En kritisk granskning av det normkritiska

advertisement
Malmö högskola
Lärande och samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
En kritisk granskning av det normkritiska
perspektivet
A critical survey of the ”normkritiska” perspective
Jacob Jensen
Mikael Nilsson
Lärarexamen 300 hp
Samhällsvetenskap och lärande
Slutseminarium: 2015-03-24
Examinator: Lars Pålsson Syll
Handledare: Jan Anders Andersson
Sammanfattning
Den normkritiska pedagogiken är ett tämligen nytt fenomen som kritiskt granskar de
rådande och förgivettagna sätten att vara, eller med andra ord de rådande normerna i
samhället. Under senare år har normkritisk teori fått ett stort genomslag inom
forskningen och i den allmänna debatten, speciellt relaterat till skolans värld. Vilka
konsekvenser en normkritisk praktik får finns det ingen forskning på menar
normkritiker själva och det blir därför viktigt att problematisera normkritiken. I denna
undersökning gör vi en kritisk granskning av normkritisk litteratur och hur den
använder sig av begrepp så som: kategorisering, normer, makt, intersektionalitet,
stereotypisering och toleransperspektiv. Vi bidrar således till en fördjupad förståelse för
vad den normkritiska diskursen kan bidra med i samhället samt vad det kan finnas för
konsekvenser med detta perspektiv. I vår analys behandlar vi olika perspektiv på
kategorisering och hur de lyfts inom normkritiken. Detta då det många gånger blir
oklart hur och när kategorisering ses som gynnsamt eller skadligt ur ett normkritiskt
perspektiv eftersom det beskrivs som dels nödvändigt och dels bidragande till förtryck
genom andrafiering. Vidare problematiseras den normkritiska önskan om att förändra
samhällsnormer genom att ifrågasätta om detta är en process som går att styra, samt om
normförskjutning bidrar till ett icke-diskriminerande samhälle, eller om förtryckande
normer istället då drabbar andra grupper. I diskussionen behandlas frågan om
normkritikens användning inom skolan och hur detta tämligen outforskade fält
anammats inom skolvärlden.
Nyckelord: Normkritik, Toleransperspektiv, Identitet, Stereotypisering, Normer,
Intersektionalitet, Makt.
Förord
Detta examensarbete är skapat och skrivet genom ett samarbete mellan Jacob Jensen
och Mikael Nilsson. Vi är två lärarstudenter med inriktning idrott och samhällskunskap
mot åldersgrupperna Gs/Gy. Hela arbetet och arbetsgången är en jämlik kollaboration
där de enda delarna där någon varit mer involverad än den andre har varit metoden där
J. Jensen tagit ett något större ansvar medan M. Nilsson tagit del av någon del av
empirin där J. Jensen inte varit lika delaktig. Vi vill passa på att tacka vår handledare
Jan Anders Andersson för litteraturtips och handledning.
Innehållsförteckning
1. Inledning ....................................................................................................................... 7
2. Syfte/Problemformulering ............................................................................................ 9
1.1 Problemformulering ............................................................................................... 9
2.2 Syfte och frågeställning .......................................................................................... 9
3. Metod .......................................................................................................................... 11
3.1 Urval ..................................................................................................................... 11
3.2 Validitet ................................................................................................................ 12
3.3 Avgränsningar ...................................................................................................... 14
4. Teoretiska utgångspunkter .......................................................................................... 15
4.1 Klassificering och kategorisering ......................................................................... 15
4.2 Vad är en norm? ................................................................................................... 16
4.3 Makt ...................................................................................................................... 19
4.4 Intersektionalitet ................................................................................................... 21
4.5 Stereotypisering .................................................................................................... 22
4.6 Identitet ................................................................................................................. 25
4.7 Toleransperspektiv................................................................................................ 27
5. Normkritik .................................................................................................................. 32
6. Problematisering av normkritiken .............................................................................. 38
7. Diskussion .................................................................................................................. 44
Referenser ....................................................................................................................... 46
6
1. Inledning
Vår ingång i denna undersökning kom från intresset att fördjupa vår förståelse för
skillnaden mellan förkunskap och fördomar. Detta intresserade oss då vi som lärare i
vårt arbete ofta upplever oss behöva använda generaliseringar för att utöva vårt yrke på
ett välfungerande sätt. Dessa generaliseringar kan vara allt ifrån att tala om Iran som ett
enhetligt muslimskt land eller att tala om Sverige som ett land utan betydande
fattigdom. De här påståendena är inte absoluta sanningar utan grundar sig i jämförelse
med andra länder och undantag finns förstås som skulle tala emot dessa påståenden. I
diskussioner under vår utbildning har denna typ av påståenden ifrågasatts och vi har
funderat på var gränsen för så kallad förkunskap och fördom går och när de
generaliseringar som vi ser som nödvändiga för vårt arbete övergår i något som kan
liknas vid stereotypisering och marginalisering av vissa grupper. Vi letade efter relevant
forskning för att kunna besvara denna fråga, men upptäckte att detta fält var tämligen
outforskat samt att detta troligen skulle mynna ut i en diskussion om syn på kunskap.
Därför gjorde vi bedömningen att vi inte skulle kunna genomföra detta inom den
tidsram som vi hade, eller nå några nya fördjupade insikter i området.
Det som slog oss var att vi stött på liknande problematisering inom det fält som kallas
normkritik, inom skolans värld kallat normkritisk pedagogik. Inom detta fält behandlas
närliggande frågor då till exempel frågor om kränkningar och diskriminering behandlas
i relation till generalisering av grupper i och med rådande samhällsnormer. Detta gjorde
att det kändes naturligt att istället fokusera vår undersökning på att fördjupa kunskapen
inom detta fält. Denna forskningsdisciplin är ett nytt och aktuellt område som vi berört
under utbildningens gång. I och med att det är ett nytt fält upplevde vi att det fanns goda
möjligheter för oss att bidra till dess breddning, bland annat genom att lyfta
normkritiken bort från skolans värld. Detta för att göra det mer applicerbart på samhället
i stort samt att kritiskt granska normkritiken och problematisera dess teser. Eftersom
den forskning som vi tagit del av främst varit av praktisk natur har vi behövt teoretisera
olika begrepp som används inom fältet för att sedan kunna göra en kritisk granskning.
