Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten
kan inte ge en fullständig bild av läget för
de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Madagaskar 2010
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Madagaskars befolkning lever under politisk osäkerhet och instabilitet och med
en regim som inte valts av folket. Sedan en statskupp i början av 2009 styrs
landet av vad som kallas en övergångsregering, Haute Authorité Transition,
bestående av kuppmakarna och en lös sammansättning av före detta
oppositionspolitiker. Omvärlden har underkänt kuppmakarnas legitimitet.
SADC (Southern African Development Community) och Afrikanska Unionen
har tills vidare uteslutit Madagaskar.
I samband med statskuppen 2009 uppges ca 150 till 300 människor ha dödats
runt om i landet. Utredningarna av dödsskjutningarna har inte offentliggjorts
och ansvariga har heller inte ställts inför rätta. Oroligheter kvarstår och
situationen i landet är instabil. I samband med en folkomröstning om en ny
författning i november 2010 gjordes ett försök till en ny kupp som
misslyckades.
Madagaskar drabbas av återkommande cykloner, översvämningar och torka
vilket tillsammans med den bräckliga politiska situationen gör befolkningens
möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter kraftigt begränsad. Omkring 70
procent av landets befolkning lever under fattigdomsgränsen.
Ett svagt rättsväsende, kvinnors och barns utsatta ställning, svåra förhållanden
i fängelser, samt korruption tillhör några av de största problemområdena
avseende mänskliga rättigheter. Respekten för pressfriheten försämrades under
förre president Ravalomananas tid och är fortsatt dålig. På de flesta områden
finns ett juridiskt ramverk på plats men åtgärder för lagarnas efterlevnad
2
brister. Inofficiella bydomstolar i delar av landet företar godtyckliga rättegångar
och utdömer ibland hårda straff, ofta utan stöd i lag.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Madagaskar har ratificerat eller anslutit sig till följande konventioner:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) och första fakultativa
tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. Det andra tilläggsprotokollet,
om avskaffande av dödsstraffet, är inte undertecknat.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
- Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,
Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women
(CEDAW) samt undertecknat dess fakultativa tilläggsprotokoll om
enskild klagorätt.
- Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT) ratificerades 2005.
Det fakultativa protokollet om förebyggande av tortyr är undertecknat.
- Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child
(CRC) samt de två fakultativa tilläggsprotokollen om barn i väpnad
konflikt samt handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.
- Flyktingkonventionen, Convention Related to the Status of Refugees
samt det tillhörande protokollet från 1967.
- Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities (CRPD) samt tillhörande
protokoll, undertecknades 2007 men är ännu inte ratificerade.
- Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter, African Charter on Human and People’s Rights.
Madagaskar har undertecknat men ännu inte ratificerat stadgan för den
Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
3
Politiska mord och andra mord sanktionerade av staten har enligt flera
rapporter ägt rum, inte minst i samband med statskuppen 2009, då
säkerhetsstyrkor försökte kontrollera folkmassor som deltog i protester och
åtskilliga människor dödades. Uppgifter finns om att säkerhetsstyrkor använder
övervåld i jakten på misstänkta brottslingar, vilket vid upprepade tillfällen har
resulterat i dödlig utgång. Rapporter finns också om att säkerhetsstyrkor begår
såväl fysiska som psykiska övergrepp mot fångar. Inga offentliga utredningar
av säkerhetspolisens agerande har gjorts vare sig av nuvarande eller den förra
regimen.
Situationen i landets överbelagda fängelser är i många fall livshotande med
utbredd undernäring (kronisk undernäring tros drabba runt två tredjedelar av
de fängslade) och bristfällig sjukvård. Landets 82 fängelsebyggnader och
arrestlokaler höll under 2008 runt 17 400 personer i fängsligt förvar vilket
motsvarar en tredjedel över fängelsernas kapacitet. Uppgifter från landets
justitiedepartement pekar på att omkring 50 procent av alla fängslade väntar på
rättegång.
