Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten
kan inte ge en fullständig bild av läget för
de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Madagaskar 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Madagaskar har efter några turbulenta år i början på 2000-talet gått in i en
period av ökad politisk stabilitet. Trots svåra konsekvenser av återkommande
cykloner och översvämningar har den ekonomiska tillväxten varit stabil de
senaste åren. Tillväxten har dock ännu inte lett till märkbart minskad
fattigdom; omkring 70 procent av landets befolkning lever fortfarande under
fattigdomsgränsen.
Ett svagt rättsväsende, kvinnors och barns utsatta ställning, svåra förhållanden
i fängelser, samt korruption tillhör fortsatt problemområdena när det gäller
mänskliga rättigheter. Respekten för pressfriheten har försämrats. Politiska
rättigheter begränsas. Oppositionen är svag och någon regelrätt dialog mellan
regering och opposition förekommer inte.
President Ravalomanana återvaldes vid presidentvalet 2006. Valet bedömdes
ha genomförts på ett fritt och rättvist sätt. Efter en författningsändring och
nyval till parlamentet under året har presidentens makt stärkts ytterligare.
Valsystemet är dock belastat med stora strukturella problem såsom avsaknad
av en oberoende valmyndighet, ojämlik behandling i medierna och bristande
öppenhet i finansieringen av valet.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Madagaskar har ratificerat eller anslutit sig till följande konventioner:
­ Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och
dess första fakultativa (frivilliga) tilläggsprotokoll om enskild klagorätt
2
­
­
­
­
­
­
­
men inte till dess andra om avskaffande av dödsstraffet som inte heller
är undertecknat. Tre rapporter är utestående. Senaste rapport 2007.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
(CESCR). Fyra rapporter utestående. Senaste rapport 1985.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering
(CERD). Inga rapporter utestående.
Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW) samt dess fakultativa tilläggsprotokoll om enskild klagorätt.
Tre rapporter utestående. Senaste rapport 1993.
Konventionen mot tortyr (CAT) ratificerades 2006. Det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr är undertecknat.
Konventionen om barnets rättigheter (CRC) samt de två fakultativa
tilläggsprotokollen om barn i väpnad konflikt, samt handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi. Senaste rapport 2004. En rapport
utestående.
Flyktingkonventionen samt det tillhörande protokollet från 1967.
Den afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens
rättigheter
Madagaskar har undertecknat men ännu inte ratificerat stadgan för den
Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Konventionen om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning, samt tillhörande protokoll,
undertecknades under året men är ännu inte ratificerad.
Madagaskar har elva utestående rapporter till FN:s koventionskommittéer.
Vidare har landet inte rapporterat till Afrikanska unionen vid något av de fem
utsatta rapporteringstillfällena.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Under de senaste åren har det inte rapporterats om politiska mord eller så
kallade ofrivilliga försvinnanden sanktionerade av staten. Däremot finns
uppgifter om att säkerhetsstyrkor dödat misstänkta brottslingar.
Inga rapporter om tortyr eller godtyckliga arresteringar har förekommit på
senare tid. I samband med förra årets presidentval har det dock rapporterats
om övervåld från landets säkerhetsstyrkor i samband med demonstrationer och
oppositionsmöten.
Situationen i landets överbelagda fängelser är i många fall livshotande, med
utbredd undernäring och bristfällig sjukvård. Landets 99 fängelsebyggnader
och arrestlokaler rymmer 13 000 personer, men höll i början av året över
3
17 000 personer i fängsligt förvar. Nära 70 procent av alla fängslade väntar på
rättegång. Övergrepp och tvångsarbete förekommer. Regeringen tillåter i
princip oberoende övervakning av fängelserna. Efter att frågan under året
uppmärksammats av bland annat EU och Internationella rödakorskommittén
har regeringen tagit fram ett program för att förbättra landets fängelser med
fokus på att minska antalet dödsfall i fängelserna, minska överbeläggningen
och korta häktningstiderna. Under 2006 uppges 83 interner ha avlidit i
fängsligt förvar jämfört med 328 under 2005, en minskning som
regeringsföreträdare menat beror på genomförda förbättringar.
4. Dödsstraff
Madagaskar har dödsstraff, men inga dödsstraff har verkställts sedan 1958.
