Att analysera utsatta gruppers välbefinnande och riskutsatthet utifrån

Att analysera utsatta gruppers välbefinnande och riskutsatthet utifrån ett tvärsektionellt perspektiv Daniel Seldén Institutionen för Sociologi och Arbetsvetenskap, Göteborgs universitet Sammanfattning Den här rapporten behandlar relationen mellan riskutsatthet och välbefinnande. Både risk och
välbefinnande är komplexa fenomen samtidigt som de hänger samman med varandra.
Utgångspunkten för rapporten är att det är empiriskt möjligt att urskilja olika arenor (hälsa,
boendemiljö, arbetsvillkor, materiella resurser, livsstil och sociala relationer) för
välbefinnande och inom dessa utläsa ett kontinuum mellan bästa möjliga respektive sämsta
möjliga välbefinnande. Detta samtidigt som det finns starka korrelationer mellan arenorna.
Dessa korrelationer indikerar existensen av onda och goda cirklar. Det vill säga att problem
med till exempel hälsa i förlängningen kan påverka den ekonomiska situationen och på så sätt
förstärka de negativa effekterna på det allmänna välbefinnandet. De negativa eller positiva
effekterna kan man alltså anta ackumuleras över tid. Till detta kan läggas att de människor
som hamnar i onda cirklar också blir mer riskutsatta. En människa som hamnar i en ond cirkel
kan med andra ord vara drabbad av ökad risk inom flera olika områden. Introduktion Människors livssituation och välbefinnande hänger samman med deras utsatthet för olika
risker. Livssituation och välbefinnande kan handla om fysisk och psykisk hälsa, trygg eller
otrygg boendemiljö, arbetsvillkor, materiella resurser, livsstil och relationer till andra
människor. Risker inom en av dessa arenor hänger ofta samman med risker som uppstår inom
någon eller några av de andra. Ett funktionshinder kan exempelvis resultera i att nya risker
uppstår i boendet, psykisk ohälsa kan leda till en osund eller rent av farlig livsstil etc.
Välfärd, individuell såväl som kollektiv, är relaterad till livskvalitet. Livskvalitet hänger
omvänt samman med välfärd och välbefinnande. Det är emellertid skillnad mellan yttre
välfärd och inre välbefinnande. Det är viktigt att göra en distinktion mellan å ena sidan
välfärd i en population och å andra sidan livskvalitet för enskilda individer. Välfärd är kopplat
till det kollektiva och har främst att göra med frågor som rör system för att säkra god omsorg
och trygghet för medborgarna i ett samhälle. Begreppet livskvalitet för spontant tankarna till
någonting annat än mätbara materiella resurser – också den materiellt fattige kan uppleva sig
vara tursam i livet och tillfreds med sig själv och den aktuella livssituationen. Nödvändiga
villkor krävs dock för att tala om välfärd och ”det goda livet”, såsom tillfredställande av de
mest grundläggande fysiska behoven. Människors livskvalitet är alltså i mångt och mycket
beroende av ett fungerande välfärdssamhälle för att medborgaren ska kunna skapa ett liv som
han eller hon känner sig trygg i och är tillfredsställd med, ett slags modus vivendi (Archer,
2000). Vad som är livskvalitet bedömer människor själva och hör således ihop med deras
uppfattning om tillvaron, i relation till deras förväntningar på och önskningar om livet.
Den samhälleliga debatten om hur medborgarnas liv skall kunna förbättras går långt tillbaka i
tiden. Ur denna debatt har välbefinnande växt fram som ett begrepp och spridit sig inom
forskarvärlden. Begreppet berör fysisk hälsa, konsekvenser av begränsade ekonomiska
resurser (Bohnke, 2008), oprivilegierade sociala positioner, psykosocial situation (Mirowsky
and Ross, 1989) och livsstil (Grant et al., 2009). Intressant att notera är att trots begreppets
dynamiska och mångfacetterade karaktär så tenderar forskare att fokusera delar av fenomenet
snarare än helheten (Halleröd and Seldén, 2012).
