I och med finanskrisen har oljepriserna rasat, men vi får inte glömma att de globala
klimatförändringarna fortsätter och att de fossila bränslena håller på att ta slut. Dessa kriser skulle var
för sig kunna lamslå det moderna samhället, men kombinationen av dem får katastrofala följder. Att
bemästra klimatförändringen genom en grön energirevolution för att minska förbrukningen, använda
energin på ett effektivare sätt och övergå till förnybara energikällor i stället för energi från kärnkraft är
den enda ansvarsfulla vägen framåt.
Kapitel 1
Stoppa klimatförändringarna, starta en grön energirevolution
Inledning
Kombinationen av de globala klimatförändringarna, som beror på ökande utsläpp av
växthusgaser, och den hotande energikrisen, som beror på att oljan och andra konventionella
energikällor kommer att ta slut, utgör det allvarligaste hotet mot miljön, samhället och
ekonomin någonsin i mänsklighetens historia.
Om dessa utmaningar behandlas tillsammans, som De gröna föreslår, kan hotet i stället
omvandlas till en möjlighet – en möjlighet att till slut inleda en energirevolution, så att vi kan
vänja oss av med vårt skadliga beroende av fossila bränslen och minska utsläppen för att
motverka de farliga klimatförändringarna. Vi har tekniken och strategierna för att förändra vårt
samhälle genom att övergå till hållbara energikällor och minska vår totala förbrukning,
samtidigt som vi stimulerar ekonomin och skapar miljontals gröna arbetstillfällen.
Kärnkraft är inte någon bra lösning, även om man inom kärnkraftsindustrin insisterar på att den
inte bidrar till klimatförändringarna. Snarare är den ett hot med tanke på problemen med avfall
och spridning och risken för olyckor.
Viktiga fakta och siffror
EU har insett att den globala uppvärmningen måste begränsas till högst 2 °C över de
förindustriella nivåerna för att man ska kunna förhindra farlig klimatförändring. Enligt den
fjärde bedömningsrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) från 2007 har temperaturen redan
stigit med 0,7 °C globalt och med 1,0 °C i Europa under det senaste århundradet. IPCC
konstaterade att industriländerna måste minska sina växthusgasutsläpp med 25–40 procent
fram till 2020 (jämfört med 1990 års nivåer) och med 80–95 procent fram till 2050 för att ha
50 procents chans att begränsa uppvärmningen till 2 °C och undvika farliga klimatförändringar.
Vi förbrukar enorma mängder olja, och förr eller senare kommer vi att tömma världens
reserver snabbare än vi hinner upptäcka nya fält – den så kallade oljeproduktionstoppen –
vilket kommer att leda till minskade oljetillgångar och högre energipriser. De flesta oberoende
experter tror att den punkten kommer att nås snart, och även Internationella energiorganet har
nu insett att en produktionstopp är oundviklig. EU är redan beroende av energitillgångar från
tredjeländer och importerar över 75 procent av sin olja och 42 procent av sin gas, en andel som
kommer att öka om man inte vidtar brådskande åtgärder. Till sina kärnkraftverk importerar EU
99 procent av uranet som används som bränsle.
DV\782862SV.doc
Konsekvenser av att inte agera
Om vi inte bekämpar klimatförändringarna och hittar alternativa förnybara energikällor skulle
det få katastrofala följder för Europas invånare och för vår planet. Vi har redan blivit tvungna
att ta itu med smältande glaciärer, stigande havsnivåer och en ökning av extrema
vädersituationer. Utbredningen av växt- och djurarter har förändrats till följd av nya
klimatförhållanden.
I Sternrapporten från 2006, som beställdes av den brittiska regeringen, undersöktes
klimatförändringarnas potentiella ekonomiska konsekvenser, kostnaden av att inte agera och
vad som skulle krävas för att minska utsläppen. Om vi fortsätter på samma bana skulle vi på en
generation kunna få en temperaturstigning på minst 2 oC och möjligen så mycket som 5 oC – en
förändring som är lika stor som skillnaden mellan den senaste istiden och i dag. Resultatet
skulle bli översvämningar vid kusterna, förändringar i tillgången på vatten, djupgående
förändringar av ekosystemen och omfördelad jordbruksproduktivitet. Flera hundra miljoner
människor skulle bli ”klimatflyktingar”, och klimatkrig skulle kunna bryta ut. De fattigaste
länderna skulle vara mest utsatta, trots att de har bidragit minst till den globala uppvärmningen,
men inte heller de rika länderna i Europa skulle klara sig undan krisen.
