Att analysera utsatta gruppers välbefinnande och riskutsatthet utifrån ett tvärsektionellt perspektiv Daniel Seldén Institutionen för Sociologi och Arbetsvetenskap, Göteborgs universitet Sammanfattning Den här rapporten behandlar relationen mellan riskutsatthet och välbefinnande. Både risk och välbefinnande är komplexa fenomen samtidigt som de hänger samman med varandra. Utgångspunkten för rapporten är att det är empiriskt möjligt att urskilja olika arenor (hälsa, boendemiljö, arbetsvillkor, materiella resurser, livsstil och sociala relationer) för välbefinnande och inom dessa utläsa ett kontinuum mellan bästa möjliga respektive sämsta möjliga välbefinnande. Detta samtidigt som det finns starka korrelationer mellan arenorna. Dessa korrelationer indikerar existensen av onda och goda cirklar. Det vill säga att problem med till exempel hälsa i förlängningen kan påverka den ekonomiska situationen och på så sätt förstärka de negativa effekterna på det allmänna välbefinnandet. De negativa eller positiva effekterna kan man alltså anta ackumuleras över tid. Till detta kan läggas att de människor som hamnar i onda cirklar också blir mer riskutsatta. En människa som hamnar i en ond cirkel kan med andra ord vara drabbad av ökad risk inom flera olika områden. Introduktion Människors livssituation och välbefinnande hänger samman med deras utsatthet för olika risker. Livssituation och välbefinnande kan handla om fysisk och psykisk hälsa, trygg eller otrygg boendemiljö, arbetsvillkor, materiella resurser, livsstil och relationer till andra människor. Risker inom en av dessa arenor hänger ofta samman med risker som uppstår inom någon eller några av de andra. Ett funktionshinder kan exempelvis resultera i att nya risker uppstår i boendet, psykisk ohälsa kan leda till en osund eller rent av farlig livsstil etc. Välfärd, individuell såväl som kollektiv, är relaterad till livskvalitet. Livskvalitet hänger omvänt samman med välfärd och välbefinnande. Det är emellertid skillnad mellan yttre välfärd och inre välbefinnande. Det är viktigt att göra en distinktion mellan å ena sidan välfärd i en population och å andra sidan livskvalitet för enskilda individer. Välfärd är kopplat till det kollektiva och har främst att göra med frågor som rör system för att säkra god omsorg och trygghet för medborgarna i ett samhälle. Begreppet livskvalitet för spontant tankarna till någonting annat än mätbara materiella resurser – också den materiellt fattige kan uppleva sig vara tursam i livet och tillfreds med sig själv och den aktuella livssituationen. Nödvändiga villkor krävs dock för att tala om välfärd och ”det goda livet”, såsom tillfredställande av de mest grundläggande fysiska behoven. Människors livskvalitet är alltså i mångt och mycket beroende av ett fungerande välfärdssamhälle för att medborgaren ska kunna skapa ett liv som han eller hon känner sig trygg i och är tillfredsställd med, ett slags modus vivendi (Archer, 2000). Vad som är livskvalitet bedömer människor själva och hör således ihop med deras uppfattning om tillvaron, i relation till deras förväntningar på och önskningar om livet. Den samhälleliga debatten om hur medborgarnas liv skall kunna förbättras går långt tillbaka i tiden. Ur denna debatt har välbefinnande växt fram som ett begrepp och spridit sig inom forskarvärlden. Begreppet berör fysisk hälsa, konsekvenser av begränsade ekonomiska resurser (Bohnke, 2008), oprivilegierade sociala positioner, psykosocial situation (Mirowsky and Ross, 1989) och livsstil (Grant et al., 2009). Intressant att notera är att trots begreppets dynamiska och mångfacetterade karaktär så tenderar forskare att fokusera delar av fenomenet snarare än helheten (Halleröd and Seldén, 2012). Välbefinnande, livskvalitet, livssituation, levnadsstandard och lycka är alla exempel på begrepp som försöker fånga hur människor kan leva tillfredsställande liv. Vissa av dessa begrepp fokuserar på mer objektiva mått på och jämförelser av hur människors förutsättningar är relaterade till varandra, medan andra koncentrerar sig på hur människor subjektivt tolkar dessa förutsättningars effekter på upplevelsen av tillfredsställelse och trygghet i livet. Vad gäller den stora mängden av begrepp inom