Välbefinnande, livskvalitet, livssituation, levnadsstandard och lycka är alla exempel på
begrepp som försöker fånga hur människor kan leva tillfredsställande liv. Vissa av dessa
begrepp fokuserar på mer objektiva mått på och jämförelser av hur människors förutsättningar
är relaterade till varandra, medan andra koncentrerar sig på hur människor subjektivt tolkar
dessa förutsättningars effekter på upplevelsen av tillfredsställelse och trygghet i livet. Vad
gäller den stora mängden av begrepp inom detta forskningsområde så speglar det dels den
komplexitet som omger en människas liv och dels forskningskonflikter gällande vilka av alla
dessa aspekter som är av störst, eller av större, vikt än andra.
I artikeln ”The Multi-dimensional Characteristics of Wellbeing” försöker Halleröd och Seldén
(2012) visa att välbefinnande är ett begrepp som snarare bör tolkas som ett övergripande
begrepp som under sig sorterar flera olika arenor där till exempel fysisk- och psykisk hälsa,
sociala relationer och materiella resurser ingår. Artikeln tar sin utgångspunkt i två empiriska
observationer:
1) Det är möjligt att empiriskt urskilja olika arenor för välbefinnande och inom dessa utläsa
ett kontinuum mellan bästa möjliga respektive sämsta möjliga välbefinnande (Huta and
Hawley, 2010)
2) Samtidigt som det går att tydligt urskilja dessa olika arenor så finns det starka korrelationer
mellan dem (Erikson and Tåhlin, 1987; Halleröd, 2000; Halleröd, 2009; Halleröd and Bask,
2008; Halleröd and Larsson, 2008). För att illustrera: ’people that are exposed to bad health
are more often than others downhearted and unhappy, more often lonely, and more likely to
suffer from economic hardship’ (Halleröd and Seldén, 2012).
Om vi accepterar en korrelation mellan olika välbefinnande arenor så finns det även
anledning att beskriva korrelationen som en del i onda eller goda cirklar. Det vill säga att
problem med till exempel hälsa i förlängningen kan påverka den ekonomiska situationen och
på så sätt förstärka de negativa effekterna på välbefinnandet. De negativa eller positiva
effekterna kan man alltså anta ackumuleras över tid (Halleröd and Gustafsson, 2010; Halleröd
and Seldén, 2012). Till detta kan läggas att de människor som hamnar i onda cirklar också blir
mer riskutsatta. Kroppsliga begränsningar eller funktionsnedsättningar kan till exempel göra
individen försvarslös i farliga situationer såsom vid brand. Psykisk ohälsa eller allmän
nedstämdhet kan potentiellt påverka säkerhetsmedvetandet och därmed öka riskerna.
Socioekonomisk utsatthet kan leda till att individen tvingas acceptera en boendemiljö som
inte lever upp till de säkerhetsföreskrifter man kan förvänta sig i ett välfärdssamhälle. En
människa som hamnar i en ond cirkel kan med andra ord vara drabbad av ökad risk inom flera
olika områden. Det gör det i sin tur angeläget med en pluralistisk analys av utsatthet för att få
en så rättvisande bild som möjligt av de riskfaktorer som kan samverka i en människas liv.
För att kunna göra en sådan studie är det viktigt att analytiskt utmejsla några centrala arenor
inom vilka de olika faktorerna kan sorteras. Man kan till exempel dela in dem i hälsa, sociala
relationer (stöd), ekonomiska förutsättningar, boende, utbildning, arbetsvillkor och fritid (Erikson and Åberg, 1987; Johansson, 1970). Inom dessa arenor kan vi anta att sociala
grupper förfogar över mer eller mindre resurser som motverkar riskutsatthet. Med hjälp av
survey data från så kallade levnadsnivåundersökningar kan man sedan urskilja grupper som är
riskutsatta inom varje arena för sig, men också samköra arenorna för att analysera om det
finns grupper med ackumulerad risk inom fler än en arena.
