man i brist på bättre måst tillreda med en skopa unket och grumligt insjövatten, och därvid råkar göra en alltför häftig huvudböjning, så att nästippen kommer i kontakt med vätskan – har man då råkat ut för en nos-nick i dy-lime? Ja, så kan man väl uttrycka det. Även om det förvisso kan uttryckas enklare än så. När Sven Erik Täckmark och jag skulle översätta Barbara Kingsolvers starka Kongo-bok Giftträdets bibel, fick vi problem med en av romanfigurerna. Den berättande prästdottern Adah Price begrundade ofta särskilt minnesvärda namn, uttryck och meningar genom att läsa dem baklänges. Ibland blev resultatet bara ett spännande gytter av bokstäver. Men det förekom också att flickan fick ihop en trots kantigheten begriplig nykonstruktion, och då ville vi naturligtvis åstadkomma någonting liknande i vår tolkning. Det ovan anförda exemplet kom till när Adah läst en dikt av skaldinnan Emily Dickinson. ”No snikcidy lime, a contrary name with a delicious sourgreen taste”, skrev Adah, vilket i vår fria försvenskning blev ”nos-nick i dy-lime, ett baklängesnamn som luktar surt men smakar gott på slutet.” Någonstans sover en slump över korten, säger Ekelöf för att uppmuntra till ett idogt läggande av patienser. Här och där sover en slump också över språken. Det märkte kollegan Täckmark och jag tillräckligt ofta för att kunna avhjälpa vår dova förtvivlan, när den påhittiga Adah ställde oss inför en annan översättarteknisk mardröm: ett flitigt bruk av palindromer. I förvånansvärt många fall slumpade det sig så, att svenskan förmådde avspegla den ordrika engelskan även där. Adah parodierade faderns böner; då blev du Gud ett naturligt tilltal. Och när pastorn lade ut texten som häftigast, gjorde han diverse rörelser som tydde på en närmast laxerande inre rening: ”The amen enema, as I call it.” På svenska: ”Pappas skit-tics, som jag brukar säga.” Adah uppfattade fladdermössens vingslag som 12 ■ nr 51, juni 2007 ■ med andra ord vassa hugg i luften: Bats stab! I vår tolkning sågs varje blixtrande vingslag som en kniv-vink. En syster, som alltid ville visa sig duktig, var enligt Adah en riktig Pytt-typ. Adah gjorde en grimas åt den läraktiga systerns framsteg i bågskytte; det blev en pil-lip. Systern pluggade också kikongo: ett korp-språk. I nattmörkret hörde Adah ondskan rikta sig mot familjen Price i form av en galen medicinmans besvärjelser. Hon försökte bemöta hotet med en svarssång, det enda vapen hon hade. Lived a tune, rare nut, a devil, Lived a devil! Lived a devil! Lev ej, din nid-jävel, Lev ej, jävel! Lev ej, jävel! Då familjen Price stod inför en naturkatastrof, valde modern att med en gest avvisa Adah för att i stället hjälpa en yngre syster. Nod, nab, abandon. Modern var lika utsatt och skyddslös som dottern. Hennes ställningstagande blev att neka naken. Flickorna fick nyttiga upplysningar av den infödde läraren Anatole: Ah, Anatole – the lot an aha! I vår version: Anatole, va – Ave, låt ana! Och när Adah längre fram i livet fick se moderna kärleksskildringar på vita duken, myntade hon uttrycket Eros – Eyesore. Erotiken hade där blivit en trist knull-lunk, tyckte hon. Sven Erik Täckmark och jag kan med tacksamhet tänka på Adah Price, predikantens dotter. Hon var själv en skeptiker. Men oss stärkte hon i vår tro på språkets möjligheter. LARS KRUMLINDE Barbara Kingsolver, Giftträdets bibel. Översättning av Lars Krumlinde & Sven Erik Täckmark (Bra böcker, 2001) INGAR GADD + YLVA LINDBERG MAISON DADA För dadaisten Tristan Tzara var diktens musik viktig. Översättarduon Gadd & Lindberg fick spela fyrhändiga hickskalor med det svenska språket. Här några exempel ur Dada är allt! E lfriede jelinek har sagt att hon har fascinationen