Gullmarsgymnasiet Lysekil/Sotenäs HAVETS SVARTA GULD UNDERSÖKNING AV HUMMERFISKET I HUNNEBOSTRAND Hanna U. Pilbackes PROJEKTARBETE LYSEKIL 2007 Handledare: Karin Hollertz Valentinsson Havets svarta guld Undersökning av hummerfisket i Hunnebostrand Hanna Pilbackes Sammanfattning Hummern är ett fantastiskt djur. Den är som en ”pansarklädd riddare”, vilken har sett likadan ut i ca 100 miljoner år och är nästan perfekt anpassad dvs. den har nästan inga fiender. Vuxna humrar har väldigt låg naturlig dödlighet. Deras största fiender är hummerfiskarna. Hummern är som mest utsatt när den är runt ett år gammal. Då kan inte ens vi människor med alla våra högteknologiska maskiner hitta dem. Att fiska hummer är en konst. Denna konst utövar mellan 60 och 200 personer i det lilla samhället Hunnebostrand. Det har jag uppskattat genom räkning av antal välen i olika områden samt av Fiskeriverkets rapporter. I Hunnebostrand bedrivs hummerfisket främst på fritidsnivå, men även som del av yrkesnäring. När man fiskar hummer är det inte bara att åka ut och släppa sina hummertinor. Först måste tinorna ses över, eventuellt skall de lagas. Därutöver behöver agn fiskas eller köpas. Slutligen måste man hitta hummern vars aktivitet beror på bl a salthalt och födotillgång. När man väl funnit ett bra hummerställe gäller det att locka in hummern i just din tina. Jag intervjuade ett antal fritidsfiskare och fick fram att man får en hummer var 10:e hummertina man drar. Denna siffra finns som en del i min beräkning. Utifrån min undersökning fick jag fram att det under de fem första veckorna, av hummerfisket 2006, fiskades det upp mellan 500-1750 kg hummer utanför Hunnebostrand. Uträkningen är baserad på antalet fiskare vilka har 14 st hummertinor var som de drar ca 2,5 ggr/vecka. Detta motsvarar ca 6 % av hela västkustens hummerfiske. Trots att så mycket som 200 ton hummer fiskas upp under en säsong är hummern inte utrotad och det finns inget som tyder på att beståndet har minskat. Dessvärre har ett hot mot den Europeiska hummer kommit ett steg närmare Sverige när en Amerikansk hummer hittades i Öresund, på den danska kusten. Om den Amerikanska hummern bosätter sig här och förökar sig kan det få förödande konsekvenser. Den kan skrämma bort vår Europeiska hummer eller smitta den med parasiter från andra sidan Atlanten. Förutom Amerikansk hummer har säsongen gästats av en vacker orange hummer som nu bor på hummerakademin i Hunnebostrand. INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sid 1 1.1 1.2 1.3 Inledning Bakgrund Syfte/frågeställning Tack och erkännanden 4 4 4 4 2. 2.1 2.2 2.2.1 2.2.2 2.2.3 Metod Litteraturundersökning Min undersökning Väleräkning Intervjuer av fritidsfiskare Uträkning med hjälp av Fiskeriverkets undersökning och fiskenummer Sammanställning av mina undersökningar 5 5 5 5 6 8 8 8 8 8 9 9 10 11 11 12 12 13 14 15 15 16 3.2.4 Resultat Litteratursökning Europeisk hummer Homarus gammarus Utbredning och livsmiljö Uppbyggnad Färg Skalömsning Fortplantning, från ägg till ung hummer Beteende Föda Sjukdomar och parasiter Hummerfiske Hummerfiske i Hunnebostrand Fiskeriverkets undersökning Min undersökning Väleräkning Intervjuer av fritidsfiskare Uträkning med hjälp av Fiskeriverkets undersökning och fiskenummer Sammanställning 4 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 Diskussion Min undersökning och felkällor Källkritik Hummerfiske i Hunnebostrand Amerikansk hummer Försvinner hummern 17 17 18 19 19 20 2.2.4 3 3.1 3.1.1 3.1.1.1 3.1.1.2 3.1.1.3 3.1.1.4 3.1.1.5 3.1.1.6 3.1.1.7 3.1.1.8 3.1.2 3.1.3 3.1.4 3.2 3.2.1 3.2.2 3.2.3 Referenslista Bilagor 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. Sjökort och väleräkning Fiskarnas rapporter Antalet fiskare och samband mellan längd och vikt Europeisk, Amerikansk hummer och Languster Europeisk hummer i olika färg Hummerunge och hummertina Skottetina och sump Regler för hummerfisket 2006 Försvinner hummern? Och mätning av carapax 6 7 16 16 1. Inledning 1.1 Bakgrund Mitt projektarbete är format av mitt egna intresse av sökande efter kunskap om hummer. Jag är hummerfiskare sedan några år tillbaka, vilket väckte mitt intresse att söka mer information kring detta mystiska skaldjur. Hummerfisket har en gammal tradition som förts vidare från generation till generation. Det är många av de gamla sysselsättningarna som helt försvunnit ex fiske. Jag tycker att det är viktigt att bevara det gamla och påminna sig om att det är tack vare fisket som Hunnebostrand och många andra samhällen finns kvar. Hummerfisket är en av de få sysselsättningarna som ortsbefolkningen i Hunnebostrand håller på med på hösten. Tack vare fisket är det liv och rörelse nere i hamnen ytterliggare några månader efter att sommargästerna har åkt hem. Idén om att beräkna hur mycket hummer som fiskas upp utanför Hunnebostrand fick jag via ett tv-program. Västnytt hade ett reportage, i vilket det framkom att 200 ton hummer fiskades upp längs västkusten. Jag funderade då på hur stor del av dessa 200 ton som fiskades upp i Hunnebostrand. En fundering för mig blev också, hur gör man en sådan uppskattning? Det finns ingen statistik på hur många som fiskar hummer eller hur mycket hummer de får upp Det är endast yrkesfiskarena som måste rapportera hur mycket hummer de får. 1.2 Syfte Syfte med detta arbete var att få mer kunskap om hummer och hummerfiske. I min undersökning hade jag för avsikt att uppskatta hur mycket hummer som fritidsfiskarna fiskade upp utanför Hunnebostrand, under de fem första veckorna av hummerfisket hösten 2006. Jag gjorde en uppskattning av hur många humrar som fiskas upp och vad detta motsvarade i vikt (ton). För att kunna ta reda på det behövde jag uppskatta hur många som fiskade hummer i Hunnebostrand, hur många humrar de fick i genomsnitt per tina samt hur mycket den genomsnittliga hummern vägde. 1.3 Tack och erkännanden Jag tackar mina fritidsfiskare som rapporterade in sina fiskeresultat till mig varje vecka: Dan-Roger Harrysson, Emma Ifver, Harriet Karlsson, Lars Pilbackes och Torbjörn Lundquist. Jag vill framförallt tacka Mats Ulmestrand, hummerforskare på fiskeriverket och Havsfiskelaboratoriet i Lysekil som har besvarat alla mina frågor angående allt från hummerns fiender till uppbyggnad av humrar. Ett stort tack! Jag vill även tacka: Marcus Bertilson, ordförande i Svenska hummerakademin Hans Hallbäck, fiskeriverket Anders Litzen, kustbevakningen Roy Karlsson, yrkesfiskare Lars-Erik Persson, länsstyrelsen i Västra Götalands Län vilka hjälpt mig med frågor angående bl a hummerfiske samt kontroll av regler. 