Utsatthet Inom sociologin anser man generellt att grunden för utsatthet är en fråga om social
ojämlikhet. Att inte ha resurser nog att ha makt över sin tillvaro är en fråga om social
skiktning och i det här sammanhanget handlar det ofta om ekonomiska, kulturella eller
politiska resurser som är ojämlikt fördelade mellan olika grupper i samhället. Grupperna kan
urskiljas på många olika sätt. På en mycket övergripande nivå kan det handla om
samhällsklasser, men detta gäller även för andra typer av grupperingar där vi bland annat har
unga, äldre och funktionshindrade (Korp, 2009).
Sociologisk forskning har visat att det finns olika risk- och hälsobeteenden mellan olika
sociala grupper och att det de facto råder relativt stora skillnader gällande säkerhetstänkande
och hälsofrämjande vanor mellan de mest- och minst priviligierade grupperna i samhället.
Utifrån ett sociologiskt perspektiv analyseras dessa vanor och beteenden ofta som ett utslag
av olika livsvillkor och resurser och mera sällan som ett resultat av enskilda individers
försummelser eller okunskap (Korp, 2009). För preventivt arbete med risker kan dessa
analyser ha stor betydelse. Naturligtvis fyller informationsarbete om risker en viktig funktion,
men att enbart arbeta med informationsinsatser gör att de grundläggande orsakerna till
riskbeteenden kan komma att förbises. Å andra sidan implicerar denna slutsats en betydligt
tyngre arbetsbörda då preventivt arbete i så fall också måste inkludera sociala insatser som
integration och motverkan av ojämlikhet. Det vill säga politiska frågor som berör
välfärdssamhället som helhet.
I boken Risksamhället argumenterar sociologen Ulrich Beck för att vi inte längre kan
analysera klass och ojämlikhet på samma sätt. Hans resonemang går ut på att i det moderna
samhället är alla människor utsatta för ungefär samma risker i form av global uppvärmning,
gifter i mat och leksaker, elektronik som kan börja brinna, etc. Dessa globala risker fördelar
sig relativt demokratiskt över världens befolkning. Dock gör inte informationen om riskerna
det. Vi får istället grupper som lättare får tillgång till information och som också har lättare att
ta till sig den samt agera utifrån den. Informationen är också komplex och ibland
motsägelsefull, vilket leder till att förmågan till reflektion och att kunna utveckla egna
handlingsstrategier blir viktigare resurser än de socioekonomiska (Beck, 2000). Samtidigt
tenderar människor i privilegierade socioekonomiska positioner att också ha mer resurser för
att kunna göra reflekterade val, till exempel på grund av utbildning. Priviligierade grupper
tender dessutom att ha högre välbefinnande, vilket i sig också måste ses som en faktor som
underlättar tillgodogörande av information. Att bära på känslor av meningslöshet och
maktlöshet är inte de bästa förutsättningarna för att noggrant ta till sig och planera sitt liv i
relation till den information som dagligen når oss via bland annat olika medier.
Socioekonomiska förhållanden Det finns omfattande fakta som visar att materiella resurser spelar en viktig roll för unga
människors subjektiva välbefinnande. Men som Travis och Richardson argumenterar så är det
viktigt att inte överdriva denna dimensions betydelse då “richness in this respect implies
richness in all aspects of life, or even that no other aspect of life is important” (Travers and
Richardson, 1997). Få forskare skulle argumentera för att det skulle finnas ett enkelt samband
mellan materiellt välbefinnande och välbefinnande i generell mening. Dock är det en faktor
som inte bör försummas då den fyller en central roll i en multidimensionell modell för att
förklara generellt välbefinnande. Ekonomiska resurser har i huvudsak två viktiga
konsekvenser för välbefinnande 1) genom den levnadsstandard som finns tillgänglig för
individen och 2) genom den effekt som sociala jämförelser skapar, dvs. upplevelsen av
exempelvis relativ fattigdom (Aittomaki et al., 2010). Givet att vi talar om välbefinnande i
termer av ett mentalt tillstånd så spelar individens syn på sina materiella förutsättningar roll
för hur hon ser på sig själv i relation till andra i sin närhet. För att förstå varför en individs
självvärdering har uppstått måste man emellertid komplettera den ekonomiska analysen med
andra sociala, psykologiska och hälsorelaterade faktorer.