detta forskningsområde så speglar det dels den komplexitet som omger en människas liv och dels forskningskonflikter gällande vilka av alla dessa aspekter som är av störst, eller av större, vikt än andra. I artikeln ”The Multi-dimensional Characteristics of Wellbeing” försöker Halleröd och Seldén (2012) visa att välbefinnande är ett begrepp som snarare bör tolkas som ett övergripande begrepp som under sig sorterar flera olika arenor där till exempel fysisk- och psykisk hälsa, sociala relationer och materiella resurser ingår. Artikeln tar sin utgångspunkt i två empiriska observationer: 1) Det är möjligt att empiriskt urskilja olika arenor för välbefinnande och inom dessa utläsa ett kontinuum mellan bästa möjliga respektive sämsta möjliga välbefinnande (Huta and Hawley, 2010) 2) Samtidigt som det går att tydligt urskilja dessa olika arenor så finns det starka korrelationer mellan dem (Erikson and Tåhlin, 1987; Halleröd, 2000; Halleröd, 2009; Halleröd and Bask, 2008; Halleröd and Larsson, 2008). För att illustrera: ’people that are exposed to bad health are more often than others downhearted and unhappy, more often lonely, and more likely to suffer from economic hardship’ (Halleröd and Seldén, 2012). Om vi accepterar en korrelation mellan olika välbefinnande arenor så finns det även anledning att beskriva korrelationen som en del i onda eller goda cirklar. Det vill säga att problem med till exempel hälsa i förlängningen kan påverka den ekonomiska situationen och på så sätt förstärka de negativa effekterna på välbefinnandet. De negativa eller positiva effekterna kan man alltså anta ackumuleras över tid (Halleröd and Gustafsson, 2010; Halleröd and Seldén, 2012). Till detta kan läggas att de människor som hamnar i onda cirklar också blir mer riskutsatta. Kroppsliga begränsningar eller funktionsnedsättningar kan till exempel göra individen försvarslös i farliga situationer såsom vid brand. Psykisk ohälsa eller allmän nedstämdhet kan potentiellt påverka säkerhetsmedvetandet och därmed öka riskerna. Socioekonomisk utsatthet kan leda till att individen tvingas acceptera en boendemiljö som inte lever upp till de säkerhetsföreskrifter man kan förvänta sig i ett välfärdssamhälle. En människa som hamnar i en ond cirkel kan med andra ord vara drabbad av ökad risk inom flera olika områden. Det gör det i sin tur angeläget med en pluralistisk analys av utsatthet för att få en så rättvisande bild som möjligt av de riskfaktorer som kan samverka i en människas liv. För att kunna göra en sådan studie är det viktigt att analytiskt utmejsla några centrala arenor inom vilka de olika faktorerna kan sorteras. Man kan till exempel dela in dem i hälsa, sociala relationer (stöd), ekonomiska förutsättningar, boende, utbildning, arbetsvillkor och fritid (Erikson and Åberg, 1987; Johansson, 1970). Inom dessa arenor kan vi anta att sociala grupper förfogar över mer eller mindre resurser som motverkar riskutsatthet. Med hjälp av survey data från så kallade levnadsnivåundersökningar kan man sedan urskilja grupper som är riskutsatta inom varje arena för sig, men också samköra arenorna för att analysera om det finns grupper med ackumulerad risk inom fler än en arena. Utsatthet Inom sociologin anser man generellt att grunden för utsatthet är en fråga om social ojämlikhet. Att inte ha resurser nog att ha makt över sin tillvaro är en fråga om social skiktning och i det här sammanhanget handlar det ofta om ekonomiska, kulturella eller politiska resurser som är ojämlikt fördelade mellan olika grupper i samhället. Grupperna kan urskiljas på många olika sätt. På en mycket övergripande nivå kan det handla om samhällsklasser, men detta gäller även för andra typer av grupperingar där vi bland annat har unga, äldre och funktionshindrade (Korp, 2009). Sociologisk forskning har visat att det finns olika risk- och hälsobeteenden mellan olika sociala grupper och att det de facto råder relativt stora skillnader gällande säkerhetstänkande och hälsofrämjande vanor mellan de mest- och minst priviligierade grupperna i samhället. Utifrån ett sociologiskt perspektiv analyseras dessa vanor och beteenden ofta som ett utslag av olika livsvillkor och resurser och mera sällan som ett resultat av