7
Kapitel 2 behandlar problemformuleringen samt syfte och frågeställning. Kapitel 3
beskriver de metoder som använts för att genomföra vår undersökning samt vilka
överväganden och teoretiska ingångar vi använt oss av. I kapitel 4 behandlas de för
normkritiken relevanta begreppen utifrån en normkritisk syn så väl som från andra
perspektiv. I kapitel 5 beskrivs och förklaras den normkritiska diskursen för att slutligen
i kapitel 6 problematiseras och kritiseras utifrån den begreppsförståelse som
presenterats. I kapitel 7, som är det avslutande kapitlet, diskuteras undersökningen och
resultatet vidare.
8
2. Syfte/Problemformulering
1.1 Problemformulering
Vårt första möte med det normkritiska perspektivet skedde i en av kurserna under vår
utbildning, vid namn ”det mångkulturella samhället”. Teorierna som presenterades inom
fältet skapade många diskussioner där det blev tydligt att åsikterna bland oss studenter
kraftigt gick isär. Det intryck som befästes starkast hos oss som bedrivit denna
undersökning var att det myntades många nya begrepp utan att det alltid teoretiskt
definierades till exempel toleransperspektivet. Ofta användes dessa begrepp så som om
de var självklara och/eller gavs det praktiska exempel som förklaring på begreppen. Här
såg vi möjligheten att bidra till att fördjupa kunskapen inom den normkritiska diskursen
genom att med tillgänglig forskning inom detta fält titta närmare på hur dessa termer
används och vad som menas med dem så att den normkritiska diskursen lättare kan
användas som en teoretisk ram i flera olika situationer. Dessutom upplevde vi att denna
forskning använts utan större reflektion inom bland annat rapporter från Statens
Offentliga Utredningar (SOU). ”Utan kunskap om ett normkritiskt förhållningssätt går
det inte att göra effektiva planer mot diskriminering och kränkande behandling. Då kan
inte heller skolans huvudmän som har det övergripande ansvaret bedöma planerna”.1
Här fastställs att utan detta förhållningssätt kan inte diskriminering och kränkande
behandling motverkas på ett effektivt sätt. Detta betyder i förlängningen att inga tidigare
antidiskrimineringsplaner har varit effektiva, något som bör ifrågasättas då detta fält är
så pass nytt och obeprövat. ”Vilka konsekvenser en normkritisk pedagogik får i
praktiken finns det ingen dokumenterad kunskap om i svenskt sammanhang”.2
2.2 Syfte och frågeställning
I denna undersökning kommer vi att med kritiska ögon granska den normkritiska
ansatsen och hur den använder sig av, för disciplinen, relevanta begrepp. Detta för att
belysa normkritikens styrkor och svagheter samt göra det mer applicerbart i situationer
1
2
Svaleryd & Hjertson (2012). S. 133. Från Skolverket (2011).
Bromseth & Darj (2010). S. 15
9
som inte endast är kopplat till skolans värld, eftersom den utanför denna kontext inte är
lika starkt förankrad i forskning. Vår frågeställning blir således:
Vilka konsekvenser kan det finnas med ett normkritiskt förhållningssätt samt hur kan de
för normkritiken relevanta begreppen tolkas?
10
3. Metod
Detta examensarbete är en litteraturbaserad studie där vi utgått från en litteraturöversikt
av normkritik för att senare analysera detta forskningsområde. En litteraturöversikt
innebär att granska tidigare forskning inom ett visst fält eller ämne. Detta kan innefatta
både kvantitativt samt kvalitativt material.3”En litteraturöversikt kan också göras som
ett fristående arbete för att med grund i litteraturen skapa kunskap om det valda
problemet”.4 Målet har varit dels att fördjupa förståelsen för ämnet samt att
problematisera och kritisera, i en förhoppning att detta ska utveckla och föra
forskningen framåt. Vi har utgått från en teoretisk grund som är baserad på den kritiska
teorin som sammanfattas av Coakley och Pike5. De menar att den kritiska teorin är ett
brett fält med många inriktningar, men sammantaget kan den beskrivas som att; grupper
och samhällen karaktäriseras genom gemensamma värderingar och intressekonflikter,
normer och värderingar förändras över tid samt att makt ständigt skiftar mellan olika
situationer i samhället.6 Denna teori ser på samhället genom att fokusera på olikheter,
komplexitet, motsägelser och förändringar som påverkar människors sociala liv. Den
kritiska teorin är ett verktyg för att kunna studera specifika sociala problem och
synliggör olika maktstrukturer i samhället. Styrkorna med denna kritiska utgångspunkt
är att den ständigt vill förnya forskningen kring det sociala livet då strukturer och andra
sociala fenomen hela tiden förändras. Teorier som var applicerbara för olika sociala
grupper förr kanske inte är applicerbara på dagens sociala sammansättningar.7
3.1 Urval
Denna litteraturöversikt utgår framförallt från tre böcker; Skola i normer, Normkritisk
pedagogik och Normkritiskt perspektiv samt Likabehandling i förskola & skola som
ytterligare har bidragit till förståelse för den normkritiska diskursen. ”En
text/dokumentstudie är en form av examensarbete som utgår ifrån befintliga texter och
dokument och där dessa ges status som huvudkällor för undersökningen... En
3
Friberg (2012)
Ibid. s.133
5
Coakley & Pike (2009)
6
Ibid
7
Ibid
4
11
kunskapsöversikt är en översiktlig sammanställning och analys av en större mängd
befintlig och systematiskt framställd kunskap inom examensarbetets problemområde”.8
Litteraturen som vi valt ut är framstående inom den normkritiska forskningen och har
lagt grunden till den normkritiska pedagogiken i Sverige. Genom denna har vi via deras
referenser kunnat gå bakåt till normkritikens ursprung, vilket lett oss vidare till annan,
för ämnet, relevant litteratur. Dock har vi en begränsad forskningsbas i ämnet, dels på
grund av att begreppet ”normkritik” är ett svenskt begrepp, men framförallt att
forskning i ämnet endast pågått under cirka ett decennium under detta namn. Vi
kommer till viss del att lyfta dess ursprung och bakomliggande teorier. Fördelen med att
forskningsbasen är så pass liten är att vi kunnat tillgodogöra oss i stort sett all tillgänglig
litteratur som funnits tillgänglig fram till 2014.
