Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Gamla Testamentet: värld och litteratur
GAMLA TESTAMENTET: VÄRLD OCH LITTERATUR ............................................................................ 1
ISRAEL ................................................................................................................................................................ 2
Folken runtomkring ....................................................................................................................................... 3
Fenikier (Tyros och Sidon) ......................................................................................................................................... 3
Filisteer (Gaza och Ashkelon) .................................................................................................................................... 3
Edom (Idumeen under NT-tid) ................................................................................................................................... 3
Moab .......................................................................................................................................................................... 3
Ammon ....................................................................................................................................................................... 3
Kanaaneer ................................................................................................................................................................... 3
Omgivande kulturer ....................................................................................................................................... 3
Egypten....................................................................................................................................................................... 3
Mesopotamien ............................................................................................................................................................ 4
Babylon ...................................................................................................................................................................... 4
Stormakternas inverkan på Israel ................................................................................................................................ 5
ISRAELS HISTORIA ............................................................................................................................................... 5
Patriarktiden – Abraham ............................................................................................................................... 5
Domartiden .................................................................................................................................................... 6
Kungatiden .................................................................................................................................................... 7
GAMMALTESTAMENTLIG HISTORIESKRIVNING .................................................................................................... 9
Den klassiska fyrkällshypotesen .................................................................................................................. 10
Pentateuken ................................................................................................................................................. 11
Deutronomistiska historieverket .................................................................................................................. 11
Det kronistiska historieverket ...................................................................................................................... 12
Poesi och vishetslitteratur i GT ................................................................................................................... 12
Poesins former och drag ........................................................................................................................................... 12
Varför använda poesi? .............................................................................................................................................. 13
Vishet ....................................................................................................................................................................... 13
Vishet och teologi ..................................................................................................................................................... 13
Profetlitteratur ............................................................................................................................................. 14
Profeternas budskap.................................................................................................................................................. 15
Tolvprofetboken ....................................................................................................................................................... 16
GTs apokryfer........................................................................................................................................................... 16
Det stora kulturområdet, Mellanösternkulturernas vagga, är den bördiga halvmånen: Egypten
– Israel – Syrien - Mesopotamien. Israel ligger alltså inklämt i mitten ”i vägen” mellan dessa
högkulturer. Det är ett bördigt område vars välfärd kan kopplas till stora floder: främst Nilen,
Eufrat och Tigris.
Sidan 1 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Israel
Israel präglas av stora höjdskillnader. Människor bodde högt beläget, mycket pga av det
behagligare klimatet där. Längs kusten gick handelsvägar och härvägar, medan man på
höjderna färdades på mindre stigar. En stor väg: kungsvägen gick på högplatån öster om
Jordanfloden (Edom – Moab – Ammon – Gilead – Aram). Det fanns i princip två stora
huvudvägar/färdleder.
Nederbörd föll i form av regn vid kusten, men kunde ibland snöa i Juda bergsbygd.
Kanaans land: vanlig GT beteckning för området mellan Döda havet och Galileiska sjön och
ut till Medelhavet. ”Från Dan till Beer Sheva” = ”Från Treriksröset till Smygehuk”.
Hebreernas land
Israels barns land
Israels land
Herrens land
Det Heliga Landet
Palestina
Det är problematiskt att använda namnen Israel och Palestina eftersom det finns stater med
dessa namn idag som inte rakt av motsvarar de bibliska begreppen. De är politiskt laddade.
Man skiljer på folket i dåtida Israel och nutida Israel genom att kalla de nutida ”Israeler”
medan de tidigare t ex kallas ”Israeliter”.
Palestina betyder ursprungligen ”Filisteernas land”. P och F är samma bokstav på hebreiska.
Begreppet Palestina härstammar från 400-talet f Kr. Det användes senare av romarna i
Sidan 2 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
nedsättande ton då namnet påminde om filisteisk ockupation. Det var alltså ett politiskt laddat
namn redan då.
Folken runtomkring
Att höra till det semitiska folket, som folkgrupp, innebär att man talar ett språk som hör till
samma språkgrupp. Språket betecknar någon sorts gemensamt ursprung. Hebreiska och
arabiska är besläktade språk.
Fenikier (Tyros och Sidon)
Fenikierna var semiter, som Israels folk. De ägnade sig mycket åt handel och sjöfart.
