SoS-rapport 2000:3
Olika villkor
– olika hälsa
En studie bland invandrare
från Chile, Iran, Polen och Turkiet
Invandrares levnadsvillkor 4
SoS-rapport är den samlande beteckningen för Socialstyrelsens skrifter av informerande karaktär.
Serien behandlar ämnen från Socialstyrelsens alla verksamhetsområden. Det kan vara slutrapporter från utredningar, förslag från arbetsgrupper, kunskapsöversikter, konferensrapporter, remissutgåvor och
mycket annat.
Skrifterna riktar sig främst till tjänstemän och förtroendevalda i landsting, länsstyrelser och kommuner; till praktiskt verksam personal inom
hälso- och sjukvård, hälsoskydd och socialtjänst; till studerande och i
viss mån till allmänheten.
ISBN 91-7201-429-6
Artikelnr 2000-03-003
Omslag: Fhebe Hjälm
Grafisk form: FGO AB
Layout: Elisabeth Hansen och Gunnel Olausson
Diagram: Eva Hedström och Gunnel Olausson
Tryck: Ale Tryckteam AB, Bohus, april 2000
Förord
Denna rapport om hälsotillståndet bland fyra grupper av invandrare födda
i Chile, Iran, Polen och Turkiet kan ses som ett led i Socialstyrelsens uppdrag från regeringen att i nationella folkhälsorapporter ge en översiktlig
beskrivning och analys av hur hälsotillståndet utvecklas i olika befolkningsgrupper. I de folkhälsorapporter som hittills publicerats har invandrares hälsa
behandlats ytterst summariskt. Detta beror på att de olika invandrargrupperna helt enkelt utgör för små underlag för statistiskt acceptabla analyser. Av detta skäl har invandrare ofta slagits samman till en gemensam
grupp i beskrivningar och analyser. Invandrare i Sverige utgör en mycket
heterogen grupp med mycket varierande förutsättningar att etablera sig i
landet och med relativt stora skillnader i bakgrund och levnadsförhållanden. I syfte att möjliggöra en beskrivning och analys av levnadsförhållanden
och hälsa i några utvalda stora invandrargrupper genomfördes en intervjuundersökning med Statistiska centralbyråns undersökning av levnadsförhållanden (ULF) som bas. Studien är ett samarbetsprojekt mellan Socialstyrelsen, dåvarande Invandrarverket, Folkhälsoinstitutet och Inrikesdepartementet som tillsammans finansierade studien. Socialstyrelsen har
tidigare publicerat tre rapporter baserade på denna undersökning.
Rapporten har utarbetats av Gudrun Persson, Epidemiologiskt centrum, Socialstyrelsen som också varit projektledare. Kapitel 4 om levnadsvanor har skrivits av Gunnel Boström, Epidemiologiskt centrum.
Avsnittet ”Invandring och hälsa” i kapitel 2 har skrivits av professor Jan
Sundquist, Centrum för Migrationsmedicinsk & Psykiatrisk forskning
(CMP), Novum, Huddinge. Fil. kand. Ingrid Sjöberg och docent Sven-Erik
Johansson, Statistiska centralbyrån har varit statistikkonsulter och också
utfört de statistiska bearbetningarna. Ingrid Sjöberg har även deltagit i
analysarbetet. Samtliga har dessutom i övrigt bidragit med synpunkter och
goda råd. Därutöver har följande personer givit goda råd och synpunkter:
Måns Rosén, Gudrun Lindberg, Olof Bäckman, Bengt Haglund och Danuta
Biterman samtliga Epidemiologiskt centrum, Haluk Soydan och Maria
Roselius, Centrum för utvärdering av socialt arbete, Socialstyrelsen samt
professor Stig Wall, Folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet.
Vi hoppas att rapporten kommer att stimulera till vidare utrednings- och
forskningsarbete kring invandrarnas hälsa och levnadsförhållanden och
ser fram emot ett givande samarbete med intresserade myndigheter och
forskningsinstitutioner. De nu presenterade resultaten kan också ge underlag för en samhällsdebatt.
Kerstin Wigzell, Generaldirektör
Nina Rehnqvist, Överdirektör
Innehållsförteckning
Sammanfattning och slutsatser
Sammanfattning av resultaten
Slutsatser
7
8
12
1. Inledning, bakgrund och syfte
Med utgångspunkt i ett folkhälsoperspektiv
Folkhälsa i ett invandrarperspektiv
Undersökningens bakgrund
Denna undersökning
17
18
19
20
21
2. Invandrare och hälsa
Hälsa och folkhälsa
Hälsans bestämningsfaktorer
Invandring och hälsa
25
25
25
27
3. De fyra invandrargrupperna – en bakgrundsteckning
Fakta om Chile, Iran, Polen och Turkiet
Några bakgrundsdata
31
31
36
4. Levnadsvanor
Tobaksrökning
Övervikt och fetma
Ingen motion på fritiden
Alkoholkonsumtion
47
47
49
51
52
5. Hälsa i fyra invandrargrupper
Hälsoutfall och jämförelse med svenskar
Allmänt hälsotillstånd
Långvarig sjukdom
Allergi och astma
Psykiskt välbefinnande – psykisk ohälsa
Smärta och värk
Funktionsnedsättningar
Sammanfattning – hälsoutfall
Bakgrundsfaktorer och hälsa
”Bakgrundsmodell”
”Social modell”
”Invandrarspecifik modell”
Känsla av sammanhang och hälsa
Sammanfattande länderjämförelse
55
55
57
61
64
67
70
71
75
75
81
86
91
94
97
6. Ansamling av riskfaktorer och problem
Ansamling av ohälsosamma levnadsvanor
Svag förankring
Vad karaktäriserar dem som är ”helt friska”?
101
101
104
105
7. Sjukvård och tandvård
Besök i sjukvården
Tandstatus och besök i tandvården
109
109
113
Referenser
117
Bilaga 1 – Population, urval och metod
Undersökningsperiod
Undersökningens genomförande
Bortfall
Statistisk metod
123
125
125
126
130
Bilaga 2 – Tabeller över hälsoindikatorer
fördelat på bakgrundsfaktorer
135
Bilaga 3 – Regressionsanalyser enligt regressionsmodell 1, 2 och 3 141
Ansamling av ohälsosamma levnadsvanor
147
Ansamling av problematiska levnadsomständigheter
150
Sammanfattning och
slutsatser
Denna rapport syftar till att fördjupa kunskapen om hälsoförhållandena i
fyra invandrargrupper i Sverige. Rapporten är ett led i en återkommande
folkhälsorapportering och utgår från ett folkhälsoperspektiv. Framför allt
belyses hälsans samband med sociala faktorer och med vissa invandrarspecifika faktorer. Det är då viktigt att lyfta fram ohälsa som kan hänföras
till levnadsbetingelser i Sverige som kan vara möjliga att åtgärda.
Rapporten beskriver hälsan i fyra grupper, nämligen de som är födda i
Chile, Iran, Polen och Turkiet och som kom till Sverige under 1980-talet
och som var 20–44 år vid ankomsten. Genom att hälsan jämförs dels
mellan grupperna, dels med infödda svenskar kan frågan väckas om förhållanden i Sverige orsakat hälsoskillnaderna eller om skillnader i bakgrundsfaktorer från hemlandet är förklaringen. Analysen utgår från att väl kända
bestämningsfaktorer för hälsa är giltiga även i de aktuella invandrargrupperna.
Det som redovisas är statistiska samband och eftersom det är fråga om
en tvärsnittsundersökning, går det inte att säga att de faktorer som har ett
tydligt samband med hälsoutfallet också är dess orsaker. Sambandet kan
också ha motsatt riktning, dvs. hälsotillståndet kan ha betydelse för den
aktuella bestämningsfaktorn.
Det är också väl känt från andra studier att de här aktuella faktorerna är
bestämningsfaktorer för hälsa och att det finns ett ömsesidigt beroende
mellan bestämningsfaktorerna. Endast statistiskt signifikanta samband
och överrisker kommenteras.
Många metodologiska problem är förknippade med analyser av självrapporterad hälsa och dess orsaker. Dessa frågeställningar är alltid komplexa och blir det än mer då det rör människor från olika kulturer. Djupare
analyser är angelägna men överlämnas till forskarvärlden.
Intervjuer om hälsa med människor som har olika språk och ursprung i
olika kulturer innebär också risk för feltolkningar av resultaten. Det kan
vara svårt att säkert veta om skillnader som påvisas är verkliga skillnader
eller om det istället är språk- och kulturskillnader som mäts. Utifrån den
kunskap som finns om hälsa och dess relation med sociala faktorer och levnadsförhållanden framträder i denna studie ett förväntat mönster. Detta
tyder på att såväl använda mått som resultat ändå speglar en sannolik
verklighet.
7
Sammanfattning av resultaten
Hälsoutfall
Studien bygger på självrapporterad hälsa och sjuklighet. Skillnaderna i
ohälsa mätt med dessa mått är stora mellan infödda svenskar och de fyra
studerade grupperna av invandrare, men också mellan invandrargrupperna.
Svenskarna har i allmänhet bättre hälsa än invandrarna. Invandrare från
Polen avviker i hälsohänseende minst från infödda svenskar. De rapporterar
sämre hälsa än svenskarna men i de flesta avseenden bättre hälsa än de
övriga tre grupperna.
Det finns dock exempel på motsatsen. Sjukdomar i cirkulationsorganen
är vanligare bland infödda svenskar än i invandrargrupperna, undantaget
män från Polen och kvinnor från Iran. Infödda svenskar anger allergier i
större omfattning än invandrarna från Iran, Polen och Turkiet.
Hälsoskillnaderna är påfallande mellan män och kvinnor. Kvinnor tycks
ha mellan en och en halv och tre gånger större risk än män att drabbas av
ohälsa. Det gäller samtliga nationaliteter. Kvinnorna från Chile, Iran och
Turkiet uppger sig ha något slags ohälsa betydligt oftare än männen och betydligt oftare än svenska kvinnor i motsvarande ålder. Tydligast är det avseende allmänt hälsotillstånd där över hälften av kvinnorna från Iran och
Turkiet uppger dålig hälsa. Även långvarig sjukdom är vanligt förekommande, och i synnerhet sådana besvär som ofta är arbetsrelaterade som
nedsatt arbetsförmåga, nedsatt rörelseförmåga och smärtor och värk i rygg,
nacke, axlar och leder.
När det gäller psykisk ohälsa är könsmönstret i stort detsamma. Kvinnorna uppger sig i större omfattning än männen lida av trötthet, sömnbesvär
och ängslan, oro eller ångest. Sömnbesvär är dock vanliga bland män från
Chile, Iran och Turkiet och ängslan, oro eller ångest samt nedsatt psykiskt
välbefinnande är betydande framför allt bland män från Iran.
Bestämningsfaktorernas betydelse
I stort samma faktorer/determinanter har samband med hälsoutfallet såväl
bland infödda svenskar som bland här aktuella invandrare, även om sambandet är olika starkt och nivån på hälsoutfallet olika. Det gäller såväl
bakgrundsfaktorerna ålder, kön, civilstånd och utbildning som sociala faktorer som ekonomiska problem, sysselsättningsstatus, upplevelse av trygghet och socialt stöd. Invandrarspecifika faktorer som upplevelse av diskriminering och dåliga kunskaper i svenska språket har också betydelse
för hälsoutfallet i de fyra invandrargrupperna.
Dessa bakgrundsfaktorer, sociala faktorer och invandrarspecifika faktorer
förklarar, då de samtidigt ingår i en regressionsanalys, mycket av skillnaderna i ohälsa mellan infödda svenskar och de aktuella invandrarna, dock
8
inte allt. Detta tyder inte oväntat på att även etniska skillnader och kulturskillnader har betydelse. De skillnader i ohälsa som kan observeras mellan
de fyra invandrarländerna ser dock ut att helt förklaras av dessa faktorer.
Genomgående för samtliga faktorer är att en större andel bland dem med
ogynnsamma förutsättningar har signifikant dålig hälsa än bland dem med
goda förutsättningar. Detta är inte oväntat eftersom det också finns ett
ömsesidigt beroende mellan flera av faktorerna.
Genomgående för samtliga faktorer är också, som nämnts ovan, att det
inte går att fastställa sambandets riktning, dvs. vad som orsakar vad av en
påvisad överrisk.
Bakgrundsfaktorerna
• Ålder och hälsa har ett tydligt samband som visar försämrad hälsa med
ökande ålder. Psykisk ohälsa utgör i denna studie ett undantag där
åldern inte förefaller ha betydelse alls. Åldersfaktorn har störst betydelse i den turkiska gruppen. För övriga nationalitetsgrupper är åldern
mest utslagsgivande för risken att drabbas av nedsatt funktionsförmåga.
•
Generellt sett uppger män bättre hälsa än kvinnor och så även i de
aktuella invandrargrupperna. I synnerhet har kvinnor större risk än män
att drabbas av funktionsnedsättning.
•
Att vara gift eller sammanboende utgör en skyddsfaktor mot ohälsa i
denna studie främst i den chilenska gruppen. Även för svenskar och
polacker är detta en betydelsefull variabel.
•
Låg utbildningsnivå samvarierar starkt med dålig hälsa för infödda
svenskar och invandrare från Polen men är betydande även för de
invandrare som kommer från Chile. Detta gäller samtliga typer av
ohälsa utom psykisk ohälsa.
De sociala faktorerna
• De som har svag ekonomi rapporterar också mer ohälsa. Det gäller för
samtliga nationaliteter avseende flera av här aktuella typer av ohälsa, i
synnerhet psykisk ohälsa. Att ha svag ekonomi innebär till exempel
mer än fördubblad risk för psykisk ohälsa bland de invandrare som
kommer från Iran, Chile eller Polen.
•
Att sakna arbete samvarierar starkt med ohälsa bland infödda svenskar,
invandrare från Chile och Iran men i mindre utsträckning för dem från
Polen och Turkiet. Risken för ohälsa förefaller störst bland infödda
svenskar. En förklaring till detta kan tänkas vara att svenskar som
saknar arbete ofta också har hälsoproblem men att invandrare ofta
saknar arbete oavsett hälsotillstånd.
9
•
Otrygghet samvarierar starkt med ohälsa. Den som är otrygg har
mellan dubbelt så stor och drygt tre gånger så stor risk att också ha de
typer av ohälsa som mäts jämfört med den som är trygg. Det gäller för
alla grupper inklusive den svenska. För invandrare från Iran är exempelvis risken att ha psykisk ohälsa eller långvarig sjukdom med svåra
besvär tre gånger så stor om de är otrygga.
•
Att inte ha en nära vän ger för infödda svenskar och invandrare från
Chile större risk för allmänt dålig hälsa och psykisk ohälsa.
De invandrarspecifika faktorerna
• Dåliga kunskaper i svenska innebär för invandrare från Iran mer än
dubbelt så stor risk för alla typer av ohälsa och likaså för invandrare
från Polen, dock bortsett från psykisk ohälsa.
•
Att uppleva sig diskriminerad innebär dubbelt så stor risk att ha psykisk
ohälsa i samtliga fyra invandrargrupper jämfört med om de inte upplever sig diskriminerade.
Känsla av sammanhang
• Svag känsla av sammanhang har i denna studie samband med psykisk
ohälsa i alla grupper, även bland infödda svenskar. Bland invandrarna
från Iran var risken 12 gånger större bland dem med svag känsla av
sammanhang än bland dem med stark.
Levnadsvanor
Män och i viss mån även kvinnor i de fyra invandrargrupperna är dagligrökare i större omfattning än svenskfödda. Vanligast är dagligrökning
bland män från Turkiet med över hälften. Minst vanligt är det bland kvinnor födda i Iran med en tiondel dagligrökare. De yngre är dagligrökare i
större omfattning än de äldre i samtliga fyra invandrargrupper, vilket inte
är fallet bland infödda svenskar. Bland svenskfödda är andelen dagligrökare
störst bland de lågutbildade och minskar med stigande utbildningsnivå.
Detta mönster finns i övrigt bara bland män födda i Turkiet.
Män uppger övervikt i större utsträckning än kvinnor i alla grupper.
Vanligast är det bland män från Polen där nästan hälften är överviktiga.
Bland kvinnorna är mer än en tredjedel av dem från Chile och Turkiet överviktiga. Andelen överviktiga bland kvinnor från Polen är mindre än bland
svenskfödda kvinnor. Fetma är vanligast bland män och kvinnor från
Turkiet. Det är betydligt vanligare bland de äldre än bland de yngre. Andelen
med fetma minskar med ökande utbildningsnivå i nästan alla grupper.
10
Det är vanligare att inte motionera på sin fritid i de fyra grupperna än
bland svenskar. I runda tal en tiondel av svenskfödda och inte fullt två
tiondelar av dem som kommer från Polen uppger detta. I de övriga invandrargrupperna är det mellan en fjärdedel och hälften som uppger att de
inte får någon motion på sin fritid. Det är något vanligare att män inte
motionerar än kvinnor bland svenskar och polacker. Bland personer födda
i Chile, Turkiet och Iran är det vanligare att kvinnor inte motionerar alls.
I samtliga grupper är det vanligare att lågutbildade inte motionerar på sin
fritid än att högutbildade inte gör det.
Vad avser alkoholkonsumtion rapporterar invandrare från Chile, Iran
och Turkiet att de dricker mindre alkohol än infödda svenskar och
invandrare från Polen.
Ansamling av ohälsosamma levnadsvanor
och problem med förankring
De personer som enbart uppger en ohälsosam levnadsvana uppger inte fler
hälsoproblem. Det beror sannolikt på att intervjupersonerna är relativt
unga och att hälsoproblem till följd av ohälsosamma levnadsvanor inte
hunnit utvecklas särskilt mycket. Däremot är risken större i de fall då två
eller flera ogynnsamma levnadsvanor, såsom dagligrökning, bristande
motion eller övervikt, förekommer samtidigt. Mönstret är dock inte entydigt.
Störst andel, drygt en fjärdedel, med två eller flera ohälsosamma
levnadsvanor samtidigt återfinns bland invandrare från Turkiet. Risken att
ej ha god hälsa eller att ha nedsatt psykiskt välbefinnande är dock inte
större bland de invandrare från Turkiet som har mer än två ohälsosamma
levnadsvanor samtidigt. Inte heller finns någon överrisk att ej ha god
hälsa, nedsatt psykiskt välbefinnande eller svår värk bland motsvarande
invandrare från Iran. I övrigt är risken nästan dubbelt så stor och ibland tre
till fyra gånger så stor för alla typer av ohälsa både bland infödda
svenskar och de aktuella invandrarna.
De som har svag förankring, med vilket avses att samtidigt ha minst två
av egenskaperna svag ställning på arbetsmarknaden, svag ekonomi eller
svaga relationer till familjen, uppger sämre hälsa.
Invandrare från Chile och Iran har mer än dubbelt så stor risk att ej ha
god hälsa om de har svag förankring som om de inte har det. Detsamma
gäller för infödda svenskar. Risken att ha nedsatt psykiskt välbefinnande
är mellan två och två och en halv gånger så stor för infödda svenskar och
invandrare från Chile och från Polen om de har svag förankring än om de
inte har det.
11
Sjukvård och tandvård
Det är vanligare att invandrare från de fyra aktuella invandrargrupperna,
med undantag av män från Polen, under den senaste tremånadersperioden
har besökt eller haft hembesök av läkare, haft kontakt med sjukgymnast
eller distriktssköterska. Vanligast är att invandrare från Chile och Turkiet
gjort olika typer av vårdbesök. Dessa skillnader kan i stort förklaras av att
vårdbehoven är olika.
Förtroendet för svensk sjukvård visade sig vara störst bland invandrare
från Turkiet och minst bland dem från Chile. Kvinnorna visade sig ha
större förtroende för svensk sjukvård än männen. Stort eller ganska stort
förtroende varierade från hälften i den chilenska gruppen till cirka tre
fjärdedelar i den turkiska.
Konsumtionen av receptbelagda sömnmedel och ångestdämpande medel
var större i de fyra invandrargrupperna än bland svenskfödda och förklaras bara delvis av att psykiska besvär och sömnbesvär är vanligare bland
invandrarna. Detta kan tolkas som att läkare är mer benägna att skriva ut
denna typ av mediciner till invandrare. Det kan tänkas bero på kommunikationsproblem men också på anpassning till invandrares förväntningar.
Det är vanligare att invandrare har tuggproblem och att de bär tandprotes helt eller delvis än bland infödda svenskar. Sämst tandstatus har
kvinnor från Chile och Turkiet. Det är också vanligare att invandrargrupperna inte besökt tandläkare de senaste två åren än bland svenskarna. Det
förefaller troligt att skillnaderna i tandhälsa mellan infödda svenskar och
invandrare delvis kan förklaras av att svenskar sedan 50-talet haft
tillgång till folktandvård och det förebyggande arbete som denna etablerat vilket lett till inlärt beteende med regelbundna besök i tandvården. Även
polacker i Polen har haft tillgång till omfattande förebyggande insatser och
gratis tandvård.
Slutsatser
Undvik generalisering
•
Rapporten avser fyra grupper, nämligen de som är födda i Chile, Iran,
Polen och Turkiet, som kom till Sverige under 1980-talet och som var
20–44 år vid ankomsten. Intervjuerna genomfördes 1996. Resultaten
bör inte generaliseras till andra invandrargrupper Slutsatserna skall
ses mot bakgrund av den aktuella tidsperioden; invandrarpolitiken,
situationen på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden i Sverige under
denna period.
12
Invandrare i denna studie har sämre
självrapporterad hälsa än svenskar
•
Svenskarna har i allmänhet bättre hälsa än invandrarna i de fyra invandrargrupperna. Invandrarna från Polen avviker i hälsohänseende minst
från infödda svenskar. Det är stora hälsoskillnader mellan män och
kvinnor i samtliga grupper. Kvinnorna har ofta mer än dubbelt så
stor risk att ha olika hälsoproblem, särskilt framträdande är problem
relaterade till rörelseorganen. Psykisk ohälsa är vanlig både bland män
och kvinnor.
I stort samma faktorer som bland svenskar
men även kulturskillnader har betydelse
•
Ofta fokuseras olikheter mellan invandrare och den inhemska befolkningen men det kan finnas anledning att påpeka att det också finns stora
likheter. Sådana faktorer som utgör ogynnsamma förutsättningar för
hälsa är ogynnsamma för alla människor som utsätts för dem. I ett
folkhälsoperspektiv kan det peka på att i grunden samma hälsopolitik
är giltig för hela befolkningen, såväl för invandrare som för infödda
svenskar.
•
Denna undersökning visar att det i huvudsak är samma faktorer som har
samband med hälsan bland infödda svenskar som bland de fyra
invandrargrupper i Sverige som ingår i studien. Dessa faktorer är ålder,
kön, civilstånd, utbildning, arbete, ekonomisk situation, trygghet i tillvaron och socialt stöd.
•
Faktorer som är knutna till invandrarskapet, såsom upplevelse av diskriminering och förmåga att tala och förstå svenska språket visar sig
också ha samband med hälsoutfallet.
•
Alla skillnader i ohälsa mellan de fyra invandrargrupperna och infödda
svenskar kan dock inte förklaras med ovan nämnda faktorer, vilket
tyder på att också etniska skillnader och kulturskillnader har betydelse.
Det är också väl känt från andra studier att sådana faktorer har en
självständig betydelse för hälsan bland invandrare.
Olika förutsättningar är avgörande
•
Generellt sett har invandrare och infödda svenskar olika förutsättningar i en rad avseenden, vilket är giltigt även sinsemellan invandrare från
olika länder. Det gäller såväl kulturell som socioekonomisk bakgrund.
•
Det är även så att invandrare från samma land skiljer sig betydligt åt
beroende på vilka som kommer vid ett visst tillfälle, vid vilken tidpunkt
13
och av vilka orsaker de kommer. Det är bl.a. skillnader i ålders- och
könssammansättning, utbildningsbakgrund och traumatiska upplevelser
beroende på vilken situationen var i hemlandet vid utflyttningen.
•
Det är viktigt att komma ihåg att dessa skillnader i ursprung och
livsvillkor också är en del av de förutsättningar olika grupper av invandrare har för hälsa och integration i Sverige. Det innebär en stor utmaning att finna vägar för att förbättra dessa förutsättningar.
•
De stora skillnaderna i ohälsa mellan de fyra invandrargrupperna och
mellan dessa grupper och infödda svenskar kan ses mot bakgrund av att
förutsättningarna för hälsa inte är desamma. Som visats i rapporten är
skillnaderna stora vad gäller utbildning, arbete, ekonomi och att känna
sig trygg. Vad gäller utbildning bör noteras att invandrarna från Iran
och Polen oftare än infödda svenskar är högutbildade.
Negativa attityder och diskriminering hindrar delaktighet
•
Bristande svenskkunskaper och upplevelse av diskriminering på grund
av ursprung är erfarenheter som invandrare har och som synes ha betydelse för deras hälsa.
•
Känslor som förlust av identitet i det nya landet och upplevelser av
diskriminering, faktorer som är knutna till invandrarskapet, har betydelse för upplevelse av trygghet och förankring. De påverkar hälsan i
allmänhet och psykisk hälsa i synnerhet. Sådana problem kan förhoppningsvis minskas genom ökad kunskap och förståelse i befolkningen
för de svårigheter och problem som invandrare möter i Sverige.
•
Arbete och möjlighet att försörja sig är en av de viktigaste faktorerna för att känna delaktighet i samhället. Det måste påpekas att
välutbildade invandrare ofta haft svårt att få arbete vilket delvis förklaras
av arbetsmarknadssituationen på senare år men också tyder på att svenskars attityder till invandrare ofta är negativa.
•
Åtgärder för att stödja invandrares språkutveckling samt åtgärder för att
påverka invandrarfientliga attityder i den svenska befolkningen är angelägna uppgifter. Möjligheterna att få arbete måste underlättas.
Psykisk ohälsa bland invandrare måste tas på allvar
•
Vi vet från en rad andra studier att psykisk ohälsa är omfattande bland
invandrare i Sverige. Denna undersökning visar framför allt ett samband
mellan upplevelse av otrygghet och psykisk ohälsa. Denna känsla av
otrygghet kan till en del bero på upplevelser som har med själva migrationen att göra, såsom traumatiska krigs- och våldsupplevelser, förlust
14
och separationer från släkt och vänner. Detta bör särskilt uppmärksammas eftersom deras konsekvenser kan vara möjliga att lindra med hjälp
av sjukvårds- eller andra speciella insatser.
•
Det kan finnas anledning att överväga hur kunskap om sådana upplevelser bättre kan samlas in till exempel i samband med mottagandet i
Sverige och den hälsoundersökning som erbjuds flyktingar. Psykiska
hälsoproblem kan tas omhand bättre till exempel genom att professionell hjälp erbjuds på ett tidigt stadium.
•
Det ställer i sin tur stora krav på språk- och kulturkompetens hos personalen.
•
Att förbättra nyanländas mottagande och livsvillkor är angeläget. Det
skulle avsevärt kunna förbättra invandrares möjligheter till hälsa och
anpassning oavsett om de stannar i Sverige eller om de återvänder till
sitt ursprungsland.
Levnadsvanor och hälsovanor kan påverkas
•
Dagligrökning är betydligt vanligare i de fyra invandrargrupperna än
bland infödda svenskar, vilket finns anledning att uppmärksamma med
förebyggande insatser. I synnerhet gäller det männen. Noteras bör även
att det i invandrargrupperna är vanligare att de yngre röker dagligen
men bland svenskfödda är andelen dagligrökare större bland de äldre.
•
Mönstret att yngre röker i större utsträckning än äldre hade vi i Sverige
för 30–40 år sedan. I dagens Sverige är det färre yngre som börjar röka
i varje ny generation. Bland iranska kvinnor är dagligrökning jämförelsevis ovanligt men det faktum att rökning är dubbelt så vanligt bland de
yngre iranska kvinnorna jämfört med de äldre ger anledning att fundera över om västerländskt mönster har en smittoeffekt. Man kan fundera
över hur ett framgångsrikt förebyggande arbete mot tobaksrökning skulle
kunna upprepas gentemot olika invandrargrupper.
•
Vad beträffar tandvård och tandhälsa visas att de fyra invandrargrupperna, trots klart sämre tandhälsa, mer sällan får behandling av tandläkare. Även bland barnen till de aktuella invandrarna är kariesfrekvensen betydligt högre än bland infödda svenska barn. Det är troligt att
betydande ansträngningar av olika slag krävs för att undanröja denna
ojämlikhet. Alla flyktingar i Sverige erbjuds en hälsoundersökning på
bekostnad av svenska staten en tid efter ankomsten till Sverige. En liknande undersökning inom tandvården med gratis uppföljande behandling skulle sannolikt kunna bidra till att etablera en regelbunden tandläkarkontakt hos fler flyktingar i Sverige. Det är också angeläget att
15
nyanlända flyktingfamiljer erbjuds förebyggande tandhälsoprogram
som är särskilt anpassade till deras behov.
•
Sjukvården tycks i denna studie fungera på lika villkor. Ett större
vårdbehov i de aktuella invandrargrupperna kunde i stort förklara att
de, oftare än infödda svenskar, gjort olika slags vårdbesök.
Kunskap är basen – forskning behövs
•
De flesta studier som gjorts av invandrare i Europa utmärks av små
studiepopulationer, blandade grupper av utlandsfödda, begränsade geografiska områden, få sociala faktorer samt brist på bra indikatorer på
kulturell anpassning. Denna rapport, som baseras på ett jämförelsevis
stort urval av invandrare från fyra olika länder som kom till Sverige
under 1980-talet, kan bidra till att fördjupa kunskapen om framförallt
relationen mellan sociala faktorer, levnadsförhållanden och i någon
mån kulturell anpassning och hälsa i dessa grupper.
•
För att öka kunskapen om invandrares sociala förhållanden och hälsostatus krävs ytterligare data och forskning. För att studera orsakssamband krävs longitudinella studier. Upprepade tvärsnittsstudier ger också
viss vägledning.
•
Kunskap om hälsosituationen i hemlandet och de aktuella invandrarnas
hälsa vid ankomsten saknas dessutom. Detta kunde delvis förbättras
med ett systematiskt samlande av vissa basdata vid ankomsten.
•
Med kännedom om de stora skillnader som finns mellan olika invandrargrupper bör varje invandrargrupp så långt som möjligt studeras för
sig. I Sverige finns inte mindre än ett hundratal etniska grupper och det
talas ungefär lika många språk och är därför inte möjligt att studera
varje grupp för sig. Man bör istället söka finna grupper av invandrare
med gemensamma nämnare såsom gemensamt språkområde, geografi,
religion eller kulturellt avstånd till Sverige.
•
Språkliga och kulturella olikheter medför speciella svårigheter i undersökningar där invandrare ingår. Behovet av valideringsstudier av intervjufrågor till olika kulturer är angeläget. Sådana studier kan kombineras
med hälsoundersökningar och insamling av biologiska markörer. Denna
typ av valideringsstudier behövs även på den svenska populationen.
•
Det är angeläget att öka kunskapen om invandrares hälsosituation och
det faktum att det finns metodproblem betyder inte att man skall avstå
från att försöka mäta hälsa och jämföra olika grupper.
16
1. Inledning, bakgrund
och syfte
Denna rapport beskriver översiktligt hälsan i fyra invandrargrupper i
Sverige, nämligen de som är födda i Chile, Iran, Polen och Turkiet
och som kom till Sverige under 1980-talet. Den är ett led i Socialstyrelsens uppdrag från regeringen att återkommande rapportera om
befolkningens hälsa, hälsoutveckling och hälsans fördelning i olika
grupper i befolkningen (1, 2). Syftet är inte i första hand att peka på hälsoutfallet som medicinskt problem utan snarare hälsans samband med
sociala faktorer och riskfaktorer som man varit utsatt för i Sverige.
Rapporten söker i första hand beskriva skillnader i invandrarnas
upplevda hälsa jämfört med den infödda svenska befolkningens och
hur hälsan varierar med sociala och ekonomiska förhållanden och
med levnadsvanor. Den speglar även skillnader i upplevd hälsa mellan de aktuella fyra invandrargrupperna. Frågan tas upp huruvida
skillnaderna beror på bakgrundsfaktorer från hemlandet eller förhållanden i Sverige.
Analyser av olika aspekter av hälsa och dess orsaker inrymmer
många metodologiska problem såsom språksvårigheter i intervjusituationen, skillnader i hälsouppfattning med mera. Det rör komplexa frågeställningar som blir än mer komplexa då det rör människor från olika
kulturer. Djupare analyser är angelägna, men måste överlämnas till
forskarvärlden.
Detta är den fjärde rapporten som Socialstyrelsen baserar på en
intervjuundersökning om levnadsförhållanden i dessa fyra invandrargrupper. Undersökningen tillkom på Socialstyrelsens initiativ i samarbete med Folkhälsoinstitutet, Invandrarverket och Inrikesdepartementet. Dessa fyra har tillsammans finansierat studien. Undersökningen
gjordes 1996 baserad på Statistiska Centralbyråns undersökning av
levnadsförhållanden (ULF) med ett antal extra frågor. De tidigare rapporterna är Levnadsförhållanden hos fyra invandrargrupper (3), Social
och ekonomisk förankring bland fyra invandrargrupper (4) samt Fri,
trygg och vilsen (5).
17
Med utgångspunkt i ett folkhälsoperspektiv
Folkhälsorapportering syftar till att i ett befolkningsperspektiv synliggöra
olika aspekter av hälsoutvecklingen och lyfta fram förhållanden som
uppfattas som oönskade. Fördelning av hälsa och välfärd beskrivs som
skillnader mellan olika grupper i befolkningen. Att visa att vissa grupper
har bättre hälsa och andra sämre samt diskutera tänkbara orsaker till dessa
skillnader, pekar på möjligheten att förbättra hälsan i grupper med sämre
hälsa. En analys av möjliga orsaker ökar insikten om faktorer och mekanismer bakom utvecklingen. Särskilt skall sådana oönskade hälsoskillnader lyftas fram som kan påverkas eller åtgärdas på politisk väg.
Många studier från olika länder har visat att invandrare har sämre hälsa
än den infödda befolkningen (6–8). Det finns dock också exempel på att
invandrares hälsa i vissa avseenden är bättre än infödda svenskars, till exempel har invandrare från medelhavsregionen hjärt-kärlsjukdomar i mindre
omfattning än svenskar (9).Vidare har visats att den totala dödligheten
bland dem som är födda utanför Norden inte är högre än bland svenskfödda utan ligger på samma nivå (10).
Det kan finnas flera orsaker till att vissa grupper av invandrare i Sverige
har sämre hälsa än infödda svenskar. Förutom att köns- och åldersfördelning och etniskt ursprung är olika skiljer sig som regel de utrikesfödda
från svenskar i fråga om utbildning, kulturell bakgrund, familjeförhållanden och socioekonomisk status. De exponeras olika för risker i arbetsmiljö, för arbetslöshet mm. Utomeuropeiska invandrare återfinns oftare i
riskfyllda yrken än invandrare från Västeuropa och infödda svenskar (11).
I bakgrunden finns också tidigare exponering för hälsorisker i hemlandet.
Vilka upplevelser och erfarenheter som lett till migrationen är betydelsefulla. Migrationsprocessen är ofta en dramatisk process och tillvaron rubbas i sina grundvalar. De invandrare, som kommit på senare år, i huvudsak
flyktingar, har ofta traumatiska upplevelser som krig, förföljelse, tortyr
och förlust av nära anhöriga med i bagaget. Anhöriginvandrare och de
som kommer av ekonomiska skäl har ofta i sin historia arbetslöshet, dåliga arbetsmiljöer och låg levnadsstandard (8, 12).
Mötet med en ny kultur, förlust av identitet och försörjningsproblem
bidrar till en lång och ofta smärtsam anpassningsprocess. Senare års invandrare till Sverige har ofta kommit hit till arbetslöshet och har haft svårt
att etablera sig (4, 13). Statistik över långtidssjukskrivning och förtidspensionering bland invandrare och vad som är känt om kulturella variationer
i sjukdoms- och kroppsuppfattning och syn på åldrande tyder på att komplicerade sociala och kulturella faktorer bidrar till att långvarig sjukskrivning och förtidspensionering är vanligare i vissa invandrargrupper än i den
svenska befolkningen (11, 14).
