mao nr 45 - Översättarcentrum

med andra ord
tidskrift om litterär översättning
■
nr 51, juni 2007
■
35 kr
❦ Från hematologen till
Happy Sally. Svensk
romankonst dansar polska
❙ Texter från Sapfo
till Strindberg ◗ Agent
nr 51 tipsar finskt ❧ Några
örhängen ur Dada är allt!
❙ Jörgen Gassilewski, Beata
Walczak-Larsson, Maria
Antas, Barbara Kingsolver,
Ingar Gadd m.fl. ❦
LEDARE
Nr 51/07
med andra ord
ISSN 1104-4462
[email protected]
08-556 048 40 (tel och fax)
Redaktör:
Viktoria Jäderling
Redaktionsråd:
Eva Johansson
John Swedenmark
Prenumeration (4 nr):
privatpersoner 125 kr/år,
företag 200 kr/år
postgiro 82 04 19-0 (ÖC)
Lösnummer: 35 kr
❦
Nästa nummer
kommer i september 2007.
Sista manusdag
10 augusti
Redaktionen ansvarar ej för
obeställt material.
❦
Med andra ord
är medlemstidskrift för
Översättarcentrum
Södermannagatan 38
116 40 Stockholm
08-556 048 40 (kansli och fax)
08-556 048 41
(uppdragsförmedlingen)
Besöks- och telefontid:
måndag–torsdag 9–13
[email protected]
www.oversattarcentrum.se
När jag av valberedningen i januari i år fick frågan om jag ville ställa upp
som kandidat till ordförandeposten i Översättarcentrums styrelse befann
jag mig i Indien. Min första reaktion var ”jag måste be om betänketid”. Och
sedan ”varför det, jag ställer gärna upp!” Efter två år i ÖC:s styrelse, först
som suppleant och sedan som ordinarie ledamot, har jag fått god inblick i
verksamheten.
Språkmedveten sedan barnsben, uppvuxen i Helsingfors. När jag fått min
första transistorradio lyssnade jag ihärdigt på de finska utsändningarna, inte
för att jag förstod vad de sa, men jag lyssnade fascinerat på det märkliga
språket. Språkstudier bedrev jag sedan vid olika universitet. Med åren har
jag sysslat med översättning från engelska, franska, tyska, finska, italienska
och danska till svenska. Jag har undertextat en hel del av Bokomotivs filmproduktion på engelska, filmer av bland andra Carl Johan De Geer och
Pernilla August.
1977 genomgick jag en som den då kallades edsvuren translatorsexamen i Helsingfors, från engelska till svenska och från svenska till engelska.
Det var ovanligt att ta båda språken samtidigt. Hur som helst blev jag godkänd och svor eden inför magistraten i Stadsrådsborgen. Jag beställde
dock aldrig någon stämpel. Som översättare har jag rört mig över gränserna och jobbat med allt från facklitteratur till EU-texter, från kaffemaskiner
till undertexter. Min förhoppning är fortfarande att få arbeta med en längre
skönlitterär text.
Översättarcentrum fyller en viktig uppgift som förmedlare av
översättningsuppdrag till medlemmarna. Trots minskade resurser ökar antalet förmedlade uppdrag varje år. Översättare är självständiga
entreprenörer och behöver just därför samlande punkter som ÖC. Jag ser
fram emot att tillsammans med kansliet arbeta för ännu fler uppdrag åt
medlemmarna!
AGNETA WIRBERG
ORDFÖRANDE ÖC
2
■
nr 51, juni 2007
■
med andra ord
INNEHÅLL/NOTISER
Innehåll
Till Mats
Löfgrens minne
Det är svårt att förstå att Mats
Löfgren, som i så många år varit
en självklar del av översättarkretsen,
är borta. Vi minns den idérike och
entusiastiske Mats; inspiratören
och förnyaren inom översättarsektionen och Författarförbundet;
”Mats the Fax” som alltid var först
med den nya tekniken; esteten
och gourmeten Mats; frankofilen
och resenären. Vi minns hans
skicklighet som översättare och
hans internationella engagemang,
inte minst i Ceatl som han var med
och grundade. Vi minns hans
många år som ordförande i
översättarsektionen och medlem i
Översättarcentrums styrelse, hur
han förde fram kravet om diskettersättning till förläggarna när
datorerna kommit och hur han
skaffade översättarna en sponsrad
monter på bokmässan i Göteborg
redan under dess allra första år.
Och vi minns den grånade och
slitne Mats och sörjer över att livet
är så hårt. Vi saknar dig, Mats.
GUN ZETTERSTRÖM
FÖRFATTARFÖRBUNDET
❧
Kärlek och självterapi.
Olyckor och hemliga kanaler.
Kyla. Is. Snö –
Alla vägar leder till översättning.
4
Intervju med Beata Walczak-Larsson
Agent nr 51. Vem ska ta sig an
8
alla skatter som gömmer sig i den
finska prosan?
Kritik. Jörgen Gassilewski läser
Texter från Sapfo till Strindberg
10
”Lived a tune, rare nut, a devil”
12
Palindromer och annat knivigt i
Barbara Kingsolvers Giftträdets bibel
Svenska tzaraister diktar:
13
Pelare som inte ger vika för
vågornas attacker / det är
osäkerheten i form av iskalla beslut.
ÖC på
bokmässan.
Monter, mingel och seminarier
med andra ord
■
16
nr 51, juni 2007
■
3
INTERVJU: BEATA WALCZAK-LARSSON
Att simma
över engelska kanalen
Sjuksköterskan Beata Walczak-Larsson har
översatt Sara Stridsberg och Jerker Virdborg
/
till polska. Magolrzata
Anna Packalén guidar
oss i ett samtal om slump, vilja och ren
förtrollning. Ett översättarliv, kort sagt.