El var högguden, som hos många semitiska folk. Man tillbad även gudinnan Astarte och Baal
(”Herre”). Baal kopplades till vegetation och årstider.
Filisteer (Gaza och Ashkelon)
Filisteerna var inte semiter, vilket är ganska ovanligt, de skiljer sig från de flesta folken i
områden. Man vet inte varifrån filisteerna kommit till sitt område, bara att de troligtvis kom
sjövägen. Sjöfarten på Medelhavet var viktig.
Filisteerna tillbad Baal-Sebub ”Flugornas Herre” (Baal = ”Herre”: äkta man/make och Sebub
= ”fluga”). Det fanns en annan gud som hette Dagon, som var hälften fisk.
Edom (Idumeen under NT-tid)
Området ligger söder om Döda havet. Edomiterna är ett semitiskt folkslag som härstammar
från patriarken Jakobs bror, Esau.
Deras gudavärld är ganska okänd men innefattade troligtvis högguden El i alla fall.
Moab
Moabiterna var ett semitiskt folk. Rut, stammoder till David, kom från detta folk. Deras
landområde var inte bördigt så ingen fast stadsbildning etablerades vid denna tid, utan folket
var vanligtvis nomader. Man tillbad Kenosh.
Ammon
Ammoniterna var semiter, men blir senare araber. Man tillbad ”Milkom” = MLK, vilket
betyder ”kung”. Detta namn kan jämföras med hebreiskans ”Melek”=Molok. Namnen utgörs
av samma konsonanter, vilka är de enda som syns i skrift. Det rör sig troligen om samma gud.
Kanaaneer
Kanaaneerna bodde i Kanaan innan israeliterna kom dit. De var inte semiter men talade ett
språk som påminner om de semitiska – ugaritiska. Arkeologer har hittat spår av detta språk i
Ras Shamra. Kanaaneerna tillber Baal. Man reste bl a stenstoder, av vilka ett antal har hittats.
Kanaaneernas religion hade troligtvis stark lokal förankring med koppling till t ex offerhöjder.
Omgivande kulturer
Egypten
Egypten präglas helt: geografiskt och kulturellt av Nilen, dess pulsåder. Den egyptiska
högkulturen var helt beroende av Nilen och Nildeltat. Även idag är Nilen viktig för Egypten.
Nedre Egypten (norra) är under ständig förändring. Skövlar man skog i Etiopien sköljs jorden
till norra Egypten, vilket ger mer odlingsmark där.
Sidan 3 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Vid ca 3000 f Kr var Egypten en högkultur. Den historiska indelningen sker efter
härskardynastier.
Cirka år 2500 byggdes pyramider.
Egyptiska vishetsskrifter hör till de äldsta skrifterna i världen. Skrivkonsten var knuten till
verksamma vid hovet. Man skrev med hieroglyfer, ursprungligen en bildskrift, men som kom
att utvecklas till bokstäver.
Cirka år 1600 f Kr kom ett folk ”hyksos”, semiter, och trängde sig in i Egypten. Det fanns
alltså semitiska slavar under perioden, även hyksoshärskare. Detta syns bl a i språkbruket,
som har drag av semitiska språk. Dessa semiter uppträder alltså i litteraturen både som slavar
och som härskare.
1400-1000 f Kr hade Egypten sin andra blomstringsperiod, det nya riket. Under denna tid har
Egypten många interstatliga kontakter. Kom dock i krig med Mesopotamien och vandrade
längs kusten till norra Israel.
Efter år 1000 går det utför för Egypten.
Egyptisk religion präglas av lokala gudar, även om det skedde en utveckling mot
centralisering av kulten. Egypten var starkt religiöst präglat. Det är mycket typiskt att
egyptiska gudar framträder i djurgestalter. Ra var solgud, ursprungligen en lokal gud som
blivit allmän.
Mesopotamien
Mesopotamien betyder ”landet/området mellan floderna”, tillika Eufrat och Tigris. Nere vid
persiska viken fanns sumerer: en av världens äldsta civilisationer från ca 4500 f Kr. Dessa
uppfann bl a kilskriften, som revolutionerade skivspråket i världen genom att lägga grunden
till ett alfabet. Skrivspråket gick från att vara bildskrift till att bli bokstavsskrift. Sumererna
bestod till ca 1700 f Kr under det att de så småningom blev babylonier. En uppblandning med
semitiska folk skedde successivt. Religionen övergår glidande från sumerisk till babylonisk.
