Nya fynd från utgrävningar i Halland

Läs mer!
Läs mer om de olika utgrävningsplatserna och om hur arkeologer
arbetar
Kulturmiljö Halland och Hallands kulturhistoriska museum i samarbete 2016
Slaget vid Genevad 1657
2012 genomförde arkeologerna vid Kulturmiljö Halland en förundersökning av en järnåldersboplats i Genevad med anledning av att Laholms och Halmstads kommuner planerade att anlägga
en ny vattenledning. När man undersökte platsen med metalldetektorer hittades en handfull
muskötkulor, ett mynt och en tärning, föremål som inte alls hör hemma i järnåldern. Dessa
visade sig vara spår efter slaget vid Genevad 1657, då danska och svenska styrkor drabbade
samman på ömse sidor av Genevadsån. Dessa fynd föranledde en fördjupad förundersökning
året därpå av just slagfältet, där bland annat ytterligare muskötkulor påträffades samt vapendetaljer, mynt, hästskor och knappar.
I montern visas en del av de muskötkulor som påträffades på platsen. Tärningen av bly vet vi
inte helt säkert vad den användes till. Kanske ger den inblick i livet mellan striderna: Spelade
soldaterna tärning när de hade tid över? Eller slog de tärning för att sia slagets utgång och sin
egen möjlighet till överlevnad?
Senaste nytt: Sten-, brons- och äldre järnåldersboplats i
Stafsinge socken norr om Falkenberg
Sommaren 2016 har Kulturmiljö Halland bland annat haft grävningar i Stafsinge utanför
Falkenberg, där en stor boplatslämning slutundersökts. Lämningen innefattar ett 20-tal långhus,
där de äldsta daterats till senneolitikum (yngsta stenålder) och de yngsta till förromersk
järnålder, kring vår tideräknings början. Majoriteten av platsens hus härrör dock från övergången
mellan brons- och järnålder. Förutom husen har även en grav undersökts samt ett flertal ugnar.
Keramiken som visas i montern är typisk för övergången mellan brons- och järnålder och
hittades i stora mängder på platsen. Sandstenskniven kan ha använts till bronsgjuteri och skulle
kunna kopplas till de ugnar som undersökts. Vi inväntar ännu svar på makrofossilanalyser, kol
14-dateringar och isotopanalyser, som kommer att ge oss mer information om platsen.
Gravhögen Brune Kulle i Skrea
Under tre veckor på sensommaren 2012 undersökte Kulturmiljö Halland en gravhög från bronsåldern på Skrea backe i Skrea socken söder om Falkenberg inför en stundande bostadsbyggnation. I den svårt sargade högen hittades inga spår efter den äldsta gravläggningen, graven
för vilken högen ursprungligen uppfördes (den så kallade primärgraven). Däremot fann man
fem gravar som anlagts i högen vid senare tillfällen, så kallade sekundärgravar. Det var vanligt
med den här typen av återanvändning av gravhögar under yngre bronsålder. Kanske fungerade
de som faktiska släktgravar, kanske ville man markera sin hävd till området genom att försöka
påvisa släktband till rent fiktiva förfäder. Eftersom de döda vanligen kremerades under yngre
bronsålder så går det emellertid inte att genom DNA-analyser bevisa de gravlagdas eventuella
släktskap.
I montern visas hur en gravläggning från yngre bronsåldern ofta kan se ut när den grävs ut.
Just denna grav är från bronsålderns period IV, motsvarande 1100–900 f.Kr. (Urnan, benen och
bronserna som visas här kommer från samma gravhög men inte från samma gravläggning.)
Brons- och järnåldersboplatsen i Kistinge
En av de största utgrävningarna hittills i länet genomförde Kulturmiljö Halland i Kistinge i
Eldsberga socken utanför Halmstad 2015. Ytan omfattade över 40 000 kvadratmeter. Här låg en
boplats som enligt fynd, hustyper och kolprover har varit i kontinuerligt bruk under yngre bronsålder–äldre järnålder, samt tidig medeltid, det vill säga från cirka 1000-talet f.Kr till 1100-talet
e.Kr.
En av Kulturmiljö Hallands målsättningar under utgrävningen var att söka svar på, hur platsens
jordbruk sett ut under olika perioder och hur det förändrats över tid. Detta gjordes genom så
kallade makrofossilanalyser, vilket innebär att en arkeobotaniker artbestämmer och analyserar
det forntida växtmaterialet, sädeskornen och fröerna. Analyserna visar även att människorna här
slog hö och att det fanns betesmarker. Här visas några av de sädeskorn som samlades in under
utgrävningen.
