Den EU-drivna ekonomiska globaliseringen har medfört att de sociala ojämlikheterna kraftigt
ökat medan den sociala normen och den offentliga finansieringen av grundläggande service
har satts på spel. De gröna anser att marknadsekonomiska principer aldrig får gå förbi
grundläggande sociala rättigheter. Som ett första steg vill De gröna skydda social- och
sjukvårdstjänster från fri marknadslagstiftning på EU-nivå med hänsyn till att den sociala
politiken går före den ekonomiska.
Kapitel 5:
För ett socialt integrerat Europa
Inledning
Europeiska unionens rådande politiska majoritet stöder helhjärtat en nyliberal
ekonomisk globalisering. Den tilltagande globaliseringen under detta årtionde har
dock medfört en kraftig ökning av den sociala ojämlikheten inom EU och i de flesta
medlemsstater. Den främjar en tävlan mellan medlemsstaterna om vem som har de
lägst sociala normerna och leder till en ohälsosam skattekonkurrens, vilket minskar de
offentliga anslagen på alla nivåer och på så sätt sätter finansieringen av
grundläggande sociala tjänster på spel. Fram till 2005 stödde EU till fullo den här
metoden genom en alltför stel politik för begränsning av budgetunderskottet i den
monetära stabilitetens namn och minskade medlemsstaternas möjligheter till social
fördelningspolitik. Konsekvenserna av en sådan politik trotsar den solidariska modell
som är grundläggande för EU.
De gröna kämpar för ett integrerat samhälle där hörnstenarna utgörs av en nyare och
bättre Lissabonstrategi där man beaktar målen om social hållbarhet och en stabilitetsoch tillväxtpakt som främjar en bättre politik för offentliga utgifter, dvs.
högkvalitativa investeringar med bindande sociala och miljömässiga mål.
Bestämmelserna för den inre marknaden borde aldrig få gå före grundläggande
rättigheter eller hindra en välfungerande allmän service, dvs. allmänna tjänster som
vardagen kräver såsom utbildning och transport. EU måste arbeta mot social
dumpning inom medlemsstaterna och fastställa en ram för rättvis företagsbeskattning
och arbeta för att skatteparadisen försvinner.
Det hör även till unionens uppgifter att garantera en allmän tillgång till förmånliga
samhällsomfattande tjänster för alla som är bosatta inom EU och att uppmuntra
medlemsstaterna att trygga en rimlig inkomst som överstiger fattigdomsgränsen för
alla medborgare. EU måste se till att dess lagar mot diskriminering tillämpas fullt ut i
alla medlemsstater och att bristande jämställdhet mellan män och kvinnor inte längre
tolereras. De gröna önskar även ett EU-ramdirektiv för konsumentskydd.
Viktiga fakta och siffror
Den mest direkta konsekvensen av social utslagning är fattigdom. I dag lever
76 miljoner EU-medborgare under fattigdomsgränsen, vilken definieras som 60
procent av hemlandets medelinkomst, och 36 miljoner människor hotas av fattigdom.
En av fem ungdomar under 18 år lever i eller riskerar att hamna i fattigdom.
Alla medlemsstater kan erbjuda någon form av social trygghet för de medborgare som
lever i fattigdom. Dessa system varierar dock kraftigt och det finns inga normer som
gäller för hela EU, speciellt i fråga om nivån på förmåner över fattigdomsgränsen.
DV\782867SV.doc
Offentliga finanser kan balanseras och fortfarande stöda de politiska målen för social
integrering om de sköts på ett konjunkturutjämnande sätt. Under den aktuella
finanskrisen har de offentliga utgifterna ansetts stimulera ekonomin. EU har dock
under det senaste årtiondet försökt begränsa de offentliga utgifterna genom stabilitetsoch tillväxtpakten med de offentliga finansernas hållbarhet som främsta mål. Detta
ledde till en kraftig minskning av de offentliga utgifterna. Alla medlemsstater,
förutom Storbritannien, Portugal och Slovenien, har minskat sina offentliga utgifter
uttryckta i procent av BNP. Inom euroområdet minskade de offentliga utgifterna från
51 procent 1996 till 47 procent 2006. I vissa länder var minskningen mer dramatisk,
t.ex. nästan 10 procent i Sverige. I vissa nya medlemsstater är andelen offentliga
utgifter så låg att den minskar statens möjligheter att verka överhuvudtaget, i
Rumänien så lågt som 32 procent.