(Man kan säga allt med 28 bokstäver (i Sverige), eller färre, med andra språk!)
Babylon
Babylon låg vid Eufrat (den södra floden). Staden Ur, därifrån Abraham kom, hörde till det
sumeriska området. I GT kallas Babylon: Shinar eller Kaldéen. Babylon är lite senare än
Sumer, ca 4000 f Kr, men det sker successivt en sammanblandning. Sumer dör medan
Babylon blir den mäktiga kulturen. Området fylls även på med semitiska invandrargrupper,
som kommer längs floden. Babylonierna var också semitiska.
-
Sargon enar Mesopotamien till ett rike. Går in och påverkar i Babylon.
Hammurapi (1792-1750 f Kr) skrev en lagsamling som påminner mycket om GTs lag
”Hammurapis lag”.
- Babylon kommer under Assyrisk överhöghet 700-600 f Kr, men det förblir ”samma”
rike. Det är viktigt att ha koll på att babylonier och assyrier i princip var samma folk
under denna period, den tid då många av profetböckerna utspelar sig. Rikets namn
berättar om härskaren var Assyrier eller Babylonier, som en etikett.
- 539 f Kr intas Babylon av en persisk härskare: Kores, (Persien motsvarar nuvarande
Iran).
Assyrierna övertar babylonisk religion, men man byter gudanamnen lite. Shamash – solguden,
Ishtar – morgon och aftonstjärnan (i västerlandet ”venus”).
Sidan 4 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Babylonien hade rik litteratur, som var mer varierad än den egyptiska. Det finns tusentals
lertavlor bevarade, författade på kilskrift. Det rörde sig bl a om religiösa texter, korrespondens
och ekonomi.
Av de litterära verken finns det s k Gilgamesh-eposet ”Enuma Elish” översatt till svenska.
Stormakternas inverkan på Israel
Det är viktigt att ha i bakhuvudet att mellan dessa stormakter ligger Israel. Det är okej när det
är lugnt, när stormakterna är svaga och inte anfaller varandra. När de däremot krigar ligger
Israel i vägen och blir passivt indraget i det hela.
När stormakterna är svaga kan Israel växa och bli ”mäktigt”, som under kung Davids tid.
Under det persiska väldet tilläts relativt stort lokalt självstyre, bara man betalade skatt och var
lydiga. De olika maktkulturerna bedrev helt enkelt olika politik, vilket avspeglas i de bibliska
texterna.
Egypten spelar väldigt liten roll i GT. De andra är mer centrala t ex ”fienden från norr”: som
betecknade babylonierna och assyrierna. När man var på krigståg var man också tvungen att
följa floderna, för det var där vägarna gick, där folket går för att överleva. Detta kan ha skapat
obehag i Israel när stormakterna kom inklampande.
Israels historia
Årtalen som nämns i olika sammanhang är ungefärliga. Man hade en annan årsräkning.
När man behandlar bibellitteraturen finns två sorters forskare: minimalister och maximalister.
Minimalister
Vi kan egentligen inte veta något med
historisk relevans, utifrån GTs skrifter.
Åtminstone inför före återkomsten från den
babyloniska fångenskapen. Vill ej
”spekulera”. Detta innebär en syn på GT som
endast förkunnelse.
Maximalister
GT må vara förkunnelse, men vi kan också
finns tillförlitlig historia i riktigt gamla
skrifter.
GT är förkunnelse och historia.
De främsta källorna till att förstå den aktuella kulturen är både via arkeologi och litteratur.
Båda behöver tolkas och matchas ihop.
Patriarktiden – Abraham
1900-1700 f Kr
Historiciteten är ganska begränsad pga källtexterna är åtskilliga hundra år yngre än de
händelser som de beskriver. Berättelserna har traderats muntligt från generation till generation
innan de skrevs ner. I denna kultur var traditionsöverföringen av namn och relationer viktiga,
vilket gör att maximalister ser positivt på tillförlitligheten.
Sidan 5 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Under denna tid fanns fredliga kontakter mellan ”rikena” i regionen.
Människor levde oftast i storfamiljer. Man vandrade dit där det fanns mat, levde beduinliv.