för språkets kraft gemensam med dadaisterna. Precis som de vill hon tillåta språket att leva sitt eget liv: ”Språket släpar mig efter sig. Språket är en nödvändig fiende som jag åtrår”, sa hon i sin nobelföreläsning. Det finns många paralleller mellan tiden för dadarörelsen och dagens samhälle: båda kännetecknas av stora förändringar och hotbilder. En av de mest berömda dadaisterna var Tristan Tzara (1896–1963). Bland de dikter av Tzara som vi (Ingar Gadd och Ylva Lindberg) har tolkat till svenska i samlingen Dada är allt! (Bakhåll 2004), finns exempel på hans programmatiska, språkligt uppbrutna ”rebelliska” dikter, som primärt kännetecknas av brist på logiskt sammanhang, men också exempel på mer direkt berörande dikter, som ger uttryck för starka känslor. Enligt Tzara skulle läsaren ha frihet att själv ge dikterna betydelse utifrån sina förnimmelser och associationer. En sådan medskapande process, där själva processen är viktigare än resultatet, är ju ett karaktäristiskt drag i modernismen där det bland annat hävdades att, som Harry Martinson senare har uttryckt det, ”varje skapelse behöver ert deltagande”. Ett sådant medskapande har vi i högsta grad tagit på allvar som uttolkare av dikterna till svenska, och vi har försökt kittla den svenska läsarens fantasi på samma sätt som vi tror att den franska texten kittlar en fransk läsare. I dessa dikter rör det sig om ett ögonblickligt, efemärt språk som ständigt omskapas. Själv har Tzara uttryckt detta med orden ”La pensée se fait dans la bouche”, ”Tanken skapas i munnen”. Resultatet blir till synes kaotiskt sammanfogade ögonblicksbilder, som kanske kan sägas fånga in en fragmentarisk värld, där inget är statiskt. Den uppbrutna syntaxen i Tzaras ”rebelliska” dikter tar sig också uttryck i att han avstår från prepositioner och bindeord. Skiljetecken saknas och versaler förekommer bara i dikttitlar. Vi har som uttolkare i görligaste mån behållit Tzaras syntax och sätt att stapla orden och har försökt förmedla de kedjor av bilder som diktaren målar upp och som läsaren har att skapa sin egen helhetsbild av. Vi har också kompromissat i det att vi ömsom prioriterat formen och ordmusiken framför begripligt innehåll, och ömsom försökt fånga diktens stämningsläge genom att ta fasta på de associationer som de franska orden och formuleringarna har väckt hos oss och valt svenska ord som förstärker denna stämning. Här ett exempel på staplade bilder ur dikten PROGRAM FÖR BIOGRAF ABSTRAKTA HJÄRTAT: tes doigts chevauchent sur le clavier peut-tu m’offrir la gamme des hoquets je me suis courbé vers toi comme un pont tendu dont les piliers bousculés par la vague ne craquent pas et c’ est l’incertitude sous une forme de décision glacée se déclenchant au mouevement subit des roues voilà le muscle de mon cour qui s’ouvre et crie med andra ord ■ nr 51, juni 2007 ■ 13 TRISTAN TZARA dina fingrar grenslar tangenterna kan du spela en hickskala för mig jag krökte mig mot dig som en spänd bro med pelare som inte ger vika för vågornas attacker det är osäkerheten i form av iskalla beslut som frigörs vid hjulens plötsliga rörelse här är min hjärtmuskel som öppnar sig och skriker V i har velat spegla lättheten med vilken Tzara skapar nya ord. Han kan utgå från ett sammansatt ord, en fras eller ett ordspråk och därifrån klippa bort ett led och ersätta det med något annat. Ett exempel på detta är när han på ett ställe skriver ”un sucre d’orge” som betyder kandisocker och på raden under skriver ”un sucre d’orage”. Vi har valt att frångå en ordagrann betydelse (som ”oväderssocker”) och i stället hittat på ett svenskt ord som rimmar på ”kandisocker”, nämligen ”kändissocker”. Här har vi i dadaistisk anda