stockholm 1912
JOHAN ERSéUS
b o k fö r lag e t m ax s t r ö m
” Av alla länder i världen äger Sverige för närvarande
de bästa betingelserna att organisera de olympiska
spelen på ett sätt som är fullt idrottsmässigt och som
motsvarar förväntningarna. Olympiska spelen i Stockholm är på förhand försäkrade om fullständig succé.”
pierre de coubertin
solskensolympiaden
stockholm 1912
JOHAN ERSéUS
b o k förlag e t max st röm
innehåll
8
1912
66
Tennis
72
Cykel
76
Skytte
86
Gymnastik
98
Brottning
104
Rodd
114
Fotboll
128
Fäktning
134
Simsport
152
Ridsport
162
Friidrott
212
Modern femkamp
218
Segling
226
kring os
244
register
7
De 192 vältränade svenska
gymnasterna tågar in på Stadion,
redo för sitt fyrtio minuter långa
uppvisningsprogram med taktfast
språngmarsch, klättring i linor och
hopp över bygelhästar och plintar.
1912
Sällan har en så nöjd sextiofemåring satt sin fot på Stockholms centralstation.
Den mustaschprydde översten som den 3 juni 1909 klev av nattåget från Berlin
hade lyckats med något som han drömt om i femton år: Stockholm skulle få den
stora äran att arrangera OS 1912.
Det enhälliga beslutet från Internationella olympiska kommittén (IOK )
berodde i mycket hög grad på just Viktor Balck – idrottsentusiasten, gymnastikinstruktören och officeren som denna mulna torsdagsmorgon omsvärmades av
journalister på perrongen.
Han hade ingått i IOK sedan starten 1894 och var god vän med Pierre de
Coubertin, de moderna olympiska spelens grundare. Viktor Balck hade hela
tiden markerat att Sverige ville arrangera ett OS, och i början av 1909 fick han
diskreta tips om att chansen kunde uppstå 1912 – eftersom det storstilade tyska
OS-projektet höll på att haverera.
De femte olympiska spelen var i praktiken vikta för Berlin. Vilhelm II ville ha
en rejäl germansk manifestation och svenskarna tänkte inte ta strid med kaisern
– särskilt inte som beslutet skulle fattas på IOK :s session i Berlin. Men tyskarna
hade svårt att få fram pengar till stadionbygget. Dessutom hade OS-projektets
motor, general Egbert van der Asseburg, insjuknat och låg för döden.
Coubertin insåg att Stockholm behövde rädda spelen – precis som när
London tog över arrangemanget från Rom 1908. Och Viktor Balck var inte
nödbedd. Den 22 mars 1909 förklarade han fördelarna för den inre kretsen i
Sveriges Centralförening för idrottens främjande (SCIF ): Sverige skulle bli mer
känt i utlandet och få en upprättelse efter den snöpliga förlusten av Norge några
år tidigare. Dessutom skulle svenskt idrottsliv stimuleras.
Stockholm hade två stora idrottsarenor, och Viktor Balck var inblandad i båda.
Föga förvånande, han hade ett finger med i de flesta svenska sportsammanhang.
Den innersta trojkan under OS
1912 bestod av Stadionchefen Sven
Hermelin, organisationskommitténs
hedersordförande kronprins Gustaf
Adolf och Viktor Balck, eldsjälen
som fick OS till Stockholm.
Slussen var den enda passagen
mellan Stockholms södra och norra
delar på 1910-talet. Här fick resenärerna byta spårvagn; först 1922
byggdes de bägge spårvägsnäten
ihop.
10
Från 1896 var Stockholms främsta
sportarena Idrottsparken, som
drevs av ett bolag med bland andra
Viktor Balck som ägare. Intill
Sophiahemmet vid Valhallavägen
fanns paviljonger för tennis och
skridskoåkning, en doserad cementbana för löpning och cykling och
en grusplan där SM i fotboll avgjordes. Idrottsparken revs hösten
1910 för att ge plats åt Stadion.
Han var drivande i SCIF, som hade bildats 1897 med syfte att öka idrottsintresset
i landet. (Det blev i praktiken SCIF som organiserade OS i Stockholm.)
Intill Sophiahemmet vid Valhallavägen hade överste Balck och överstelöjtnant Sven Hermelin 1896 skapat Stockholms Idrottspark med grusfotbollsplan,
400-metersbana av cement för löpning och cykling, tennispaviljong och skridskopaviljong. Hermelin ingick också i Sveriges olympiska ledning och var chef
för Stockholms Stadion under OS.