Hetitiska riket – indoeuropeisk högkultur
Mari – semitisk kultur med stadsbildning, hade kopplingar till GT
Elam – stadsbildning
I dagens kultur tillskriver man Abraham, Isak och Jakob historisk tillförlitlighet så tillvida att
de har funnits. De var troligen någon sorts stamledare. Josef är ett typexempel för någon som
levde i denna kultur. Han hamnade någon annanstans i svälttider. Det fredliga samarbetet i
området hänger säkert samman med denna rörlighet. Det var en ganska ”lös” kultur.
Den största händelsen i GT var när Gud räddade sitt folk ur fångenskapen från Egypten, vilket
ägde rum på 1400-talet eller 1200-talet f Kr. Det är väldigt få som ifrågasätter Mose existens.
LarsOlov tror att uttåget var en historisk händelse, men vi kan nog inte vara säkra på precis
var, när eller hur man korsade vattnet. Dessutom är ökenlandskapet föränderligt. Man gick
över vattnet vid sävhavet: ”Jam Suf” (”jam”=hav/vatten ”suf”=säv/vass). Detta skulle kunna
beteckna sjöarna i norra Egypten där Suezkanalen nu är grävd.
Man kan veta en del om de platser där uttåget stannade. Under Josuas ledning går man in i
Israel över Jordanfloden och börjar erövra land från kanaaneerna, men filisteerna rår man inte
på. Ruben, Gad och halva Manasse stam får stamområden öster om Jordan. Efter Josua har
man inte fasta ledare utan tillfälliga.
Domartiden
1200-1020 f Kr
Efter Josua har gudsfolket bara tillfälliga ledare. Stamområdena hade luckrats upp lite.
Domare tillsattes som lokala ledare. Dessa samlades och bildade ett organiserat ledarskap i
Sidan 6 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
tider av hot. Gudsfolket hade alltså ingen organiserad stat, utan småkrig förekom t o m mellan
stammarna. Det svåraste hotet, som folkgrupp, var filisteerna.
Kungatiden
1020-587 f Kr
Israels folk ville vara lika andra folk i regionen genom att ha en kung, men i Israel är det
egentligen Herren som är kung. I de andra folken var oftast kungen herre/gudomlig, men detta
var aldrig fallet i Israel.
Saul blev den första kungen 1020-1000. Han smordes av Samuel.
År 1000 blev David kung. Vid denna tid var de omgivande stormakterna försvagade vilket
gjorde att Israel under Davids regering kunde bli relativt mäktigt. David gav sig ut i fälttåg
och erövrade ett stort landområde, kartboken s. 33. Under Davids regering ca 1000-960 f Kr
är Israel som störst.
Sidan 7 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Under kung Salomo 960-922 krympte riket lite. Salomo sökte goda förbindelser till lämpliga
länder i området, exempelvis genom att gifta in sig i deras kungahus. Utrikespolitik var bra,
men Israels renhet hotades eftersom nya religiösa bruk riskerade att föras in. Salomo dos 922
och riket delades.
Rehabeam blev kung i sydriket ”Juda”, med huvudstaden Jerusalem, och Jerobeam i nordriket
”Israel” med huvudstaden Samaria.
Det delade riket är den centrala geografiska bilden av Gudsfolkets land under
gammaltestamentlig tid. De flesta profeterna är verksamma under det delade rikets tid.
På sjuhundratalet läggs det norra riket helt under Assyrien, efter att Samaria fallit år 722 f Kr.
Den assyriska politiken gick ut på att föra bort israeliter och plantera in samarier.
Sidan 8 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Av det ”gamla” Israel kvarstår Juda med Jerusalem i centrum. Det är där det gamla arvet förs
vidare. Juda erövras dock ca 100 år senare, år 587 och Jerusalem faller i neobabyloniernas
händer. Deportationer av israeliter hade skett från ca år 600. De ”viktiga” personerna fördes
bort i fångenskap medan vanliga medborgare lämnades kvar.
Efter Jerusalems fall ligger hela det gamla Israel under främmande makt fram till 100-talet f
Kr. Israel är alltså i princip konstant ockuperat sedan Jerusalems fall.
År 539 intas Babylon av Kores, en perserkung och år 538 utfärdas det s k Kores edikt som
tillåter israeliterna att återvända. Man återvänder till kärnområdena för det gamla Juda.