lekt oss fram till ”ett ord som man inte kan slå upp”, som det står i dikten HUSET FLAKE, ”t’offre un mot qu’on ne trouve pas dans le larousse”. Andra exempel där vi skapat motsvarigheter till Tzaras lekfulla nyord är ”mélodine”, ”coroline”, ”camomilait”, ”étoilite” som på svenska blivit ”melodinen”, ”hjärtolin”, ”kamomjölk” och ”stjärnoid”. Ibland låter vi Tzaras obegriplighet helt ta över också i den svenska texten, ”transruban de bain” blir inte begripligare på svenska än”transbandsbad”. I vissa dikter lyser den bokstavliga betydelsen nästan helt med sin frånvaro och ljudbild, rytm och ordlek tar över. Det är fallet i den svit av korta, lätt humoristiska men inte så publikfriande dikter i sviten HUS, som var och en är tillägnade (åtminstone i titeln) andra konstnärer och författare i dadakretsen, till exempel Francis Picabia, André Breton och Louis Aragon. Somliga av dessa hade Tzara inte ens hunnit träffa innan han skrev dikterna! Så här låter det i dikten MAISON ARAGON: arp et la barque à l’arc s’encadrent pour sémiramis arp l’arc et la barque à barbe d’arbre croque-cronomètre 14 ■ nr 51, juni 2007 ■ med andra ord arp och barken med karp stramat upp sig för semiramis arp karp och barken med lärkark knaper-kronometer Frödings ord om att stämningen i en dikt nästan uteslutande beror på det musikaliska elementet vid versbildningen, skulle kunna tillämpas på Tzaras dikter. Det sångbara elementet är centralt hos Tzara som också ansåg att en dikts kärna låg i själva vokalen. Vår främsta ledstjärna vid översättningen har varit att läsa högt, lyssna på versen och hålla fast vid dess rytm, klang och satsmelodi, samt att försöka skapa motsvarigheter till de talrika rim som förekommer, till exempel genom lek med ljudassociationer. När det står ”le son moribond/ et de vagabondages/ vent doux bandage/ s’en vont avec l’âge” har vi skrivit ”utdöende ljud/ att driva vind för våg/ milda vindomslag/ försvinner med åren” där vi alltså har valt ett svenskt idiomatiskt uttryck och fått de svenska rimmen till skänks. Och ”l’ange a des hanches blanche” översätter vi med ”ängeln med hängande ängen” och har alltså frångått den ordagranna betydelsen ”vita höfter”. Rytmen och klangen förstärks ibland av att rimmen kombineras med upprepningar av vissa ord eller fraser som fungerar som omkväden. I dikten AUTOUR (HÄROMKRING) är detta tydligt: jamais, jamais je n’oserai te donner ma voix gelée le vif métal de l’eau au fond fluté de ton cerveau aldrig aldrig ska jag våga plåga dig med min frusna stämma vattnets levande metall och flöjten innerst inne i din hjärna PUGGA Vid sidan om de språkligt mer experimentella dikterna finns det några dikter i samlingen Dada är allt! som vi tycker är berörande genom sitt mer direkta innehåll. En sådan dikt är CIRKUS där vi har valt svenska ord och formuleringar utifrån det stämningsläge vi förnimmer i dikten. Cirkusmetaforen stod ju ofta i Tzaras diktaroch konstnärsgeneration för det konstnärliga utanförskapet. I nämnda dikt har vi lyft fram ord som på svenska förstärker cirkusatmosfären. På ett ställe har vi översatt ”on attend” med ”största möjliga tystnad”. Delar av denna dikt är gripande uttryck för utanförskap av olika slag och de korta fraser som bryter av mot längre, mer kaotiska och aggressiva, blir koncentrerade uttryck för kärlek, återhållen smärta och hemlängtan. I Tzaras fall gällde det hemlandet Rumänien, en känd uppehållsplats för resandefolket. splendeur et finesse ont rongé mon cour je tourne sans cesse les bras en spirale vers le ciel il fait froid écoute ma mère et pense à moi maintenant prakt och smak har tärt mitt hjärta jag vrider oupphörligt armarna mot himlen det är kallt lyssna och