Någon större opinion mot dödsstraffet lär inte finnas. Enligt uppgift från
regeringsföreträdare till FN:s tillsynskommitté för konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter har ett lagförslag om att avskaffa
dödsstraffet diskuterats i parlamentet. Dödsdomar avkunnade och verkställda
av bydomstolarna, dina, lär fortfarande förekomma.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Författningens förbud mot godtyckliga frihetsberövanden efterlevs inte alltid.
Till synes politiskt motiverade frihetsberövanden förekommer i begränsad
utsträckning, framför allt mot representanter för oppositionen.
Det finns uppgifter om kränkningar av mänskliga rättigheter i samband med
arresteringar och rättegångsprocesser. Misstänkta brottslingar sitter ofta
anhållna i väntan på både häktning och rättegång under mycket längre
tidsperioder än vad lagen tillåter (se avsnitt 3).
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Rättsväsendet lider brist på kapacitet och problem med korruption.
Författningen stipulerar att domstolsväsendet ska vara självständigt i
förhållande till den verkställande makten. Dock finns rapporter om att
domstolar är mottagliga för påverkan från politiskt håll liksom för annan
korruption. Två brister i rättssystemet som under året uppmärksammats av
FN:s tillsynskommitté för konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter är att endast brott med straff som överstiger fem år, medger
automatisk rätt till advokat, samt att många rättsfall har blivit liggande på grund
av borttappad eller brist på dokumentation.
4
Att bekämpa korruption är fortsatt en prioriterad fråga. Anti-korruptionsbyrån
(BIANCO) förefaller aktiv. Korruptionen har enligt uppgift också minskat på
lägre nivåer, framför allt inom tull- och polisväsendet.
Inofficiella bydomstolar, dina, förekommer i delar av landet där centralmakten
av tradition är svag. Dinors beslut är ofta summariska och godtyckliga och kan
överklagas i det formella rättssystemet. Förekomsten av dinor
uppmärksammades särskilt av FN:s tillsynskommitté för konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter vid en genomgång i mars av
Madagaskars tredje rapport om denna konvention.
Militärdomstolarna är förbehållna militär personal och följer i stort samma
procedurer som det civila rättssystemet.
Grundlagen föreskriver etablerandet av opolitiska organ för de mänskliga
rättigheterna. Den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter (CNDH)
har emellertid varit inaktiv sedan den politiska krisen 2002. Enligt
regeringsföreträdare pågår ett arbete för att åter etablera en sådan kommitté.
7. Straffrihet
Uppgifter finns om att straffrihet förekommer.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Författningen stadfäster såväl yttrande- som pressfrihet, men i praktiken är
rättigheterna begränsade. Det finns tydliga tecken på att respekten för
mediafrihet har försämrats under den nuvarande presidentens styre.
Arresteringar och utvisningar av journalister förekommer på godtyckliga
grunder. Många journalister, särskilt på lokal nivå, säger sig idka självcensur.
Staten äger de enda rikstäckande TV- och radiokanalerna, men det finns ett
stort utbud av privata TV- och radiostationer. Det finns fjorton privatägda
dagstidningar och privata lokala tidningar. Läskunnigheten är låg i landet vilket
begränsar tidningarnas inflytande.
Förenings- och församlingsfrihet, samt religionsfrihet är inskrivna i grundlagen,
men begränsas inte sällan i praktiken. Polisen har upplöst flera
demonstrationer, bland annat av studenter, med våld. Medlemskap i
fackföreningar och politiska partier tillåts. Rätten att strejka erkänns, men
restriktioner tycks ändå i praktiken omgärda strejker och demonstrationer.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
5
Madagaskar har ett demokratiskt flerpartisystem med en maktdelning mellan
presidenten och parlamentet. Landet präglas av ett mycket centraliserat system
och presidentämbetet har en stark ställning. Regeringskoalitionen fick vid nyval
under året en fortsatt stor majoritet i parlamentet. Kyrkan och militären utövar
indirekt politiskt inflytande genom att förespråka nationell enighet och
konservativa värderingar. Det senaste presidentvalet ägde rum under 2006.
Den sittande presidenten Ravalomanana återvaldes i första valomgången.