Landsgränserna är ganska vaga och riket är betydligt mindre än vad det tidigare varit, men
man börjar med återuppbyggnaden. Att bygga upp Jerusalem, och framför allt templet, är
viktigt för den judiska identiteten. Uppbyggandet beskrivs i Esra och Nehemjas böcker.
Israels historia är historien om det ockuperade området. Efter perserna tar Alexander den
Store över ockupationsmakten, sedan seleukider och romare.
Gammaltestamentlig historieskrivning
Vad är historia?
Det handlar ungefär om att utifrån nutid skildra dåtid.
Vad är historieskrivning?
Beskrivning och förkunnelse, att föra fram ett budskap.
Det är omöjligt att verkligen skildra vad som hänt eftersom det man presenterar är en
utkristallisering av vad som hänt. Man lyfter fram vissa drag i skeenden. Jag får aldrig med
helheten, men detta gör inte nödvändigtvis min berättelse osann, men ofullständig.
Författarna i GT avsåg att skildra verkliga händelser, menar LarsOlov.
Vår uppdelning i fakta och fiktion är dock inte självklart densamma som GT-författarnas.
Genre, kulturer och tankesätt spelar roll.
I vår kultur grundar vi vårt sanningsbegrepp historiskt: har det hänt?
Kan det poetiska språket i en dikt vara sant? ”The fog comes on little cat feet.”
När man skriver historia andänder man också språket som redskap genom språkliga
framställningsstilar, som ju alltså påverkar framställningen. Dessa stilar ser olika ut i olika
sammanhang. Stilmedlen kan man använda sig av för att förmedla olika budskap och väcka
associationer.
I judisk tradition lägger man gärna olika perspektiv och tolkning av bibeltexter bredvid
varandra. Man behöver inte tycka likadant.
Forskning handlar om argumentation och de bästa argumenten. Postmodernitetens ”rätt för
mig” är ett hot mot detta.
I äldre GT-litteratur tänker man sig redaktörer/redaktorer som plockat ihop böckerna av äldre
källor. Idag tillskriver man författaren/redaktören större självständighet än man tidigare gjort.
Man vet inte hur GTs böcker vuxit fram. Många av dem är anonyma. Esra och Nehemja är
mest säkra av de historiska böckerna.
Sidan 9 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Ibland skymtar GTs författare fram, t ex i 1 Mos 22:1, som är en läsanvisning från författaren.
Han har gett mig antydan om sig själv, blir synlig, för att förtydliga vad texten handlar om.
Den klassiska fyrkällshypotesen
Under 1700-talet började man hitta spänningar/motsättningar i böckernas texter. Varför har
inte redaktorn gjort att så att det stämmer? Kan det ha med källorna, textens förhistoria, att
göra? Man försöker rekonstruera grundtextdelar.
Texten
Wellhausen
P
D
E
J
Smälte ihop tidig t= JE
Separera fram fyra källor
Dessa källor är inga separata dokument men kan ses som lager i texten, i en och samma text.
Spekulation, men inte helt utan grund.
Den äldsta: J
Utveckling?:
Jahvisten, med berättande stoff från 900-talet f Kr: skapelsen, babels torn,
Abraham. Detta går tillbaka på äldre material. Handlar om världen, inte
bara om Israels folk, utan hela mänskligheten.
Antropomorfismer förekommer i Jahvisten: Gud skildras som om han vore
människa. Gud går omkring i Edens lustgård, Guds finger, Guds hand. Gud
är nära.
E
Elohisten, efter gudsnamnet: Elohim. Ganska gammalt lager. Gud är
distanserad. Änglar förekommer. Drömtema, Gud uppenbarar sig i
drömmar. En fragmentarisk källa som dyker upp lite här och var.
D
Deuteronomisten, källa som dateras till 700-talet. Denna källa är framför
allt knuten till 5 Mosebok. Den har en utpräglad teologi: synd-straff,
förbannelse-välsignelse, kulten är knuten till Jerusalem, det utvalda folket,
utkorelsen och Guds kärlek till sitt folk. Förmanande stil och lagar.
P
Prästskriften, 500-talet, exilen. Källan har ett särdrag: älskar
schematiseringar. 1 Mos: den första dagen… den andra dagen…
Lagarna, ceremonilagar knyts till prästskriften. Prästen som medlare, står i
centrum.
Gud är närvarande bland sitt folk.
Gud förmedlar sig med änglar och drömmar.
Gud använder profeter.
Prästerna medlar i relationen med Gud.