Balck och Hermelin planlade för SCIF :s räkning även Östermalms IP , som
1906 stod klar med löparbanor och tre fotbollsplaner vid nuvarande Lidingövägen, norr om Idrottsparken.
Redan innan Viktor Balck avslöjade sina planer på en svensk OS-ansökan
hade han bett arkitekten Torben Grut att beräkna kostnaden för ett olympiastadion på Östermalms idrottsplats. Grut hade ritat byggnader vid Idrottsparken
och hade genom skapandet av Solliden på Öland kommit in i de kungliga
kretsarna, där Balck själv umgicks.
Kopplingen till kungahuset var ett trumfkort i Sveriges OS-ansökan. Dels
Tennis
Inne i Kungliga Tennispaviljongen på Stadionhöjden märktes det inte att en
snöstorm drog in över Stockholm söndagseftermiddagen den 5 maj 1912. Här
tjuvstartade de femte olympiska spelen när den blivande chefen för Mo och
Domsjö, Carl Kempe, slog en serve mot Jaroslav Hainz från Böhmen. Söndagen därpå hade fransmannen André Gobert vunnit det första OS-guldet i
Stockholm.
Åskådarnas intresse var stort: tennisbiljetterna hade sålt slut på en kvart.
Precis som i London 1908 blev det två turneringar, utomhustävlingarna avgjordes veckan före den officiella OS -invigningen i juli. De spelades på nyanlagda
banor utanför Tennispaviljongen som hade byggts 1896 i Idrottsparken. Inför OS
1912 flyttades den nationalromantiska träbyggnaden ett par hundra meter till
sitt nuvarande läge vid Fiskartorpsvägen.
Medan inomhustävlingen lockade världseliten, krockade utomhustävlingarna med Wimbledon. Startfältet blev tunt och åtskilliga matcher vanns på walk
over. Mest tur i lottningen hade det svenska mixedparet Gunnar Setterwall och
Sigrid Fick, som trots en enda seger på banan vann två medaljer: brons inomhus
och silver utomhus.
I utomhusfinalen förlorade de klart mot tyskarna Dora Köring och Heinrich
Schomburgk. Det svenska parets chanser förbättrades inte när Sigrid Fick i
matchens inledning slog Setterwall i ansiktet med racketen så att han började
blöda. Som den officiella OS -rapporten uttryckte det: ”Detta nedsatte i avsevärd
grad spelhumöret hos Setterwall, som sedan matchen igenom spelade sämre än
vanligt.” Motståndaren Schomburgk hade varit så segerviss att han hade packat
ner en elegant cylinderhatt till prisutdelningen. Han var sedan tidigare tysk
mästare i fotboll med VfB Leipzig. Hans spelpartner Dora Köring, som även tog
OS -silver i singel, omkom i bombningen av Dresden i februari 1945.
OS-FAkta Tennis
Arena: Kungliga Tennispaviljongen
på Stadionhöjden och Tennispaviljongen vid Östermalms IP
Datum: 5–12 maj, 28 juni–5 juli
Nationer : 6 (inomhus), 11 (grus)
Deltagare : 80 (varav 13 kvinnor)
Grenar : 8
Kuriosa : Många av de bästa
spelarna uteblev från utomhusturneringen eftersom den krockade
med Wimbledon.
Bästa nationer : Inomhus –
Storbritannien, Frankrike, Sverige.
Utomhus – Sydafrika, Tyskland,
Frankrike
Utanför Tennispaviljongen vid
Östermalms idrottsplats anlades
utomhusbanor med plats för 1 500
åskådare. Gröna segeldukar spändes kring banorna, som belades
med en blandning av stenkolstjära
och kalkstensavfall. 19-åriga fransyskan Marguerite Broquedis vann
guld i singel.
68
Inomhusturneringen som tjuvstartade OS hölls i maj i Tennispaviljongen bakom Stadion.
Mixedfinalen blev en helbrittisk
uppgörelse. Edith Hannam och
Charles Dixon besegrade Helen
Aitchison och Roper Barrett. I singel
tog Hannam guld och Dixon silver.
Det svenska kungahuset rymde
många entusiastiska tennisspelare.
Prisutdelaren Gustaf V tog redan
på 1870-talet hem den brittiska
sporten till Stockholm där han
anlade banor och startade en
tennisklubb. Intill syns hans son
prins Wilhelm iförd cylinderhatt.
cykEL
Tyskland fick inte gehör för sina förslag på cykelpolo (dyrt och utrymmeskrävande) eller konståkning på cykel (svårbedömt och idrottsligt obetydligt).
Och möjligheten till bantävlingar försvann när Stockholms enda cykelbana
revs för att ge plats åt Stadion.