Ö
versättningar av svensk skönlitteratur till polska har i många decennier mött
ett stort intresse i Polen: bara fram till
1939 kom det ut ca 3000 svenska titlar och det
växer hela tiden. Man har dessutom under den sista tiden kunnat iaktta en ny trend: utöver den renodlade skönlitteraturen kommer det ut översättningar av andra textgenrer – ungdomsböcker,
deckare samt dokumentär- och fackprosa.
Även bland översättarna har det kommit en ny
grupp translatorer som så att säga ”i skuggan” av
de etablerade översättarna och parallellt med sitt
andra, ”ordinarie” arbete förmedlar den svenska
kulturen till polackerna.
Till dem hör Beata Walczak-Larsson. Född i Polen, sedan många år bosatt i Sverige, utbildad
skandinavist men också legitimerad sjuksköterska
på Hematologiavdelningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Och – under sin lediga tid – översättare av svenska böcker till polska.
Vi träffas en kall vinterdag i Uppsala där snön
fortfarande ligger kvar och glittrar i den bleka vårsolen. Inne i stugvärmen börjar vårt samtal om
verk som återger den svenska verkligheten.
4
■
nr 51, juni 2007
■
med andra ord
map: Vad var din första kontakt med svensk
kultur?
bwl: Den första spontana tanken är Tove Janssons Muminböcker. Jag läste dem flera gånger
som barn, fast då förknippade jag dem nog inte
med Skandinavien, vilket förresten också gäller
Gösta Knutssons ”Pelle Svanslös” som var en av
mina favoritböcker när jag var barn. Sedan tillkom Astrid Lindgrens böcker, men då var jag
medveten om att de var från Sverige. För Mumin
hyser jag stor sympati än idag. Sedan var det lång
tid med ”ingenting” och det var först när jag började studera svenska som Sverige kom att te sig
mera verkligt för mig.
map: Varför började du studera svensk filologi vid
Jagiellonska universitetet i Kraków?
bwl: Det var min tysklärarinna i gymnasiet,
/
Danuta Hamulka,
som kom med idén. Det var
hon som avrådde mig från att studera tyska vid
universitetet. Än idag är jag henne tacksam. Hon
var en stor auktoritet och hade stort inflytande på
mig, så jag lät mig övertygas, fast jag vid den tiden
egentligen inte visste hur svenskan lät.
ATT SIMMA ÖVER ENGELSKA KANALEN
map: Hur hamnade du i Sverige?
bwl: Mycket klassiskt, jag blev kär i min svensklärare, Lennart, min nuvarande man. Det var en
romantisk historia, för att inte tala om att jag blev
starkt motiverad att plugga! Vi bodde tillsammans i Polen sju år, vår äldsta dotter är född i
Kraków.
man. Jag blev nyfiken och läste hans tidigare noveller. Själva romanen fascinerade mig med sitt
tema och sin atmosfär av hot och utsatthet. Den
passade in i mina egna dåtida funderingar. Och
idag, när jag flera år senare minns min dåvarande
kamp med översättningen av en text som hade
kyla, snö och is som ”huvudpersoner”, tänker jag
att det kanske var ett slags självterapi? [skratt] Jag
tycker inte om de långa svenska vintrarna!
map: Du var ju utbildad filosofie magister i svenska, ändå har du valt att utbilda dig till sjuksköterska och börja jobba inom sjukvården? Vad fick
dig att sadla om?
map: Men hur fick du översättningen publicerad i
Polen?
bwl: Efter att ha flyttat till Sverige ville jag börja
arbeta så fort som möjligt. Jag var trött på att läsa
efter alla dessa år i skolan och på universitetet. Jag
kom på att jag ville bli barnmorska. Men för att
bli barnmorska måste man först studera tre år till
sjuksköterska. Sedan visade det sig att jag blev så
engagerad i mitt arbete på den hematologiska avdelningen att jag blev kvar där.
bwl: En debutant som översätter en debutant som
dessutom inte skriver på engelska har egentligen
minimala chanser att få sin översättning utgiven.
Jag visste om det, men gav mig samtidigt den på
att jag skulle lyckas. Det enda sättet var att ta kontakt med utgivare i Polen. Jag skickade fragment
av min översättning till – hör och häpna – 33 förlag. Två blev intresserade, piw och Jacek Santorski & co. Jag bestämde mig för att anlita det senare förlaget.
map: Hur kom det sig då att du började översätta
böcker?
bwl: Min första lärare i svenska i Kraków var
Anders Bodegård som jag alltid beundrat och som
jag fortfarande betraktar som min mästare. När
jag ännu var student fick jag en bok med en dedikation från honom: ”Till Beata. Kanske något att
översätta?” Profetiska ord? Jag har också några
vänner som sedan länge sysslar med översättning,
bland andra Mariusz Kalinowski och Alicja Rosenau, de har också inspirerat mig. I mitt sjuksköterskearbete saknade jag något mer kreativt. Ändå
dröjde det länge innan jag mognat till tanken.
map: Vad fick dig att som första översättning välja
romanen Svart krabba (2002) av Jerker Virdborg?
Han var ju då en ung och tämligen okänd författare. Dessutom utspelas handlingen i boken i en
slags futuristiskt Skandinavien, mitt under en väpnad konflikt?
bwl: Det är en ganska lustig historia. Jerker Virdborg kom jag i kontakt med via tidskriften Vi, när
den tilldelade honom ett pris för hans debutro-
map: För din andra översättning valde du en helt
annan bokgenre, också den skriven av en ung debutant, nämligen Sara Stridsbergs roman Happy
Sally (2004).
bwl: Det är också en historia! Romanen bygger
på fiktiva dagböcker av Sally Bauer, en känd
svensk simmerska som bara några dagar före andra världskrigets början simmade över Engelska
kanalen. Jag blev helt enkel förtrollad av boken.