2 Metod 2.1 Litteraturundersökning Jag började mitt arbete med att göra en liten litteratursökning om hummer, för att få en bra grund att stå på. Letade först i biblioteket och hittade en väldigt bra bok, Kräftdjur i hav och sjöar, som innehöll i princip allt jag behövde veta om hummer. De frågor jag inte fick svar på i boken besvarades med mailkontakt med bl a Mats Ulmestrand och Anders Litzen. Jag sökte även artiklar, på Internet, om allt som hade med hummer att göra. I och med att jag läst boken innan var det lätt att hitta trovärdiga artiklar. Gjorde även en liten litteratursökning om hummerfiske och hummerfiskets historia i Hunnebostrand. Delen om hummerfiske skrev jag mestadels utifrån egna erfarenheter, jag har fisket hummer med pappa i 5-6 år. 2.2 Min undersökning För att kunna uppskatta hur mycket hummer som fiskats upp utanför Hunnebostrand, under de fem första veckorna av hummersäsongen, använde jag mig av olika metoder: väleräkning, intervjuer av fritidsfiskare, information från länsstyrelsen samt fiskeriverkets tidigare undersökning och sammanställning av min undersökning. 2.2.1 Väleräkning Syftet med min väleräkning var att uppskatta hur måna välen eller kulor (med tillhörande tinor) som fanns i Hunnebostrands inre skärgården och utifrån det räkna ut hur många som fiskade hummer. Jag började med att förstora ett sjökort och därefter delade in den inre skärgården 1 (bilaga 1, sjökort) i 65 rutor på 1 x 1 cm, vilket motsvarade ca 350 x 350 m i verkligheten. Därefter slumpade jag ut fyra stycken rutor som jag i två veckors tid, fyra gånger, räknade hur många tinor de innehöll. Efter de första två veckorna bytte jag metod och slumpade istället ut fyra nya rutor varje gång. Även dessa slumpvis utvalda rutor räknade jag två gånger i veckan i ytterliggare fyra veckor. Sammanlagt räknade jag kulor/välen två gånger i veckan i sex veckors tid. Efter de sex veckorna räknade jag ut ett medelvärde på hur många kulor jag funnit i rutorna per dag (bilaga 1, tabell 1). Detta värde multiplicerade jag med antalet rutor, 65 stycken, och dividerade det med maxantalet kulor per fiskare, 14 st. Efter den uträckningen fick jag fram hur många som fiskade hummer varje dag. kulor/dag × antalet rutor = kulor totalt kulor totalt = hummerfiskare/dag kulor/fiskare 1 Inre skärgården: 58º 26,5’ N och 58º 27,8’ N samt 11º 13,1’ E och 11º 16,6’ E Innefattar bl a områdena runt Grötöarna, Uggenabben, Andersbåden och Ankarbåden Slutligen räknade jag ut ett medelvärde på antalet fiskare första dagen, sista dagen samt ett medelvärde av alla dagar. 2.2.2 Intervjuer av fritidsfiskare Efter min kulräkning fick jag fram hur många som fiskade hummer utanför Hunnebostrand. För att ta reda på hur många humrar som i genomsnitt fiskas upp per tina och drag intervjuade jag mina fritidsfiskare. Jag använde mig av fem stycken fritidsfiskare som varje vecka, de fem första veckorna, rapporterade till mig; - hur många humrar de fått, - hur många tinor de använde - hur många gånger de varit ute och dragit. Jag intervjuade dem också om bland annat hur länge de fiskat hummer och varför de fiskar. När jag fått in information från samtliga fiskare sammanställde jag deras fiske och räknade ut: hur många humrar de fick upp i genomsnitt per vecka, hur många drag de gjorde i genomsnitt och hur många tinor de hade. humrar totalt humrar/vecka = humrar/vecka = humrar/drag antal veckor drag/vecka hummer/drag = hummer/drag/tina antalet tinor Med hjälp av dessa värden räknade jag ut hur många humrar de fick per drag, hur många humrar per tina och slutligen hur många humrar de fick upp per drag och per tina. Efter att ha gjort samma sammanställning på alla mina fiskare ställde jag upp de senaste uträkningarna i en tabell (bilaga 2, tabell 2). Utifrån dessa räknade jag ut ett medelvärde för: hur många humrar per drag per tina (bilaga 3, graf 1). Jag räknade hela tiden med att varje fiskare fiskade med maxantalet 14 st hummertinor. 2.2.3 Uträkning med hjälp av Fiskeriverkets undersökning och fiskenummer Jag gjorde även en uppskattning av antalet hummerfiskare med hjälp av fiskenummer 2 samt fiskeriverkets undersökning från säsongen 1995-1996. Denna undersökning gjordes dock över en hel säsong. 2 Fiskenummer = Ett personligt nummer vilket man skriver på sitt väle istället för att skriva både namn och telefonnummer, ifall den skulle komma bort. Numret består vanligtvis av två bokstäver och tre siffror ex. HJ 964 Jag fick information om antalet fiskenummer i Västra Götaland och antalet fiskenummer med postadress Hunnebostrand från länsstyrelsen. Dessvärre kunde vissa nummer vara inaktiva på grund av att alla inte fiskar hummer samt bortgång av innehavarna. För att få ett mer korrekt antal fiskare antog jag att lika många fiskare är aktiva i Hunnebostrand som i resten av länet. x = aktiva fiskare i Hunnebostrand aktiva fiskare på västkusten x = fiskenummer i västra Götaland fiskenummer i Hunnebostrand aktiva fiskare på västkusten × fiskenummer i Hunnebostrand =x fiskenummer i västra Götaland Därefter räknade jag ut hur mycket hummer, i kilo, som fiskeriverkets undersökning antog att varje fiskare tog upp. Denna siffra multiplicerade jag mig med antalet fiskare i Hunnebostrand och fick ännu en uppskattning på hur mycket hummer som fiskas upp utanför Hunnebostrand, under hela säsongen. kg hummer uppfiskat under en säsong = kg hummer/fiskare under en säsong antalet fiskare kg hummer/fiskare × antalet fiskare i Hunnebostrand = kg hummer under en säsong 2.2.4 Sammanställning av mina undersökningar Efter att ha räknat ut antalet fiskare i Hunnebostrand och hur mycket hummer fiskarna fått i genomsnitt sammanställde jag resultaten. Jag multiplicerade antalet fiskare med antalet humrar per drag per tina, antalet veckor och maxantalet tinor. antal fiskare × (humrar/drag/tina) × antalet veckor × maxantalet tinor = antal humrar som fiskas upp För att slutligen kunna räkna ut hur många ton hummer som fiskas upp mätte jag pappas humrar, räknade ut ett medelvärde på längden och kollade motsvarande vikt i en tabell (bilaga 3, graf 2). Därefter multiplicerade jag antalet humrar med den uppskattade vikten per hummer och fick ut två resultat. För att få större trovärdighet använde jag mig av både mitt värde för antal hummerfiskare och antalet fiskare uträknat med hjälp av fiskenummer och fiskeriverkets undersökning. antal humrar × en hummer väger (kg) = kg hummer som fiskas upp 3. Resultat 3.1 Litteraturundersökning 3.1.1 Europeisk hummer Homarus gammarus Hummern ingår i gruppen leddjur och i familjen kräftdjur. Det finns tre stycken kräftdjursfamiljer som man brukar kalla för humrar. Den Europeiska hummern (Homarus gammarus) (Bilaga 4, bild 1), vilken jag inriktade mitt arbete på, och den Amerikanska hummern (Homarus americanus) (Bilaga 4, bild 2) är båda kloförsedda och ingår i familjen Nephropidae. Den tredje ”hummern” är langustern (Palinurus vulgaris) också kallad tagghummern (Bilaga 4, bild 3). Langustern saknar klor och tillhör därför gruppen Palinuridae. I Sverige har vi endast den Europeiska hummern permanent. Dessvärre är den amerikanska hummern på väg hit (se sid 12, 14), pga av införsel av levande humrar till mat (Ackefors, 2005). 