Det fick bli landsvägslopp – på en sträcka där svenskarna hade tävlat sedan
1892: Mälaren runt, ett 320 km långt lopp som gick medsols kring sjön.
Ute i Europa användes gemensam start, men de bitvis usla svenska vägarna
skulle inte klara hundra åkare i klunga. Cyklisterna fick starta varannan minut.
De 162 funktionärerna såg till att järnvägsövergångar, landsvägsbroar och
kanalbroar var öppna – eller noterade hur långa tidsavdrag väntande cyklister
skulle ha. Röda pilar visade rätt färdväg. Längs banan fanns läkare, cykelreparatörer, tolkar samt telefoner för löpande rapportering av resultat till Stadion.
Överraskande många nationer hade anmält maximala tolv deltagare. Storbritannien sände tolv engelsmän, åtta skottar och sex irländare. Sydafrika skickade
en enda cyklist – den unge guldgruvearbetaren Rudolph ”Okey” Lewis. Med
startnummer 2 av 123 åkare hade han snart inga tider att gå på, men farten
imponerade. Från starten vid folkskolan i Liljeholmen nådde han Södertälje på
57 minuter.
Han ledde från start till mål och pulvriserade det gamla rekordet på sträckan.
Efter 10 timmar, 42 minuter och 39 sekunder rullade han i mål utanför Sophiahemmet på Valhallavägen i Stockholm. Snittfarten hade varit 29 km i timmen.
Dock hade sydafrikanen haft en stor fördel: han startade i svalkan klockan
två på natten, medan hans värsta konkurrent, engelsmannen Frederick Grubb,
gick ut 06.30 och körde hela sträckan i tryckande hetta. Även den svenske
favoriten Henrik ”Murre” Morén, som hade vunnit ”Mälaren runt” nio gånger
i rad, startade sent – och fick värmeslag i Västerås.
OS-FAkta CYKel
Bana: Mälaren runt via Södertälje,
Eskilstuna, Köping, Västerås, Bålsta
till Valhallavägen i Stockholm.
Datum: 7 juli
Nationer : 16
Deltagare : 123 (94 kom i mål)
Grenar: Ett lopp. (Räknades även
som lagtävling, där Sverige vann
före England och USA.)
Kuriosa: Mariefreds vandringspokal
för vackraste åkning som inte gett
medalj tilldelades kanadensaren
Frank Brown.
Bästa nationer : Sydafrika, England,
USA, Sverige
Flera åkare fick solsting,
ligister kastade grus på följebilar i
Västberga, engelsmannen Stokes
bröt nyckelbenet i Södertälje och
svensken Landsberg blev påkörd
av en ”droskautomobil”. Men 94
cyklister klarade den 320 km långa
cykeltävlingen runt Mälaren.
75
Sydafrikas ende OS-cyklist var född
på en farm utanför Pretoria, och
hade trots sina tjugofyra år hunnit
arbeta i nio år under jord i en guldgruva. Efter 10 timmar, 42 minuter
och 39 sekunder cyklade Rudolph
Lewis i mål som överlägsen segrare,
och bars iväg av stolta landsmän.
Lewis värvades 1913 av den professionella cykeltouren i Tyskland.
Under första världskriget stred han
på den tyska sidan, tilldelades
järnkorset men hamnade i fångläger och återfick aldrig sin fulla
kraft. Han avled vid fyrtiosex års
ålder 1933.
skytte
Skyttarna hade ovanligt goda chanser att vinna medaljer i Stockholm. I London
1908 hade det varit hela 15 skyttegrenar – något som svenskarna ökade till 18.
Att skytte var en populär sport kan delvis förklaras med den starka frivilliga
skytterörelsen. I en av de officiella böckerna som gavs ut efter OS i Stockholm
påpekas också den militära fördelen med att små nationer har individuellt
skickliga skyttar med moderna infanterigevär – något som boerna visade under
kriget mot britterna i Sydafrika: ”Skjutskickligheten är sålunda av den största
betydelse i det moderna kriget.”
Tävlingarna avgjordes i fem huvudgrupper: gevär, miniatyrgevär, pistol, lerduveskytte samt rörligt mål (löpande hjort). Det kortaste avståndet var 25
meter för rapid fire med miniatyrgevär, det längsta 600 meter för armégevär.
De flesta grenarna avgjordes på skjutbanorna i Kaknäs, strax norr om Djurgårdsbrunns värdshus; lerduvor och hjorttavlor besköts vid Råstasjön i Råsunda.
Tio av de sexton nationerna tog medalj. Flest lagrar skördade Sverige och
USA, med sju guld vardera; svenskarna vann medaljduellen med 17–14.