Om vi jämför ekonomi och utbildning så ser vi att de har mycket hög effekt på unga
människor från medelklassen (Diener et al., 2000). Ser vi däremot på äldre vuxna så spelar
utbildningsfaktorn mindre roll för välbefinnandet (Pinquart and Sorensen, 2000). Detta kan
delvis förklaras med det faktum att utbildning har en försvagad effekt efter det att en
människa fyllt femtio år medan inkomst fortsätter att ha betydelse genom hela livet.
Hälsa Enligt WHO är hälsa ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och
inte bara närvaron eller frånvaron av sjukdom. Detta är en definition som är så bred att den
gränsar till analytisk meningslöshet. Likväl så fyller definitionen en funktion då den bidrar till
att upplösa den fruktlösa distinktionen mellan kropp, själ och samhälle. Hälsa är en av de
viktigaste faktorerna när generellt välbefinnande ska förklaras, inte minst beroende på att
denna faktor har stor inverkan på andra aspekter såsom psykosociala- och materiella resurser,
livsstil och sociala relationer (Marmot, 2004).
Hälsa och välbefinnande är två begrepp som flera forskare anser oskiljaktiga. Dock finns det
anledning att utifrån ett livsloppsperspektiv hålla dem separerade av analytiska skäl. Det är
inte förvånande att hälsan spelar allt större roll för vårt välbefinnande ju äldre vi blir (Pinquart
& Sorensen, 2000; Windle and Woods, 2004). Generellt gäller att människor drabbas av fler
hälsoproblem med åldern. Detta faktum kan bli en besvärlig omständighet för dem som
tidigare levt aktiva och friska liv. Reaktionen på det försämrade hälsotillståndet kan skilja sig
åt mellan människor bland annat beroende på hur stor förändring det nya hälsotillståndet
utgör för den enskilde. Viktigast av allt är dock fortfarande att hälsoproblem, när de uppstår,
är betydelsefulla för alla oavsett vem som drabbas av dem och vid vilken ålder (Pinquart &
Sorensen, 2000). Hälsoforskningen fokuserar på två olika dimensioner av hälsa; objektiv och
subjektiv. Detta har föranlett vissa forskare att fokusera på funktionshinder och sjukdom som
objektiv hälsa och låta psykosocial sjukdom sortera inom ramen för subjektiv hälsa. Den
breda definitionen av hälsa kommer alltså med en kostnad som föranleder ett behov av att
bättre förstå hur olika aspekter av hälsa relateras till varandra och till övriga välbefinnande
faktorer som nämns i den här texten. Det har till exempel visat sig att subjektiva utvärderingar
av hälsotillstånd, i relation till erfarenheter av olika hälsosymtom, har en avgörande betydelse
för äldre människors generella välbefinnande. Detta samtidigt som det finns äldre som trots
att de lider av allvarliga kroppsliga begränsningar beskriver att de mår mer eller mindre bra i
avseende på subjektiv och psykosocial hälsa (Bowling, 2005; Halleröd, 2009).