3.1.1.1 Utbredning och livsmiljö Den Europeiska hummern finns från nordöstra Atlanten och Polcirkeln i norr till Marocko i söder. Hummern finns även inne i Medelhavet, men där i mindre populationer. I Sverige finns hummer längs hela västkusten ner till Öresund. De lever på sand - sten - klippbottnar samt inne i skrevor. Hummern väljer sina boplatser utifrån många faktorer; salthalt, temperatur, tillgång till boplatser och bottenbeskaffenheter. Humrarna är bofasta, de bor i samma skrevor varje år, men tros promenerar utåt mot djupare vatten senare på hösten när vattentemperaturen sjunker. De trivs bäst när vattnet har en temperatur på 10-20 ˚C. Det finns dock inga undersökningar som bevisar att humrarna gör denna vandring, de kanske ligger gömda i skrevor på grundare djup. Fisket efter hummer sker framåt vintern på djupare vatten, eftersom man tror att humrarna vandrat utåt (Ackefors, 2005). 3.1.1.2 Uppbyggnad En hummer ser ut att bestå av en framkropp och en ledad bakkropp. Kroppen är uppdelad i 21 segment varav de första 14 är sammanväxta till en huvud- och ryggsköld, hummerns carapax, och de 7 segmenten är hummerns bakkropp. Huvudet består av ögon, två antennpar, en överkäke och två underkäkar (bilaga 5, bild 4). Det främsta antennparet är kort, borstbeklätt och används till att lukta med. Det bakre antennparet är ett par längre känselspröt. Mellankroppen har tre käkfötter, två klor och gångben (pereiopoder). Hummern har fem par gångben och det första paret är ombildade till klor. Den största klon, krossklon, har stora rundade tänder så att den kan krossa t ex musselskal. Klippklon är den mindre klon vilken har små skarpa tänder som kan hålla fast bytet och klippa det i bitar. De främsta gångbenen, framför klorna, är försedda med borst och saxar. De är till för att hummern skall kunna smaka på maten och föra den fram till munnen. De sju bakre segmenten bildar bakkroppen (abdomen) och fem av dem är utrustade med simfötter (pleopoder). Det främsta paret simfötter är på hanarna utvecklade till kraftiga parningsorgan. Vid parning överlämnar de en spermakapsel till motsvarande simfötter hos honan, men honans ombildade simfötter är mjuka. De två sista segmenten är ombildade till vad vi brukar kalla stjärtfenan. Den utgörs av det sjätte paret gångben som är ombildat till två plattor (uropoder) hopsatta med det sista gångbensparet telson, den mittersta plattan. Hummern har, liksom många andra kräftdjur, ett öppet blodsystem. Det betyder att blodet transporteras runt fritt i kroppen för att sedan föras tillbaka till hjärtat. Honornas gonader (äggstockar) sitter under hjärtat vid den övre bakkanten av huvudskölden. Gonaderna har olika färg och storlek beroende på säsong och hur gammal individen är. Juvenila3 hummerhonor har små vita gonader som efter könsmognaden blir gröna och större. Från gonaderna går äggledare ner till basen på tredje gångbenet, där rommen senare befuktas av sparade spermier. Hanens gonader (testiklar) sitter även de under hjärtat under ryggskölden. De är sammankopplade med sädesledare till de främre simbenen, som skall överlämna spermapaketet till honan (Ackefors, 2005). 3.1.1.3 Färg Hummerns färg kan variera men de är oftast blå/svarta, i levande tillstånd (bilaga 5, bild 5). Det vanligaste pigmentet i hummerskalet kallas för astaxanthin vilket är ett karotenoidderivat. Varken humrarna, eller några andra djur, kan själva bilda detta utan kan endast få i sig det när de äter alger. Beroende på vad humrarna äter så varierar deras färg. Färgen kan också ha genetiska orsaker. De knallblå humrarna kan inte ta vara på den röda färgen som karatenoiderna ger och blir därför blåa. Den vanligaste sammansättningen av färgämnen är rött och blått. Sammansättningen absorberar det mesta ljuset så att hummern ser svart ut. Hummern blir däremot röd när den kokas då karatenoidet astaxanthin släpper från proteinet. Om en blå hummer kokas blir den inte röd, bara blekare, eftersom den saknar det röda pigmentet. Odlade humrar är oftast blå men blir svarta efter en tid när de släpps ut i det fria havet (Ackefors, 2005). 3.1.1.4 Skalömsning Humrarnas skal består av dött material, kalk och kitin. När en hummer skall ömsa skal pumpar den in blod under huvudskölpen så att den sväller och samtidigt reabsorberar kalken i skalet. Reabsorberingen leder till att skalet blir tunnare och så småningom spricker. Eftersom mycket blod kommer till huvudet blir klorna mindre, diametern minskar med 20 %. När skalet är tunt lägger sig hummern på sidan och slår med stjärten för att komma ur skalet. Skalet spricker vid huvudsköldens bakkant och klor, antenner och mundelar dras ur skalet. Till och med kitinlagret som täcker gälarna och ögonen byts ut. När hummern krupit ur sitt skal är den väldigt mjuk och har ingen möjlighet att försvara sig, dessa humrar kallas för ”smörhumrar”. En tid före ömsningen brukar humrarna krypa in i hålor och gömma sig, eftersom att de inte kan försvara sig om de skulle bli angripna. När humrarna är helt mjuka absorberar de massa vatten för bli större och få ett större skal. Först bildar hummern en tunn kitinhinna som den sedan bygger på inifrån med den absorberade kalken. Skalet börjar hårdna redan efter 20-30 minuter med det tar upp till en vecka innan de 3 juvenila hummerhonor = ungdomar, tonåringar är helt återställda. En hanes carapax 4 växer cirka 12 mm vid varje ömsning som sker varje år, och honornas med cirka 8 mm. Honorna ömsar bara skal vartannat år när de är könsmogna därför att de annars bär rom. När humrarna blir äldre ökar tiden mellan ömsningarna och carapax växer inte så mycket. Skalömsningen är även ett sätt för humrarna att bli av med påväxten på skalen som består av bl a havstulpaner och borstmaskar (Ackefors, 2005). 