Normkritiken har främst lyfts kopplat till skolans värld och därför är litteraturen starkt
präglad av pedagogiska och praktiska inslag i teorin. Begreppet återfinns inom andra
fält men då ofta kopplat till den allmänna debatten och inte till forskning. Vi upplever
att det finns en relevans att lyfta begreppet bort från skolans värld och genom en
teoretisering göra det applicerbart i andra forskningssammanhang, samtidigt som vårt
arbete fortfarande har relevans för skolan och de som arbetar och vistas inom den.
3.2 Validitet
Då vi tagit del av den normkritiska forskningen och främst utgått ifrån dennes
definitioner och tolkningar finns det en partiskhet i våra källor som vi är väl medvetna
om. Friberg menar att det är viktigt att i en litteraturöversikt ha ett kritiskt
förhållningssätt, dels till urval och dels under skrivprocessen.9 I vårt urval har vi tagit
del av en stor del av den normkritiska litteraturen och därför inte gjort någon normativ
selektion. Vi har dessutom utgått från ett kritiskt perspektiv, vilket medfört att
skrivprocessen ständigt präglats av ett kritiskt förhållningssätt. Detta påverkar vårt
resultat då vi inte kunnat lyfta alla övriga teorier och deras tolkningar utan endast
kunnat fördjupa oss och problematisera vissa begrepp och definitioner. Detta är heller
inte meningen att ses som något annat än en kritisk granskning av den normkritiska
diskursen utifrån den litteratur vi tagit del av. Det finns många fler sätt att se på de
8
9
Malmö högskola (2015)
Friberg (2012)
12
begrepp, som vi sett som relevanta för ämnet och därför valt att lyfta, vilket skulle
kunna leda fram till andra resultat. För att ytterligare poängtera denna partiskhet i våra
källor vill vi redan nu lyfta att följande litteratur har en normkritisk utgångspunkt vilket
läsaren bör ha i åtanke när det refereras till dessa: Bromseth & Darj (2010), Elemeroth
(2012), Martinsson & Reimers (2014) samt Svaleryd & Hjertson (2012).
Ett exempel blir vår tolkning av toleransdiskursen, som normkritiken menar är normen.
Vi ifrågasätter inte toleransperspektivet som begrepp då det inte finns annan litteratur
som kan hjälpa oss att förklara detta. Vi har därför valt att utgå från den normkritiska
litteraturens tankar där toleransperspektivet ses som dess motsatts. Utifrån detta har vi
kunnat härleda toleransdiskursens ursprung och i och med det förklara den på ett så
neutralt vis som möjligt. I och med denna snedfördelning av empiri innebär det att den
kritik som ges från normkritiskt håll mot toleransdiskursen i mycket mindre
utsträckning kan ges från ett toleransperspektiv gentemot det normkritiska. Den kritik
som ges mot normkritiska perspektivet bör därför ses till stor del som vår kritik snarare
än kritik från toleransperspektivet även om det skulle kunna argumenteras att vi som
skriver detta är en del av normen och således även toleransdiskursen. Vi som forskare är
en del av den existerande samhällsnormen, dock med få undantag. Detta skulle kunna
påverka vår forskning då vi är ”i normens öga”.
Brade med flera (2008) utgår från begreppet i ”stormen öga” för att förklara hur
normer och normalitet fungerar. Centrum i en storm kallas för ”öga” och där blåser
det oftast inte alls, utan det är alldeles lugnt och stilla. Men ju längre bort från ögat
någon befinner sig, desto mer blåser det. Genom att byta ut ordet ”storm” mot
”norm” kan liknande resonemang användas för att förklara hur normsystemet
fungerar. Då blir det istället ”normens öga”. När någon befinner sig mitt i ögat,
märks inte normerna, då dessa oftast är helt internaliserade i individen. 10
Eftersom normkritiken menar att den rådande normen är en toleransdiskurs skulle det i
förlängningen kunna sägas att kritik mot normkritiken per automatik blir en kritik från
toleransperspektivet. Dock har det varit svårt att hitta kritik mot det normkritiska
perspektivet kanske för att det är en så ny disciplin. Vi har därför delvis utgått från
kritiken som ges emot det som normkritikerna själva anser vara disciplinens ursprung så
som post-strukturalism, det kritiska perspektivet samt queerteori.
10
Brade m.fl. (2008) ur Elmeroth (2012). s. 22-23
13
3.3 Avgränsningar
Vi har utgått ifrån den normkritiska litteraturen11 och till viss del annan relevant
litteratur samt litteratur som lyfts i den normkritiska forskningen. På grund av arbetets
omfattning har vi inte kunnat fördjupa oss i alla de för ämnet relevanta begrepp utan fått
begränsa oss till de vi ansåg vara mest relevanta, både för vårt arbete och för att förstå
den normkritiska diskursen. De begrepp vi valt att behandla djupare, i egna
underrubriker, har valts främst på grund av att de för vårt arbete varit relevanta och för
att vi utifrån dessa begrepp kunnat problematisera det normkritiska perspektivet. I en
del fall har vi valt att med hjälp av annan litteratur förklara och fördjupa begrepp. I
andra fall har vi utgått från de tolkningar som finns i den normkritiska litteraturen då
den på djupet förklarar några av dessa begrepp. Till exempel behandlas Foucaults
teorier kring makt på ett utförligt vis i den normkritiska litteraturen och vi har därför
utgått från denna tolkning istället för att gå tillbaka till ursprungskällan. I och med att
normkritik är ett svenskt begrepp har vi kunnat ta del av merparten av den existerande
forskningen kring normkritik. Tidigare forskning som bidragit till att skapa det
normkritiska fältet berörs främst under rubriken ”normkritik”, men återfinns även i
andra delar av arbetet. Att tidigare forskning som bidragit till att skapa det normkritiska
fältet inte lyfts i ett separat kapitel är ett aktivt val vi gjort. Detta då vi ansåg det
behövas en djupgående begreppsförklaring för att förstå den normkritiska diskursen och
dess föregångare samt att det genom begreppsförklaringar tedde sig naturligt att lyfta
bakgrunden till begreppen där och inte i ett tidigare kapitel.