Våldtäkter och andra övergrepp uppges av enskilda organisationer vara vanligt
förekommande. Tvångsarbete sägs också förekomma. Regeringen tog under år
2007 fram ett program för att förbättra landets fängelser efter att frågan
uppmärksammats av bland annat EU och Internationella rödakorskommittén
(ICRC). Under 2009 rapporterades ca 40 interner ha avlidit i fängsligt förvar,
jämfört med 328 personer under 2005. Icke-statliga organisationer och medier
menar att den verkliga siffran är mycket högre än den rapporterade.
Regeringen har överlag tillåtit oberoende övervakning av situationen i
fängelser.
4. Dödsstraff
Madagaskar har dödsstraff, men inom det nationella rättsväsendet har inga
dödsstraff verkställts sedan 1958. I samband med granskningen i FN:s råd för
mänskliga rättigheter om Madagaskars efterlevnad av och respekt för de
mänskliga rättigheterna i februari 2010, inom ramen för rådets allmänna
ländergranskning (Universal Periodic Review, UPR), framförde Madagaskar att
det inte finns någon större opinion mot dödsstraffet vare sig i parlamentet eller
bland befolkningen. Ett lagförslag om att förbjuda dödsstraff hade redan
presenterats i parlamentet men inte vunnit gehör. Nuvarande regim skulle
ordna en debatt där den verkställande, lagstiftande och dömande makten samt
företrädare för det civila samhället skulle delta. Inga uppgifter finns om att en
sådan debatt skulle ha ägt rum ännu. Dödsdomar avkunnade och verkställda av
bydomstolarna, Dina, lär alltjämt förekomma.
4
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Brott mot författningens förbud mot godtyckliga frihetsberövanden
förekommer. Politiskt motiverade frihetsberövanden förekom särskilt i
samband med kuppen 2009. Arresteringar sker många gånger på lösa grunder
och det finns uppgifter om kränkningar av mänskliga rättigheter i samband
med arresteringar och rättegångsprocesser. Misstänkta brottslingar sitter ofta
anhållna i väntan på både häktning och rättegång under mycket längre
tidsperioder än vad lagen tillåter (se avsnitt 3).
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättsväsendet lider av brist på kapacitet och omfattande problem med
korruption. Författningen stipulerar att domstolsväsendet ska vara självständigt
i förhållande till den exekutiva makten.
Rapporter finns om att den verkställande makten utövat påtryckningar på den
dömande makten i de flesta juridiska beslut allt sedan kuppen 2009.
Justitieministern har återkommande gånger, och med hög profil, uttryckt sin
åsikt om pågående rättsprocesser i media innan domslut har offentliggjorts av
domstolarna.
Korruption utgör fortsatt ett stort problem inom rättsväsendet. Endast brott
med över fem års fängelse i straffskalan ger per automatik rätt till advokat.
Många ärenden blir inte hanterade i brist på dokumentation, ibland för att den
förkommit.
Anti-korruptionsbyrån (BIANCO) fortsätter sitt arbete, men har varken tagit
upp korruptionsfrågor som har samband med nuvarande politiska situation
eller korruption och maktmissbruk av säkerhetsstyrkor i samband med kuppen
2009.
Inofficiella bydomstolar, Dina, förekommer i delar av landet där centralmakten
av tradition är svag. Dinas beslut är ofta summariska och godtyckliga. Hårda
straff utdöms, många gånger utan stöd i lag.
Madagaskars polisväsende genomsyras av svag kapacitet som en följd av
otillräcklig utbildning, bristande resurser och korruption. Oklara strukturer
inom säkerhetsstyrkorna samt bristande finansiering var viktiga orsaker till
deras oförmåga att hantera oroligheterna kring kuppen 2009.
5
Militärdomstolarna är förbehållna militär personal och följer i stort samma
procedurer som det civila rättssystemet, med skillnaden att militärer ingår i
juryn och att rättegångarna är slutna.
Grundlagen föreskriver etablerandet av opolitiska organ för de mänskliga
rättigheterna. En nationell kommission för mänskliga rättigheter finns, men det
är oklart huruvida den är aktiv eller ej.
7. Straffrihet
Uppgifter finns om att straffrihet förekommer.