Relationen med oppositionen präglas fortfarande av den utdragna konflikten
efter presidentvalet 2001. Den förre presidenten Ratsiraka vägrade acceptera
valresultatet, hans anhängare besatte huvudstaden, en stor strejk lamslog
landets ekonomi och övergrepp på de mänskliga rättigheterna begicks på båda
sidor. Flera av den förra regimens nyckelpersoner befinner sig i exil och
dialogen med oppositionen haltar. Upptakten till presidentvalet under 2006
präglades också av viss dramatik. Två veckor före valet försökte en general
som nekats kandidera till presidentvalet att starta en statskupp. Kuppförsöket
vann dock föga stöd och generalen dömdes till fyra års fängelse.
Oppositionen är splittrad och har inte presenterat något politiskt program. Av
det 40-tal oppositionsanhängare som sitter fängslade, uppges många vara
kriminella och inte aktuella för amnesti. Ett hundratal oppositionsanhängare
befinner sig i exil, däribland den före detta presidenten Ratsiraka. Den före
detta.vice premiärministern, Rajaonarivelo, som befinner sig i exil med
anklagelser om korruption riktade mot sig, förvägrades inträde i landet och
kunde således inte kandidera i presidentvalet. Under året frisläpptes den
tidigare presidentkandidaten (tillika släkting till den tidigare presidenten
Ratsiraka) Roland Ratsiraka från ett fängelsestraff, något som många bedömare
uppfattat som ett tecken på försoning från presidenten.
Valet i december 2006 övervakades av ett stort antal lokala och internationella
observatörer och valet bedömdes i huvudsak ha genomförts på ett fritt och
rättvist sätt. President Ravalomanana vann med 54 procent av rösterna. Näst
flest röster fick en tidigare talman i parlamentet med 12 procent.
Under sommaren utlystes nyval till parlamentet i september. Presidenten och
hans parti TIM (Jag älskar Madagaskar) tog 106 av de 127 platserna. Av
oppositionens platser gick flertalet till oberoende kandidater varav flera anses
stå nära regeringspartiet. Valdeltagandet beräknas endast ha uppgått till mellan
25 och 30 procent.
Efter presidentvalet och parlamentsvalen har reformer av valprocessen och
dess institutioner varit fortsatt angelägna frågor för oppositionen. Tidigare
utlovade reformer genomfördes dock inte i tid för varken folkomröstningen i
april eller parlamentsvalen i september, vilket under året tidvis ökat
6
spänningarna mellan regering och opposition. Valsystemet är fortsatt belastat
med strukturella problem såsom avsaknad av en oberoende valmyndighet,
ojämlik behandling i media och bristande öppenhet i finansieringen av valet.
Reformer har utlovats efter de lokala valen under 2008.
I april genomfördes en folkomröstning om förändringar av författningen.
Presidentens förslag fick starkt stöd och innebar bland annat att presidenten i
krissituationer egenhändigt kan stifta lagar, att landets sex självstyrande
provinser ersätts av 22 mindre regioner, samt att engelska blir landets tredje
officiella språk.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Med undantag för konvention 105 om förbud mot tvångsarbete har
Madagaskar ratificerat Internationella arbetsorganisationen ILO:s centrala
konventioner om mänskliga rättigheter.
Författningen och arbetsrätten ger arbetare i offentlig och privat tjänst rätten
att upprätta och bli medlemmar i fackföreningar utan begränsning. Dock
undantas vissa statliga funktioner, som polis och militär, från denna rätt. Enligt
landets egen statistik är endast tio procent av landets arbetare organiserade.
Författningen stadfäster strejkrätt och rätt till kollektivförhandling för arbetare,
men strejkrätten är begränsad och kollektivförhandlingar utnyttjas sällan.
Arbetsrätten förbjuder tvångsarbete. Det förekommer dock att fångar används
som arbetskraft i privata företag. Minimiåldern för anställning är 15 år (18 år
för arbete om nätterna samt i svåra förhållanden). Trots det uppskattas 13
procent av stadsbarnen och 36 procent av barnen på landsbygden i åldrarna
10-14 år arbeta. Regeringen har sjösatt en handlingsplan för att stävja
barnarbete. Den officiella minimilönen om cirka 27 US-dollar är i allmänhet
inte tillräcklig för att säkra en dräglig levnadsstandard. Officiell arbetstid är 4042,5 timmar i veckan, men respekteras sällan. Arbetslösheten är hög, vilket
tvingar arbetstagare att acceptera dåliga arbetsvillkor.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Den politiska krisen 2002 orsakade en påtaglig försämring av hälsoläget.