11
Skola i normer, Normkritisk pedagogik och Normkritiskt perspektiv samt Likabehandling i förskola &
skola.
14
4. Teoretiska utgångspunkter
4.1 Klassificering och kategorisering
”… människor är klassificerande varelser som skiljer mellan slag eller klasser av
fenomen”.12 Detta fenomen att dela in saker i fack och använda sig av skillnadskapande
verkar även vara förekommande hos andra arter så som papegojor.13 Forskningen har
visat att även dessa varelser kan skilja på olika ting och således använder de sig också
av klassificering. En kognitivistisk syn på kategorisering beskrivs av George Kelly på
följande sätt, för att kunna navigera i livet så behöver människor dela in allt i kategorier,
både andra individer såväl som egna erfarenheter och olika beteenden. 14 Vi använder
oss av klassificering för att göra en oändlig komplex värld, ändlig och hanterbar. Vad
och hur något klassificeras beror på i vilket samhälle indelningen sker men är även
kopplat till nödvändighet. Ett exempel på detta är att folk som lever i regioner med
mycket snö har flera olika ord för att förklara vilken typ av snö det är, medan detta hade
varit överflödigt i delar av världen där snö är sällsynt eller icke förekommande.15
Vid uppdelning av folkgrupper är det de upplevda sociala avstånden som avgör hur
detaljerad denna kategorisering blir. För någon som bor i Sverige kan det finnas en
relevans att skilja på skåningar och norrlänningar, men en skulle troligen inte dela in
andra nationers medborgare i mindre sektioner än att de kan benämnas som en enhetlig
grupp.16 När det börjar pratas om ras, nationalitet och kultur förändras kategorierna och
de tidigare så viktiga perspektiven, klass, genus och ålder får en betydligt mindre
relevans då avståndet gör att grupper tenderar till att klumpas samman.17
Kategorier är alltså inte objektiva utan socialt konstruerade vilket innebär att vissa
indelningar som vi ser som naturliga och sanna inte alls behöver vara det.18 Det finns
således inga naturliga och sanna sätt att kategorisera. Kvinna och man behöver inte vara
12
Hylland Eriksen (1993). s. 79
Sveriges television (2014)
14
Kelly (1955, 1991) ur Karlsson (2007)
15
Hylland Eriksen (1993)
16
Ibid
17
Martinsson & Reimers (2014)
18
Hylland Eriksen (1993)
13
15
en relevant uppdelning i alla samhällen och tidsepoker utan nödvändigheten för en
kategori avgör om den kommer att existera.19 Nödvändighet för en kategori behöver
förstås inte endast innefatta definitioner av vilken typ av snö som ligger på marken eller
underkategorier av en nations folk utan styrs av vilka behov som finns i ett samhälle. I
vårt samhälle finns det vissa nödvändigheter, som i andra samhällen är irrelevanta. Det
som avgör är främst normer i de olika samhällena som kan skilja sig mellan olika
sammanhang (till exempel beroende på tid och behov). Kategorier är därför flytande
och kan förändras då kategorisering är en effekt av normering. ”Det bör alltså
understrykas att det inte handlar om att kategorier regleras genom normer, som om
kategorierna kommer före normerna. Det är normerna som gör kategorierna”.20
Utöver
att
kategorier
skapas
av
nödvändighet
skapas
de
ofta
genom
motsatsförhållanden. Detta kallas dikotomisering och innebär att dela en kategori i två
delar där något är det ena eller andra men aldrig båda.21 Svenska Akademins Ordbok
definierar begreppet som “delning av en klass i två varandra uteslutande
underklasser”.22 Eftersom denna process skapar nya kategorier gäller även för dessa att
de är socialt konstruerade och uppkommer av nödvändighet beroende på samhälle och
tidsålder. Men problem uppstår när kategorier skapas genom dikotomisering och denna
delning ses som naturlig och självklar men visar sig vara osann. Trots bevis för
dikotomins osanning, uppehålls kategorierna som sanna genom normativa förväntningar
och de som inte passar in i någon av kategorierna utan hamnar mellan dem osynliggörs.
Tvåkönsnormen gör det svårt för transpersoner att bli begripliga för sig själva och för
andra eftersom tvåkönsnormen förutsätter att alla kan och borde definieras som antingen
man eller kvinna.23
4.2 Vad är en norm?
En norm kan förklaras som ”…det förgivettagna sättet att vara”.24 ”Normer är regler
som anger vad som är tillåtet och förväntat beteende för medlemmar av en grupp eller
19
Martinsson & Reimers (2014)
Ibid. s. 11
21
Ibid
22
Svenska Akademien (2009)
23
Martinsson & Reimers (2014)
24
Elmeroth (2012). s. 35
20
16
ett samhälle”.25 Begreppet används ibland på ett diffust sätt och blandas ihop med
andra närliggande begrepp men en norm bär så att säga på information om vad som
anses normalt respektive onormalt.
Genom att en norm alltid pekar mot vad som anses ”normalt” bär den alltid på
föreställningen om sin motsats, om det ”icke-normala”: sådant som hela tiden skils
ut som annorlunda, märkligt eller inte lika bra.26
Detta styr i sin tur vilka förväntningar folk har för individers uppförande och
agerande.27 För att identifiera en norm kan en tänka på sådant som anses onormalt eller
märkligt beteende och det motsatta beteendet är således normen. ”Genom att vi ser
något som olikt så måste något vara likt – och utgör där med också normen”.28
I och med att flera normer samverkar bildas normansamlingar som har två funktioner.