18
Folkhälsa i ett invandrarperspektiv
”Invandrare” är ett samlingsbegrepp för människor vars gemensamma
nämnare är att de invandrat till Sverige från något annat land. I Sverige
finns inte mindre än ett hundratal etniska grupper och det talas ungefär
lika många språk. Att tala om invandrare som en enhetlig grupp döljer de
stora skillnader i ursprung, livsvillkor och hälsotillstånd som finns mellan
olika grupper av invandrare. En nyligen publicerad studie av utlandsfödda
malmöbor visar skillnader gentemot denna undersökning som sannolikt
delvis kan bero på just detta (6). Så långt möjligt bör man således studera
varje invandrargrupp för sig eller finna grupper av invandrare med gemensamt språkområde, geografi, religion eller kulturellt avstånd till Sverige.
Av centralt intresse i denna rapport är i första hand hälsans samband
med sociala faktorer och exponering i Sverige som kan vara möjliga att
påverka genom politiska åtgärder. Hälsoutfallet som medicinskt problem
står således inte primärt i fokus här. Vissa faktorer som är knutna till
invandrarskapet, och som orsakar ohälsa såsom själva flyktingskapet och
utsatthet för våld och förföljelse i hemlandet, bör dock uppmärksammas.
Deras konsekvenser kan vara möjliga att lindra med hjälp av sjukvårdsinsatser eller andra speciella insatser.
Invandrares hälsa bör således beskrivas och analyseras i ett åtgärdsrelevant perspektiv. Det som kan hänföras till hälsorelaterade levnadsbetingelser i Sverige som är möjliga att påverka bör om möjligt skiljas från
sådant som är kopplat till bakgrunden i hemlandet, etnicitet eller kultur,
och som inte låter sig påverkas.
Modellen nedan illustrerar problematiken. Den utgår från att väl kända
bestämningsfaktorer för hälsa är giltiga även i de aktuella invandrargrupperna. Den antar vidare att förhållanden i Sverige, som kan bero på invandrarskapet eller migrationssituationen, såsom språksvårigheter, bristande
socialt stöd, etableringssvårigheter, kulturkrockar, eller på samhällsutvecklingen och samhällsekonomin, till exempel diskriminering eller arbetslöshet
påverkar invandrares hälsa negativt. Det finns även ett ömsesidigt beroende mellan exponering och utfall. Hälsotillståndet kan påverka exponeringsfaktorerna som sedan påverkar hälsan i en negativ spiral, men som
med goda betingelser kan vändas till en positiv spiral.
Mestadels förflyter en tid mellan exponering och ohälsa/sjukdom och
detta tidsförlopps längd är olika för olika individer. Därför behöver orsakerna till ohälsa bland invandrare inte nödvändigtvis återfinnas i Sverige.
Orsakerna kan lika gärna vara omständigheter i hemlandet eller i anslutning till själva invandringstillfället.
Dessa olika förutsättningar innebär att svenskarnas generellt bättre
19
Hemlandet
(exponering)
Sverige
(exponering)
•
•
•
•
ålder
kön
familj
utbildning
•
levnadsvanor
•
•
•
•
•
•
utbildning
social position
socialt stöd
ekonomi
arbete
arbetsmiljö
•
•
migrationsorsak
våld och hot
•
levnadsvanor
•
•
etnicitet
kultur
•
•
•
•
svenskkunskaper
vistelsetid
oro, otrygghet
diskriminering
Hälsoutfall
•
•
•
•
•
•
allmän hälsa
långvarig sjukdom
olika sjukdomar
psykisk ohälsa
smärta och värk
funktionsförmåga
•
•
vårdutnyttjande
vård på lika villkor
Modell. Några bestämningsfaktorer för hälsa och deras samband
med invandrares hälsa.
hälsotillstånd hellre bör ses som referenspunkt eller riktmärke än som
norm. På samma sätt som det inte kan accepteras att till exempel arbetare
skall ha sämre hälsa än tjänstemän så är det inte acceptabelt om vissa
invandrargrupper har sämre hälsa än svenskar på grund av förhållanden
som kan påverkas i Sverige. Jämförelser kan bli en politisk väckarklocka
och ge upphov till frågor om varför det är som det är och vad man kan
göra åt saken. Strävan är att förbättra hälsan för hela befolkningen utan att
några grupper sackar efter.
Undersökningens bakgrund
Socialstyrelsens tidigare arbete med folkhälso- och social rapportering har
visat att kunskapsunderlaget för att beskriva hälsa och sociala förhållanden bland invandrare och enskilda invandrargrupper i Sverige är mycket
begränsat. En viktig källa i denna typ av rapportering är Statistiska centralbyråns årliga undersökning av levnadsförhållanden (ULF). Urvalets
storlek gör det dock svårt att uttala sig om någon enskild invandrargrupp
utifrån denna undersökning. Med undantag av finländare kommer alltför
få av varje nationalitet med i urvalet. Socialstyrelsen har tidigare (15) ge-
20
nom sammanslagning av flera årgångar av ULF i viss utsträckning kunnat
beskriva hälsan i tio olika invandrargrupper. Social rapport 1994 (16)
visade att invandrarnas levnadsförhållanden i Sverige försämrats påtagligt
under 1980- och början av 1990-talet.
För att bättre kunna beskriva invandrares sociala förhållanden och hälsa
beslöt man att göra en särskild undersökning av invandrares levnadsförhållanden (Inv-ULF). Fyra invandrargrupper studerades, födda i Chile,
Iran, Polen och Turkiet. De valdes för att de är relativt stora i Sverige, har
sinsemellan varierande kulturell och social bakgrund och kommer från olika
delar av världen, förhållanden som kan påverka deras etableringsprocess i
Sverige. Frågor om integration och etablering i Sverige var av särskilt intresse för undersökningen. Därför avgränsades urvalet till att omfatta personer
som var i förvärvsarbetande ålder vid ankomsten till Sverige och som inte
uppnått pensionsålder vid intervjutillfället.
Denna undersökning
Undersökningen är en intervjuundersökning. Urvalet omfattar 3 000 invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet, som kom till Sverige under
1980-talet och som var 27–60 år vid intervjutillfället. Av invandrare från
Iran ingår dock endast sådana som kom till Sverige 1985–1990, och som
var 27–55 år vid intervjun. I undersökningen ställdes också några frågor
om de intervjuades barns tandhälsa och eventuella allergier. Undersökningen genomfördes 1996 av Statistiska centralbyrån på uppdrag av Socialstyrelsen med Folkhälsoinstitutet, Invandrarverket och Inrikesdepartementet
som medfinansiärer.
Undersökningspopulation, bortfall, statistisk metod och konstruktion av
variabler beskrivs närmare i bilaga 1.
I rapporten söks svar på följande frågor:
•
Hur ser hälsan/hälsosituationen ut bland invandrare från Chile, Iran,
Polen och Turkiet?
•
Finns skillnader i upplevd hälsa mellan den infödda svenska befolkningen och respektive invandrargrupp å ena sidan och mellan de aktuella
invandrargrupperna å den andra och hur kan de i så fall förklaras?
•
Går det att säga om det är bakgrundsfaktorer som kön, ålder, civilstånd
och utbildning eller vissa sociala förhållanden eller invandrarspecifika
omständigheter som huvudsakligen förklarar hälsostatus respektive
hälsoskillnader?
21
Metodproblem i denna undersökning
Undersökningen har vissa begränsningar som det finns anledning påpeka.
Vad är orsak och verkan?
För det första är det fråga om en tvärsnittsundersökning, vilket betyder att
man mäter exponering och utfall vid samma tillfälle. Detta gör att det
endast går att konstatera att ett samband föreligger men inte om det är ett
orsakssamband. Man vet inte heller sambandets riktning, dvs vad som
möjligtvis är orsak till vad. Är det till exempel så att man får dålig hälsa
för att man har dålig utbildning eller är det dålig hälsa som gör att man inte
skaffar sig utbildning eller gäller båda? Sambandet kan i princip också helt
sakna direkt orsakskaraktär. Dålig allmän hälsa kan bero på medfött hjärtfel
och låg utbildning på fattiga uppväxtförhållanden. Tidsaspekten för exponeringen är inte heller möjlig att beakta. Det går således inte att säga om
observerade samband kan kopplas till exponering före migrationen eller till
tiden i Sverige, vilket vore önskvärt.
Bortfallet måste beaktas
För det andra utgör bortfallet som varierade mellan 29 och 32 procent i de
olika grupperna en risk för viss snedvridning av resultatet. Män har blivit
intervjuade i mindre utsträckning än kvinnor jämfört med sin andel av
urvalet. Bortfallet är betydligt större i storstadslänen än i övriga Sverige.
Personer utan inkomst är kraftigt överrepresenterade i bortfallet.
Olika åldersfördelning
För det tredje är åldersfördelningen olika i de olika grupperna. Andelen
unga är mycket större bland invandrargrupperna än bland svenskfödda,
undantaget polska män där åldersfördelningen mer liknar svenskarnas. I
den iranska gruppen är andelen unga dessutom större än i övriga invandrargrupper. För att kunna jämföra grupperna har siffrorna genomgående
åldersstandardiserats med svenskarnas åldersfördelning som standard. Det
bör dock påpekas att om hälsoutfall eller riskfaktorer är mycket olika fördelade i åldrarna innebär en åldersstandardisering att man går miste om
åldersrelaterad information som kan vara väsentlig.
Självrapporterad hälsa
För det fjärde är många metodologiska problem förknippade med analyser av självrapporterad och självskattad hälsa. Att upplevd hälsa och ohälsa skiljer sig från diagnostiserade hälsoproblem är självklart. Självskattad
hälsa är ett väl utprövat mått, vilket har visats i en lång rad studier. Det har
också har visat sig vara en prediktor för dödlighet. Människor som upp-
22
ger dålig självskattad hälsa har mellan 2–5 gånger högre dödlighet än dem
som skattar sin hälsa som god (17, 18).
Frågor uppfattas och besvaras olika
För det femte innebär en intervjuundersökning till människor med olika
språk och ursprung i olika kulturer stor risk för feltolkningar av resultat.
Det kan därför ibland vara svårt att veta om skillnader som påvisas mellan infödda svenskar och de aktuella invandrarna är verkliga skillnader
eller beror på kulturskillnader.
•
Rena språkproblem kan innebära svårigheter för intervjupersonen att
förstå frågorna och för intervjuaren att tolka svaren. De flesta intervjupersoner uppger att de har goda kunskaper i svenska språket. Dock har
de invandrare som kommer från Turkiet, i synnerhet kvinnorna, i stor
utsträckning bedömt sina kunskaper i svenska som dåliga.
•
Ibland har professionell tolk anlitats och ibland har man måst lita till en
anhörig som tolk. Missförstånd och misstolkningar kan ha påverkat
svaren vilket i sin tur påverkar analysen. Det gäller framförallt den turkiska gruppen där en femtedel intervjuades via tolk.
•
Intervjuaren har ställt frågorna på svenska men har vid behov visat frågan i skrift översatt till intervjupersonens språk. Intervjupersonernas
utbildningsnivå och läsförmåga varierar vilket kan ha påverkat svaren.
•
Olika kulturers värderingar och förhållningssätt till hälsa, sjukdom och
levnadsvanor kan medföra att intervjufrågan har en annan betydelse för
intervjupersonen än som avsetts. Svaret hänför sig kanske i realiteten till
andra frågor, frågor som inte ställts. Religiösa motiv eller kulturella normer kan även påverka uppgifter som rör alkohol- och tobaksbruk. Intervjufrågorna har delvis validerats på en grupp latinamerikanska invandrare (19) men är i övrigt inte validerade i undersökningar med de här
aktuella invandrargrupperna.
•
Minoriteter inom invandrargrupperna accentuerar språk och kulturskillnader. Mer än hälften av den turkiska invandrargruppen består av olika
minoriteter. Cirka en tredjedel är kurder och en sjättedel assyrier. Även
den iranska invandrargruppen består till en liten del av kurder.
23
2. Invandrare och hälsa
Hälsa och folkhälsa
Det finns ingen entydig definition av vad hälsa är men vi har alla en
uppfattning om det. Synen på hälsa är förknippad med grundläggande
värderingar och kulturmönster och liksom dessa förändras den över tiden.
Nordenfelt definierar till exempel hälsa som förmåga att förverkliga sina
livsmål (20). Begreppet hälsa uttrycker närmast ett tillstånd medan begreppet sjukdom snarare avser en specifik åkomma. Hälsa är mer än frånvaro av sjukdom. Man kan ha en sjukdom men ändå leva ett gott liv och
man kan må dåligt utan att ha symtom på sjukdom. Motsatsparet hälsa –
ohälsa uttrycker en annan dimension än motsatsparet frisk – sjuk.
Begreppet folkhälsa avser det allmänna hälsotillståndet i ett land eller i
en befolkning. Hälsoläget i en befolkning omfattar dock inte endast summan av individernas hälsa utan beror också av hur hälsan fördelas mellan
grupper i befolkningen (21).
Hälsans bestämningsfaktorer
Det är väl känt att många faktorer påverkar hälsan. Förutom människors
genetiska och biologiska förutsättningar har deras fysiska omgivning och
sociala förutsättningar avgörande betydelse. Möjlighet till sjukvård och
omsorg är viktiga faktorer inte minst för livskvaliteten. Människornas egen
livsföring kan vara såväl främjande för hälsan som destruktiv – beroende
på hur man äter, om man röker, om man motionerar etc.
De viktigaste bestämningsfaktorerna för hälsa/ohälsa är ålder, kön, civilstånd, social klass, socialt stöd/nätverk, utbildning, yrke, arbetsmiljö samt
arbete/arbetslöshet och ekonomisk situation. Dessa faktorer är grundläggande i all folkhälsorapportering och används där så är möjligt i analysen i
denna studie.
Hur ohälsa och sjukdom uppstår är en komplex fråga med många svar.
Mekanismerna är bara delvis kända. Många sjukdomstillstånd kan ha flera
orsaker som i sin tur bara verkar tillsammans med vissa andra. Människors sårbarhet tycks bero på i vilken omgivning och under vilka förhållanden de lever och arbetar och på deras uppväxtvillkor och erfarenheter.
Människor som tillhör utsatta grupper har en generell sårbarhet som innebär att de löper större risk att drabbas av sjukdom när de utsätts för
25
påfrestningar. Sårbarheten kan ibland göra sig gällande först efter en viss
tid eller när en viss ålder uppnåtts (22, 23). Det finns studier som pekar på
att förhållanden under barndomen påverkar inte bara barnens hälsa utan
också hälsan senare i livet (24).
En generell sårbarhet skulle således betyda att motståndskraften mot
till exempel rökningens skadliga effekter blir sämre på grund av stress,
dålig nutrition etc. Rökning kan till exempel vara farligare för arbetare som
i sin arbetsmiljö utsätts för hälsofarliga ämnen än för tjänstemän i kontorsmiljö där sådana ämnen inte förekommer. Detta kan bero på en kombination av större sårbarhet och en förstärkt negativ effekt av rökning och
dålig arbetsmiljö. Ohälsan/sjukdomen kanske bryter ut först efter att arbetaren varit exponerad en viss tid, som kan vara olika lång för olika individer. Dessa komplexa mönster gör att man aldrig helt kan förklara orsakerna till viss specifik ohälsa.
Det finns också ett ömsesidigt samband mellan flera av bestämningsfaktorerna för hälsa. Utbildningsnivån påverkar vilket arbete man kan få
som i sin tur påverkar den ekonomiska situationen genom nivån på lönen.
Utbildningen har även betydelse för möjligheten att få arbete om man är
arbetslös som i sin tur är avgörande för den ekonomiska situationen. Utbildningsnivån har också betydelse för en invandrares möjligheter att tillägna sig svenska språket. Språket i sin tur är en viktig faktor för att få
arbete och för att integreras i det svenska samhället. Arbete och ekonomisk situation har betydelse för känslan av trygghet i tillvaron.
Mönstret kompliceras ytterligare av att det sannolikt finns ett ömsesidigt samband mellan hälsa och många av de faktorer som anses påverka
den. Blir man ensam för att man är sjuk eller blir man sjuk av påtvingad
ensamhet? Blir man sjuk av ekonomiska problem eller får man sådana
problem som en konsekvens av sjukdom? I värsta fall kan man tänka sig
en ond cirkel som resulterar i allt sämre hälsa och levnadsförhållanden.
Omvänt kan man vänta sig att allt bättre levnadsförhållanden skapar en
allt bättre hälsa (25–27).
Den samlade forskningen har emellertid visat att vissa faktorer har mer
grundläggande betydelse för hur ohälsa och hälsoskillnader systematiskt
uppträder i en befolkning. Statistiska samband mellan hälsoutfall och dessa
etablerade faktorer ger därför anledning att tro att det också föreligger ett
orsakssamband och att riktningen på detta orsakssamband ibland går att
gissa även i en tvärsnittsundersökning (1, 2, 28, 29).
Sociala och kulturella implikationer och hälsa
Förhållandet mellan hälsa och olika bakgrunds- och omgivningsfaktorer
är således komplext. Bilden kan kompliceras än mer genom att fokuseras
26
på den sociala och kulturella miljöns betydelse. Social och kulturell omgivning samverkar ständigt med andra faktorer och processer. Människor
förhåller sig olika till hälsa och sjukdom, livsstil och levnadsvanor och
hanterar påfrestningar på många olika sätt. Normer och värderingar är
olika i olika miljöer liksom förväntningarna på liv och hälsa. Dessa förhållningssätt skiljer sig mellan arbetare och tjänstemän, mellan män och
kvinnor, mellan generationer, mellan stad och land, mellan regioner inom
länderna och mellan länder och världsdelar (28, 30).
Kulturbegreppet är mycket brett och omfattar olika aspekter av livet.
Kultur kan sägas utgöra den ”världsbild” som människor omfattar och
delar med varandra. Det finns till exempel kulturella variationer vad gäller människors uppfattning om sjukdomar, om kroppens förutsättningar
samt vad åldrande innebär. Attityder till arbete är ytterligare en kulturell
faktor som bör beaktas. Betydelsen av kulturella betingelser vad gäller
sjukdoms- och kroppsuppfattning bland turkiska invandrarkvinnor i Sverige har beskrivits av Lisbet Sachs (31). Forskning om sjukdom och behandling av sjukdomar i ett mångkulturellt perspektiv har fått ökad betydelse (32–34).
Invandring och hälsa
De som utvandrar från ett land till ett annat utgör som regel ett friskt urval,
en så kallad ”healthy migrant effect”, dvs. de är starka och initiativrika
nog att klara många av de strapatser som följer med migrationen. En
migrationsprocess, den må vara påtvingad eller mer eller mindre frivillig,
innebär dock en stor omställning som påverkar individen psykiskt och
fysiskt under hela livet. En dynamisk process startar i det ögonblick då
tanken att bryta upp infinner sig och den avslutas inte förrän i andra eller
tredje generationen efter flyttningen. Tongivande migrationsforskare under
1970-talet såg den europeiska migrationen ur ett ortodoxt, materialistiskt
klassperspektiv (35). Det innebar att drivkrafterna för flytta från ett land
till ett annat enbart var ekonomiska, dvs. motorn var företagens behov av
billig arbetskraft och inte de enskilda aktörerna. Slutsatsen av ett sådant
resonemang blir att ökad ohälsa bland migranter beror på att de tillhör
arbetarklassen och därmed exponeras för sämre arbetsmiljö, och har generellt dåliga levnadsförhållanden. Men tio år senare reviderar samma forskare sin analys. De tillmäter nu även andra faktorer än renodlat materialistiska
betydelse för en migrerande grupps status i samhället, till exempel gruppens
egen historia, ideologi och dess kulturella anpassning till majoritetskulturen
(36). Resonemanget kan leda fram till att social position och migrations-
27
status är oberoende faktorer som påverkar individens hälsa. Migrantens
hälsa påverkas dels av social position i hemlandet, dels av själva migrationen och dels av sociala och kulturella faktorer i det nya hemlandet.
De som är flyktingar påverkas dessutom av mer traumatiska faktorer i
samband med migrationen som flykt undan naturkatastrofer, politisk förföljelse, krig och annat våld. En svensk studie visade att latinamerikanska
flyktingar och sydeuropeiska arbetskraftsinvandrare hade hög risk för
självrapporterad ohälsa jämfört med svenskar. Skillnaderna minskade när
man tog hänsyn till socioekonomisk ställning, utbildning, sociala nätverk
och livsstilsfaktorer (37). Man drog slutsatsen att etnicitet (födelseland),
precis som social position, har en egen kraftull effekt på självrapporterad ohälsa.
Sammansättningen av den utlandsfödda befolkningen i Sverige varierar
från dag till dag eftersom migrationen är en dynamisk process. Det pågår
en ständig rörelse av individer (flyktingar och anhöriga) som migrerar i
båda riktningarna. Av dem som kom till Sverige 1968 hade nästan en femtedel återvänt till hemlandet eller tredje land redan efter två år, och efter
tio år hade mer än två femtedelar återvänt (38). Studier har visat att av
latinamerikanska flyktingar och dem som återvänt till Chile utnyttjade
uppemot hälften läkarvård, vilket endast tre procent i en svensk kontrollgrupp gjorde (19). Av chilenare som levt i exil i Sverige men återvänt till
Chile och bland dem som fortfarande levde i exil hade ungefär var fjärde
utsatts för tortyr. Cirka en tredjedel hade inte anpassat sig till det svenska
samhället genom att lära sig svenska bra. Detta är höga andelar, i synnerhet som det är fråga om ett representativt urval och inte en selekterad
grupp på en psykiatrisk mottagning. En populationsstudie av bosniska
kvinnor 1996 visade att de hade sämre självrapporterad hälsa och sämre
livskvalitet än svenska kontrollpersoner (39). Bosniska kvinnor med dålig
hälsa rapporterade låg livskvalitet i flera avseenden. Det gällde till exempel
boende, uppskattning utanför hemmet, hem- och familjesituation, energi,
sömnproblem och självkänsla.
Andra studier har visat på samband mellan att vara utlandsfödd och att
ha ökad risk att vårdas vid psykiatrisk klinik (40), att begå självmord i
samband med vård för psykisk sjukdom (41), att ha långvarig psykisk
sjukdom (42), för självmordsförsök (43), och självmord (44, 45). I ett par av
dessa studier har man visat att social position och andra socioekonomiska
faktorer inte förklarar den ökade risken för ohälsa hos utlandsfödda (42,
45). Det är anmärkningsvärt att risken att begå självmord i Sverige är större bland män födda i Finland och Ryssland och bland kvinnor som är
födda i Finland, Polen och Ryssland jämfört med i de länder där de är
födda (45). I samma studie fann man att de som kom till Sverige före 1967
löpte större risk att begå självmord än de som kom senare.
28
Andra studier har visat att utlandsfödda har sämre kroppslig hälsa än
svenskar (46). Att vara född i Finland och Sydeuropa är en riskfaktor för
långvarig sjukdom i rörelseorganen oavsett ålder. Bosniska kvinnor 42–59
år i exil i Sverige hade ökad risk för fetma och för bukfetma, och för att
ha en ofördelaktig ”lipid profil” och därmed förhöjd risk för hjärt- och
kärlsjukdomar (47). Vissa studier har funnit att migration och bristande
kulturell anpassning ökar risken för fetma, högt blodtryck, diabetes, rökning och andra riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar (48–50). Andra
undersökningar har påvisat att finska och östeuropeiska kvinnor som bott
flera år i Sverige har en dubbelt så stor risk att dö i hjärt- och kärlsjukdomar som kvinnor i deras hemländer (51).
Flera av de ovan refererade undersökningarna är intressanta och viktiga då de pekat på att både migration och social ställning har betydelse för
hälsan. Brister i de flesta av de refererade europeiska studierna är små studiepopulationer, blandade grupper av utlandsfödda, begränsade geografiska
områden, få sociala faktorer samt bristen på bra indikatorer för kulturell
anpassning.
Denna rapport, som baseras på ett jämförelsevis stort urval av invandrare från fyra olika länder som kom till Sverige under 1980-talet, kan
bidra till att fördjupa kunskapen om framförallt relationen mellan sociala
faktorer, levnadsförhållanden och i någon mån kulturell anpassning och
hälsa i dessa grupper.
29
3. De fyra invandrargrupperna
– en bakgrundsteckning
Detta kapitel illustrerar de fyra invandrargruppernas bakgrund och omständigheterna kring invandringen till Sverige samt deras levnadsförhållanden vid intervjun. Avsnittet bygger på Socialstyrelsens rapporter om
levnadsförhållanden bland invandrare (3) och om social och ekonomisk
förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet (4), vilka
innehåller mer detaljerade data och redogörelser.
Fakta om Chile, Iran, Polen och Turkiet
Här återges ett antal uppgifter om de fyra länderna. Det mesta har hämtats
från Utrikespolitiska institutets skriftserie Länder i fickformat. Uppgifterna är från 1995–96 om inte annat anges. Även invandringens karaktär
under de senaste årtiondena beskrivs.
Invandringen från Chile
Vid årsskiftet 1997/98 var cirka 27 000 chilenare folkbokförda i Sverige
(SCB). Chilenare är den största latinamerikanska gruppen i landet. De
största grupperna bor i
Stockholm
Göteborg
Botkyrka
4 500
1 900
1 400
Malmö
1 300
Norrköping 1 100
Sollentuna
800
Nästan 60 procent har bott i Sverige minst 10 år och 35 procent i 5–10 år.
Knappt tio procent har kommit de senaste fem åren. Av dem som kom
1980 var 60 procent svenska medborgare tio år senare. Motsvarande
gällde för 45 procent av dem som kom 1987.
Den chilenska invandringen till Sverige kan grovt delas in i två
perioder. Den första började strax efter Pinochets statskupp och sträcker
sig fram till omkring 1978. De grupper som aktivt motarbetade Pinochet
utsattes för allt värre förföljelse och perioden domineras av politiska
flyktingar.
Den andra perioden inleddes 1978 och slutade 1989 då Sverige införde
visumtvång för chilenska medborgare. ”Politisk-ekonomiska” flyktingar
31
Läs- och skrivkunnighet: ca 95 %
Chile
2
Yta: 756 626 km
Skolgång: obligatorisk i 8 år
Folkmängd: 14,4 milj inv
Nativitet/ födelsetal: 1,8 %
Invånare/km : 19
Mortalitet/ dödstal: 0,6 %
Andelen invånare i städerna: 86 %
Naturlig befolkningstillväxt: 1,2 %
Huvudstad: Santiago,
Beräknad medellivslängd: män 71 år,
5,8 milj inv (med förorter)
kvinnor 78 år
Folkgrupper: 91,5 % är mestiser
BNP/invånare: 3 685 US dollar (1994)
2
(avkomlingar av vita och indianer),
7 % araukaner (indianer), övriga av i
huvudsak europeiskt ursprung
Olika näringsgrenars andel av BNP
(1994): jord-, skogsbruk och fiske 8 %;
industri och byggverksamhet 25 %; han-
Språk: spanska; i viss utsträckning
indianska språk
del, tjänster, transporter m m 61 %.
Arbetslöshet: officiellt 6,5 % (1997),
Religion: 77 % romerska katoliker, 13 %
i verkligheten högre.
protestanter
dominerar. De som kom i samband med den svåra ekonomiska kris i Chile
som kulminerade 1982 har några viktiga gemensamma drag. De utgör en
ganska homogen grupp: lägre medelklass. De som anlände var ofta unga
par med ett eller två små barn. Majoriteten hade gymnasieutbildning.
Invandringen från Iran
Den iranska befolkningen i Sverige har ökat påtagligt sedan Khomeini
kom till makten i Iran 1979. Vid den tiden var cirka 2 200 iranska medborgare kyrkobokförda i Sverige. De flesta var gäststudenter. Många av dessa
har stannat kvar i Sverige av bland annat politiska skäl. Vid årsskiftet
1983/84 bodde drygt 4 000 iranska medborgare i Sverige. Sedan dess har ett
stort antal iranier sökt asyl i Sverige och flertalet har fått stanna. Mellan
1984 och 1989 beviljades mer än 24 000 uppehållstillstånd. Därefter har
antalet invandrare från Iran minskat kraftigt och sedan 1993 kommer mindre än 1 000 per år.
Vid årsskiftet 1997/98 utgjorde iranierna med nästa 50 000 folkbokförda
i Sverige den tredje största invandrargruppen i landet efter dem som kommit
från Finland och före detta Jugoslavien. De största grupperna bor i
Göteborg
Stockholm
Uppsala
32
9 000
7 500
3 500
Malmö
Linköping
Solna
2 600
1 400
1 200
Iran
Läs- och skrivkunnighet: 63 % (1988)
Yta: 1 648 000 km2
Skolgång: obligatorisk i fem år
Folkmängd: 60,8 milj inv (1993)
Nativitet/ födelsetal: 4,4 % (1991)
Invånare/km : 37
Mortalitet/ dödstal: 0,9 % (1991)
Andelen invånare i städerna:
Naturlig befolkningstillväxt:
57 % (1986)
3,5 % (1991)
Huvudstad: Teheran, 6 milj inv
Beräknad medellivslängd: 65 år (1991)
Folkgrupper: perser ca 50 %, azeri
BNP/invånare: 2 200 US dollar (1992)
(azerbajdzjaner) ca 27 %, kurder ca 10 %,
Olika näringsgrenars andel av BNP
2
balucher, araber, turkmener
(1991/92): jordbruk 24 %, industri, bygg-
Språk: farsi (persiska; officiellt språk),
verksamhet och gruvdrift 28 %, handel,
turkiska språk (främst azeri), kurdiska
tjänster, transporter och övrigt 48 %
Religion: shiamuslimer (statsreligion)
Arbetslöshet: 25–30 % (uppskattat
91 %, sunnimuslimer 8 %
1992)
Majoriteten av iranierna i Sverige är unga. I början av 1990-talet var cirka
30 procent under 18 år och 43 procent 18–34 år. Knappt 6 procent var
över 60 år. Männen är i majoritet. Många unga män for från Iran till
Sverige för att slippa delta i kriget mellan Iran och Irak. Under de senaste
åren har också ett antal kommit in på den svenska flyktingkvoten.
En annan grupp har kommit på grund av familjeanknytning.
Av de iranier som kom till Sverige 1987 var 60 procent svenska medborgare tio år senare. Det är en hög andel med tanke på att det rör sig om
en så ny flyktinggrupp.
Iraniers identitet baseras, i Sverige liksom i hemlandet, mer på etnisk,
religiös eller politisk bakgrund än på iransk grupptillhörighet. Perserna är
den största etniska gruppen. Deras hemspråk är persiska. Den näst största
gruppen är azeri-turkarna eller azerbadjanerna med persiska eller azeriturkiska som hemspråk. Den tredje största gruppen i Sverige är kurderna
vars hemspråk är en sydkurdisk dialekt. Det finns också i Sverige mindre
grupper av turkmener, balucher och armenier.
Invandringen från Polen
Under historiens lopp har täta personkontakter ägt rum mellan Sverige
och Polen av politiska, religiösa och kulturella skäl.
År 1950 fanns i Sverige närmare 7 000 personer med polskt medborgarskap, varav drygt 6 000 med uppehållstillstånd. Endast ett fåtal kunde
33
Polen
Läs- och skrivkunnighet: 98 %
Yta: 312 683 km2
Skolgång: obligatorisk åttaårig grund-
Folkmängd: 38,6 milj inv
Invånare/km2: 123
Andelen invånare i städerna:
62 % (1994)
skola.
Nativitet/ födelsetal: 1,1 %
Mortalitet/ dödstal: 1,1 %
Naturlig befolkningstillväxt: 0 %
Huvudstad: Warszawa,
Beräknad medellivslängd: män 67 år,
1,6 milj inv (med förorter)
kvinnor 77 år
Folkgrupper: polacker 98,7 %,
BNP/invånare: 3 075 US dollar
ukrainare 0,6 %, övriga 0,7 %
Olika näringsgrenars andel av BNP
Språk: polska, minoritetsspråk bl a
(1994): jord-, skogsbruk och fiske 6 %;
ukrainska, vitryska och tyska
industri och byggnadsverksamhet 38
Religion: ca 95 % romerska katoliker;
i övrigt grekisk-ortodoxa, protestanter,
%;handel, tjänster, transporter m m 56 %.
Arbetslöshet: 15 % (april 1996)
samt judar och muslimer.
ta sig hit under 1950-talets första hälft men under andra halvan av 1950talet ökade antalet flyktingar betydligt. Ungefär 250 polacker om året kom
för att stanna under 1956–1958. Efter den antisemitiska kampanj som
följde på sexdagarskriget 1967 följde en ny emigrationsvåg då 2 500 judar
emigrerade till Sverige vilket ökade antalet polacker med judisk härkomst
till mer än 5 000 personer.
Under perioden 1970–1980 underlättades i vissa avseenden för polacker att knyta internationella kontakter. Under denna tid ökade antalet
polacker i Sverige med över 5 500 personer. Bland annat ingicks många
äktenskap över nationsgränserna och antalet polska kvinnor i Sverige
ökade betydligt.
Under solidaritetstiden (augusti 1979– december 1981) fortsatte strömmen av flyktingar och turister från Polen. När krigstillstånd infördes i
december 1981 fick de som befann sig tillfälligt i Sverige möjlighet att få
permanent uppehållstillstånd vilket cirka 3 000 personer utnyttjade. På
grund av krigstillståndet fick många solidaritetsaktivister emigrera till
Sverige på legal väg. I en första våg kom de som släpptes ur interneringslägren innan krigstillståndet upphävdes och en andra våg kom efter
amnestin i juli 1983. Totalt kom 500 ”solidaritetsflyktingar” inklusive familjemedlemmar. Genomsnittligt beviljades 1984–1990 årligen cirka 325
uppehållstillstånd. Därefter har mycket få tillstånd beviljats.
Vid årsskiftet 1997/98 var närmare 40 000 personer som var födda i
34
Polen folkbokförda i Sverige. De utgör den sjätte största invandrargruppen i landet. Ungefär 70 procent har bott i Sverige minst tio år och cirka
10 procent i mindre än fem år. 65 procent av de polacker som kom 1980 var
efter tio år svenska medborgare och av dem som kom 1987 hade tio år senare 47 procent blivit svenska medborgare.
Invandringen från Turkiet
Invandrare från Turkiet utgör en av de största invandrargrupperna i Sverige. Drygt 30 000 personer som var födda i Turkiet var folkbokförda i
Sverige vid årsskiftet 1997/98. De största grupperna bodde i
Stockholm
Botkyrka
Göteborg
5 600
3 300
3 000
Södertälje
Huddinge
Uppsala
2 400
1 400
1 100
Nästan 60 procent har vistats i landet minst tio år och cirka 20 procent
5–10 år. En tredjedel av dem som kom 1980 var efter tio år svenska medborgare och bland dem som kom 1987 hela 55 procent.
Turkiet har gamla traditioner av migration. Före 1960 utvandrade framför allt kristna grupper dels till Libanon och Sovjetunionen dels till Västeuropa och USA. Åren 1948–1950 utvandrade närmare 30 000 judar till
Turkiet
Läs- och skrivkunnighet: ca 82 %.
Yta: 779 452 km2 (varav 23 764 km2 i
Skolgång: obligatorisk i 5 år
Europa)
Folkmängd: 64,3 milj inv
Invånare/km2: 82
Nativitet/ födelsetal: 2,6 % (1994)
Mortalitet/ dödstal: 0,6 % (1994)
Naturlig befolkningstillväxt: 2,0 %
Andelen invånare i städerna: 69 %
(1994)
Större städer: huvudstaden Ankara,
Beräknad medellivslängd: män 69 år,
ca 3,6 milj inv; Istanbul, 9 milj inv
kvinnor 73 år
Folkgrupper: turkar 81 %, merparten av
BNP/invånare: ca 2 700 US dollar
de övriga är kurder. Araber utgör cirka
1,5 %
Olika näringsgrenars andel av BNP:
jordbruk 16 %, industri inkl byggnads-
Språk: turkiska, kurdiska m fl minoritets-
verksamhet 30 %, handel, tjänster,
språk
transporter m m 54 %.