Även om det är viktigt att statsbudgetar är solida måste det poängteras att
minskningen av de offentliga utgifterna i huvudsak påverkar de sociala
trygghetsprogrammen, som enligt EU-genomsnittet står för nästan hälften av alla
offentliga utgifter. Skillnaderna mellan medlemsstaterna växer. Mätt i förhållande till
BNP är de offentliga utgifterna för social trygghet lägre än 10 procent i Irland och
Lettland i jämförelse med över 22 procent i Sverige, Danmark, Frankrike och
Tyskland.
Konkurrensen bland medlemsstaterna om förmånliga skattevillkor för företag är i
mångt och mycket orsaken till att de offentliga inkomsterna inte ökat i takt med den
skattegrundande
produktivitetstillväxten.
Enligt
EU-genomsnittet
har
bolagsskattesatserna minskat från 35 procent 1995 till 25,9 procent 2006. Skatteflykt
gör att den offentliga inkomsten minskar än mer. Hundratals miljarder euro
skattepliktig inkomst försvinner varje år i de 44 OECD-listade skatteparadisen (listan
gjordes 2004) av vilka fyra är EU-medlemmar (Cypern, Irland, Luxemburg och
Malta).
Social dumpning har blivit ett allvarligt problem i ett samhälle där pengar rör sig med
ljusets hastighet och där arbetare endast är en del av företagens kapital. Företag
försöker ofta utnyttja arbetstagare genom att anställa säsongsarbetare eller genom att
flytta produktionen till det absolut billigaste stället. EG-domstolen fastställde nyligen
i fyra mål om social dumpning (Rüffert, Laval, Viking Line och Luxemburg) att den
fria rörligheten för tjänster enligt rådande EU-lagstiftning kan ha företräde framför
avtal mellan arbetsmarknadens parter.
Konsekvenser av passivitet
Social hållbarhet kan inte uppnås om EU fortsätter tillåta en ojämn fördelning av
ekonomisk tillväxt. Fattigdom och social utslagning underminerar möjligheterna till
ett rikt socialt och demokratiskt liv och till delaktighet i samhället − en skamlig
situation för rika samhällen. Bristen på jämställdhet mellan män och kvinnor i
arbetslivet undergräver alla försök att avskaffa barnfattigdom.
Om vi inte arbetar för ett socialt Europa kommer vi att se viktiga politiska
konsekvenser för den allmänna acceptansen av EU, speciellt under den rådande
DV\782867SV.doc
2/7
ekonomiska krisen, vilket främjar uppfattningar om misstro bland medlemsstaterna
och eventuellt en återgång till nationalism.
Låg företagsbeskattning märks inte så länge ekonomisk tillväxt ökar det allmänna
skatteunderlaget. Under lågkonjunkturer har dock låga företagsskatter en
oproportionerlig effekt på de offentliga utgifterna i jämförelse med tillfälliga förluster
från andra typer av beskattning, vilket leder till en sorts institutionell fattigdom för
regeringar. Fattigdomen kommer att öka och inkomster fördelas än mer ojämnt.
Tjänster på det sociala området och hälsovård behandlas som vilka kommersiella
tjänster som helst och kommer inte att kunna nå oskyddade användare.
Möjligheten att agera inom EU
Det är i huvudsak medlemsstaterna som är behöriga på socialpolitikens område. Om
gemenskapen har befogenhet besluter ofta rådet enhälligt och parlamentet rådfrågas
endast.
Europaparlamentet har medbeslutanderätt i alla genomförandebeslut som rör
Europeiska socialfonden (ESF). Parlamentets medbeslutanderätt utökades därtill för
bestämmelser om en förenkling av utövandet av medborgares rätt att fritt flytta och bo
inom medlemsstaternas territorium, om social trygghet för migrerande arbetstagare i
gemenskapen, och om hanteringen av social utslagning. Parlamentets
medbeslutanderätt i jämställdhetsfrågor stärktes.
