EU:s sociala dimension utvecklas inte tillräckligt snabbt. Medlemsstaterna tillåts fortfarande
bedriva illojal konkurrens med varandra genom att vara de som erbjuder investerare sämst
arbetsvillkor och levnadsstandard. De gröna anser att varje människa måste ha rätt till lika lön
för lika arbete, oberoende av arbetsplats. Som ett första steg vill De gröna ha EU-lagstiftning
om utstationerade arbetstagare, rättvisa minimilöner och arbetstider. Denna lagstiftning ska
vara effektiv och gälla utan nationella undantag.
Kapitel 6:
Ett Europa med lika möjligheter och rättigheter
Inledning
Den inre marknaden ger EU makt att utforma spelreglerna för huvuddelen av
medlemsstaternas ekonomiska politik. Men samtidigt som den ekonomiska politiken
blivit en fråga för EU gäller inte detta socialpolitiken och de sociala rättigheterna.
Detta skapar en kraftig obalans mellan den ekonomiska och sociala politiken i EU.
Den sociala dimensionen i EU utvecklas inte i samma takt som den inre marknaden.
Medlemsstaterna tillåts fortfarande bedriva illojal konkurrens med varandra om att
vara de som erbjuder investerare sämst arbetsvillkor och levnadsstandard för sina
medborgare.
Gröna politiker kämpar för ett socialt Europa, ett medborgarnas Europa, och för att
uppnå detta måste vi omvandla EU:s inre marknad till att bli EU:s sociala sfär.
Reglerna för den inre marknaden får aldrig sättas över grundläggande sociala
rättigheter. Medborgarnas Europa handlar inte om marknader. Det handlar om
människor. Det syftar till att förbättra arbets- och levnadsvillkoren för alla
EU-medborgare inom ett ramverk av sociala rättigheter. Utgångspunkten är att alla
som arbetar på samma arbetsplats ska ha lika lön och villkor för lika arbete, oavsett
kön. Lika lön för lika arbete! Ett socialt Europa är ett villkor för att alla
EU-medborgare fritt ska kunna välja var inom Europeiska unionen de vill bo och
arbeta och sluta betrakta medborgare från andra medlemsstater som illojala
konkurrenter.
De gröna anser att detta ramverk av rättigheter ska innehålla tre grundvillkor: en
anständig inkomst inklusive rimliga minimilöner i varje medlemsstat; likabehandling
av arbetstagare oavsett vilket EU-land de kommer ifrån; bättre arbetsvillkor, bland
annat samma arbetstidsvillkor i hela unionen. EU håller på att ta fram lagstiftning för
alla dessa tre villkor, men den är full av kryphål.
Viktiga fakta och siffror
Att få till stånd EU-regler för den inre marknaden är ett mödosamt arbete. Sedan den
inre marknadens tillkomst 1992 har Europeiska unionen stiftat lagar i fler än
800 ärenden om allt som gäller den fria rörligheten för varor, tjänster och kapital i alla
medlemsstater. När det gäller frågor som rör det sociala området och arbetsmarknaden
har EU inte lika stora lagstiftningsbefogenheter och är således betydligt mer passivt.
Sedan 1992 har färre än 90 lagar antagits med direkt inverkan på medlemsstaternas
social- och arbetsmarknadspolitik.
En sådan underlåtenhet för med sig stora kostnader. Den inre marknaden har bidragit
till en fortsatt tillväxt i EU, men har också lett till ökade klyftor mellan rika och
DV\782868SV.doc
fattiga i så gott som samtliga medlemsstater och dem emellan. Riskerna för att hamna
i fattigdom och bli socialt utslagen ökar. Den inre marknaden klarar inte av att på
egen hand eliminera skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller fattigdom och
arbetslöshet.
2006 varierade andelen människor som levde under fattigdomsgränsen – denna
definieras som 60 procent av ett lands medianinkomst – från 10 procent i
Nederländerna och Tjeckien till över 20 procent i Grekland och Lettland.
Än mer uppseendeväckande är skillnaderna när det gäller anställda vars inkomster
ligger under fattigdomsgränsen. Under 2006 levde 4 procent eller färre av de anställda
under fattigdomsgränsen i Belgien, Danmark, Finland, Nederländerna och Tjeckien,
jämfört med 13 procent i Polen och 14 procent i Grekland. Dessa siffror understryker
behovet av en skälig inkomst och rättvisa minimilöner i alla medlemsstater.