enskilda individers försummelser eller okunskap (Korp, 2009). För preventivt arbete med risker kan dessa analyser ha stor betydelse. Naturligtvis fyller informationsarbete om risker en viktig funktion, men att enbart arbeta med informationsinsatser gör att de grundläggande orsakerna till riskbeteenden kan komma att förbises. Å andra sidan implicerar denna slutsats en betydligt tyngre arbetsbörda då preventivt arbete i så fall också måste inkludera sociala insatser som integration och motverkan av ojämlikhet. Det vill säga politiska frågor som berör välfärdssamhället som helhet. I boken Risksamhället argumenterar sociologen Ulrich Beck för att vi inte längre kan analysera klass och ojämlikhet på samma sätt. Hans resonemang går ut på att i det moderna samhället är alla människor utsatta för ungefär samma risker i form av global uppvärmning, gifter i mat och leksaker, elektronik som kan börja brinna, etc. Dessa globala risker fördelar sig relativt demokratiskt över världens befolkning. Dock gör inte informationen om riskerna det. Vi får istället grupper som lättare får tillgång till information och som också har lättare att ta till sig den samt agera utifrån den. Informationen är också komplex och ibland motsägelsefull, vilket leder till att förmågan till reflektion och att kunna utveckla egna handlingsstrategier blir viktigare resurser än de socioekonomiska (Beck, 2000). Samtidigt tenderar människor i privilegierade socioekonomiska positioner att också ha mer resurser för att kunna göra reflekterade val, till exempel på grund av utbildning. Priviligierade grupper tender dessutom att ha högre välbefinnande, vilket i sig också måste ses som en faktor som underlättar tillgodogörande av information. Att bära på känslor av meningslöshet och maktlöshet är inte de bästa förutsättningarna för att noggrant ta till sig och planera sitt liv i relation till den information som dagligen når oss via bland annat olika medier. Socioekonomiska förhållanden Det finns omfattande fakta som visar att materiella resurser spelar en viktig roll för unga människors subjektiva välbefinnande. Men som Travis och Richardson argumenterar så är det viktigt att inte överdriva denna dimensions betydelse då “richness in this respect implies richness in all aspects of life, or even that no other aspect of life is important” (Travers and Richardson, 1997). Få forskare skulle argumentera för att det skulle finnas ett enkelt samband mellan materiellt välbefinnande och välbefinnande i generell mening. Dock är det en faktor som inte bör försummas då den fyller en central roll i en multidimensionell modell för att förklara generellt välbefinnande. Ekonomiska resurser har i huvudsak två viktiga konsekvenser för välbefinnande 1) genom den levnadsstandard som finns tillgänglig för individen och 2) genom den effekt som sociala jämförelser skapar, dvs. upplevelsen av exempelvis relativ fattigdom (Aittomaki et al., 2010). Givet att vi talar om välbefinnande i termer av ett mentalt tillstånd så spelar individens syn på sina materiella förutsättningar roll för hur hon ser på sig själv i relation till andra i sin närhet. För att förstå varför en individs självvärdering har uppstått måste man emellertid komplettera den ekonomiska analysen med andra sociala, psykologiska och hälsorelaterade faktorer. Om vi jämför ekonomi och utbildning så ser vi att de har mycket hög effekt på unga människor från medelklassen (Diener et al., 2000). Ser vi däremot på äldre vuxna så spelar utbildningsfaktorn mindre roll för välbefinnandet (Pinquart and Sorensen, 2000). Detta kan delvis förklaras med det faktum att utbildning har en försvagad effekt efter det att en människa fyllt femtio år medan inkomst fortsätter att ha betydelse genom hela livet. Hälsa Enligt WHO är hälsa ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara närvaron eller frånvaron av sjukdom. Detta är en definition som är så bred att den gränsar till analytisk meningslöshet. Likväl så fyller definitionen en funktion då den bidrar till att upplösa den fruktlösa distinktionen mellan kropp, själ och samhälle. Hälsa är en av de viktigaste faktorerna när generellt välbefinnande ska förklaras, inte minst beroende på att denna faktor har