En av mina drömmar har alltid varit just att simma över Engelska kanalen.
Jag tävlingssimmade som barn och en av mina
idoler var Teresa Zarzeczanska,
den första polska
´
som 1975 utförde samma bragd. Till stora delar
handlar boken om det höga pris som kvinnor får
betala när de försöker få sina drömmar uppfyllda.
Att översätta den här boken och att få den utgiven
var för mig ett slags uppfyllelse av en gammal
dröm. Äntligen har jag simmat över Kanalen – fast
i överförd mening!
map: Det var en oväntad metafor! Jag tror att
många av oss hyser drömmar om att en dag kunna
med andra ord
■
nr 51, juni 2007
■
5
INTERVJU: BEATA WALCZAK-LARSSON
simma över sin egen hemliga kanal… Happy Sally
handlar ju om några kvinnogenerationer och är en
ganska tragisk berättelse som nog många kritiker i
Polen gärna skulle klassa (inte alltid i positiv mening) som ”kvinnolitteratur”?
bwl: Jag var lite rädd att en bok med en sådan feministisk framtoning inte skulle ha stora chanser att bli utgiven. Något förvånande blev förlaget
piw intresserat på en gång och gav ut den i sin relativt nya serie ”Spojrzenia” (”Blickar”).
positivt överraskad. Boken är totalt befriad från
patetiska toner, den är en saklig beskrivning av
döendet, hur märkligt det än låter. Författaren tilllåter sig att vara aggressiv mot sjukdomen, förtvivlad, ja, hon visar ett helt spektrum av känslor,
inklusive många positiva sådana och till och med
skratt.
map: Den här boken måste ha varit ganska svår att
översätta, både vad gäller det känslomässiga innehållet och med tanke på allt det medicinska. Hade
du några problem med översättningen av facktermerna?
Happy Sally handlar ju om några kvinnogenerationer
och är en ganska tragisk berättelse som nog många
kritiker i Polen gärna skulle klassa (inte alltid i positiv
mening) som ”kvinnolitteratur”.
map: Du har ju redan tidigare varit engagerad i
olika samhällsfrågor, bland annat skrev du för ett
tag sedan i den Stockholmsbaserade polska tidskriften Relacje om en ung Krakówstudent, Agnieszka Rojszczaks tragiska historia. Både hon
och hennes familj utsattes för ett väpnat rån då
hennes man blev dödad och hon själv svårt skadad
och förlamad. Det kanske inte var så förvånande
att du sedan bestämde dig för att översatta UllaCarin Lindquists självbiografiska bok Ro utan
åror (2004)?
bwl: Ulla-Carin drabbades av als (amyotrofisk
lateralskleros), en än så länge obotlig neurologisk
sjukdom som leder till fullständig förlamning och
slutligen till döden. Du kanske blir förvånad, men
jag var inte alls övertygad om att jag ville översätta den här boken. Kanske därför att jag till vardags kommer i kontakt med så mycket mänsklig
olycka, obotliga sjukdomar och tragedier. Dessutom var jag rädd för någon slags billig sentimentalitet. Men jag måste säga att jag blev mycket
6
■
nr 51, juni 2007
■
med andra ord
bwl: Medan jag översatte läste jag åter i min
lärobok i neurologi. Dessutom hade jag stor hjälp
av de fakta som jag hittade på olika internetsidor.
Men den största svårigheten var inte fackspråket
utan att återge författarens känslor. Här skiljer
svenskan sig från polskan när det gäller uttrycksmedlen.
map: Hur arbetar du när du översätter?
bwl: De första två åren kunde jag inte översätta
direkt på datorn, utan gjorde först anteckningar
för hand och skrev sedan rent dem på datorn. Nu
kan jag arbeta direkt vid datorn, men fortfarande,
till exempel på resor eller i något väntrum, har jag
en liten anteckningsbok och – tro det eller ej – en
blyertspenna med sudd, även om den är något mer
exklusiv än den klassiska, av trä. Och så antecknar jag eller rättar till.
map: Blyertspenna med sudd?! Det låter sympatiskt i våra hårda datortider.
ATT SIMMA ÖVER ENGELSKA KANALEN
Hur är det då med polska språket? Är du inte
rädd att alla dessa år utanför Polen gjort att du
tappat en del av din polska, särskilt med tanke på
det moderna talspråket?
bwl: Självklart är jag rädd, som nog alla som bor
utomlands, att min polska blir ”rostig”, för även
om jag alltid pratar på mitt modersmål med döttrarna så räcker det inte.
Som tur är finns internet och diskussionsforum, där jag brukar delta, diskutera och utbyta
åsikter och tankar med andra. Det är faktiskt
rena rama guldgruvan när det gäller nutida pols-
säger italienare, inte helt utan fog. Händer det att
man förlorar något ur originalet under själva översättningsarbetet?
bwl: Självklart förlorar översättningen något.
Men samtidigt vinner den något annat. En av
”barnsjukdomarna” hos en nybörjare är behovet
av att krampaktigt hålla sig till originalet.
Man måste tillåta sig en viss tolkningsfrihet, det
viktigaste är ju att återge textens karaktär och
huvudbudskap.
map: Vad översätter du just nu?
Jag var inte alls övertygad om att jag ville översätta
den här boken. Kanske därför att jag till vardags
kommer i kontakt med så mycket mänsklig olycka,
obotliga sjukdomar och tragedier.
ka. Jag läser också systematiskt böcker och tidskrifter och lyssnar på polsk radio.
map: Du samarbetar med ett par förlag i Polen.