Jämställdheten mellan kvinnor och män i arbetslivet är garanterad i teorin. I praktiken
tjänar emellertid kvinnor fortfarande 15 procent mindre än män i EU.
Sysselsättningsgraden bland kvinnor sjunker med i genomsnitt 12 procentenheter när
de får barn. Dessa siffror understryker behovet av en europeisk lagstiftning som ger
resultat och gör det möjligt att på ett mer effektivt sätt genomdriva befintlig
jämställdhetslagstiftning.
Jämställdheten i arbetslivet är särskilt beroende av den lagstadgade begränsningen av
antalet arbetstimmar per vecka. Antalet personer som arbetar mer än 48 timmar i
veckan är fortfarande envist hög i EU: nästan 1 av 10 anställda. De som arbetar så
många timmar drabbas i oproportionerligt hög grad av hjärtsjukdomar, immunbrist
och stress. Dessa siffror understryker behovet av ett arbetstidsdirektiv, utan nationella
undantag.
Konsekvenser av passivitet
Social hållbarhet kan inte uppnås om EU fortsätter tillåta en ojämlik fördelning av den
ekonomiska tillväxten. Fattigdom och social utslagning undergräver alla politiska mål
om människors tillträde till socialt och demokratiskt liv i EU. Att fattigdom
förekommer är i alla händelser en skam för våra så kallade rika samhällen. Klyftorna
mellan könen på arbetsplatserna undergräver alla politiska mål om att bekämpa
barnfattigdomen. Bristen på en verkligt fri rörlighet för arbetstagare undergräver de
dämpande effekter som den inre marknaden skulle kunna ha när det gäller att undvika
arbetslöshet och fattigdom, och skapar ett första och andra klassens Europa. Det stora
antalet personer som arbetar långa arbetsdagar inverkar negativt på kostnaden för
hälsovård. Det inverkar också på familjeliv och barnuppfostran.
Bristen på handlingskraft i bygget av ett socialt Europa kommer också att få allvarliga
politiska följder för människors acceptans av EU, särskilt i dessa tider av ekonomisk
kris, och kommer att ge upphov till misstänksamhet bland medlemsstaterna och
möjligen också till en återgång till nationalistiska tankegångar.
DV\782868SV.doc
2/6
Möjligheten att agera inom EU
Befogenheterna inom socialpolitiken ligger i huvudsak kvar hos medlemsstaterna. I
frågor som faller under gemenskapens befogenhet beslutar ofta rådet enhälligt medan
parlamentet endast rådfrågas.
Europaparlamentet har sedan 1999 medbeslutanderätt i alla genomförandebeslut som
rör Europeiska socialfonden (ESF). ESF är EU:s viktigaste finansiella instrument när
det gäller att främja social integration och sysselsättning i medlemsstaterna och stödja
ekonomisk och social sammanhållning, och svarar för i runda tal 10 procent av EU:s
totala budget. Parlamentets medbeslutanderätt har dessutom utökats när det gäller
bestämmelserna om hur man ska underlätta för medborgarna att utöva sin rätt att fritt
förflytta sig och bosätta sig inom medlemsstaternas territorium, om social trygghet för
migrerande arbetstagare i gemenskapen, samt om hur social utslagning ska motverkas.
Parlamentets medbeslutanderätt om lika möjligheter har stärkts.
2000 introducerades den öppna samordningsmetoden för arbetsmarknadspolitiska
frågor och sociala skyddsnät. Det här är ett mellanstatligt förfarande (i motsats till den
traditionella gemenskapsmetoden) där medlemsstaterna omformar ministerrådets
allmänna riktlinjer till nationell politik, enas om riktmärken för att mäta bästa praxis
och övervakar resultaten. Inom den öppna samordningsmetoden arbetar man med
inbördes utvärdering och är beroende av att medlemsstaterna deltar. Därutöver stärker
den Europeiska kommissionens roll när det gäller att påverka utformningen av
medlemsstaternas socialpolitik.
Det nya Lissabonfördraget skulle i huvudsak förändra röstreglerna i rådet. Nästan alla
omröstningar skulle avgöras med majoritetsbeslut i stället för med enhällighet. Detta
skulle undanröja rådets ständiga blockering av social- och arbetsmarknadspolitiken
och underlätta införandet av nya förordningar och direktiv på EU-nivå. Parlamentet
skulle få medbeslutanderätt när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.
