GUDS BARN
Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd
under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi
skulle få söners rätt. Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan
sin Sons Ande som ropar: "Abba! Fader!" Så är du inte längre slav utan
son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.
(Galaterbrevet 4:4-7)
I samma ögonblick kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Vem är
störst i himmelriket?" Då kallade han till sig ett barn och ställde det mitt
ibland dem och sade: "Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir
som barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar sig som
detta barn, han är den störste i himmelriket. Och den som tar emot ett
sådant barn i mitt namn, han tar emot mig.
Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore
det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets
djup. Ve över världen som förför. Förförelser måste komma, men ve den
människa genom vilken förförelsen kommer.
Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta
den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att
ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden.
Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig.
Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i
behåll och kastas i det brinnande Gehenna.
Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras
änglar i himlen alltid ser min himmelske Faders ansikte.
(Matteus 18:1-10)
Idag har vi kommit fram till söndagen efter jul. Vid det här laget är säkert både
klapparna öppnade (och kanske bytta) och det mesta av julmaten uppäten. Men
inom oss, och här i kyrkan, klingar det fortfarande av julens skönhet i sångerna:
Du barn av Betlehem, vi ber: Ge våra ögon ljus
och rena hjärtat, att vi kan med dig bli barn hos Gud.
(SvPs 115:3)
Den här söndagen i kyrkoåret, söndagen efter jul, har temat ”Guds barn”. Under
julen har vi firat hur Guds son blev ett människobarn hos oss, och nu idag tänker
vi på hur människor får bli Guds barn tillsammans med honom. Som vi sjöng i
psalmen:
Ett barn ska hjälpa oss att tro, här mitt ibland oss ska det bo.
(PoS 485:1-2)
HJÄLP ATT TRO
För, kära vänner, handen på hjärtat – är det inte så att många av oss som är
vuxna behöver hjälp att tro? Vi som har levt ett tag därute i vargarnas värld där
den starke blir hyllad och den svage blir mobbad, vi som har fått vår beskärda
del av livets törnar och besvikelser – är det inte så att det för oss kanske inte
alltid är helt lätt och okomplicerat att våga lita på där finns en villkorslös kärlek
– för mig?
Vi möter det här i evangelietexten. Vi möter lärjungarna som vid det här laget
har varit 1-2 år med Jesus, men de är fortfarande inne i världens tänk: att det
finns en rangordning och det gäller att vara högt upp på den stegen, då får man
respekt, man blir omtyckt och är skyddad från påhopp och mobbing.
Sedan har olika subkulturer olika kriterier: för vissa gäller det att ha fräsigast bil
och flest brudar, för andra är det rätt kläder, perfektast hem och lyckligast familj
som ger poäng. Eller så är det mest pengar eller störst allmänbildning eller
roligaste skämten – eller kanske ha mest bibelkunskap eller störst radikalitet i
tron eller flest timmar i tjänst för Gud? Lärjungarna ville veta: ”Vem är störst i
himmelriket?” Vad ska vi satsa på? Ska vi tala människors och änglars språk,
ska vi ha profetisk gåva och ha en tro som förflyttar berg?
Jag skulle gärna velat vara med där när vår Herre fick den frågan, och se hans
ansiktsuttryck och höra hans tonfall och kanske höra hans tankar. Vad tänker
han när vi kommer med en sådan fråga, vi små människor som är så vuxna och
samtidigt så barnsliga? Jag kan tänka mig ett leende, och en liten suck, och så:
”Kära älskade människor – ok, vi tar det här med Guds rike en gång till…”
Så kallar han på ett barn, kanske Pelle 5 år, som får stå där mitt ibland dem, och
så säger han de orden som han brukar använda för att markera att här kommer
något viktigt: ”Amen säger jag er”, eller som det kommer att heta i den
reviderade Folkbibeln: ”Jag säger er sanningen… Om ni inte omvänder er och
blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.” Alltså, hela tänket med en
statusstege, den finns inte i Guds rike.
Och Jesus varnar oss: om man lever sitt liv efter den principen, om man lever för
att få status i människors ögon – då är det dags att vakna, då lever man sitt liv
utanför Guds rike, i onödig, självförvållad tomhet. Gud står där med öppen
famn, men vi jagar fram och tillbaka: Om jag bara får en större plasma-TV, eller
en flickvän eller pojkvän, eller en universitetsexamen, DÅ kanske jag känner att
jag är någon.