En öppen samordningsmetod (OMC) infördes år 2000 för sysselsättningspolitik och
social trygghet. Detta är en mellanstatlig metod (i motsats till gemenskapens
traditionella metod) med vilken medlemsstaterna förvandlar ministerrådets allmänna
riktlinjer till nationell politik, enas om riktmärken för fastställande av bästa praxis och
övervakar resultaten. OMC fungerar med hjälp av expertgranskningar och är således
beroende av att medlemsstaterna samarbetar.
Det nya Lissabonfördraget skulle i huvudsak förändra rådets röstningsförfarande.
Nästan alla omröstningar skulle avgöras genom majoritetsbeslut istället för enhälligt.
Detta skulle underlätta införandet av nya bestämmelser och direktiv som gäller hela
EU. Parlamentet skulle få medbeslutanderätt angående tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse. Lissabonfördraget föreskriver även en artikel som skulle tillåta antagandet av
ett ramdirektiv för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och ett protokoll som
skyddar medlemsstaternas rätt att organisera sina tjänster av allmänt intresse.
Bekämpning av diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion
eller tro, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ingår fullt ut i
EU:s befogenheter.
Sedan 1992 hör konsumentskydd hör till gemenskapens befogenheter. Detta ger
Europaparlamentet medbeslutanderätt för alla åtgärder som innebär ett ökat närmade
mellan medlemsstaternas lagstiftning vad gäller konsumentskydd.
Gröna framgångar 2004–2009
Tjänstedirektivet: De gröna motsatte sig ” ursprungslandsprincipen” och
lyckades få den avskaffad. Principen hade inneburit att de tillämpliga reglerna
DV\782867SV.doc
3/7
för tjänsteleverantörer hade varit de som gäller i deras ursprungsland istället
för de som gäller i det land där tjänsten tillhandahålls. Detta hade inneburit en
tävlan om vem som har de sämsta sociala trygghetsnormerna och ett oklart
rättsläge för konsumenter. De gröna motsatte sig att tjänster av allmänt
intresse omfattas av tjänstedirektivet och såg till att alla sjukvårdstjänster och
ett antal sociala tjänster, såsom subventionerade bostäder, barnomsorg och
service för ”personer i behov av skydd”, står utanför direktivet.
Stabilitets- och tillväxtpakten: De gröna motsatte sig paktens ”en storlek
passar alla-strategi”, vilken uteslutande var inriktad på kvantitativa mål, och
yrkade på en större flexibilitet inför paktens förändring år 2005, dvs.
inflationsdämpande utgifter borde tillåtas och de offentliga utgifternas kvalitet
borde beaktas. Detta gör att långvariga offentliga investeringar är möjliga, till
exempel sådana som syftar till att bryta sambandet mellan tillväxt och
energiförbrukning, transport och resursanvändning, och tillåter även sådana
investeringar som är nödvändiga för att uppfylla Kyoto-målen. De gröna fick
parlamentets stöd för sin ståndpunkt att inflation inte bekämpas med
återhållsam löneutveckling och att det istället är viktigt att variationen av
importerade inflationsfaktorer, såsom ökning av råvarupris och resulterande
oväntade vinster, hanteras på rätt sätt.
Lissabonstrategin: De gröna försvarade idén att alla aspekter som definierats i
Göteborg 2001 är lika viktiga: ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och
miljöskydd. Vi kritiserade starkt EU-kommissionen när den slopade
miljöpelaren i Lissabonstrategin från 2005 och endast behöll tillväxt och
sysselsättning. De grönas förslag att ”den aktuella ekonomiska krisen borde
användas för att främja gröna investeringar och gröna arbetstillfällen förenliga
med de långsiktiga Lissabon-Göteborg-målen” fick stöd under
Europaparlamentets omröstning i mars 2009 om den ekonomiska
återhämtningsplanen.
Delaktighet på arbetsmarknaden: I samband med vårt betänkande om
delaktighet på arbetsmarknaden stödde parlamentet vår ståndpunkt att
integrationsåtgärder
inte
kan
mätas
endast
på
basis
av
arbetsmarknadsintegration utan åtgärderna måste aktivt tillämpas utanför
arbetsmarknaden. Integrationsområden utanför arbetsmarknaden är lika
viktiga integrationsåtgärder. Parlamentet stöder De grönas begäran att
informellt och icke-formellt lärande i större utsträckning bör uppmuntras.