Sverige var nära att ta ytterligare en medalj genom den yngste av spelens 284
skyttar. Nils Romander, artonårig gymnasist från Lidingö, ledde finalen på 300
meter armégevär och behövde bara träffa tavlan med sitt tjugonde och sista skott
för att ta guld. Men alla åskådarna samlades bakom honom, nerverna började
dallra och ynglingen missade tavlan helt. Det blev en femteplats för Nils, som
sedermera blev militär och far till blivande rikspolischefen Holger Romander.
Den äldste deltagaren var också svensk: Oscar Swahn. Som sextiofyraåring
ingick han i guldlaget i löpande hjort. Vilhelm Carlberg blev med sina fem
medaljer den framgångsrikaste deltagaren i OS 1912. Hans individuella guld
kom i ”miniatyrgevär 25 meter försvinnande mål”. Tvillingbrodern Eric var
inte mycket sämre med fyra medaljer.
OS-FAkta skytte
Arena: Skjutbanor vid Kaknäs
och Råsunda
Datum: 29 juni–5 juli
Nationer: 16
Deltagare: 284
Grenar : 18
Kuriosa: Efter spelen fick segraren
i 30 meter duellpistol, Alfred Lane,
ge New York-polisen skjutlektioner.
Bästa nationer: Sverige, USA,
Frankrike, Storbritannien
Det starka solskenet plågade
skyttarna på det öppna Kaknäsfältet. I skydd av en uppspänd duk
förbereder sig finländaren Nestori
Toivonen på nästa löpande hjort.
Han tog brons i enkelskott.
78
USA :s gevärsskyttar var förkrossande överlägsna – i lagtävlingen
hamnade samtliga sex amerikaner
i topp. Svenskarna började undra
om det var något skumt med
vapnen. Gustaf V bad att själv få
inspektera ett gevär, men lugnades
efter en grundlig förevisning av
USA -ledaren överste Libbey.
De danska skyttarna har anlänt
till Stockholm och hämtat ut sina
polletterade vapen på SJ:s paketoch ilgodsstation, som låg på
södra sidan av Centralstationen.
Danskarna tog silver, brons och
lagbrons i gevärsskytte 300 meter.
gymnastik
År 1912 spretade den internationella gymnastiken i åtminstone tre riktningar.
I den traditionella hörnan fanns den klassiska svenska Ling-gymnastiken, med
honnörsbegrepp som smidig elegans, precision, formfulländning och homogena
rörelser. Vidare fanns den europeiska (tyska) skolan samt frigymnastik med
valfria rörelser och redskap. Någon enighet gick inte att uppnå; vid OS i Stockholm tävlade man för första och enda gången i alla tre disciplinerna.
Enligt Sveriges puritanska linje ägnade sig de andra länderna snarast åt
cirkuskonster. Svenskarna ville över huvud taget inte tävla i gymnastik – som
främst lämpade sig för massuppvisning. Att bedöma enskilda gymnasters prestationer var något otänkbart. Under OS 1908 hade de svenska tidningarna inte
ens publicerat resultaten från de individuella gymnastiktävlingarna.
Sverige böjde sig dock för IOK:s majoritet och ordnade gymnastiktävlingar
på Stadions gräsmatta. Varken Sverige, Norge eller Tyskland deltog individuellt.
Därmed blev det total dominans för Italien och Frankrike, som tog de elva första
platserna. Tävlingens moment var räck, barr, ringar och bygelhäst.
Publiken uppskattade mest de stora uppvisningarna med flera hundra gymnaster, och av trupptävlingarna som genomfördes av mellan sexton och fyrtio
deltagare per nation. I synkroniserade rörelser ägnade de en timme åt att hoppa,
springa, klänga och klättra i den väldiga gymnastikställning från Ekstrands
snickerifabrik som hade placerats mitt på Stadions gräs. (De inköpta gymnastikredskapen från Chemnitz i Tyskland visade sig däremot vara undermåliga.)
I trupptävlingen kunde de 24 vitklädda svenska gymnasterna – under ledning av den svenska scoutrörelsens fader, kapten Ebbe Lieberath – excellera i
växelsidiga bålrörelser, stuphängande, spännböj, krokhäng, ytterhopp, nedgång
till tvärsittning och överslag bakåt. Sverige vann som sig bör tävlingen i det
svenska systemet, som efter 1920 års spel togs bort från OS-programmet.
OS-FAkta gymnastik
Arena: Stadion
Datum: 8–12 juli
Nationer : 12
Deltagare : 263 (plus uppvisningstrupper)
Grenar : 4
Kuriosa: Italienaren Alberto Braglia
hade efter sin individuella seger i
London 1908 arbetat som cirkusartist och skadat sig svårt i ett
trapetsnummer. Men han tog guld
även 1912.