Gröna framgångar 2004–2009
Antidiskrimineringsdirektivet: De gröna tryckte vid varje tillfälle som gavs på
kommissionen för att den skulle infria sitt löfte från 2004 om att lägga fram ett
antidiskrimineringsdirektiv och 2008 lyckades vi till slut. I parlamentets
yttrande om förslaget fick vi igenom ett erkännande av begreppet
diskriminering på flera grunder. Vi övertygade också andra politiska grupper
om att kräva att diskriminering inte får tolereras, vilka skälen än är.
Lika möjligheter: De gröna har medverkat till att övertyga parlamentet om att
stödja den norska modellen för att öka antalet kvinnor i privata och offentliga
bolagsstyrelser till 40 procent. I ett parlamentsbetänkande om kvinnor inom
forskningen fick De gröna med kravet på att 40 procent kvinnor ska kvoteras
in på ledande poster inom den offentliga sektorn.
Underleverantörers skyldighet: De gröna var i betänkandet om utstationerade
arbetstagare de första att ta upp det krav som länge framförts av
fackföreningar och icke-statliga organisationer som arbetar med företagens
sociala ansvar, nämligen att man måste lagstifta om skyldigheterna för
underleverantörer på EU-nivå. Detta har berett vägen för en tydlig uppmaning
DV\782868SV.doc
3/6
från parlamentet till kommissionen i ett betänkande från mars 2009 att lägga
fram ett EU-direktiv i frågan. Underleverantörer är vanligt förekommande i de
globala leverantörskedjorna. De undergräver arbetsnormer, möjliggör för
företagen att slippa betala sociala avgifter och tillåter att kostnaderna för
arbete drivs ner i botten. Genom att införa skyldigheter för underleverantörer
på EU-nivå kommer villkoren för många arbetstagare att förbättras.
Arbetstidsdirektivet: De gröna har bidragit till att direktivet verkligen blir ett
kraftfullt instrument för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Vi har
lyckats få bort den så kallade undantagsklausulen som sätter de anställda i fara
- om undantaget används tillämpas inte detta direktiv och skyddet för de
anställda kan därmed inte garanteras. Detta är särskilt viktigt eftersom trötta
anställda orsakar olyckor och kan utgöra en fara för sig själva och andra. De
gröna har också lyckats skydda arbetstagare med mer än ett
anställningskontrakt.
Social trygghet: De gröna ligger bakom att den nya förordningen om social
trygghet har genomförts. Denna viktiga förordning lägger fast de regler som
krävs för att personer som flyttar inom EU ska ha tillgång till sitt
socialförsäkringsskydd.
Lika lön för lika arbete: De gröna lyckades få parlamentet att kräva att rätten
till lika lön för lika arbete på samma arbetsplats (ur betänkandet om
utstationerade arbetstagare) måste få företräde och att alla arbetstagare, särskilt
mobila arbetstagare, ska ha tillgång till samma rättigheter. Vi lyckades
framföra vår kritik mot EG-domstolen som i ett antal domar kom fram till att
friheten att tillhandahålla tjänster kan väga tyngre än de grundläggande
rättigheterna, till exempel rätten att vidta fackliga stridsåtgärder.
Vad vill De gröna?
De gröna vill införa sociala klausuler som garanterar att de grundläggande
rättigheterna alltid går före marknaden. Detta vore ett principiellt viktigt steg
mot att erkänna hur viktig socialpolitiken är i förhållande till den ekonomiska
politiken på EU-nivå.
De gröna vill se till att antidiskrimineringsdirektivet lyfts fram och tillämpas
på ett så övergripande, konsekvent och smidigt sätt som möjligt. De gröna vill
se till att ingen åtskillnad kan göras mellan de olika formerna av
diskriminering, vare sig de gäller arbetslivet eller fritiden, och att nivån på
skyddet för funktionshindrade åtminstone höjs till samma nivå som i FNkonventionen om funktionshindrades rättigheter.
De gröna vill att kommissionen rekommenderar medlemsstaterna att anta den
norska modellen för att öka antalet kvinnor i privata och offentliga
bolagsstyrelser till 40 procent.