stor inverkan på andra aspekter såsom psykosociala- och materiella resurser, livsstil och sociala relationer (Marmot, 2004). Hälsa och välbefinnande är två begrepp som flera forskare anser oskiljaktiga. Dock finns det anledning att utifrån ett livsloppsperspektiv hålla dem separerade av analytiska skäl. Det är inte förvånande att hälsan spelar allt större roll för vårt välbefinnande ju äldre vi blir (Pinquart & Sorensen, 2000; Windle and Woods, 2004). Generellt gäller att människor drabbas av fler hälsoproblem med åldern. Detta faktum kan bli en besvärlig omständighet för dem som tidigare levt aktiva och friska liv. Reaktionen på det försämrade hälsotillståndet kan skilja sig åt mellan människor bland annat beroende på hur stor förändring det nya hälsotillståndet utgör för den enskilde. Viktigast av allt är dock fortfarande att hälsoproblem, när de uppstår, är betydelsefulla för alla oavsett vem som drabbas av dem och vid vilken ålder (Pinquart & Sorensen, 2000). Hälsoforskningen fokuserar på två olika dimensioner av hälsa; objektiv och subjektiv. Detta har föranlett vissa forskare att fokusera på funktionshinder och sjukdom som objektiv hälsa och låta psykosocial sjukdom sortera inom ramen för subjektiv hälsa. Den breda definitionen av hälsa kommer alltså med en kostnad som föranleder ett behov av att bättre förstå hur olika aspekter av hälsa relateras till varandra och till övriga välbefinnande faktorer som nämns i den här texten. Det har till exempel visat sig att subjektiva utvärderingar av hälsotillstånd, i relation till erfarenheter av olika hälsosymtom, har en avgörande betydelse för äldre människors generella välbefinnande. Detta samtidigt som det finns äldre som trots att de lider av allvarliga kroppsliga begränsningar beskriver att de mår mer eller mindre bra i avseende på subjektiv och psykosocial hälsa (Bowling, 2005; Halleröd, 2009). Funktionalitet Relationen mellan en persons funktionella förutsättningar kan ses som en dynamisk interaktion mellan objektiv hälsa och kontextuella faktorer. En individs kroppsliga funktioner kan begränsa utförandet av en viss aktivitet, men hur långt denna begränsning gäller beror på den kontext inom vilken aktiviteten utförs. Ofta handlar det om den fysiska och sociala miljön för aktiviteten. Det är viktigt att poängtera att i många fall begränsas människor av de attityder som människor i deras omgivning har om deras funktionshinder. Miljöfaktorerna interagerar med alla aspekter av en människas aktiviteter och kan ha både underlättande och begränsande effekter (Socialstyrelsen and WHO, 2010). Terapeutiska interventioner och underlättande miljöfaktorer (till exempel handikappanpassning) kan skapa förändringar som underlättar konsekvenserna av funktionshinder och på det viset stärka en individs känsla av välbefinnande och trygghet. Livsstil Hur en människa lever sitt liv, vilka projekt, i både abstrakt och konkret betydelse, hon engagerar sig i och vilka prioriteringar hon gör har en väsentlig betydelse för hur hon mår. Till detta kommer vilka risker hon medvetet eller omedvetet utsätter sig för. Det är inte helt korrekt att prata om konkreta val av livsstil utan en livsstil är komplext sammansatt av många små och stora val och orsaken till de val som faktiskt görs kan förklaras av rent personliga villkor, t.ex. beroendeproblematiker, eller kontextuella villkor som klass, kön, sexualitet, etnicitet och ålder. Att börja röka kan till exempel inte enkelt förklaras av att rökaren i fråga har gjort medvetna reflektioner om rökningens för- och nackdelar, utan företeelsen måste sättas in i ett kontextuellt sammanhang och relateras till rökarens egen livssituation och de prioriteringar som följer av denna. Att fysisk aktivitet, alkoholkonsumtion, hur vi äter och om vi röker är faktorer som har en avgörande roll för hälsan är det få forskare som ifrågasätter (Seitsamo, 2007). Dessa aspekter är dock delar av ett mönster som gemensamt med andra utgör en människas livsstil. Ser vi till en hel population så framtonar också ett mönster av gemensamma livsstilar som olika grupper mer eller mindre har gemensamt. Dessa mönster kan i sin tur förändras över tid till exempel på grund av sociala eller kulturella