Religion: islam
Arbetslöshet: 8 % är arbetslösa och 7 %
undersysselsatta (officiella siffror 1996)
35
Israel. Efter 1961 möjliggjorde en ny författning för turkar att fritt utvandra för att söka arbete i västvärldens industriländer. I Sverige pågick under
1960-talet, fram till omkring 1970, en massiv arbetskraftsinvandring. Det
var framför allt yngre män utan familjer som kom till Sverige. Mot slutet
av 1960-talet införde dock Sverige restriktioner för att reglera invandringen som därmed avstannade. I stället vidtog i början av 1970-talet en
invandring för att återförena familjerna. Nu var männens hustrur och barn
den huvudsakliga invandrarkategorin. Ett nytt skede inleddes sedan år
1975 genom en massiv invandring av kristna grupper. Till följd av den
infördes visumtvång för turkiska medborgare.
Efter militärkuppen 1980 har det åter skett viss flyktinginvandring
av turkiska medborgare, huvudsakligen fackföreningsfolk, politiker och
aktivister tillhörande olika etniska minoriteter. Åtskilliga av dessa är
kurder. Dessutom pågår ännu en viss anknytningsinvandring från Turkiet.
Några bakgrundsdata
Följande figurer och tabeller visar något av de fyra invandrargruppernas
bakgrund från hemlandet och återger förhållanden som kan ha betydelse
för hälsan i dessa grupper. Eftersom figurerna baseras på urvalet till
undersökningen, dvs. de som kom till Sverige under 1980-talet och var
20–55 år vid ankomsten, är de inte representativa för hela invandrargruppen från respektive land. Figurerna och kommentarerna är i huvudsak
hämtade ur Socialstyrelsens rapport 1999:9 (4).
Stads- eller landsbygdsbor
Invandrare som kom till Sverige på 1980-talet från Chile, Iran, Polen och
Turkiet har vuxit upp i olika miljöer (figur 3.1). De som är födda i Chile
och Iran kommer till största delen från större städer. Få kommer från
landsbygden. Majoriteten av polackerna kommer också från stadsmiljöer
och bara en fjärdedel från landsbygden. Över hälften av invandrarna från
Turkiet kommer från mindre orter eller från landsbygden.
Minoritetstillhörighet
Många av invandrarna från Iran och Turkiet tillhör någon minoritet (figur
3.2). Kurder är den största enskilda minoritetsgruppen i båda dessa grupper. De utgör en så stor del av dem som är födda i Turkiet att de – tillsammans med andra minoriteter – är fler än de etniska turkarna. Av dem
som är födda i Polen eller Chile uppger endast omkring tre procent att de
tillhörde en minoritet i sina respektive hemländer.
36
100
Annan ort el. landsbygd
Medelstor stad
80
Storstad
60
40
20
0
Chile
Iran
Polen
Figur 3.1. Uppväxtort. Procent.
Turkiet
Källa: inv-ULF 96
Annan minoritet
Assyrier
Kurd
Ej minoritet
Turkiet
Iran
Figur 3.2. Minoritetstillhörighet. Procent.
Källa: Inv-ULF 96
Skäl att flytta till Sverige
En klar majoritet av dem som är födda i Chile eller Iran uppgav att de
lämnat sitt land huvudsakligen av politiska eller religiösa skäl. De som är
födda i Polen eller Turkiet anför betydligt mer sällan dessa orsaker (figur
3.3). Män och kvinnor uppger också helt olika skäl. Som framgår av figuren är familjeskäl betydligt vanligare bland kvinnorna.
Utsatt för våld i hemlandet
Många av de studerade invandrarna hade alltså ”politiska eller religiösa
skäl, krig eller politisk oro” som främsta skäl för sin flyttning till Sverige.
Av alla män som kommit till Sverige av sådana skäl har drygt 70 procent
av dem som är födda i Chile antingen själva utsatts för våldshandling eller
har någon nära anhörig som blivit utsatt för våld i hemlandet. Av männen
37
Män
Kvinnor
100
100
90
90
80
80
70
70
60
60
50
50
40
40
30
30
20
20
10
10
0
Chile
Iran
Polen
Turkiet
Politiska eller religiösa skäl;
krig eller politisk oro
0
Chile
Iran
Polen
Turkiet
Familjeskäl
Figur 3.3. Viktigaste skäl för att flytta till Sverige. Procent.
Källa: Inv-ULF 96
som är födda i Iran är andelen 60 procent, drygt 40 procent av dem som
är födda i Turkiet och bland polackerna drygt 30 procent. Bland kvinnorna
är andelarna något lägre (figur 3.4).
Kommit ensam eller med andra
Omkring hälften av invandrarna anlände till Sverige ensamma, utan
familj eller andra släktingar eller vänner. I stort gäller för alla fyra nationaliteterna att de flesta männen kom ensamma medan kvinnorna kom
tillsammans med make, barn eller andra släktingar. En femtedel av
polskorna hade en svensk make eller sambo i Sverige vid ankomsten.
Detta förekom knappast alls bland de kvinnor som invandrade från Chile,
Iran och Turkiet.
Ålder, kön och civilstånd
Invandrare är oftast unga när de kommer till det nya landet (figur 3.5). De
som ingår i studien är mellan 27 och 60 år vid intervjutillfället (de från
Iran är dock mellan 27 och 55 år). De som kom från Polen var något äldre
38
Män
Kvinnor
80
80
70
70
60
60
50
50
40
40
30
30
20
20
10
10
0
Chile
Iran
Polen
Turkiet
Själv eller någon nära anhörig har
utsatts för våld
0
Chile
Iran
Polen
Turkiet
Därav själv utsatt för våld
Figur 3.4. Har själv eller har någon anhörig som varit utsatt för våld.
Procent. Källa: Inv-ULF 96
100
50–60 år
80
27–39 år
40–49 år
60
40
20
0
Chile
Iran
Polen
Turkiet
Hela
befolkningen
Figur 3.5. Åldersfördelning vid intervjutillfället. Procent.
Källa: Inv-ULF 96
39
100
Kvinnor
80
Män
60
40
20
0
Chile
Polen
Iran
Figur 3.6. Könsfördelning. Procent.
Turkiet
Hela
befolkningen
Källa: Inv-ULF 96
40
Ensamstående med
barn i hushållet
30
20
10
0
Chile
Iran
Polen
Turkiet
Kvinnor
hela bef.
Figur 3.7. Ensamstående kvinnor med barn. Procent.
Källa Inv-ULF 1996.
vid ankomsten än de andra grupperna. De flesta var kvinnor (figur 3.6).
Bland iranierna fanns fler unga. Här dominerar männen. Även bland dem
som kom från Turkiet var relativt många unga vid ankomsten till Sverige.
Ytterligare uppgifter om köns- och åldersfördelning finns i avsnittet om
population och urval i bilaga 1.
Vid ankomsten till Sverige var cirka två tredjedelar av invandrarna från
40
Chile, Polen och Turkiet gifta. Av dem som kom från Iran var något färre
gifta vilket hänger samman med deras genomsnittligt lägre ålder.
Skilsmässor är mycket vanligare i de fyra studerade grupperna än bland
svenskar. Den höga andelen gifta vid ankomsten kan tala för att äktenskapet har större betydelse i ursprungsländerna än i Sverige. Studien tyder
dock på att invandrare från dessa länder skiljer sig betydligt oftare när de
bor i Sverige än i hemlandet. Av de 66 procent som var gifta vid ankomsten till Sverige var en tredjedel frånskilda vid undersökningstillfället.
Dock säger undersökningen ingenting om hur många som fortfarande är
gifta med samma person som när de kom till Sverige.
I alla fyra invandrargrupperna finns påfallande många ensamstående
mödrar. Var femte kvinna från Iran, Polen och Turkiet och var tredje från
Chile är en ensamstående mor (figur 3.7).
Utbildningsnivå
Utbildningsnivån varierar mycket mellan de fyra invandrargrupperna.
Flertalet är välutbildade även vid jämförelse med svenskar i motsvarande
ålder. Det gäller i synnerhet dem från Polen och Iran där betydligt större
andelar än svenskar har eftergymnasial utbildning (tabell 3.1). Utbildning
på minst gymnasienivå har drygt 90 procent av invandrarna från dessa två
länder mot cirka 80 procent bland svenskarna vilket är samma nivå som
bland dem från Chile. Utbildningsnivån bland invandrarna från Turkiet är
däremot relativt låg. Omkring två femtedelar har utbildning på minst
gymnasienivå. Här är också skillnaden mellan könen påfallande stor till
kvinnornas nackdel.
Kunskaper i svenska språket
Att kunna svenska är av stor betydelse för möjligheterna att ta sig fram i
det svenska samhället. Kunskaper i svenska språket undersöktes med frågor
kring språkets funktioner: hörförståelse via radio och TV, förmåga att förklara ett ärende per telefon, föra fram sina synpunkter på möten, läsa
böcker på svenska och svara skriftligen på en platsannons. Bedömningen
av svenskkunskaperna har gjorts av invandraren själv. De bästa kunskaperna i det svenska språket har invandrare från Polen följda av dem från
Tabell 3.1. Utbildningsnivå vid intervjutillfället. Procent.
Källa: Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Polen
Förgymnasial
M
24
Kv
19
M
17
Kv
22
M
7
Kv
14
M
5
Kv
5
M
51
Kv
71
Gymnasial
60
62
50
54
44
51
44
48
27
21
Eftergymnasial
17
19
33
24
50
36
51
47
22
8
Chile
Iran
Turkiet
41
Tabell 3.2. ”Dåliga kunskaper i svenska”. Procent.
Födelseland
Chile
Källa Inv-ULF 96
Iran
M
Kv
M
Polen
Turkiet
Kv
M
Kv
M
Kv
38
Dåliga svenskkunskaper
förstå nyheter i TV
12
14
2
9
4
3
14
föra fram synp på möten
25
29
7
25
5
8
25
50
förklara ärende på telefon
14
15
3
9
6
3
16
38
läsa böcker på svenska
21
18
12
15
8
4
25
48
svara skriftligt på platsannons
33
34
17
26
15
10
38
63
Iran. Störst problem med språket har de som kommer från Turkiet (tabell
3.2). Språkkunskaperna avspeglas i utbildningsnivån. De med hög utbildning har sannolikt lättare att lära sig svenska än de med låg utbildning.
Lättast har man att förstå svenska i radio och TV Det gör så gott som
alla från Polen och Iran och 90 procent från Chile och Turkiet. Därefter
kommer i rangordning att förklara sitt ärende per telefon, att läsa böcker
på svenska och att föra fram sina synpunkter på sammanträden. Svårast
tycker man det är att svara skriftligt på en platsannons. Männen förefaller
ha lättare med språket än kvinnorna, undantaget polska kvinnor, som ofta
är gifta med svenska män.
Arbete
Arbete har en nyckelroll för invandrares levnadsförhållanden och för deras
etablering i Sverige. Förutom den självklara rollen som försörjningskälla
har arbetet en rad andra viktiga funktioner. Det ger kontroll över tillvaron,
struktur åt vardagen, erbjuder relationer och sociala kontakter utanför familjen. Det är viktigt för en individs identitet och självkänsla.
De allra flesta i de fyra studerade grupperna hade förvärvsarbete, studerade eller var hemmafruar året innan de invandrade till Sverige. Arbetslöshet i hemlandet var relativt ovanlig. Invandrares höga arbetslöshet och
låga sysselsättning i Sverige har däremot uppmärksammats i många utredningar och i debatten.
Mycket stora skillnader mellan mäns och kvinnors sysselsättning finns
bland dem som är födda i Turkiet, Iran och Chile. Männen förvärvsarbetar i större utsträckning än kvinnorna i respektive grupp. Bland dem som
är födda i Polen är skillnaden mellan män och kvinnor mindre (figur 3.8).
De som står utanför arbetsmarknaden, dvs. de som inte tillhör arbetskraften men studerar, är förtidspensionerade eller hemarbetande, utgör en större
andel av de fyra invandrargrupperna än vad som är fallet bland infödda
svenskar. Särskilt många hemarbetande finns bland kvinnor från Turkiet.
1990-talets ekonomiska kris i Sverige har utsatt vår välfärd för stora
42
Män
Kvinnor
100
100
90
90
80
80
70
70
60
60
50
50
40
40
30
30
20
20
10
10
0
Chile Iran
Polen Turkiet Hela bef.
Förvärvsarbetande
Arbetslösa
0
Chile Iran
Polen Turkiet Hela bef.
Utanför arbetsmarknaden
Figur 3.8. Sysselsättningsstatus 1996 bland invandrare från Chile,
Iran, Polen och Turkiet samt i hela befolkningen.Procent.
Källa: Inv-ULF 96
påfrestningar. Decenniet inleddes med ”negativ tillväxt” och kris i den
offentliga ekonomin. Detta medförde nedskärningar i socialförsäkringarna
och höjda skatter. Samtidigt gick vi från ”full sysselsättning” till arbetslöshet för omkring en halv miljon människor. Särskilt svårt har det varit
för de flyktingar och invandrare med familjer som kom till Sverige under
1980-talet. De har bland annat haft betydande svårigheter att få arbete.
Sammantaget är arbetsmarknadssituationen bättre i storstäderna än i det
övriga landet. I storstadsregionerna är arbetslöshet ovanligare och förvärvsarbete vanligare bland samtliga studerade grupper.
Upplevelse av diskriminering
Upplevelse av diskriminering har belysts genom att de intervjuade fick
bedöma i vad mån de behandlas bättre, lika eller sämre än svenskar i en
rad situationer: när de sökte arbete och på arbetet, när de sökte bostad och
i bostadsområdet, när de sökte lån på banken, när de kom i kontakt
med sjukvården, försäkringskassan, socialtjänsten, polisen och när de gick
på restaurang.
43
Tabell 3.3. Upplevelse av sämre eller mycket sämre bemötande i olika
situationer jämfört med svenskar 1996. Procent. Källa. Inv-ULF96.
Födelseland
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
av arbetsförmedlare
49
36
65
55
44
30
45
43
av arbetsgivare
40
27
66
49
40
25
43
32
av chefen
23
16
21
26
16
12
21
22
av arbetskamrater
17
17
37
34
13
12
14
17
av facket
19
12
16
13
15
6
12
12
När man söker arbete
På arbetet
När man söker bostad
av bostadsförmedlare
24
16
47
36
18
14
23
21
av hyresvärd/bostadsrättsförening
18
12
39
27
18
11
21
16
av hyresvärd/bostadsrättsförening
14
10
22
19
8
5
8
11
av grannar
10
33
26
26
9
6
9
13
33
22
49
44
22
13
35
19
Av läkare på sjukhus
9
8
14
15
10
6
11
9
Av försäkringskassan
12
9
21
14
11
5
13
12
Av socialkontoret eller socialbyrån
25
25
51
22
18
15
27
16
Av polisen
30
16
47
22
16
6
24
9
När man besöker restaurang
15
7
31
21
6
1
23
8
I bostadsområdet
När man söker lån i bank
I de allra flesta situationer anser majoriteten av de invandrare som tillfrågats att de bemöts på samma sätt som svenskar – ett fåtal tyckte till och
med att de blivit bättre behandlade. Men samtidigt är det påfallande
många som anser sig illa bemötta i olika situationer. Det gäller främst i
samband med det bemötande de får på arbets- och bostadsmarknaden
(tabell 3.3).
Två av tre iranska män tycker sig ha blivit sämre bemötta än svenskar
när de söker arbete, och även i andra grupper är andelarna höga, framförallt bland männen. Dock känner sig få av dem som har ett arbete diskriminerade av chef, arbetskamrater eller av den fackliga organisationen.
Fler är missnöjda med kontakter med bostadsförmedlare och hyresvärdar
än med förhållanden i bostadsområdet. När det gäller andra kontakter med
offentliga institutioner är det framförallt på socialkontoret, hos polisen
och när man söker lån i bank som ganska många anser sig sämre behandlade än svenskar. Bemötandet från försäkringskassa, på sjukhus och av
läkare tycks vara bättre. Nästan genomgående är det fler män än kvinnor
44
som känner sig diskriminerade. Det gäller inte minst vid restaurangbesök
där särskilt iranierna känner sig utsatta.
En generell jämförelse mellan de fyra invandrargrupperna visar entydigt att personer från Iran upplever sig sämst behandlade jämfört med
svenskar. Bland dem från Polen är det betydligt färre medan de som är
födda i Chile och Turkiet ofta hamnar däremellan.
45
4. Levnadsvanor
I detta avsnitt belyses några levnadsvanor som ofta utgör riskfaktorer för
ohälsa bland infödda svenskar och bland invandrare från Chile, Iran,
Polen och Turkiet. Dessa levnadsvanor är rökning, ingen motion på fritiden
samt alkoholkonsumtion. Dessutom beskrivs övervikt som kanske kan ses
som en indikator på dåliga matvanor och som också kan vara en effekt av
brist på fysisk aktivitet.
I vilken omfattning flera ohälsosamma levnadsvanor förekommer samtidigt hos en och samma individ redovisas i kapitel 6. Där studeras ansamling
av tre indikatorer på levnadsvanor, nämligen dagligrökning, fetma och ingen
motion på fritiden.
Tobaksrökning
Cigarettrökning anses vara en av de största riskfaktorerna för sjukdom. I
Sverige har vi genom en rad beslut lyckats påverka rökvanorna så allt fler
slutar och färre börjar att röka. Andelen dagligrökare bland svenska män
är idag lägst i Europa. I tabell 4.1 redovisas andelen dagligrökare i de aktuella fyra invandrargrupperna och bland svenskfödda i samma ålder.
Män och i viss mån även kvinnor i de fyra invandrargrupperna är dagligrökare i större omfattning än svenskfödda. Undantag är kvinnor födda
i Iran som är dagligrökare i betydligt mindre utsträckning. Störst andel
dagligrökare finns bland män födda i Turkiet (55 procent) och minst bland
kvinnor födda i Iran (11 procent).
Eftersom andelen yngre personer är mycket större i flera av invandrargrupperna, undantaget polska män, än bland svenskfödda så speglas
Tabell 4.1. Dagligrökare i de fyra invandrargrupperna och bland svenskfödda 27–60 år (åldersstandardiserat) samt i åldersgrupper 27–44 år
och 45–60 år 1996. Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Dagligrökare
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
22
27
34
32
42
11
42
38
55
29
27–44 år
19
26
40
34
46
14
42
41
57
33
45–60 år
26
27
26
29
37
7
41
36
53
23
47
skillnaderna tydligare om man redovisar de absoluta värdena uppdelat på
åldersgrupper än om man visar åldersstandardiserade värden. De åldersgrupper som redovisas är 27–44 år och 45–60 år. Det framgår av tabell 4.1
att andelen dagligrökare bland framförallt yngre, är mycket större bland
de fyra invandrargrupperna (undantaget kvinnor från Iran) än bland
svenskfödda. Andelen dagligrökare är större bland 27–44 åringar än bland
45–60 åringar i samtliga invandrargrupper.
Bland kvinnor födda i Iran, som har en mycket liten andel dagligrökare,
är andelen dubbelt så stor bland de yngre som i den äldre gruppen.
Intressant att notera är att det bland svenskfödda är i den äldre gruppen
som man finner en större andel dagligrökare. I dagens Sverige är det färre
yngre som börjar att röka i varje ny generation.
Män och kvinnor från Polen och Iran har utbildning på eftergymnasial
nivå i betydligt större omfattning än såväl de som kommer från Chile och
Turkiet som svenskfödda. Undantaget kvinnor födda i Turkiet är andelen
högutbildade genomgående större bland invandrargrupperna än bland
svenskfödda.
Bland svenskfödda är andelen dagligrökare störst bland de lågutbildade
och minskar med stigande utbildningsnivå. Detta mönster finns bara bland
män födda i Turkiet. Bland män födda i Polen, Chile och Iran är andelen
dagligrökare minst bland de lågutbildade. Även bland kvinnor födda i
Turkiet och Iran är andelen dagligrökare minst bland de lågutbildade
(tabell 4.2).
Att yngre röker i större utsträckning än äldre, män röker i större utsträckning än kvinnor och att välutbildade ofta röker i större utsträckning än lågutbildade är sannolikt ett mönster som de aktuella invandrarna tagit med
sig från sina respektive hemländer. Samma mönster hade vi i Sverige för
30–40 år sedan. Till följd av ett omfattande förebyggande arbete med lagstiftning, ökad upplysning och insatser för rökfria miljöer har rökvanorna
ändrats påtagligt i Sverige. Det faktum att unga kvinnor från Iran röker i
Tabell 4.2. Dagligrökare i de fyra invandrargrupperna och bland svenskfödda efter utbildningsnivå 27–60 år 1996. Åldersstandardiserade
värden. Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
Förgymnasial
34
44
32
37
(25)
( 0)
(26)
(44)
59
27
Gymnasial
23
30
38
26
54
29
49
46
55
29
Eftergymnasial
11
10
34
35
40
10
34
30
47
(32)
Utbildnings nivå
* Siffrorna inom parentes markerar n < 25.
48
dubbelt så stor omfattning som de äldre från samma land ger anledning att
tro att dessa unga kvinnor fått en mer tillåtande attityd till tobaksrökning
i Sverige. I Iran röker kvinnor traditionellt sett knappast alls.
Övervikt och fetma
Övervikt och fetma beräknas med hjälp av Body Mass Index (BMI)
= vikt i kg /(längd i meter)2
Övervikt anses man ha om ett BMI > 25 < 30 och fetma om ett BMI
> 30, vilket är i enlighet med WHOs norm.
Ex. En person är1,65 m lång och väger 79 kg. BMI=79/(1,65 ✕ 1,65)=29.
Andelen personer med övervikt är störst bland män från Polen och bland
kvinnor från Chile och Turkiet. Män från Polen och Chile är överviktiga i
något större utsträckning än svenskfödda män men män från Turkiet och
Iran mindre ofta. Andelen överviktiga bland kvinnor från Polen är mindre
än bland svenskfödda kvinnor (tabell 4.3).
Bland de yngre är andelen överviktiga störst bland män födda i Chile
och bland svenskfödda män. Mer än hälften av äldre män födda i Polen
och Chile är överviktiga. Både äldre och yngre kvinnor födda i Turkiet
och Chile är överviktiga i större utsträckning än övriga grupper.
Bland de svenskfödda minskar andelen överviktiga med ökad utbildningsnivå (tabell 4.4). Detta mönster återfinns också bland personer födda
i Chile och bland kvinnor födda i Polen och Turkiet.
Fetma är vanligast bland män och kvinnor från Turkiet. Bland männen
från Turkiet är det nästan dubbelt så vanligt med fetma och bland kvinnorna
tre gånger så vanligt jämfört med svenskfödda i samma ålder (tabell 4.5).
Fetma är betydligt vanligare bland de äldre än bland de yngre. Omkring
Tabell 4.3. Överviktiga i de fyra invandrargrupperna och bland svenskfödda 27–60 år (åldersstandardiserat) samt i åldersgrupper. Procent.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Överviktiga
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
44
26
46
36
36
31
48
22
38
36
27–44 år
41
22
43
34
35
31
39
19
36
34
45–60 år
48
31
55
44
41
29
66
30
45
45
49
Tabell 4.4. Överviktiga i de fyra invandrargrupperna och bland svenskfödda efter utbildningsnivå 27–60 år. Åldersstandardiserade värden.
Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
M
Kv
M
Kv
Förgymnasial
45
31
61
Gymnasial
47
28
45
Eftergymnasial
36
21
40
Iran
Polen
M
Kv
43
8
34
39
35
37
Turkiet
M
Kv
M
Kv
23
29
46
36
42
30
44
23
37
24
34
54
19
44
25
Utbildnings nivå
Tabell 4.5. Fetma i de fyra invandrargrupperna och bland svenskfödda
27–60 år (åldersstandardiserat) samt i åldersgrupper. Procent.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
Fetma
7
6
12
17
6
11
10
6
13
20
27–44 år
5
4
9
13
5
4
10
5
9
13
45–60 år
9
9
16
22
7
21
10
8
18
31
Tabell 4.6. Fetma i de fyra invandrargrupperna och bland svenskfödda
efter utbildningsnivå 27–60 år. Åldersstandardiserade värden. Procent.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
Iran
Polen
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Turkiet
Kv
M
Kv
Utbildnings nivå
11
11
16
30
23
15
14
0
10
20
Gymnasial
Förgymnasial
7
7
11
11
4
8
11
7
13
12
Eftergymnasial
3
4
8
11
4
0
9
5
8
5
en tredjedel av kvinnorna från Turkiet i den äldre åldersgruppen är feta
och likaså cirka en femtedel bland kvinnor från Chile och Iran.
Andelen personer med fetma minskar med ökande utbildningsnivå i
nästan alla grupper. Bland män födda i Iran med låg utbildning är nästan
var fjärde fet och bland lågutbildade kvinnor födda i Chile nästan var tredje
(tabell 4.6).
Såväl andelen personer med övervikt som med fetma är genomgående
större bland personer med dåliga kunskaper i svenska med undantag av
polska män.
50
Ingen motion på fritiden
Ingen motion i denna undersökning anses de personer få som på intervjufrågan om omfattningen av motion svarat att de får praktiskt taget
ingen motion alls på sin fritid.
Bland svenskfödda är det vanligare att män inte motionerar på sin fritid än
att kvinnor inte gör det. Detta mönster finns också bland de äldre från
Polen. Bland personer födda i Chile, Turkiet och Iran är det däremot vanligare att kvinnor inte motionerar på fritiden. Nästan hälften av kvinnorna
som är födda i Turkiet motionerar inte på fritiden (tabell 4.7).
Det tycks vara vanligast att inte motionera på fritiden i den äldre åldersgruppen utom bland de kvinnor som kommer från Chile respektive Polen
där det tvärtom är vanligare i den yngre åldersgruppen. Bland de män som
är födda i Sverige, Chile eller Iran tycks det inte vara någon skillnad mellan
åldersgrupperna i detta avseende.
Det är vanligare i samtliga grupper att lågutbildade inte får motion på fritiden än att högutbildade inte får det, män från Chile och Polen undantagna
(tabell 4.8).
Tabell 4.7. Personer 27–60 år som inte motionerar alls i de fyra
invandrargrupperna och bland svenskfödda (åldersstandardiserat) samt
i åldersgrupper. Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Fysiskt inaktiva
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
13
9
25
29
26
34
19
16
38
49
27–44 år
14
7
26
31
26
24
16
18
35
45
45–60 år
12
11
25
28
26
47
24
13
41
55
Tabell 4.8. Personer som inte motionerar i de fyra invandrargrupperna
och bland svenskfödda efter utbildningsnivå 27–60 år. Åldersstandardiserade värden. Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
Förgymnasial
19
15
23
37
62
43
13
23
38
56
Gymnasial
14
9
25
28
24
32
24
20
43
28
6
5
27
28
23
14
15
12
25
20
Utbildnings nivå
Eftergymnasial
51
Andelen personer som inte motionerar på fritiden är genomgående
större bland personer med dåliga kunskaper i svenska utom bland män
födda i Turkiet där det är lika vanligt oavsett kunskaper i svenska.
Alkoholkonsumtion
Ingen alkoholkonsumtion har de som svarat nej på frågan: ”Har Du
under de senaste 12 månaderna druckit minst ett glas folköl, mellanöl,
starköl, starksprit, lättvin, starkvin eller alkoholstark cider?”
Hög alkoholkonsumtion har män som druckit motsvarande 35 gram
100-procentig alkohol eller mer och kvinnor som druckit motsvarande
25 gram 100-procentig alkohol eller mer per dag. Detta motsvarar
4 respektive 3 flaskor vin per vecka, dvs. den nivå då risken för
leverskador börjar bli förhöjd.
Normal alkoholkonsumtion anses de ha vars konsumtion ligger mellan
ovan definierade nivåer.
De frågor som ställts i denna undersökning (Inv-ULF) om alkoholkonsumtion är inte identiska med de frågor som ställts i den ordinarie undersökningen av levnadsförhållanden (ULF). Det är därför vanskligt att jämföra svaren men en jämförelse ger ändå sannolikt en relativt god bild av
hur alkoholkonsumtionen grovt sett skiljer sig mellan invandrargrupperna
och mellan invandrargrupperna och svenskfödda. Frågan om ingen konTabell 4.9. Alkoholkonsumtion bland yngre 27–44 år och äldre 45–60 år
i invandrargrupperna och bland svenskfödda. Procent.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
M
Kv
Chile
M
Iran
Kv
M
Polen
Kv
M
Turkiet
Kv
M
Kv
27–44 år
5
9
18
35
11
58
4
14
22
64
Normal
Ingen alls
84
87
79
65
88
42
92
84
74
36
Hög
10
3
2
0
1
0
4
2
4
1
45–60 år
Ingen alls
Normal
Hög
52
8
12
19
39
11
73
7
18
39
83
85
86
79
60
85
27
90
80
59
15
7
2
2
1
4
0
3
3
2
2
sumtion är identisk i de båda formulären. I tabell 4.9 visas alkoholkonsumtionen bland yngre och äldre.
Det visar sig vara avsevärda skillnader vad avser andelarna som inte
alls konsumerar alkohol. Personer från Chile, Turkiet och Iran har en
betydligt större andel icke-konsumenter än svenskfödda och polacker.
Den allra största andelen icke-konsumenter finns bland personer födda i
Turkiet. Genomgående är det vanligare att vara icke-konsument bland
dem som är äldre, undantaget män födda i Iran och Chile.
Även om konsumtionsnivåerna på grund av olika metodik inte egentligen
går att jämföra mellan invandrargrupperna och svenskfödda så är det nog
ändå klart att de fyra invandrargrupperna har en betydligt lägre andel
högkonsumenter. Man kunde möjligen förväntat sig än större andelar som
inte konsumerar alkohol alls bland invandrarna från Turkiet och Iran eftersom dessa kommer från muslimska länder med en icke tillåtande attityd
till alkoholbruk.
53
5. Hälsa i fyra
invandrargrupper
I detta kapitel belyses hälsan i de fyra invandrargrupperna från Chile, Iran,
Polen och Turkiet. Inledningsvis görs en översiktlig beskrivning och jämförelser med svenskar i samma ålder. Därefter görs en lite utförligare beskrivning av olika slags hälsoproblem. Därpå beskrivs olika faktorer/determinanter och deras betydelse för hälsoutfallet i respektive grupp och
jämförelser görs mellan grupperna. De faktorer som valts är sådana som i
tidigare forskning visat sig ha betydelse för hälsoutfallet. De är även intressanta i folkhälsoperspektivet eftersom de är möjliga att påverka genom förebyggande åtgärder. Slutligen analyseras om de aktuella faktorerna/determinanterna kan förklara skillnaderna i hälsoutfall dels mellan invandrargrupperna, dels mellan svenskfödda och invandrargrupperna.
Det är den självupplevda hälsan som redovisas, den bild man får i personliga intervjuer om människors hälsa (17, 18). De svårigheter som är
förenade med att använda mått på självupplevd hälsa i invandrargrupper
har berörts i första kapitlet.
De mått på ohälsa som redovisas är:
•
•
Egen bedömning av allmänt hälsotillstånd
•
Brister i det psykiska välbefinnandet såsom sömnbesvär, trötthet, ängslan,
oro eller ångest samt nedsatt psykiskt välbefinnande (index).
•
•
Smärta och värk såsom svår värk i rygg, nacke/axlar eller leder.
Förekomst av långvariga sjukdomar och besvär och konsekvenser av
dem för bland annat arbetsförmågan.
Nedsatt funktionsförmåga såsom nedsatt rörelseförmåga, nedsatt syn
eller nedsatt hörsel.
Hälsoutfall och jämförelse med svenskar
Det är stora skillnader i hälsa mellan de fyra invandrargrupperna och infödda svenskar. I så gott som samtliga avseenden som mäts i denna studie
anser sig invandrarna betydligt oftare än svenskarna ha dålig hälsa.
Skillnaderna mellan svenskarna och den polska invandrargruppen är dock
55
Tabell 5.1. Hälsa/ohälsa bland invandrare födda i Chile, Iran, Polen
och Turkiet samt bland infödda svenskar 27–60 år, 1996.
Åldersstandardiserade tal. Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
M
Kv
Chile
M
Iran
Kv
M
Polen
Kv
M
Turkiet
Kv
M
Kv
Allmänt hälsotillstånd
gott eller mycket gott
85
80
75 * 58 * 68 * 47 * 80
71 * 65 * 49 *
någorlunda
12
16
14
19
4
4
har någon lvs
37
42
37
svåra besvär av lvs
12
15
24 * 39 * 18 * 38 * 21 * 21 * 26 * 42 *
med behandling för lvs
18
28
23 * 37 * 21
41 * 19
24
24 * 39 *
neds. arb.förmåga i hög grad 7
9
10 * 19 *
19 * 10
11
15 * 26 *
dåligt eller mycket dåligt
20
19
28 *
11 * 22 * 13 * 25 *
11
22 * 27 *
9 * 10 * 13 * 24 *
Långvarig sjukdom (lvs)
52 * 33
9
55 * 37
38
40
53
Smärta och värk
svår smärta och värk
14
20
31 * 42 * 27 * 45 * 28 * 33 * 31 * 50 *
svår smärta i axlar, nacke
8
13
16 * 31 * 12 * 32 *
svår värk i rygg och höfter
8
11
19 * 29 * 15 * 27 * 17 * 20 * 24 * 33 *
11
23 * 19 * 41 *
svår värk i leder
6
9
13 * 23 * 10 * 26 * 12 * 15 * 15 * 25 *
nedsatt funktion (index)
14
20
nedsatt rörelseförmåga
5
8
rörelsehinder
2
3
svårt bära
2
10
10 * 30 *
svårt gripa
2
7
nedsatt syn
0
1
11
7
Nedsatt funktionsförmåga
nedsatt hörsel
18 * 39 * 13
9 * 18 *
6
3
3
5*
41 * 14
23
18 * 10
11 * 13 * 30 *
3
2
2
24 * 44 *
3
8*
8 * 26 *
7 * 17 *
11 * 22 *
5 * 14 *
2
12 *
2
10 *
6*
9
3*
3*
1
1
1
1
2
2*
9
6
7*
4
7
3*
6*
6
Psykisk ohälsa
trött för jämnan
sömnbesvär
5
11
15 * 25 *
13
19
32 * 42 * 33 * 48 * 20 * 27 * 31 * 50 *
29 * 45 * 21 * 37 * 14 * 28 * 21 * 45 *
huvudvärk
9
19
ängsl, oro el ångest (svår)
2
3
neds. psyk. välbef. (index)
7
14
7
11 * 29 * 10 * 13
20 * 15 * 23 *
4
8
14 * 33 *
9 * 17 *
22 * 33 * 33 * 40 * 15 * 21 * 18 * 31 *
* = Skillnaden gentemot svenskar är statistiskt säkerställd
inte lika stora. Det finns emellertid avvikelser från mönstret. Till exempel
har några av invandrargrupperna hjärt- och kärlsjukdomar och allergier i
mindre utsträckning än infödda svenskar.
Hälsosituationen i de studerade grupperna visas översiktligt i tabell 5.1.
Den är avsedd som en bastabell, som hänvisas till i det följande.
56
Skillnaderna i hälsa är stora inte bara gentemot svenskar utan även
invandrargrupperna emellan. Det är också betydande skillnader mellan
män och kvinnor, i synnerhet bland invandrare från Chile, Iran och
Turkiet. Kvinnorna därifrån uppger ohälsa betydligt oftare än männen och
betydligt oftare än svenska kvinnor i motsvarande ålder. Det gäller främst
förekomst av långvarig sjukdom och sådana besvär som ofta är arbetsrelaterade som nedsatt arbetsförmåga, nedsatt rörelseförmåga och smärtor
och värk i rygg, nacke, axlar och leder. I fråga om psykisk ohälsa är könsmönstret i stort detsamma. Kvinnorna uppger trötthet, sömnbesvär och
ängslan, oro eller ångest i större omfattning än männen. Sömnbesvär är
dock vanliga även bland män från Chile, Iran och Turkiet liksom ängslan,
oro eller ångest samt nedsatt psykiskt välbefinnande (index).
