Säker läkemedelsanvändning för hemsjukvårdens äldre patienter i Kungälvs kommun Dialogmöte den 16 november 2009 Medicinskt ansvarig sköterska, MAS, Även Sten Landahl, geriatriker och Anna Hildesson, i Kungälvs kommun ordförande för läke-medelskommittén i tog i våras kontakt med FoU i Väst/GR Västra Götaland, som är inbjuden föreläsare för ett dialogmöte mellan läkare inom kommenterar den goda representationen läkare primärvården och sjuksköterskor i den vid mötet. kommunala hemsjukvården om äldres – Man måste ha en teamkänsla läkemedelsbehandling. Hon hade reagerat för att lyckas få förbättra äldres på att äldre i Kungälvs kommun enligt de läkemedelsbehandling, menar han. öppna jämförelserna 2008 stod på många Enligt Sten Landahl använder personer psykofarmaka och ville se en förändring. över 80 år i genomsnitt fem läkemedel. 15 Bara några dagar innan mötet den procent av alla över 80 år använder tio eller 16 november presenterade Sveriges fler läkemedel. I de öppna jämförelserna Kommuner och Landsting för tredje framkommer en anhopning av den sistnämnda året i rad sin rapport om tillståndet kategorin just i Västra Götaland. Även för äldreomsorgen i Sverige – Öppna användningen av tre eller fler psykofarmaka jämförelser 2009, vård och omsorg om ligger högst i Västra Götaland och den allra äldre. Rapporten uppmärksammades högsta andelen finns bland ApoDos-användare. bland annat i Göteborgs-Posten i en 6-8 procent av alla personer över 80 år tar tre artikel den 11 november 2009, eftersom eller fler psykofarmaka. läkemedelsförskrivningen fortfarande är – Äldre, det vill säga de som har högst hög i Västra Götaland. konsumtion av läkemedel, finns det inga Anna Hildesson Till dialogmötet som arrangerades av studier på. Råd ges därför på bristande FoU i Väst/GR kom 26 personer, varav vetenskaplig grund, vilket ställer stora krav på drygt hälften läkare. Övriga arbetar som sjuksköterskor inom samråd och noggrann uppföljning, poängterar Sten Landahl. hemsjukvården och särskilt boende, och en är enhetschef I Sverige orsakar felaktig läkemedelsbehandling 30 000 vid ett särskilt boende. Nu arbetar Anna Hildesson som vårdskador per år, därav 5000-6000 i Västra Götaland. All MAS i Mölndal, så tf MAS i Kungälv, Lena Thuresson, var behandling ska ske i samråd med patienten oberoende av ålder, också med på dialogmötet. FoU i Väst/GR representeras av men det är stor risk att man glömmer patientens inblandning i Theresa Larsen, projektledare, Leena Odebo, som samordnar hemsjukvården. äldreområdet och Pia Schmidtbauer, informatör. – Vi borde visa större respekt för patientens autonomi och – Vi är positivt överraskade över det stora antalet läkare. En integritet, säger Sten Landahl och framhåller att undersökningar intressant iakttagelse är dock att samtliga läkare kommer från ändå visar att 50 procent av alla över 85 år i Sverige anser de privata vårdcentralerna, säger Leena Odebo. sig ha god hälsa, vilket kan jämföras med siffran tio procent i Italien. Sten Landahl Efter Sten Landahls föreläsning introducerade Theresa Larsen grupparbetena kring följande frågor: 1. På vilket sätt sker förskrivning och uppföljning av psykofarmaka på särskilda boenden idag? 2. Hur utförs läkemedelsöversyner/granskningar på särskilt boende? 3. Hur kan vi förbättra oss inom dessa områden? Här följer en sammanfattning av diskussionerna: 1. På vilket sätt sker förskrivning och uppföljning av psykofarmaka på särskilda boenden idag? ”Många gånger är det svårare att avstå från att ordinera medicin om man inte har träffat patienten.” Förskrivningen av läkemedel görs av personer som inte jobbar närmast patienten. Läkaren är konsult i kommunens hemsjukvård och sjuksköterskan är konsult i hemtjänsten och särskilda boenden. Signaler och information om patienten kommer oftast från undersköterskan, förmedlas till sjuksköterskan och sedan vidare till läkaren. Sjuksköterskan går mycket på omvårdnadspersonalens bedömning. Läkaren försöker göra sig en totalbild formad av olika personalkategorier, då de inte har personalen nära sig under så lång tid. Det kan vara svårt att tolka den inkommande informationen. Läkarens kunskap om patienten varierar därför. I bästa fall träffar läkaren patienten. På ronden brukar uppföljning ske, men då är inte patienten med. – Känner ni att ni får den information som ni behöver? undrar Theresa Larsen. Det är svårt att göra en bedömning om man fått tillräckligt med information. Det är värdefullt att nattpersonal är med på ronden så att det uppstår en dialog mellan berörda parter. Det är viktigt att nattpersonalens kunskap kommer fram under ett effektivt möte. På Ranrikegården är anhöriga ibland med på ronden. För att kunna förmedla vidare samstämmig information berättar en sjuksköterska att hon frågar om omvårdnadspersonalen är överens om sin patientinformation. Det är viktigt att läkaren själv gör hembesök, vilket i dagsläget sker sporadiskt. Mikael Ahlander, enhetschef vid Båtsmansgärdet, berättar att många omvårdnadsåtgärder prövas redan idag och det pågår daglig kommunikation mellan omvårdnadspersonalen om vilka åtgärder som fungerar bra eller mindre bra. Personalen börjar med att se över omvårdnadsåtgärderna och efterfrågar i sista hand tabletter mot oro. Idag sker kvalitativa och informella utvärderingar. – Det är viktigt att prioritera omvårdnadsåtgärder – att se till så att patienten inte är hungrig och inte har ont, menar Sten Landahl. 