förändringar. IT-utvecklingen eller den strikta regleringen av platser där det är tillåtet att röka är exempel på sådana kontextuella faktorer. Psykosociala faktorer Psykosociala resurser som till exempel en individs känsla av kontroll över händelser i livet har en avsevärd påverkan på välbefinnande. Om människor känner att de har en hög grad av kontroll så tenderar de att också att få höga värden på skalor över välbefinnande. Detta gör att dessa resurser reducerar effekten av till exempel ekonomiska svårigheter eller hälsoproblem. Naturligtvis kan även det motsatta gälla, det vill säga bättre livsvillkor kan förstärka känslan av kontroll. Psykosocialt välbefinnande kan ses som individens personliga förhållningssätt till sin objektiva livssituation. Detta gör att människor med liknande livssituation tolkar sina villkor på olika sätt, vilket alltså kan tänkas ha att göra med att alla har sin egen psykobiografi och därför också olika psykosociala resurser för att hantera sina liv (Mirowsky and Ross, 1989b). Sociala relationer och stöd Begreppet alienation är ett viktigt begrepp inom samhällsvetenskapen. Kortfattat så beskriver begreppet hur en individ upplever sig frånkopplad från samhället (Mirowsky and Ross, 1989). Om vi lämnar de makroorienterade analyserna därhän och istället fokuserar på individen och dennes omedelbara sociala relationer så kan man konstatera att välbefinnande konsekvenserna för en person som är utsatt för social isolering och ensamhet är betydande. Att åtnjuta socialt stöd som att på äldre dar bli omhändertagen, att bli värderad och respekterad i ett nätverk av vänner eller arbetskamrater, har direkta positiva effekter på människors psykosociala välbefinnande och upplevelse av trygghet. Saknar man däremot ’anyone who is someone to you and not being someone to anyone’ kan det betyda det motsatta, det vill säga negativa konsekvenser för välbefinnandet, i synnerhet för äldre (Mirowsky and Ross, 1989). En individ som har svårigheter inom någon av de andra arenorna som tas upp i den här texten kan ändå uppleva ett gott välbefinnande just på grund av att hon upplever en känsla av sammanhang (Antonovsky and Elfstadius, 2005). Att integrera människor i lokala sammanhang som familjen, en förening eller en organisation, samt att mer generellt försöka skapa en känsla av delaktighet i de beslut som berör dem, stärker individer och kan leda till att de tar sig ur onda cirklar och återhämtar sig från det som drabbat dem (Korp, 2009). Isolering har, föga förvånande, rakt motsatt effekt. Känslan av att vara integrerad i samhället, i en kultur eller i en grupp är alltså mycket betydelsefullt för välbefinnandet då detta är kopplat till upplevelser av tillhörighet, säkerhet och mening. Pinquart menar till exempel att kvalitativa sociala relationer har positiva effekter på människors upplevelser av ett meningsfullt liv, vilket i sin tur kan leda till ett socialt agerande som inkluderar generositet gentemot andra. En generositet som ofta blir bemött med respekt och hänsynstagande (Pinquart and Sorensen, 2000). Avslutande diskussion I den här texten har jag argumenterat för att interventioner måste föregås av analyser som går på djupet för att finna de mekanismer som ger upphov till riskbeteenden. Vidare har det lagts fram skäl för att begreppet välbefinnande öppnar upp för en analys av den komplexitet av faktorer som gemensamt ger upphov till riskmedvetenhet och riskbeteenden. Välbefinnande är ett generellt begrepp med flera underliggande arenor vars inbördes relationer vi behöver tvärvetenskaplig forskning för att bena ut och förklara, samt en mängd olika typer av biopsykosociala interventioner för att skapa goda förutsättningar för positiv välbefinnande utveckling. Inom risk- och säkerhetsforskning kan forskning om välbefinnande sägas fylla åtminstone två olika funktioner. För det första kan den visa på hur människors levnadssituation leder till olika välbefinnandetillstånd, samt hur välbefinnande är direkt relaterat till riskutsatthet och riskbeteende. För det andra innehåller den verktyg för fortsatt forskning om orsaker och konsekvenser, som i sin förlängning kan leda till interveneringsmetoder för att motverka uppkomsten av onda