Undernäring till följd av den ökade arbetslösheten är ett mycket stort
hälsoproblem. Enligt FN:s livsmedelsprogram WFP lever omkring två
tredjedelar av landsbygdsbefolkningen i kronisk brist på livsmedel och lika stor
andel av förskolebarnen lider av näringsbrist. Tack vare humanitär
katastrofhjälp och förbättring av de offentliga finanserna, har en förbättring
7
kunnat skönjas de senaste åren. Trots det svåra hälsoläget är endast 1,2 procent
av BNP avsatt för hälsosektorn.
Ungefär 65 procent av befolkningen uppskattas ha tillgång till grundläggande
hälsovård och spädbarnsdödligheten är lägre än i många afrikanska länder. I
städerna har endast hälften av befolkningen tillgång till tillfredsställande sanitet
och 45 procent tillgång till rent dricksvatten. Motsvarande siffra på
landsbygden där större delen av befolkningen bor, är inte mer än tre respektive
tio procent.
Medellivslängden är relativt hög vid en jämförelse med regionen i övrigt (55 år
för kvinnor och 59 år för män). De största hälsohoten utgörs av sjukdomar
som malaria, kolera och TBC. Förekomsten av hiv har ökat på senare år, men
tillhör fortfarande den lägsta i Afrika. Uppskattningsvis 0,5 procent är
hivpositiva. Fler kvinnor än män bär på viruset.
12. Rätten till utbildning
Författningen stadfäster skolplikt och att utbildning för alla barn ska vara
kostnadsfri. Skolgången är gratis och obligatorisk upp till 14 års ålder. Ungefär
en tredjedel av befolkningen är varken läs- eller skrivkunnig, fler kvinnor än
män. Regeringen har sedan 2002 gjort stora satsningar inom utbildningssektorn
med relativt goda resultat. Andelen inskrivna elever i primärskolan uppgår för
närvarande till 96 procent, vilket är en betydande ökning. Stora regionala
skillnader kvarstår dock.
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Madagaskar är ett av världens fattigaste länder. Landet har en uppskattad BNP
per invånare på ungefär 294 US-dollar och över 80 procent lever under
fattigdomsgränsen. Madagaskars poäng i FN:s utvecklingsprogram UNDP:s
utvecklingsindex är lågt (0.533) även om en viss ökning noterats de senaste
åren. Av 177 länder rankas Madagaskar som 143.
Levnadsstandarden undergrävdes under flera år till följd av bland annat hög
befolkningstillväxt, misskötsel av ekonomin, mycket hög arbetslöshet,
fattigdomsrelaterad skogsskövling och markförstöring, samt det faktum att
landet med viss regelbundenhet har drabbats av torka, cykloner och missväxt,
med hungersnöd som följd. En serie stora cykloner drabbade ön under 2006,
som blev ett av de värsta åren på länge med över en halv miljon drabbade
människor.
8
De senaste åren har präglats av ekonomisk återhämtning och tillväxttalen har
ökat. Den höga befolkningstillväxten bidrar dock till att fattigdomen inte
minskat märkbart.
I nära samarbete med Världsbanken och Internationella valutafonden IMF har
regeringen åtagit sig en långsiktig reformagenda. En ny fattigdomsstrategi
(Madagascar Action Plan) baserad på millenniemålen antogs under 2006, varpå
stora utvecklingsinsatser har aviserats av regeringen. Hälsovård, utbildning,
landsbygdsutveckling och god samhällsstyrning tillhör de prioriterade
områdena.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
Grundlagen förbjuder all form av diskriminering. Dock finns inga
regeringsinstitutioner med uppdrag att trygga förbudets efterlevnad. Kvinnor
har en lagstadgad rätt till arv och att äga mark. Denna rätt efterlevs emellertid
inte alltid. Bristen på utbildning bidrar till de olika former av diskriminering
mot kvinnor som förekommer på landsbygden, där deras ställning är svagare
än i städerna. I städerna är diskriminering av kvinnor relativt begränsad och
många kvinnor har nått höga poster inom näringsliv och förvaltning. I
regeringen, som ombildades i oktober, är tre av 19 ministrar kvinnor.
Hustrumisshandel och sexuella trakasserier är förbjudet enligt lag.