Bästa nationer: Italien, Norge,
Sverige
Majoriteten av kvinnorna i OS
1912 var gymnaster från Norden. De
fick dock inte tävla utan bara visa
upp sina färdigheter. Här uppträder
den spänstiga norska truppen.
88
Gymnasternas insats i trupptävlingen präglades av precision,
behärskning och balans – inte
minst de tjugofyra svenskarnas
övningar på det 375 kvadratmeter
stora trägolvet.
89
244
personregister
Kursiv siffra anger bild
Adams, Ben 169
Adams, Platt 170, 170
Adlercreutz, Nils 152, 153
Adlerz, Erik ”Loppan” 135, 148, 148
Ahearn, Dan 169
Ahearne, Tim 169
Ahlgren, Alexis 198
Ahlgren, Anders 99, 103, 103
Aitchison, Helen 68, 68
Alexander II, tsar 160
Alexandra, tsarinna 26, 27
Alexej, prins 160
Almlöf, Erik 163, 169, 175, 175
Amundsen, Roald 31
Anspach, Paul 129
Asikainen, Alfred 99, 100, 101
Asp, Nils 220, 224
Asseburg, Egbert van der 9
Attlee, Clement 193
Averoff, George 19
Bricker, Calvin 169, 169
Brookes, William Penny 19
Broquedis, Marguerite 66, 67
Broström, Dan 219
Brundage, Avery 164
Bugatti, Ettore och Rembrandt 242
Bunyan, Charles 115
Byrd, Dick 180, 180, 181
Böhling, Ivar 99, 103
Goulding, George 51, 51, 165, 194, 195
Grubb, Frederick 73
Grut, Torben 10, 11, 42, 47, 241
Gullaksen, Ragnvald 98, 99
Gustaf Adolf (sedermera Gustaf VI Adolf)
9, 11, 14, 15, 48, 63, 63, 125, 125, 233, 239
Gustaf Adolf, prins 14, 15, 156, 157
Gustaf V 11, 31, 63, 68, 69, 71, 85, 85, 105,
153, 158, 158, 166, 166, 217, 239
Gutterson, Albert 169, 174, 175
register
Babcock, Harry 169
Baden-Powell, Robert 231
Balck, Viktor 9, 9, 10, 11, 11, 14, 14,
42, 48, 103, 106, 179
Barrett, Roper 68, 68
Barthélemy, Riccardo 242
Beckman, Otto Ludvig 26
Békessy, Béla 129
Bergvall, Erik 21, 48
Bernadotte, Folke 217
Bernadotte, Lennart 160
Blixen, Bror 228
Blixen-Finecke, Hans von 153, 228
Blomberg, Anton 51
Blomgren, Gustaf 146, 146
Boardman, Leslie 140, 140
Boberg, Ferdinand 23, 32
Boltenstern, Gustaf Adolf 153
Bonde, Carl 153, 158, 159
Boström, Erik 82, 83
Bouin, Jean 197, 197
Braglia, Alberto 87
Brandsten, Ernst 149
Carl, prins 11, 38, 153, 158, 158, 239
Carlberg, Eric 77, 82, 83
Carlberg, Vilhelm 77, 82, 83
Casparsson, Ernst 152, 153
Cetti, Francesco (eg Frants Forsberg) 17
Champion, Malcolm 140, 140
Chanel, Gabrielle ”Coco” 160
Churchill, Winston 193
Cook, Steph 213
Coubertin, Marie 242
Coubertin, Pierre de 9, 11, 14, 19, 20, 26,
57, 63, 153, 213, 239, 239, 241, 242
Craig, Ralph 187, 187
Dahlbeck, Olle 37, 37
Dalén, Gustaf 32
Dimitrij, storfurste 153, 160, 160, 161
Dixon, Charles 68, 68
Duncan, Jim 180, 180
Durack, Frances ”Fanny” 135, 142, 142,
143, 143
Edström, Sigfrid 227
Edvard VII 20
Eisenhower, Dwight D 164
Eschbach, Martin 242
Eugen, prins 11, 38, 241
Fast, Ernst 20
Fick, Sigrid 67, 70, 71, 71
Fletcher, Jennie 134, 135, 142, 142
Frans Josef I 26
Fredrik VIII 25
Frestadius, Erik ”Nalle” 231
Friedrich Carl, prins av Preussen 153, 233
Fuchs, JenoĢ´ 129, 133, 133
Gitsham, Chris 198, 202, 203, 205
Gobert, André 67
Hainz, Jaroslav 67
Hajós, Alfréd 242
Halldin, Oscar 17
Hallman, PO 35
Halpenny, Bill 176, 176
Hannam, Edith 68, 68
Hardwick, Harold 140, 140
Healy, Cecil 140, 140
Hebner, Harry 140, 141
Hedberg, Tor 241
Hedin, Sven 31
Hellström, Carl 219, 224