cirklar gällande välbefinnande (Halleröd and Seldén, 2012). Vi vet sedan tidigare att de olika arenorna som presenterats ovan är relaterade till varandra, det vill säga forskning har visat att det finns korrelationer mellan dem. Vi vet också att problem inom en arena har en tendens att sprida sig till andra. Denna kunskap illustrerar väl behovet av tvärsektionella analyser. Eftersom samtliga arenor hänger samman med det generella måttet på välbefinnande leder det till att vi kan anta existensen av en komplex orsaksstruktur, vilken i sin tur utgör den mekanism som skapar goda – respektive onda cirklar. De onda cirklarna leder till en ackumulering av välbefinnandeproblem som gemensamt försämrar det allmänna välbefinnandet för den drabbade individen (Halleröd and Seldén, 2012). Det finns skäl att anta att dessa onda cirklar drabbar äldre i särskild hög utsträckning (Halleröd 2009). Möjligheten att leva ett säkrare liv hänger således samman med en individs välbefinnande. Att utsätta sig för risker är ibland ett medvetet val, men oftast inte. En människas samlade livssituation skapar för olika människor skilda förutsättningar att agera säkerhetsmedvetet. Att vara kognitivt medveten om riskerna i till exempel en boendemiljö leder inte automatiskt till ett säkerhetsmedvetet beteende. För att förstå en individs handlingar bör flera aspekter vägas in. I den här texten har några sådana aspekter och deras inbördes relation diskuterats i ett försök att fånga ämnets komplexitet. Surveyundersökningar av sociala indikatorer hjälper oss att upptäcka generella empiriska mönster, vilka kan lämpa sig väl som policyunderlag, men för att förklara de mekanismer som orsakar riskfyllda handlingar och varför utsatta grupper tenderar att vara överrepresenterade i statistik över drabbade krävs en djupare analys. Det vi faktiskt kan sluta oss till är att högt välbefinnande tenderar att ha en skyddande effekt när det kommer till att drabbas av olika risker. Detta samtidigt som välbefinnande är komplext att analysera och avgränsa. Lösningen i det här fallet tycks inte vara att söka efter den enskilda faktorn som kan förklara alla andra, utan snarare att lyfta blicken och inkorporera alla bidragande faktorer i en och samma modell för att på så sätt försöka utröna relationerna mellan dem. Modellen nedan får illustrera komplexiteten (Bhaskar, 1986). M4 M1 M2 M3 E0 Vad modellen visar är hur flera olika mekanismer orsakar en ond cirkel av effekter som tillsammans kan antas ge upphov till riskbeteende. Mekanismerna kan vara bristande ekonomiska resurser, beroendeproblematik, utanförskap etc. Om man följer logiken i modellen så är det inte tillräckligt med enbart preventiva åtgärder mot effekterna, det vill säga riskbeteendet, utan för att etablera verklig och hållbar förändring krävs att även mekanismerna som skapar de onda cirklarna tas i beaktande. Här krävs det fler studier för att identifiera vilka de viktigaste mekanismerna är. För att lyckas med detta behövs tvärvetenskaplig forskning som dels tittar på större populationer och identifierar kritiska grupper, dels mer intensiva kvalitativa metoder som förmår komma bakom de empiriska mönstren och teoretiskt förklara de mekanismer som ger upphov till individers riskbeteenden. För att summera; i den här rapporten har det understrukits att välbefinnande och riskutsatthet hänger samman. Detta betyder att den komplexitet av mekanismer som förklarar välbefinnande även speglar riskutsatthet. När en människa hamnar i en ond välbefinnandecirkel, som med tiden alltmer försämrar hennes livssituation, så finns det även anledning att anta att riskutsattheten ökar. Forskningen om välbefinnande har visat att det behövs tvärsektionella analyser för att förstå fenomenets biopsykosociala komplexitet. Liknande pluralistiska analyser skulle stärka kunskapen om vilka aspekter av en människas liv som bidrar till onda cirklar av förhöjd riskutsatthet. Att empiriskt kunna bena ut vilka sociala grupper som inom olika arenor får en aggregerad riskutsatthet är viktigt för att i nästa skede kunna förklara orsakerna. I detta avseende torde tvärvetenskapliga samarbeten och tvärsektionella analyser bilda goda underlag för policyåtgärder. Referenser • Aittomaki, A., Martikainen, P., Laaksonen, M., Lahelma, E., Rahkonen, O., 2010. The associations of household wealth and income with self-rated health A study on economic advantage in middle-aged Finnish men and women. Social Science & Medicine 71, 1018-1026. • Antonovsky, A., Elfstadius, M., 2005. Hälsans mysterium, 2. utg. / ed. Natur och kultur, Stockholm. • Archer, M.S., 2000. Being human: the problem of agency. Cambridge University Press, Cambridge, U.K. ; New York. • Beck, U., 2000. Risksamhället: på väg mot en annan modernitet. Daidalos, Göteborg. • Bhaskar, R., 1986. Scientific realism and human emancipation. Verso, London. • Bohnke, P., 2008. Does society matter? Life satisfaction in the enlarged Europe. Social Indicators Research 87, 189-210. • Bowling, A., 2005. Measuring health: a review of quality of life measurement scales, 3. ed. Open University Pr., Buckingham. • Diener, E., Gohm, C.L., Suh, E., Oishi, S., 2000. Similarity of the Relations between Marital Status and Subjective Well-Being Across Cultures. Journal of Cross-Cultural Psychology 31, 419-436. • Erikson, R., Tåhlin, M., 1987. Coexistence of Welfare Problems, in: Erikson, R., Åberg, R. (Eds.), Welfare in Transition. Clarendon Press, Oxford, pp. 257280. • Erikson, R., Åberg, R., 1987. The Nature and Distribution of Welfare, in: Erikson, R., Åberg, R. (Eds.), Welfare in Transition. Clarendon Press, Oxford, pp. 257-280. • Grant, N., Wardle, J., Steptoe, A., 2009. The Relationship Between Life Satisfaction and Health Behavior: A Cross-cultural Analysis of Young Adults. International Journal of Behavioral Medicine 16, 259-268. • Halleröd, B., 2000. Poverty, Inequality and Health, in: Gordon, D., Townsend, P. (Eds.), Breadline Europe. The Policy Press, Bristol, pp. 165-187. • Halleröd, B., 2009. Ill, worried or worried sick? Inter-relationships among indicators of wellbeing among older people in Sweden. Ageing & Society 29, 563-584. • Halleröd, B., Bask, M., 2008. Accumulation of Welfare Problems in a Longitudinal Perspective. Social Indicators Research 88, 311-327. • Halleröd, B., Gustafsson, J.-E., 2010. A longitudinal analysis of the relationship between changes in socio-economic status and changes in health. Social Science & Medicine 72, 116-123. • Halleröd, B., Larsson, D., 2008. Poverty, welfare problems and social exclusion. International Journal of Social Welfare 17, 15-25. • Halleröd, B., Seldén, D., 2012. The Multi-dimensional Characteristics of Wellbeing: How Different Aspects of Wellbeing Interact and Do Not Interact with Each Other. Social Indicators Research, 1-19. • Huta, V., Hawley, L., 2010. Psychological Strengths and Cognitive Vulnerabilities: Are They Two Ends of the Same Continuum or Do They Have Independent Relationships with Well-being and Ill-being? Journal of Happiness Studies 11, 71-93. • Johansson, S., 1970. Om levnadsnivåundersökningen. Allmänna Förlaget, Stockholm. • Korp, P., 2009. Sociologi: hälsans sociala villkor, in: Andersson, I., Ejlertsson, G. (Eds.), Folkhälsa som tvärvetenskap: möten mellan ämnen, 1. uppl. ed. Studentlitteratur, Lund, p. 384 s. • Marmot, M., 2004. Status syndrome: how your social standing directly affects your health and life expectancy. Bloomsbury, London. • Mirowsky, J., Ross, C.E., 1989a. Social causes of psychological distress. de Gruyter, New York. • Pinquart, M., Sorensen, S., 2000. Influences of socioeconomic status, social network, and competence on subjective well-being in later life: A metaanalysis. Psychology and Aging 15, 187-224. • Seitsamo, J., 2007. Retirement transition and well-being. Finnish Institute of Occupational Health, Helsinki. • Socialstyrelsen, WHO, 2010. Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa [Elektronisk resurs] : barn- och ungdomsversion : [ICF-CY]. Socialstyrelsen, Stockholm. • Travers, P., Richardson, 1997. Material Well-Being and Human Well-Being, in: Ackerman, F., Kiron, D., Goodwin, N.R., Harris, J.M., Gallagher, K. (Eds.), Human well-being and economic goals. Island Press, Washington, D.C., pp. xxxii, 427 p. • Windle, G., Woods, R.T., 2004. Variations in subjective wellbeing: the mediating role of a psychological resource, Ageing & Society, pp. 583-602.