Asplenium adulterinum
Brunbräken
NE
NA
LC
DD
Kärlväxter
NT
VU
EN
CR
RE
Sårbar (VU)
D1
Klass: Polypodiopsida (ormbunksväxter), Ordning: Polypodiales (stensöteordningen), Familj: Aspleniaceae
(svartbräkenväxter), Släkte: Asplenium (svartbräknar), Art: Asplenium adulterinum - brunbräken Milde
Synonymer: Bergspring
Kännetecken
Brunbräken är en lågvuxen ormbunke med bladrosetter av normalt ca 10 cm långa, parbladiga blad som övervintrar
gröna. Bladets mittribba är mörkt brun men blir mot toppen grön. Ca 4/5 av den totala längden av bladskaft och
mittribba är mörkt brun. Småbladen är nästan oskaftade med oftast naggade kanter. De avlånga
sporgömmesamlingarna sitter vid nerverna och är som omogna täckta av gröna fjäll. Arten är lik svartbräken
Asplenium trichomanes och grönbräken A. viride, som den ofta växer tillsammans med, men skiljer sig från dessa på
färgen på bladskaft och mittribba. Svartbräken (inkl. dess underarter) har hela längden mörkt brun, men när bladet
tillväxer kan det ha en grön tipp på mittribban. Bladskaftet på svartbräken är dock vingat till skillnad från skaftet hos
brunbräken och grönbräken, som också har hela bladskaftet grönt.
Utbredning och status
Brunbräken är knuten till mycket basiska bergarter med högt innehåll av olivin och förekommer i Sverige på Taberg i
Småland och vid sjön Velen i norra Västergötland. Förekomsterna är ganska stabila och på Taberg finns den på flera
ställen där berget går i dagen. I Finland finns ett fåtal lokaler. I Norge är den mera spridd liksom i Centraleuropa men
den är överallt sällsynt. Den totala utbredningen är begränsad till Europa.
Ekologi
Brunbräken förekommer alltid på ultrabasiska bergarter. Den kan växa både på ganska solexponerade branter med
sprickor och i skuggiga skrevor och på hyllor med tunt vittringsmaterial.
Hot
Hoten på Taberg har varit exploatering och anläggningar. Dessa hot är numera undanröjda och nu är hoten där liksom
i Västergötland inskränkta till eventuell plockning och slitage av mark.
Åtgärder
Brunbräken bör övervakas av floraväktare där det är möjligt, vissa ställen på Taberg går ej att besöka på grund av
rasrisk.
Övrigt
Brunbräken är fridlyst. På Taberg finns plantor med en större del av bladets mittribba grön. Dessa har tolkats som
hybrider mellan brunbräken och grönbräken. Brunbräken är globalt rödlistad som sällsynt. Brunbräken omfattas av
EU´s habitatdirektiv bilaga 2 vilket innebär att arten ska skyddas i nätverket Natura 2000. Utländska namn – NO:
Brunburkne, DK: Brun Radeløv, FI: Serpentiiniraunioinen.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Naturvård
Konventioner: Habitatdirektivets bilaga 2, Habitatdirektivets bilaga 4
Fridlysning: Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 4, 5, 7. Bestämmelsen gäller
hela landet
Litteratur
Andersson, L. & Appelqvist, T. 1982. Brunbräken, Asplenium adulterinum, funnen i norra Västergötland. Svensk Bot.
Tidskr. 76: 308–310.
Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.
Edqvist, M. & Rühling, Å. 1996. Floraväktarverksamheten i Småland. Årsrapport 1995. Parnassia 9 (1): 4–15.
Fægri, K. 1960. Maps of Distribution of Norwegian Plants. I. Costal Plants. Universitet i Bergen Skrifter Nr. 26.
Kemppainen, E. 1995. Mitä kuuluu uhanalaisille putkilokasveille ja niiden suojelulle. Lutukka 11: 3–20.
Nilsson, Ö. & Gustafsson, L-Å. 1976. Projekt Linné rapporterar 1–13. Svensk Bot. Tidskr. 70: 165–175.
Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.
Rosendahl, H. V. 1918. Tre för norra Europa nya asplenier. Bot. Not. 71: 161–168.
Sahlin, E. 2005. Floraväktarverksamheten i Västergötland. Årsrapport 2004. Calluna 22 (2):1–49.
Pykälä, J. 1997. Serpentiinniraunioinen. I. Ryttäri, T. & Kettunen, T. (red.) Uhanalaset Kasvimme. Helsingfors.
Författare
Anders Bertilsson 1994. © ArtDatabanken, SLU 2007.
ArtDatabanken - artfaktablad
2