Är det svårt att slå igenom som översättare från
svenska till polska på den polska bokmarkanden?
bwl: Jag arbetar med en kriminalroman av Åsa
Larsson, Solstorm. Boken ges med all sannolikhet
ut till hösten på Krakowförlaget Otwarte. Som du
säkert vet tillhör Åsa Larsson de yngre, mest lästa
svenska kriminalförfattarna. Jag hoppas att jag
också lyckas intressera polska läsare för hennes
författarskap.
/
bwl: Det första steget är förstås det svåraste,
när man startar från noll. Som ny i branschen
var jag tvungen att övertyga förläggaren om
att det verkligen var värt att ge ut den eller den
boken. Senare, med varje ny översättning, blev
det lättare.
Trots den allmänna uppfattningen ges det ut
ganska många svenska böcker i Polen, men
samtidigt finns det en hela tiden växande
grupp människor som håller på med översättning från svenska, så man kan tala om en viss
konkurrens.
MALGORZATA ANNA PACKALÉN INTERVJUADE,
I UPPSALA, FEBRUARI–APRIL 2007
M. Anna Packalén är professor på Institutionen för
moderna språk, Slaviska språk vid Uppsala
universitet.
Artikeln är en förkortad version översatt från polska av
Anna Packalén. Hela intervjun finns att läsa på polska
i tidskriften Relacje nr 3/2007.
map: Traduttore-traditore, översättare-förrädare,
med andra ord
■
nr 51, juni 2007
■
7
AGENT NR 51: FINLAND
Agenten
Är du trött på dina sönderlästa Anja Snellman och Paasi
håll om den nya finska prosan. Den är superintressant, e
sjöarnas land. Till ingens förvåning är den helt osynlig p
bokmarknaden. mao bestämde sig för att anlita en insid
litteraturfloran. Maria Antas är agent nr 51 och här är h
översättare:
pirjo hassinen
❦ Mansikoita marraskuussa
(wsoy 2001, ”Jordgubbar i november”)
hannu raittila
◗ Canal Grande
(Otava 2000)
Pirjo Hassinen drabbades av en sorglig malör då
hon var nominerad för Nordiska rådets litteraturpris 2003: översättningen till svenska höll inte och
hon ramlade utanför förlagens intressehorisonter.
I finsk samtidslitteratur är Hassinen den erotiskt laddade, maktanalytiska, barocka berättarrösten. Inledningfrasen i Mansikoita marraskuussa är legendarisk: ”När jag var elva lärde mig min
mor att onanera.” Och fenomenalt klarar Hassinen av att hålla det som inledningen lovar: hon
studerar en mors äventyr som älskarinna till
många olika män och dotterns nyfikna intresse för
moderns hemliga liv. Hon låter också modern försvinna och dottern bli vuxen med ett annorlunda
perspektiv på vad barndomen egentligen innebar.
Skuggor från en religiös sekt där sexualitet varit
ett centralt element kastar sig över texten och påminner om tider och fenomen i modernitetens
sunkiga utmarker.
Hassinens språk och tankesprång är antipoden
till den korta klassiska Hotakainenfrasen. En del
läsare – ofta manliga – tycker hon är obehaglig,
men vem har bestämt att köttet och känslan inte
kan vara fundament för fiktionen?
Där ligger Venedig och sjunker. En räddningspatrull med högt politiskt mandat rycker ut för att
förhindra katastrofen. Av någon outgrundlig EUanledning består hela den lilla patrullen av finska
kulturvetare, administratörer och ingenjörer.
Detta är utgångsläget i Hannu Raittilas läckra
satir Canal Grande, som fick det stora Finlandiapriset 2001. Finsk självtillräcklighet möter italienskt kaos, Aschenbach återuppstår och i
bakgrunden avtecknar sig en illegal gränsöverskridande smuggling från det forna Jugoslavien.
Hannu Raittilas kulturhistoriska satir borde ligga
på varje nordiskt nattygsbord. Den är en knäppgalen blandning av civilisationskritik, excercerande ingenjörsspråk och snedvridna relationer –
i dag ännu mera träffande än då den var alldeles
ny. Raittila tänker stort och gör prosa som både
glider undan i lekfullhet och snärtar till i tänkbara
katastrofscenarier.
8
■
nr 51, juni 2007
■
med andra ord
MARIA ANTAS
linna? Det viskas från olika
expansiv och frodas i de tusen
på den svenska
der i den finska
ennes tre tips till förlag och
joel haahtela
❧ Perhoskerääjä
(Otava 2006, ”Fjärilssamlaren”)
En ung man ärver pengar, en fjärilssamling och ett
hus av en okänd tysk man, beger sig ut på odyssé
genom Europa för att få klarhet i vem mannen var
och varför han blivit den okändes arvinge. Den
unga mannen reser genom det forna ddr, norra
Italien till en grekisk kust, följande den okändes
fotspår och den sällsynta fjäril han jagat.
Joel Haahtela skriver ljust och melankoliskt om
mänskliga förluster. Boken är som en sydeuropeisk film; sinnlig och välavvägt humanistisk. I slutet öppnar mysteriet sig, men mest av allt minns
man historiens fladdrande fjäril, det gäckande i
att förstå det som redan är förflutet.
Maria Antas är Projektkoordinator på FILI-Informationscentralen för Finlands litteratur, tidigare kritiker och
litteraturforskare.
Hassinens språk och
tankesprång är antipoden
till den korta klassiska
Hotakainenfrasen. En del
läsare – ofta manliga –
tycker hon är obehaglig,
men vem har bestämt att
köttet och känslan inte
kan vara fundament för
fiktionen?
❙
med andra ord
■
nr 51, juni 2007
■
9
kritik
Texter från Sapfo till Strindberg
Red. Dick Claésson, Lars Fyhr, Gunnar D Hansson
Studentlitteratur
Vi lever i en klassikeröversättandets guldålder.