3.1.1.5 Fortplantning, från ägg till ung hummer Skalömsningen och därefter fortplantningen sker på sommaren när vattnet håller en temperatur på ungefär 15º. Honan gör då korta nattvandringar för att lokalisera hanarna i sina bohålor. När honan hittat en hanes bohåla sänder hon ut feromoner, kemiska signaler som följer med utandningsvattnet, för att meddela hanen att hon snart skall ömsa skal. Hanen viftar med sina antenner för att känna vem det är som vill tränga sig in i hans bohåla. Om han känner att det är en hona som snart skall ömsa skal avtar hans aggressivitet och han låter henne komma in. Alldeles innan skalömsningen stannar honan och hanen i bohålan så mycket som möjligt. Hanen går bara ut för att jaga iväg någon inkräktare. Innan honan skall ömsa skal går hon fram till hanen och pumpar utandningsvatten rakt mot hans antenner. Därefter lägger hon sig på sidan och ömsar skal, hanen kan även hjälpa till att ”klä av” honan. Cirka en halvtimme efter ömsningen välter hanen honan, lägger henne på rygg, och parar sig med henne (Ackefors, 2005). Parningen sker genom att hanen lämnar över en spermakapsel (spermatofor) i vardera av honans äggledare som har sin mynning på de näst bakersta gångbenen (Ulmestrand, 2007). Eftersom honan är alldeles mjuk efter parningen brukar hon få stanna i hanens bohåla någon vecka tills skalet hårdnat. Detta gör hanen för att skydda sina spermier så att ingen annan hane kan komma och para sig med hans hona. Även om en hane har en hona vilkens skal håller på att hårdna kan han under tiden para sig med ännu en hona. Utanför en dominant hanes bohåla kan honorna stå på kö (Ackefors, 2005). Efter parningen ligger äggen kvar i gonaderna i cirka ett år, honan har så kallad inre rom. Äggen genomgår då flera utvecklingsstadier. När äggen är tillräckligt mogna går de längs äggledarna ner till simbenen på bakkroppen. På vägen till simbenen befruktas äggen av spermatoforen som öppnas i samband med förflyttningen. Sperman har, även den, sparats i ett år. Efter att den befruktade romen fästs under stjärten är honan rombärande och får inte tas upp av hummerfiskare. Honan bär på den yttre romen i ca ett år innan den kläcks till pelagiska, frisimmande, larver. Larverna utvecklas alltså under två år, först enbart som ägg och sedan som befruktade ägg. Äggkläckningen sker i två steg, först spricker äggmembranet och därefter släpps larverna. Innan själva äggkläckningen tar ägget, precis som en hummer som skall ömsa, upp saltvatten för att öka trycket. Därefter gör honan en mekanisk rörelse med simbenen som gör att äggmembranet spricker. Man vet inte om det är tryckökningen eller den mekaniska rörelsen, eller ett samarbete mellan dessa, som gör att ägget 4 carapaxlängd = är ett mått på hummerns ryggsköld. Man mäter ifrån ögonhålan till bakkanten på ryggskölden, carapaxen. Det är lättare att använda carapaxlängden när man mäter humrar eftersom att man annars kan man dra olika mycket i hummerns klor och stjärt. kläcks. Innan hummerlarven blir en pelagisk larv genomgår den att förstadium, i ca ett dygn, då den inte kan simma (Ackefors, 2005). Därefter blir den en pelagisk zoea-larv vilken innefattar tre olika stadier (skalömsningar). Efter de tre skalömsningarna blir den en megalopa–larv och är då i ett stadium mellan den pelagiska larven och den lilla juvenila bottenlevande hummerungen. De fortfarande nykläckta ca 9 mm långa megalopa-larven driver runt med strömmen i två till sex veckor, beroende på temperatur och födotillgång. Därefter bottenfäller de och genomgår ytterliggare tre skalömsningar. En förutsättning för att larven skall överleva är att salthalten inte sjunker under 12 ‰ (Ulmestrand, 2007). Innan temperaturen sjunker på hösten har de små hummerungarna på botten växt snabbt till cirka 3 cm (=10 mm carapaxlängd) (bilaga 6, bild 6). Efter ett år har hummern nått en carapaxlängd på ca 20 mm. Under detta första levnadsår vet vi inte var den Europeiska hummern befinner sig. Den amerikanska befinner sig på klapperstensbottnar men de har inte hittat den europeiska på sådana bottnar i Sverige. Just tillgången på lämpliga boplatser för de unga humrarna är en av de viktigaste regleringarna för hummerbeståndet (Ackefors, 2005). 3.1.1.6 Beteende Humrar kommer ihåg andra humrars dofter, på samma sätt som vi kommer ihåg människors ansikten. De skickar ut kemiska signaler vilka transporteras iväg med vattenströmmar med utandningsströmmen. Dessa signaler kallas för feromoner och kan nå sju meter bort. Humrarna har ett rangordnat samhälle där slagsmål är ovanliga. Det sker i princip bara vid parning eller vid skydd av bohåla. Då slåss humrar genom att boxas och genom att försöka låsa varandras klor. Den underlägsna hummern springer då iväg. Nästa gång dessa två möts behöver de inte slåss, eftersom att de känner igen varandras dofter. Om en större hane kommer och ”knackar på” en mindre hanes bohåla blir han helt enkelt insläppt och får para sig med honan. Humrar har ett beteende som de delar med många andra kräftdjur, de kan släppa en extremitet (kroppsdel). Det gör de när de känner sig stressade och inte kan fly eller om de blir ovarsamt hanterade. Extremiteterna växer ut igen vid nästa skalömsning. Eftersom extra energi går åt till att nybilda ex. klorna växer resten av hummern långsammare (Ackefors, 2005). 3.1.1.7 Föda Humrarna använder inte, som många människor tror, klorna till att hålla fast födan medan de äter den. I praktiken fungerar detta inte, klorna kan inte nå fram till munnen utan de är till för att krossa maten. Det är de främre saxförsedda gångbenen som för maten till munnen. Musslor, snäckor, krabbor och havsborstmask är några av de vanligaste födovalen men man har även hittat fiskrester, rödalger och rester från andra humrar i magsäcken. Humrarna är även filtrerare och äter plankton. De äter allt det som går att få tag i på botten, levande, dött eller till och med av den egna arten (Ulmestrand, 2007). 