Funktionalitet Relationen mellan en persons funktionella förutsättningar kan ses som en dynamisk
interaktion mellan objektiv hälsa och kontextuella faktorer. En individs kroppsliga funktioner
kan begränsa utförandet av en viss aktivitet, men hur långt denna begränsning gäller beror på
den kontext inom vilken aktiviteten utförs. Ofta handlar det om den fysiska och sociala miljön
för aktiviteten. Det är viktigt att poängtera att i många fall begränsas människor av de
attityder som människor i deras omgivning har om deras funktionshinder. Miljöfaktorerna
interagerar med alla aspekter av en människas aktiviteter och kan ha både underlättande och
begränsande effekter (Socialstyrelsen and WHO, 2010). Terapeutiska interventioner och
underlättande miljöfaktorer (till exempel handikappanpassning) kan skapa förändringar som
underlättar konsekvenserna av funktionshinder och på det viset stärka en individs känsla av
välbefinnande och trygghet.
Livsstil Hur en människa lever sitt liv, vilka projekt, i både abstrakt och konkret betydelse, hon
engagerar sig i och vilka prioriteringar hon gör har en väsentlig betydelse för hur hon mår.
Till detta kommer vilka risker hon medvetet eller omedvetet utsätter sig för. Det är inte helt
korrekt att prata om konkreta val av livsstil utan en livsstil är komplext sammansatt av många
små och stora val och orsaken till de val som faktiskt görs kan förklaras av rent personliga
villkor, t.ex. beroendeproblematiker, eller kontextuella villkor som klass, kön, sexualitet,
etnicitet och ålder. Att börja röka kan till exempel inte enkelt förklaras av att rökaren i fråga
har gjort medvetna reflektioner om rökningens för- och nackdelar, utan företeelsen måste
sättas in i ett kontextuellt sammanhang och relateras till rökarens egen livssituation och de
prioriteringar som följer av denna.
Att fysisk aktivitet, alkoholkonsumtion, hur vi äter och om vi röker är faktorer som har en
avgörande roll för hälsan är det få forskare som ifrågasätter (Seitsamo, 2007). Dessa aspekter
är dock delar av ett mönster som gemensamt med andra utgör en människas livsstil.
Ser vi till en hel population så framtonar också ett mönster av gemensamma livsstilar som
olika grupper mer eller mindre har gemensamt. Dessa mönster kan i sin tur förändras över tid
till exempel på grund av sociala eller kulturella förändringar. IT-utvecklingen eller den strikta
regleringen av platser där det är tillåtet att röka är exempel på sådana kontextuella faktorer.
Psykosociala faktorer Psykosociala resurser som till exempel en individs känsla av kontroll över händelser i livet
har en avsevärd påverkan på välbefinnande. Om människor känner att de har en hög grad av
kontroll så tenderar de att också att få höga värden på skalor över välbefinnande. Detta gör att
dessa resurser reducerar effekten av till exempel ekonomiska svårigheter eller hälsoproblem.
Naturligtvis kan även det motsatta gälla, det vill säga bättre livsvillkor kan förstärka känslan
av kontroll. Psykosocialt välbefinnande kan ses som individens personliga förhållningssätt till
sin objektiva livssituation. Detta gör att människor med liknande livssituation tolkar sina
villkor på olika sätt, vilket alltså kan tänkas ha att göra med att alla har sin egen psykobiografi
och därför också olika psykosociala resurser för att hantera sina liv (Mirowsky and Ross,
1989b).
Sociala relationer och stöd Begreppet alienation är ett viktigt begrepp inom samhällsvetenskapen. Kortfattat så beskriver
begreppet hur en individ upplever sig frånkopplad från samhället (Mirowsky and Ross, 1989).
Om vi lämnar de makroorienterade analyserna därhän och istället fokuserar på individen och
dennes omedelbara sociala relationer så kan man konstatera att välbefinnande konsekvenserna
för en person som är utsatt för social isolering och ensamhet är betydande. Att åtnjuta socialt
stöd som att på äldre dar bli omhändertagen, att bli värderad och respekterad i ett nätverk av
vänner eller arbetskamrater, har direkta positiva effekter på människors psykosociala
välbefinnande och upplevelse av trygghet. Saknar man däremot ’anyone who is someone to
you and not being someone to anyone’ kan det betyda det motsatta, det vill säga negativa
konsekvenser för välbefinnandet, i synnerhet för äldre (Mirowsky and Ross, 1989).