Jörgen Gassilewski dyker ner i ett praktverk.
E
n av många pärlor i den halvtannat
tusensidiga och tvåspaltiga Texter från
Sapfo till Strindberg är fonograf-uppfinnaren och för-symbolisten Charles Cros’ ode
”Den rökta sillen”.
En vägg, en stege och en rökt sill på ett golv. En
man kommer in med hammare, spik och snöre.
Han går uppför stegen och slår i den rostiga spiken högst upp på den vita väggen. Knyter snöret
runt spiken och andra änden runt sillen. Mannen
försvinner bort och sedan dess gungar den rökta
sillen i änden av snöret. ”Jag har hittat på det här –
enkelt, enkelt, enkelt, / Bara för att reta folk – så
allvarliga, så allvarliga, så allvarliga, / Och roa
alla barnen – de små, de små, de små.” Hela romantikens och modernismens leklusta, oppositionslusta och språkkritik i ett nötskal, eller snarare i en rökt sill.
Översättningen ovan är gjord av det göteborgska, författarparet höll jag på att säga, Magnus
Hedlund och Claes Hylinger. Antologin är sammanställd av ett triumvirat vid Göteborgs universitet – Dick Claésson, Lars Fyhr och Gunnar D
Hansson. Som göteborgare har jag rätt att ha fördomar om göteborgare. I det här fallet positiva.
Närmare ett halvsekel har gått sedan Lennart
Breitholtz (göteborgsk professor) satte ihop ett
liknande urval ur världslitteraturen åt litteraturvetenskapens grundkursare och den litteraturälskande allmänheten. Mycket har hänt sedan dess:
10
■
nr 51, juni 2007
■
med andra ord
”kanonförskjutningar, feministiska läsningar, genusteori, cultural studies, litteratursociologi, litteraturkritikens, poetikens och genrediskussionens
ändrade förtecken” som det heter i efterordet.
Men man måste nog också ge redaktörerna en eloge för att göteborgska egenskaper som upptäckaranda, expansionslusta, risktagande och lekfullhet blivit än mer framträdande.
För den som är intresserad av översättning finns
det flera uppenbara godbitar. Två av dem är tio
olika tolkningar av Sapfo och tolv av Goethe. ”En
gudars like tycks mig den mannen / vara” (Papageorgiou och William-Olsson 1999), ”Plötsligt
framstår han som en gudars like –” (Svenbro
1986), ”Gudars like syns mig den mannen vara,”
(Zilliacus 1928) eller ”Lik en Gud, så säll, mig den
yngling synes,” (Franzén 1790-talet)?1
”Stilla ligga dalar / och höjd.” (Ödman 1857),
”Ingen trädtopp röres / i skog;” (Snoilsky 1901),
”Över topp och tinne är ro” (Bergman 1922) eller
kanske snarare rentav ”Ro är över /alla berg.”
(Mannerheim 2006)?2
Nyöversättningarna som gjorts enbart för denna volym är inte få. Redaktörerna tror att man i
framtiden kommer att se vår tid som klassikeröversättandets guldålder i svensk litteratur. Men
när ofrånkomliga texter inte gått att få tag på i
sentida tolkningar, har man tagit till ”epokmässigt viktiga” översättningar. Man har också i en
del fall velat spegla äldre översättarkonst, som
KRITIK: TEXTER FRÅN SAPFO TILL STRINDBERG
Carl Gustaf af Leopolds tolkning av Alexander
Popes Essay on Man, gjord 1793.
Riktigt kul är de brev, poetiktexter och diverse
litterära mellangenrer som denna feta göteborgska makrill späckats med. De belyser sina mer renodlat skönlitterära grannar som strålkastare inifrån tiden självt och från epok till epok. Som
Martina von Schwerins brev till Carl Gustaf von
Brinkman apropå Tegnér: ”…han är långt från att
ha den djupa blick som tränger igenom ända till
det inre livets mörkaste avgrunder. Visserligen
tänker han högt om snillet och konsten, men slätt
om lifvet i allmänhet, och i dess vanliga förhållanden är han god, bildad, men endast kvick.”
Känn på den! De kvinnliga författarna är långt
fler än i Breitholtz’ upplaga, men ibland kan man
tycka att de kvinnliga brevskrivarna som avhandlar manliga kollegor är väl många, och de fylligt
presenterade kvinnliga författarna – särskilt från
1800-talet – fortfarande få.
I Texter från Sapfo till Strindberg finns inget
1900-tal och inga originaltexter på främmande
språk. Förutom de norska och danska. Det svenska blandas alltså med det utländska, men ingenting utanför det occidentala. I efterordet uttrycker
redaktörerna en förhoppning om kommande volymer med arabisk, bysantisk, persisk, indisk och
kinesisk litteratur. Det väntar vi på!
JÖRGEN GASSILEWSKI
1
Sapfos dikt brukar kallas ”Gudars like”.
2
Goethes berömda dikt ”Wanderers Nachtlied”
(”Vandrarens nattsång”).
Närmare ett halvsekel har
gått sedan Lennart
Breitholtz (göteborgsk
professor) satte ihop ett
liknande urval ur
världslitteraturen åt
litteraturvetenskapens
grundkursare och den
litteraturälskande
allmänheten. Mycket har
hänt sedan dess:
”kanonförskjutningar,
feministiska läsningar,
genusteori, cultural
studies, litteratursociologi,
litteraturkritikens,
poetikens och
genrediskussionens
ändrade förtecken”
Jörgen Gassilewski är poet och författare, senast
aktuell med romanen Göteborgshändelserna
(Bonniers, 2006)
❙
med andra ord
■
nr 51, juni 2007
■
11
KRUMLINDES PALINDROMER
Korp-språk & skit-tics
O
m man vill avprova en bägare citronsaft, som man i brist på bättre måst tillreda med en skopa unket och grumligt
insjövatten, och därvid råkar göra en alltför häftig
huvudböjning, så att nästippen kommer i kontakt
med vätskan – har man då råkat ut för en nos-nick
i dy-lime?