Dels att styra individen i sociala situationer. Detta då de hjälper oss att tolka och förstå
världen genom att utesluta möjligheter att agera och vara, samt öka sannolikheten för
hur olika sociala situationer kommer att spela ut.29 Utöver denna användning verkar
normer som ett socialt sammanhållande kit. De som följer normen passar således lättare
in i sociala sammanhang än de som bryter mot den. Att ifrågasätta och bryta mot
normen innebär därför att det blir svårare att förhålla sig till varandra samt att den
sociala gemenskapen försvinner.30 Normer kan delas in på flera olika sätt till exempel
formella och informella normer. Formella normer är sådana som anses så viktiga att de
skrivs ned och blir till exempel lagar eller ordningsregler. Att bryta mot lagar innebär
rättsliga sanktioner och att bryta mot ordningsregler för ofta med sig förutbestämda
sanktioner. Informella normer däremot, det vill säga sådana normer som är ”sunt
förnuft”, medför inga rättsliga sanktioner om en individ bryter mot dessa. Dock finns
det andra former av sanktioner som kan drabba den som begår ett normbrott till exempel
diskriminering, kränkningar och social utfrysning. Att anpassa sig till normen ger
således bekräftelse medan normbrytande leder till sanktioner.31
25
Karlsson (2007)
Martinsson & Reimers (2014). s. 10
27
Sörensdotter ur Bromseth & Darj (2010)
28
Svaleryd & Hjertson (2012) s. 60
29
Baier & Svensson (2009) ur Elmeroth (2012)
30
Eek-Karlsson ur Elmeroth (2012)
31
Ibid
26
17
Olika grupper och sociala sammanhang kan ha skilda normsystem vilket leder till att det
kan vara svårt, för att inte säga omöjligt, att alltid vara och följa normen i alla
sammanhang. Mellan dessa olika grupper med skilda normsystem bildas det hierarkier
vilket i sin tur skapar en norm för samhället i stort.32 Grupper med ett eget normsystem
kan således vara normbrytare sett från en samhällsnorm medan samhällsnormen kan
vara normbrytande inom gruppen.
Samtidigt kan en position som innebär brott mot normerna bidra till att skapa stark
samhörighet med andra i samma situation, vilket i sin tur kan leda till politisk kamp
med syfte att skapa förändringar i maktrelationerna.33
Hur samhällsnormen ser ut kan alltså förändras både genom medvetna handlingar och
genom förändrad syn på vad som är normalt över tid. Det är inte speciellt många
decennier sedan då det ansågs märkligt att kvinnor hade andra arbeten än de som
kopplas till hemmet. ”Ju fler som tillägnar sig normen desto större legitimitet får
den”.34 Normer överlappar varandra och är ibland motsägelsefulla, vilket skapar
spelutrymme för individen att förändra normen.35 “What was once the alternative
suddenly becomes the norm, and what was once queer suddenly becomes quite
comforting. However, no approach is unproblematic, which means that no approach
can ever be the way to solve our problems”.36
Exempel på normer i vårt samhälle kan vara en heteronorm.
Heteronormen skapas i förhållande till en otroligt stor mängd av olika typer av
praktiker och värderingar. Gränsen dras till exempel mot singlar, mot
heterosexuella par i ”rätt ålder” utan barn, invandrarfamiljer med för många barn
och fel jämställdhetsvärderingar, mot människor som lever flersamt eller ickemonogamt, mot transpersoner (som absolut inte bör ha barn), eller människor med
vissa funktionshinder som inte bör ha varken sex eller barn. De som anses vara
eller göra fel enligt normen tvingas försvara och förklara sina ”andra sätt” att vara
och leva.37
I en norm finns det alltså en stor mängd antagande om hur en ska vara för att kunna
tillskriva sig denna. Att vara norm innebär alltid vissa privilegier och normen tillskrivs
mer positiva egenskaper än de som står utanför den.38 Dessutom visar normen för alla
32
Ibid
Sörensdotter ur Bromseth & Darj (2010). s. 138
34
Eek-Karlsson ur Elmeroth (2012). s. 19
35
Martinsson & Reimers (2014)
36
Kumashiro (2009). s. 53-54
37
Bromseth ur Bromseth och Darj (2010). s. 31
38
Martinsson & Reimers (2014)
33
18
andra som står utanför vad som är eftersträvansvärt. För att bibehålla sin position som
norm måste det skapas gränser gentemot det som inte är norm. Dessa gränser är många
och de som faller utanför tvingas således ofta att förklara sig och sin livsstil.39
4.3 Makt
Makt är förmågan att kunna påverka andra människor och uppnå mål även om en stöter
på motstånd från andra.40 Makt är dock inget som någon kan ta utan snarare något som
ges till en av andra.41 ”Makten finns inte enbart ”där ute” i samhället, utan skapas
aktivt som del av kunskapandet och i hur vi tolkar oss själva, andra och verkligheten vi
lever i”.42
Makten finns i normen vilket innebär att ingen utan snarare alla är med och påverkar,
medvetet eller omedvetet, vem eller vilka grupper som får makt över andra. Vissa
personer eller grupper tjänar klart mer på rådande normer som ger dem makt. Detta
innebär dock inte att dessa förespråkar en ojämlikhet, lika lite som de som är förlorarna
genom de rådande normerna förespråkar jämlikhet.43 Dock kan det vara så att de som är
marginaliserade genom normen ifrågasätter och gör motstånd medan de med makt
försöker att förhindra detta ifrågasättande i ett försök att bibehålla sin status.44 Eftersom
normer alltid samverkar till att skapa normansamlingar kan en individ både vara norm
och icke-norm och på detta vis skapas ett hierarkiskt system för fördelning av makt.
…normer bygger på idén om normalitet och avvikelse och därmed skapar de
hierarkier där somliga ges och tar sig rätten att benämna, betrakta och behandla
andra som avvikande och möjliga att ifrågasätta.45
Genom upprepning av normen och vad som inte är norm får och behåller den
dominerande gruppen sin makt.