3.1.1.8 Sjukdomar och parasiter Gaffkemia är en blodsjukdom som dödade de amerikanska humrarna på 1940-talet. Det var en bakterie som gick in i humrarnas blod och försämrade blodets förmåga att koagulera. Det var framförallt humrar i kar, på land, som blev smittade. Detta är en anledning till att man är rädd för att ta in levande amerikanska humrar. De amerikanska humrarna kan ha med sig parasiter och bakterier som de är immuna mot, men våra europeiska humrar har aldrig tidigare stött på dem och dör. 1998 – 1999 drabbades den europeiska hummern av en ny skalsjukdom. Det var en amöbaliknande blodparasit (Ackefors, 2005). Förutom skalsjukdomar eller parasiter har de europeiska humrarna nästan inga fiender. Det sägs att säl och skarv är betydande rovdjur som tar hummer, men det finns inga undersökningar som bekräftar detta. Vuxna humrar har låg naturlig dödlighet, all dödlighet som inte beror på fiske, vilket tyder på att den har ganska få fiender. Hummerns största fiende är dock människan (Ulmestrand, 2007). 3.1.2 Hummerfiske Hummerfisket startar varje år klockan 07.00 första måndagen efter den 20: e september, om den 20: e är en måndag startar det måndagen efter. Fisket går ut på att försöka locka in hummern i en bur kallad tina (bilaga 6, bild 7). För att den skall göra detta måste tinan ligga på rätt plats, det måste vara mat (agn) i tinan och så måste du ha turen på din sida. Innan premiären måste tinor och välen (flöte som märker ut hummertinan vid ytan) göras i ordning, agn fångas eller köpas. Man kan egentligen säga att förberedelserna för fisket börjar på våren när man börjar fiska makrill, vilken är vanligt att agna tinorna med. Markrillen används inte färsk utan saltas för att den ska hålla längre och inte lösas upp i vattnet. Hummertinorna skall också ses över. De blir ofta skadade under fisket, pinnar som tinan är bygd av kan ha slitits av när den släpats mot botten. Även ”skinnet”, nätet som omger tinan, kan behöva sys ihop. Några dagar innan premiären brukar man blötlägga trätinorna. Detta gör man för att ”tenepinnarna” (bilaga 6, bild 7) i trä kan vara torra och har man då inte tillräckligt med tyngder i botten så flyter tinan. Om tinorna däremot får ligga i blöt några dagar drar träet åt sig vatten och tinan sjunker. Det har sedan länge varit populärt med cylinderformade trätinor men skottetinorna (bilaga 7, bild 8) blir vanligare och vanligare. De är gjorda av stål och är i princip underhållsfria. Carapax i Lysekil hade sålt slut på sina tinor några veckor innan fisket började. Även texten på kulor och välen kan försvinna och behöver skrivas om. Hälften av hummerfiskarens arbete sker alltså före premiären. Många fiskare ger sig ut halv sju på morgonen för att kunna släppa i tinorna exakt klockan sju. Detta för att ingen annan skall ta de ”bra platserna”. Det är under de första veckorna av hummerfisket som de flesta fiskar. Numera är det många sommargäster som kommer till västkusten de första veckorna av fisket. ”På vissa ställen ligger kulorna så tätt att man kan leka Jesus och gå på vattnet” 5 . Platsen man fiskar på brukar vara ganska hemlig när man pratar med fiskare. Har man hittat ett bra ställe vill man vara ensam där, då är det naturligtvis större chans att hummern väljer att krypa in i just din tina. Själva hummerfisket är inte så svårt, det gäller bara att hitta ett bra grund. Det är grund, skrevor och stenar som man letar efter när man ska yxa tinan. Att yxa innebär att man drar tinan längst botten och släpper den när man känner att den ligger mot en 5 Citat av Lasse Nilsson ur artikeln Höstens första hummer. Bohuslänningen onsdag 27 september 2006 sten. Därefter är det bara att vänta någon dag, hur många är väldigt individuellt, och sedan dra upp tinan. Om det då ligger en hummer i tinan måste den vara fri från rom och carapaxen (ryggskölden) skall vara minst 80 mm (bilaga 9, bild 10). När man kommer i land tar man antingen med sig humrarna hem och kokar dom eller lägger dem i en sump (bilaga 7, bild 9). En sump är en bur som gör det möjligt att förvarar humrarna i vattnet. Innan man placerar humrarna i sumpen surrar man deras klor med gummiband eller buntband för att de inte skall döda varandra i sumpen. Det finns inga bestämmelser över hur en sump ska se ut. Sumpning av hummer är ej tillåtet från 10: e maj fram till premiären, detta för att lättare kontrollera olovligt fiske. På sumpen måste man ha en boj med ägarens fiskenummer eller namn och telefonnummer. Varje fritidsfiskare får fiska med 14 st tinor, är man två får man använda 28 st, och yrkesfiskare får använda 50 st. Att regler för hummerfisket (bilaga 8) följs kontrolleras av kustbevakningen. De åker runt och kontrollerar under själva fisket att ingen tar upp för små humrar eller romhonor. Kontrollen kan även ske under fiskeauktionerna. Vid kontroll av antalet tinor och märkning gör de karteringar, dvs. de kontrollerar märkning på alla tinor samt räknar inom ett visst område. Om kustbevakarna upptäcker att någon har fler tinor än tillåtet anmäls detta till polismyndigheten som förbereder ärendet till åklagare eller utfärdar böter. Tjuvdragning av andras redskap är mycket svårt att kontrollera. Det kan endast göras om personen blir tagen på bar gärning. Om detta är fallet väntar för det flesta böter, men personen kan även få fängelse (Litzen, 2006). Om man blir tagen för tjuvfiske kan personen i fråga även drabbas av det kanske mest kännbara straffet ”utestängning ur samhället”. Riktigt så illa är det inte men i kustsamhällena är fisket heligt och det är inte kul att bli stämplad som hummertjuv. Det var värre förr och stämpeln satt kvar i flera generationer framåt. 3.1.3 Hummerfiske i Hunnebostrand I Hunnebostrand började man fiska hummer på 1800-talet. 25 år senare var Hunnebostrand ett av de ledande samhällena inom hummerfisket (Westerlind). Det var de holländska fiskarna som kom med de första hummertinorna till Bohuslän och det var även de som var de stora uppköparna av hummern. Det fiskades hummer längs nästan hela Bohuskusten. För en hummerfiskare var det viktigt att känna till hur det såg ut under och över ytan. De var tvungna att veta var det var stenbotten, vilken hummern lever på. Hummerfiskarna behövde också ha kännedom om vindar, vågor, strömmar och berg under vattnet. Allt för att veta var de skulle sätta tinorna, så att de inte skulle försvinna med strömmar eller åka nerför någon bergskant. Förr var man tvungen att loda djup, samt att kolla med vattenkikare efter stenar och klyftor. Det viktigaste hjälpmedlet var sjökortet, som började användas på 1700 – talet. Nuförtiden används ekolod i allt större utsträckning, vilket visar både djup och stenar på botten. Fiskare som inte ägnade sig åt hummerfiske åkte ofta några mil uppåt eller neråt längs kusten men hummerfiskarna höll sig till det närmaste grannskapet, just för att bottenkunskapen var så viktig. Hummerfisket var förr ett småfiske som de flesta hade som bisyssla. Deras