Enligt Sternrapportens uträkningar kommer de totala kostnaderna för och riskerna med
klimatförändringen att motsvara 5 procent av världens samlade BNP per år – för alltid. Om vi
däremot satsar på att minska utsläppen av växthusgaser nu skulle kostnaderna kunna begränsas
till 1 procent av BNP per år – dvs. en femtedel av kostnaderna av att inte agera. År 2008
korrigerade Nicholas Stern denna siffra när han insåg att det skulle behövas 2 procent av BNP
för att tygla klimatförändringen.
EU:s ekonomiska system och samhällssystem är beroende av en riklig tillgång på billig energi.
Med hänsyn till den överhängande energikrisen måste vi omstrukturera vår ekonomi och ta
fram alternativa, hållbara och förnybara energikällor samt främja energibesparingar och
energieffektivitet. Om vi tar fram en strategi för detta nu kommer den överhängande
minskningen och uttömmandet av fossila bränslen inte att vara lika överväldigande. Vi skulle
få en ”kontrollerad förändring” som till och med skulle vara positiv ur många synvinklar, inte
minst med tanke på den ökade sysselsättning som den skulle leda till. Om vi däremot inte
börjar förbereda oss nu kommer de snabbt minskande energitillgångarna, som är en säker följd,
att innebära betydande påfrestningar för samhället i de flesta industriländer. Trots detta görs
mycket få undersökningar för att förutse de exakta konsekvenserna av en plötslig kollaps av
tillgången på olja och gas, och ännu färre om hur man kan undvika dem.
Möjligheten att agera inom EU
Den enda rättsliga bestämmelse i fördraget som ger EU behörighet att lagstifta om energi rör
energiinfrastruktur inom de transeuropeiska näten, där Europaparlamentet har
medbeslutanderätt, dvs. lika stor beslutsmakt som rådet. Den allmänna praxisen har dock
utvecklats så att parlamentet även på de flesta andra energipolitiska områden har
medbeslutanderätt, eftersom lagstiftningen ofta antas inom ramen för miljöpolitiken,
inremarknadspolitiken osv.
Allt som rör kärnkraft behandlas i enlighet med Euratomfördraget, och där har parlamentet inte
någon beslutsfattande roll.
DV\782862SV.doc
2/6
Om Lissabonfördraget ratificeras kommer energipolitiken, som de flesta andra områden, att bli
ett gemensamt behörighetsområde för medlemsstaterna och EU och åtgärder kommer att vidtas
genom medbeslutande. I Lissabonfördraget fastslås även att internationella åtgärder för att ta
itu med klimatförändringarna ska vidtas enligt medbeslutandeförfarandet.
Gröna framgångar 2004–2009
De gröna var först med att rikta politisk uppmärksamhet mot klimatförändringarna och den
överhängande energikrisen, och vi har varit konsekventa i vår kamp för en energirevolution i
vår politik så att vi kan minimera klimatförändringarna och övergå till förnybara energikällor.
Användning av förnybara energikällor: En av De grönas främsta insatser har varit
antagandet av målet om att minst 20 procent av energin i EU ska komma från förnybara
energikällor senast 2020, som omfattar bindande mål för användningen av förnybara
energikällor för både medlemsstaterna och EU. En ambitiös satsning på användningen av
förnybara energikällor kommer att skapa upp till två miljoner nya arbetstillfällen. Vi har
även bidragit till att elektricitet från förnybara energikällor har fått bättre tillgång till
elnätet, och biogas till gasnätet, så att de enklare kan saluföras.
Ekodesign: De gröna har även medverkat till utarbetandet av ett direktiv som har gett
kommissionen ett tydligt mandat att anta minimikrav för elektriska apparater (t.ex. maximal
förbrukning i standby-läge för platt-tv-apparater, kylskåp osv.) De gröna har drivit en
kampanj med krav på energieffektivare belysning och sörjt för en utfasning av de
konventionella glödlamporna.
Förbättrat system för utsläppshandel: Tack vare De grönas påtryckningar vid översynen av
systemet för utsläppshandel gjordes viktiga förbättringar av EU:s inre handelssystem, som
omfattar de flesta industriella växthusgasutsläppen. Bland annat har man fastställt ett
utsläppstak för och en 21-procentig minskning av utsläppen fram till 2020 jämfört med
2005 års nivåer. Principen om full utauktionering av utsläppsrätter, i stället för gratis
tilldelning, säkrades för energisektorn (dock finns vissa frivilliga, tidsbegränsade undantag i
de nyaste medlemsstaterna). Rådet har emellertid tvingat igenom kriteriet om
”koldioxidläckage”, som kommer att möjliggöra gratis tilldelning av 90 procent av
utsläppsrätterna för andra tillverkningsindustrier som ingår i systemet upp till vissa
riktmärken för bästa resultat. De gröna har sett till att dessa kriterier uttryckligen ska ses
över inom ramen för ett medbeslutandeförfarande efter ett nytt internationellt avtal för
perioden efter 2012.