Heteronormativitet är baserat på principen om hierarkisk skillnad, där vissa
kroppar och livsstilar privilegieras medan andra systematiskt och genom
upprepning presenteras som avvikande, mindre önskvärda och mindre värdefulla.46
39
Bromseth ur Bromseth & Darj (2010)
Coakley & Pike (2009)
41
Ball (2013) & Foucault (1976/2002) ur Martinsson & Reimers (2014)
42
Bromseth ur Bromseth & Darj (2010)
43
Ball (2013) & Foucault (1976/2002) ur Martinsson & Reimers (2014)
44
Bromseth ur Bromseth & Darj (2010)
45
Martinsson & Reimers (2014). s. 29
46
Butler (1991) ur Bromseth & Darj (2010). s. 29-30
40
19
Som vi förklarat tidigare skapar alltså normer kategorier vilka tillskrivs olika
egenskaper. Normen tillskrivs mer positiva egenskaper medan de som står utanför den
tillskrivs mindre positiva egenskaper. Den dominerande gruppen i samhället utövar
makt över andra grupper och den dominerande gruppens kultur överförs i till exempel
skolan. Eftersom vi lever med heterosexuella normen har därför denna norm makt över
vad som förmedlas i skolans värld.47 Detta fenomen där normen ska överföra sina
värderingar på andra kallas ibland för överföringsdiskurs.48 Då de som är i ”normens
öga” inte själva kan se normen, osynliggörs och normaliseras det faktum att de är den
dominerande gruppen vars kultur överförs på alla andra. I och med detta blir det till
exempel vanligt att normen ska försvara de som står utanför den, då de ibland tillskrivs
att vara en utsatt grupp. ”…ju mer makt en människa har över en annan, desto större
ansvar har hon för den andra individen”.49
I förlängningen innebär ett sådant resonemang att det finns en föreställning om en
oproblematisk, normal majoritet som inspireras att tolerera, acceptera och visa
solidaritet med en problematisk minoritet. På så vis vidmakthålls skillnader i makt
mellan grupper.50
För att identifiera bara några av dessa grupper som normen kan behöva ”försvara” kan
statliga dokument granskas till exempel skolans värdegrund (se lgr11).51 Genom att
värdegrunden lyfter fram vissa diskrimineringsgrunder som extra viktiga bildas ”ett
tydligt mönster av hierarkisk ordning mellan olika maktrelationer”.52 Flera av dessa
maktpositioner ses som självklara och naturliga. Ett annat exempel på detta kan vara
vuxnas makt över barn som trots FN:s barnkonventions uppmaningar att inkludera barn
i beslutande processer sällan ifrågasätts.53
Att vara del av normen blir i och med den makt det innebär eftersträvansvärt och många
gör sitt yttersta för att anpassa sig.54 Vissa har lättare än andra att tillskriva sig som en
del av normen medan andra med till exempel ett avvikande utseende har svårare att
passera som norm.
47
Martinsson & Reimers (2014)
Martinsson ur Martinsson & Reimers (2014)
49
Thorsén (2008) ur Elmeroth (2012). s. 19
50
Karlsson & Elmeroth ur Elmeroth (2012). s. 129
51
Skolverket (2011)
52
Nordenmark & Rosén (2008) ur Bromseth & Darj (2010). s. 62
53
Rosén ur Bromseth & Darj (2010)
54
Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014)
48
20
… är det otvivelaktigt så att grupper som ”ser annorlunda ut” än majoriteten eller
den dominerande gruppen kan ha svårare att assimileras till majoriteten än andra
grupper, liksom att det kan vara svårare för dem att överge sin etniska identitet
även om de så önskar.55
Vissa forskare förespråkar därför att vi bör använda oss av något ord för att signalera
någons ”rastillhörighet”, inte ur ett rasbiologiskt syfte utan för att utseende, så som
hudfärg, fortfarande är viktigt för att förstå sig på hur olika maktordningar samverkar.
Utöver detta argumenterar dessa forskare för att fler och mer precisa kategorier skulle
motverka stereotypiseringens negativa effekter genom att generalisering kring
kategorier blir mer korrekta.56
4.4 Intersektionalitet
Intersektionalitet fokuserar på hur olika normer samverkar till att skapa maktordning.
Normansamlingar är ett annat ord för intersektionalitet.57 Dessa normansamlingar ger
komplexa mönster som avgör en individs makt i samhället beroende på ens olika
grupptillhörigheter. Exempel på relevanta grupptillhörigheter som kan samverka för att
avgöra ens ställning i ett samhälle kan vara, kön, ras, etnicitet, religion, ålder,
funktionsförmåga och sexualitet. Olika normer väger olika tungt till exempel
förklarades kvinnors låga inkomst, under mitten av 1900-talet, av att de hade en man
som skulle försörja dem. Därför behövde de inte en hög lön, medan detta inte gällde för
överklasskvinnor som jobbade inom läroverken som fick samma lön som sina manliga
kollegor. Detta exempel visar hur olika normer samverkar och i detta fall så trumfade
klass kön.58
”I grunden handlar den intersektionella analysen dock om att utveckla en skepticism
gentemot kunskap, kategoriseringar och makt”.59 Begreppet började användas inom
feministiska och anti-rasistiska rörelser där dessa sågs som överordnade andra
maktpositioner. Ett perspektiv på intersektionalitet är att genus alltid är överordnat
andra maktordningar.60 En annan, för oss som skriver detta, mer relevant tolkning av
begreppet innebär att olika hegemonier likställs och ingen maktposition, i alla
55
Hylland Eriksen (1993). s.14
56
Jebari & Magnusson (2013)
57
Martinsson & Reimers (2014)
Florin (1987) ur Martinsson & Reimers (2014)
59
Lalander & Johansson (2007) ur Hammarén & Johansson (2009). s. 96
60
Lykke (2003) & de los Reyes m.fl. (2002) ur Hammarén & Johansson (2009)
58
21
situationer, är överordnad en annan.61 Det finns variationer inom grupper där olika
positioner ges olika mycket makt och legitimitet jämfört med andra sätt att förhålla sig
inom gruppen till exempel hetero- eller homosexuella män.
Intersektionalitet lägger fokus på skapandet av makt istället för avvikande kategorier.