En individ som har svårigheter inom någon av de andra arenorna som tas upp i den här texten
kan ändå uppleva ett gott välbefinnande just på grund av att hon upplever en känsla av
sammanhang (Antonovsky and Elfstadius, 2005). Att integrera människor i lokala
sammanhang som familjen, en förening eller en organisation, samt att mer generellt försöka
skapa en känsla av delaktighet i de beslut som berör dem, stärker individer och kan leda till att
de tar sig ur onda cirklar och återhämtar sig från det som drabbat dem (Korp, 2009). Isolering
har, föga förvånande, rakt motsatt effekt.
Känslan av att vara integrerad i samhället, i en kultur eller i en grupp är alltså mycket
betydelsefullt för välbefinnandet då detta är kopplat till upplevelser av tillhörighet, säkerhet
och mening. Pinquart menar till exempel att kvalitativa sociala relationer har positiva effekter
på människors upplevelser av ett meningsfullt liv, vilket i sin tur kan leda till ett socialt
agerande som inkluderar generositet gentemot andra. En generositet som ofta blir bemött med
respekt och hänsynstagande (Pinquart and Sorensen, 2000).
Avslutande diskussion I den här texten har jag argumenterat för att interventioner måste föregås av analyser som går
på djupet för att finna de mekanismer som ger upphov till riskbeteenden. Vidare har det lagts
fram skäl för att begreppet välbefinnande öppnar upp för en analys av den komplexitet av
faktorer som gemensamt ger upphov till riskmedvetenhet och riskbeteenden.
Välbefinnande är ett generellt begrepp med flera underliggande arenor vars inbördes
relationer vi behöver tvärvetenskaplig forskning för att bena ut och förklara, samt en mängd
olika typer av biopsykosociala interventioner för att skapa goda förutsättningar för positiv
välbefinnande utveckling. Inom risk- och säkerhetsforskning kan forskning om välbefinnande
sägas fylla åtminstone två olika funktioner. För det första kan den visa på hur människors
levnadssituation leder till olika välbefinnandetillstånd, samt hur välbefinnande är direkt
relaterat till riskutsatthet och riskbeteende. För det andra innehåller den verktyg för fortsatt
forskning om orsaker och konsekvenser, som i sin förlängning kan leda till
interveneringsmetoder för att motverka uppkomsten av onda cirklar gällande välbefinnande
(Halleröd and Seldén, 2012).
Vi vet sedan tidigare att de olika arenorna som presenterats ovan är relaterade till varandra,
det vill säga forskning har visat att det finns korrelationer mellan dem. Vi vet också att
problem inom en arena har en tendens att sprida sig till andra. Denna kunskap illustrerar väl
behovet av tvärsektionella analyser. Eftersom samtliga arenor hänger samman med det
generella måttet på välbefinnande leder det till att vi kan anta existensen av en komplex
orsaksstruktur, vilken i sin tur utgör den mekanism som skapar goda – respektive onda cirklar.
De onda cirklarna leder till en ackumulering av välbefinnandeproblem som gemensamt
försämrar det allmänna välbefinnandet för den drabbade individen (Halleröd and Seldén,
2012). Det finns skäl att anta att dessa onda cirklar drabbar äldre i särskild hög utsträckning
(Halleröd 2009).
Möjligheten att leva ett säkrare liv hänger således samman med en individs välbefinnande. Att
utsätta sig för risker är ibland ett medvetet val, men oftast inte. En människas samlade
livssituation skapar för olika människor skilda förutsättningar att agera säkerhetsmedvetet. Att
vara kognitivt medveten om riskerna i till exempel en boendemiljö leder inte automatiskt till
ett säkerhetsmedvetet beteende. För att förstå en individs handlingar bör flera aspekter vägas
in. I den här texten har några sådana aspekter och deras inbördes relation diskuterats i ett
försök att fånga ämnets komplexitet. Surveyundersökningar av sociala indikatorer hjälper oss
att upptäcka generella empiriska mönster, vilka kan lämpa sig väl som policyunderlag, men
för att förklara de mekanismer som orsakar riskfyllda handlingar och varför utsatta grupper
tenderar att vara överrepresenterade i statistik över drabbade krävs en djupare analys.