De ansvariga för våld och andra övergrepp under oroligheterna i början av
2009 har enligt uppgift ännu inte ställts inför rätta. Flertalet så kallade politiska
fångar släpptes på lösa grunder fria av den nuvarande regimen, efter
maktövertagandet i mars 2009. Flera av dem som släpptes hade kriminell
bakgrund och hade begått övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.
Korruption på högre nivå behandlas sällan i domstol.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Författningen föreskriver såväl yttrande- som pressfrihet, men i praktiken är
rättigheterna begränsade. Respekten för mediafrihet försämrades under
presidenten Ravalomananas styre och har inte förbättrats under nuvarande
regim. Radio- och TV-stationer har stängts och arresteringar av journalister
förekommer på godtyckliga grunder. Många journalister idkar självcensur,
särskilt på lokal nivå.
Staten äger de enda rikstäckande TV- och radiokanalerna. Det finns ett stort
utbud av lokala privata TV- och radiostationer, med sammanlagt 30 TVstationer, 259 radiostationer, 13 dagstidningar och 7 veckotidningar.
Läskunnigheten är låg i landet vilket begränsar tidningarnas inflytande.
Förenings- och församlingsfrihet samt religionsfrihet är inskrivna i grundlagen,
men begränsas inte sällan i praktiken. Inte minst i samband med 2009 års kupp
användes våld (som också resulterade i dödlig utgång) för att upplösa
demonstrationer. Oppositionens möjligheter att hålla möten och demonstrera
har begränsats kraftigt av såväl den förra regeringen som av nuvarande regim.
Medlemskap i fackföreningar och politiska partier tillåts. Rätten att strejka
erkänns, men denna tycks i praktiken åtföljas av restriktioner.
6
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Det senaste presidentvalet ägde rum under 2006 och övervakades av ett stort
antal lokala och internationella observatörer. Valet bedömdes i huvudsak ha
genomförts på ett fritt och rättvist sätt. Ravalomanana vann med 54 procent av
rösterna, men tvingades efter en kupp 2009 överlämna makten till militären.
Militären överlämnade i sin tur makten till Andry Rajoelina, borgmästare för
huvudstaden Antananarivo. Högsta domstolen erkände senare Rajoelina som
”övergångspresident”, utövande de funktioner som presidenten normalt har.
Flera av den förra regimens nyckelpersoner befinner sig i exil, däribland den
förre presidenten Ravalomanana.
Landet leds för närvarande av en interimistisk övergångsregering (Haute
Autorité de la Transition) bestående bland annat av kuppmakarna och en lös
sammansättning av den förra oppositionen. Ett så kallat övergångskontrakt
fungerar nu som författning och har ersatt tvåkammarparlamentet med ett
övergångsparlament samt författningsdomstolen med en Högsta domstol.
Regimen har gjort utfästelser om att demokratiska val skall hållas under första
halvåret 2011, men stor osäkerhet råder ännu kring när dessa kan bli av och
om oppositionen kommer att ställa upp.
Samarbetsorganet för länderna i södra Afrika, SADC, leder förhandlingar om
en fredsprocess som skulle kunna normalisera politiken i Madagaskar. Dessa
förhandlingar, som bland annat betonar medborgerliga och politiska
rättigheter, har EU:s stöd.
Reformer av valprocessen och dess institutioner var innan kuppen 2009
angelägna frågor för oppositionen. Valsystemet har varit belastat med problem
såsom ojämlikt tillträde till media och bristande öppenhet i valfinansiering. En
oberoende valmyndighet instiftades efter de lokala valen 2008.
I november 2010 genomfördes en folkomröstning om förändringar av
Madagaskars författning. Sittande regims förslag fick starkt stöd och innebär
bland annat att presidentkandidater måste ha bott på Madagaskar de senaste
sex månaderna (vilket diskvalificerar förre presidenten Ravalomanana att ställa
upp i ett kommande presidentval) och att man kan kandidera till
presidentposten från det att man fyllt 35 år (vilket skulle göra det möjligt för
den nuvarande 36-årige presidenten att kandidera).
Madagaskar har enligt sin författning ett demokratiskt flerpartisystem med en
maktdelning mellan presidenten och parlamentet. Som framgår ovan är dock
verkligheten idag en annan och situationen mer komplex. Landet präglas av ett
mycket centraliserat system och presidentämbetet har en stark ställning.