Upprätthållandet av maktrelationer är en viktig dimension av den intersektionella
ansatsen.62 Normen skapar alltså en ”sann” bild av ”de andra” och kan innebära att ”de
andra” utsätts för kränkningar och diskriminering. Men eftersom ingen individ bara har
en grupptillhörighet kan den intersektionella ansatsen hjälpa oss att förstå varför till
exempel vissa individer blir diskriminerade medan andra i samma grupp inte blir det.
Det kan alltså inte bara förklaras utifrån en diskrimineringsgrund utan måste förklaras
genom att flera diskrimineringsgrunder samverkar.63
4.5 Stereotypisering
Nationalencyklopedins definierar termen stereotyp som en ”förenklad, ofta allmänt
omfattande föreställning om utmärkande egenskaper hos alla som tillhör en viss grupp,
t.ex. nation, ras, religion eller kön, också en där man själv ingår”.64 När stereotyper
syftar till att generalisera hur en etnisk grupp är och uppträder kallas det ofta för
rasifiering. Stereotypisering av olika grupper kan vara positiv eller negativ samtidigt
som den används som ett redskap för att fastställa hur en bör agera beroende på sin egen
och den andres grupptillhörighet. Stereotypisering förenklar en komplicerad värld och
underlättar sociala interaktioner.65 Stereotyper existerar i olika grupperingar och präglas
av de rådande samhällsnormerna. Det är inte ovanligt att det finns en viss sanning
bakom en stereotyp och det kan ses som en nödvändighet att stereotypisera för att
förenkla och förklara intryck från omvärlden. Ur en negativ aspekt så leder
stereotypisering till att grupper inte bara får en uppfattning av hur andra grupper är, men
även hur de ”bör” agera, vilket i sin tur kan leda till fördomar vidmakthålls.66
Stereotyper förekommer både i jämställda och ojämställda samhällen samt finns bland
61
Ibid
Kumashiro (2002, 2004, 2007) ur Bromseth och Darj (2010)
63
Eek-Karlsson ur Elmeroth (2012)
64
Nationalencyklopedin (1995). s. 241
65
Hylland Eriksen (1993)
66
Nationalencyklopedin (1995)
62
22
samhällets toppskikt till bottenskikt.67 Dock kan stereotyper rättfärdiga sociala
orättvisor såväl som att erbjuda ”hämnd” mot eliten. Stereotyper avgränsar den ena
gruppen från andra och framhåller ofta den egna gruppen som överlägsen. Undantag
från denna regel finns ibland hos minoritetsgrupper.68
Då kategorier skapas genom rådande normer, men förändras över tid, tillskrivs
kategorier alltså egenskaper som ses som gällande för hela gruppen.69 Om en grupp
upprepar ett beteende i tillräckligt stor utsträckning kommer detta börja ses som en
naturlig del av gruppens beteende. Genom att en grupp uppför sig fel och normbrytande,
kan förväntningarna på gruppen förändras och uppförandet normaliseras.70 Problemet
med detta är att grupper inte ses som individer utan som objekt. Ett exempel är att som
homosexuell beskrivs en individ med bara ett ord istället för att beskrivas på ett sätt som
visar på en komplex identitet.71 Denna typ av kollektiva identiteter bygger på att alla i
gruppen har det mesta gemensamt, vilket möjliggör generalisering men även
stereotypisering. Vidare skapar dessa kollektiva identiteter ett utanförskap hos de
individer som inte passar in i mallen.72 Dessutom osynliggör normen det faktum att till
exempel homosexuella finns bland alla grupper och inte är något som är oförenligt med
att till exempel vara lärarstudent. Men i och med att det är norm att vara heterosexuell
så förutsätts människor vara det i alla sammanhang utom i normativt homosexuella
sammanhang.73
Alla grupper bär på stereotypa förväntningar. Det kan vara allt från klass, sexualitet,
funktion, etnicitet och genus. Svenskhetsnormen innefattar utseende, varande och
agerande. ”Fel” nationellt ursprung, religion och hudfärg blir då icke-svenskt. Dessa
grupper rasifieras och kan därför diskrimineras.74 ”Det finns en stark förväntan om att
de som identifierar sig som svenskar också ska kunna definieras som vita”.75 Alltså blir
det svårt för människor som inte är ljushyade att kunna bli accepterade som svenskar.
67
Hylland Eriksen (1993)
Ibid
69
Martinsson & Reimers (2014)
70
Butler (1999) ur Hammarén & Johansson (2009)
71
Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014)
72
Hammarén & Johansson (2009)
73
Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014)
74
Martinsson & Reimers (2014)
75
Ahmed (2012) ur Martinsson & Reimers (2014). s. 120
68
23
… är det otvivelaktigt så att grupper som ”ser annorlunda ut” än majoriteten eller
den dominerande gruppen kan ha svårare att assimileras till majoriteten än andra
grupper, liksom att det kan vara svårare för dem att överge sin etniska identitet
även om de så önskar.76
Normen tillskrivs mer positiva egenskaper än de som står utanför den. Ett exempel på
detta är:
Kategorin invandrare homogeniseras till en entydig föreställning om föråldrade,
moralistiska, djupt religiösa och patriarkala kulturer och individer, som befinner sig
i ständig konflikt med en lika stereotypiserad föreställning om svensk kultur och så
kallade svenska värden som tänks vara moderna, upplysta, toleranta, liberala och
sekulära.77
Invandrare kopplas till homofobi och svenskar till tolerans som om båda vore enhetliga
grupper.78 Ett annat exempel är att lärares förväntningar på elever påverkas av barnens
klassbakgrund. Det finns empiriska belägg för att barn från medel/överklass har högre
förväntningar på sig som i sin tur resulterar i bättre prestationer hos dessa elever.79
I denna undersökning80 vittnar de som intervjuas om känslan av utanförskap och om den
stereotypa bild som målas upp i media om hur en ”invandrare” är, vilket påverkar deras
liv. Deras oro handlar bland annat om att denna bild kan skapa svårigheter att få ett jobb
och att det omöjliggör att träffa en partner med ”svenska rötter” från en högre social
klass. Det lyfts även att vara ”svensk” är ett epitet som tillfaller framgångsrika
”invandrare” medan att vara ”invandrare” kopplas till bland annat misslyckande och
brottslighet. Vissa av de som intervjuas lyfter även dilemmat att denna mediabild
påverkar ”invandrare” och att detta kan leda till en självuppfyllande profetia. Vidare
framkom det att de intervjuade vid tillfällen själva bekräftade de stereotyper och den
samlade gruppen ”invandrare” för att senare avfärda den och tala om flera olika
kulturer. Författaren tar i sin diskussion upp hur det påvisats att det finns en mer
rasifierad bild av olika kulturer och hur detta kan ses som en kulturell rasism där
”svenskar” framställs som individer medan ”invandrare” framställs som representanter
för ”invandrarkulturen”. I frågan gällande hur könsmaktsordningen porträtteras,
beroende på vilka som är subjektet, påvisas det att ”invandrare” framhålls som
patriarkala medan ”svenskar” ses som jämställda. Resultatet i denna artikel påvisar även
76
Hylland Eriksen (1993). s. 14
Reimers ur Martinsson & Reimers (2014) s. 104
78
Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014)
79
Martinsson & Reimers (2014)
80
Bredström (2003)
77
24
varför forskningen skulle gynnas av en större medvetenhet av hur rasifieringen påverkar
diskussionen kring etnicitet samt hur denna rasifiering har påverkat de medverkande i
den andra fallstudien.81
Society’s definition of normalcy, as with society’s understanding of common
sense, teaches us not only to conform to an oppressive status quo, but also actually
want to conform.82
Att vara normen innebär sällan att en använder sig av sina erfarenheter av att vara till
exempel vit, för att förstå sig själv medan det talas på ett sätt som om normbrytare
ständigt identifierar sig med identitetskategorier så som rullstolsburen eller transsexuell.