J
E
D
P
JEDP-tänkandet försvagas. Vi ser spänningarna men betonar alltmer den direkta textnivån, det
det verkligen blev: synkron, istället för diakron läsning. Frågan är nu: varför lät redaktorerna
motsättningen kvarstå? Varför var der relevant att behålla den? Författarna var kloka och
Sidan 10 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
visste vad de gjorde. Man uppskattar också den litterära kvalitén mer nu. Fokus ligger alltså
på textens funktion, så som den är. Frågan nu är: varför?, förr: varför inte?
Varför inte-perspektivet utgår ifrån att vi är mer kompetenta.
Pentateuken
Femboken/femrullen syftar på de fem Moseböckerna. Tetrateuken 1-4 Mos.
Torah = lagen eg. ”undervisning”.
Viktigt att notera att ordet lag, på svenska, är alltför begränsande. Vi tänker ”lagbok”.
TaNaK är den judiska benämningen på GT: Torah (lagen), Neviim (profeterna), Ketuvim
(skrifterna).
Neviim
Torah
1 Mos
2 Mos
3 Mos
4 Mos
5 Mos
Jos
Dom
1-2 Sam
1-2 Kung
1-2 Krön
Jes
Jer
Hes
Tolvprofetboken
Ketuvim
Övriga
Deutronomistiska historieverket
Josua
Domarboken
1-2 Sam
1-2 Kung
5 Mosebok hör både hit och till
pentateuken
Handlar om tiden från Mose död till Gudsfolket förs i den babyloniska fångenskapen (1200587 f Kr). Detta var den tid då assyrier och babylonier var mäktiga: Babyloniens,
Mesopotamiens storhetstid.
Temata
1. Förbundet är viktigt. Det håller ihop folket. Folket bryter mot förbundet.
2. Profeter får Guds uppdrag alla kalla folket tillbaka till förbundet. Folket brott är allvarligt.
Genom att bryta mot förbundet visar folket och Gud, som tar detta på allvar, att förbundet är
verkligt. Det går inte på automatik.
Sidan 11 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Det kronistiska historieverket
Det är ifrågasatt att det öht finns ett kronistiskt historieverk.
1-2 Krön
Esra+Nehemja
Slutet av 2 Krön exakt samma som början på Esra. Detta kan uttrycka att man vill visa på
samband. Det är dock tveksamt att de var skrivna som ett verk. Författaren kallas ”kronisten”.
Poesi och vishetslitteratur i GT
Job
Psaltaren
Ordspråksboken
Predikaren
Höga visan
Klagovisorna
Den poetiska litteraturen hör till de judiska ”skrifterna”, Ketuvim.
Det finns likheter i vishetslitteraturen i Medelhavsområdet. Vishetslärarna var troligtvis ett
skrå som vandrade runt. De var knutna till hoven. Genom denna rörlighet uppkom utbyte.
Poesi
Ord för detta saknas i hebreiskan, kallas ”skrift”. När man skriver poesi utnyttjar man det
språk som man använder. Är en del språk lättare än andra att skriva poesi på? Poesi och
retorik hänger ihop.
Ca hälften av psalmerna i psaltaren är kopplade till David. När det står ”av David” har
grundtexten betydelserna till/för/av David.
Vanligaste tanken är att poesi användes i gudstjänsten, men man vet inte hur psaltaren
användes.
Poesins former och drag
Parallellism Tankerim (rimmar på ordens innehåll, inte ljud)
Synonym
Antitetisk
Syntetisk
1=2
Innehållet i de två verserna i princip detsamma, kompletterar.
12
En sak i rad ett, motsatsen i rad två.
1+2
Den andra raden vidareutvecklar eller kompletterar den första.
T ex Herren är min herde (räcker)
Mig skall intet fattas
(konsekvens)
(Klimaktisk) Om den andra raden förstärker eller leder mot en höjdpunkt.
Kiasm
a b * b’ a’
(koncentrisk: a b c * c’ b’ a’)
Sidan 12 av 16
Exeg 101
Refränger
2005-10-25
Johanna Dahl
Ps 42-43
Akrostikon I tur och ordning bygga upp en text utifrån hebreiskans 22 bokstäver. Visa att
texten täcker helheten. Med 22 bokstäver kan man säga allt.
Alfabetiska psalmer (Ps 119: 8 v… alef, 8… v b, 8 v… gimel), klagovisorna.