Det vi faktiskt kan sluta oss till är att högt välbefinnande tenderar att ha en skyddande effekt
när det kommer till att drabbas av olika risker. Detta samtidigt som välbefinnande är
komplext att analysera och avgränsa. Lösningen i det här fallet tycks inte vara att söka efter
den enskilda faktorn som kan förklara alla andra, utan snarare att lyfta blicken och
inkorporera alla bidragande faktorer i en och samma modell för att på så sätt försöka utröna
relationerna mellan dem. Modellen nedan får illustrera komplexiteten (Bhaskar, 1986).
M4
M1
M2
M3
E0
Vad modellen visar är hur flera olika mekanismer orsakar en ond cirkel av effekter som
tillsammans kan antas ge upphov till riskbeteende. Mekanismerna kan vara bristande
ekonomiska resurser, beroendeproblematik, utanförskap etc. Om man följer logiken i
modellen så är det inte tillräckligt med enbart preventiva åtgärder mot effekterna, det vill säga
riskbeteendet, utan för att etablera verklig och hållbar förändring krävs att även
mekanismerna som skapar de onda cirklarna tas i beaktande. Här krävs det fler studier för att
identifiera vilka de viktigaste mekanismerna är. För att lyckas med detta behövs
tvärvetenskaplig forskning som dels tittar på större populationer och identifierar kritiska
grupper, dels mer intensiva kvalitativa metoder som förmår komma bakom de empiriska
mönstren och teoretiskt förklara de mekanismer som ger upphov till individers riskbeteenden.
För att summera; i den här rapporten har det understrukits att välbefinnande och riskutsatthet
hänger samman. Detta betyder att den komplexitet av mekanismer som förklarar
välbefinnande
även
speglar
riskutsatthet.
När
en
människa
hamnar
i
en
ond
välbefinnandecirkel, som med tiden alltmer försämrar hennes livssituation, så finns det även
anledning att anta att riskutsattheten ökar. Forskningen om välbefinnande har visat att det
behövs tvärsektionella analyser för att förstå fenomenets biopsykosociala komplexitet.
Liknande pluralistiska analyser skulle stärka kunskapen om vilka aspekter av en människas
liv som bidrar till onda cirklar av förhöjd riskutsatthet. Att empiriskt kunna bena ut vilka
sociala grupper som inom olika arenor får en aggregerad riskutsatthet är viktigt för att i nästa
skede kunna förklara orsakerna. I detta avseende torde tvärvetenskapliga samarbeten och
tvärsektionella analyser bilda goda underlag för policyåtgärder.
Referenser • Aittomaki, A., Martikainen, P., Laaksonen, M., Lahelma, E., Rahkonen, O.,
2010. The associations of household wealth and income with self-rated health A study on economic advantage in middle-aged Finnish men and women.
Social Science & Medicine 71, 1018-1026.
• Antonovsky, A., Elfstadius, M., 2005. Hälsans mysterium, 2. utg. / ed. Natur
och kultur, Stockholm.
• Archer, M.S., 2000. Being human: the problem of agency. Cambridge
University Press, Cambridge, U.K. ; New York.
• Beck, U., 2000. Risksamhället: på väg mot en annan modernitet. Daidalos,
Göteborg.
• Bhaskar, R., 1986. Scientific realism and human emancipation. Verso, London.
• Bohnke, P., 2008. Does society matter? Life satisfaction in the enlarged
Europe. Social Indicators Research 87, 189-210.
• Bowling, A., 2005. Measuring health: a review of quality of life measurement
scales, 3. ed. Open University Pr., Buckingham.