Allmänt hälsotillstånd
Allmänt hälsotillstånd mäts med frågan ”Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd”. Svarsalternativen är mycket gott, gott, någorlunda,
dåligt eller mycket dåligt.
”Ej god hälsa” (less than good health) har de som svarat ”någorlunda”, ”dåligt” eller ”mycket dåligt”. De med ”god hälsa” har i sin tur
svarat ”gott” och ”mycket gott”.
Vid bedömningen av det egna hälsotillståndet vägs såväl fysiska sjukdomar
och besvär, som brister i psykiskt välbefinnande in i bedömningen. I detta
avsnitt redovisas ”ej god hälsa” och ”god hälsa” enligt definitionen i rutan
ovan. Denna definition ”less than good health” är vanlig i internationella
studier och används här eftersom det ger en stabilare bas för analysen än
andra tänkbara indelningar.
Mellan 65 och 85 procent av männen, uppger god hälsa (figur 5.1).
Bland kvinnorna är spännvidden från 47 procent för iranfödda kvinnor till
80 för svenskfödda. Skillnaderna mellan invandrare från Polen och infödda
svenskar är relativt små vad avser allmänt hälsotillstånd enligt den definition som används här.
Ej god hälsa är vanligast bland kvinnorna från Iran och Turkiet – mer
än hälften av dem uppger detta. Det är mer än dubbelt så stor andel som
bland svenskfödda kvinnor. Även bland kvinnor från Chile är andelen
som uppger dålig hälsa anmärkningsvärt stor. Bland män från Turkiet är
andelen som rapporterar ej god hälsa dubbelt så stor som bland svenskfödda män.
57
Figur 5.1. God respektive ej god hälsa. 27–60 år. Åldersstandardiserade tal. Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
58
Faktaruta 1 – Bastal
Antal intervjuer. Invandrare och svenskfödda 27–60 år.
Män
Kvinnor
Sverige Chile Iran Polen Turkiet
Alla
1523 275 197
Ålder
27–39 år
635 145 136
40–49 år
451 104 53
50–60 år
437 (26) ( 8)
Civilstånd
Ensamstående
392
72 70
Sammanboende 1131 203 127
Utbildning
Förgymnasial/
gymnasial
1100 183 99
Eftergymnasial
422
92 98
Otrygghet
Nej
1283 104 68
Ja
226 171 129
Arbete
Har ej
178
76 83
Har arbete
1345 199 114
Svårt klara löp utg
Ja
241 118 97
Nej
1267 157 100
Nära vän
Ja
1077 142 130
Nej
432 133 67
Svenskkunskaper
Dåliga
124 55
Bra
151 142
Diskriminering
Nej
160 62
Ja
115 135
Känsla av sammanhang
Svag
107
75 62
Mellan
477 142 108
Stark
162
52 (24)
Sverige Chile Iran Polen Turkiet
163
285
1509
295 118
405
241
48
89
(26)
170
96
(19)
617
455
437
147 73
119 (38)
(29) ( 7)
166
197
42
143
75
(23)
41
122
(34)
251
329
1180
116 (34)
179 84
120
285
56
185
80
83
222
63
1025
484
224
71
76
42
216
189
221
(20)
104
57
138
143
1078
423
94 (34)
201 82
208
196
95
145
42
121
93
192
234
1275
130
165
69
49
126
279
154
87
42
119
121
160
274
1226
128
167
63
53
102
302
121
118
114
47
200
81
1332
168
172 81
123 (35)
337
67
153
87
(32)
131
143
142
135
160
48
70
75
330
170
71
111
50
174
107
209
86
51
65
332
72
171
69
(32)
106
(22)
89
155
(27)
87 41
151 58
50 (15)
85
234
76
92
104
(22)
114
490
142
Källa: Ulf 96 och Inv-ULF 96. Antalet intervjuer har här fördelats efter de bakgrundsvariabler
som används vid beskrivningen av hälsan och i regressionsanalysen. Minst 40 intervjuer
krävs för en acceptabel säkerhet i procentskattningar (p = < 0.05). De celler vars bas
understiger detta antal anges här med parentes. Skattningar baserade på så små bastal är
mycket osäkra. Det är främst aktuellt i den äldsta åldersgruppen (50–60 år). Vid procentskattningarna slås därför i regel denna åldersgrupp samman med åldersgruppen 40–49 år. I
övrigt gäller att basen i några fall är för liten vad avser män födda i Polen och kvinnor födda
i Iran. I regressionsanalysen utgör de små bastalen ett mindre problem.
59
Faktaruta 2 – Bastal (procent)
Andel intervjuer. Invandrare och svenskfödda 27–60 år.
Män
Kvinnor
Sverige Chile Iran Polen Turkiet
Alla
100
Ålder
27–39 år
42
40–49 år
30
50–60 år
29
Civilstånd
Ensamstående
26
Sammanboende
74
Utbildning
Förgymnasial/
gymnasial
72
Eftergymnasial
28
Otrygghet
Nej
85
Ja
15
Arbete
Har ej
12
Har arbete
88
Svårt klara löp utg
Ja
16
Nej
84
Nära vän
Ja
71
Nej
29
Svenskkunskaper
Dåliga
Bra
Diskriminering
Nej
Ja
Känsla av sammanhang
Svag
14
Mellan
64
Stark
22
100 100
Sverige Chile Iran Polen Turkiet
100
100
100
100 100
100
100
53
38
(9)
69
27
(4)
29
55
(16)
60
34
(7)
41
30
29
50 62
40 (32)
(10) (6)
41
49
10
59
31
(10)
26
74
36
64
25
75
(12)
88
22
78
39 (29)
61 71
30
70
23
77
67
33
50
50
49
51
78
22
68
32
76
24
64
36
53
47
92
(8)
38
62
35
65
65
35
49
51
72
28
32 (29)
68 71
51
49
40
60
28
72
42
58
26
74
33
67
16
84
44
56
58
42
31
69
64
36
43
57
49
51
26
74
43
57
18
82
43
57
54
46
25
75
51
49
52
48
66
34
71
29
71
29
89
11
58 70
42 (30)
83
17
64
36
45
55
28
72
(20)
80
50
50
46
54
41
59
19
81
71
29
58
42
31
69
69
31
62
38
71
29
44
56
82
18
71
29
28 32
53 56
19 (12)
(20)
66
(14)
33
57
(10)
30 36
52 51
17 (13)
22
59
19
42
48
(10)
15
66
19
Källa. Ulf 96 och Inv-ULF 96.
Andelen intervjuer visas uppdelade på de bakgrundsvariabler som använts dels vid beskrivningen av hälsan och i regressionsanalysen. Redovisningsbasen (se faktaruta 1) bör vara minst
40 intervjuer för att ge en acceptabel säkerhet i procentskattningen (p > 0.05). De celler vars
bas understiger detta antal anges här inom parentes. Skattningar baserade på så små bastal är mycket osäkra. Det gäller främst män födda i Polen och kvinnor födda i Iran. I regressionsanalysen utgör de små bastalen ett mindre problem.
60
Långvarig sjukdom
Förekomst av långvarig sjukdom mäts med frågan: ”Har Du någon
långvarig sjukdom, besvär efter olycksfall, något handikapp eller
annan svaghet?” och ”Tar Du regelbundet medicin för någonting?”
De som svarar ”Ja” tillfrågas om vad för slags sjukdomar eller besvär
de har.
Långvariga sjukdomar är vanliga och kan påverka såväl funktionsförmåga
som livskvalitet. En del sjukdomar är av lindrig natur och många av dem
som säger sig ha någon långvarig sjukdom betraktar ändå sitt allmänna
hälsotillstånd som gott.
Bland infödda svenskar har 36 procent av männen och 42 procent av
kvinnorna någon långvarig sjukdom. För männen är det i stort samma
omfattning som för männen i de fyra invandrargrupperna. Däremot uppger
Figur 5.2. Långvarig sjukdom och nedsatt arbetsförmåga därav.
27–60 år. Procent. Åldersstandardiserade tal. Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
61
mer än hälften av kvinnorna från Chile, Iran och Turkiet att de har någon
långvarig sjukdom, vilket är betydligt oftare än svenska kvinnor i samma
ålder. Bland kvinnorna från Polen är det dock ungefär lika vanligt som
bland svenska kvinnor (figur 5.2).
Många har ofta eller hela tiden svåra besvär av någon långvarig sjukdom. Detta är betydligt vanligare i invandrargrupperna (tabell 5.1).
En komplikation av långvarig sjukdom som har betydande konsekvenser för den som drabbas är att arbetsförmågan nedsätts. Något mindre än
hälften av de infödda svenskar som har någon långvarig sjukdom anser att
deras arbetsförmåga nedsätts av den. Även bland män från Iran uppger
ungefär hälften av dem som har någon långvarig sjukdom att de har nedsatt arbetsförmåga och en fjärdedel att den är i hög grad nedsatt. Bland
invandrarna i övrigt är det vanligare, cirka två tredjedelar av dem med
långvarig sjukdom säger att den nedsätter deras arbetsförmåga och så
mycket som cirka en tredjedel att den är i hög grad nedsatt (figur 5.2). I
dessa grupper upplever man således oftare både svåra besvär av sina långvariga sjukdomar och konsekvenser i form av påverkan på arbetsförmågan.
Tabell 5.2. Personer med långvariga sjukdomar (lvs) eller symtom inom
olika sjukdomsgrupper 27–60 år. Procent. Åldersstandardiserade tal.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
3
5
1
4
4
9
2
4
4
5
1
1
1
1
0
0
1
1
2
2
2
3
5 * 10 *
6 * 18 *
5*
5
4
6*
Lvs nervsyst. o sinnesorganen 6
4
5
6
4
9
5
4
6
9*
Lvs cirkulationsorganen
6
6
2
5
1
7
7
4
5
3
därav hjärtsjukdom
2
1
0
1
0
1
3
2
2
2
därav högt blodtryck
4
5
2
3
0
3
5
1*
3
1
Lvs andningsorganen
5
6
5
7
2
1
3
2*
3
6
därav bronk/emfysem/astma 3
4
2
5
1
1
0
2
2
5
3
4
8*
11 *
9*
8*
2
3
0
0
2*
4*
2
1
1
1
Lvs endokrina
därav diabetes
Lvs psykisk sjukdom
Lvs matsmältningsorganen
därav magsår
10 * 10 *
6*
5*
Lvs urinorganens sjukdomar
1
2
2*
5*
3*
4
0
2
2
4
Lvs hudsjukdomar
2
2
1
2
2
1
1
2
2
1
Lvs rörelseorganen
14
19
16
28 * 17
18
22 * 32 *
6
8
6 * 10 * 10
17 * 18 *
6
5
därav ryggvärk
Lvs skador och förgiftning
27 * 14
12 * 13 *
7
11 *
6
* = Skillnad gentemot svenskar är statistiskt säkerställd.
62
2
8
7
4
4
3
Olika sjukdomsgrupper
De långvariga sjukdomar och besvär som uppgetts av de intervjuade har
kodats med hjälp av en kodlista som baseras på Socialstyrelsens klassifikation av sjukdomar (ICD 9). Underlaget medger endast redovisning av
större sjukdomsgrupper (tabell 5.2). Språkproblem och kulturskillnader
mellan grupperna kan ha påverkat svaren vilket gör att tabellen måste tolkas
med stor försiktighet. Den kan dock väcka frågor som stimulerar till fördjupade studier.
Sjukdomar i rörelseorganen är vanliga bland både män och kvinnor.
Det är ingen skillnad mellan svenska män och män från Chile, Iran och
Polen medan däremot turkiska män har sjukdomar i rörelseorganen oftare
än infödda svenska män. Kvinnor från Chile, Turkiet och Iran har sjukdomar i rörelseorganen i avsevärt större omfattning än svenska och polska
kvinnor (tabell 5.2). Detta stämmer också med den bild som kommer fram
om omfattningen av nedsatt rörelseförmåga, nedsatt arbetsförmåga och
smärta och värk, tillstånd som ofta följer med denna typ av sjukdomar.
Hjärt- och kärlsjukdomar tenderar att vara vanligare bland infödda
svenskar, bland män från Polen och bland kvinnor från Iran än i övriga
grupper (tabell 5.2). Detta stöds även av analyser av dödlighet (10).
Någon statistiskt säkerställd skillnad avseende sjuklighet mellan svenskar
och invandrare från Turkiet kan inte konstateras. En sådan hade man
eventuellt kunnat förvänta eftersom Turkiet är ett medelhavsland och tidigare studier har visat att hjärt- och kärlsjukdomar är mindre vanliga i medelhavsområdet (9). Det antas bero på att man i stor utsträckning använder
omättat vegetabiliskt fett och att kosten överhuvudtaget i dessa länder innehåller mer grönsaker. Invandrare från dessa områden bibehåller sannolikt ganska länge sitt kosthåll även i ett nytt land.
Psykisk sjukdom eller psykiska besvär rapporteras oftare av samtliga
fyra invandrargrupper än bland svenskar, i synnerhet av invandrare från Iran
och Chile och särskilt bland kvinnorna. De som är födda i Chile, Iran och
Turkiet har också oftare sjukdomar i matsmältningsorganen, som till exempel magsår än infödda svenskar och även än invandrare från Polen (tabell
5.2).
63
Allergi och astma
Förekomst av allergi och astma har mätts med följande frågor:
Hösnuva: ”Får du rinnande och kliande näsa och ögon i samband med
lövsprickning, gräsblomning eller vid kontakt med pollen eller pälsdjur?
Astma: Får du astma vid kontakt med pollen eller pälsdjur?
Matallergi: Har du någon matallergi (reagerar på till exempel ägg,
fisk, nötter, frukt?)
Intervjupersonerna har även tillfrågats om deras barn har allergi eller
astma.
Allergi överhuvudtaget, hösnuva och astma och även allergisk astma är
vanligast bland de chilenska invandrarna och särskilt bland de chilenska
kvinnorna. Invandrarna från Chile uppger allergi och astma i större
omfattning än svenskfödda med undantag av eksem, som chilefödda kvinnor har i mindre omfattning än infödda svenska kvinnor. Kvinnor från
Turkiet uppger oftare svår allergisk snuva, svår astma och svåra besvär av
eksem än infödda svenska kvinnor. Invandrarna från Iran rapporterar
Tabell 5.3. Allergi, överkänslighet och astma. 27–60 år. Åldersstandardiserade tal. Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
Iran
Polen
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
(exkl matallergi)
35
44
40
49
20
36
Har hösnuva
18
20
21
33 *
11 * 10
4
5
5
12
21
2
3
15
20
1
Turkiet
Kv
M
Kv
25
32
27
41
14
15 *
9
21
4
4
9
15 * 13
24
Har någon allergi
svåra besvär
annan allergisk snuva
svåra besvär
Eksem
svåra besvär
Astma
10 * 15 *
14
4
18
6
1
1
2
12
14 *
8
8
3
2
2
4*
2
1
1
3
3
8*
14 *
5
7
7
svåra besvär
1
1
3*
tar medicin
3
5
allergisk astma
3
4
Matallergi**
3
4*
13 * 13
11 *
15
1*
6
3
3*
2*
3
5*
0
0
1
1
1
6*
6
11 *
1
4
3
2*
2
7
5
10 *
0
2
1
1*
2
5
8
12
5
9
3
5
7
6
**= Uppgift om matallergi finns ej för infödda svenskar
* = Skillnaden gentemot svenskar är statistiskt säkerställd
64
2
8*
3*
23
5
dessa åkommor i minst omfattning och mindre än svenskfödda. Även
kvinnor från Polen har allergi och astma i mindre omfattning än svenskfödda kvinnor (tabell 5.3).
Allergi hos föräldrar och deras barn
I undersökningen ställdes även frågor om förekomst av allergier hos de
intervjuades barn. En analys av allergier hos barnen och deras föräldrar
visar att bland föräldrarna var förekomsten av hösnuva klart högst i den
chilenska gruppen (29 procent), medan skillnaderna var förhållandevis
små mellan övriga grupper. Barnen i de chilenska, polska, och svenska
grupperna hade den högsta förekomsten av hösnuva, medan det var betydligt mindre vanligt i de turkiska och iranska grupperna (figur 5.3)
Även i fråga om rapportering av allergisk astma är skillnaderna mellan
de fem grupperna anmärkningsvärt stora (figur 5.3). Allergisk astma rapporteras oftast bland barn och föräldrar i den chilenska gruppen, medan
både barn och föräldrar i de iranska och turkiska grupperna har en klart
lägre förekomst än den svenskfödda gruppen. I den polska gruppen, där
över hälften av barnen har en svensk förälder, har föräldrarna en mycket
låg förekomst av allergisk astma, medan barnen rapporteras ha en förekomst som är jämförbar med de barn som har enbart svenskfödda föräldrar.
Figur 5.3. Förekomst av hösnuva och av allergisk astma hos barn
och föräldrar efter födelseland 1996. (Föräldrar i åldern 27–60 år,
barn i åldern 3–15). Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
65
Varför varierar risken att drabbas av pollen och
pälsdjursallergier mellan olika etniska grupper i Sverige?
Huruvida skillnaderna mellan de olika etniska grupperna kunde förklaras
av kända riskfaktorer för allergier såsom ålder, kön, antal barn i familjen,
hemvist i norra Sverige eller tätort och rökvanor hos föräldrar har undersökts men så visade sig inte vara fallet (52). Det kan inte uteslutas att en
avsevärd del av skillnaderna mellan grupperna beror på språk- och kulturskillnader men detta förklarar inte varför barn till polska föräldrar har
astma i så stor omfattning jämfört med sina föräldrar. Vad som benämns
allergi är inte självklart samma sak hos en intervjuperson från Chile och
en från Turkiet, liksom det sannolikt inte uppfattades som samma sak av
en svenskfödd vuxen på 1970-talet som 1996. Kunskapen om vad som
anses vara allergi i en befolkning påverkar hur många som känner igen
sina allergiska symtom och därmed benämner dem just som allergier och
inte till exempel som kliande ögon eller hosta. Flera andra studier, med
annan metodik (53, 54), har dock visat liknande skillnader mellan olika
etniska grupper i Nordeuropa, vilket gör det mindre sannolikt att skillnaderna bara skulle avspegla sådana metodsvårigheter.
Förklaringen till skillnaderna i förekomst av allergier mellan olika
etniska grupper i Sverige bör antagligen sökas i den allt mer mångfacetterade vetenskapliga diskussionen om betydelsen av genetiskt arv och
miljöfaktorer för utveckling av allergier (55). Den snabba ökningen av
allergiska sjukdomar i västvärlden under de senaste 30 åren gör det troligt
att miljö och livsstilsfaktorer spelar en viktig roll för uppkomsten av allergier. Å andra sidan är det väl belagt att risken att drabbas av allergier är
mycket större hos barn som har allergiska föräldrar, vilket tydligt pekar på
betydelsen av genetisk disposition för utveckling av allergier. Det förefaller inte särskilt sannolikt att den yttre miljön, som bostäder eller miljöföroreningar, kan förklara skillnaderna i förekomst av allergier mellan olika
etniska grupper i Sverige. Däremot kan de mycket väl tänkas förklaras av
skillnader i livsstil, som till exempel kost och hygienvanor, liksom av
olika förekomst av arvsanlag med hög risk för allergier.
66
Psykiskt välbefinnande – psykisk ohälsa
Psykiskt välbefinnande/psykisk ohälsa mäts med flera frågor. Intervjupersonerna får frågor om de under de senaste två veckorna känt sig
påfallande trötta på morgnarna, på dagen och/eller om kvällarna, om
de haft besvär med sömnen eller om de haft återkommande huvudvärk?
Vidare tillfrågas de om de har besvär av ängslan, oro eller ångest.
Nedsatt psykiskt välbefinnande/psykisk ohälsa har även mätts med ett
index (GHQ 12). Det baseras på General Health Questionnaire och används sedan många år internationellt för att mäta nedsatt psykiskt välbefinnande. Intervjufrågorna kartlägger i första hand tillstånd med ångest och nedstämdhet som påverkar funktionsförmågan och som uppstår
till följd av aktuella påfrestningar. Frågorna mäter inte förekomst av allvarliga psykiska störningar som exempelvis psykotiska sjukdomstillstånd. Metoden har utvärderats i flera länder och har visat sig vara ett
säkert sätt att mäta lättare psykiska störningar i en befolkning (56).
Figur 5.4. Sömnbesvär, återkommande huvudvärk eller trötthet.
27–60 år. Åldersstandardiserade tal. Procent.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
67
Betydligt större andel än som uppger psykisk sjukdom (tabell 5.2), svarar
på direkt fråga att de har svåra besvär av ängslan, oro eller ångest.
Vanligast är det bland dem som är födda i Iran, både bland män (15 procent) och kvinnor (23 procent), men även bland kvinnorna från Chile (20
procent) och Turkiet (17 procent).
Betydligt fler har brister i det psykiska välbefinnandet som tar sig
uttryck i sömnbesvär. Även trötthet och återkommande huvudvärk är vanligt förekommande (figur 5.4)
De senaste folkhälsorapporterna från Socialstyrelsen 1997 (1, 2) och
från Stockholms läns landsting 1998 (57) visar att det psykiska välbefinnandet har försämrats i befolkningen under 1990-talet. Ökad arbetslöshet,
ökad ekonomisk stress och ökande arbetskrav har visats ha samband med
den psykiska hälsan och kan delvis förklara ökningen av psykiska besvär.
Dessa faktorer visar sig i olika grad ha samband med den psykiska hälsan
även bland invandrarna i denna undersökning. Andra faktorer, såsom att
känna en hög grad av oro, att uppleva sig som diskriminerad, att ha dåliga
Figur 5.5. Nedsatt psykiskt välbefinnande (index) samt svår ängslan,
oro eller ångest. 27–60 år. Åldersstandardiserade tal. Procent.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96
68
kunskaper i svenska, att inte känna sammanhang i tillvaron är förhållanden som särskilt invandrare drabbas av och som visar samband med det
psykiska välbefinnandet.
Det psykiska välbefinnandet kan påverkas av kroppsliga sjukdomar –
som då också påverkar hur man bedömer sitt psykiska hälsotillstånd –
men kan också vara helt oberoende av sådana. Nedsatt psykiskt välbefinnande ses långt ifrån alltid som sjukdom. Det är mindre vanligt att i de här
aktuella åldrarna uppge en sjukdom som klassificeras under rubriken
”psykisk sjukdom” (tabell 5.2). Bland svenskar rapporterade endast ett
par procent sådan sjukdom medan det var vanligare i samtliga fyra invandrargrupper och i synnerhet bland kvinnorna från Iran (18 procent) och
Chile (10 procent). Man måste vara medveten om att denna skillnad,
åtminstone till en del, kan vara föranledd av olika tolkning av intervjufrågan
beroende på språkliga och kulturella olikheter.
Nedsatt psykiskt välbefinnande enligt index har 7 procent av svenskfödda män och 14 procent av svenskfödda kvinnor. Alla fyra invandrargrupperna har även enligt detta mått påtagligt sämre psykisk hälsa än de
svenskfödda. Allra mest gäller det den iranska gruppen där var tredje man
och två av fem kvinnor har nedsatt psykiskt välbefinnande. Var tredje
kvinna från Chile och Turkiet har nedsatt psykiskt välbefinnande enligt
detta indexmått (figur 5.5).
Invandrarnas sämre psykiska hälsotillstånd framgår även av att sömnmedel och annan psykofarmaka används betydligt oftare än bland svenskar (tabell 5.4). Mellan 5 och 8 procent av chilenska, iranska och turkiska
kvinnor använder sömnmedel, nervlugnande och/eller antidepressiva
Tabell 5.4. Användande av medel mot sömnsvårigheter och oro.
27–60 år. Procent. Åldersstandardiserade tal. Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
M
Iran
Kv
M
Polen
Kv
M
Turkiet
M
Kv
Kv
M
Kv
regelbundet
1
1
2*
6*
2*
1
2*
2*
7*
tillfälligt
1
2
3*
5*
3 * 15 *
3*
5*
2
5*
regelbundet
1
1
2*
7*
3*
4*
1
1
3*
5*
tillfälligt
0
1
1
3*
1
4*
1
3*
1
4*
regelbundet
1
2
3
8*
2
7*
1
5*
3*
4*
tillfälligt
0
0
1*
3*
2*
7*
2*
1
2*
2
Använt sömnmedel
5*
Använt nervlugnande medel
Använt antidepressiva medel
*= Skillnaden gentemot svenskar är statistiskt säkerställd
69
mediciner regelbundet. Det är även vanligare att såväl män som kvinnor i
de fyra invandrargrupperna använder dessa medel tillfälligt. Det kan jämföras med att 1–2 procent av infödda svenskar uppger att de regelbundet
använder antidepressiva medel eller regelbundet eller tillfälligt använder
sömnmedel, nervlugnande eller antidepressiva medel.
Smärta och värk
Smärta och värk mäts med frågan om den intervjuade har något av följande besvär. Svarsalternativen är ”ja svåra”, ”ja lätta” eller ”nej”.
• Värk i skuldror, nacke eller axlar
• Värk i rygg eller höfter eller ischias
• Värk eller smärtor i händer, armbågar, ben eller knän.
Med svår smärta och värk överhuvudtaget, här sammanvägt till ett
index, avses att man uppgivit sig ha svåra besvär av något eller flera
av de slag som nämns ovan.
Smärta och värk är vanligt men betraktas oftast inte som sjukdom. Många
värktillstånd i ländrygg eller höfter, nacke eller axlar, värk och smärtor i
händer, armbågar ben eller knän är dock symtom på sjukdomar i rörelseorgan och leder. Samtliga värktillstånd är vanliga bland både män och
kvinnor men är betydligt vanligare bland kvinnorna såväl i den svenska
befolkningen som bland invandrarna. Värk i nacke och axlar dominerar
bland kvinnorna medan ryggvärk dominerar bland männen.
Största andelen med värk finns bland kvinnor från Turkiet där 40 procent har svår värk i nacke och axlar och en tredjedel har svår ryggvärk.
Värk är även vanlig bland kvinnor från Chile och Iran där cirka en tredjedel har värk i nacke och axlar och nästan lika många har svår ryggvärk.
Även män från Turkiet har värk i rygg och nacke i relativt stor omfattning
(cirka 20 procent).
Värk och smärttillstånd av denna art är ofta arbetsrelaterade. En fysisk
arbetsmiljö med tungt arbete och olämpliga arbetsställningar orsakar ofta
denna typ av besvär. Även psykiska arbetsmiljöfaktorer, såsom höga krav
i kombination med bristande möjligheter att påverka arbetssituationen har
visat sig vara betydelsefulla (58).
I denna undersökning kan detta inte mätas på ett tillfredsställande sätt.
De faktorer som mäter arbetsmiljön visar inte just några samband med
värk och smärttillstånd. Frågorna har ställts endast till dem som har ett
arbete och det kan röra sig om för kort tid för att deras arbetsmiljö skulle
70
Figur 5.6 Svår smärta och värk överhuvudtaget samt svår värk i
nacke, axlar och svår värk i rygg eller höfter. 27–60 år. Åldersstandardiserade tal. Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
ha påverkat hälsan. Å andra sidan kan de som saknar arbete vid intervjutillfället mycket väl ha ådragit sig arbetsrelaterad smärta och värk i ett
tidigare arbete. De faktorer som i analyserna här främst visar samband
med svår smärta och värk är dels utbildning, dels också intervjupersonens
ekonomiska situation. Det går dock inte att säkert säga något om sambandens riktning.
Funktionsnedsättningar
Hörsel och syn
Syn, hörsel och rörelseförmåga är centrala funktioner för ett aktivt liv.
De främsta orsakerna till nedsättning av dessa funktioner är åldersförändringar. Det är också framför allt äldre som har sådana funktionsnedsättningar.
71
Nedsatt syn har den som svarar nej på frågan ”Kan Du utan svårighet
se att läsa vanlig text i en dagstidning med eller utan glasögon?”
Nedsatt hörsel har den som svarar nej på frågorna ”Kan Du utan
svårighet höra vad som sägs i samtal mellan flera personer samtidigt
(med eller utan hörapparat)?”
Nedsatt syn som den mäts här är ganska sällsynt i dessa förhållandevis
låga åldrar. En procent av invandrarna från Iran respektive Polen uppger
nedsatt syn, vilket är samma omfattning som bland jämnåriga svenskar.
Något fler av invandrarna från Chile och Turkiet har nedsatt syn (figur 5.7).
Nedsatt hörsel i form av oförmåga att höra samtal mellan flera olika
personer även med hörapparat är vanligare bland män än bland kvinnor.
Av svenskfödda män har 12 procent sådan hörselnedsättning. Det är något
vanligare än i invandrargrupperna (figur 5.7). Även svenskfödda kvinnor
har hörselnedsättning oftare än kvinnor från de fyra aktuella länderna.
Nedsatt hörsel är betydligt vanligare om man har ett arbetaryrke där
man till exemel utsätts för buller än om man har ett tjänstemannayrke. Det
är också tydligt att lågutbildade har sämre hörsel än högutbildade vilket
sannolikt sammanhänger med att lågutbildade återfinns i arbetaryrken.
Någon enkel förklaring till varför svenska män och kvinnor skulle ha
hörselnedsättning i så stor omfattning jämfört med männen i de fyra
Nedsatt hörsel
Nedsatt syn
15
15
10
10
5
5
0
Sverige Chile
Iran
Polen Turkiet
Män
0
Sverige Chile
Iran
Polen Turkiet
Kvinnor
Figur 5.7. Nedsatt hörsel och syn. 27–60 år. Åldersstandardiserade
tal. Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
72
invandrargrupperna är svår att finna. Förebyggande åtgärder mot buller
exempelvis i arbetsmiljön har varit omfattande och framgångsrika i Sverige. Möjligen har fler av svenskarna genomgått hörseltest och har därför
oftare en konstaterad hörselnedsättning. Tänkbart är att svenskar i större
utsträckning har varit utsatta för skadliga ljudkällor i vardagen av typ hög
musik på diskotek, gym etc, men detta borde i så fall även ha påverkat
kvinnornas hörsel.
Rörelseförmåga
Nedsatt rörelseförmåga sägs de ha som inte kan springa 100 meter
om de har bråttom.
Rörelsehinder har man om man dessutom inte kan stiga på en buss
obehindrat och/eller ta en kortare promenad i rask takt.
Med nedsatt funktionsförmåga (index) avses här att man har i hög
grad nedsatt arbetsförmåga och i hög grad nedsatt rörelseförmåga
och/eller svårt att bära 5 kg 10 meter.
Figur 5.8. Nedsatt rörelseförmåga och rörelsehinder. 27–60 år.
Åldersstandardiserade tal. Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
73
Figur 5.9. Nedsatt funktionsförmåga (index). 1996. Åldersstandardiserade tal. Procent. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96
Kvinnor har nedsatt rörelseförmåga betydligt oftare än män, i synnerhet
kvinnor från Turkiet av vilka nära en tredjedel har detta. Även bland kvinnorna från Chile och Iran är det vanligt och gäller nära en femtedel av dem
(figur 5.8).
Rörelsehinder, dvs. att man inte kan ta en kort promenad i rask takt eller
stiga på en buss, är också vanligast bland kvinnor från Turkiet av vilka 8
procent uppger sådan oförmåga. Näst vanligast är det bland kvinnor från
Chile (5 procent). Av övriga uppger 2–3 procent av både kvinnor och män
rörelsehinder .
Att ha svårt att bära 5 kg en kortare sträcka är ett annat mått på nedsatt
funktionsförmåga. Även detta är vanligt förekommande bland kvinnorna.
En tredjedel av de kvinnor som kommer från Turkiet och en fjärdedel av
dem från Iran har sådana svårigheter.
Nedsatt funktionsförmåga enligt index har cirka 40 procent av kvinnorna från Chile, Iran och Turkiet, vilket är dubbelt så stor omfattning
som bland kvinnor från Polen och infödda svenska kvinnor. Även bland
män från Turkiet är nedsatt funktionsförmåga vanlig (figur 5.9)
74
Sammanfattning – hälsoutfall
Det är således stora skillnader i självrapporterad ohälsa, med de mått som
används här, mellan infödda svenskar och de fyra invandrargrupperna från
Chile, Iran, Polen och Turkiet (figur 5.10). Svenskarna har i allmänhet
bättre hälsa än invandrarna. Invandrare från Polen avviker i hälsohänseende minst jämfört med infödda svenskar, de har sämre hälsa än dessa
men i de flesta avseenden bättre hälsa än de övriga tre grupperna. Kvinnorna har sämre hälsa än männen i samtliga studerade grupper inklusive
svenskar. Det gäller i synnerhet kvinnorna från Chile, Iran och Turkiet
0
Figur 5.10. Olika typer av ohälsa i de fyra invandrargrupperna samt
svenskfödda. 27–60 år. Åldersstandardiserade tal. Procent.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
Bakgrundsfaktorer och hälsa
I föregående avsnitt beskrevs, efter kontroll av åldersfaktorn, omfattningen
av olika slags hälsoproblem i åldrarna 27–60 år bland de fyra invandrargrupperna från Chile, Iran, Polen och Turkiet och bland infödda svenskar.
75
Figur 5.11 a. Ej god hälsa – Utbildning. Procent.
Figur 5.11 b. Ej god hälsa – Arbete. Procent.
Figur 5.11 c. Ej god hälsa – Svårt att klara löpande utgifter. Procent.
Källa ULF 96 och Inv–ULF 96.
Figur 5.11 d. Ej god hälsa – Otrygghet. Procent.
40
Figur 5.11 e. Ej god hälsa – Svenskkunskaper. Procent.
Figur 5.11 f. Ej god hälsa – Diskriminering. Procent.
Källa ULF 96 och Inv–ULF 96.
77
I detta avsnitt visas hur utfallet av de använda måtten på ohälsa fördelar
sig på ett antal bakgrundsfaktorer. Dessa är kön, ålder, civilstånd och
utbildning, otrygghet, ekonomiska problem, sysselsättningsstatus, socialt
stöd, svenskkunskaper och diskriminering samt känsla av sammanhang.
Tabeller över fördelningarna presenteras i bilaga 2. Där framgår hur
stor andel av dem med en viss bakgrund, som uppger att de har ett visst
slags ohälsa. Inte oväntat har en större andel av dem med ogynnsamma
förutsättningar signifikant sämre hälsa än de med goda förutsättningar.
Det gäller för samtliga bakgrundsfaktorer. Mellan de olika bakgrundsfaktorerna finns ett ömsesidigt beroende. Nivån på utbildning påverkar
exempelvis möjligheterna att få arbete som i sin tur påverkar den ekonomiska situationen. Utbildningsnivån har också betydelse för möjligheten
att lära sig svenska som i sin tur påverkar möjligheten att få arbete.
Upplevelsen av att känna sig diskriminerad påverkar känslan av trygghet
som i sin tur kan påverka känslan av sammanhang i tillvaron etc, etc.
Som illustration visas i grafisk form allmänt hälsotillstånd definierat
som ”ej god hälsa” fördelat efter olika bakgrundsfaktorer (figur 5.11
a–f). Så som mönstret visar sig här ser det genomgående ut för alla här
använda hälsomått. Detta gäller i stort sett oavsett födelseland och oavsett kön.
Hur mycket betyder olika faktorer/determinanter?
I samtliga tidigare beskrivningar och tabeller över procentskattningar i
denna rapport har ålderns inverkan på fördelningen eliminerats genom
åldersstandardisering efter svenskarnas åldersfördelning. Att ett antal faktorer/determinanter visar samband med de olika hälsomåtten framgår av
bilaga 2. Vi vet även att de sinsemellan påverkar varandra.
I detta följande avsnitt har varje faktors enskilda betydelse för de olika
typerna av ohälsa översiktligt undersökts medelst regressionsanalys. I
stort samma faktorer som använts vid procentskattningarna ingår även i de
regressionsmodeller som används här. Faktorerna har grupperats efter om
de kan betecknas som bakgrundsfaktorer, sociala faktorer eller invandrarspecifika faktorer. Modellerna får betraktas som relativt grova men tjänar
sitt syfte i denna rapport och kan inspirera till fördjupade analyser.
De aktuella faktorerna som valts är sådana som i tidigare studier visat
sig ha betydelse för hälsoutfallet. Dessa faktorer är också intressanta i ett
folkhälsoperspektiv, dvs. de kan gå att påverka med förebyggande åtgärder.