Ps 119 handlar om Guds undervisning: lagen. Visa på helheten lagens
fullkomlighet.
Bildspråk
Herren är min herde, min klippa.
Upprepning Ps 136: ”evigt varar Hans nåd!”
Vi använder gärna synonymer i svenskan, men de bibliska författarna såg inte
detta skrivsätt som störande.
Varför använda poesi?
Poesin uttrycker sig på ett sätt som öppnat för igenkänning, känslor, identifikation. Texten blir
således mer antydande än fastställande, jämfört med berättande litteratur. Poesins uppgift är
att öppna och bredda teologin. Poesin är ofta väldigt renlärig, men uttrycker läran på andra
sätt. Hur ska man beskriva den Oändlige? Tillit och ifrågasättande i relation med Gud är
tillåtet i den poetiska litteraturen.
Det finns ingen poetisk bok i NT. Man hade behov att uttrycka sin tro i klartext. Dessutom
fanns ju redan psaltaren.
Vishet
Vishet i GT är ett bredare begrepp än vad vi kanske tänker
Hantverksskicklighet
Jer 10:9
Insikt
2 Mos 31:3
Gudsfruktan
Job 28:28; Ps 111:10; Ords 1:7
Dessa tre faktorer är basen för den sanna visheten.
Vis, rättfärdig dåraktig, ogudaktig
Vishet och undervisnings hör ihop i GT.
Visheten är ett internationellt fenomen i kulturen i det främreorientaliska området. Den var
knuten till hoven via vandrande vishetslärare. Fördes troligen vidare i mer vardagliga
sammanhang, hemmen.
1. Ordspråksvishet
Jämförande ordspråk: Bättre… än… Ord 15:17
Liknelser, bildspråk Ords 25:11
Uppräkningar: Tre saker, nej fyra… Ords 30:18; 31:10
2. Resonerande vishet
Vishet och teologi
A) Den mänskliga erfarenheten är viktig: livet och vardagen ges plats i teologin.
B) Moralen är något gott, ”regler” för ett gott liv. Grunden för vårt gemensamma liv.
C) Vishet och etik har sin yttersta grund i Gud, därför är gudsfruktan viktig.
Sidan 13 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Profetlitteratur
Länderna omkring Israel spelar stor roll, speciellt under 700-talet, före exilen.
Medien och Elam blir det Persiska riket som tar över efter Assyrien och Babylonien.
Babyloniska riket Assyriska riket Neobabyloniska riket .
Persiska riket: kartboken s. 49.
Vid återkomsten från exilen var Israel ett litet rike med lösa gränser. Man höll till i
kärnområdet kring Jerusalem, Betlehem, Betel och Samaria.
Staden Jerusalem befästs visserligen men landet får aldrig den status det haft. Israel är hela
tiden ett rike som ligger under andra makter.
Det judiska profetbegreppet är vidare än vårt. Vi ska veta att nedanstående personer, utanför
profetlitteraturen kallas profeter.
Abraham kallas för profet 1 Mos 20:7
Aron
2 Mos 7:1, Mose profet, ej Herrens profet
Mose
5 Mos 34:10, den störste av alla profeter: bäste och meste
Samuel
1 Sam 3:20
Debora
Dom 4:4f
Natan
2 Sam 12
Gad
2 Sam 24:11
Elia
1 Kung 17
Elisha
2 Kung 2:13ff
Den profetiska perioden varade cirka 800-400 f Kr, med den mest kreativa perioden under
700-talet. Då verkade Jesaja, Amos och Mika.
Under Exilen verkade Hesekiel och Jeremia.
Efter exilen var profeterna lite blekare: hade inte samma status och var inte så utmanande.
Detta kan också hänga ihop med att behovet av profeter var större före exilen.
Ordet profet kommer från gr. Profetes ”den som talar för en annan”. I GT innebär detta att
profeten får se bakom det som sker, även att se vad som ska ske i framtiden.
Navi`/nabi`är det hebreiska namnet på ”profet”. Man vet inte vad det egentligen betyder.
Begeppet är gammalt och omtalas redan 1700 f Kr i Mari. Skulle kunna betyda ”en som är
kallad”?
En profet är någon som tagit emot något och för det vidare, ett språkrör. Profeten är både
mottagare och sändare. Därför kan profeten frimodigt säga: ”så säger Herren”.
