Regeringsrätten
RÅ 1998 ref. 21
Målnummer:
11732-95
Avdelning:
2
Avgörandedatum:
1998-06-17
Rubrik:
En försäkrad med vissa funktionshinder arbetar ensam i en egen
rörelse med lastmaskin. Maskinen har utrustats med
centralsmörjningssystem som arbetshjälpmedel för den
försäkrades rehabilitering. Utrustningen har bedömts sakna värde
för någon annan än den försäkrade, som därför ansetts berättigad
till bidrag för hela kostnaden.
Lagrum:
2 kap. 14 § lagen (1962:381) om allmän försäkring
4 § förordningen (1991:1046) om ersättning från
sjukförsäkringen
Enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring i form av bidrag
till arbetshjälpmedel
Rättsfall:
REFERAT
H.M., som drev en egen rörelse med lastmaskin, ansökte hos försäkringskassan
om bidrag till arbetshjälpmedel för inköp och installation av ett
centralsmörjningssystem till lastmaskinen med sammanlagt 25 250 kr.
Försäkringskassan i Jämtlands län beviljade enligt beslut den 30 juni 1992 H.M.
bidrag med 7 625 kr, motsvarande hälften av kostnaden minskad med 10 000
kr. Sedan han begärt omprövning beslutade försäkringskassan den 6 november
1992 att inte ändra sitt tidigare beslut.
H.M. överklagade och yrkade bidrag till arbetshjälpmedel med mer än hälften
av den återstående kostnaden. Som grund härför anförde han att han p.g.a.
sina besvär hade tämligen betydande problem vid smörjningen av lastmaskinen
samt att smörjningsutrustningen var av avgörande betydelse för hans möjlighet
att försörja sig. Med hänsyn härtill förelåg sådana särskilda skäl att han borde
beviljas ytterligare bidrag.
Länsrätten i Jämtlands län (1993-09-09, ordförande Skoglund) yttrade: Enligt 2
kap. 14 § lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, skall bidrag till sådana
arbetshjälpmedel som en förvärvsarbetande försäkrad behöver som ett led i sin
rehabilitering utges enligt föreskrifter som regeringen meddelar. - I
förordningen (1991:1046) om ersättning från sjukförsäkringen enligt AFL i form
av bidrag till arbetshjälpmedel har sådana föreskrifter meddelats. Av 2 §
förordningen framgår att bidrag får lämnas till arbetsgivaren eller den
försäkrade. Detta bidrag får avse kostnaden för att köpa eller, om det är
ekonomiskt mera förmånligt, hyra sådana arbetshjälpmedel eller anordningar
på arbetsplatsen som behövs för att den försäkrade skall kunna utföra sitt
arbete. - I 4 § förordningen anges att arbetsgivaren och den försäkrade
vardera kan få bidrag med högst 50 000 kr. Vidare kan bidrag till arbetsgivaren
lämnas med hälften av den kostnad för hjälpmedlet eller anordningen som
överstiger 10 000 kr. Om det finns särskilda skäl och det har avgörande
betydelse för om en försäkrad skall kunna ha kvar sitt arbete, får dock bidrag
lämnas för mer än hälften av kostnaden. Bidrag till den försäkrade lämnas för
hela kostnaden, om hjälpmedlet eller anordningen saknar värde för någon
annan än den försäkrade. I andra fall lämnas bidrag med lägst halva
kostnaden. - Av handlingarna i målet framgår följande. H.M. åsamkades skador
vid en trafikolycka 1985, vilka bl.a. innebär en rörelseinskränkning i vänster
axelled och armbågsled med oförmåga att vrida armen och handen. Kraften är
också nedsatt vilket medför stora svårigheter att klara lyftande och bärande
moment samt mekanikerarbeten. Skadan på ischiasnerven har medfört känseloch kraftnedsättning samt krampbenägenhet. Han har även dålig känsel i
vänster fot och s.k. droppfot. H.M. är egen företagare, traktorrörelse, i vilken
han arbetar med lastning av grus och snöröjning. Eftersom det inte finns någon
annan möjlighet till försörjning anser han det nödvändigt att fortsätta med
denna traktorrörelse. Dessutom måste han kunna sköta sin skogsfastighet. Länsrätten gör följande bedömning. - H.M. är egen företagare och etablerad på
arbetsmarknaden. Den traktorrörelse som han bedriver måste anses väsentligt
bidra till hans försörjning. I likhet med försäkringskassan anser länsrätten att
det med hänsyn till H.M:s handikapp är nödvändigt att hans traktor utrustas
med ifrågavarande centralsmörjningssystem för att han skall kunna fortsätta
med sitt arbete i traktorrörelsen. H.M. är därför berättigad till bidrag för detta
arbetshjälpmedel. Vid fastställandet av bidragets storlek finner länsrätten att
H.M. som egen företagare är berättigad till bidrag såsom till en enskild
försäkrad. Annat har inte framkommit än att arbetshjälpmedlet saknar värde
för någon annan än den försäkrade. Bidrag skall därför lämnas till H.M. med ett
belopp motsvarande hela kostnaden för inköp och installation av detta
maskinella centralsmörjningssystem, dvs. med 25 250 kr. - Med bifall till
överklagandet beslutar länsrätten att bevilja H.M. bidrag till arbetshjälpmedel
med 25 250 kr.