• Diener, E., Gohm, C.L., Suh, E., Oishi, S., 2000. Similarity of the Relations
between Marital Status and Subjective Well-Being Across Cultures. Journal of
Cross-Cultural Psychology 31, 419-436.
• Erikson, R., Tåhlin, M., 1987. Coexistence of Welfare Problems, in: Erikson,
R., Åberg, R. (Eds.), Welfare in Transition. Clarendon Press, Oxford, pp. 257280.
• Erikson, R., Åberg, R., 1987. The Nature and Distribution of Welfare, in:
Erikson, R., Åberg, R. (Eds.), Welfare in Transition. Clarendon Press, Oxford,
pp. 257-280.
• Grant, N., Wardle, J., Steptoe, A., 2009. The Relationship Between Life
Satisfaction and Health Behavior: A Cross-cultural Analysis of Young Adults.
International Journal of Behavioral Medicine 16, 259-268.
• Halleröd, B., 2000. Poverty, Inequality and Health, in: Gordon, D., Townsend,
P. (Eds.), Breadline Europe. The Policy Press, Bristol, pp. 165-187.
• Halleröd, B., 2009. Ill, worried or worried sick? Inter-relationships among
indicators of wellbeing among older people in Sweden. Ageing & Society 29,
563-584.
• Halleröd, B., Bask, M., 2008. Accumulation of Welfare Problems in a
Longitudinal Perspective. Social Indicators Research 88, 311-327.
• Halleröd, B., Gustafsson, J.-E., 2010. A longitudinal analysis of the relationship
between changes in socio-economic status and changes in health. Social
Science & Medicine 72, 116-123.
• Halleröd, B., Larsson, D., 2008. Poverty, welfare problems and social
exclusion. International Journal of Social Welfare 17, 15-25.
• Halleröd, B., Seldén, D., 2012. The Multi-dimensional Characteristics of
Wellbeing: How Different Aspects of Wellbeing Interact and Do Not Interact
with Each Other. Social Indicators Research, 1-19.
• Huta, V., Hawley, L., 2010. Psychological Strengths and Cognitive
Vulnerabilities: Are They Two Ends of the Same Continuum or Do They Have
Independent Relationships with Well-being and Ill-being? Journal of Happiness
Studies 11, 71-93.
• Johansson, S., 1970. Om levnadsnivåundersökningen. Allmänna Förlaget,
Stockholm.
• Korp, P., 2009. Sociologi: hälsans sociala villkor, in: Andersson, I., Ejlertsson,
G. (Eds.), Folkhälsa som tvärvetenskap: möten mellan ämnen, 1. uppl. ed.
Studentlitteratur, Lund, p. 384 s.
• Marmot, M., 2004. Status syndrome: how your social standing directly affects
your health and life expectancy. Bloomsbury, London.
• Mirowsky, J., Ross, C.E., 1989a. Social causes of psychological distress. de
Gruyter, New York.
• Pinquart, M., Sorensen, S., 2000. Influences of socioeconomic status, social
network, and competence on subjective well-being in later life: A metaanalysis. Psychology and Aging 15, 187-224.
• Seitsamo, J., 2007. Retirement transition and well-being. Finnish Institute of
Occupational Health, Helsinki.
• Socialstyrelsen, WHO, 2010. Internationell klassifikation av funktionstillstånd,
funktionshinder och hälsa [Elektronisk resurs] : barn- och ungdomsversion :
[ICF-CY]. Socialstyrelsen, Stockholm.
• Travers, P., Richardson, 1997. Material Well-Being and Human Well-Being, in:
Ackerman, F., Kiron, D., Goodwin, N.R., Harris, J.M., Gallagher, K. (Eds.),
Human well-being and economic goals. Island Press, Washington, D.C., pp.
xxxii, 427 p.
• Windle, G., Woods, R.T., 2004. Variations in subjective wellbeing: the
mediating role of a psychological resource, Ageing & Society, pp. 583-602.