Hellström, Kristian 48
Henning, Sven och Tor 135
Hermelin, Sven 9, 10,
Herschmann, Otto 129
Hjertberg, Ernie 24
Hjortzberg, Olle 23, 24
Hodgson, George 61
Hohrod, Georges 242
Horine, George 168, 169
Hultman, Axel 105
Hurley, Charles 24, 135
Hutson, George 197
Ingeborg, prinsessa 233
Jacobsson, Sigfrid ”Sigge” 204, 205
Jerring, Sven 206
Johanson, Greta 135, 150, 151, 151, 239
Johansson, Claes 99, 103, 103
Johansson, Hjalmar 149
Jones, John Paul 190
Jusupov, Felix 160
Kahanamoku, Duke 135, 138, 139, 139,
140, 141
Kahanamoku, Samuel 139
Kanakuri, Shizo 119, 206, 206, 207
Kelly, Fred 188, 189
Kempe, Carl 29, 67
Kinnear, William 105
Kiviat, Abel 187, 190
Klein, Martin 99, 100, 101
Klercker, Johan af 119, 119
Knape, Ulrika 149
Kolehmainen, Hannes 163, 196, 197,
197, 198
Kolehmainen, Tatu 197
Kreuger, Ivar 41, 42
Kristian X 25
Köring, Dora 67, 70, 71
Lagerlöf, Selma 32
Laval, Georg de 82, 83, 212, 213, 214, 215
Lazaro, Francisco 198
Lemming, Eric 20, 163, 179, 182, 183, 183
Lenin, Vladimir 29
Lewis, Rudolph ”Okey” 73, 74, 75, 75
Lieberath, Ebbe 14, 15, 87, 231
Liesche, Hans 169
Lilliehöök, Gösta 212, 213
Lilljekvist, Fredrik 32
Lindblom, Gustaf ”Topsy” 163, 169,
175, 175
Lindhagen, Albert 35
Lindman, Arvid 31
Lindström, Herbert 208, 209, 210, 210
Lippincott, Donald 187, 187
Lloyd George, Megan 193
Luther, Charles 187
Malmström, Axel 51, 51
Maria Pavlovna, prinsessa 26, 160, 233
Mas Latrie, Jean de 214, 214
McArthur, Kennedy 198, 202, 203, 205
McGrath, Matt 179, 179
McVilly, Cecil 105
Meredith, Ted 194, 194
Mészaros, Erwin 129, 133, 133
Meyer, Alvah 187, 187
Mishima, Yahiko 206
Moers, Carl von 154, 155
Moore, Belle 134, 135
Morén, Henrik ”Murre” 73
Nadi, Nedo 129
Nelson, Frank 176, 177
Nero, kejsare 241
Neumüller, Otto Emil 37
Nielsen, Poul 127
Nikolaj II, tsar 24, 26, 27, 160
Noel-Baker, Philip 190, 191, 192, 193
Nordlander, Axel 152, 153, 158, 158
Norlander, Emil 205
Nurmi, Paavo 197
Oscar II 11
Osiier, Ellen och Ivan 129
Otto, Louise 148, 149
Palme, Olof 193
Patton, Beatrice 217
Patton, George 213, 214, 214, 216,
217, 217
Pellegrini, Carlo 242
Perry, Charles 187
Pershing, John 217
Persson, Evald 98, 99
Persson, Nils 220, 221
Petré, Bengt och Gio 206
Philbrook, George 184, 184
Philp, Greta 31
Pietri, Dorando 20,
Preece, Helen 213
Puyi, kejsare av Kina 29
Rasputin, Grigorij 160
Rau, Richard 162, 163
Richards, Alma 169, 170, 171
Romander, Holger och Nils 77
Roosevelt, Theodore 26
Rose, Ralph 184, 185
Rosen, Clarence von 11, 14, 153, 157, 157
Rydeberg, Georg 183
Saaristo, Julius 179, 179
Salchow, Ulrich 106
Salin, Kasper 35
Schomburgk, Heinrich 67, 70, 71
Scott, Robert 31
Seligman, Edgar 130, 131
Setterwall, Gunnar 67, 70, 71, 71
Sigvard, prins 156, 157
Sjöberg, Henrik 19
Speirs, Annie 134, 135
Staaff, Karl 31
Stalin, Josef 29
Steer, Irene 134, 135
Stenhammar, Wilhelm 183
Strindberg, August 30, 31, 31, 32, 35, 38
Strode Jackson, Arnold 190, 190, 191, 193
Sun Yat-sen 29
Swahn, Oscar 77, 84, 85, 85
Svanberg, John 22
Söderberg, Hjalmar 32
Söderlund, Oscar 119, 119
Taber, Norman 190
Taft, William 26
Taipale, Armas 179, 180, 180
Tewanima, Lewis 198
Theodorius I 14
Thiel, Ernest 38
Thorpe, Jim 22, 51f, 163, 164, 165, 165,
166, 166, 228, 241