Riksförsäkringsverket överklagade och yrkade att bidraget till det aktuella
centralsmörjningssystemet skulle begränsas till ett belopp motsvarande halva
kostnaden för systemet eller 12 625 kr.
H.M. bestred ändring av länsrättens dom.
Kammarrätten i Sundsvall (1995-01-11, Skoog, referent, Mattsson samt
nämndemännen Olmosse och Lundmark) yttrade: Riksförsäkringsverket anför
som grund för yrkandet följande. Frågan i målet är om det ifrågavarande
centralsmörjningssystemet är ett individuellt hjälpmedel eller en anordning som
saknar värde för någon annan än H.M. - Riksförsäkringsverket anser i likhet
med försäkringskassan och länsrätten att H.M. behöver ett
centralsmörjningssystem för att kunna utföra sitt arbete. För att kunna få
bidrag med hela kostnaden förutsätts att detta smörjsystem saknar värde för
annan än H.M. Smörjningssystemet är inte individuellt anpassat till H.M. utan
är snarare att betrakta som en bra extraanordning på en lastmaskin. Mot
bakgrund härav kan i enlighet med 4 § sista stycket förordningen om ersättning
från sjukförsäkringen enligt AFL i form av bidrag till arbetshjälpmedel bidrag till
H.M. utgå med halva kostnaden för centralsmörjningssystemet. - H.M. anför
följande. Det aktuella centralsmörjningssystemet är relativt kostsamt. Eftersom
han är småföretagare i en utpräglad glesbygd och i en bransch som är
konkurrensutsatt har han själv inte några ekonomiska möjligheter att ordna
med denna utrustning. Det kan ifrågasättas om centralsmörjningssystemet
egentligen har någon speciell fördel för en "oskadad" person. Även om så skulle
vara fallet måste värdet vara synnerligen begränsat för varje annan person
särskilt om denne dessutom skall betala för anordningen. Med hänsyn till att
centralsmörjningssystemet är nödvändigt för att han över huvud taget skall
kunna bedriva någon verksamhet med lastmaskinen föreligger särskilda skäl att
tillerkänna honom full ersättning. - Kammarrätten gör följande bedömning. H.M. driver som egen företagare en mindre traktorrörelse. Såvitt framkommit
arbetar ingen annan än han själv i rörelsen. I målet är ostridigt att inkomsterna
från verksamheten utgör ett väsentligt bidrag till H.M:s försörjning. Enighet
råder också om att H.M. har sådana funktionshinder att han, för att kunna
arbeta, behöver ett centralsmörjningssystem på den lastmaskin han använder
för sina köruppdrag. Även om det ifrågavarande smörjningssystemet inte är
något som framtagits speciellt på grund av H.M:s handikapp utan snarare
förefaller vara ett relativt vanligt smörjsystem för tyngre fordon, anser
kammarrätten att anordningen, med hänsyn till den verksamhet H.M. bedriver,
inte kan anses ha något egentligt värde för någon annan än honom själv. Vid
angivna förhållanden bör, såsom länsrätten funnit, bidrag till H.M. lämnas med
belopp motsvarande hela kostnaden för centralsmörjningssystemet, dvs. med
25 250 kr. - Kammarrätten fastställer länsrättens dom.
Kammarrättsrådet Johansson var av skiljaktig mening och anförde: Av 4 § sista
stycket förordningen om ersättning från sjukförsäkringen enligt AFL i form av
bidrag till arbetshjälpmedel framgår att bidrag till den försäkrade lämnas för
hela kostnaden, om hjälpmedlet eller anordningen saknar värde för någon
annan än den försäkrade. I andra fall lämnas bidrag med lägst halva
kostnaden. - Med hänsyn till anordningens beskaffenhet anser jag att denna är
av värde för varje person som använder lastmaskinen. Anordningen har således
värde även för annan än H.M. På grund härav finner jag skäligt att bidrag för
kostnaden för anskaffningen lämnas med 12 625 kr i enlighet med
Riksförsäkringsverkets yrkande. Jag vill alltså bifalla överklagandet. I övrigt är
jag ense med majoriteten.
Riksförsäkringsverket fullföljde sin talan hos Försäkringsöverdomstolen.
Målet överlämnades enligt lagen (1993:574) om upphävande av lagen
(1978:28) om Försäkringsöverdomstolen den 1 juli 1995 till Regeringsrätten för
prövning.
Prövningstillstånd meddelades.
H.M. bestred bifall till Riksförsäkringsverkets yrkande.
Regeringsrätten (1998-06-17, Brink, Sjöberg, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson)
fastställde kammarrättens dom.
Föredraget 1998-05-28, föredragande Bergström, målnummer 11732-1995
Sökord:
Allmän försäkring
Litteratur:
prop. 1990/91:141, s. 69-70, 83; SOU 1988:41, s. 305;
Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1991:8, s. 7-8.
