Kurragömma med Gud
Kan man få ha lite leklust i Guds rike? Det tror jag. Framför allt när livet inte blir som vi har
tänkt kan det hjälpa en del. Träffade en kille häromveckan i en bibelskoleklass. Han undrade
varför Gud så ofta tycks försvinna ur sikte. När känslostormar lagt sig och inget vibrerar av
gudsnärvaro är det lätt att tvivla. Kanske våra största tvivel inte främst handlar om Guds
existens utan snarare om vår egen plats i Guds blick och närvaro. Där kan vi ibland vackla till
och fundera över de upplevelser en del tycks ha, erfarenheter vi själva varit med om, men inte
längre tycker är lika påtagliga, under vi läser om och brinnande böner från andras liv men inte
vårt… Kanske det är dags att plocka fram lite av leklusten och våga anta utmaningen från en
Gud som vill oss väl.
Jesus säger i Lukas 11: 9-10: ”Be så skall ni få, sök så skall ni finna, bulta så skall dörren
öppnas. Ty den som ber han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall
dörren öppnas”.
Tänk om det är så att den Herre du tillber och längtar efter att följa, längtar lika mycket och
troligen mer efter dig. Kanske han undrar om du vill följa, vill söka efter honom och leta tills
du finner. Det kan vara så att livets herre älskar så till den milda grad att han drar sig tillbaka,
står med bultande hjärta bakom en trädstam och väntar. Väntar på att du ska söka, leta och
inte ge dig förrän du hittar honom. Kärleken har många språk. Lekfullheten är ett av dem.
Tänk om det är så att kärleken kan sträcka sig längre än till att jag tar emot – det kan också få
handla om att jag visar med mitt liv och min längtan att jag vill finna honom som mitt hjärta
har kär.
Vågar och vill vi fortsätta söka även de dagar det inte är så enkelt att finna vägen fram och
välsignelserna djupast sett handlar om att ge – inte få?Visst är det en hisnande tanke att
Herren står med bultande hjärta och väntar på just dig? Det kallas kärlek och ditt sökande kan
vara det vi ibland kallar överlåtelse. En lek inför honom som vill dig väl, som längtar och
fröjdas över din iver.
Jag tänker mig detta som ett stort förtroende. Att inte alltid drivas vidare av det som rör mitt
eget liv, utan mitt i tystnaden fortsätta söka med ivern hos det barn som älskar att leka och ger
sig hän. Ibland kan ju krisen vara att vi får leta för länge, tycker sökandet efter den som gömt
sig i kurragömmaleken tar för lång tid. Jag tror inte Herren väntar för länge med att visa sig –
men rätt länge – om du tål att leka.
Britta Hermansson