2. Hur utförs läkemedelsöversyner/ granskningar på särskilt boende? ”Det är svårt att sätta ut ett läkemedel som man själv har satt in, men ännu svårare att sätta ut ett läkemedel som någon annan satt in. Man vet inte varför det gjordes?” Många läkemedel är ordinerade i en speciell situa-tion och den situationen kanske inte finns kvar. Vid ApoDos-förnyelse går man igenom läkemedel och det är viktigt med regelbundna genomgångar. Risken med ApoDos är att man inte granskar varje enskilt läkemedel eller hur de hänger ihop, samtidigt som ApoDos ger en bra överblick. Smärtlindring kan stå kvar i ApoDos trots att patienten inte längre har ont. – Dosapoteket tar alltid bort läkemedel om frågan ställs, säger Sten Landahl, som råder läkarna och sjuksköterskorna att samla kontaktpersonerna och låta dem bli mer delaktiga. I sämsta fall sker en förlängning av medicineringen genom en enkel knapptryckning. I bästa fall genom att läkaren träffar patienten. Chansen är större att patienten får vara med vid receptförnyelsen om problematiken är stor. Det är sällan som läkaren i sin bedömning utgår från vad patienten påtalar, eftersom det sällan sker ett möte mellan läkare och patient. Om en patient mår bra och ingen behandlingssituation föreligger är det lätt att inte tänka på att sätta ut medicin. – Även på e-recept är det lättare att trycka på förlängning än att göra en individuell genomgång. Det finns exempel på patienter som ett år efter höftoperation står kvar på smärtstillande behandling, säger Sten Landahl. AT-läkare Oskar Willner föreslog att smärtlindring borde sättas ut per automatik efter tre månader. att rondanteckningar överförs från läkare till sjuksköterska. • Annonsera årskontroll av ApoDos, så att alla kan förbereda sig och ha möjlighet att delta i diskussionerna. Meddela anhöriga att de är välkomna. • Årlig kontakt med farmacevt och tillgång till aktuell information om läkemedlens effekter för att utesluta läkemedelsbiverkan. Kolla om symptomet kan orsakas av andra läkemedel. 3. Hur kan vi förbättra oss inom dessa områden? ”Det är vi själva som ska förbättras, inte it-stödet.” • Tänka i andra banor än medicinska lösningar. Ökad medvetenhet om alternativa behandlingsmetoder, till exempel taktil beröring och kost (inte vakna hungrig på natten). Utveckla en checklista där man bockar av olika faktorer innan man förskriver läkemedel, så att läkemedel kommer i andra hand. Det låter nästan som viskleken när information om patienten • Prioritera genomgång av läkemedel. Profdoc (it) borde går från omvårdnadspersonal via sköterska till läkare. Läkarna kunna säga till om att nu är det dags att utvärdera. menar att det är besvärligt för dem att fatta beslut utifrån andraoch tredjehandsinformation. De borde också ha möjlighet att träffa omvårdnadspersonalen. Så få personer som möjligt borde vara inblandade, menar deltagarna. Ett tvärprofessionellt perspektiv på förskrivning Theresa Larsen och Leena Odebo borde vara självklart, där patienter och även anhöriga får komma mer till tals. När inte patienten själv kan vara delaktig borde det finnas instrument som mäter till exempel oro och sömn och utvärderar behandlingsresultat. Gruppen efterlyser gemensamma bedömningsinstrument. När förskrivning har skett är det viktigt att fullfölja om den ledde till något gott för patienten. Omvårdnadspersonalen har ett stort ansvar i processen. – Vad som ska gälla för uppföljning borde beskrivas bättre. Det är viktigt att tydligt ordinera uppföljning i samband med läkemedelsordination, anser Anna Hildesson, initiativtagare till dialogmötet och numera MAS i Mölndal. – Jag gillar att mäta förändringar. Det behöver inte vara standardiserat. Förändrar omsorgsinsatserna förskrivningen av psykofarmaka? Bara genom att mäta ett före och ett efter går det att visa vilka resultat ett förändrat arbetssätt ger, säger Sten Landahl. Dialogmötet avslutades efter genomgången av vilka förbättringar som kan ske vid förskrivning och uppföljning av Sammanfattning av förbättringsområden: psykofarmaka vid särskilda boenden. Verksamhetschef Steffen Bové menade att boken Livslust, linfrön och Lasix skulle kunna • Nödvändigt med litet arbetslag. Få kontakter är bäst ligga till grund för fortsatta diskussioner. för att ge kontinuitet och att rätt information når läkaren. • Sjuksköterskan är en samordnare. Önskemål om