Kvinnomisshandel är trots det ett stort problem. Polis och rättsväsende
ingriper vanligtvis vid rapporterad misshandel. Förekomsten av könsstympning
är sannolikt inte särskilt utbredd. Handel med kvinnor förekommer. Lagen
förbjuder inte människohandel specifikt. Däremot kan åtal väckas för
sexturism och pedofili. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att bekämpa
handel med kvinnor och barn. Bland annat ses lagstiftningen, inklusive
adoptionslagstiftningen, över.
15. Barnets rättigheter
Minimiåldern för anställning är 15 år, men långt yngre barn arbetar i hushåll
och jordbruk. Enligt Världsbanken arbetar ungefär 33 procent av barnen i
åldrarna 10-14 år, många i jordbruket. Barnprostitution är ett stort problem; ca
2000 barn uppskattas utnyttjas i prostitution bara i landets största hamn
Toamasina. Handel med barn förekommer. Regeringen har utarbetat en
nationell handlingsplan mot barnarbete och handel med barn. Det förekommer
att barn fängslas. På delar av Madagaskar anses tvillingar vara tabu, vilket
resulterar i att ett av tvillingbarnen överges av familjen. Frågan
9
uppmärksammades under året av FN:s tillsynskommitté för konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter.
Minimiåldern för äktenskap är 18 år för både flickor och pojkar. Med
målsmans tillstånd gäller emellertid 14 år för flickor och 17 år för pojkar. Ännu
lägre åldrar kan godkännas om särskilda skäl, såsom graviditet, föreligger.
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Madagaskar har betecknats som ett land av minoriteter, vilka dock i princip alla
talar samma språk. Den underliggande konflikten mellan kustbefolkningen,
cotier, som är av afrikanskt ursprung och höglandsbefolkningen, merina, som
är av asiatiskt ursprung, anses fortfarande i hög grad närvarande. De senare har
traditionellt utgjort den dominerande gruppen, såväl i politiskt som
ekonomiskt. Denna särställning har dock kommit att i ökande utsträckning
ifrågasättas av låglandsborna och en växling i ledarskapet mellan grupperna
betraktas som nödvändig. Det anses dock att president Ravalomanana inte
spelar på etniska motsättningar, utan tvärtom lyckats få stöd utanför den egna
gruppen.
Den indo-pakistanska minoriteten, karana, är betydelsefull för landets
ekonomi. Karana utsätts visserligen inte för någon av statsmakten sanktionerad
allmän diskriminering, men då de som regel inte tillåts att bli medborgare i
Madagaskar, upplever många att deras rättigheter inskränks.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är inte förbjudet enligt lag men är inte accepterat av samhället
och homo- och bisexuellas och transpersoners situation diskuteras i allmänhet
inte öppet.
18 Flyktingars rättigheter
Madagaskar har anslutit sig till flyktingkonventionen. Landets lagstiftning
behandlar inte asylrätt eller flyktingstatus, men regeringen har etablerat system
för skydd av flyktingar. Antalet flyktingar i landet är litet och regeringen
samarbetar med FN:s flyktinghögkommissariat UNHCR:s representant.
19. Funktionshindrades rättigheter
Lagstiftningen förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder och
stipulerar allmänt deras rättigheter. Viss statlig hjälp ges för att förbättra
funktionshindrade personers levnadsstandard och möjligheter till skolgång och
10
arbete. Funktionshindrade personer har sämre tillgång till hälsovård och
särskilt kvinnor och flickor utsätts ofta för våld.
I oktober undertecknade Madagaskar konventionen om rättigheter för
personer med funktionshinder, samt tillhörande protokoll.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett antal oberoende organisationer som arbetar för mänskliga
rättigheter i landet. De uppges verka utan restriktioner från regeringens sida.
Det civila samhället blir alltmer organiserat och delaktigt i samhällslivet.
Dialogen med regeringen uppges vara relativt god.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
De större multilaterala och bilaterala utvecklingsorganisationerna är verksamma
i Madagaskar. Sverige har inget direkt bilateralt utvecklingssamarbete med
Madagaskar, men EU-kommissionen har ett omfattande program till stöd för
landets fattigdomsstrategi, där insatser för att främja mänskliga rättigheter och
god samhällsstyrning ingår. Den svenska regeringen skrev, inom ramen för
överenskommelsen om skuldavskrivningar (HIPC), av en utestående skuld
under 2005. Vidare kanaliseras ett begränsat stöd till Madagaskar genom några
svenska enskilda organisationer, till exempel Forum Syd.