De gröna vill skriva om direktivet om utstationering av arbetstagare. Som det
ser ut nu är det alldeles för tandlöst för att lika rättigheter ska kunna garanteras
på en och samma arbetsplats. Utstationerade arbetstagare har bara
DV\782868SV.doc
4/6
minimirättigheterna att tillgå och ofta är inte ens dessa tillräckligt skyddade.
De gröna vill ta bort alla begränsningar av den fria rörligheten för arbetstagare
från de nya medlemsstaterna. Den fria rörligheten för arbetstagare ska vara
tillgänglig för alla EU-medborgare. Att begränsa den fria rörligheten leder till
ökad främlingsfientlighet och skapar ett första och andra klassens Europa. De
gröna vill också ha minimirättigheter för alla arbetstagare för att få ett slut på
den sociala dumpningen.
De gröna vill få till stånd ett kraftfullt EU-direktiv om underleverantörer så att
de transnationella leveranskedjorna ska kunna hållas ansvariga för
behandlingen av arbetstagarna genom hela leveranskedjan och för att
underleverantörer både direkt och indirekt ska kunna ställas till svars för
kränkningar av arbetstagarens rättigheter och berättiganden.
De gröna vill ha effektiv kontroll och övervakning av genomförandet av
arbetslagstiftning genom att se till att sådana kontroller inte längre kan nekas
med motiveringen att de hindrar den fria rörligheten. De gröna vill skapa en
plattform på EU-nivå med uppgift att samordna de myndigheter som genomför
arbetsinspektioner i medlemsstaterna.
Referenser
− Undersökning från 2008 om sociala trender i EU-länderna när det gäller social trygghet och social
integration:
http://ec.europa.eu/employment_social/spsi/docs/social_inclusion/2008/omc_monitoring_en.pdf
− Viktiga fakta och siffror från 2008 års upplaga av denna årliga rapport: EC Memo/08/625 av den 10
oktober 2008 http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/08/625&type=HTML
− Om den rättsliga grunden för EU:s social- och arbetsmarknadspolitik och Europaparlamentets roll:
http://www.europarl.europa.eu/factsheets/4_8_1_en.htm
− Om EU:s öppna samordningsmetod inom områdena social trygghet och social integration:
http://ec.europa.eu/employment_social/spsi/the_process_en.htm
− Om jämställdhet mellan män och kvinnor: det europeiska toppmötet 2008 om jämställdhet mellan
män och kvinnor i arbetslivet:
http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/08/1713&format=HTML&aged=0&langu
age=EN&guiLanguage=en
– Om EU:s arbetstidsdirektiv: http://eurlex.europa.eu/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexplus!prod!DocNumber&type_doc=Directive&an_d
oc=1999&nu_doc=62&lg=sv
– En undersökning av Eurofound från 2005 om arbetstiden i EU med avseende på kön, sektorer och
andra parametrar: http://www.eurofound.europa.eu/docs/ewco/4EWCS/ef0698/chapter2.pdf
– Om konsekvenserna av långa arbetstider på hälsa och säkerhet i Storbritannien:
http://www.jeanlambertmep.org.uk/DocumentStore/I_Must_Work_Harder.pdf
– Om EU:s direktiv om utstationering av arbetstagare:
http://ec.europa.eu/employment_social/labour_law/docs_en.htm#1
DV\782868SV.doc
5/6
Användbara webbplatser
Social plattform för europeiska icke-statliga organisationer:
http://www.socialplatform.org/PolicyAction.asp
Europeiska fonden för förbättring av arbets- och levnadsvillkor, Eurofound:
http://www.eurofound.europa.eu
Kommissionens sida om Europeiska socialfonden:
http://ec.europa.eu/employment_social/esf/index_sv.htm
Nätverket för en universell basinkomst, BIEN: http://www.basicincome.org
De gröna i Europaparlamentet:
− Politisk sekreterare, sysselsättnings- och socialpolitik: Philine Scholze, tel: 0032 2 2832154,
[email protected]
− Politisk sekreterare, frågor om den inre marknaden: Stany Grudzielski, tel: 0032 2 2831455,
[email protected]
− Politisk sekreterare, kvinnofrågor: Elisabeth Horstkoetter, tel: 0032 2 2843925,
[email protected]
DV\782868SV.doc
6/6