Thubé, Gaston 219
Toivonen, Nestori 76, 77
Toll, Paul 41
Tsiklitiras, Kostas 169, 173, 173
Tuomisto, Ivan 24
Törnros, Gustaf 22
Uggla, Bertil G:son 169
Varga, Béla 103
Webb, Ernie 194, 195
Veirman, Polydore 105, 110, 111
Weissmuller, Johnny 139
Verdeber, Richard 130, 131
Wide, Ernst 190
Wieslander, Hugo 163, 164
Vilhelm II 9
Wilhelm, prins 11, 38, 68, 69, 160, 233
Winans, Walter 240, 241, 242
Woodward, Vivian 124, 125, 127
Wylie, Wilhelmina ”Mina” 142, 142,
143, 143
Zappas, Evangelis 19
Åberg, Georg 163, 169, 175, 175
Åsbrink, Gösta 212, 213
Öholm, Moje 119, 119
Östberg, Ragnar 48
245
246
källförteckning
BILDKÄLLOR
Forsell, Jacob
206
4 Malmströms Bilder
37 Foto: Axel Malmström
General George Patton Museum of Leadership
216 Foto: okänd
Getty Images
31 Foto: Hulton Archive; 192 Foto: Popperfoto; 229 Foto:
Bob Thomas/Popperfoto
IBL Bildbyrå
160 Foto: Mary Evans/Charlotte Zeepvat Collection
Idrottsmuseet i Malmö & Sveriges Centralförening för
idrottens främjande
Omslag Foto: okänd; 9, 15, 88–89, 102, 103 samt., 120, 123 övre th,
123 nedre tv, 138, 143, 150, 166, 167, 170, 171, 175, 179, 180, 185,
186, 187, 191, 200–201, 204, 210, 211, 215, 225, 231 Foto: Axel
Malmström; 11, 22, 86, 94, 100, 118, 123 övre tv, 140, 142, 162, 164,
169, 173, 178, 183, 190, 218, 221 Foto: Th. Modin; 44–45, 53, 60,
62, 63, 64–65, 72, 74, 76, 80, 85, 92–93, 98, 101, 104, 114, 117, 121,
122 nedre, 123 nedre th, 124, 125, 126, 132, 137, 146, 148, 149, 156,
158, 159, 161, 168, 172, 174, 176, 177, 182, 184, 188–189, 194, 199,
203, 222–223, 224, 226, 230 Foto: okänd; 46 Foto: Wilhelm Lamm;
165 Foto: Oscar Halldin; Baksida Foto: okänd
Övriga bilder
23, 42, 48, 127, 136, 209, 227, 242
International Olympic Committee ( IOC )
14 Foto: okänd
Kungliga Biblioteket
232
Per Bunnstads vykortssamling OS 1912
112–113
Scanpix Sweden
4, 30, 66, 68, 70, 78, 79, 95, 96–97, 147, 208 Foto: Scanpix Historical;
56 Foto: Scanpix; 59, 141 Foto: Bettman/Corbis; 69 Foto: Victor
Malmström; 195 Foto: Pressens bild; 154–155, 240 Foto: AKGImages; 193 Foto: NTB
Stockholms stadsmuseum
8, 28, 35 Foto: Kasper Salin; 10, 18, 29, 38, 39, 40, 41, 47, 57, 49,
52, 54, 55, 91, 119, 207, 243 Foto: okänd; 12–13, 21 tv, 50, 109, 111,
234–235, 241 Foto: Axel Malmström; 16–17, 33 Foto: Oscar Halldin;
26 Foto: Wilhelm Lamm; 27 Foto: Anton Blomberg; 34 Foto: W H
Tullberg, Salins saml.; 36 Foto: Alfred Mohn; 43 Foto: Stockholms
stadsarkiv; 237 Foto: Larssons Ateljé
Tryckta bildkällor
Cederström, C. (red.), Den femte olympiaden: olympiska spelen i
Stockholm 1912 i bild och ord, Stockholm, 1912
24, 61, 71, 75, 81, 82–83, 90, 106–107, 116, 122 övre, 128, 130–131,
133, 145, 157, 197, 202, 214, 220, 233, 236, 238 Foto: Olympiska
spelens officiella fotografiska officin
Olympiska spelen, Officiell redogörelse för Olympiska spelen i
Stockholm 1912, Wahlström & Widstrand (distr.), Stockholm, 1913
108, 151, 228 Foto: Olympiska spelens officiella fotografiska officin
Historiska vykort
6–7, 51, 58, 84, 110, 134, 144, 152, 181, 196, 212
TRYCKTA KÄLLOR
Bergvall, Erik (red) – V. Olympiaden. Olympiska spelen i Stockholm 1912. Officiell redogörelse (W&W, 1913)
Hermelin, S; Peterson, Erik (red) – Den femte olympiaden.