huvudsysselsättning kunde vara fyrvaktare, lotsar eller småbrukare. För övrigt var det kvinnor, små pojkar, sjuklingar eller gamlingar som fiskade. Det var även många bönder som fiskade eftersom hummerfisket började i slutet på september när den mesta skörden var avklarad. Fisket varade, och varar enbart i tre/fyra månader, september till december. På vintern fiskar nästan ingen eftersom att det är så kallt. När temperaturen sjunker under fem grader äter inte hummern utan den vandrar utåt mot djupare och varmare vatten. Hummer har alltid varit en delikatess och har alltid särskilt sig från de andra skaldjuren (Hasslöf, 1985). Hunnebostrand har fortfarande en betydande roll för hummerfisket i Sverige. I samhället ligger Svenska Hummerakademin, som bl.a. har guidade turer och hummersafari. I vardagsspråk används inte ord som hummertina eller agn, så därför är här en liten ordlista (Netshagen, 2006). Liten ordlista tena – hummertina tenemad – agn till tinan enkloing – hummer med bara en klo väle – flöte som märker ut tinan vid ytan pickeväle – flöte med pinne i kula – runt flöte blåsa – uppblåsbar kula tau – repet mellan tinan och flötet dra te yx – dra tinan mot en stor sten på botten bödnål – redskap för lagning av garnnmaskor skinn – nätet runt tinan tenepinne – skelettet på hummertinor Årets fiske bjöd på en gulorange hummer samt på ett prisrekord på premiärhummern, 1310 kr/kg. Rekordet sattes på fiskeauktionen i Göteborg måndagen den 26 september 2006 (<http://www.sha.nu/0609.asp>). Detta visar hur attraktivt det är med hummer. Dessvärre räcker inte vår europeiska hummer till alla utan vi tvingas importera hummer. År 2000 importerade vi 202 ton levande hummer, både amerikansk och europeisk, främst från USA och Kanada (<http://www.sha.nu/amhummer031201.asp>). Dessvärre har den Amerikanska hummern kommit närmare våra svenska vatten. I December 2006 fiskades en Amerikansk hummer upp på den danska östkusten, tidigare har den bara fiskats upp längs Norges kust (Jeppesen, 2007). 3.1.4 Fiskeriverkets undersökning Fiskeriverket gjorde en undersökning, 1995 – 1997, för att få reda på hur många humrar som fiskas upp längs Sveriges västkust säsongen 1995-1996. De använde sig av två olika metoder: 1. De tog kontakt med ett antal ”special gubbar”, både yrkes- och fritidsfiskare, som rapporterade in hur många humrar de fick och var de fick dem. 2. De sammanställde enkäter de fått från ett antal fiskare i bl a Göteborg, Strömstad och på Smögen. Det var fiskerinämnden i Uddevalla som skickade ut enkäterna. Fiskeriverket uppskattade att det fanns ca 7000 fritidsfiskare längs hela kusten och att 180 till 200 ton hummer fiskades upp säsongen 95-96 (Hallbäck, 2006). 3.2 Min undersökning 3.2.1 Väleräkning I genomsnitt var det ca 13 tinor i varje ruta under de fem första veckorna och ca 60 fiskare i genomsnitt. Medel Medel Medel Standard kulor/ruta Datum Dagar kulor totalt fiskare avvikelse 06-09-27 1 17,00 1105,00 78,93 98,49 06-09-30 4 16,25 1056,25 75,45 48,75 06-10-03 8 10,50 682,50 48,75 34,01 06-10-04 9 13,25 861,25 61,52 43,62 06-10-10 15 15,00 975,00 69,64 65,77 06-10-12 17 17,25 1121,25 80,09 40,19 06-10-18 23 6,75 438,75 31,34 22,55 06-10-20 25 12,50 812,50 58,04 40,56 06-10-25 30 6,75 438,75 31,34 36,24 Medelvärde: 12,81 832,36 59,45 Tabell 3. Tabellen visar resultatet av min väleräkning; ett genomsnitt av antalet tinor per ruta varje gång jag var ute och räknade, ett medelvärde av antalet kulor totalt och ett medelvärde av antalet fiskare de fem första veckorna. I graf 3 har jag infogat en standardavvikelse samt en trendlinje för att visa att antalet fiskare minskar desto längre fisket går. Enligt min kulräkning bör det finnas mellan 79 och 31 fiskare i Hunnebostrand de fem första veckorna under hummerfisket. Antal fiskare i Hunnebostrand y = -1,2665x + 78,029 200,00 Fiskare 150,00 100,00 50,00 0,00 0 5 10 15 20 25 30 35 -50,00 Dag Graf 3.Antalet fiskare i Hunnebostrand de första fem veckorna på hummerfisket säsongen 2006 - 2007. 3.2.2 Intervjuer av fritidsfiskare Tabell 4 sammanfattar intervjuerna av mina fiskare. Den beskriver hur många humrar per drag och tina fiskarna fick i genomsnitt under de fem första veckorna samt ett medelvärde av alla fiskarna resultat. Fiskare 1 Fiskare 2 Fiskare 3 Fiskare 4 Fiskare 5 Medelvärde Humrar/drag Humrar/drag/tinor Hummer/tina Drag per vecka 1,385 0,107 1,385 2,20 4,000 0,100 2,400 4,00 1,500 0,136 0,818 1,00 1,100 0,066 1,320 3,30 3,286 0,205 1,438 1,20 1,901 0,098 0,053 2,34 Tabell 4: Sammanställning av mina intervjuer 3.2.3 Uträkning med hjälp av Fiskeriverkets undersökning och fiskenummer Uträkning av antalet hummerfiskare i Hunnebostrand med hjälp av fiskeriverkets undersökning år 1995-1996. 10100 st fiskare har registrerat fiskenummer i västra Götaland 7000 st fiskare räknade fiskeriverket med i sin undersökning 320 st fiskare har registrerade fiskenummer med postadress Hunnebostrand 220 st fiskare enligt fiskeriverkets bortfall av fiskenummer i Hunnebostrand 3.2.4 Sammanställning Kulräkning Kulräkning Kulräkning Fiskenummer Kulräkning och fiskenummer 80 st 31 st 60 st 220 st 130 st Fiskare första veckan Fiskare femte veckan Fiskare i genomsnitt Fiskare i genomsnitt Fiskare i genomsnitt Genomsnitt drag Fiskare Tinor Humrar/tina/drag per vecka Humrar (antal) Hummer (kg) 60 840 0,098 2,34 963 482 220 3080 0,098 2,34 3531 1766 130 1820 0,098 2,34 2087 1043 Utifrån min undersökning fiskas det upp mellan ca 500 kg och 1750 kg hummer utanför Hunnebostrand de fem första veckorna, förutsatt att varje fiskare använder 14 tinor, får 0,098 humrar/drag/tina och drar sina tinor 2,34 gånger per vecka. Under en hel säsong fiskas det upp ca 6 ton hummer i Hunnebostrand, baserat på Fiskeriverkets undersökning. 4. 