De olika faktorernas/determinanternas betydelse för de här aktuella hälsoindikatorerna anges med oddskvoter (se faktaruta 3).
I bakgrundsmodellen visas oddskvoter för ”kön, ålder, civilstånd och utbildning” då dessa faktorer samtidigt ingår i regressionsmodellen. I nästa
steg har de sociala faktorerna ”otrygghet, ekonomiska problem, sysselsätt-
78
Faktaruta 3 – Modeller för regressionsanalysen
Med hjälp av regressionsanalys har ett antal faktorer/determinanter studerats som kan ha
betydelse för hälsoutfallet, dels för respektive nationalitetsgrupp för sig, dels för att jämföra
länderna med varann. Regressionsanalysen har genomförts enligt tre modeller, modell 1
(M1) även kallad ”bakgrundsmodellen”, modell 2 (M2) även kallad ”sociala modellen” och
modell 3 (M3) även benämnd ”invandrarspecifika modellen”.
I bakgrundsmodellen (M1) undersöks betydelsen av var och en av bakgrundsfaktorerna
”ålder, kön, civilstånd och utbildning” då de övriga hålls konstanta.
I den sociala modellen (M2) har därutöver de sociala faktorerna ”otrygghet, svag ekonomi,
ha/sakna arbete och ha/sakna socialt stöd” lagts till i modellen. Variabeln ”socialt stöd” ingår
endast vid analys av ”ej god hälsa” och ”nedsatt psykiskt välbefinnande (index)”.
I den invandrarspecifika modellen (M3) har två invandrarspecifika faktorer, ”svenskkunskaper
samt upplevelse av att känna sig diskriminerad”, lagts in i modellen.
Regressionsmetoden samt hur variablerna konstruerats redovisas i metodavsnittet i bilaga 1
Faktorer som ingår i respektive modell anges med x
Variabler
Bakgrundsmodell Social modell
Variablernas konstruktion
Invandrarspecifik modell
(M1)
(M2)
(M3)
Ålder
x
x
x
Kön
x
x
x
Civilstånd
x
x
x
Utbildning
x
x
x
redovisas i bilaga 1
Otrygghet
x
x
Svag ekonomi
x
x
Arbete
x
x
Socialt stöd
x
x
Svenskkunskaper
x
Diskriminerad
x
Oddskvoten eller odds ratio (OR) mäter oddset, här kallat ”risk” att ha ett visst hälsoutfall jämfört med referensgruppen. Det innebär exempelvis att man jämför risken (OR =) att ha svår
värk om man har låg utbildning med referensgruppens som har hög utbildning (OR = 1).
Signifikant (p < 0,05) avvikelse från referensgruppen anges med *. En oddskvot måste alltid
vara > 0.
Det bör noteras att det är de relativa oddskvoterna som redovisas i stapeldiagrammen. Det
innebär att också höjden på staplarna måste avläsas relativt. En stapel som representerar en
överrisk på 2 (”dubbelt så mycket som”) kommer i diagrammet att vara 4 gånger så hög som
den stapel som representerar en underrisk på 0,5 (”hälften av”) trots att dessa avvikelser från
referenskategorin är lika stora. Detta är viktigt att komma ihåg när man läser av diagrammen
eftersom de annars lätt kan förmedla en felaktig bild.
79
ningsstatus och socialt stöd” lagts till i modellen. Slutligen har de invandrarspecifika faktorerna ”svenskkunskaper och diskriminering” lagts till.
Regressionsmodellerna beskrivs i faktaruta 3. Hur aktuella faktorer/variabler har konstruerats framgår av metodavsnittet i bilaga 1. De fullständiga
regressionsmodellerna med samtliga oddskvoter redovisas i bilaga 3.
Ytterligare faktorer har testats
Innan de slutliga regressionsmodellerna fastställdes testades ett antal ytterligare faktorer/variabler. Ingen av dessa gav meningsfulla utslag eller
föreföll ha någon större betydelse med den relativt grova analysmodell
som används här. Flera av dessa är viktiga determinanter som i tidigare
studier visat sig ha betydelse för hälsan. Det kan finnas flera skäl till att
de inte ger utslag i denna analys.
Det är till exemel fråga om en tvärsnittsundersökning, vilket innebär att
exponering och hälsoutfall mäts vid samma tillfälle. Det rör sig här också
om en relativt ung population som var 27–60 år vid intervjutillfället.
Många hälsoproblem uppträder efter lång tids exponering. Effekter av
dåliga levnadsvanor visar sig till exemel ofta vid högre åldrar. Frågorna
om arbetsmiljöförhållanden borde ha ställts till alla intervjupersoner och
inte endast till dem som hade arbete vid intervjutillfället.
•
Traditionell socioekonomisk indelning (arbetare, tjänstemän etc) gav
mycket svårtolkade resultat. En stor andel av invandrarna skulle till
exemel enligt det arbete de har klassificeras som arbetare fast de i sitt
hemland på grund av hög utbildningsnivå skulle hamnat i gruppen ”högre tjänstemän”. Många har inte eller har aldrig haft ett arbete i Sverige
och kan därför inte hänföras till någon socioekonomisk grupp.
•
Vidare testades för levnadsvanor som rökning, alkoholvanor samt för
övervikt och fetma. Dessa variabler gav endast utslag i något enstaka
fall då de lades in i regressionsmodellen som enskild faktor. Effekter av
dessa vanor visar sig oftast först i hög ålder. När de däremot testades
som ansamling av två eller flera ogynnsamma vanor gav de utslag.
Detta redovisas också i avsnittet om ansamling i nästa kapitel.
•
Arbetsmiljöfaktorer har betydelse för hälsan. Frågor om arbetsmiljön
har emellertid i intervjun ställts endast till dem som hade arbete vid tidpunkten för intervjun. Många som saknade arbete vid intervjutillfället
kan tidigare ha haft ett arbete med dålig arbetsmiljö. Eftersom en stor
del av intervjupersonerna saknade arbete bedömdes analysen kunna
leda till feltolkningar om dessa faktorer togs med.
•
Många av invandrarna har genomgått skilsmässa i Sverige och är numera ensamstående med barn. Då det är väl känt att ensamstående med
80
barn, i synnerhet ensamstående mödrar, är en utsatt grupp ur hälsohänseende så testades denna variabel i modellen. Den visade sig dock inte
ge något utslag på hälsoutfallet.
•
Olika variabler för att beteckna socialt stöd testades men gav föga utdelning. Den enda variabeln som visade något utslag och då endast på
utfall av allmänt hälsotillstånd samt psykisk ohälsa, var om intervjupersonen hade en nära vän. Denna variabel lades då in i regressionsanalysen för dessa två hälsoindikatorer.
•
Många studier har visat att tortyr och krigsupplevelser har betydelse för
hälsan och i synnerhet för den psykiska hälsan. Variabeln utsatt för våld
i hemlandet testades men visade ej utslag på hälsoutfallet här.
”Bakgrundsmodell”
Ålder och hälsa
Generellt gäller att ålder och hälsa har ett tydligt samband som visar försämrad hälsa med ökande ålder. Detta är tydligt och entydigt även i denna
studie när faktorerna kön, civilstånd och utbildning hålls konstanta (ej i
figur). Risken att ej ha god hälsa är cirka tre gånger så stor bland 50–60åringar jämfört med 27–39-åringar i alla nationalitetsgrupper. Psykisk ohälsa
utgör ett undantag där åldern inte förefaller ha betydelse alls. För infödda
svenskar tycks tvärtom risken för psykisk ohälsa minska med stigande ålder.
Åldersfaktorn har störst betydelse i den turkiska gruppen, vilket visar
sig då man jämför den äldsta åldersgruppen med den yngsta. Framförallt
är risken större för nedsatt funktionsförmåga, svåra besvär av långvarig
sjukdom och svår värk. Risken är mellan fem och tio gånger så stor i
åldern 50–60 år jämfört med hos 27–39-åringar då faktorerna kön, civilstånd och utbildning samtidigt hålles konstanta. För övriga nationalitetsgrupper gäller att åldern är det mest utslagsgivande för risken att drabbas
av nedsatt funktionsförmåga, mellan drygt fem gånger så stor för infödda
svenskar och tre–fyra gånger för invandrare från Chile, Iran och Polen.
Kön och ohälsa
Generellt sett uppger män bättre hälsa än kvinnor. Detta gäller i stort även
i de aktuella invandrargrupperna. Enligt figur 5.12 a har kvinnorna, då
man samtidigt kontrollerar för ålder, civilstånd och utbildning mellan 1,5
och 2,8 gånger så stor risk att drabbas av de här aktuella hälsoproblemen
som män oavsett ursprung. I synnerhet har kvinnor större risk än män att
drabbas av funktionsnedsättning.
Kvinnor födda i Iran har dock inte större risk att drabbas av psykisk
ohälsa än männen från Iran. Kvinnor födda i Polen har inte lika stor över-
81
risk att drabbas av svåra besvär av långvarig sjukdom, psykisk ohälsa och
smärta och värk jämfört med polska män som kvinnorna i övriga invandrargrupper. Sannolikt kan detta förklaras dels med att polska män är få
till antalet, vilket gör resultatet osäkert, dels med att polska män och polska
kvinnor är selekterade grupper med sinsemellan olika bakgrund.
Skillnader i ohälsa mellan män och kvinnor kan förklaras på olika sätt.
Dels finns skillnader mellan könen i biologisk konstitution: gener, hormoner
och fysiologi medför olika risker för ohälsa. Dels finns skillnader i hälsorelaterade beteenden och livsvillkor, till exemel i förhållande till arbetsoch familjeliv och andra socialt betingade faktorer som kan innebära risker för hälsan. Trots att kvinnor har högre sjuklighet så lever de längre än
män. Det beror på skillnader i kvinnors och mäns dödsorsaks- och sjuklighetsmönster. Kvinnligt sjukdomsmönster präglas i hög grad av sjukdo-
Läsanvisning: Figur 5.12 a–c visar i grafisk form den risk för ohälsa
(oddskvot) mätt med de aktuella hälsoindikatorerna avseende respektive bakgrundsfaktor när man samtidigt har kontrollerat för de övriga
bakgrundsfaktorerna i regressionsmodell 1 (M1), nämligen ålder, kön,
civilstånd och utbildning.
Intresset bör fokuseras på det mönster som framträder och i mindre
utsträckning på värdet på enskilda oddskvoter.
5,0
Sverige
4,5
4,0
Chile
3,5
Iran
3,0
*
2,5
2,0
1,5
* * *
*
*
*
*
* *
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
*
Polen
Turkiet
1,0
0,5
0,0
Ej god
hälsa
Svår
LVS
Svår
värk
Psykisk
ohälsa
Neds
funkt
Figur 5.12 a. Kön och ohälsa. Modell 1. Risk för ohälsa bland
kvinnor jämfört med män. Oddskvoter. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
* = Statistiskt säkerställd.
mar som inte leder till för tidig död, till exemel sjukdomar i rörelseorganen, vilket förefaller vara så även för kvinnorna i de aktuella invandrargrupperna. Män däremot drabbas oftare än kvinnor av för tidig död i till
5,0
Sverige
4,5
4,0
Chile
3,5
Iran
3,0
2,5
2,0
1,5
Polen
*
*
*
*
* *
* *
*
* *
*
Turkiet
1,0
0,5
0,0
Ej god
hälsa
Svår
LVS
Svår
värk
Psykisk
ohälsa
Neds
funkt
Figur 5.12 b. Civilstånd och ohälsa. Modell 1. Risk för ohälsa bland
ensamstående jämfört med sammanboende. Oddskvoter.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96. * = Statistiskt säkerställd.
5,0
Sverige
4,5
4,0
Chile
3,5
Iran
3,0
2,5
*
2,0
1,5
* * *
*
* *
Polen
*
*
*
*
*
*
Turkiet
1,0
0,5
0,0
Ej god
hälsa
Svår
LVS
Svår
värk
Psykisk
ohälsa
Neds
funkt
Figur 5.12 c. Utbildning och ohälsa. Modell 1. Risk för ohälsa bland
dem med högst gymnasial utbildning jämfört med högutbildade.
Oddskvoter. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96. * = Statistiskt säkerställd.
83
exempel hjärt- och kärlsjukdomar (2). Om detta gäller även i de aktuella
invandrargrupperna är emellertid inte undersökt.
Civilstånd och ohälsa
Att vara gift eller sammanboende utgör en skyddsfaktor mot ohälsa, vilket är väl känt från många studier. När man i denna studie samtidigt kontrollerar inverkan av kön, ålder och utbildning är betydelsen av civilstånd
tydligast i den chilenska gruppen. Dessa invandrare har om de är ensamboende mellan 1,5 och dubbelt så stor risk för samtliga typer av ohälsa
som mäts här jämfört med om de är gifta/sammanboende. Risken att ej ha
god hälsa och/eller svår smärta och värk är en och en halv gång så stor
bland infödda svenskar respektive bland invandrare från Polen bland
ensamstående som om man inte är det. De som kommer från Polen har
dessutom större risk att ha psykisk ohälsa om de är ensamboende. I den
iranska gruppen har det ingen signifikant betydelse att vara gift eller sammanboende och i den turkiska endast vad gäller psykisk ohälsa (figur 5.12 b).
Om man tänker sig ett omvänt orsakssamband så kan sjukdom i sig
även vara orsak till att man är ensamboende. Sjukdom kan vara orsak till
skilsmässa och skilsmässa kan vara anledning till sjukdom (27, 59).
Det finns flera skäl varför gifta och sammanboende har bättre hälsa än
ensamstående. Ett skäl som anförts är att gifta och sammanboende har
bättre ekonomi än ensamstående. Att god ekonomi och god hälsa hänger
ihop är väl känt. Det har även hävdats att gifta och sammanboende är mindre sårbara för effekter av stress. Bland annat för att det anses mer socialt
accepterat i samhället att vara gift, men också för att människor i parförhållanden kan antas ha ett bättre emotionellt stöd än ensamstående.
Ytterligare ett skäl som anförts är att gifta och sammanboende lever ett mer
ordnat liv med mat och sömn samt har mindre riskfyllda levnadsvanor till
exemel alkoholvanor och tobaksvanor (60). En svensk studie av sjukfrånvaro bland invandrare visade att de flesta invandrade män som levde i en
parrelation hade lägre sjuktal än ensamboende. Det gällde dock ej män
från Sydeuropa. Invandrade kvinnor som levde i parrelation hade däremot
högre sjuktal jämfört med ogifta kvinnor från samma land. Detta förhållande var mycket markant bland kvinnor från Sydeuropa (11, 14).
Utbildning och hälsa
Låg utbildningsnivå är en riskfaktor för dålig hälsa genom att det ofta
medför att man till exemel har ett lågavlönat och riskfyllt arbete, att man
i större utsträckning riskerar att bli arbetslös etc. Man kan även tänka sig
ett omvänt orsaksförhållande. Likaväl som att låg utbildningsnivå är en
riskfaktor för dålig hälsa kan man tänka sig att dålig hälsa kan vara orsak
till att man inte skaffat sig utbildning. Men detta problem måste vara min-
84
dre eftersom man i allmänhet utbildar sig i unga år då man är relativt frisk.
Låg utbildningsnivå ger, då man samtidigt kontrollerar för kön, ålder
och civilstånd, högre risk för samtliga typer av ohälsa utom psykisk ohälsa. Detta gäller för infödda svenskar och invandrare från Polen. Att vara
lågutbildad innebär större risk för ej god hälsa, för nedsatt funktionsförmåga och för svår smärta och värk hos invandrare från Chile. För invandrarna från Turkiet är låg utbildningsnivå en riskfaktor endast för svår
värk och för dem från Iran endast för ej god hälsa (figur 5.12 c).
Att utbildningsvariabeln visar så liten betydelse för den iranska och den
turkiska gruppen beror sannolikt på att dessa grupper är snedfördelade vad
avser utbildning. Det är vanligare att vara högutbildad bland de iranska
invandrarna och det finns få med låg utbildningsnivå. Motsatsen gäller för
den turkiska gruppen, som är snedfördelad så att de flesta är lågutbildade.
Den iranska gruppen innehåller dessutom totalt sett få individer.
I analysarbetet testades inledningsvis en bakgrundsmodell där endast
ålder, kön och civilstånd ingick, dvs. exklusive utbildning. Det visade sig
i stort att då utbildning lades till i modellen så förstärktes skillnaderna i
ohälsa mellan infödda svenska män och män från Chile, Iran och Polen
samt mellan infödda svenska kvinnor och kvinnorna från Iran respektive
Polen. Detta avspeglar att invandrargrupperna från dessa länder har större andelar högutbildade individer. Skillnaden gentemot den turkiska gruppen minskade däremot något. Detta i sin tur avspeglar att det i denna
grupp finns en större andel med låg utbildning än bland infödda svenskar.
Vid den landsvisa analysen förstärktes ålderns betydelse då utbildningsvariabeln lades till i analysen för den äldsta åldersgruppen avseende
iranska och polska män och en tendens även för chilenska män. Detta är
svårt att värdera. Det påverkas troligen av att åldersfördelningen är ojämn.
Den polska gruppen har relativt få män totalt sett och den iranska har en
liten andel äldre.
En tidigare rapport från denna undersökning (4) har visat att de högutbildade invandrarna har betydligt svårare att etablera sig och bli förankrade socialt och ekonomiskt än högutbildade infödda svenskar. Det framgår
särskilt tydligt då iranier jämförs med svenskfödda. Rapporten visade
också att svag social och ekonomisk förankring bland annat har samband
med dålig hälsa. Här gäller samma reservation som ovan i fråga om orsaksriktningen.
Sammanfattning av ”Bakgrundsmodellen”
•
Ålder och hälsa har ett tydligt samband som visar försämrad hälsa med
ökande ålder. Psykisk ohälsa utgör i denna studie ett undantag där
åldern inte förefaller ha betydelse alls. Åldersfaktorn har störst bety-
85
delse i den turkiska gruppen. För övriga nationalitetsgrupper är åldern
mest utslagsgivande för risken att drabbas av nedsatt funktionsförmåga.
•
Generellt sett uppger män bättre hälsa än kvinnor och så även i de aktuella invandrargrupperna. I synnerhet har kvinnor större risk än män att
drabbas av funktionsnedsättning.
•
Att vara gift eller sammanboende utgör en skyddsfaktor mot ohälsa i
denna studie främst i den chilenska gruppen. Även för svenskar och
polacker är detta en betydelsefull variabel.
•
Låg utbildningsnivå ger högre risk för samtliga typer av ohälsa utom
psykisk ohälsa. Detta gäller för infödda svenskar och invandrare från
Polen men är betydande även för de invandrare som kommer från Chile.
”Social modell”
I den sociala modellen ingår förutom bakgrundsfaktorerna ett antal sociala faktorer.
Privatekonomi och hälsa
Invandrare i Sverige har under 90-talet haft stora problem på arbetsmarknaden. Med svårigheter att få arbete följer ekonomiska problem. Betydligt
fler i de här aktuella invandrargrupperna än bland infödda svenskar har
låga inkomster och fler får socialbidrag (4).
Ekonomiska problem betyder här att ha haft svårt att klara löpande
utgifter för mat, hyra m m under den senaste tolvmånadersperioden. Detta
förefaller vara en viktig riskfaktor för psykisk ohälsa när man samtidigt
kontrollerar för ålder, kön, civilstånd, utbildning, arbete, otrygghet och
socialt stöd. Den ökade risken är mellan en och en halv gång för dem från
Turkiet och infödda svenskar, cirka dubbelt för dem från Chile respektive
Polen och nästan tre gånger för dem från Iran, jämfört med om man inte
har ekonomiska problem. Dock kan sambandet givetvis också stå för att
om man har psykisk ohälsa så får man ekonomiska problem.
Bland invandrarna från Chile som har problem med ekonomin är risken
i det närmaste fördubblad för alla aktuella hälsoproblem. För dem som
kommer från Polen ökar risken för samtliga aktuella hälsoproblem utom
långvarig sjukdom med svåra besvär medan de som kommer från Turkiet
har, förutom för psykisk ohälsa, ökad risk för värk och dessutom ökad risk
för nedsatt funktionsförmåga. Även för svenskfödda påverkar svårigheter
att klara sina löpande utgifter risken för ohälsa, dock ej för nedsatt funktionsförmåga (figur 5.13 a).
86
Arbete och hälsa
Att ha ett arbete ger struktur åt vardagen, materiell trygghet och skapar
möjligheter till sociala relationer och gemenskap. Såväl andelen arbetslösa som andelen som står utanför arbetsmarknaden är avsevärt högre i
invandrargrupperna än bland jämnåriga svenskar. Arbete har en nyckelroll
för invandrarnas levnadsförhållanden och för deras integration i Sverige
(4). Samtidigt som arbete genom alla positiva värden som det skapar är att
anse som en friskfaktor är arbete också en riskfaktor för hälsan. Arbete ger
ibland upphov till olycksfall och arbetssjukdomar, ångest och vantrivsel,
monotoni och stress (61).
En studie från Riksförsäkringsverket har visat att antalet sjukpenningdagar per sjukpenningförsäkrad under år 1990 var betydligt fler bland invandrare från Chile (48 st), Iran (33 st), Polen (49 st) och Turkiet (64 st)
än bland infödda svenskar (25 st). Kvinnorna hade 1,4 gånger fler sjukpenningdagar än männen. Det gällde för samtliga nationaliteter utom den
iranska, där motsvarande siffra var 1,1 (11, 14). Analysen visade att hälften av denna högre sjukfrånvaro kunde förklaras av yrket.
Arbetslöshet (2, 62) och bristande kontroll över arbetsförhållandena (58)
är exempel på påfrestningar som är vanligare i arbetaryrken än bland tjänstemän. Samband mellan arbete och hälsa kan även bero på hälsoselektion, vilket innebär att personer med dålig hälsa har svårare att få ett arbete och att människor med dålig hälsa slås ut från arbetsmarknaden och till
exempel långtidssjukskrivs och eventuellt förtidspensioneras.
Att inte ha ett arbete ökar risken för ohälsa i denna undersökning då
övriga bakgrundsfaktorer och sociala faktorer i regressionsmodell 2 konstanthållits (figur 5.13 b). Risken är mellan två och en halv och fyra och
en halv gånger så stor för alla typer av ohälsa utom för psykisk ohälsa om
man är svenskfödd och saknar arbete jämfört med om man har ett arbete.
Överrisker med i runt tal dubbelt förhöjd risk har även invandrarna från
Chile och Iran, utom i fråga om smärta och värk. Invandrarna från Polen
och Turkiet har nästan dubbelt så stor risk att ha nedsatt funktionsförmå-
Läsanvisning: Figur 5.13 a–d visar i grafisk form den risk för olika
typer av ohälsa (oddskvot) avseende de sociala faktorerna/determinanterna ”otrygghet, svag ekonomi, arbete och socialt stöd” som ingår
i regressionsmodell 2 (M2) när man samtidigt kontrollerar för bakgrundsfaktorerna ålder, kön, civilstånd och utbildning som ingår i
regressionsmodell 1 (M1).
Intresset bör fokuseras på det mönster som framträder och i mindre
utsträckning på värdet på enskilda oddskvoter.
87
5,0
Sverige
4,5
4,0
Chile
3,5
Iran
3,0
*
2,5
2,0
*
*
*
*
*
1,5
* *
*
*
* * *
*
Polen
*
*
*
Turkiet
1,0
0,5
0,0
Ej god
hälsa
Svår
LVS
Svår
värk
Psykisk
ohälsa
Neds
funkt
Figur 5.13 a. Ekonomiska problem och ohälsa. Modell 2. Risk för
ohälsa bland dem som haft svårt klara löpande utgifter jämfört med
dem som inte haft det. Oddskvoter.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96. * = Statistiskt säkerställd.
5,0
Sverige
*
4,5
4,0
Chile
3,5
3,0
2,5
Iran
*
*
*
*
*
*
*
*
2,0
* *
*
*
Polen
* *
*
Turkiet
1,5
1,0
0,5
0,0
Ej god
hälsa
Svår
LVS
Svår
värk
Psykisk
ohälsa
Neds
funkt
Figur 5.13 b. Arbete och ohälsa. Modell 2. Risk för ohälsa bland
dem som saknar arbete jämfört med dem som har. Oddskvoter.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96. * = Statistiskt säkerställd.
88
5,0
Sverige
4,5
4,0
*
3,5
Iran
*
*
2,5
2,0
*
*
3,0
Chile
*
* *
*
*
*
* *
*
*
*
*
1,5
*
* *
*
*
*
*
Psykisk
ohälsa
Neds
funkt
Polen
Turkiet
1,0
0,5
0,0
Ej god
hälsa
Svår
LVS
Svår
värk
Figur 5.13 c. Otrygghet och ohälsa. Modell 2. Risk för ohälsa bland
de otrygga jämfört med de trygga. Oddskvoter.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96. * = Statistiskt säkerställd.
5,0
Sverige
4,5
4,0
Chile
3,5
Iran
3,0
2,5
Polen
*
2,0
1,5
* *
* *
* *
Turkiet
1,0
0,5
0,0
Ej god
hälsa
Svår
LVS
Svår
värk
Psykisk
ohälsa
Neds
funkt
Figur 5.13 d. Socialt stöd och ohälsa. Modell 2. Risk för ohälsa
bland dem som saknar nära vän jämfört med dem som har.
Oddskvoter.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96. * = Statistiskt säkerställd.
89
ga om de saknar arbete. De från Turkiet har också drygt dubbel så stor risk
för dålig hälsa över huvudtaget.
Observera att man i denna studie inte vet i vilken utsträckning ohälsa är
orsak till att man inte har ett arbete. Infödda svenskar som saknar arbete
löper större risk att ha ohälsa än de här aktuella invandrarna om de inte
har arbete. En förklaring till detta kan vara att arbetslösa svenskar i större
utsträckning har hälsoproblem men att flertalet friska svenskar har arbete
medan även ”friska” invandrare ofta saknar arbete.
Otrygghet och hälsa
Att känna oro och otrygghet är den variabel som tydligast av alla faktorer/determinanter har ett samband med ohälsa då man samtidigt kontrollerar
för de övriga variabler som ingår i regressionsmodell 2 (figur 5.13 c). Detta
innebär en signifikant förhöjd risk för ohälsa om man är otrygg jämfört med
om man är trygg för alla grupper inklusive den svenska och för alla hälsoproblem som mäts här, utom nedsatt funktionsförmåga, bland de invandrare
som kommer från Chile, Iran och Turkiet. Mest förhöjd är dock risken bland
dem från Polen (mellan 2,1 och 3,5 gånger) att ha alla typer av ohälsa. För
invandrare från Iran innebär otrygghet tre gånger så stor risk att ha långvarig sjukdom med svåra besvär och att ha psykisk ohälsa.
Om man känner sig i hög grad orolig eller otrygg har stor betydelse för
hälsan. I denna undersökning har detta mätts genom frågor om man till
exemel är orolig för familjens ekonomi, för att bli arbetslös, är orolig för
sin hälsa, för situationen i världen eller för inbrott. Problemen på arbetsmarknaden under 1990-talet med ökande arbetslöshet och förändringar av
arbetslivet med ökande omfattning av visstidsanställningar och större
krav på utbildning har skapat otrygghet för många (13). Många invandrare har upplevt traumatiska händelser före och i anslutning till migrationen,
vilket kan bidra till en känsla av otrygghet.
Det går i denna studie inte att säga om eller i vilken utsträckning någon
eller flera typer av ohälsa också påverkar känslan av otrygghet.
Det visade sig att då de invandrarspecifika variablerna ”svenskkunskaper” och ”diskriminering” fördes in i modellen (se avsnitt nedan) så minskade värdet på oddskvoterna för otrygghet för samtliga invandrargrupper
avseende ”ej god hälsa”. Detta även för den chilenska gruppen trots att
ingen av de invandrarspecifika variablerna gav signifikant utslag i denna
grupp. I övriga nationalitetsgrupper var minst en av dessa variabler signifikant och i den polska båda två. För Iran, Polen och Turkiet minskade
betydelsen av otrygghetsvariabeln även avseende övriga hälsoindikatorer.
Detta tyder på att om man talar svenska dåligt och om man upplever sig
diskriminerad så bidrar detta till en känsla av otrygghet.
90
Socialt stöd och ohälsa
Det är relativt väldokumenterat att socialt stöd är en skyddsfaktor mot
ohälsa (23, 63, 64). Det har varit svårt att konstruera en fungerande indikator på socialt stöd i denna undersökning Om man har eller inte har en
nära vän att vända sig till har fått representera socialt stöd. Denna faktor
ingår emellertid i regressionsanalysen (M2) endast tillsammans med indikatorerna allmän hälsa (”ej god hälsa”) och psykisk ohälsa. För övriga
indikatorer visade den inget utslag.
Att ha en nära vän visar sig vara en skyddsfaktor för infödda svenskar
och för invandrarna från Chile både i fråga om ej god hälsa i allmänhet
och psykisk ohälsa då man samtidigt kontrollerar för bakgrundsfaktorerna
och övriga sociala faktorer För dem som kommer från Polen är det en
skyddsfaktor vad avser hälsa i allmänhet och för dem från Turkiet för psykisk ohälsa. Socialt stöd ger i modellen inte något utslag för invandrarna
från Iran (figur 5.13 d).
Sammanfattning – ”sociala modellen”
•
Att ha problem med sin privatekonomi innebär risk för samtliga nationaliteter i denna studie att ha olika ohälsoproblem, i synnerhet för psykisk ohälsa. Det innebär exempelvis mer än fördubblad risk för psykisk
ohälsa bland de invandrare som kommer från Iran, Chile eller Polen.
•
Att inte ha ett arbete visar större risk för olika typer av ohälsa bland
infödda svenskar, invandrare från Chile och från Iran men i mindre
utsträckning för dem från Polen och Turkiet. Risken förefaller störst för
svenskar vilket kan bero på att arbetslösa svenskar är en ”sjukare”
grupp än arbetslösa invandrare.
•
Att känna oro och otrygghet är den variabel som tydligast av alla faktorer/determinanter har ett samband med ohälsa. Invandrare från Polen
har mer än fördubblad risk att ha alla typer av ohälsa och invandrare
från Iran har drygt tre gånger så stor risk att ha långvarig sjukdom eller
psykisk ohälsa.
•
Att ha en nära vän visar sig i denna studie ha betydelse för infödda
svenskar och invandrare från Chile avseende hälsa i allmänhet och psykisk ohälsa.
”Invandrarspecifik modell”
Som nämndes tidigare i avsnittet om otrygghet och hälsa, så minskade
värdet på oddskvoterna för otrygghet för samtliga invandrarländerna
avseende ”ej god hälsa” och för Iran, Polen och Turkiet för övriga häl-
91
soindikatorer då de invandrarspecifika variablerna ”svenskkunskaper”
och ”diskriminering” fördes in i modellen. Detta tyder inte oväntat på att
upplevelsen av att känna sig trygg eller otrygg påverkas av förmågan att
tala svenska och om man upplever sig diskriminerad eller inte.
Svenskkunskaper och ohälsa
Kunskaper i svenska språket har undersökts med hjälp av frågor kring
språkets funktioner: hörförståelse via radio och TV, förmåga att förklara
ett ärende per telefon, föra fram sina synpunkter på möten, läsa böcker på
svenska och svara skriftligen på en platsannons. Med dåliga svenskkunskaper avses här att man uppgivit sig ha dåliga kunskaper på minst ett av
dessa områden. Som visades tidigare är svenskkunskaperna på relativt
olika nivå. Bäst kunskaper uppger invandrare från Polen och sämst invandrare från Turkiet.
De här aktuella invandrarna från Iran eller Polen som är dåliga på svenska har mellan två och nära tre gånger så stor risk att rapportera ohälsa
avseende i stort samtliga hälsoindikatorer utom för psykisk ohälsa i den
polska gruppen. Detta gäller då man samtidigt kontrollerat för faktorerna
i bakgrundsmodellen (M1) och sociala faktorer (M2). De som kommer
från Turkiet rapporterar i större utsträckning långvarig sjukdom med svåra
besvär om de samtidigt har dåliga svenskkunskaper. För dem som invandrat från Chile innebär dåliga kunskaper i svenska inte någon förhöjd risk
för ohälsa som det mäts här (figur 5.14 a).
Detta mönster är svårtolkat. Invandrare från Polen har oftast goda kunskaper i svenska och det kan tänkas att de som inte har detta, upplever att
det förväntas att de skall tala bra svenska, vilket skulle kunna påverka hälsan negativt.
Diskriminering och ohälsa
Att känna sig diskriminerad betyder här att man upplever att man blir
sämre behandlad än svenskar i olika sammanhang såsom då man söker
Läsanvisning: Figur 5.14 visar i grafisk form risk (oddskvot) för olika
typer av ohälsa avseende de invandrarspecifika faktorerna/determinanterna ”svenskkunskaper och upplevelse av diskriminering” som
ingår i regressionsmodell 3 (M3) när man samtidigt kontrollerar för
bakgrundsfaktorerna ålder, kön, civilstånd och utbildning som ingår i
regressionsmodell 1 (M1) samt de sociala faktorerna ”otrygghet, svag
ekonomi, arbete och socialt stöd” som ingår i regressionsmodell 2 (M2).
Intresset bör fokuseras på det mönster som framträder och i mindre
utsträckning på värdet på enskilda oddskvoter.
92
arbete, då man söker bostad, i bostadsområdet eller vid kontakter med sjukvård, försäkringskassa, socialvård, polisen eller banken. Diskriminerade
anses här de vara som uppger att de upplever sig sämre bemötta än svenskar i minst två av angivna sammanhang.
5,0
Chile
4,5
4,0
Iran
3,5
3,0
Polen
*
*
*
2,5
2,0
*
*
*
*
Turkiet
*
*
*
1,5
1,0
0,5
0,0
Ej god
hälsa
Svår
LVS
Svår
värk
Psykisk
ohälsa
Neds
funkt
Figur 5.14 a. Svenskkunskaper och ohälsa. Modell 3. Risk för
ohälsa bland dem med dåliga kunskaper jämfört med dem som har
goda. Oddskvoter. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96. * = Statistiskt säkerställd.
5,0
Chile
4,5
4,0
Iran
3,5
Polen
3,0
*
2,5
2,0
* *
* *
Turkiet
*
*
1,5
1,0
0,5
0,0
Ej god
hälsa
Svår
LVS
Svår
värk
Psykisk
ohälsa
Neds
funkt
Figur 5.14 b. Diskriminering och ohälsa. Modell 3. Risk för ohälsa
bland dem som upplever diskriminering jämfört med dem som ej
upplevt. Oddskvoter. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96. * = Statistiskt säkerställd.
93
Att uppleva sig diskriminerad ökar risken att ha psykisk ohälsa mellan
två och två och en halv gånger i samtliga här aktuella invandrargrupper
jämfört med om man inte upplever sig diskriminerad. Detta gäller då man
samtidigt kontrollerat för ålder, kön, civilstånd, utbildning och känsla av
att vara otrygg, svag ekonomi, arbete, socialt stöd och svenskkunskaper.
Bland invandrarna från Turkiet och Polen ökar även risken att ha ej god
hälsa om man upplever att man samtidigt är diskriminerad jämfört med
om så inte är fallet. Bland dem från Turkiet ökar motsvarande risk dessutom för att ha svåra besvär av långvarig sjukdom jämfört med om man
ej känner sig diskriminerad (figur 5.14 b).
Sammanfattning – ”Invandrarspecifika modellen”
•
De här aktuella invandrarna från Iran eller Polen som har dåliga kunskaper i svenska språket har mellan två och nära tre gånger så stor risk
att rapportera ohälsa avseende i stort samtliga hälsoindikatorer utom för
psykisk ohälsa i den polska gruppen. De som kommer från Turkiet rapporterar i större utsträckning långvarig sjukdom med svåra besvär om
de samtidigt har dåliga svenskkunskaper. För dem som invandrat från
Chile innebär dåliga kunskaper i svenska inte någon förhöjd risk för
ohälsa som det mäts här.
•
Att uppleva sig diskriminerad ökar risken att ha psykisk ohälsa mellan
två och två och en halv gånger i samtliga här aktuella invandrargrupper
jämfört med om man inte upplever sig diskriminerad.