Profeter kallas även siare ”en som har sett”, ”visionär”.
En profet kan även kallas gudsman ”ish Elohim”.
Profeternas uppgift var att förkunna Gud och hans verk och vilja.
Nedskrifterna, som är en sorts summeringar, är i allmänhet gjorda av andra. Lärjungar?
Skriftprofter t ex Jesaja
”extatiska profeter” t ex Samuel
Profeter fungerade även som rådgivare åt kungen, i 1 Kung 22:6-8 nämns en kung som hade
400 profeter vid hovet. Måste de hålla med kungen? Det fanns även utstickarprofeter som
lydde Gud mer än kungen.
Sidan 14 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Profeternas budskap
1. Kamp mot orättvisorna, makthavarna (för rättfärdigheten, som ju var kungens ansvar)
2. Mot avgudadyrkan, religionsblandning (för Jahvetroheten)
3. Mot kulten som bara är yttre observans (för inre liv, omvändelse till Herren och
förbundet)
4. Framtiden
Grundorden:
DOM FRÄLSNING
varningar löften
anklagelser uppmuntran
De retoriska dragen i profetförkunnelsen är viktiga. Profeten (eller den som skrev ner)
använde sig av språkets möjligheter.
Kulten = utövandet av religionen.
Kungsspegel = ”biktspegel” för kungar: om de hade uppfyllt sitt uppdrag – att värna
rättfärdighet. En kungsspegel är alltså en samling av rättfärdiga/orättfärdiga saker som kungen
kan spegla sig mot.
orakel eng. ”oracle” = uttalande av en profet
1) Domsorakel … därför…
Verop
Uttalanden från Gud att något ska ske
Förmaningstal
Anklagelser
2) Frälsningsorakel
De flesta profetorakel kan placeras in i dessa
kategorier.
Jesaja, Hosea, Amos och Mika var 700-talets stora domsprofeter.
Profetord – budskap från Gud
Profetberättelse – handlar om profeten själv
Kallelseberättelser
Underberättelser
Tecken
Kallelsen/profettjänsten är inget profeterna själva valt.
Mose
Samuel
Jesaja (kap 6)
Jeremia (kap 1)
Hesekiel (kap 1-3)
Amos (7:14)
Efter Malaki kom inte längre någon profet. Det sättet för Gud att förmedla sig upphörde.
Istället började traditionen med skriftlärde, som förvaltare av vad folket fått ta emot.
Istället för att få direkt uppenbarelse började man undersöka Guds ord i skriften.
Sidan 15 av 16
Exeg 101
2005-10-25
Johanna Dahl
Det skedde alltså en förändring: från profetia till skriftlärdom. Parallell med skiftet mellan
Malaki, den siste profeten och Esra, den förste skriftlärde.
Judisk tradition är nu skeptisk till profeter, men man väntar på Profeten, den som skulle vara
lik Mose.
I kristen tradition räknas Johannes döparen som den siste profeten i det gamla förbundet.
Sedan ersattes speciella profettjänster av profetians gåva, i kyrkan. Profetian finns alltså, men
är inte lika tydligt knuten till vissa personer, utan profetian själv är fokus.
Tolvprofetboken
De tolv småprofeterna är i judisk tradition en bok med ”12” kapitel.
Boken färdigställdes på 400-talet. Den har ingen gemensam rubrik, men man har i princip
alltid hållit ihop boken i judisk tradition. Skriften/skrifterna har också haft snarlik placering i
kanon.
Sammanhållande:
Kronologitanke?
Herrens dag?
Nytt sätt att se på boken, som en enhet.
Bok 1-6
Folkets och folkens synd: domsord (Hosea - Mika)
7-9
Nödvändigheten av straffet (Nahum – Sefanja)
10-12
Upprättelsens möjlighet (Haggai – Malaki)
GTs apokryfer
Apokryf
Deuterokanonisk
Pseudepigraf
Intertestamental
dold, gömd
senare: ”konstig”
Kallas deuterokanoniska: i katolsk tradition kanoniska men
tillkomna i ett senare skede.
a) skriven under annat namn (ordagrann betydelse)
b) utomkanonisk, men med anknytning till bibeln (t ex 4:e Esra)
Dessa skrifter kallas apokryfer av katoliker.
Tillkommit mellan GTs och NTs tid.
Sidan 16 av 16