4.1 Diskussion Min undersökning och felkällor Jag tycker att detta har varit ett intressant och roligt arbete att skriva. Mina egna undersökningar har varit både roliga och intressanta. Genom undersökningarna fick jag chansen att prata med olika sorters hummerfiskare; fiskare som bott här i flera generationer, ”vackert väder fiskare”, nybörjare samt fritidsfiskare. Dessvärre anser jag att jag fick ett dåligt värde på antalet fiskare i Hunnebostrand. Jag tror att det finns många fler än 57 stycken fiskare i genomsnitt i Hunnebostrand. När pappa var ute på premiären räknade han till 55 stycken båtar ute vid Uggenabben, och vanligtvis är man minst två fiskare i varje båt. Anledningen till det låga värdet kan vara att jag räknade på för stora områden, 350 x 350 meter, och det hade naturligtvis varit bättre om jag haft möjlighet att räkna fler gånger i veckan. Det var svårt att veta vilka välen som var inom gränserna och exakt var rutorna låg. Alla som varit ute på havet vet även att det oftast går en hel del sjö, detta påverkade genom att det var svårt att veta vilka kulor man räknat, ibland såg man dem och ibland var de dränkta. Ett annat ”problem” var att jag bara kunde räkna kulor i innerskärgården. Jag hade ingen möjlighet att räkna längre ut ex. vid Soteskär, som jag vet är ett populärt fiskeområde. Att mitt värde på antalet fiskare är ungefärligt ser man om man tittar på standardavvikelsen i graf 6 som visar antalet fiskare. Antalet kulor växlar mycket från ruta till ruta – därav den stora avvikelsen. Detta är naturligt eftersom att det finns fler tinor på grund och nära land än på djupt vatten. Eftersom att jag slumpat ut rutorna kan jag ha fått fler som innehåller få tinor än de som innehåller många. Efter de två första veckorna av min väleräkning bytte jag metod lite och började slumpa ut nya rutor varje gång, de första två veckorna räknade jag samma rutor varje gång. Detta hade säkert en påverkan på mitt arbete. Jag bytte metod för att få en mer översiktlig bild med fler replikat. Med hjälp av fiskenummer i Hunnebostrand och fiskeriverkets beräkningar fick jag ett mer troligt värde på antalet fiskare, 220 stycken. Jag tror dock att detta värde är lite högt, men bättre än resultatet av min egen undersökning. Även denna information är ganska vag. Alla med fiskenummer i Hunnebostrand behöver inte fiska hummer och vissa kan till och med ha omkommit. Det är inte bara fiskare från Hunnebostrand som fiskar där, det finns även ”sommargästfiskare” som bara fiskare under första eller de två första veckorna. Jag räknade med lika många bortfall som fiskeriverket hade i sin studie, men det är ändå inget säkert värde. Fiskeriverkets undersökning var från 1995 och de hade endast uppskattat antalet fiskare på västkusten till 7000, nu finns det antagligen fler. För att få reda på hur mycket hummer som en fiskare i genomsnitt fick upp använde jag mig av fem stycken fritidsfiskare. För att få ett mera korrekt värde hade det naturligtvis varit bättre om jag använt mig av flera fiskare, jag kunde kanske ha skickat ut enkäter som fiskeriverket gjorde i sin undersökning. Problemet var bara att hummerpremiären var när jag började med mitt arbete. Om jag skulle ha haft med enkäter hade jag behövt planera bättre och börjat tidigare. Annars tycker jag att min planering var ganska bra, jag har hunnit allt jag tänkt göra och lite till. Det var ändå tur att hummerpremiären var ganska tidigt för då var jag tvungen att ta börja direkt och bl a ta kontakt med fiskare. Jag var även tvungen att låta mina fem fiskare representerar ett genomsnitt på alla fiskare i Hunnebostrand, och en av mina fiskares motorer gick sönder så hon kunde bara fiska i tre veckor. Från början var det meningen att jag även skulle ha haft med Hunnebostrands yrkesfiskare Roy Karlsson med i undersökningen, men han var väldigt upptagen. Han fiskade inte hummer den första veckan, utan kräftor istället, eftersom att det var så mycket sommargäster med deras tinor överallt. Det var kanske bra att jag inte hade med honom i min undersökning eftersom att yrkesfiskaren, det finns bara en i Hunnebostrand, utgör en väldigt liten del av hummerfiskarna. Dessutom hade jag troligtvis fått ett för högt värde på hur mycket hummer varje fiskare får. Han fick 46 stycken humrar i 50 tinor den första veckan han fiskade, och var bara ute en gång. Detta tyckte han var dåligt och han sa att hummern var utrotad. Om man tittar på hur mycket hummer mina fritidsfiskare fått (bilaga 2, tabell 2) så ser man att ingen fått ett genomsnitt på 1 hummer per tina någon gång de varit ute. Att yrkesfiskare får mer hummer per tina kan ha olika orsaker; de har ofta länkar med tinor (flera sammanbundna) och tyngre tinor som står stabilare när det går mer sjö. Det är även så att de har mer tid och större båtar än fritidsfiskarna så de kan fiska längre ut. Som inbiten hummerfiskare måste jag såklart klaga på vädret. Den hemska vinden gjorde det svårt för mig att åka ut och räkna välen. Men min största begränsning har varit tiden. Det hade varit bättre om jag kunnat räkna välen i tio områden kanske tre gånger i veckan. Enda chansen för mig att räkna mina områden var efter skolan vilket blev svårare i takt med att det blev mörkare. Tiden var även ett problem då jag hela tiden stötte på områden jag ville veta mer om: småhumrar, amerikanska humrar, mördar humrar (main lobsters), skalsjukdomar samt hummerfiskets utveckling. Det hade även varit intressant att undersöka vart humrarna tar vägen på vintern. Man vet inte säkert att de gör vandringar mot djupare djup. Det kan vara så att de ligger kvar på de grunda djupen, men är väldigt inaktiva pga kyla. De kanske lever på att filtrera plankton och inte äter maten i våra tinor. Det finns fler frågor ex. om humrarna har några naturliga fiender. Många fiskare hävdar att sälar och skarvar äter upp humrarna, men inga undersökningar har gjorts på detta heller. Och jag anser att vi har letat för dåligt efter småhumrarna. När man läser i böcker att man inte vet var de befinner sig låter de som att de inte finns i havet och att de kanske krupit upp på land. Jag tror att de, som den amerikanska hummern, ligger gömda i skrevor eller på klapperstensbottnar. Det finns som sagt många områden som hade varit intressant att fördjupa sig i, men projektarbetet är tyvärr bara på 100 poäng. En fördel med min undersökning är att ingen tidigare försökt uppskatta varken antalet fiskare i Hunnebostrand eller hur mycket hummer som fiskats upp, så ingen kan säga att jag har fel. Det finns inga uppgifter om hur många som fiskar hummer eller hur stor deras fångst är. Det är bara yrkesfiskarna som måste rapportera in och det är fritidsfiskarna som fiskar upp mest hummer. 4.2 Källkritik Jag anser att jag har trovärdiga källor eftersom att min faktasökning utgick från boken Kräftdjur i hav och sjöar och kompletterades av hummerforskaren Mats Ulmestrand. Jag har försökt att använda mig av Internet så lite som möjligt och istället tagit kontakt med ex forskare och kustbevakningen. Bilder har jag dock tagit från Internet i brist på tid att ta egna. Jag har använt mig av en artikel om den Amerikanska hummerns förekomst i Öresund som endast är tagen från Internet. Jag har inte kunnat bekräfta detta på något sätt, men artikel kommer från Öresundsakvariet i Köpenhamn så jag anser att detta är en tillförlitlig källa. Artikeln är även publicerad på hummerakademins hemsida. 