Känsla av sammanhang och hälsa
Antonovsky har med begreppet ”Känsla av sammanhang” försökt uttolka
varför resursstarka människor också oftare är friskare än andra (65).
Känsla av sammanhang består av tre komponenter: hanterbarhet, meningsfullhet och begriplighet. Det är ett sätt att förhålla sig till tillvaron, som
hjälper till att undvika sjukdom och underlätta tillfrisknande och rehabilitering Känsla av sammanhang anses också minska upplevelsen av om
givningen som stressfull. Enligt Antonovsky har en person med stark
känsla av sammanhang bättre hälsa än andra. Dock har samband främst
observerats i relation till långvariga och allvarliga sjukdomar. Det förmodas
emellertid också att hälsosituationen kan påverka känslan av sammanhang
och att det således finns ett ömsesidigt orsaksförhållande.
I olika studier har känsla av sammanhang visat omvänt samband med
hälsoproblem såväl fysiska som psykiska, sjukfrånvaro, upplevd hälsa och
symtom på sjukdom. Eftersom det rör sig om tvärsnittsundersökningar är
det osäkert om vad som orsakar vad (66).
94
Det är emellertid osäkert om det är en stark känsla av sammanhang som
skyddar från sjukdom eller om en svag sådan ökar sårbarheten för ohälsa.
En nyligen publicerad artikel (67) visade att svag känsla av sammanhang
i en studie var prediktor för sjukfrånvaro under en fyraårsperiod för kvinnor men inte för män. I en annan studie visade känsla av sammanhang
samband med olika fysiska och psykiska hälsobesvär men kunde inte förutsäga hälsoproblem senare under en uppföljningsperiod på fem år.
Känsla av sammanhang har här mätts med en kortversion om tre frågor
(68). Det antogs att skillnader i känsla av sammanhang mellan infödda
svenskar och de aktuella fyra invandrargrupperna skulle kunna vara en
delförklaring till de stora skillnaderna i hälsa mellan grupperna.
Det är stora skillnader i andelar med svag respektive stark känsla av
sammanhang mellan invandrargrupperna och i synnerhet gentemot svenskarna (tabell 5.5). Man måste dock vara medveten om att dessa skillnader delvis kan vara föranledda av olika tolkning av intervjufrågorna på
grund av språkliga och kulturella olikheter. Vid tolkning av resultaten bör
även noteras att intervjufrågorna avseende ”Känsla av sammanhang” inte har
validerats i undersökningar där de här aktuella invandrargrupperna ingått.
Stark känsla av sammanhang har 20 procent av de infödda svenskarna,
vilket är betydligt större andel än bland invandrare från Turkiet och Iran.
Personer födda i Turkiet har störst andel med svag känsla av sammanhang, därefter följer personer födda i Iran och Chile (tabell 5.5).
Hur de olika hälsoindikatorerna fördelar sig på olika grader av känsla
av sammanhang framgår av tabellerna i bilaga 2. Hur ej god hälsa fördelar sig illustreras i figur 5.15.
Betydelsen av ”känsla av sammanhang” undersöktes genom att denna
faktor lades till i retgressionsmodellen. Det visade sig att svag känsla av
sammanhang har samband med psykisk ohälsa i alla grupper, även bland
infödda svenskar. Detta gäller då man samtidigt tog hänsyn till ålder, kön,
civilstånd, utbildning, känsla av att vara otrygg, svag ekonomi, arbete,
socialt stöd för infödda svenskar och, därutöver, svenskkunskaper och
upplevelse av att vara diskriminerad i de aktuella invandrargrupperna.
Tabell 5.5. Känsla av sammanhang 27–60 år. Män och kvinnor hopslagna. Åldersstandardiserade tal. Procent. Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
Stark
20
18
13
18
10
Mellan
65
53
54
61
53
Svag
15
29
33
21
37
95
Figur 5.15 Allmänt hälsotillstånd (ej god hälsa) – Känsla av sammanhang. 27–60 år. Procent. Åldersstandardiserade tal. Procent.
Källa ULF 96 och Inv–ULF 96.
Bland invandrarna från Iran var risken hela 12 gånger större bland dem
med svag känsla av sammanhang som bland dem med stark. Det går dock
i denna studie inte att säga om svag känsla av sammanhang orsakar psykisk ohälsa eller om det är ett omvänt orsaksförhållande.
Bland de invandrare som kommer från Chile är risken förutom för psykisk
ohälsa större avseende alla övriga typer av ohälsa om de har svag känsla
av sammanhang jämfört med stark. För infödda svenskar och för invandrare från Polen är det förutom för psykisk ohälsa även större risk för ej god
hälsa och för dem från Turkiet för långvarig sjukdom med svåra besvär.
En särskild analys visade att låg känsla av sammanhang, låg kulturell
anpassning (endast män), liten kontroll och ekonomiska svårigheter tycks
i denna undersökning vara större riskfaktorer för psykisk ohälsa än att ha
varit utsatt för våld i hemlandet (69).
Begreppet ”känsla av sammanhang” har intresserat många forskare. De
resultat som visas här kan trots vissa invändningar väcka frågor och stimulera till vidare forskning.
96
Sammanfattning – känsla av sammanhang
•
Svag känsla av sammanhang har i denna studie samband med psykisk
ohälsa i alla grupper även bland infödda svenskar. Bland invandrarna
från Iran var risken 12 gånger större bland dem med svag känsla av
sammanhang jämfört med dem med stark.
Sammanfattande länderjämförelse
Kan de aktuella bakgrundsfaktorerna förklara skillnaderna mellan de olika
nationalitetsgrupperna?
Eftersom skillnaderna i hälsa enligt de här använda måtten är stora dels
mellan invandrargrupperna och infödda svenskar dels invandrargrupperna
sinsemellan, är det intressant att se om det förhåller sig så. Detta görs med
regressionsanalys. Regressionsmodellerna är samma som i tidigare analyser (faktaruta 3).
Jämförelse mellan Chile, Iran, Polen och Turkiet
När man jämför invandrarländerna sinsemellan med Polen som referensgrupp visar det sig att faktorerna i bakgrundsmodellen ”ålder, civilstånd
och utbildning” i många fall förklarar skillnaderna i hälsa mellan invandrargrupperna. Det gäller för männens del helt och hållet avseende långvarig
sjukdom med svåra besvär och avseende svår värk. Vad beträffar övriga
hälsoindikatorer förklaras inte skillnaderna helt.
Samtliga skillnader i ohälsa mellan de fyra invandrargrupperna visar
sig emellertid kunna förklaras då de sociala faktorerna otrygghet, arbete,
svag ekonomi och de invandrarspecifika variablerna svenskkunskaper samt
upplevelse av diskriminering ingår samtidigt (tabell 5.6 a–e (kolumn M3).
Jämförelse mellan invandrargrupperna och infödda svenskar
Tabell 5.6 a–e speglar i vilken utsträckning de signifikanta skillnaderna i
ohälsa mellan infödda svenskar och de olika invandrargrupperna elimineras
då de båda regressionsmodellerna avseende bakgrundsfaktorer (M1) och
sociala faktorer (M2) introduceras.
Av kolumn M1 i tabellen framgår att det således inte är skillnader i
ålder, civilstånd och utbildning som förklarar skillnaderna i hälsa mellan
de infödda svenskarna och invandrargrupperna. Det gäller oavsett hälsoindikator med enda undantaget att polska kvinnor inte har större risk än
svenskfödda kvinnor att ha långvarig sjukdom med svåra besvär.
Då utbildningsvariabeln lades in i modellen så ökade skillnaderna i
ohälsa mellan infödda svenska män och män från Chile, Iran och Polen
samt mellan infödda svenska kvinnor och kvinnorna från Iran respektive
97
Tabell 5.6. a–e. Jämförelse av hälsoutfall mellan invandrare och
svenskfödda enligt regressionsmodell 1 och 2 (kolumnerna M1 och
M2) samt mellan invandrargrupperna enligt regressionsmodell 3
(kolumn M3). Oddskvoter. Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
Ej god hälsa 5.6 a
M 1, män
Sverige
1
M 2, män
M 3, män
1
M 1, kv
M 2, kv
1
1
M 3, kv
Chile
2,7 *
1,0
0,7
2,8 *
1,4
1,1
Iran
4,0 *
1,2
0,9
4,5 *
2,0 *
1,4
Polen
2,0 *
1,1
1
1,6 *
1,1
Turkiet
3,7 *
1,6 *
1,3
4,0 *
1,9 *
1
1,3
Långvarig sjukdom med svåra besvär 5.6 b
M 1, män
Sverige
1
M 2, män
M 3, män
1
M 1, kv
M 2, kv
1
1
M 3, kv
Chile
2,5 *
1,2
0,6
2,6 *
1,6 *
1,4
Iran
2,3 *
0,9
0,4 *
2,8 *
1,5
1,2
Polen
2,7 *
1,8 *
1,4
1,0
Turkiet
2,4 *
1,2
2,8 *
1,6 *
1
0,7
1
1,3
Nedsatt psykiskt välbefinnande (index) 5.6 c
M 1, män
Sverige
Chile
1
3,6 *
M 2, män
M 3, män
1
1,5
0,9
M 1, kv
M 2, kv
1
1
M 3, kv
2,7 *
1,5 *
1,0
1,2
Iran
5,7 *
2,2 *
1,2
4,0 *
2,1 *
Polen
2,3 *
1,5
1
1,7 *
1,3
1
Turkiet
3,0 *
1,5
1,0
2,3 *
1,3
0,8
M 1, kv
M 2, kv
Svår smärta och värk 5.6 d
M 1, män
Sverige
M 2, män
M 3, män
M 3, kv
1
1
1
1
Chile
3,0 *
1,6 *
0,7
2,9 *
1,8 *
0,9
Iran
2,9 *
1,4
0,6
3,0 *
1,5
0,8
Polen
3,0 *
2,3 *
1
2,2 *
1,7 *
1
Turkiet
2,7 *
1,6 *
0,7
4,2 *
2,4 *
1,2
* = statistiskt säkerställd (p < 0.05)
98
Nedsatt funktionsförmåga (index) 5.6 e
M 1, män
Sverige
Chile
M 2, män
M 3, män
1
1
3,3 *
1,9 *
0,9
M 1, kv
M 2, kv
1
1
M 3, kv
3,8 *
2,2 *
1,3
1,0
Iran
3,0 *
1,3
0,7
3,9 *
1,7 *
Polen
2,6 *
1,8 *
1
2,1 *
1,5 *
1
Turkiet
4,5 *
2,5 *
1,2
4,4 *
2,2 *
1,3
* = statistiskt säkerställd (p < 0.05)
Polen. Detta avspeglar att invandrargrupperna från dessa länder har större
andelar högutbildade individer. Skillnaden gentemot den turkiska gruppen
minskade däremot något. Detta i sin tur avspeglar att det i denna grupp
finns en större andel med låg utbildning än bland infödda svenskar.
Av tabell 5.6 a–e framgår att de sociala faktorerna i många fall även kan
förklara skillnaderna i ohälsa mellan infödda svenskar och de fyra studerade
invandrargrupperna. Det gäller således då förutom att bakgrundsfaktorerna
ålder, civilstånd och utbildning konstanthållits, även de sociala variablerna
otrygghet, svag ekonomi, sysselsättningsstatus, socialt stöd (M2) lagts in
i modellen.
När det gäller ”ej god hälsa” förklaras skillnaderna gentemot infödda
svenskar av dessa sociala faktorer i samtliga fall utom avseende kvinnor
och män från Turkiet och kvinnor från Iran.
Vad avser långvarig sjukdom med svåra besvär förklaras skillnaderna
utom gentemot män från Polen och kvinnor från Chile och Turkiet.
I fråga om nedsatt psykiskt välbefinnande (index) är det intressant att
konstatera att de sociala faktorerna enligt M2 helt förklarar skillnaderna i
psykisk ohälsa mellan infödda svenskar och invandrare födda i Polen och
Turkiet och mellan svenska och chilenska män. Det är endast gentemot de
iranska invandrarna och kvinnorna från Chile som de aktuella faktorerna
inte kan förklara hela skillnaden.
När det gäller svår värk förklarar faktorerna i M2 endast skillnader mellan infödda svenskar och invandrare från Iran och avseende nedsatt funktionsförmåga endast mellan svenska män och iranska män.
Känsla av sammanhang tycks inte förklara något av skillnaderna i ohälsa mellan de fyra invandrargrupperna och svenskar. Det antagande som
framfördes tidigare om att denna faktor skulle kunna vara en delförklaring
till skillnaderna i ohälsa mellan grupperna bekräftas således inte. Inte
desto mindre har svag känsla av sammanhang något slags betydelse för
hälsoutfallet. Dess betydelse förefaller vara oberoende av övriga faktorer
som ingår i analysen. Detta framgår även av procentskattningarna (bilaga 2).
99
6. Ansamling av riskfaktorer
och problem
I detta avsnitt beskrivs i vilken utsträckning det förhållandet att de intervjuade har flera riskfaktorer samtidigt har samband med ohälsa som den
definieras här. Som kontrast till ansamlingen av riskfaktorer och problem
beskrivs också de som kan sägas vara ”helt friska”.
För det första tas upp om de intervjuade har flera ohälsosamma levnadsvanor samtidigt såsom rökning, ingen motion på fritiden och fetma,
som kan ses som en indikator på felaktiga matvanor och/eller brist på
fysisk aktivitet.
Vidare beaktas att intervjupersoner kan ha flera problem av annat slag
samtidigt såsom svag ställning på arbetsmarknaden, svaga ekonomiska
resurser eller svaga relationer till familjen. Det betraktas som att ha svag
förankring.
Ansamling av ohälsosamma levnadsvanor
Hur ofta ansamlas flera ohälsosamma levnadsvanor hos en och samma
individ? Tre levnadsvanor studeras, nämligen dagligrökning, fetma och
ingen motion på fritiden. Ytterst få har alla dessa egenskaper samtidigt.
Här redovisas därför andelen med två eller tre av egenskaperna, alla tre
samt olika kombinationer av dem (tabell 6.1).
Tabell 6.1. Personer 27–60 år med två eller tre av riskfaktorerna dagligrökning, fetma eller ingen motion på fritiden. Åldersstandardiserade
värden. Procent. Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
M
Två eller tre riskfaktorer
Chile
Iran
Kv
M
Kv
M
Polen
Turkiet
Kv
M
Kv
M
Kv
27
7
6
14
18
15
9
14
11
26
Alla tre*
10
6
7
6
10
(11)
4
7
8
8
Röker, fetma
12
20
7
9
3
(11)
33
14
9
11
Fetma, ej motion
22
12
13
19
3
(33)
0
7
7
25
Röker, ej motion
55
62
73
66
84
(44)
63
72
74
58
Värden inom parentes innebär att n<25.
101
Tabell 6.2. Personer 27–60 år som har två eller fler av riskfaktorerna
dagligrökning, fetma eller ingen motion på fritiden fördelat på olika bakgrundsfaktorer. Åldersstandardiserade värden. Procent.
Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
Låg utbildning
15
13
16
32
(18)
(19)
(11)
(14)
30
28
Ensamstående
8
12
16
20
20
10
27
12
18
35
Saknar nära vän
7
5
15
21
20
8
21
16
29
25
12
14
22
17
18
10
17
14
23
30
-
-
18
23
27
33
(18)
29
27
33
13
8
14
28
17
12
17
20
39
35
Övriga riskfaktorer
Betalningsproblem
Dålig svenska
Svag känsla av
sammanhang
Värden inom parentes innebär att n < 25.
Det är betydligt vanligare i de fyra invandrargrupperna att ha två eller
fler ohälsosamma levnadsvanor än det är bland svenskfödda. Vanligast är
det bland invandrare från Turkiet där drygt var fjärde person har en sådan
ansamling av flera riskfaktorer. Av de iranska kvinnorna har 9 procent två
eller flera av dessa levnadsvanor
Bland dem som har två av dessa ohälsosamma levnadsvanor är det
vanligast att röka och inte motionera.
I tabell 6.2 visas hur de ohälsosamma levnadsvanorna ansamlas hos
dem som också har andra problem som kan påverka hälsan. Störst andel
med två eller fler ohälsosamma levnadsvanor har turkiska män med svag
känsla av sammanhang (39 procent) och turkiska kvinnor som är ensamstående eller har svag känsla av sammanhang (35 procent).
Bland svenskfödda män har främst låg utbildning och svag känsla av
sammanhang betydelse. Polska män har flera riskfaktorer samtidigt framför allt om de är ensamstående eller saknar socialt stöd. Bland chilenska
män är sådan ansamling vanlig bland dem som har svag ekonomi.
Omkring en tredjedel av turkiska män som har svag känsla av sammanhang,
låg utbildning eller saknar socialt stöd har två eller fler ohälsosamma
levnadsvanor. Bland iranska män med dåliga kunskaper i svenska har var
fjärde två eller fler ohälsosamma levnadsvanor.
Polska kvinnor med svag känsla av sammanhang eller dåliga kunskaper
i svenska har en större andel med två eller fler ohälsosamma levnadsvanor
än övriga. Bland chilenska kvinnor med låg utbildning och svag känsla av
102
sammanhang är det också vanligare med ansamling av ohälsosamma levnadsvanor. Bland turkiska kvinnor är ansamling vanligare bland dem som
är ensamstående eller har svag känsla av sammanhang. Bland svenskfödda
kvinnor är det vanligare med ansamling av dåliga levnadsvanor bland dem
som har låg utbildning, som är ensamstående eller har svårt att klara
löpande utgifter.
Samband ohälsosamma levnadsvanor – hälsa
Risken för ohälsa, om man har minst två ohälsosamma levnadsvanor samtidigt, varierar men är oftast förhöjd då ålder, kön, civilstånd och utbildning samtidigt hållits konstanta. Risken att ha nedsatt funktion är störst, 2–4
gånger större, för samtliga nationaliteter. Sambandet mellan minst två
ohälsosamma levnadsvanor samtidigt och ohälsa synes svagast bland invandrarna från Turkiet (figur 6.1).
Figur 6.1. Risk för ohälsa bland dem som har minst två
ohälsosamma levnadsvanor samtidigt jämfört med dem som inte
har det. Oddskvoter. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
103
Svag förankring
Svag ställning på arbetsmarknaden har de som är arbetslösa eller
befinner sig utanför arbetsmarknaden.
Svaga ekonomiska resurser har de som har minst ett av
• låg disponibel inkomst (under socialbidragsnormen)
• uppbär socialbidrag
• har upplevt att pengarna inte räckt till månadens slut och
låtit bli att betala hyran
Svaga relationer till familjen har de som är ensamstående med eller
utan barn och som sällan har kontakt med sina föräldrar eller syskon.
Att ha flera problem med arbete, ekonomi och svaga familjerelationer
samtidigt enligt definition i rutan, är att betrakta som ett mått på svag
förankring (4). Andelen med flera olika problem som tyder på svag ekonomisk och social förankring varierar mellan de undersökta grupperna.
I vilken utsträckning ansamling av dessa svårigheter hänger samman
med andra typer av problem såsom trygghet, sociala relationer och i viss
mån hälsa har beskrivits i rapporten om social och ekonomisk förankring
(4). Invandrare med minst två av dessa problem hade överrisker för ohälsa
avseende ängslan, oro och ångest, trötthet, huvudvärk och sömnproblem
samt för långvarig sjukdom med svåra besvär respektive med i hög grad
nedsatt arbetsförmåga jämfört med dem som inte hade detta. Analysen
genomfördes med samtliga fyra invandrargrupper hopslagna och kontroll
av åldersfaktorn.
Om analysen görs för varje nationalitetsgrupp separat (figur 6.2) visar
det sig, då man samtidigt kontrollerar för kön, ålder, civilstånd och utbildning, att invandrare från Chile och Iran har mer än dubbelt så stor risk att
Tabell 6.3. Personer med olika antal problematiska levnadsomständigheter i respektive invandrargrupp och bland infödda svenskar.
27–60 år. Procent. Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
0
78
45
28
55
22
1
19
33
38
29
47
2
4
18
26
12
26
3
0
5
8
4
4
Minst två problem
4
22
34
16
30
Antal problem
104
Figur 6.2. Risk för ohälsa bland dem med svag förankring jämfört
med dem som inte har det. Oddskvoter. Källa: ULF 96 och Inv-ULF 96.
ha dålig hälsa om de har svag förankring som om de inte har det.
Detsamma gäller för infödda svenskar. Risk att ha nedsatt psykiskt välbefinnande enligt index är mellan två och två och en halv gånger så stor för
infödda svenskar och invandrare från Chile och från Polen om de har svag
förankring som om de inte har det.
Vad karaktäriserar dem som
är ”helt friska”?
De med god hälsa definieras här som personer som har gott eller
mycket gott hälsotillstånd och inte någon långvarig sjukdom som ger
svåra besvär, inte heller i hög grad nedsatt arbetsförmåga eller nedsatt
rörelseförmåga, som inte har svårt att bära eller gripa och som inte
har svåra besvär av ängslan, oro eller ångest.
Invandrarna från Chile, Iran, Polen och Turkiet tenderar att ha det sämre
än infödda svenskar på vart och ett av de områden som är undantagna från
definitionen av ”helt frisk”. Följdenligt är det också en större andel bland
infödda svenskar som kan kallas för helt friska enligt denna definition.
105
Tabell 6.4. Personer med 0 och 1–7 av olika hälsobesvär. Åldersstandardiserade tal. Procent. Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
Antal hälsobesvär
Sverige
M
Chile
Kv
M
Iran
Kv
Polen
M
Kv
Turkiet
M
Kv
M
Kv
Inga besvär
77
71
62
43
59
36
71
58
53
38
1
12
14
16
15
18
16
13
18
20
17
2
5
6
10
13
11
17
5
9
10
14
3
3
3
4
7
4
11
5
6
10
13
4
1
3
5
9
4
11
3
4
4
8
5
1
2
2
8
4
5
2
3
3
7
6
0
1
1
4
0
3
1
2
1
2
7
0
0
0
1
0
0
0
0
0
1
Summa
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
Medeltal
0,4
0,7
0,8
1,6
0,8
1,5
0,7
1,0
0,9
1,6
Tabell 6.4. visar andelen med noll hälsobesvär samt andelarna med 1–7
hälsobesvär. I genomsnitt har infödda svenska män 0,4 olika hälsobesvär
och kvinnorna 0,7. Männen från invandrarländerna har i medeltal 0,7–0,9
olika hälsobesvär, polska kvinnor har ett och kvinnorna från Chile, Iran
och Turkiet har 1,5–1,6 besvär med hälsan. Det är mycket ovanligt att ha
alla sju hälsobesvären samtidigt men 1 procent av kvinnorna från Chile
respektive Turkiet uppger trots allt detta.
Man kan notera att fler uppger att de har gott eller mycket gott hälsotillstånd än att de är ”helt friska” enligt denna definition (tabell 6.5). Att
må bra är således inte liktydigt med att vara helt i avsaknad av besvär utan
man kan må bra trots att man har en och annan krämpa. Detta gäller för
alla nationaliteter och för såväl kvinnor som män.
Risken för hälsa, eller bättre uttryckt chansen att ha god hälsa sedan
man kontrollerat för civilstånd, ålder och utbildning (M1) är cirka hälften
så stor i de här aktuella invandrargrupperna som bland infödda svenskar.
Tabell 6.5. Personer som uppger gott eller mycket gott hälsotillstånd
samt personer som är ”helt friska”. Åldersstandardiserade tal. Procent.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
M
Chile
Iran
Polen
Turkiet
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
Gott eller mycket gott
hälsotillstånd
85
80
75
58
68
47
80
71
65
49
”Helt friska”
77
71
62
43
59
36
71
58
53
38
106
Tabell 6.6. ”Chans” att ha god hälsa om man är invandrare jämfört
med infödda svenskar enligt regressionsmodellerna M1, M2 samt
invandrargrupperna jämförda med varann (M3). Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
M 1, män
Sverige
1
M 2, män
M 3, män
1
M 1, kv
M 2, kv
1
1
M 3, kv
Chile
0,4 *
0,7
1,1
0,3 *
0,6 *
0,9
Iran
0,3 *
0,8
1,2
0,3 *
0,5 *
0,9
Polen
0,5 *
0,8
1
0,6 *
0,7 *
1
Turkiet
0,3 *
0,6 *
0,8
0,3 *
0,5 *
0,8
För männens del, utom vad gäller män från Turkiet, försvinner skillnaderna gentemot svenska män då hänsyn tas till de faktorer som ingår i
regressionsmodell 2, nämligen ekonomi, arbete, socialt stöd och otrygghet (tabell 6.6).
Då invandrargrupperna jämfördes sinsemellan visade det sig att skillnaderna mellan dem, såväl för män som kvinnor, förklaras av civilstånd,
ålder och utbildning.
107
7. Sjukvård och tandvård
Besök i sjukvården
Besök inom vården under den senaste tremånadersperioden används i
undersökningen som indikator på sjukvårdskonsumtion i öppen vård.
Jämfört med svenskfödda var det vanligare att invandrare från de fyra
invandrargrupperna med undantag av polska män hade besökt läkare eller
haft hembesök av läkare. Däremot hade fler bland de svenskfödda kontaktat
läkare per telefon. Dock hade kvinnor från Chile och Iran haft telefonkontakt med läkare i större omfattning än svenska kvinnor (tabell 7.1).
Invandrargrupperna, med undantag av polska män, hade också oftare
än svenskar fått behandling av sjukgymnast, och även oftare besökt distriktssköterska. Kontakt med psykolog förefaller ha ett lite annat mönster
än kontakter med övriga vården. En något större andel av dem som kommer
från Chile respektive Iran har haft kontakter med psykolog de senaste tre
månaderna än de som kommer från Polen eller Turkiet. Det gäller båda
könen, dock kvinnor i något större omfattning. Frågan om psykologkontakt
har inte ställts i ordinarie ULF-undersökningen varför uppgifter för
svenskfödda saknas.
Det bör påpekas att även om de aktuella invandrargrupperna förefaller
konsumera öppen vård mer än de svenskfödda så fanns det stora skillnader
mellan de fyra grupperna. En mindre andel av dem från Polen än av övriga
invandrargrupper hade besökt vården de senaste tre månaderna. Vanligast
var att invandrare från Turkiet och Chile gjort olika typer av vårdbesök.
Att ha varit sjuk eller, som det frågas efter i intervjun, ha haft aktivitetsnedsättning på grund av sjukdom de senaste två veckorna, är utom i den
polska gruppen vanligare bland kvinnor än bland män och vanligare bland
invandrargrupperna än bland de svenskfödda (tabell 7.1).
Vård efter behov?
Ett av de viktigaste målen för svensk hälso- och sjukvårdspolitik är att
vården skall vara tillgänglig för alla på i stort sett samma villkor, oavsett
social tillhörighet eller etniskt ursprung. Behoven skall styra, inte plånboken
eller en individs sociala status. Betydligt större andelar av invandrarna
säger sig ha haft behov av att söka läkare men ej sökt än av de infödda
svenskarna. Främst är det kvinnor från Iran, Chile och Turkiet (30–37
procent) men även män från Chile (28 procent) som uppger detta, att jäm-
109
Tabell 7.1. Olika kontakter med hälso- och sjukvården under senaste
tremånadersperioden. 27–60 år. Åldersstandardiserade tal. Procent.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
Chile
Iran
Kv
M
Kv
M
23
24
32 * 43 * 27
Konsulterat läkare
per telefon
15
20
Behov av läkarvård, ej sökt
11
12
28 * 30 * 15 * 37 * 16 * 22 *
17 * 30 *
Bestämd läkare att
vända sig till
55
65
48
48
72 *
Besökt/ besökts av
distriktssköterska
4
6
Behandlats av sjukgymnast
5
8
Kontakt med psykolog
–
–
4
Behov av psykologhjälp
ej sökt
–
–
10
Sjuk senaste två veckor
8
12
På sjukhus senaste
tre månader
3
4
4
68
11 *
12
Kv
M
Turkiet
Besök hos läkare,
planerade eller akut
9 * 23
M
Polen
47 * 24
29
42 * 71
Kv
M
32 *
37 * 45 *
7 * 12 *
38 * 60
Kv
11 * 14
9 * 15 *
5
5
6
10 *
8 * 10
3
10
6
15 *
8
5
7
1
4
2
3
14
7
19
6
7
7
9
17 * 22 * 15 * 13
11
12
12
24 *
3
3
11 * 15 *
3
5
4*
5
5*
5
* = Skillnaden gentemot svenskar är statistiskt säkerställd
föras med drygt en tiondel av de infödda svenskarna (tabell 6.1). Skillnaderna mellan de olika gruppernas vårdkonsumtion förefaller kunna förklaras av olika vårdbehov. Det visade sig att alla statistiskt säkerställda
skillnader försvann när i analysen kontrollerades för intervjupersonernas
hälsoproblem med avseende på långvariga sjukdomar, subjektivt hälsotillstånd och nedsatt arbetsförmåga (70). Besök hos läkare i förhållande till
indikatorer på social situation i form av utbildning, socialgrupp, arbetslöshet, ekonomisk reserv, boende, kön och ensamboende analyserades
också. Dessa faktorer visade sig dock förklara en ganska liten del av det
förhållandet att större andelar av invandrargrupperna än av svenskarna
hade sökt vård. Denna analys pekar således på att det förhållandet att fler
i invandrargrupperna sökt vård under en tremånadersperiod förklaras av
större vårdbehov. Detta ger anledning att tro att sjukvården i Sverige är
tillgänglig såväl för svenskar som för olika etniska grupper på ett relativt
likvärdigt sätt.
Invandrarna har även tillfrågats om de haft ej tillgodosedda behov av
psykologhjälp under de senaste tre månaderna. Jämförelse med svenskfödda kan inte göras, eftersom frågan inte ställdes i den ordinarie ULFundersökningen. Vanligast var att kvinnor från Iran (19 procent) och Chile
110
(14 procent) uppgav sig ha haft behov av psykologhjälp men ej sökt
(tabell 6.1). Man kan fundera över om detta snarare skall tolkas som
behov av någon psykiatrisk kontakt än just behov av psykologhjälp.
Vård med likvärdig kvalitet?
Ovan har analyserats hur stor andel som konsulterat/besökt sjukvården i
de fyra aktuella invandrargrupperna. En annan viktig fråga är om olika
etniska grupper erbjuds en vård av likvärdig kvalitet som infödda svenskar.
I undersökningen finns några frågor som berör detta. Kontinuitet i läkarkontakter anses vara en kvalitetsfaktor. Möjligheten att konsultera samma
läkare betraktas här som en indikator på detta. Som visades i tabell 7.1 är
skillnaderna förhållandevis små mellan de olika invandrargrupperna. Dock
har både chilenare och iranier signifikant mer sällan en bestämd läkare som
de brukar vända sig till om man också för in den totala konsumtionen av
läkarbesök i analysen.
En fråga om förtroende för svensk hälso- och sjukvård ställdes till invandrargrupperna, dock ej till de svenskfödda. Förtroendet var störst
bland invandrarna från Turkiet och minst bland dem från Chile. Kvinnorna visade sig ha något större förtroende än männen. Stort eller ganska stort
förtroende för svensk sjukvård varierade bland kvinnorna från 51 procent i
den chilenska gruppen till 75 procent i den turkiska gruppen. Bland männen
var motsvarande siffror mellan 51 och 69 (tabell 7.2). Detta kan jämföras
med en undersökning av ett representativt urval av vuxna invånare i
Stockholms län 1996 där även svenskar ingick (71). I den studien rapporterade mellan 50 och 60 procent av befolkningen stort eller mycket stort
förtroende för olika vårdgivare inom hälso- och sjukvården.
Det fanns inga anmärkningsvärda skillnader i tillfredsställelse med
svensk sjukvård mellan dem som hade och dem som inte hade tillgång till
en läkare som talar det egna modersmålet (70). Förhållandevis få i de aktuella fyra grupperna (3–13 procent) uppgav att de brukade vända sig till en
läkare som talar deras respektive modersmål. Det var dubbelt så vanligt
Tabell 7.2. Förtroende för sjukvård och behandling i Sverige. 27–60 år.
Åldersstandardiserade tal. Procent. Källa Inv-ULF 1996.
Födelseland
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M
Kv
M
Kv
M
Kv
M
Kv
Stort eller ganska stort
48
51
54
57
51
61
69
75
Varken stort eller litet
18
25
15
17
22
17
17
14
Mycket eller ganska litet
25
21
21
22
18
16
8
8
8
3
10
4
9
7
6
3
Ingen åsikt
111
bland dem som bor i storstadsområden. Tillgången på läkare med invandrarbakgrund är större i storstäderna. Vanligast var det bland invandrare
från Polen, vilket troligen beror på att många polska läkare är verksamma
i Sverige.
En viktig kvalitativ aspekt av vården är om patientens etniska bakgrund
påverkar vårdpersonalens bedömning och behandling av ett specifikt
hälsoproblem. Studier inom psykiatrin i England har till exempel visat att
psykiska symtom hos patienter med mörk hudfärg oftare tolkas som
psykotiska och oftare leder till tvångsåtgärder än hos patienter med ljus
hudfärg (72). Ett liknande fenomen framkommer i denna studie när det
gäller förskrivning av psykofarmaka till utlandsfödda i Sverige. Som visades tidigare under avsnittet om psykisk ohälsa konsumeras avsevärt mer
receptbelagda sömnmedel och ångestdämpande medel i de fyra aktuella
invandrargrupperna än hos svenskfödda. Till en del förklaras detta av att
sömnproblem, ångestbesvär och långvariga psykiatriska sjukdomar är
vanligare hos dessa invandrare. Dock kvarstår en överrisk på cirka 2,5
gånger för konsumtion av sömnmedel respektive ångestdämpande läkemedel efter att i analysen kontrollerats för detta och även för sociala
indikatorer (73). Det förefaller således som om läkare snabbare tar till
receptblocket när en invandrare söker hjälp för psykiska problem. Ytterli-
100
80
60
40
20
0
Chile
M
Chile
Kv
Lika
Iran
M
Iran
Kv
Polen Polen Turkiet Turkiet
M
Kv
M
Kv
Något eller mycket sämre
Figur 7.1. Upplevelse av bemötande i sjukvården jämfört med hur
man uppfattar att svenskar bemöts. Procent. Källa Inv-ULF 96.
112
gare studier krävs för att klarlägga vad som är orsaken till detta. Beror det
till exempel på en anpassning till förväntningar hos patienter med invandrarursprung, föreställningar hos svenska läkare om invandrares motvilja
mot till exempel samtals- eller beteendeterapi eller är det fråga om kommunikationsproblem som gör det svårare att använda sådana behandlingsformer?
En annan kvalitativ aspekt av vården är i vad mån invandrare upplever
att de behandlas lika som svenskar eller om de uppfattar att de diskrimineras på grund av sitt ursprung.
De allra flesta anser att de behandlas på samma sätt som svenskar (figur
7.1). Något vanligare är det att invandrare från Iran, 14 procent av männen
och 15 procent av kvinnorna, upplever att de blir något sämre eller mycket
sämre behandlade vid besök i sjukvården jämfört med hur svenskar bemöts. I jämförelse med hur bemötandet på andra samhällsinstitutioner
upplevs, så förefaller ändå bemötandet i sjukvården som relativt sett fritt
från diskriminering. Det är framförallt invandrare från Iran som ofta upplever sig sämre behandlade. Hela 60 procent upplever sig sämre eller mycket sämre behandlade än svenskar av arbetsgivare och cirka 40 procent av
socialtjänsten, arbetsförmedlingen eller vid kontakt med en bank (se kapitel 3).
Tandstatus och besök i tandvården
De allra flesta infödda svenskar har numera kvar sina egna tänder långt
upp i åldrarna. Att bära protes är betydligt vanligare bland invandrargrupperna i studien. Vanligast är det bland kvinnor från Turkiet och Chile. En
femtedel av dessa uppgav att de har tandprotes helt eller delvis. Det är
också vanligt att bära protes både bland polska kvinnor och polska män.