7
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Med undantag för konvention 105 om förbud mot tvångsarbete har
Madagaskar ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) centrala
konventioner om mänskliga rättigheter.
Författningen och arbetsrätten ger arbetare i offentlig och privat tjänst rätten
att upprätta och bli medlemmar i fackföreningar utan begränsning. Dock
undantas vissa statliga funktioner som polis och militär från denna rätt. Få av
landets arbetare är organiserade; skälet tros vara rädsla för reprimander från
arbetsgivaren. Författningen stadfäster strejkrätt (som dock är begränsad) samt
rätt till kollektivförhandling för arbetare i den privata sektorn.
Tvångsarbete är förbjudet. Det förekommer dock att fångar används som
arbetskraft i privata företag samt att barn och kvinnor tvingas in i prostitution
eller arbetar i hem under slaveriliknande förhållanden.
Minimiåldern för anställning är 15 år (18 år för arbete om nätterna samt under
svåra förhållanden). Barnarbete är dock relativt vanligt förekommande. ILO
uppskattade 2007 att runt 28 procent av alla barn arbetar hel- eller deltid. Den
förra regeringen sjösatte en handlingsplan för att stävja barnarbete men
kapacitetsbrist har bidragit till att implementeringen går långsamt.
Den officiella minimilönen om cirka 35 USD är i allmänhet inte tillräcklig för
att säkra en dräglig levnadsstandard. Officiell arbetstid är 40-42,5 timmar i
veckan, men denna respekteras sällan.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Undernäring utgör ett mycket stort hälsoproblem. Omkring 8 procent av
befolkningen lever i kronisk brist på livsmedel och cirka 50 procent av
övergående brist på livsmedel, enligt FN:s livsmedelsprogram WFP. Omkring
50 procent av alla barn under fem år är hämmade i växten på grund av
otillräcklig diet. Ett flertal cykloner och torka drabbade landet under 2009
vilket ledde till akut brist på livsmedel. Endast hälften av befolkningen har
tillgång till rent dricksvatten och tillfredsställande sanitet.
Medellivslängden är relativt hög vid en jämförelse med regionen i övrigt (61 år
för kvinnor och 58 år för män) och spädbarnsdödligheten är lägre än i många
8
afrikanska länder. De största hälsohoten utgörs av sjukdomar som malaria,
kolera och tuberkulos. Förekomsten av hivsmitta är vid jämförelse med andra
afrikanska länder relativt låg. Uppskattningsvis 0,2 procent av befolkningen
som är mellan 15-49 år är hiv-positiv. Fler kvinnor än män bär på viruset.
Ungefär 65 procent av befolkningen uppskattas ha tillgång till grundläggande
hälsovård. Endast cirka 3 procent av bruttonationalprodukten (BNP) är avsatt
för hälsosektorn.
12. Rätten till utbildning
Författningen garanterar skolplikt och att utbildning för alla barn ska vara
kostnadsfri. Skolgången är gratis och obligatorisk upp till 14 års ålder. Ungefär
en tredjedel av befolkningen är varken läs- eller skrivkunnig. Regeringen har
sedan år 2002 gjort stora satsningar inom utbildningssektorn vilka lett till att
andelen inskrivna elever i primärskolan stadigt har ökat under den senaste
tioårsperioden. För närvarande är cirka 99,3 procent av alla barn inskrivna i
primärskolan. Långt ifrån alla inskrivna tros dock närvara i skolan. Kvaliteten
på utbildningen brister och många får gå om eller hoppar av skolan. Det är inte
ovanligt att flickor slutar skolan i förtid på grund av tidigt giftermål eller
graviditet.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Madagaskar är ett av världens fattigaste länder. Landet har en uppskattad BNP
per invånare om ungefär 294 USD och över 70 procent av befolkningen lever
under fattigdomsgränsen. Madagaskars rankas lågt i FN:s utvecklingsprograms
(UNDP) index över mänsklig utveckling: av 169 länder ligger Madagaskar på
135:e plats. En viss ökning har skett mellan 2000 och 2010, men en minskning
skedde mellan 2009 och 2010.