Och Gud, han suckar genom profeten Jeremia: ”Mitt folk har begått en dubbel
synd: De har övergett mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig
usla brunnar som inte håller vatten.” (Jer 2:13)
ALLT SOM INTE SKER I TRO ÄR SYND
Och det här handlar inte bara om ett neutralt livsstilsval. Gud kallar ett stressigt
statussökande för synd. Bibeln säger: ”Allt som inte sker i tro är synd” (Rom
14:23) – alltså, allt som kommer emellan din och min kärleksrelation med Gud,
det är en synd som vi behöver göra upp med.
Och det är därför Jesus fortsätter efter det här lite gulliga stycket om barnen,
med ett stycke som är lite mer av barnförbjuden karaktär. Han talar om att hugga
av sig handen och akta sig för den eviga elden. Och det gör inte Jesus för att det
är roligt att tala om det, utan för att du och jag inte ska gå över dödens gräns
utan att vara redo. Den som har valt maktens väg istället för kärlekens och gjort
sig till en främling för allt vad Gud och kärlek och ödmjukhet heter, han har
inget löfte om evigt liv.
Därför säger Jesus: ”Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små!” Se
till att det inte är förakt utan ömhet du har för det som är svagt, både hos din
medmänniska och hos dig själv. Förakt är en cancer i själen, en cancer med
dödlig utgång. Och Jesus säger: Om du upptäcker att ditt öga förleder dig till
synd, att ditt öga ser på vissa människor med förakt – reagera, riv ut det onda, få
föraktet bortopererat! Där finns Guds rikes alla resurser till vår hjälp, med bön
och omvändelse och syndabekännelse och bikt och enskilt samtal om det så
behövs för att få bukt med det vuxna föraktet och bli som ett ofördärvat barn
igen.
För Jesus har uttalat ett löfte: ”Saliga är de renhjärtade, de ska se Gud.”
(Matt 5:8) Vad känner du inom dig när du hör de orden? Längtar du efter att få
uppleva mer av Gud i ditt liv? Om Gud känns avlägsen kan det vara en idé att
göra en andlig hälsokontroll, och ta itu med sådant här som blockerar och
begränsar oss, om Guds Ande visar på att vi sitter fast i förakt eller ett
kompensatoriskt statussökande. Och vägen till frihet är att ”ödmjuka sig som
detta barn” och erkänna hur det är – ja, jag kämpar också med det här och det
här. Sanningen ska göra oss fria (Joh 8:31). Om vi bekänner våra synder är
han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss synderna och renar oss
från all orättfärdighet. (1 Joh 1:9) ”Saliga är de renhjärtade, de ska se Gud.”
Och som Jesus sade, barnens änglar i himlen ser alltid Faderns ansikte.
DET SANNA MÖTET
Här finns en av livets stora hemligheter. Det är bara den som har ett rent hjärta,
den som är ödmjuk och har ett barnasinne fritt från förnumstig vuxenhet, som
kan gå in i det sanna mötet – med människor, med Gud, med sig själv. För du
har väl mött människor som är drivna – som är så fulla av sitt eget att de inte har
plats för att lyssna eller gå in i mötet med dig? Men om du har mött någon som
du fick ett sant och nära möte med, så är det inte alldeles omöjligt att det var en
ödmjuk och renhjärtad person med barnasinnet kvar.
Och Jesus säger något väldigt speciellt om ett sådant sant möte. Han säger:
”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn” – antingen ett fysiskt barn
eller en vuxen som har barnasinnet kvar – ”han tar emot mig.” För i varje sant
möte med en människa, anar vi något av honom som sade ”Jag är Vägen,
Sanningen och Livet” och som blev människa för att du skulle vara nära honom,
lika nära som ditt eget hjärta.
För det största Mötet du kan våga, det är mötet med Gud som omsluter dig helt
och fullt och håller dig i sin hand. De goda ögonen som ser dig – det svaga
likaväl som det starka, det sjuka likaväl som det friska, allt inom dig känner han
och omsluter med ömhet. Och genom att du är döpt till förbund med Jesus, så
har Gud sänt sin Sons Ande in i ditt hjärta, och han ropar ”Abba, Fader!”
Jesus är fullkomligt trygg i att stå där under Ansiktet som lyser över honom och
säger: ”Du är min älskade Son, i dig har jag all min glädje.” (Matt 3:17). Och
det är som att Jesus inom dig lägger armen om dig – som din storebror – och
ropar till Gud: ”Abba, Fader! Här är vi, dina älskade barn!” Och detta är
evangeliet, julens budskap, glädjen för hela folket: Gud ser på dig med samma
blick som på Jesus, och han säger: ”Du är min älskade son, min älskade dotter. I
dig har jag all min glädje.”