Olympiska spelen i Stockholm 1912 i bild och ord (Åhlén &
Åkerlund, 1912)
Olympiska spelen. Stockholm 1912. Program
Olympiska spelens tidning, 1912
Almanack för alla (Norstedts, 1909–1914)
Bengtsson, Petter – Artikel om Shizo Kanakuri (BoTema 1/2004)
Isaksson, Christer – Stockholm 1912 (Ekerlid, 2011)
Jerneryd, Roland – Hur idrotten kom till stan. Göteborgs idrottshistoria 1800–1950 (Göteborgs hembygdsförbund, 1981)
Johansson, Gotthard; Rehnberg, Mats; Selling, Gösta – Ur svenska
hjärtans djup (W&W, 1953)
Jönsson, Åke – artiklar om OS 1912 i Blå Boken 2009 och 2011.
Lindorm, Erik – Gustaf V och hans tid 1907–1918 (W&W, 1937)
Nilsson, Tore & Hoffsten, Börje – artikel om George Patton (Se
49/1945)
Sandblad, Håkan – Walter Winans. Skulpterande hjortskytt
förverkligade Coubertins dröm (Blå Boken 2006, SCIF )
Sylvén, Sune & Karlsson, Ove – OS. Historia och statistik
(Norstedts, 2008)
Widholm, Christian – Iscensättandet av Solskensolympiaden
(h:ström, 2008)
Författarens tack
När det gäller de tidiga moderna olympiska spelen är de skriftliga
källorna milt sagt oense. Det förekommer mängder med motstridiga
uppgifter om deltagarnas antal, ålder, resultat, nationalitet, och så
vidare.
Den officiella rapporten på 1 068 sidor som gavs ut efter de olympiska spelen i Stockholm är en fantastisk källa att ösa ur – men
nyare forskning har visat att alla uppgifter i den inte är korrekta.
Den mest tillförlitliga och uppdaterade källan i detta sammanhang
är den internationella nätsajten sports-reference.com. Därifrån har
jag hämtat uppgifterna om deltagare, nationer, medaljer och resultat.
En bra svensk källa är OS. Historia och statistik – vars faktaansvarige,
Ove Karlsson, har haft vänligheten att granska uppgifterna i den här
boken. Han har gjort en ovärderlig insats, men kan inte lastas för
eventuella kvarvarande felaktigheter. Göran R Buckhorn har med
expertögon granskat kapitlet om roddtävlingarna. Jag har även haft
stor glädje av Åke Jönssons OS-artiklar i Blå Boken, årsskrift för
SCIF , Sveriges Centralförening för idrottens främjande – föreningen
som i praktiken låg bakom Sveriges OS-arrangemang 1912.
Många har hjälpt till i jakten på historiska bilder. Jag vill gärna
nämna Anne-Lis Nilsson och Robert Bengtsson på Idrottsmuseet
i Malmö, där SCIF :s bildskatt förvaltas – liksom Robert Herpai på
Sveriges Järnvägsmuseum, samt Jacob Forsell, Hasse Holmberg,
Roger Tillberg och Jan Lundgren på Scanpix Historical. Samlaren
Per Bunnstad har bidragit med vykort, och Rolf Adlercreutz har
varit behjälplig i hanteringen av vykorten – däribland ett på hans
morfar Nils som tog OS-guld i fälttävlan 1912.
Extra stort tack till Mariann Odelhall, antikvarie på Stockholms
stadsmuseums fotoenhet, som med stor entusiasm sökt bilder och
löst detektivuppdrag tillsammans med sina kolleger. Och slutligen
ett tack till SMHI , som redde ut hur det egentligen var med vädret
under Solskensolympiaden.
Johan Erséus
247