Ja, så kan man väl uttrycka det. Även om det
förvisso kan uttryckas enklare än så.
När Sven Erik Täckmark och jag skulle översätta Barbara Kingsolvers starka Kongo-bok Giftträdets bibel, fick vi problem med en av romanfigurerna. Den berättande prästdottern Adah Price
begrundade ofta särskilt minnesvärda namn, uttryck och meningar genom att läsa dem baklänges. Ibland blev resultatet bara ett spännande gytter
av bokstäver. Men det förekom också att flickan
fick ihop en trots kantigheten begriplig nykonstruktion, och då ville vi naturligtvis åstadkomma
någonting liknande i vår tolkning. Det ovan anförda exemplet kom till när Adah läst en dikt av
skaldinnan Emily Dickinson. ”No snikcidy lime, a
contrary name with a delicious sourgreen taste”,
skrev Adah, vilket i vår fria försvenskning blev
”nos-nick i dy-lime, ett baklängesnamn som luktar surt men smakar gott på slutet.”
Någonstans sover en slump över korten, säger
Ekelöf för att uppmuntra till ett idogt läggande av
patienser. Här och där sover en slump också över
språken. Det märkte kollegan Täckmark och jag
tillräckligt ofta för att kunna avhjälpa vår dova
förtvivlan, när den påhittiga Adah ställde oss inför en annan översättarteknisk mardröm: ett flitigt bruk av palindromer. I förvånansvärt många
fall slumpade det sig så, att svenskan förmådde
avspegla den ordrika engelskan även där.
Adah parodierade faderns böner; då blev du
Gud ett naturligt tilltal. Och när pastorn lade ut
texten som häftigast, gjorde han diverse rörelser
som tydde på en närmast laxerande inre rening:
”The amen enema, as I call it.” På svenska: ”Pappas skit-tics, som jag brukar säga.”
Adah uppfattade fladdermössens vingslag som
12
■
nr 51, juni 2007
■
med andra ord
vassa hugg i luften: Bats stab! I vår tolkning sågs
varje blixtrande vingslag som en kniv-vink.
En syster, som alltid ville visa sig duktig, var enligt Adah en riktig Pytt-typ.
Adah gjorde en grimas åt den läraktiga systerns
framsteg i bågskytte; det blev en pil-lip. Systern
pluggade också kikongo: ett korp-språk.
I nattmörkret hörde Adah ondskan rikta sig
mot familjen Price i form av en galen medicinmans
besvärjelser. Hon försökte bemöta hotet med en
svarssång, det enda vapen hon hade.
Lived a tune, rare nut, a devil,
Lived a devil!
Lived a devil!
Lev ej, din nid-jävel,
Lev ej, jävel!
Lev ej, jävel!
Då familjen Price stod inför en naturkatastrof,
valde modern att med en gest avvisa Adah för att i
stället hjälpa en yngre syster. Nod, nab, abandon.
Modern var lika utsatt och skyddslös som dottern.
Hennes ställningstagande blev att neka naken.
Flickorna fick nyttiga upplysningar av den infödde läraren Anatole: Ah, Anatole – the lot an
aha!
I vår version: Anatole, va – Ave, låt ana!
Och när Adah längre fram i livet fick se moderna kärleksskildringar på vita duken, myntade hon
uttrycket Eros – Eyesore. Erotiken hade där blivit
en trist knull-lunk, tyckte hon.
Sven Erik Täckmark och jag kan med tacksamhet tänka på Adah Price, predikantens dotter. Hon
var själv en skeptiker. Men oss stärkte hon i vår
tro på språkets möjligheter.
LARS KRUMLINDE
Barbara Kingsolver, Giftträdets bibel. Översättning av
Lars Krumlinde & Sven Erik Täckmark (Bra böcker,
2001)
INGAR GADD + YLVA LINDBERG
MAISON DADA
För dadaisten Tristan Tzara var diktens musik
viktig. Översättarduon Gadd & Lindberg fick spela
fyrhändiga hickskalor med det svenska språket.
Här några exempel ur Dada är allt!
E
lfriede jelinek har sagt att hon har fascinationen för språkets kraft gemensam med
dadaisterna. Precis som de vill hon tillåta
språket att leva sitt eget liv: ”Språket släpar mig
efter sig. Språket är en nödvändig fiende som jag
åtrår”, sa hon i sin nobelföreläsning. Det finns
många paralleller mellan tiden för dadarörelsen
och dagens samhälle: båda kännetecknas av stora
förändringar och hotbilder.
En av de mest berömda dadaisterna var Tristan
Tzara (1896–1963). Bland de dikter av Tzara
som vi (Ingar Gadd och Ylva Lindberg) har tolkat
till svenska i samlingen Dada är allt! (Bakhåll
2004), finns exempel på hans programmatiska,
språkligt uppbrutna ”rebelliska” dikter, som primärt kännetecknas av brist på logiskt sammanhang, men också exempel på mer direkt berörande dikter, som ger uttryck för starka känslor.
Enligt Tzara skulle läsaren ha frihet att själv ge
dikterna betydelse utifrån sina förnimmelser och
associationer. En sådan medskapande process,
där själva processen är viktigare än resultatet, är
ju ett karaktäristiskt drag i modernismen där det
bland annat hävdades att, som Harry Martinson
senare har uttryckt det, ”varje skapelse behöver
ert deltagande”. Ett sådant medskapande har vi i
högsta grad tagit på allvar som uttolkare av dikterna till svenska, och vi har försökt kittla den
svenska läsarens fantasi på samma sätt som vi
tror att den franska texten kittlar en fransk läsare.