tänk på mig mor just nu MAOS schibboleth [hebr. ”yxa”, ungefärlig innebörd: lösenord, uttryck för hemlig kunskap] Stefan Ingvarsson väljer pugga ❥ Ordförklaring: I norra Skåne betyder det groda. Puggepevling betyder till exempel grodyngel i samma del av Sverige. Men utöver det är det ett äldre svenskt uttryck för homosexuell man. Användes främst inom den egna kretsen. I vissa sammanhang och delar av landet var pulla (med samma betydelse) vanligare. Ursprungligen tycks ordet ha stått för en prostituerad eller fallen kvinna, med närbesläktade ord som gatunaska och skamtacka. Ordet innehåller ett självnedsättande drag som är knutet till den kvinnliga formen. En fjolla stod inte högt upp i den interna hierarkin. Motivering: Under arbetet med att översätta den polska romanen Lubiewo av Michal Witkowski (som utspelar sig i utslagen och föga glamorös homosexuell subkultur i kommunist- och övergångstidens Polen) hade jag svårt att hitta svenska motsvarigheter till mängder av ord och uttryck. I översättningar av till exempel Jean Genets romaner stöter man inte på någon autentisk homosexuell jargong. Istället används – dessutom oftast felaktigt – ett gatuspråk som är hämtat från den heterosexuella prostitutionens och småbrottslighetens värld. För att ta reda på hur svenska bögar (eller i alla fall Stockholms) faktiskt uttryckte sig är det bättre att bläddra i den gedigna och läsvärda studien ”Sympatiens Hemlighetsfulla Makt : Stockholms Homosexuella 1860-1960”, redigerad av Silverstolpe och Söderström och utgiven av Stockholmia förlag 1999. STEFAN INGVARSSON INGAR GADD, ÖVERSÄTTARE YLVA LINDBERG, LITTERATURVETARE ❧ Stefan Ingvarsson har översatt Witold Gombrowicz m.m. Han är redaktionsledare på Modernista och i höst kommer hans bok Bögjävlar (på Atlas). med andra ord ■ nr 51, juni 2007 ■ 15 B föreningsbrev sverige porto betalt port payé översättarcentrum södermannagatan 38 116 40 stockholm Bokmässan i Göteborg 07 27-30/9. ÖC:s seminarier Översättning – en språklig visklek? To 10.00 – 10.45 Från många av världens språk saknas översättare till svenska. Hur gör man då för att få litteraturen att nå fram till den svenska läsaren? Vad händer när man tvingas ta omvägen via ett tredje språk eller en tolk? Vad går förlorat och vad finns att vinna? Kring dessa frågor samtalar översättarna Rose-Marie Nielsen, Annika Ruth Persson och Juris Kronbergs. Moderator: Marie Silkeberg, poet och essäist Arr: Översättarcentrum Kapten Nemo reser ut i världen To 13.00 – 13.45 Per Olov Enquist har översatts till ett fyrtiotal språk. Men vad händer under resans väg? Hur blir det typiskt svenska begripligt för läsaren i Italien eller Turkiet? Vad har en författare för förväntningar på sina översättare? Författaren Per Olov Enquist samtalar med sina översättare Carmen Giorgetti Cima och Ali Arda. Moderator: Svante Weyler, förläggare. Arr: Översättarcentrum i samarbete med Svenska Institutet och Svenska Generalkonsulatet i Istanbul. Krabbsaltade tångräkor! Seminariet ingår i SerieSöndag (scenen i E-hallen), se separat program i mässkatalogen. Lagom till Hergés hundraårsjubileum har hela Tintinserien kommit i ny översättning. Men hur tampas man som översättare med Haddocks många kraftuttryck och Dupondtarnas helt egna språk? Författaren och översättaren Johan Nilsson samtalar med Tintinöversättaren Björn Wahlberg. Arr: Översättarcentrum i samarbete med Bonnier Carlsen. Välkomna på mingel i Översättarmontern A 02:59 på torsdagen från kl 17.15 För de medlemmar som inte är med i Författarförbundet bidrar B&B i år med 20 fribiljetter som gäller som entré till mässan en dag, samt ett seminarium. Först till kvarn! Anmäl på 08-556 04 841 eller [email protected]