Export av utsläppsbesparingar: Den utsträckning i vilken EU:s företag får fullgöra sina
skyldigheter att minska utsläppen genom ”externa kompensationer” (dvs. att köpa krediter i
utsläppsminskningsprojekt i utvecklingsländer i stället för att minska sina utsläpp i Europa)
har begränsats till 50 procent av de absoluta minskningarna under perioden 2008–2020. Att
begränsa ökningen under den nya åttaårsperioden till en bråkdel av vad som tilläts för
2008–2012 var en viktig insats från De grönas sida.
Finansiering av klimatpolitiken: Medlemsstaterna måste rapportera om hur intäkterna från
utauktioneringen av utsläppsrätter används för klimatpolitiska ändamål, däribland i vilken
utsträckning de används för att finansiera åtgärder i utvecklingsländer. Hälften av
intäkterna bör öronmärkas för klimatpolitiken.
DV\782862SV.doc
3/6
Nej till kärnkraft: De gröna lyckades sätta stopp för att kärnkraft ska omfattas av de
utsläppsminskningskrediter som medlemsstaterna kan få genom projekt i utvecklingsländer.
Detta var ett viktigt steg för att förhindra en spridning av kärnkraften med klimatpolitiken
som förevändning. Vi lyckades även förhindra kärnkraften från att klassas som ”förnybar
energikälla”.
Gemensamma insatser för utsläppsminskning: De gröna såg till att de nödvändiga
minskningarna i de sektorer som inte ingår i systemet för utsläppshandel (så kallade
”gemensamma insatser”) också omfattas av EU:s bestämmelser och årliga mål från och
med 2013. Alla eventuella fördröjningar i minskningarna måste kompenseras med en
utsläppsminskningsfaktor som tar hänsyn till de negativa miljöeffekterna på atmosfären.
Det finns även en tidsplan för när utsläppen från sjöfart ska omfattas av EU:s mål och
åtgärder. Den potentiella tillåtna användningen av externa krediter i sektorer som inte
omfattas av systemet för utsläppshandel är extremt hög. Interna prestationer som överstiger
målet inom EU gynnas dock, och de externa krediterna ska uppfylla gemensamma kriterier.
Vad vill De gröna?
Förnybara energikällor: De gröna kräver att framtidens ekonomi ska vara så energieffektiv
som möjligt. Detta innebär att förnybara energikällor utan dröjsmål måste svara för minst
25 procent av vår energi och att EU senast 2050 ska vara en fullständigt energieffektiv
ekonomi baserad på förnybara energikällor. Som ett steg på vägen har parlamentet antagit
ett antal kraftfulla ståndpunkter om förnybara energikällor som nu måste sättas i verket. En
av dem är att uppmana kommissionen att ta fram en färdplan för hur 50 procent av EU:s
energi ska produceras från förnybara energikällor senast 2040. En annan är att efterlysa ett
lagstiftningsförslag om att öka andelen energi från förnybara källor för uppvärmning och
kylning i EU till minst 20 procent. Parlamentet måste även se till att energi från hållbara
biomassakällor används där detta är mest effektivt, nämligen vid produktion av el, värme
och kyla.
Gröna jobb: EU är tekniskt ledande på området för förnybara energikällor. År 2006 hade
denna sektor 250 000 anställda och en omsättning på 15 miljarder euro. Ett verkligt
åtagande om en energirevolution skulle leda till miljontals nya arbetstillfällen i sektorn för
förnybara energikällor och angränsande sektorer.
Minskade växthusgasutsläpp: EU måste göra djupgående och snabba nedskärningar i sina
utsläpp i enlighet med de senaste vetenskapliga rönen. Utsläppen måste minskas med minst
40 procent fram till 2020 och med minst 95 procent fram till 2050 jämfört med 1990 års
nivåer. Alla delar av ekonomin, däribland sjöfart och jordbruk, måste omfattas av
minskningskraven och minskningspolitiken. De allra flesta av dessa minskningar måste
göras inom EU, i stället för att exporteras till utvecklingsländer.
Nytt internationellt klimatavtal: EU måste se till att avtalet för perioden efter 2012 är
förenligt med IPCC:s forskning och inbegriper åtaganden om att minska utsläppen som ger
oss minst 50 procents chans att hålla nere uppvärmningen under 2 °C. Detta innebär att
industriländerna som grupp måste åta sig att se till att minskningarna i deras respektive
länder ligger i den övre skalan av 20–40 procent. I avtalet måste det anslås medel från
industriländerna för att finansiera minst hälften av utsläppsminskningarna i
utvecklingsländerna samt betydande medel för omställning.