I dessa dikter rör det sig om ett ögonblickligt,
efemärt språk som ständigt omskapas. Själv har
Tzara uttryckt detta med orden ”La pensée se fait
dans la bouche”, ”Tanken skapas i munnen”.
Resultatet blir till synes kaotiskt sammanfogade
ögonblicksbilder, som kanske kan sägas fånga in
en fragmentarisk värld, där inget är statiskt. Den
uppbrutna syntaxen i Tzaras ”rebelliska” dikter
tar sig också uttryck i att han avstår från prepositioner och bindeord. Skiljetecken saknas och versaler förekommer bara i dikttitlar. Vi har som uttolkare i görligaste mån behållit Tzaras syntax
och sätt att stapla orden och har försökt förmedla
de kedjor av bilder som diktaren målar upp och
som läsaren har att skapa sin egen helhetsbild av.
Vi har också kompromissat i det att vi ömsom prioriterat formen och ordmusiken framför begripligt innehåll, och ömsom försökt
fånga diktens stämningsläge genom att ta fasta
på de associationer som de franska orden och
formuleringarna har väckt hos oss och valt svenska ord som förstärker denna stämning. Här ett
exempel på staplade bilder ur dikten PROGRAM
FÖR BIOGRAF ABSTRAKTA HJÄRTAT:
tes doigts chevauchent sur le clavier
peut-tu m’offrir la gamme des hoquets
je me suis courbé vers toi comme un pont tendu
dont les piliers bousculés par la vague ne craquent pas
et c’ est l’incertitude sous une forme de décision glacée
se déclenchant au mouevement subit des roues
voilà le muscle de mon cour qui s’ouvre et crie
med andra ord
■
nr 51, juni 2007
■
13
TRISTAN TZARA
dina fingrar grenslar tangenterna
kan du spela en hickskala för mig
jag krökte mig mot dig som en spänd bro
med pelare som inte ger vika för vågornas attacker
det är osäkerheten i form av iskalla beslut
som frigörs vid hjulens plötsliga rörelse
här är min hjärtmuskel som öppnar sig och skriker
V
i har velat spegla lättheten med vilken
Tzara skapar nya ord. Han kan utgå från
ett sammansatt ord, en fras eller ett ordspråk och därifrån klippa bort ett led och ersätta det
med något annat. Ett exempel på detta är när han på
ett ställe skriver ”un sucre d’orge” som betyder kandisocker och på raden under skriver ”un sucre
d’orage”. Vi har valt att frångå en ordagrann betydelse (som ”oväderssocker”) och i stället hittat på
ett svenskt ord som rimmar på ”kandisocker”,
nämligen ”kändissocker”. Här har vi i dadaistisk
anda lekt oss fram till ”ett ord som man inte kan slå
upp”, som det står i dikten HUSET FLAKE, ”t’offre
un mot qu’on ne trouve pas dans le larousse”.
Andra exempel där vi skapat motsvarigheter till
Tzaras lekfulla nyord är ”mélodine”, ”coroline”,
”camomilait”, ”étoilite” som på svenska blivit
”melodinen”, ”hjärtolin”, ”kamomjölk” och
”stjärnoid”. Ibland låter vi Tzaras obegriplighet
helt ta över också i den svenska texten, ”transruban de bain” blir inte begripligare på svenska
än”transbandsbad”.
I vissa dikter lyser den bokstavliga betydelsen
nästan helt med sin frånvaro och ljudbild, rytm
och ordlek tar över. Det är fallet i den svit av korta, lätt humoristiska men inte så publikfriande
dikter i sviten HUS, som var och en är tillägnade (åtminstone i titeln) andra konstnärer och
författare i dadakretsen, till exempel Francis
Picabia, André Breton och Louis Aragon. Somliga av dessa hade Tzara inte ens hunnit träffa
innan han skrev dikterna! Så här låter det i dikten MAISON ARAGON:
arp et la barque à l’arc
s’encadrent pour sémiramis
arp l’arc et la barque à barbe d’arbre
croque-cronomètre
14
■
nr 51, juni 2007
■
med andra ord
arp och barken med karp
stramat upp sig för semiramis
arp karp och barken med lärkark
knaper-kronometer
Frödings ord om att stämningen i en dikt nästan
uteslutande beror på det musikaliska elementet
vid versbildningen, skulle kunna tillämpas på
Tzaras dikter. Det sångbara elementet är centralt
hos Tzara som också ansåg att en dikts kärna låg
i själva vokalen. Vår främsta ledstjärna vid översättningen har varit att läsa högt, lyssna på versen
och hålla fast vid dess rytm, klang och satsmelodi, samt att försöka skapa motsvarigheter till de
talrika rim som förekommer, till exempel genom
lek med ljudassociationer. När det står ”le son
moribond/ et de vagabondages/ vent doux bandage/ s’en vont avec l’âge” har vi skrivit ”utdöende
ljud/ att driva vind för våg/ milda vindomslag/
försvinner med åren” där vi alltså har valt ett
svenskt idiomatiskt uttryck och fått de svenska
rimmen till skänks. Och ”l’ange a des hanches
blanche” översätter vi med ”ängeln med hängande ängen” och har alltså frångått den ordagranna
betydelsen ”vita höfter”.