4.3 Hummerfiske i Hunnebostrand Jag inriktade mig även lite på fisket i Hunnebostrand, både för länge sedan och årets fiske. Hunnebostrand var en centralort för hummerfiske och nu ligger den svenska hummerakademin där. Hummerfisket är fortfarande en viktig ”aktivitet” som bidar till gemenskap i samhället. Fiskare träffas på bryggan och man pratar om väder, vind och inte minst om fisket, med folk man i vanliga fall bara hejar lite pliktskyldigt på. Jag tycker även det är viktigt att bevara lite av den gamla fiskekulturen. Förr var det fisket som var huvudnäringen i Hunnebostrand och nu har vi endast en yrkesfiskare kvar. Fisket är även ett sätt att sammanfläta de olika generationerna. Far lär dotter/son var de bästa hummergrunden finns, som lär dotter/son, som lär dotter/son. Fisket känns ändå väldigt aktuellt eftersom att hummern hela tiden flyttar på sig, den är mest aktiv precis under språngskiktet, och man hela tiden måste leta efter nya grund. I år har det varit ett intressant fiske med både blåa, svarta och gulorange humrar. Jag läste även en intressant artikel om att det skulle vara djurplågeri att sätta gummiband runt humrarnas klor samt att ha dem hela dagar liggande på is i fiskaffärer (Svensson, 2007). Att humrarna skulle vara plågade av att ha gummiband på klorna förstår jag inte. Om man tog av gummibanden och släppte ner tio humrar i ett akvarium skulle de troligtvis börja slåss och skada varandra. Däremot håller jag med om att vi borde behandla humrarna bättre innan de säljs dvs inte ha dem på is en hel dag. Det bästa vore om humrarna kunde vara akvarium eller om de kokades direkt. 4.4 Amerikansk hummer Dessvärre kommer den Amerikanska hummern allt närmare våra svenska fiskevatten. Förut har man sett den i Oslofjorden, pga olovliga utsläppningar, men förra året fångades den även i Öresund på Danmarks kust. Det känns som att det bara är en tidsfråga innan vi får den hit till västkusten. Det skrämmande med att nya arter kommer hit är att den kan ha med sig sjukdomar och parasiter, från andra sidan Atlanten, som våra Europeiska humrar inte är immuna mot. Eftersom den Amerikanska hummern är lite större kan den även skrämma iväg våran hummer. För att hindra att fler humrar kommer hit tycker jag att vi borde stoppa importen av levande amerikansk hummer. Det är faktiskt djurplågeri att flyga humrar över Atlanten och det skadar även oss. Att humrar smiter från sumpar eller ännu värre släpps ut är inte ovanligt. Så jag anser att en lagändring är nödvändig för att bevara vårat förhållandevis stora bestånd av Europeisk hummer. Som jag skrev innan så importerar vi 202 ton (år 2000) levande hummer varav 180 ton från Kanada och USA, amerikansk hummer. Vi importerar lika mycket hummer som vi själva fiskar upp under ett år (Jeppesen, 2007). 4.5 Försvinner hummern En fråga som måste tas upp i diskussionen är: försvinner hummern? Alla fiskare jag pratat med säger att hummern håller på att utfiskas och att det var bättre förr. Detta har en naturlig förklaring: fisketrycket har ökat. Det är väldigt många fler som fiskar nu ex. carapax i Lysekil sålde slut på sina tinor och antalet ”semesterfiskare” de två första veckorna har ökat. Enligt hummerforskaren Mats Ulmestrand finns det inget som tyder på att hummer beståndet minskar eller är i fara. Detta är dels tack vare reglerna som gör så att de små humrarna klarar sig och att fisket får små bifångster. Fördelen med att man endast fiskar med tinor är att man kan släppa ut de för små humrarna och de riktigt små kan krypa ut genom flyktutgångarna. Innan år 2003 var det även tillåtet att fiska med garn och ryssjor, men nu är det endast tillåtet att fiska med tinor. Forskare Mats Ulmestrand säger även att inga fler metoder för att minska fisket behövs och att hummerbeståndet ligger på en stabil nivå (bilaga 9, graf 4). Hummerbeståndet är nog fortfarande så högt för att humrarna är så bra anpassade. Det finns nästan inga rovdjur som äter vuxna humrar, de klarar helt enkelt inte att skada deras hårda skal och undvika deras klor. Det är de första åren i en hummers liv som är de svåraste. De kan bli uppätna av rovdjur eftersom att de är så små och försvarslösa. Men under dessa första år är de väl gömda. Vi människor kan ju inte hitta dem. Jag tror dock att de gömmer sig inne i skrevor och på klapperstensstränder som den Amerikanska hummern, men vi har inte letat tillräckligt mycket efter dem. Förr, när pappa fiskade med ryssjor, fick han småhumrar i dem, så någonstans bör de ju befinna sig. Referenslista Ackefors, H. (2005). Kräftdjur i hav och sjöar. Ystad: Kivikgårdens förlag. Hallbäck, H. (2006). Personlig kontakt. Fiskeriverkets Havsfiskelaboratorium, Lysekil. Hasslöf, O. (1985). Svenska västkustfiskarna. Uddevalla: Faksimil. Jeppesen, J. (2007). Amerikansk hummer fanget i Øresund. Köpenhamns universitet. <http://www.oresundsakvariet.ku.dk>. Hämtat den 2007-03-21 Karlsson, R. (2006). Personlig kontakt. Yrkesfiskare Litzén, A. (2006). Personlig kontakt. Kustbevakningen / FKC. Netshagen, A. (2006). Hummerfesten kan börja! Bohuslänningen 06-09-23. Svensson, P. (2007). Humrar slipper sällskap och gummiband. <www.gp.se> Hämtat den 2007-01-23 Ulmestrand, M. (2006-2007). Personlig kontakt. Fiskeriverkets Havsfiskelaboratorium, Lysekil. Westerlind, A. Kustorter i Göteborgs och Bohus län, Sotenäs kommun. Fiskare: Harrysson, D. (2006). Personlig kontakt. Ifver, E. (2006). Personlig kontakt. Skiduthyrare Karlsson, H. (2006). Personlig kontakt. Kanslist Lundquist, T. (2006). Personlig kontakt. Driftansvarig på Uddevalla sjukhus Pilbackes, L. (2006). Personlig kontakt. Fastighetsskötare Bilder: <http://www.carapax.se/>. Hämtat 2007-03-20. Bild 9 <http://www.kustens.se/image/hummertina.jpg>. Hämtat 2007-03-20. Bild 8 <http://www.sha.nu/fiskeregler04.asp>. Hämtat den 2006-10-04. Bilaga 8 <http://www.sotenas.nu/bildarkiv/read.asp?PicID=6374> .Hämtat 2007-03-20.Bild 5 <http://www.usm.maine.edu/gulfofmaine-census/Images/megafauna5.jpg>. Hämtat den 2007-03-21. Bild 2 <http://www.uwphoto.no/500/esv100cd63.jpg>. Hämtat 2007-03-20. Bild 3 <www.sha.nu/pressbilder/hbd_hummer031006_04.jpg>. Hämtat den 2007-04-14.Bild 1 Sjöfartsverket, Norrköping. (2005). Båtsportkort, Svinesund - Måseskär. Norrköping: Luftfartsverkets tryckeri. Sjökort, bilaga 1.