Levnadsstandarden påverkades under flera år negativt av bland annat hög
befolkningstillväxt, misskötsel av ekonomin, mycket hög arbetslöshet,
fattigdomsrelaterad skogsskövling och markförstöring. Landet har med viss
regelbundenhet drabbats av torka, cykloner och missväxt med hungersnöd som
följd. En serie stora cykloner och torka drabbade ön under 2009 vilket
tillsammans med den politiska krisen ledde till att året blev ett av de värsta på
länge. Ökade matpriser och lägre inkomstnivåer har kraftigt begränsat
hushållens möjligheter att tillgå mat, vatten och sanitet.
Åren före kuppen präglades av ekonomisk återhämtning och tillväxttalen var
höga. Den starka befolkningstillväxten bidrog dock till att fattigdomen inte
9
minskade märkbart. Efter kuppen 2009 infördes ett flertal ekonomiska
sanktioner mot Madagaskar och medel för utvecklingssamarbete frös eller
drogs in av flera stora givare. Investeringar nådde en bottennivå liksom
turismen. Enligt Världsbankens uppskattningar var realtillväxten i BNP låga 3,7
procent år 2009 och minskade ytterligare till 0,6 procent år 2010.
Madagaskars produktion av mineraler ökade med 121 procent år 2010 och om
landet återgår till ett konstitutionellt styre så väntas tillväxten stiga till över 4
procent 2012. Budgetunderskottet var 2010 endast 2 procent men tros öka i
takt med att regimen förväntas öka de offentliga utgifterna i samband med en
eventuell valkampanj. Dessa olika faktorer skulle i bästa fall märkbart kunna
förbättra fattiga människors levnadsvillkor.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Grundlagen förbjuder all form av diskriminering, men vad som utgör
diskriminering av kvinnor har inte definierats. Genomgripande lagreformer har
dock gjorts för att motverka diskriminering av kvinnor och för att främja
jämlikhet.
Kulturella normer, värderingar och traditioner samt djupt rotade stereotyper
avseende vad som är mäns respektive kvinnors roller är en underliggande orsak
till det ojämlika förhållandet mellan könen. Bristen på utbildning bidrar till de
olika former av diskriminering mot kvinnor som förekommer på landsbygden,
där deras ställning är svagare än i städerna. I städerna är diskriminering av
kvinnor inte lika omfattande (åtminstone inte på arbetsmarknaden), många
kvinnor har nått höga poster inom näringsliv och förvaltning.
Kvinnors lagstadgade rätt till arv och att äga mark efterlevs inte alltid. Barn till
kvinnor som gift sig med en utländsk man får inte medborgarskap, vilket barn
till män som gift sig med en utländsk kvinna får.
Hustrumisshandel, sexuella trakasserier och våldtäkt är förbjudet enligt lag,
men är ett omfattande problem. Troligen råder underrapportering på grund av
en kultur av tystnad och straffrihet för denna typen av brott. Enligt en
uppskattning från 2007 utsätts omkring 55 procent av alla kvinnor för våld i
hemmet. Såväl fysiskt som psykiskt våld är vanligt förekommande. Polis och
rättsväsende ingriper vanligtvis vid rapporterad misshandel. Våldtäkt inom
äktenskapet är inte ett brott enligt lagen. Förekomsten av könsstympning tros
inte vara särskilt utbredd.
10
Handel med kvinnor förekommer och sägs öka. En lag antogs 2007 som bland
annat förbjuder människohandel. Staten har gjort omfattande
informationskampanjer för att stävja sexturismen som ökat i takt med att
turismen ökat (fram till 2009 då turismen på grund av den politiska krisen
minskade kraftigt). Grundorsakerna har man dock inte arbetat med i någon
omfattande utsträckning.
15. Barnets rättigheter
Madagaskar har inget universellt system för födelseregistrering, många barn är
därför inte registrerade vilket skapar problem när de ska tillgå hälso- och
sjukvård samt utbildning. UNICEF har tillsammans med staten gjort
omfattande insatser för att registrera barn.
Minimiåldern för anställning är 15 år, men många och långt yngre barn arbetar
i hushåll och jordbruk.