Rytmen och klangen förstärks ibland av att
rimmen kombineras med upprepningar av vissa
ord eller fraser som fungerar som omkväden. I
dikten AUTOUR (HÄROMKRING) är detta
tydligt:
jamais, jamais je n’oserai
te donner ma voix gelée
le vif métal de l’eau
au fond fluté de ton cerveau
aldrig aldrig ska jag våga plåga
dig med min frusna stämma
vattnets levande metall
och flöjten innerst inne i din hjärna
PUGGA
Vid sidan om de språkligt mer experimentella
dikterna finns det några dikter i samlingen Dada
är allt! som vi tycker är berörande genom sitt mer
direkta innehåll. En sådan dikt är CIRKUS där vi
har valt svenska ord och formuleringar utifrån det
stämningsläge vi förnimmer i dikten.
Cirkusmetaforen stod ju ofta i Tzaras diktaroch konstnärsgeneration för det konstnärliga utanförskapet. I nämnda dikt har vi lyft fram ord
som på svenska förstärker cirkusatmosfären. På
ett ställe har vi översatt ”on attend” med ”största
möjliga tystnad”. Delar av denna dikt är gripande
uttryck för utanförskap av olika slag och de korta
fraser som bryter av mot längre, mer kaotiska och
aggressiva, blir koncentrerade uttryck för kärlek,
återhållen smärta och hemlängtan. I Tzaras fall
gällde det hemlandet Rumänien, en känd uppehållsplats för resandefolket.
splendeur et finesse
ont rongé mon cour
je tourne sans cesse
les bras en spirale vers le ciel
il fait froid
écoute ma mère
et pense à moi
maintenant
prakt och smak
har tärt mitt hjärta
jag vrider oupphörligt
armarna mot himlen
det är kallt
lyssna och tänk
på mig mor
just nu
MAOS schibboleth [hebr. ”yxa”, ungefärlig innebörd:
lösenord, uttryck för hemlig kunskap]
Stefan Ingvarsson väljer
pugga ❥
Ordförklaring: I norra Skåne betyder det groda.
Puggepevling betyder till exempel grodyngel i samma
del av Sverige. Men utöver det är det ett äldre svenskt
uttryck för homosexuell man. Användes främst inom
den egna kretsen. I vissa sammanhang och delar av
landet var pulla (med samma betydelse) vanligare. Ursprungligen tycks ordet ha stått för en prostituerad eller
fallen kvinna, med närbesläktade ord som gatunaska
och skamtacka. Ordet innehåller ett självnedsättande
drag som är knutet till den kvinnliga formen. En fjolla
stod inte högt upp i den interna hierarkin.
Motivering: Under arbetet med att översätta den
polska romanen Lubiewo av Michal Witkowski (som utspelar sig i utslagen och föga glamorös homosexuell
subkultur i kommunist- och övergångstidens Polen)
hade jag svårt att hitta svenska motsvarigheter till
mängder av ord och uttryck. I översättningar av till exempel Jean Genets romaner stöter man inte på någon
autentisk homosexuell jargong. Istället används – dessutom oftast felaktigt – ett gatuspråk som är hämtat från
den heterosexuella prostitutionens och småbrottslighetens värld. För att ta reda på hur svenska
bögar (eller i alla fall Stockholms) faktiskt uttryckte sig
är det bättre att bläddra i den gedigna och läsvärda
studien ”Sympatiens Hemlighetsfulla Makt : Stockholms Homosexuella 1860-1960”, redigerad av Silverstolpe och Söderström och utgiven av Stockholmia förlag 1999.
STEFAN INGVARSSON
INGAR GADD, ÖVERSÄTTARE
YLVA LINDBERG, LITTERATURVETARE
❧
Stefan Ingvarsson har översatt Witold Gombrowicz
m.m. Han är redaktionsledare på Modernista och
i höst kommer hans bok Bögjävlar (på Atlas).
med andra ord
■
nr 51, juni 2007
■
15
B
föreningsbrev
sverige
porto betalt
port payé
översättarcentrum södermannagatan 38 116 40 stockholm
Bokmässan i Göteborg 07
27-30/9. ÖC:s seminarier
Översättning – en språklig visklek? To 10.00 – 10.45
Från många av världens språk saknas översättare till svenska. Hur gör man då för att få litteraturen
att nå fram till den svenska läsaren? Vad händer när man tvingas ta omvägen via ett tredje språk
eller en tolk? Vad går förlorat och vad finns att vinna?
Kring dessa frågor samtalar översättarna Rose-Marie Nielsen, Annika Ruth Persson och Juris
Kronbergs. Moderator: Marie Silkeberg, poet och essäist
Arr: Översättarcentrum
Kapten Nemo reser ut i världen To 13.00 – 13.45
Per Olov Enquist har översatts till ett fyrtiotal språk. Men vad händer under resans väg? Hur blir
det typiskt svenska begripligt för läsaren i Italien eller Turkiet? Vad har en författare för förväntningar på sina översättare?
Författaren Per Olov Enquist samtalar med sina översättare Carmen Giorgetti Cima och Ali
Arda. Moderator: Svante Weyler, förläggare. Arr: Översättarcentrum i samarbete med Svenska
Institutet och Svenska Generalkonsulatet i Istanbul.
Krabbsaltade tångräkor! Seminariet ingår i SerieSöndag (scenen i E-hallen), se separat program i mässkatalogen.
Lagom till Hergés hundraårsjubileum har hela Tintinserien kommit i ny översättning. Men hur
tampas man som översättare med Haddocks många kraftuttryck och Dupondtarnas helt egna
språk?
Författaren och översättaren Johan Nilsson samtalar med Tintinöversättaren Björn Wahlberg.
Arr: Översättarcentrum i samarbete med Bonnier Carlsen.
Välkomna på mingel i Översättarmontern A 02:59 på torsdagen från kl 17.15
För de medlemmar som inte är med i Författarförbundet bidrar B&B i år med 20 fribiljetter
som gäller som entré till mässan en dag, samt ett seminarium. Först till kvarn! Anmäl på
08-556 04 841 eller [email protected]