Drygt en tiondel av övriga invandrarmän uppgav sig bära tandprotes helt
eller delvis men endast 2 procent av kvinnorna från Iran. I den svenskfödda befolkningen uppgav sig 4 procent av männen och 3 procent av
kvinnorna bära tandprotes helt eller delvis (tabell 7.3).
Problem med att tugga äpple eller hårt bröd används i studien som en
indikator på dålig tandstatus. Sådana problem var vanligare i invandrargrupperna än i den svenskfödda befolkningen. En fjärdedel av kvinnorna
från Turkiet uppgav sådana problem och mellan 7 och 15 procent av övriga
(tabell 7.3).
Karies hos barnen
Om intervjupersonen hade barn ställdes i intervjun även frågor om barnens
tandstatus. Mellan 34 och 42 procent av barnen till personer i de aktuella
113
Tabell 7.3. Tandstatus och besök i tandvården. 27–60 år. Åldersstandardiserade tal. Procent. Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
Födelseland
Sverige
M
Kv
M
Ej tandvård senaste året
26
20
49 * 39 * 40 * 26 * 33 * 21 * 45 * 37 *
Ej tandvård de senaste
två åren
10
6
Har enbart egna tänder
94
95
Har protes, helt eller delvis
6
5
Tuggproblem, helt
eller delvis
3
3
Chile
Iran
Kv
M
Polen
Kv
27 * 17 * 17 *
M
Turkiet
Kv
11 * 18 *
M
Kv
11 * 24 * 21 *
87 * 81 * 89 * 98
83 * 84 * 87 * 79 *
13 * 19 *
17 * 16 * 13 * 21 *
11 *
2
9 * 12 * 13 *
11 *
8*
7 * 14 * 26 *
*= Skillnaden gentemot infödda svenskar är statistiskt säkerställd
grupperna uppgavs åtminstone vid något tillfälle ha haft karies jämfört
med 24 procent av barnen till svenskfödda föräldrar (tabell 7.4).
Besök i tandvården
Kvinnor går till tandläkare oftare än män, såväl de svenskfödda som i de
aktuella invandrargrupperna. Invandrarna rapporterade mer sällan kontakt
med tandläkare de senaste två åren än infödda svenskar (tabell 7.3). Det
gäller i särskilt hög grad männen från Chile och Turkiet där cirka en
fjärdedel och kvinnorna från Turkiet där en femtedel inte hade haft någon
tandläkarkontakt under de två år som föregick intervjun. Bland infödda
svenska kvinnor hade endast 6 procent inte besökt tandvården de senaste
två åren.
Tandvård på olika villkor
Betydande klasskillnader i tandhälsa och konsumtion av tandvård har
beskrivits i den svenska befolkningen (74). I en separat analys av denna
undersökning (75) studerades i vilken mån ekonomi och klasstillhörighet
kunde förklara skillnaderna i tandhälsa och tandvårdskonsumtion mellan
Tabell 7.4. Karies hos barnen, 3–15 år.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96.
Föräldrarnas födelseland
Barn 3–15 år
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
Antal i urvalet
1920
633
301
483
811
Medelålder (år)
8,7
8,9
9,4
9,1
8,7
Har haft karies (%)
24
34
42
36
42
114
de fyra invandrargrupperna och svenskfödda. Det visade sig dock att
socioekonomiska faktorer endast kunde förklara en mindre del av skillnaderna. De föräldrar som var födda i Chile, Iran, Polen eller Turkiet hade
tillsammans mer än fyra gånger större risk att bära protes, mer än tre gånger
större risk att lida av tuggproblem, och mer än dubbelt så ofta inte fått
någon tandbehandling under de två år som föregått intervjun, efter att
dessa faktorer förts in i analysen. För barnen var skillnaderna vad avser
kariesförekomst mindre, men ändå statistiskt säkerställda.
Det förefaller troligt att förklaringen till skillnaderna mellan de aktuella
invandrargrupperna och svenskfödda med avseende på tandhälsa och tandvårdskonsumtion kan till en del sökas i den svenska folkhälsotraditionen
med förebyggande arbete för en bättre tandhälsa, som påbörjades på 1950talet. Folktandvårdens uppbyggnad och förebyggande program för förskoleoch skolbarn har etablerat tandborstning, fluortandkräm och regelbundna
besök hos tandläkare som en del av svenskars vardagsliv, eller kultur om
man så vill. Den som vuxit upp i ett annat samhälle har av naturliga skäl
inte haft denna påverkan. Det bör dock påpekas att polacker i Polen har
haft tillgång till avgiftsfri tandvård och förebyggande tandvård.
115
Referenser
1. Folkhälsorapport 1994 (SoS-rapport 1994:9). Stockholm: Socialstyrelsen; 1994.
2. Folkhälsorapport 1997 (SoS-rapport 1997:18). Stockholm: Socialstyrelsen; 1997.
3. Levnadsförhållanden hos fyra invandrargrupper födda i Chile, Iran, Polen och Turkiet.
Invandrares levnadsvillkor 1 (Invandrarprojektet – rapport 1998:1). Stockholm: Socialstyrelsen; 1998.
4. Social och ekonomisk förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet.
Invandrares levnadsvillkor 2 (SoS-rapport 1999:9). Stockholm: Socialstyrelsen; 1999.
5. Fri, trygg och vilsen. Invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet om fördelar och
nackdelar med att komma till Sverige. Invandrares levnadsvillkor 3 (SoS-rapport
1999:17). Stockholm: Socialstyrelsen; 1999.
6. Lindström M, Hanson BS, Östergren P-O. Hälsorisker bland utlandsfödda malmöbor.
Socialmedicinsk Tidskrift 1999;76(6):556–64.
7. Blom S. Levekår blant ikke-vestlige innvandrere i Norge (Rapporter 98/16). OsloKongsvinger: Statistisk sentralbyrå; 1998, pp 50–60.
8. Invandrares hälsa och sociala förhållanden (SoS-rapport 1995:5). Stockholm: Socialstyrelsen; 1995.
9. WHO. Health for all. Database. European Region. Köpenhamn: WHO; 1999.
10. Weitoft GR, Gullberg A, Rosèn M. En analys av dödligheten i Sverige 1987–1994:
Ingen överdödlighet for personer födda utanför Norden. Läkartidningen
1998;95(12):1277–80 1282–3.
11. Invandrarna i socialförsäkringen. Sjukskrivning, rehabilitering och förtidspensionering
under 1990-talet. (RFV redovisar 1996:11). Stockholm: Riksförsäkringsverket; 1996.
12. Häll L. Invandrares hälsa. Välfärdsbulletinen 1996;5:4–7.
13. Social rapport 1997 (SoS-rapport 1997:14). Stockholm: Socialstyrelsen; 1997.
14. Kindlund H. Förtidspensionering och sjukfrånvaro 1990 bland invandrare och svenskar.
I Invandrares hälsa och sociala förhållanden (SoS-rapport 1995:5). Stockholm:
Socialstyrelsen; 1995, pp 133–51.
15. Leiniö T-L. Invandrarnas hälsa. I Invandrares hälsa och sociala förhållanden (SoSrapport 1995:5). Stockholm: Socialstyrelsen; 1995, pp 73–118.
16. Social rapport 1994 (SoS-rapport 1994:10). Stockholm: Socialstyrelsen; 1994.
17. Self-rated Health. A useful concept in research, prevention and clinical medicine (FRN.
Report 96:9). Stockholm: Forskningsrådsnämnden; 1996.
117
18. Manderbacka K. Questions on survey questions on health. Akad. avhandl. Stockholm:
Stockholms universitet, SOFI; 1998.
19. Sundquist J, Johansson SE. The influence of exile and repatriation on mental and
physical health. A population-based study. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol
1996;31(1):21–8.
20. Nordenfelt L. On the nature of health. Dordrecht: D Reidel Publishing Company; 1987.
21. Folkhälsorapport 1994 (SoS rapport 1994:9). Stockholm: Socialstyrelsen; 1994,
pp 17–28.
22. Syme SL, Berkman LF. Social class, susceptibility and sickness . Am J Epidemiol
1976;104(1):1–8.
23. Cassel J. The contribution of the social environment to host resistance. The Fourth
Wade Hampton Frost Lecture. 1976 [classical article]. Am J Epidemiol 1995;141(9):
798–814. Discussion 797.
24. Vågerö D. Hur påverkar biologiska och sociala förhållanden tidigt i livet hälsan i vuxen
ålder? (EpC-rapport 1997:3). Stockholm: Socialstyrelsen; 1997.
25. Östergren P-O. Psychosocial resources and health. With special references to social
network, social support and cardiovascular disease. Lund: Studentlitteratur; 1991.
26. Lundberg O, Fritzell J. Income distribution, income change and health. ”On the
importance of absolute and relative income for health status in Sweden"” In The effect
of economic changes on social welfare and health. Levin L, McMahon L, Zigleo E.
Köpenhamn: WHO 1994.
27. Gillström P. Konsekvenser av ohälsa för sociala kontakter och ekonomiska resurser
(EpC-rapport 1997:4). Stockholm: Socialstyrelsen; 1997.
28. Evans EG, Barer ML, Marmor TR. Why are some people healthy and others not? The
determinants of health of populations. New York: Aldine de Gruyter 1994.
29. Kuh D, Ben-Shlomo Y. A life course Approach to Chronic Disease Epidemiology.
London: Oxford Medical Publications 1997.
30. Blaxter M. Health and Lifestyles. London and New York: Tavistock/Routledge; 1990.
31. Sachs L. Evil Eye or Bacteria. Turkish Migrant Women and Swedish Health Care.
Stockholm: Stockholm studies in Social Anthropology; 1983.
32. Landy D. Culture, Disease and Healing: Studies in Medical Anthropology. New York:
Macmillan 1977.
33. Sachs L, Uddenberg N. Medicin, myter, magi. Ett annorlunda perspektiv på vår sjukvård.
Stockholm: Akademilitteratur; 1984.
34. Hydle I. Kultur og helse i et lokalsamfunn. Oslo: Kommuneforlaget; 1991.
35. Castles S, Kosack G. Immigrant workers and class structure in Western Europe.
London: Oxford University Press; 1977.
36. Castles S, Booth H, Wallace T. Here for good.Western Europe’s new ethnic minorities.
London: Pluto Press; 1984.
118
37. Sundquist J. Ethnicity, social class and health. A population-based study on the
influence of social factors on self-reported illness in 223 Latin American refugees, 333
Finnish and 126 south European labour migrants and 841 Swedish controls. Soc Sci
Med 1995;40(6):777–87.
38. Sundquist J. Svensk migration i ett aktuellt, historiskt och internationellt perspektiv:
invandringen ställer ökade krav på hälso- och sjukvården . Läkartidningen 1998;95
(10):992–4 997–9.
39. Sundquist J, Behmen-Vincevic A, Johansson SE. Poor quality of life and health in young
to middle aged Bosnian female war refugees: a population-based study. Public Health
1998;112(1):21–6.
40. Johansson LM, Sundquist J, Johansson SE, Bergman B. Immigration, moving house
and psychiatric admissions. Acta Psychiatr Scand 1998;98(2):105–11.
41. Johansson LM, Sundquist J, Johansson SE, Bergman B. Ethnicity, social factors, illness
and suicide: a follow-up study of a random sample of the Swedish population. Acta
Psychiatr Scand 1997;95(2):125–31.
42. Bayard-Burfield L, Sundquist J, Johansson S-E. Self-reported long-standing psychiatric
illness and intake of benzodiazepines in foreign-born and Swedish-born people: a
populationbased study of 19,641 respondents. Eur J Public Health 2000;10(1):51-57.
43. Bayard–Burfield L, Sundquist J, Johansson S-E, Träskman-Bendz L. Attempted suicide
among Swedish-born people and foreign-born migrants. Archives of Suicide Research
1999;5:43–55.
44. Ferrada-Noli M, Åsberg M, Ormstad K, Nordström P. Definite and undetermined
forensic diagnoses of suicide among immigrants in Sweden. Acta Psychiatr Scand
1995;91(2):130–5.
45. Johansson LM, Sundquist J, Johansson SE, Bergman B, Qvist J, Träskman-Bendz L.
Suicide among foreign-born minorities and Native Swedes: an epidemiological follow-up
study of a defined population. Soc Sci Med 1997;44(2):181–7.
46. Sundquist J, Johansson SE. Sämre somatisk hälsa hos utlandsfödda. Läkartidningen
1998;95(10):1000–2 1005–6 3 : SUN.
47. Sundquist J, Cmelic-Eng M, Johansson SE. Body mass index and distribution of body
fat in female Bosnian refugees: a study in primary health care. Public Health
1999;113(2):89–93.
48. Marmot MG, Syme SL, Kagan A, Kato H, Cohen JB, Belsky J. Epidemiologic studies of
coronary heart disease and stroke in Japanese men living in Japan, Hawaii and
California: prevalence of coronary and hypertensive heart disease and associated risk
factors. Am J Epidemiol 1975;102(6):514–25.
49. Sundquist J, Winkleby MA. Cardiovascular risk factors in Mexican American adults: a
transcultural analysis of NHANES III, 1988–1994. Am J Public Health
1999;89(5):723–30.
119
50. Salmond CE, Prior IA, Wessen AF. Blood pressure patterns and migration: a 14-year
cohort study of adult Tokelauans. Am J Epidemiol 1989;130(1):37–52.
51. Sundquist J, Johansson SE. The influence of country of birth on mortality from all
causes and cardiovascular disease in Sweden 1979–1993 . Int J Epidemiol
1997;26(2):279–87.
52. Hjern A, Haglund B, Hedlin G. Ethnicity, childhood environment and atopic disorder. Clin
Exp Allergy (in press) 2000.
53. Hjern A, Rasmussen F, Johansson M, Åberg N. Migration and atopic disorder in Swedish
conscripts. Pediatr Allergy Immunol 1999;10:209–15.
54. Kabesch M, Schaal W, Nicolai T, von Mutius E. Lower prevalence of asthma and atopy
in Turkish children living in Germany. Eur Respir J 1999;13:577–82.
55. Björkstén B. Environmental influence on the Development of Childhood immunity. Nutr
Rev 1998;56:106–12.
56. McDowell I, Newell C. Measuring Health. A Guide to Rating Scales and Questionnaires.
New York and Oxford: Oxford University Press; 1987, pp 139–50.
57. Folkhälsorapport 1999. Om hälsoutvecklingen i Stockholms län. Stockholm: Stockholms
läns landsting; 1999.
58. Szulkin R, Tåhlin M. Arbetets utveckling. I Vardagens villkor. Fritzell J, Lundberg O.
Stockholm: Brombergs 1994, pp 87–116.
59. Ringbäck Weitoft G, Haglund B, Rosèn M. Mortality among lone mothers in Sweden.
Lancet (in press) 2000.
60. Wyke S, Ford G. Competing explanations for associations between marital status and
health. Soc Sci Med 1992;34(5):523–32.
61. Marklund S. Vilka blir långtidssjuka? I Rehabilitering i ett samhällsperspektiv. Marklund
S. Lund: Studentlitteratur 1992.
62. Välfärd vid vägskäl. Delbetänkande/Kommittén Välfärdsbokslut (SOU 2000:3).
Stockholm: Fritzes; 2000.
63. Seeman TE, Syme SL. Social networks and coronary artery disease: a comparison of
the structure and function of social relations as predictors of disease. Psychosom Med
1987;49(4):341–54.
64. Kaplan GA. Social contacts and ischaemic heart disease. Ann Clin Res 1988;20
(1–2):131–6.
65. Antonovsky A. Unrevaling the mystery of health: How people manage stress and stay
well. San Fransisco: Jossey-Bass; 1987.
66. Geyer S. Some conceptual considerations on the sense of coherence. Soc Sci Med
1997;44(12):1771–9.
67. Kivimäka M, Feldt T, Vahtera J, Nurmi J-E. Sense of coherence and health: evidence
from two crosslagged longitudinal samples. Soc Sci Med 2000;50:583–97.
120
68. Johansson K, Lundberg O. Analyser av ”Sence of Coherence” utförda på ULF 1996 i
jämförelse med Liv och hälsa 1994 och LNU 1991. Underlagsstudie för Folkhälsorapport
2001 (Stencil). Stockholm: EpC, Socialstyrelsen; 1999.
69. Sundquist J, Bayard-Burfield L, Johansson LM, Johansson S-E. Impact of violence and
acculturation on displaced migrants: Psychological distress and psychosomatic com
plaints among refugees in Sweden. J Nerv Ment Dis (in press) 2000.
70. Hjern A, Haglund B, Persson G, Rosèn M. Is there equity in access to health services
for ethnic minorities in Sweden? Eur J Public Health (in press) 2000.
71. Vad tycker Du om sjukvården? Vårdutvärdering nr 13. Stockholm: Inregia; 1996.
72. Fernando S. Mental Health, Race and Culture. London: McMillan; 1991.
73. Hjern A. High consumption of analgesics and psychotropic drugs in ethnic minorities in
Sweden. (submitted) 2000.
74. Österberg T, Lundgren M, Emilson CG, Sundh V, Birkhed D, Steen B. Utilization of
dental services in relation to socioeconomic and health factors in the middle-aged and
elderly Swedish population. Acta Odontol Scand 1998;56(1):41–7 Summary brief.
75. Hjern A, Grindefjord M. Dental health and access to dental care for ethnic minorities in
Sweden. Etnicity & Health (in press) 2000.
121
Bilaga 1
Population, urval och metod
Studien omfattar fyra olika grupper invandrare, födda i Chile, Iran, Polen
och Turkiet. Födelseländerna har valts utifrån ett antal kriterier. Ett kriterium var att gruppen var relativt stor bland 1980-talets invandrargrupper.
Ett annat var att de omfattas av den svenska invandrarpolitiken. Nordbor
och i viss mån västeuropéer utgör idag en ansenlig del av invandrarna i
Sverige, men är inte alls eller bara i viss mån beroende av den svenska
invandrarpolitiken.
Invandrare födda i Chile, Polen och Turkiet hör till de största invandrargrupperna i Sverige; från dessa länder kommer sedan några decennier
tillbaka en relativt jämn och stor ström av människor. Invandrare födda i
Iran är idag den tredje största och snabbast växande invandrargruppen i
Sverige och utgör en ansenlig del av den utomeuropeiska flyktingströmmen.
Dessa fyra grupper kan antas ha olika grad av geografiskt och kulturellt
avstånd i förhållande till Sverige, vilket med stor sannolikhet påverkar
deras bemötande i Sverige samt etableringsprocessen.
De fyra invandrargrupper som omfattas av undersökningen utgör tillsammans 14 procent av samtliga utomlands födda och 20 procent av alla
utomnordiska invandrare i Sverige. De utgör tillsammans 25 procent av
dem som invandrat under 1980-talet.
Alla utomlands födda
Chile
Turkiet
Iran
Norden
Polen
Övriga
Utomlands födda
som invandrade 1980–1989
Bilaga 1, figur 1. Utomlandsfödda fördelade på födelseland. 1996.
Procent. Källa: SCB.
123
Bilaga 1, tabell 1. Undersökningspopulationen. Antal individer.
Källa: Inv-ULF 96.
Födelseland / Invandringstidpunkt
Chile
Iran
Polen
Turkiet
80–84 85–89 80–89 85–89 80–84 85–89 80–89 80–84 85–89 80–89
Kön/ålder vid
senaste invandring
Män
20–44 år
1053
3404
4457
9790
1790
1243
3033
1294
1698
2992
Kvinnor,
20–44 år
969
3230
4199
6331
3575
3193
6768
1012
1296
2308
Båda könen,
20–44 år
2022
6634
8656 16121
5365
4436
9801
2306
2994
5300
Bilaga 1, tabell 2. Urvalet. Antal individer.
Källa: Inv-ULF 96.
Födelseland / Invandringstidpunkt
Chile
Iran
Polen
Turkiet
80–84 85–89 80–89 85–89 80–84 85–89 80–89 80–84 85–89 80–89
Kön/ålder vid
senaste invandring
Män,
20–44 år
87
346
433
312
146
121
267
215
249
464
Kvinnor,
20–44 år
91
316
407
168
286
287
573
165
211
376
Båda könen,
20–44 år
178
662
840
480
432
408
840
380
460
840
Undersökningspopulationen omfattade knappt 10 000 invandrare födda i
Polen, knappt 9 000 födda i Chile, drygt 5 000 födda i Turkiet samt 16 000
invandrare födda i Iran. Undersökningspopulationen framgår av tabell 1.
Urvalets storlek bestämdes till 3 000 personer, som var 20–44 år vid
ankomsten, som kom till Sverige under 1980–1989 och som var kvar i
landet vid undersökningens genomförande. Återflyttarna ingår således
inte. Dock kan påpekas att återutvandringen är förhållandevis liten i de
aktuella grupperna. Från Iran kom knappast några invandrare under första
halvan av 1980-talet varför invandringsperioden för dessa fastställdes till
1985–1989. Begränsningen av intervjupersonernas ålder samt invandringsperioden medförde således att vid intervjutillfället kom ingen av de intervjuade att ha uppnått pensionsåldern. Urvalet begränsades också till det
senaste invandringstillfället eftersom vissa kan ha flyttat tillbaka till hemlandet men återinvandrat till Sverige.
124
Urvalet fördelades på 840 invandrare födda i vardera Polen, Chile och
Turkiet som invandrat till Sverige under åren 1980–89, samt 480 invandrare
födda i Iran som invandrat till Sverige under åren 1985–89. Urvalens fördelning på kön samt ålder vid invandringstillfället framgår av tabell 2.
Undersökningsperiod
Undersökningsperioden omfattade åren från 1980 till intervjutillfället
– hösten 1996. Det finns flera skäl till att denna period valdes. Under
1980-talets första hälft fanns fortfarande goda möjligheter för nykomna
invandrare och flyktingar att få arbete både inom den offentliga och den
privata sektorn. Omstruktureringen av näringslivet och av den offentliga
sektorn har lett till att många arbeten som invandrare tidigare fick, helt
enkelt inte finns längre.
Perioden närmast efter 1985 är särskilt intressant eftersom nya principer
i det svenska flyktingmottagandet, den så kallade ”hela Sverige”-strategin
infördes då. Utöver detta kännetecknas andra hälften av 1980-talet av ekonomisk högkonjunktur samtidigt som etableringsproblemen för de nyanlända flyktingarna visat sig vara mycket svåra.
Tidsperioden för invandringen till Sverige och den då aktuella invandrings- och invandrarpolitiken, arbetsmarknads- och bostadsmarknadsläget
utgör gemensamma bakgrundsfaktorer för de studerade grupperna. Förklaringar till skillnader mellan olika gruppers levnadsförhållanden kan då
sökas i andra faktorer som till exempel etnicitet, utbildning, yrkeskunnande, motiv för invandring, med mera.
Undersökningens genomförande
Fältarbetet genomfördes av Statistiska centralbyrån under tiden september
1996–januari 1997. Huvuddelen av intervjuerna genomfördes under två
månader från slutet av september till slutet av november.
Datainsamlingen genomfördes i huvudsak som besöksintervjuer. I undantagsfall tilläts intervju per telefon. Indirekt intervju, dvs. med någon annan
än den utvalda personen tilläts i sådana fall där urvalspersonen på grund
av sjukdom eller handikapp inte själv var i stånd att besvara frågorna eller
om urvalspersonen var tillfälligt bortrest och inte kunde nås under fältarbetsperioden. Vid dessa indirekta intervjuer ställdes endast en del av frågorna.
Tre procent av intervjuerna är genomförda per telefon. Indirekta intervjuer
förekom i 10 fall.
Intervjuerna genomfördes på svenska men vid närmare var tionde intervju var en tredje person närvarande som tolk. I flertalet fall var det en
hushållsmedlem eller ett vuxet barn som ombetts närvara vid intervjun
125
Bilaga 1, tabell 3. Genomförda intervjuer med eller utan tolk. Antal.
Källa: Inv-ULF 96.
Intervjun
genomförd
med
up själv
profes- hushållssionell medlem
tolk som tolk
barn
som
tolk
granne,
bekant
som tolk
uppgift
saknas
summa
Chile
525
2
25
10
4
5
571
Iran
296
3
3
4
1
8
315
Polen
549
2
4
3
0
10
568
Turkiet
410
16
57
27
7
9
526
Summa
1780
23
89
44
12
32
1980
som tolk, men professionell tolk anlitades i vissa fall. Varje intervjuare
hade också en uppsättning med intervjuformulär samt svarskort översatta
till de fyra mest aktuella språken – farsi, polska, spanska och turkiska.
Dessa översatta formulär kunde användas som stöd vid intervjun oavsett
om tolk anlitades. Intervjuer med eller utan tolk samt vem som tjänstgjorde
som tolk framgår av tabell 3.
Bortfall
När fältarbetet avslutades i januari hade totalt 1980 personer intervjuats av
det fastställda urvalet på 3 000. Emellertid avfördes 108 personer som ej
ingick i den definierade populationen, dvs. personer som bott i Sverige
före den undersökta perioden (1980–1989), personer som avlidit eller
personer som vistas utomlands långvarigt. De som enligt egen utsago
kommit till Sverige före 1978 klassificerades som övertäckning. Efter
rensning för övertäckning kvarstår ett nettourval på 2 892 personer.
Intervju erhölls med 68,5 procent av nettourvalet. I tabell 4 nedan framgår
antalet genomförda intervjuer och bortfall i respektive urvalsgrupp.
Bortfallet består till ungefär lika stora delar av ej anträffade och vägrare.
Andelen ej anträffade är förhållandevis hög, men även andelen vägrare är
högre än till exempel i ordinarie undersökningar av levnadsförhållanden
(ULF). I ULF 1996 var andelen ej anträffade 5 procent och andelen vägrare 14,4 procent.
Den höga andelen ej anträffade beror antagligen på flera samverkande
faktorer. Däribland kan nämnas att en stor del av dessa invandrare bor i
storstadsområden där hemliga telefonnummer och portkoder gör det svårt
att få kontakt med urvalspersoner. Inaktuella befolkningsregister som
beror på att flyttningar ut ur landet (återutvandring) ej anmäls, kan ha
bidragit till att många ej kunnat nås. Vilken omfattning ej anmälda flyttningar ut ur landet har i dessa fyra invandrargrupper och på vilket sätt
126
Bilaga 1, tabell 4. Urval, genomförda intervjuer och bortfall. Antal och
procent. Källa: Inv-ULF 96.
Ursprungsland
Urval
Procent av nettourval
Brutto
Inter- Intervju Bortfall
vjuer
Ej anträffad Vägran
Netto
Summa
Övrigt*
Chile
840
804
571
71,0
14,9
12,8
1,3
100
Iran
480
461
315
68,3
15,4
15,2
1,1
100
Polen
840
818
568
69,4
10,5
18,9
1,2
100
Turkiet
840
809
526
65,0
13,3
19,8
1,9
100
* Avbruten eller alltför ofullständig intervju eller för sjuk att intervjua.
Bilaga 1, tabell 5. Genomförda intervjuer, därav förvärvsarbetande,
anställda respektive har barn i Sverige. Antal. Källa: Inv-ULF 96.
Samtliga
Förvärvs-
intervjuade
arbetande
Anställda
Har barn
Män
276
199
193
240
Kvinnor
295
164
160
277
Samtliga
571
363
353
517
197
114
77
123
i Sverige
Chile
Iran
Män
Kvinnor
118
49
43
107
Samtliga
315
163
120
230
Män
163
121
99
135
Kvinnor
405
279
249
331
Samtliga
568
400
348
466
Män
285
188
115
249
Kvinnor
241
86
71
227
Samtliga
526
274
186
476
Polen
Turkiet
detta påverkar bortfallet i undersökningen är för närvarande okänt. De
som flyttat från Sverige skall rätteligen inte ingå i urvalsramen men uppträder som bortfall då förhållandet inte är känt.
I tabell 5 visas det antal intervjuer de redovisade resultaten bygger på för
var och en av de fyra invandrargrupperna. I de allra flesta tabellerna ingår
samtliga intervjuade, men i vissa fall begränsas redovisningen till förvärvsarbetande, anställda, barnfamiljer respektive röstberättigade vid
riksdagsvalet 1994.
127
Bortfallets fördelning efter kön, ålder, bostadsort och inkomst
I detta avsnitt jämförs hur intervjuer respektive bortfall fördelar sig i urvalet
efter några olika bakgrundsegenskaper som kön, ålder, bostadsort, inkomst
med mera.
Kön och ålder vid invandring: I tabell 6 redovisas uppgifter om den
procentuella fördelningen efter ålder respektive efter kön och ålder. När
man enbart ser till ålder liknar fördelningarna av intervjuer och bortfall
varann i invandrargrupperna från Chile och Polen. Vi kan således här tala
om en åldersmässigt god representativitet inom dessa grupper. De som är
födda i Turkiet och var mellan 20 och 24 år vid ankomsten till Sverige, är
dock överrepresenterade i bortfallsgruppen, dvs. färre bland dessa har
påträffats eller velat ställa upp för en intervju.
Bilaga 1, tabell 6. Nettourval, genomförda intervjuer och bortfall efter
kön och ålder vid invandringen. Procent. Källa: Inv-ULF 96.
Födda i Chile
Födda i Iran
Födda i Polen
Födda i Turkiet
Netto- Inter- Borturval vjuer fall
Netto- Interurval vjuer
Bortfall
Netto- Inter– Borturval vjuer fall
Netto- Inter- Borturval vjuer fall
20–24 år
21
20
20
23
25–29
28
28
28
35
22
26
18
18
19
41
38
47
36
33
29
30
27
27
29
25
30–34
23
23
23
35–39
17
17
18
21
21
23
30
29
30
17
18
15
13
13
12
14
14
14
9
8
40–44
11
11
9
11
7
8
5
10
10
10
6
7
5
Summa
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
Ålder vid
invandringen
Kön och ålder
vid invandringen
Män
51
48
58
65
62
70
31
29
38
55
54
57
20–24 år
11
19
12
16
15
19
4
2
7
22
20
26
25–29
16
14
19
24
24
25
10
9
11
18
18
18
30–34
12
11
14
13
12
16
10
9
12
9
10
7
35–39
8
8
8
7
7
7
4
4
4
4
4
5
40–44
5
5
5
4
5
2
4
4
4
2
3
1
Kvinnor
49
52
42
35
38
30
69
71
62
45
46
43
20–24 år
10
10
9
7
7
7
14
15
12
19
19
21
25–29
12
14
9
11
12
9
19
21
16
10
11
7
30–34
11
12
9
8
9
7
20
20
18
8
8
7
35–39
9
9
10
5
5
5
10
10
10
4
4
4
40–44
6
6
5
3
3
3
6
6
5
4
4
3
Summa
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
128
När man jämför män och kvinnor ses större skillnader. Män har blivit
intervjuade i mindre utsträckning än kvinnor i förhållande till sin andel i
urvalet. Så till exempel finns det ungefär lika många män som kvinnor i
urvalet bland dem som är födda i Chile – men bortfallet för denna grupp
består till nästan 60 procent av män och drygt 40 procent av kvinnor.
Liknande skillnader förekommer även i grupperna från Iran och Polen,
medan andelen intervjuade män och kvinnor bland dem som är födda i
Turkiet bättre återspeglar förhållandet i urvalet.
Bostadsort: Bortfallet – ej anträffade eller vägran att ställa upp för intervju – är betydligt större inom storstadslänen än i övriga Sverige (tabell 7).
Detta gäller för var och en av de fyra invandrargrupperna. I invandrargrupperna från Chile och Iran är männen överrepresenterade i bortfallet i
storstadslänen medan bland dem som är födda i Polen och Turkiet både
män och kvinnor är överrepresenterade i bortfallet.
Konsekvenserna av snedfördelningar av denna typ mellan intervjuade
och bortfallsgrupp kan leda till över- eller underskattningar när det gäller
de redovisade förhållandena. Om till exempel ett visst problem för en invandrargrupp är speciellt uttalat inom storstadsområdena, kommer man att
underskatta problemets omfattning, beroende på att relativt färre bland
Bilaga 1, tabell 7. Nettourval, genomförda intervjuer och bortfall efter
region och kön samt efter inkomstförhållande och kön. Procent.
Källa Inv-ULF 96.
Storstadslän
Födda i Chile
Födda i Iran
Netto- Inter- Borturval vjuer fall
Netto- Interurval vjuer
Födda i Polen
Födda i Turkiet
Bortfall
Netto- Inter– Borturval vjuer fall
Netto- Inter- Borturval vjuer fall
67
62
80
61
56
70
68
63
82
69
62
Män
36
31
48
38
34
45
23
19
32
37
34
81
44
Kvinnor
31
31
31
23
22
25
45
44
50
32
28
37
Övriga län
33
38
20
39
44
30
32
37
18
31
38
19
13
Män
15
17
10
26
28
24
8
9
6
18
21
Kvinnor
18
21
10
12
16
6
23
28
12
13
17
6
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
6
4
13
11
7
21
6
4
11
14
11
19
Summa
Saknar inkomst
Män
3
1
6
5
4
9
2
1
5
6
5
8
Kvinnor
4
3
7
6
4
11
4
3
5
8
6
10
94
96
87
89
93
79
94
96
89
86
89
81
49
47
52
59
59
60
29
28
32
49
49
49
Har inkomst
Män
Kvinnor
Summa
45
49
35
30
34
19
65
69
57
37
39
33
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
100
129
storstadsinvandrarna är representerade bland de intervjuade. I det fortsatta
arbetet kommer dessa problem att uppmärksammas ytterligare.
Inkomst: I urvalsregistret har vi för närvarande endast tillgång till en
uppgift om urvalspersonerna har någon inkomst eller ej, inte någon information om de aktuella inkomstnivåerna eller hur inkomsten fördelar sig
på arbetsinkomst, bidrag etc. I tabell 7 kan vi se att de personer som inte
har någon inkomst är överrepresenterade i bortfallsgruppen. Detta gäller
för samtliga fyra invandrargrupper och bland såväl män som kvinnor.
Bland dem som är födda i Iran är det 11 procent av dem i urvalsregistret
som ej har någon inkomst. Bland dem som blivit intervjuade är andelen 7
procent och inom bortfallsgruppen 21 procent. Man kan här misstänka att
ett antal av dem som saknar inkomst har lämnat Sverige och återvänt till
sitt hemland. Dessa skulle om så varit möjligt inte ingått i undersökningen.
Storleken av denna grupp har vi dock i nuläget ingen möjlighet att uppskatta.
Sammanfattning:
Kön: Män har blivit intervjuade i mindre utsträckning än kvinnor, jämfört
med sin andel enligt urvalet och är således överrepresenterade i bortfallsgruppen.
Region: Bortfallet är betydligt större inom storstadslänen än i övriga
Sverige.
Inkomst: Personer som saknar inkomst är kraftigt överrepresenterade i
bortfallsgruppen. De uppgifter vi har om inkomstförhållanden är dock för
närvarande mycket bristfälliga.
Statistisk metod
Åldersstandardisering
I samtliga tabeller där invandrargrupperna jämförs med svenskar har indirekt
standardisering efter ålder och kön gjorts med svenskar i samma åldrar
som standard, vilket betyder att invandrargrupperna fått samma åldersfördelning för respektive kön som svenskarna. I de fall skillnaden är statistiskt säkerställd (p < 0.05) anges detta med *. Detta gör att procentskattningarna är jämförbara sinsemellan på så sätt att gruppernas olika åldersfördelning inte påverkar jämförelsen, vilket är speciellt viktigt när det gäller hälsojämförelser, som i hög grad är åldersberoende.
För att materialet inte skall bli för litet – vilket det ganska snart kan bli
om man definierar bort alla partiella bortfall – har bortfallet lagts i den
mest gynnsamma gruppen. För resultatet innebär detta att effekterna i alla
fall inte överskattas. Viss underskattning för det naturligtvis med sig.
130
Multivariat analys
För att göra invandrargrupperna jämförbara har vi tagit hänsyn till deras
bakgrund vad avser de olika variabler som ingår i regressionsmodellerna
M1: kön och ålder, civilstånd och dessutom utbildning; M2: också otrygghet, svag ekonomi, har/saknar arbete, har/saknar socialt stöd, svenskkunskaper och upplevelse av diskriminering; samt M3: dessutom känsla av
sammanhang. Man kan också säga att man försöker förklara eventuella
skillnader mellan de olika invandrargrupperna genom att införa ett antal
variabler i respektive modell. En minimal modell när det gäller hälsa kan
innehålla, förutom invandrargrupp, också kön och ålder, vilket i detta fall
motsvaras av standardiseringen enligt ovan. När utfallsvariabeln är dikotom (bara kan anta två värden) och flera förklarande variabler ingår i
modellen används en logistisk regressionsmodell. Regressionsmodellerna
illustreras i Faktaruta 3.