Utstationerade arbetstagare: De gröna introducerade i parlamentets betänkande
om direktivet för utstationerade arbetstagare principen om och definitionen av
likvärdig behandling: lika lön för lika arbete på samma arbetsplats, vilket
förbättrar kontrollen och genomförandet av lika behandling.
Anställningstrygghet: De gröna röstade mot parlamentets betänkande om
kombinerad flexibilitet och anställningstrygghet (flexicurity). I betänkandet
främjades nyliberala idéer om flexibilitet för anställda istället för att öka
arbetstagarnas anställningstrygghet för att främja flexibilitet. Kritik från De
gröna sporrade fram en förändring av begreppet i parlamentets betänkande
från 2007 om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, i vilken
DV\782867SV.doc
4/7
kombinerade principer om flexibilitet och anställningstrygghet framhölls
istället för den vanliga begäran om flexibilitet ifråga om arbete och lön. De
gröna fick stöd för sin begäran att medlemsstaterna måste erbjuda bättre
anställningstrygghet för de mest utsatta grupperna av arbetstagare.
Konkurrens: De gröna fick parlamentets stöd för principen om möjligheter till
kollektiv talan, vilket ger konsumentorganisationer rätt att vidta åtgärder mot
företag som tillhandahåller bristfälliga varor och tjänster. De gröna försvarade
kommissionens förslag, trots parlamentets starka motstånd, att slutgiltigt sänka
mervärdesskatten för lokalt levererade varor och tjänster till privata
slutanvändare. Det reviderade direktivet inbegriper nu restaurangtjänster och
även all service relaterad till bostadssektorn vilket möjliggör lägre kostnader
för energibesparing och effektivitetsrenovering − en central aspekt i en grön
”New Deal”.
Offentlig upphandling: De gröna lyckades etablera principen att lokala
myndigheter kan välja leverantör på basis av sociala, etniska, ekologiska och
även ekonomiska kriterier i EU-direktivet om offentlig upphandling från 2004.
Detta kommer i stor utsträckning att bidra till en aktiv politik för social
integration och sätta fart på gröna ”New Deal”-projekt på lokal nivå.
Åtgärder mot diskriminering: De gröna tvingade kommissionen att fullfölja
sitt löfte från 2004 om ett direktiv mot diskriminering och såg inom
Europaparlamentet till att direktivet blev så övergripande och
sammanhängande som möjligt.
Lokala sysselsättningsinitiativ: De gröna bidrog till att få till stånd en
förändring av Europeiska socialfondens förordning så att lokala
sysselsättningsinitiativ kan få ekonomiskt stöd. Sådana initiativ gör det ofta
lättare för utsatta grupper att ta sig in på arbetsmarknaden.
Vad vill De gröna?
De gröna vill ha en social klausul i fördragen som fastställer att grundläggande
rättigheter alltid går före marknadsekonomiska rättigheter. På så sätt skulle
man prioritera socialpolitik framför ekonomisk politik.
De gröna vill förbereda en ”efter Lissabon-strategi” som fokuserar på
människor och solidaritet. Som en del av detta vill De gröna se ett EU-direktiv
för normerna för medlemsstaternas lagstiftning om garanterad minimilön.
De gröna vill att de mest utsatta grupperna av arbetstagare, som
säsongsarbetare och olagliga invandrare, ska få bättre anställningstrygghet.
De gröna vill garantera att sociala angelägenheter går före frågor relaterade till
konkurrens och bestämmelser för den inre marknaden. Som en del av detta vill
De gröna ha ett ramdirektiv för tjänster av allmänt intresse som garanterar att
offentliga myndigheter på alla nivåer är redo att definiera, organisera,
finansiera och utvärdera sina tjänster av allmänt intresse. De gröna vill särskilt
främja utvecklingen av tjänster som är mycket viktiga för en hållbar ekonomi
DV\782867SV.doc
5/7
och för en grön ”New Deal”, och som kan skapa många gröna arbetstillfällen
såsom kollektivtransport, förnybar energi och bostads- och utbildningstjänster.