DV\782862SV.doc
4/6
Klimatförändringar och utvecklingsländer: I översynen av EU:s klimatlagstiftning efter det
internationella avtalet för perioden efter 2012 kommer De gröna att kräva att det införs
skyldigheter för EU-medlemsstaterna utöver kompensation att bidra till
utsläppsminskningar och finansiera omställningsbehov i utvecklingsländerna.
Energibesparingar: Det finns en enorm energibesparingspotential. Till exempel måste EU:s
nuvarande icke-bindande mål om minst 20-procentiga energibesparingar fram till 2020 bli
bindande. Enbart i byggnader kan man spara upp till 30 procent fram till 2020. EU måste
kräva att nya byggnader utformas så att den årliga nettoenergiförbrukningen är noll eller –
ännu bättre – så att byggnaderna producerar mer förnybar energi än de förbrukar. En
upprustning av befintliga byggnader på det mest energieffektiva sättet ger överlägset störst
chans att minska förbrukningen samtidigt som man ökar sysselsättningen.
Energieffektivitet: De gröna vill förbättra effektiviteten hos de flesta energiförbrukande
produkter. Potentialen att förbättra energieffektiviteten är exempelvis 40–60 procent för de
flesta elektriska apparater. Att fastställa ambitiösa minimistandarder för dessa apparater
skulle medföra betydande utsläppsminskningar.
Kolkraftverk och avskiljning och lagring av koldioxid (CCS): De gröna efterlyser ett
moratorium mot alla nya kolkraftverk som inte använder bästa tillgängliga teknik, dvs.
släpper ut mindre än 350 g CO2/kWh. Detta skulle också göra det möjligt att bygga nya
kolkraftverk med CCS-teknik så fort denna teknik blir tillgänglig. De gröna anser dock inte
att CCS är en lämplig lösning på klimatförändringarna. Frågan om huruvida koldioxiden
faktiskt kommer att stanna under jorden när den har lagrats kvarstår, och
avskiljningsprocessen kräver enorma mängder energi och vatten. Mer generellt är CCS
framför allt en slutledsteknik som fortfarande inte finns och som riskerar att avleda de så
välbehövliga ekonomiska resurserna från de lösningar inom energieffektivitet och förnybara
energikällor som redan finns. De gröna är övertygade om att CCS-tekniken skulle användas
som en ursäkt för att bygga fler smutsiga och ineffektiva kolkraftverk.
Nej till kärnkraft: De gröna anser inte att kärnkraften bör användas i kampen mot
klimatförändring. Kärnkraften måste fasas ut, och vi måste se till att den inte smyger sig
tillbaka in i EU med klimatförändringarna som förevändning. En del av elpriset går till
fonder för avveckling av gamla kärnkraftverk. De gröna insisterar på att dessa fonder ska
förvaltas av ett oberoende organ, till exempel en regering, som är avskiljt från
energiföretagen, så att medlen garanterat förvaltas på ett korrekt sätt.
Referenser
Sternrapporten http://www.hm-treasury.gov.uk/stern_review_report.htm
Nicholas Sterns korrigerar sina slutsatser
http://www.guardian.co.uk/environment/2008/apr/18/climatechange.carbonemissions and
http://www.ft.com/cms/s/d3e78456-0bde-11dd-98400000779fd2ac,Authorised=false.html?_i_location=http%3A%2F%2Fwww.ft.com%2Fcms%2Fs%2F0%2Fd3
e78456-0bde-11dd-9840-0000779fd2ac.html%3Fnclick_check%3D1&_i_referer=&nclick_check=1
”A Green New Deal” http://www.neweconomics.org/gen/z_sys_publicationdetail.aspx?pid=258
DV\782862SV.doc
5/6
Europeiska miljöbyråns utsläppsrapport
http://reports.eea.europa.eu/eea_report_2008_5/en/Trends_and_projections_2008_executive_summary.pdf
Europeiska miljöbyråns energirapport
http://reports.eea.europa.eu/eea_report_2008_6/en/Executive_summary
Användbara webbplatser
De grönas webbplats om klimatförändring http://www.stopclimatechange.net/
FN:s klimatpanel http://www.ipcc.ch/ipccreports/assessments-reports.htm
De gröna i Europaparlamentet:
Rådgivare i klimat- och energifrågor: Michel Raquet, tel. 0032 2 2842358, [email protected]
Rådgivare i miljöfrågor: Terhi Lehtonen, tel. 0032 2 2843052, [email protected]
DV\782862SV.doc
6/6