Resultatet visas som oddskvoter (OR) eller ”risker” med angivande av
signifikant avvikelse (p < 0.05) eller ej från referensgruppen, som automatiskt får risken OR =1. Enda kravet på referensgruppen är att den skall
vara tillräckligt stor för att ge stabila skattningar av de andra variabelnivåerna. I texten används beteckningen ”risk” i stället för oddskvot. Det
bör observeras att oddskvoterna blir höga om den studerade företeelsen är
frekvent även om kvoten mellan procenttalen inte är så stor. Detta beror
på att oddskvoten är en kvot mellan två odds. Om procenttalen är < 20 så
blir oddskvoten approximativt lika med kvoten mellan de två procenttalen,
vilket kanske är den mer intuitiva tolkningen av risk. Vid tvärsnittsanalyser
baserade på logistisk regression är oddskvot det mest lämpliga måttet.
Man kan inte direkt jämföra storleken på oddskvoterna mellan olika variabler, utan endast mellan nivåer inom samma variabel, eftersom referensgrupperna är olika för varje variabel.
Variabelkonstruktioner
Variabel
Beskrivning
Dikotomiserad
Familjetyp
Civilstånd
Ensamboende/sammanboende
Utbildning
Förgymnasial
Förgymnasial plus gymnasial/
Gymnasial
eftergymnasial
Eftergymnasial
Variabelkonstruktioner fortsätter på nästa uppslag
131
Variabel
Beskrivning
Dikotomiserad
Otrygghet
Har Du själv under den senaste
tiden känt Dig orolig för något
av följande:
Varje ja-svar har givits 1 poäng.
Otrygg= 3–6 poäng
Trygg = 0–2 poäng
• orolig för familjens ekonomi
under det kommande året
• orolig för att bli arbetslös
• orolig för inbrott eller
skadegörelse i bostaden
• orolig för din egen hälsa
• orolig för att du själv eller någon
nära anhörig skall drabbas av
aids eller HIV-smitta
• orolig för den internationella
situationen, t.ex. risken för krig
eller politisk oro
Sysselsättning Har arbete vid intervjutillfället
Har arbete/saknar arbete
Ekonomi
Har det under de senaste
12 månaderna hänt att Du haft
svårigheter med att klara de
löpande utgifterna för mat, hyra
räkningar mm?
Ja/Nej
Socialt stöd
Har Du någon riktigt nära vän
som Du kan ta kontakt med och
prata om vad som helst?
(Ej medlemmar i Din familj
eller hushåll)
Ja/Nej
Svenskkunskaper
Hur bra tycker du att Du kan
svenska när det gäller att förstå
Svarsalternativen mycket bra och
ganska bra har givits 1 poäng
• nyheter eller debatter i TV
och radio
och övriga svarsaltenativ har
givits 0 poäng. Därefter har
• föra fram Dina synpunkter på
möten eller sammanträden
poängen summerats.
• förklara Ditt ärende vid
telefonkontakter med
myndigheter ( t ex försäkringskassa, arbetsförmedling,
socialkontor)
• läsa böcker
• svara skriftligt på en
platsannons
Svarsalternativ: mycket bra,
ganska bra, ganska dåligt,
mycket dåligt
132
Bra svenska = 5 poäng
Dålig svenska = 0–4 poäng
Variabel
Beskrivning
Upplevelse av Tycker Du att Du, jämfört med
diskriminering svenskar, blir bättre, sämre eller
lika behandlad t.ex.
Dikotomiserad
Svarsalternativen mycket bättre
och något bättre har givits
0 poäng och övriga svarsalternativ
• av arbetsförmedlingen då
Du söker arbete
har givits 1 poäng. Därefter har
poängen summerats.
• av bostadsförmedlingen när
Du söker bostad,
Upplever sig
• av hyresvärd när Du söker
bostad
Ej diskriminerad = 0–1 poäng
Diskriminerad ≥ 2 poäng.
• av grannar i Ditt bostadsområde
• av hyresvärd i Ditt
bostadsområde
• när Du söker lån i bank
• när Du går till läkare, sjukhus
• av försäkringskassan
• av socialkontoret
• av polisen
• när Du går på restaurang
Svarsalternativ: mycket bättre,
något bättre, lika, något sämre,
mycket sämre, vet ej.
Känsla av
sammanhang
(KASAM)
Känsla av sammanhang består
av tre komponenter: hanterbarhet,
meningsfullhet och begriplighet.
Det har här mätts med en
kortversion om tre frågor.
Hanterbarhet mäts med frågan:
”Brukar Du kunna se en lösning
på problem och svårigheter som
andra finner hopplösa?”
Meningsfullhet mäts med frågan
”Brukar Du känna att Ditt dagliga
liv är en källa till personlig
tillfredsställelse?”
Svarsalternativen har i nämnd
ordning givits poäng 4, 3, 2, 1, 0
avseende frågorna om
hanterbarhet och meningsfullhet.
Svarsalternativen har givits poäng
i omvänd ordning 0, 1, 2, 3, 4
avseende begriplighet.
Poängen har sedan summerats
ihop.
Svag KASAM = 0–6 poäng
Medel KASAM = 7–9 poäng
Stark KASAM = 10–12 poäng.
Begriplighet mäts med frågan
”Brukar Du känna att saker som
händer i Ditt dagliga liv är svåra
att förstå?”
Svarsalternativ: mycket ofta,
ganska ofta, ibland, ganska sällan
och aldrig.
133
Bilaga 2
Tabeller över hälsoindikatorer
fördelat på bakgrundsfaktorer
Bilaga 2, tabell 1. Ej god hälsa. Procent.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Män
Kvinnor
Sverige Chile
Alla
15
25
Iran
32
Polen Turkiet
20
35
Sverige Chile
20
Iran Polen Turkiet
42
53
28
50
Civilstånd
Ensamstående
18
33
28
32
(31)
28
51
(56)
32
52
Sammanboende
14
23
32
16
35
18
37
51
27
50
Utbildning
Förgymnasial/
gymnasial
17
27
44
25
37
23
45
54
33
51
Eftergymnasial
10
20
26
16
28
15
35
51
23
(43)
Nej
13
18
14
14
22
17
27
(44)
14
41
Ja
27
29
40
31
45
28
49
55
43
57
Otrygghet
Arbete
Har ej
31
38
50
42
49
41
57
67
33
55
Har arbete
13
20
22
13
25
16
31
36
27
42
Svårt klara löp utg
Ja
27
33
39
40
43
31
52
56
41
58
Nej
13
18
26
12
26
17
34
46
24
43
Nära vän
Ja
15
24
30
15
34
19
37
54
26
50
Nej
17
26
37
33
35
26
50
(47)
42
53
Dåliga
32
53
(37)
38
48
68
44
55
Bra
20
21
17
31
37
38
24
35
Nej
22
27
13
27
38
51
27
46
Ja
29
35
38
50
51
51
33
61
Svenskkunskaper
Diskriminering
Känsla av
sammanhang
Svag
26
38
52
(39)
41
39
65
65
45
65
Mellan
12
20
22
17
31
20
37
44
25
43
Stark
12
15
(16)
(3)
(25)
16
16
(40)
17
(22)
De celler vars bas = < 40 intervjuer anges här med parentes.
135
Bilaga 2, tabell 2. Svåra besvär av långvarig sjukdom. Procent.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Män
Kvinnor
Sverige Chile
Alla
11
24
Ensamstående
14
Sammanboende
11
Förgymnasial/
gymnasial
Eftergymnasial
Iran
Polen Turkiet
Sverige Chile
Iran Polen Turkiet
18
21
26
15
39
38
21
42
39
9
25
(18)
21
43
(55)
25
46
20
19
20
26
13
36
32
19
41
13
25
22
27
29
17
40
40
27
42
7
22
17
15
15
11
34
38
15
(48)
Civilstånd
Utbildning
Otrygghet
Nej
10
19
6
14
14
13
25
(26)
11
40
Ja
18
27
23
34
35
20
45
43
31
44
Har ej
26
39
30
41
33
36
53
50
22
45
Har arbete
10
19
10
15
20
12
29
26
21
38
Ja
21
34
23
36
33
23
45
43
28
51
Nej
10
17
13
15
18
13
33
33
19
34
Ja
12
25
21
15
25
14
36
37
20
44
Nej
10
23
12
35
26
19
42
(41)
27
41
Dåliga
25
30
(34)
34
44
54
41
47
Bra
24
12
19
16
34
23
16
27
Arbete
Svårt klara löp utg
Nära vän
Svenskkunskaper
Diskriminering
Nej
22
10
16
22
36
32
19
39
Ja
28
21
32
34
44
44
28
52
16
35
25
(24)
37
31
66
57
34
54
9
22
14
22
20
14
30
27
18
37
12
12
(16)
(7)
(14)
13
18
(18)
13
(3)
Känsla av
sammanhang
Svag
Mellan
Stark
De celler vars bas = < 40 intervjuer anges här med parentes.
136
Bilaga 2, tabell 3. Nedsatt psykiskt välbefinnande (index). Procent.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Män
Kvinnor
Sverige Chile
Alla
Iran
Polen Turkiet
Sverige Chile
Iran Polen Turkiet
7
22
32
15
19
14
33
39
21
30
Ensamstående
8
45
19
20
(22)
16
37
(54)
28
37
Sammanboende
7
16
32
13
19
13
30
33
18
27
Civilstånd
Utbildning
Förgymnasial/
gymnasial
8
22
42
14
19
12
38
36
25
29
Eftergymnasial
7
24
27
15
20
16
19
38
18
(51)
Otrygghet
Nej
7
11
17
12
12
12
21
(15)
13
17
Ja
10
29
39
19
25
19
38
48
30
38
14
40
53
25
27
12
42
51
31
24
6
17
20
11
14
14
26
25
17
39
Ja
16
41
48
31
27
16
42
50
32
36
Nej
6
10
19
9
13
13
26
25
17
23
Arbete
Har ej
Har arbete
Svårt klara löp utg
Nära vän
Ja
6
23
28
11
17
13
26
33
20
27
Nej
11
22
39
24
25
15
43
(49)
28
34
Dåliga
25
50
(29)
20
38
47
29
29
Bra
20
23
12
19
28
32
20
39
Nej
17
10
9
13
25
38
18
25
Ja
31
41
30
32
55
39
35
43
36
Svenskkunskaper
Diskriminering
Känsla av
sammanhang
12
40
54
(31)
29
27
59
62
40
Mellan
Svag
6
16
25
11
15
11
25
32
17
25
Stark
7
11
(2)
(7)
(11)
11
11
(12)
8
(24)
De celler vars bas = < 40 intervjuer anges här med parentes.
137
Bilaga 2, tabell 4. Svår smärta och värk. Procent.
Män
Kvinnor
Sverige Chile
Alla
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Iran
Polen Turkiet
Sverige Chile
Iran Polen Turkiet
10
31
27
28
31
16
42
45
33
50
12
40
26
34
(20)
21
48
(49)
38
56
9
28
25
25
32
15
38
43
30
48
Förgymnasial/
gymnasial
11
35
38
33
35
20
44
45
37
52
Eftergymnasial
6
22
21
22
21
9
36
44
28
(28)
Civilstånd
Ensamstående
Sammanboende
Utbildning
Otrygghet
Nej
9
20
22
21
22
14
31
(35)
21
43
Ja
13
37
29
40
40
20
47
49
45
54
33
29
38
44
32
41
53
49
39
50
7
31
20
22
31
12
35
39
30
50
Ja
15
39
36
38
39
23
51
52
46
61
Nej
8
24
19
24
25
15
35
35
28
40
Ja
10
30
25
25
30
15
41
46
32
51
Nej
9
31
29
35
32
23
44
(43)
37
49
Arbete
Har ej
Har arbete
Svårt klara löp utg
Nära vän
Svenskkunskaper
Dåliga
36
38
(39)
38
45
57
53
56
Bra
24
22
25
23
40
33
28
35
Nej
29
19
26
32
39
43
31
46
Ja
31
30
32
30
47
47
39
60
37
34
(37)
41
54
40
51
57
Diskriminering
Känsla av
sammanhang
Svag
15
21
Mellan
7
32
18
27
25
15
39
46
29
50
Stark
7
17
(39)
(13)
(27)
16
32
(40)
23
(14)
De celler vars bas = < 40 intervjuer anges här med parentes.
138
Bilaga 2, tabell 5. Nedsatt funktionsförmåga (index). Procent.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Män
Kvinnor
Sverige Chile
Alla
14
18
Ensamstående
16
Sammanboende
14
Iran
Polen Turkiet
Sverige Chile
Iran Polen Turkiet
13
14
24
20
39
41
23
44
29
9
19
(15)
25
50
(35)
29
56
15
12
13
26
19
32
42
21
40
Civilstånd
Utbildning
Förgymnasial/
gymnasial
17
21
17
16
(26)
23
41
45
29
45
Eftergymnasial
9
12
12
12
20
14
33
34
17
(31)
Nej
12
16
8
10
22
17
28
(28)
13
38
Ja
27
19
15
22
26
27
44
45
34
47
Otrygghet
Arbete
Har ej
27
30
24
33
33
39
59
50
30
50
Har arbete
13
14
6
8
19
17
25
29
21
31
Ja
24
24
14
26
28
34
55
43
34
54
Nej
13
14
11
9
21
17
27
39
20
33
Svårt klara löp utg
Nära vän
Ja
14
18
14
11
22
20
38
43
22
46
Nej
15
18
10
23
28
22
41
(39)
28
41
Dåliga
21
22
(22)
31
43
50
46
47
Bra
15
8
13
17
36
33
18
33
Svenskkunskaper
Diskriminering
Nej
17
7
9
28
36
33
22
41
Ja
19
15
27
15
46
47
28
50
63
Känsla av
sammanhang
Svag
14
30
22
(24)
30
25
54
50
38
Mellan
14
14
6
13
20
20
35
36
19
34
Stark
11
7
(18)
(7)
(21)
16
19
(28)
20
(14)
De celler vars bas = < 40 intervjuer anges här med parentes.
139
Bilaga 2, tabell 6. ”Friska”. Procent.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Män
Kvinnor
Sverige Chile
Alla
Iran
Polen Turkiet
Sverige Chile
Iran Polen Turkiet
77
62
59
71
53
71
43
36
58
38
Ensamstående
74
44
70
62
(57)
62
38
(32)
55
35
Sammanboende
79
67
58
73
52
73
47
38
60
39
Förgymnasial/
gymnasial
75
59
50
67
50
66
43
31
52
37
Eftergymnasial
85
67
64
74
61
79
44
42
64
(43)
Nej
81
68
79
79
64
74
60
(55)
74
42
Ja
62
58
51
53
44
62
35
30
43
35
Har ej
53
44
47
47
40
47
26
21
55
33
Har arbete
81
68
67
79
61
75
56
55
59
47
Ja
63
52
50
48
43
57
30
33
45
26
Nej
81
70
68
79
63
74
53
42
62
49
Ja
78
61
61
76
54
72
49
37
60
37
Nej
76
62
55
55
51
63
34
(37)
52
37
Dåliga
56
33
(54)
46
38
22
36
33
Bra
67
74
74
61
48
50
63
53
Nej
64
72
77
58
47
45
59
42
Ja
59
54
54
44
34
31
54
26
43
43
(59)
40
48
24
21
42
22
Civilstånd
Utbildning
Otrygghet
Arbete
Svårt klara löp utg
Nära vän
Svenskkunskaper
Diskriminering
Känsla av
sammanhang
Svag
65
Mellan
81
67
67
70
60
73
47
44
61
47
Stark
82
81
(80)
(93)
(64)
76
69
(60)
69
(75)
De celler vars bas = < 40 intervjuer anges här med parentes.
140
Bilaga 3
Regressionsanalyser enligt
regressionsmodell 1, 2 och 3
Bilaga 3, tabell 1. Ej god hälsa. Oddskvoter.
Sverige
Chile
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Iran
Polen
Turkiet
M 1 M2 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3
Kön
Män
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Kvinnor
1,9* 1,7* 1,9* 1,9* 2,0* 2,0* 2,0* 1,9* 1,6* 1,6* 1,7* 2,0* 1,5* 1,5*
Ålder
27–39 år
1
40–49 år
1,7* 1,7* 1,1 1,1 1,1 1,8* 1,7* 1,4 1,5 1,7* 1,6 1,6* 1,4 1,4
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
50–60 år
3,2* 3,5* 2,6* 3,2* 3,3* 3,7* 3,2* 2,3 3,3* 3,3* 3,2* 2,7* 2,3 2,2
Civilstånd
Sammanboende 1
Ensamstående
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1,5* 1,2 1,7* 1,5* 1,5* 1,5 1,4 1,4 1,5* 1,3 1,3 1,2 1,1 1,1
Utbildning
Förgymnasial/
gymnasial
1,5* 1,3 1,6* 1,1 1,0 1,6* 1,3 1,1 1,8* 1,6* 1,5 1,4 1,2 1,1
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Otrygghet
Nej
1
1
Ja
2,1*
2,4* 2,3*
3,0* 2,6*
3,8* 3,5*
2,2* 2,1*
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,7*
2,0* 1,9*
1,2 1,3
1,9* 1,9*
1,6* 1,5
Har arbete
1
1
1
1
1
Har ej
3,0*
2,3* 2,2*
2,5* 2,3*
1,4 1,2
2,3* 2,2*
Ja
1
1
1
1
1
Nej
1,4*
1,5* 1,5*
Svårt klara löp utg
1
1
1
1
Arbete
1
1
1
1
Socialt stöd
1
1
1,3 1,2
1
2,0* 2,0*
1
1,2 1,2
Svenskkunskaper
Bra
1
1
Dåliga
1,3
2,7
1
Nej
1
1
1
1
Ja
1,3
1,4
1,7*
1,7*
*
2,1
1
*
1,6
Diskriminering
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
141
Bilaga 3, tabell 2. Långvarig sjukdom med svåra besvär. Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M 1 M2 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3
Kön
Män
1
Kvinnor
1,7* 1,5* 1,8* 1,7* 1,7* 2,2* 2,0* 2,0* 0,9 0,7 0,7 1,9* 1,6* 1,6*
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Ålder
27–39 år
1
40–49 år
1,4 1,5 1,1 1,1 1,1 1,7 2,0 1,2 1,6 1,7* 1,4 1,9* 1,7* 1,8*
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
50–60 år
2,0* 2,1* 1,9 2,2* 2,2* 2,9 2,8 1,9 2,1 2,0* 1,7 6,3* 5,8* 5,8*
Civilstånd
Sammanboende 1
Ensamstående
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1,4* 1,1 1,5* 1,3 1,3 1,6 1,4 1,5 1,4 1,2 1,2 1,0 0,9 0,9
Utbildning
Förgymnasial/
gymnasial
2.2*
2,0* 1,2 0,9 0,9 1,0 0,7 0,6 2,2* 2,1* 1,9* 1,6 1,4 1,0
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Otrygghet
Nej
1
1
Ja
1,7*
1,7* 1,7*
3,7* 3,0*
3,6* 3,3*
2,2* 2,1*
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,5*
1,6* 1,6*
1,4 1,5
1,4 1,4
1,5 1,5
Har arbete
1
1
1
1
1
Har ej
2,8*
1,9* 1,9*
Svårt klara löp utg
1
1
1
1
Arbete
1
1
2,7* 2,5*
1
1,3 1,2
1
1,4 1,4
Svenskkunskaper
Bra
1
1
1
1
Dåliga
1,0
2,8*
2,4*
2,2*
Nej
1
1
1
1
Ja
1,2
1,7
1,4
1,7*
Diskriminering
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
142
Bilaga 3, tabell 3. Nedsatt psykiskt välbefinnande (index). Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M 1 M2 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3
Kön
Män
1
Kvinnor
2,1* 2,1* 1,5* 1,7* 1,7* 1,4 1,3 1,3 1,5 1,5 1,7* 1,6* 1,5 1,5
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Ålder
27–39 år
1
40–49 år
0,6* 0,6* 1,1 1,0 1,1 0,7 0,6 0,5 1,0 1,0 1,0 1,0 0,8 0,9
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
50–60 år
0,7* 0,7* 1,1 1,1 1,4 1,2 1,3 0,9 1,3 1,1 1,2 0,9 0,8 0,9
Civilstånd
Sammanboende 1
Ensamstående
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1,3 1,1 2,2* 2,0* 1,9* 1,5 1,3 1,2 1,7* 1,5 1,4 1,7* 1,7 1,6
Utbildning
Förgymnasial/
gymnasial
0,9 0,9 1,5 1,0 1,0 1,4 1,0 0,9 1,3 1,2 1,2 1,0 0,9 0,8
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Otrygghet
Nej
1
1
Ja
1,5*
2,4* 2,3*
3,8* 3,2
Nej
1
1
1
Ja
1,6*
2,4* 2,3*
2,6* 2,7*
2,0* 2,0*
1,8* 1,6*
Har arbete
1
1
1
1
1
Har ej
1,2
1,8* 1,7*
2,5* 2,4*
1,7* 1,4
1,1 1,0
Ja
1
1
1
1
1
Nej
1,5*
1,6* 1,7*
*
2,3* 2,1*
2,3* 2,0*
1
1
Svårt klara löp utg
1
1
1
1
Arbete
2
1
1
1
Socialt stöd
1
1
1,5 1,5
1
1,6* 1,6
1
1,6* 1,6*
Svenskkunskaper
Bra
1
1
1
1
Dåliga
1,1
2,1*
1,4
1,5
Diskriminering
Nej
1
1
1
1
Ja
2,4*
2,0*
2,1*
2,3*
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
143
Bilaga 3, tabell 4. Svår smärta och värk. Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M 1 M2 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3
Kön
Män
1
Kvinnor
1,7* 1,5* 1,5* 1,5* 1,5* 1,7* 1,5 1,5 1,2 1,1 1,1 2,2* 2,0* 2,0*
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Ålder
27–39 år
1
40–49 år
1,2 1,2 1,7* 1,7* 1,6* 1,8* 1,7 1,4 1,7* 1,7* 1,6* 1,6* 1,4 1,4
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
50–60 år
1,9* 2,1* 1,9* 1,9* 1,9* 2,0* 2,0 1,5 2,2* 2,1* 1,9* 4,9* 4,7* 4,4*
Civilstånd
Sammanboende 1
Ensamstående
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1,6* 1,3 1,5* 1,3 1,3 1,6 1,4 1,5 1,5* 1,4 1,3 1,2 1,1 1,2
Utbildning
Förgymnasial/
gymnasial
1,7* 1,5* 1,7* 1,4 1,4 1,3 1,1 1,0 1,5* 1,4 1,3 2,2* 2,1* 1,7
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Otrygghet
Nej
1
1
Ja
2,3*
1,9* 1,8*
2,1* 1,8
2,9* 2,7*
2,0* 2,1*
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,6*
1,8* 1,8*
1,7* 1,8
1,6* 1,6*
1,8* 1,8*
Har arbete
1
1
1
1
1
Har ej
2,5*
1,2 1,1
Svårt klara löp utg
1
1
1
1
Arbete
1
1
1,4 1,3
1
1,5 1,4
1
1,0 0,9
Svenskkunskaper
Bra
1
1
1
1
Dåliga
1,2
2,4*
2,1*
1,6
Nej
1
1
1
1
Ja
1,1
1,2
1,3
1,0
Diskriminering
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
144
Bilaga 3, tabell 5. Nedsatt funktionsförmåga (index). Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M 1 M2 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3
Kön
Män
1
Kvinnor
2,3* 2,0* 2,5* 2,5* 2,5* 2,8* 2,6* 2,6* 1,8* 1,6 1,6 2,3* 1,7* 1,7*
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Ålder
27–39 år
1
40–49 år
2,4* 2,6* 1,5* 1,6* 1,6* 2,3* 2,3* 1,9 1,6* 1,5* 1,5* 1,4 1,3 1,2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
50–60 år
5,5* 6,2* 3,7* 4,7* 4,7* 3,8* 3,8* 2,7 3,4* 3,0* 2,7*10,4* 9,0* 8,2*
Civilstånd
Sammanboende 1
Ensamstående
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1,4 1,0 2,1* 1,8* 1,8* 1,3 1,2 1,2 1,5 1,3 1,3 1,4 1,3 1,4
Utbildning
Förgymnasial/
gymnasial
2,3* 2,1* 1,7* 1,3 1,3 1,4 1,1 1,0 1,9* 1,7* 1,5 1,6 1,4 1,2
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Otrygghet
Nej
1
1
Ja
1,8*
1,6* 1,6
2,5* 2,1
3,4* 3,2*
1,3 1,4
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,1
2,2* 2,2*
1,2 1,2
1,6 1,6
1,8* 1,8*
Har arbete
1
1
1
1
1
Har ej
4,4*
2,5* 2,5*
Svårt klara löp utg
1
1
1
1
Arbete
1
1
2,5* 2,3*
1
1,9* 1,7*
1
1,9* 1,9*
Svenskkunskaper
Bra
1
1
1
1
Dåliga
1,0
2,1*
2,6*
1,3
Nej
1
1
1
1
Ja
1,1
1,3
1,3
0,7
Diskriminering
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
145
Bilaga 3, tabell 6. ”Friska”. Oddskvoter.
Sverige
Chile
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Iran
Polen
Turkiet
M 1 M2 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3 M 1 M2 M3
Kön
Män
1
Kvinnor
0,6* 0,7* 0,6* 0,6* 0,6* 0,5* 0,5* 0,5* 0,6* 0,7 0,7 0,5* 0,7 0,7
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Ålder
27–39 år
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
40–49 år
0,7* 0,7* 1,0 0,9 0,9 0,5* 0,5 0,6 0,7* 0,7 0,7 0,6* 0,6* 0,6*
50–60 år
0,4* 0,4* 0,2* 0,3* 0,3* 0,4* 0,4 0,7 0,3* 0,3* 0,3* 0,2* 0,2* 0,2*
Civilstånd
Sammanboende 1
Ensamstående
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
0,8* 1,0 0,6* 0,7* 0,7* 0,8 1,0 1,0 0,8 0,9 0,9 0,8 0,8 0,8
Utbildning
Förgymnasial/
gymnasial
0,6* 0,6* 0,8 1,1 1,2 0,7 0,8 1,0 0,6* 0,7* 0,7 0,7 0,7 0,9
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
Otrygghet
Nej
1
1
Ja
0,5*
0,5* 0,5*
0,3* 0,4*
0,3* 0,3*
0,6* 0,6*
Nej
1
1
1
1
1
Ja
0,6*
0,5* 0,5*
0,7 0,7
0,5* 0,5*
0,5* 0,5*
Har arbete
1
1
1
1
1
Har ej
0,4*
0,4* 1,1
Svårt klara löp utg
1
1
1
1
Arbete
1
1
0,4* 0,5*
1
0,7 0,8
1
0,5* 0,6*
Svenskkunskaper
Bra
1
1
1
1
Dåliga
0,9
0,3*
0,4*
0,7
Diskriminering
Nej
1
1
1
1
Ja
0,9
0,5*
0,8
0,7
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
146
Ansamling av ohälsosamma
levnadsvanor (tabellerna 7–11)
Bilaga 3, tabell 7. Ej god hälsa. Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M1
M1
M1
M1
M1
Män
1
1
1
1
1
Kvinnor
2,0*
2,0*
2,0*
1,7*
2,0*
27–39 år
1
1
1
1
1
40–49 år
1,7*
1,0
1,7
1,4
1,4*
50–60 år
3,2*
2,4*
3,7*
3,1*
2,4*
Sammanboende
1
1
1
1
1
Ensamstående
1,4*
1,8*
1,4
1,5
1,2
Förgymnasial/gymnasial utb.
1,3
1,6*
1,6
1,7*
1,3
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,7*
1,6
1,5
1,0
1,5*
1
1
1
1
1
2,8*
2,2*
1,9
3,4*
1,3
1 problem–levnadsvana
2–3 problem–levnadsvanor Nej
Ja
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
Bilaga 3, tabell 8. Långvarig sjukdom med svåra besvär. Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M1
M1
M1
M1
M1
Män
1
1
1
1
1
Kvinnor
1,7*
2,0*
2,5*
0,9
2,0*
27–39 år
1
1
1
1
1
40–49 år
1,4*
1,0
1,7
1,7
1,7*
50–60 år
2,0*
1,8*
3,0*
2,2*
5,7*
Sammanboende
1
1
1
1
1
Ensamstående
1,3
1,6*
1,5
1,4
1,0
Förgymnasial/gymnasial utb.
2,0*
1,1
0,9
2,1*
1,5
Eftergymnasial
1 problem–levnadsvana
Nej
Ja
2–3 problem–levnadsvanor Nej
Ja
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1,7*
1,9*
1,6
1,0
1,6*
1
1
1
1
1
1,7*
2,1*
3,0*
1,8
2,0*
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
147
Bilaga 3, tabell 9. Nedsatt psykiskt välbefinnande (index). Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M1
M1
M1
M1
M1
Män
1
1
1
1
1
Kvinnor
2,0*
1,4*
1,4
1,7
1,7*
27–39 år
1
1
1
1
1
40–49 år
0,6*
1,0
0,7
0,9
0,9
50–60 år
0,7*
1,0
1,2
1,2
0,8
Sammanboende
1
1
1
1
1
Ensamstående
1,2
2,3*
1,5
1,7*
1,8*
Förgymnasial/gymnasial utb.
0,8
1,5
1,4
1,3
1,0
Eftergymnasial
1 problem–levnadsvana
Nej
Ja
2–3 problem–levnadsvanor Nej
Ja
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1,6*
1,9*
1,4
1,3
1,2
1
1
1
1
1
2,0*
1,8*
1,1
2,1*
1,4
* = Statistiskt säkerställd (p< 0,05)
Bilaga 3, tabell 10. Svår smärta och värk. Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M1
M1
M1
M1
M1
Män
1
1
1
1
1
Kvinnor
1,7*
1,4*
1,7*
1,3
2,0*
27–39 år
1
1
1
1
1
40–49 år
1,3
1,7*
1,7
1,7*
1,4
50–60 år
Sammanboende
2,0*
1,8*
2,0
2,2*
4,4*
1
1
1
1
1
Ensamstående
1,5*
1,5*
1,6
1,5*
1,3
Förgymnasial/gymnasial utb.
1,5*
1,7*
1,3
1,5*
2,1*
Eftergymnasial
1 problem–levnadsvana
Nej
Ja
2–3 problem–levnadsvanor Nej
Ja
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
148
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1,7*
1,3
1,5
1,2
1,9*
1
1
1
1
1
2,0*
2,3*
1,4
1,7
2,5*
Bilaga 3, tabell 11. Nedsatt funktionsförmåga (index). Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M1
M1
M1
M1
M1
Män
1
1
1
1
1
Kvinnor
2,5*
2,5*
3,3*
2,0*
2,0*
27–39 år
1
1
1
1
1
40–49 år
2,5*
1,4
2,0*
1,7
1,4
10,4*
50–60 år
5,8*
3,6*
3,4
3,5*
Sammanboende
1
1
1
1
Ensamstående
1,3
2,3*
1,2
1,5
1,4
Förgymnasial/gymnasial utb.
2,1*
1,7
1,3
1,8*
1,5
Eftergymnasial
1 problem–levnadsvana
Nej
Ja
2–3 problem–levnadsvanor Nej
Ja
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1,3
1,5
1,4
1,3
1,6
1
1
1
1
1
2,1*
2,8*
4,2*
3,7*
1,9*
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
149
Ansamling av problematiska
levnadsomständigheter (tabellerna 12–16)
Bilaga 3, tabell 12. Ej god hälsa. Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M1
M1
M1
M1
M1
Män
1
1
1
1
1
Kvinnor
1,7*
2,0*
2,0*
1,7*
2,0*
27–39 år
1
1
1
1
1
40–49 år
1,7*
1,1
1,7*
1,4*
1,7*
50–60 år
3,3*
3,1*
3,7*
3,1*
3,0*
Sammanboende
1
1
1
1
1
Ensamstående
1,3
1,2
1,0
1,4
1,1
Förgymnasial/gymnasial utb.
1,4*
1,5
1,4
1,8*
1,3
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,5*
1,2
1,1
1,3
1,6
Nej
1
1
1
1
1
Ja
2,4*
2,3*
2,2*
1,1
1,6
1 problem–levnadsförhållanden
2–3 problem–levnadsförhållanden
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
150
Bilaga 3, tabell 13. Långvarig sjukdom med svåra besvär. Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M1
M1
M1
M1
M1
Män
1
1
1
1
1
Kvinnor
1,7*
1,7*
2,0*
0,9
2,0*
27–39 år
1
1
1
1
1
40–49 år
1,4
1,1
1,7
1,4
2,0*
50–60 år
2,0*
2,2*
3,2
1,9
6,8*
Sammanboende
1
1
1
1
1
Ensamstående
1,2
1,2
1,2
1,8*
1,0
Förgymnasial/gymnasial utb.
2,1*
1,1
0,9
2,2*
1,5
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,2
2,0
2,1
1,0
1,4
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,7
1,8
2,4
0,4*
1,3
1 problem–levnadsförhållanden
2–3 problem–levnadsförhållanden
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
Bilaga 3, tabell 14. Nedsatt psykiskt välbefinnande (index). Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M1
M1
M1
M1
M1
Män
Kvinnor
1
1
1
1
1
2,0*
1,4*
1,4
1,4*
1,7*
27–39 år
1
1
1
1
1
40–49 år
2,0*
1,1
0,7
1,0
1,0
50–60 år
0,7
1,3
1,2
1,3
0,9
Sammanboende
1
1
1
1
1
Ensamstående
1,0
1,7*
1,2
1,1
1,8*
Förgymnasial/gymnasial utb.
0,9
1,4
1,3
1,3
1,0
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,3
1,2
1,2
1,8*
0,9
Nej
1
1
1
1
1
Ja
2,5*
1,9*
1,7
2,5*
0,9
1 problem–levnadsförhållanden
2–3 problem–levnadsförhållanden
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
151
Bilaga 3, tabell 15. Svår smärta och värk. Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M1
M1
M1
M1
M1
Män
1
1
1
1
1
Kvinnor
1,7*
1,4*
1,7*
1,3
2,5*
27–39 år
1
1
1
1
1
40–49 år
1,3
1,7*
1,7*
1,7*
1,7*
50–60 år
2,0*
2,0*
2,0*
2,3*
4,8*
Sammanboende
1
1
1
1
1
Ensamstående
1,4
1,3
1,4
1,6*
1,4
Förgymnasial/gymnasial utb.
1,6*
1,7*
1,2
1,5*
2,3*
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,4
1,1
0,9
1,5
0,8
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,9
1,2
1,3
0,9
0,7
1 problem–levnadsförhållanden
2–3 problem–levnadsförhållanden
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
Bilaga 3, tabell 16. Nedsatt funktionsförmåga (index). Oddskvoter.
Källa ULF 96 och Inv-ULF 96
Sverige
Chile
Iran
Polen
Turkiet
M1
M1
M1
M1
M1
Män
1
1
1
1
1
Kvinnor
2,5*
2,5*
2,5*
1,7*
2,5*
27–39 år
1
1
1
1
1
40–49 år
2,5*
1,7*
2,5*
1,7
1,4
50–60 år
5,8*
4,7*
4,5*
3,5*
10,1*
Sammanboende
1
1
1
1
1
Ensamstående
1,3
1,5
1,0
1,8*
1,4
Förgymnasial/gymnasial utb.
2,3*
1,6
1,3
1,9*
1,5
Eftergymnasial
1
1
1
1
1
Nej
1
1
1
1
1
Ja
1,3
1,3
1,2
1,3
1,1
Nej
1
1
1
1
1
Ja
0,8
2,2*
2,0
0,6
1,0
1 problem-levnadsförhållanden
2–3 problem–levnadsförhållanden
* = Statistiskt säkerställd (p < 0,05)
152