De gröna vill ha ett direktiv som utesluter social- och sjukvårdstjänster från
marknads- och konkurrenslagstiftning på EU-nivå. Detta direktiv borde
garantera att sociala aktörer kan leverera på lokal nivå på det sätt som de anser
vara det bästa. Sådana tjänster finns till för att förverkliga grundläggande
rättigheter. Därför behöver de ha en speciell status och bör inte omfattas av
EU:s konkurrenslagstiftning.
De gröna vill att de som tilldelats kontrakt vid offentliga upphandlingar betalar
ut en lön som täcker levnadskostnaderna.
De gröna vill ha en rimlig bolagsbeskattning, inbegripet en minimiskattesats
för företag. De gröna uppmanar kommissionen att styra den gemensamma
konsoliderade bolagsskattebasen (CCCTB) mot detta mål.
De gröna vill att direktivet om konsumenters rättigheter ska innehålla höga
krav, och vill även bevara medlemsstaternas rätt att tillämpa högre krav än de
som fastställs i gemenskapens lagstiftning.
De gröna vill att EU:s sammanhållningspolitik ska förbli inriktad på att
minska regionala ojämlikheter. Vi motsätter oss idéer som är inriktade på att
skapa regionala tillväxtcentra och försvarar principen att alla regioner måste
ha samma förutsättningar att nå sin fulla potential. Alla medborgare måste leva
under rättvisa förhållanden och ha tillgång till tjänster av allmänt intresse
oberoende av bostadsort.
Referenser
− Undersökning från 2008 om sociala trender i EU-länder inom socialskydd och social integrering:
http://ec.europa.eu/employment_social/spsi/docs/social_inclusion/2008/omc_monitoring_en.pdf
− Viktiga fakta och siffror från den årliga undersökningen EC Memo/08/625 från den 10 oktober 2008:
http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/08/625&type=HTML
− Om medlemsstaternas offentliga utgifter, en jämförelse mellan siffrorna för 1996 och 2006:
http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/publication11902_en.pdf
− Tabeller över utvecklingen av företagsskattesatser inom EU:
www.uclouvain.be/cps/ucl/doc/econ/documents/30-03-07_MAGGIULLI.ppt
− Om de olika minimiinkomstsystemen i EU:s medlemsstater:
http://www.eapn.ie/pdfs/155_RPCprocent20OSEprocent20paperprocent202procent20GMIprocent20sc
hemesprocent20inprocent20EUprocent20versionprocent205procent20octprocent2005.pdf
− Om den rättsliga grunden för EU:s social- och arbetsmarknadspolitik och Europaparlamentets roll
däri: http://www.europarl.europa.eu/factsheets/4_8_1_en.htm
− Om EU:s öppna samordningsmetod på området för social trygghet och social integration:
http://ec.europa.eu/employment_social/spsi/the_process_en.htm
− Om jämställdhet mellan män och kvinnor: det europeiska toppmötet om jämställdhet i arbetslivet
mellan män och kvinnor (2008)
DV\782867SV.doc
6/7
http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/08/1713&format=HTML&aged=0&langu
age=EN&guiLanguage=en
Användbara webbsidor
Social plattform för europeiska frivilligorganisationer: http://www.socialplatform.org/PolicyAction.asp
Europeiska nätverket mot fattigdom: http://www.eapn.ie
Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound):
http://www.eurofound.europa.eu
Tax Justice Network: http://www.taxjustice.net
De gröna i Europaparlamentet:
− Rådgivare i frågor om den inre marknaden: Stany Grudzielski, tel: 0032 2 2831455,
[email protected]
− Rådgivare i ekonomisk politik: Inès Trepant, tel: 0032 2 2831454, [email protected]
− Rådgivare i sysselsättnings- och socialpolitik: Philine Scholze, tel: 0032 2 2832154,
[email protected]
− Rådgivare i kvinnofrågor: Elisabeth Horstkoetter, tel: 0032 2 2843925,
[email protected]
DV\782867SV.doc
7/7
