DEN ANDLIGA DIMENSIONEN
Skribent: Gudrun Sverker
Existentiella frågor
Människan inte bara existerar, hon reflekterar också över sin existens. Ställer frågor och rör
sig då i en dimension som vare sig är kroppslig eller relationsmässig.
Hon är ständigt gränsöverskridande i både tid och rum.
Hennes äldsta berättelser är flertusenåriga och förs vidare till nya generationer.
I laboratorier utforskar hon sina egna gener och förbereder resor till andra planeter.
Hon för över bild från andra sidan jorden och länkar den in i sina hem.
Med hjälp av instrument skapar hon melodier, ett tonspråk som når förbi språkliga barriärer.
Hon längtar bort och hon längtar hem. Längtar bakåt i tid och framåt mot nya mål.
Hon är motsägelsefull och gränssättande.
Hon är också moraliskt medveten. Ditt och mitt. Rätt och fel.
Hon upplever sig också som delaktig i större sammanhang och har förmågan att känna
ansvar för sig själv, andra människor, djur, växter ja, hela jorden.
Hon upptäcker sina egna brister, och ser det onda i tillvaron och i sig själv.
Redan som barn funderar hon omkring döden.
Ur allt detta uppstår de existentiella frågorna för var och en: Vem är jag? Vad längtar jag
efter? Vad har jag för uppgift i livet? Vad gör jag med mitt liv? Vad är mitt ansvar? Vad bär
jag skuld till? Varför drabbas jag av olyckor? Vad betyder döden? Varför är livet orättvist?
Den religiösa dimensionen
Människan ställer också frågor om det yttersta ursprunget och om den djupaste mening med
hela det sammanhang hon lever i. Finns det en tanke, en vilja, en avsikt, en spegling av
Någon annan i vintergatornas myriader eller molekylernas länkar? Eller är allt tillfälligheter?
Nej, säger den människa som bejakar den religiösa dimensionen. Livet beror inte av en
slump. Gud är den djupaste meningen och håller samman allt.
Hur är då Gud? Om Gud är god hur kan det då finnas så mycket ont i världen?
Om Gud har all makt, varför hindrar inte Gud allt lidande? Vad menar Gud med allt som
drabbar mig? Hur vill Gud att jag ska vara och vad vill Gud att jag ska göra? Vad händer
med mig i och efter döden? Allt är exempel på trons frågor.
I judisk, kristen och muslimsk tro är Gud en. I vissa religioner är Gud uppdelad i sina
egenskaper. I kristen tro ser man Jesus Kristus som den tydligaste bilden av Gud.
I religionens dimension möter människan ett Du. Hon samtalar med och lyssnar till detta Du,
som gav henne livet och som är hennes djupaste mening.
Hon är ansvarig inför Någon Annan, som hon lever i dialog med. Hon lever i bön.
Gudrun Sverker 16 juni -01
Själavård i samband med sjukdom, olycka och sorg.
En sjukdomstid innebär ofta tid att tänka efter. Ibland efter omskakande besked som ändrat
förutsättningarna för ens liv. Det självklara är inte självklart längre. Värderingar byter plats.
De existentiella och religiösa tankarna och frågorna väcks till liv eller fördjupas. Ofta i
protest, i vrede och oro kommer de upp till ytan .
När en plötslig olycka inträffar, stannar ofta livet för dem som drabbas. Det blir intensivt och
overkligt på samma gång, människan blir ytterligt känslig och känslomässigt förlamad
samtidigt.
Sorg innebär så mycket. Att förlora sitt hem, en kroppsdel, en anhörig eller en kär vän
väcker så olika känslor beroende på omständigheterna.
I alla dessa situationer har de flesta människor ett behov av att på något sätt uttrycka vad
som hänt med henne. Det sker i oftast samtal, men också i tyst samvaro, kanske med en
arm om den drabbade. Det kan ske under promenader eller stilla inför ett ljus. Det sker i
enrum eller i grupp.
Goda vänner, sjukvårdspersonal, kyrkvaktmästare liksom präster, pastorer och andra
anställda i kyrkan får ofta vara själavårdare.
På sjukhuset står vi i Sjukhuskyrkan gärna till tjänst.
För själavårdaren är inte det viktiga att komma med svar utan att hjälpa den drabbade
att uttrycka sin verklighet med alla dess känslor, tankar och frågor. Ingen vill uttrycka sin
verklighet utan att få något gensvar. I full respekt för den andre måste själavårdaren ge
något av sig själv.
En som arbetar i kyrkans själavård har dessutom till uppgift och har utbildning för att vid
anmodan eller utifrån situationen samtala om trons frågor, be tillsammans med den andre,
och välsigna honom/henne. Sjukkommunion, d.v.s. nattvard i sjuk- vårdsituation, är ett sätt
att påtagligt uttrycka Guds närvaro.
Gudrun Sverker 16 juni -01