Ett annat spännande fynd från utgrävningen i Kistinge var ett lerblock med avbildade ormar.
Lerblock utan ornamentik är ganska vanliga fynd från förromersk och romersk järnålder, men
ännu är deras funktion inte helt klarlagd. En teori är att lerblocken användes som flyttbara
värmekällor som kunde hettas upp i elden och sedan användas som exempelvis sängvärmare.
En annan tolkning är att lerblocken är rester från ett husaltare, vilket gör just detta lerblock
med sin ormornamentik särskilt intressant. Germanerna, som var romarnas namn på de
nordeuropeiska folken, höll husormar som skyddsandar. Ofta var ormarna knutna till olika
familjemedlemmar och om en orm kom till skada eller dog sågs detta som ett illavarslande
omen för den person som ormen var knuten till. Två av lerblockets ormar bildar dessutom ett
solkors tillsammans. Solkorset är en fornindisk symbol som dels anses bringa lycka och dels
är en symbol för eldguden Agni. Om solkorset symboliserade eld, så det är nog ingen slump att
lerblocket uppvisar spår efter eldning. Oavsett användningsområde är lerblocket från Kistinge
och dess ornamentik onekligen ett fantasieggande fynd. Kanske var det lika viktigt med skyddsandar i sängen om natten som under ceremonier vid ett husaltare?
NYARE TID
1500 –
MEDELTID
1050–1500
JÄRNÅLDER
Vikingatid • 800–1050
Vendeltid • 550–800
Folkvandringstid • 400–550
Romersk järnålder • 0–400
Förromersk järnålder • 500 f.Kr–0
BRONSÅLDER
Yngre bronsålder • 1100–500 f.Kr
Äldre bronsålder • 1700–1100 f.Kr
STENÅLDER
Senneolitikum • 2300–1700 f.Kr
Mellanneolitikum • 3300–2300 f.Kr
Tidigneolitikum • 3900–3300 f.Kr
Mesolitikum • 9500–3900 f.Kr
Paleolitikum • –9500 f.Kr
Hur arbetar Kulturmiljö Halland?
Kulturmiljö Halland är en del av Hallands kulturhistoriska museum. Vår
uppgift är att ta reda på mer om Hallands kulturmiljöer, men framförallt hur vi
bäst kan bruka och bevara dessa. Vår kulturmiljö finns överallt omkring oss
och kan utgöras av exempelvis byggnader, åkrar och fornlämningar. Vi utför
vår uppgift dels genom arkeologiska utgrävningar och dels genom byggnadsantikvariska undersökningar. Vår bebyggelseenhet arbetar bland annat med
rådgivning inför renoveringar av kulturhistoriska byggnader, byggnads- och
kyrkogårdsinventeringar samt deltar i kommunens plan- och bygglovsarbete.
Här har vi emellertid valt att berätta lite mer om vår arkeologiska verksamhet.
Nästan alla utgrävningar utgörs idag av så kallade uppdragsarkeologiska
undersökningar. Dessa utförs när en fornlämning riskerar att påverkas av någon form av byggnation och därför måste undersökas, dokumenteras och tas
bort. Det är Länsstyrelsen som är beslutsfattande myndighet och som ger i
uppdrag till Kulturmiljö Halland (eller någon annan uppdragsarkeologisk aktör
i länet) att utföra en undersökning.
Först gör vi en utredning som kan inledas med en förstudie, där bland annat
kända fornlämningar i närheten, orts-, mark- och platsnamn, topografiska
förutsättningar och jordartsförhållanden studeras. Utifrån dessa resultat
görs sedan provgrävningar inom de områden som kan misstänkas innehålla
fornlämningar. Nästa steg är den arkeologiska förundersökningen där de
nyfunna fornlämningarnas art, ålder, omfattning och utbredning bestäms. Förundersökningsresultaten ligger sedan till grund för tids- och kostnadsberäkning inför slutundersökningen, som utgör den egentliga utgrävningen. Under
utgrävningen dokumenteras fornlämningen för att slutligen kunna tas bort,
innan byggnationen tar vid. Vi börjar alltså med att undersöka allt för att sedan gradvis kunna förfina nivån och gräva ut de riktigt intressanta områdena.
I montern presenteras ett axplock av de utgrävningar vi utfört de senaste åren. Vill du läsa mer om oss
och vad vi arbetar med är du välkommen till vår hemsida www.kulturmiljohalland.se.
Där finns även flera av våra rapporter tillgängliga för nedladdning.
Följ oss gärna även på vår facebooksida och på Instagram!