Barnprostitution är ett stort problem och handel med barn förekommer. År
2007 antog regeringen en lag som ändrade strafflagen till att också inkludera
sexuellt utnyttjande av barn, barnsexturism, barnpornografi och
människohandel. Stora satsningar behövs dock för att tillse lagens efterlevnad.
Det förekommer att barn fängslas. Våld mot barn är vanligt förekommande
och aga är inte förbjudet enligt lag vare sig i hem, skola eller på institutioner för
barn. På delar av Madagaskar anses tvillingar vara tabu vilket resulterar i att ett
av tvillingbarnen ofta överges av familjen. Staten har bedrivit
informationskampanjer för att motverka detta, men det tycks ännu inte ha haft
någon större effekt.
Minimiåldern för äktenskap är 18 år för både flickor och pojkar. Med
målsmans tillstånd gäller emellertid 14 år för flickor och 17 år för pojkar. Ännu
lägre åldrar kan godkännas om särskilda skäl, såsom graviditet, föreligger.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Madagaskar har betecknats som ett land av minoriteter. Dock talar i princip alla
samma språk. Den underliggande konflikten mellan kustbefolkningen, cotier,
som är av afrikanskt ursprung och höglandsbefolkningen, merina, som är av
asiatiskt ursprung, anses fortfarande existera. De senare har traditionellt utgjort
den dominerande gruppen såväl i politiskt som i ekonomiskt avseende. Denna
11
särställning har dock kommit att i allt större grad ifrågasättas av låglandsborna
och en växling i ledarskapet mellan grupperna betraktas som nödvändig.
Den indo-pakistanska minoriteten, Karana, är betydelsefull för landets
ekonomi. Karana utsätts visserligen inte för någon av statsmakten sanktionerad
allmän diskriminering, men då de som regel inte tillåts att bli medborgare i
Madagaskar inskränks deras rättigheter de facto.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är inte förbjudet enligt lag men är inte accepterat av samhället.
Homosexuella, bisexuella och transpersoners situation diskuteras inte öppet.
Personer med från rådande norm avvikande sexuell läggning tvingas dölja detta
på grund av tabun i samhället. Uppgifter saknas kring diskriminering och
förföljelse av dessa grupper men problemet antas vara stort för dem som öppet
visar sin läggning.
18 Flyktingars rättigheter
Madagaskar har anslutit sig till flyktingkonventionen. Landets lagstiftning
behandlar inte asylrätt eller flyktingstatus, men det finns etablerade system för
skydd av flyktingar. Antalet flyktingar i landet är litet och staten samarbetar
med FN:s flyktingorgan (UNHCR) för att tillgodose deras rättigheter.
19. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Omkring 7,5 procent av landets befolkning lever med funktionsnedsättning.
Lagstiftningen förbjuder diskriminering av personer med funktionsnedsättning
och stipulerar allmänt deras rättigheter. Viss statlig hjälp ges för att förbättra
deras levnadsstandard och möjligheter till skolgång och arbete. Personer med
funktionsnedsättningar har överlag sämre tillgång till hälsovård. Särskilt
kvinnor och flickor med funktionsnedsättningar utsätts ofta för våld.
I oktober 2007 undertecknade Madagaskar konventionen om rättigheter för
personer med funktionshinder samt dess tillhörande protokoll. Konventionen
har dock ännu inte ratificerats.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
12
Det finns ett antal oberoende organisationer som arbetar för mänskliga
rättigheter i landet. De uppges verka i princip utan restriktioner. Civila
samhället blir alltmer organiserat och delaktigt i samhällslivet. Inför
folkomröstningen om en ny författning som ägde rum år 2010 ägde en större
konsultationsprocess rum där civila samhället tycks ha kunnat spela en roll.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
De större multilaterala och bilaterala utvecklingsorganisationer som Sverige är
en stor bidragsgivare till är verksamma i Madagaskar. Sverige har inget direkt
bilateralt utvecklingssamarbete med Madagaskar men Europeiska
kommissionen hade innan den politiska krisen 2009 ett omfattande program
till stöd för landets fattigdomsstrategi där insatser för att främja mänskliga
rättigheter och god samhällsstyrning ingick.