För normbrytare är olika identifikationspositioner, precis som för normen, inte
inneboende egenskaper utan något som kan vara relevant i givna sammanhang.83
Stereotyper är en konsekvens av normer vilka används för att navigera i den sociala
världen men de kan samtidigt verka som självuppfyllande profetior då grupper anpassar
sig till förväntningar.84 Forskning visar att uttrycket ”att vara sig själv” snarare betyder
”att vara den du förväntas vara”.85 Alltså uppmuntras normen att vara individer medan
normbrytare uppmuntras att vara stereotypa versioner av sina grupptillhörigheter. En del
forskare menar att vi bör vara försiktiga när vi använder oss av stereotyper för att förstå
individer. Dessa menar att identitet som fast eller bestående bör användas för att förstå
samhällsstrukturer medan det i tal om individer bör ha en mer flexibel syn på identitet.86
Denna syn gör att vi fortfarande kan kategorisera och generalisera för att förklara till
exempel maktojämlikhet mellan grupper. Problemet att normen porträtteras som
individer och inte som en enhetlig grupp kvarstår dock.
4.6 Identitet
Normer skapar vissa positioner som är möjliga att identifiera sig med. Detta visar
också hur viktiga normer är för hur man kan identifiera sig.87
Ens identitet fastställs ofta genom vad en är respektive inte är. Kategorier används för
att se och skapa mönster i skapandet av sin identitet. Ibland är dessa kategorier mycket
81
Bredström (2003)
Kumashiro (2009). s. 52
83
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
84
Hylland Eriksen (1993)
85
Jonsson (2007) ur Martinsson & Reimers (2014)
86
Hammarén & Johansson (2009)
87
Martinsson & Reimers (2014). s. 11
82
25
starka identifikationsmarkörer för en individ och kanske till och med så starka att
individen ser dessa som synonymt med sin identitet.88 Identitet kan ses både som
medfött eller socialt konstruerat samt fast eller flytande, det vill säga om ens identitet
blir färdigutvecklad, eller ständigt förändras med tiden.89 Hur en uppfattar andra beror
på ens egna erfarenheter och hur en uppfattar sig själv. Vidare menar Hammarén och
Johansson dock att identitet är föränderligt och att normer för hur till exempel en man
ska vara förändras med tiden.90 Sammanställningen av vilka olika grupper och
kategorier en individ förstås och förstår sig som, samt social situation, kultur och
tidsepok avgör en persons identitet.91
Normer för kön och sexualitet samspelar också alltid med andra skillnadsskapande
kategorier, eftersom identiteter alltid är sammansatta och multipla. Klass, ras,
etnicitet, ålder och funktionsförmåga är bland de mest centrala skillnadsskapande
kategorierna. Dessa maktrelationer samspelar på komplexa sätt i skapandet av
norm och avvikande.92
Inom socialpsykologin syftar identitet till att förklara individens plats i samhället. Varje
individ har sin roll i det samhälle som liknas vid en teaterscen. En individ kan ha flera
roller och byta mellan dessa samtidigt som rollerna har sina förväntade positioner i
skådespelet. En roll kan tolkas till viss del men har vissa fasta ramar som individen
måste anpassa sig till. Denna teori har utvecklats och framhåller nu individens
möjligheter att framföra vissa roller som extra viktiga för ens identitet, att olika sociala
interaktioner gör att en ändrar och anpassar sin roll och att det finns stöd i forskningen
som visar möjlighet att flera olika sätt är möjliga att leva och vara på. 93 Vilken av alla
identifikationsmarkörer en individ väljer att framhålla beror på situationen. Ibland kan
ens sexuella läggning vara den viktigaste identifikationen medan det ibland är det
faktum att en till exempel inte äter kött.94 Det finns forskning som visar exempel på där
individer medvetet väljer sin sexuella läggning. De som medverkat i denna forskning
lyfter att de inte fötts som lesbiska utan att detta har varit ett aktivt val, vilket ses ned på
av andra lesbiska.95 Samtidigt som individer kan välja sin identitet i stor utsträckning
88
Hammarén & Johansson (2009)
Ibid
90
Ibid
91
Ibid
92
Bromseth ur Bromseth och Darj (2010). s. 30
93
Goffman (1994) ur Hammarén & Johansson (2009)
94
Hammarén & Johansson (2009)
95
Ibid
89
26
påverkar sociala processer fortfarande denna möjlighet.96 Även om möjligheten att själv
välja och forma sin identitet finns och uppmuntras kvarstår det fortfarande starka
förväntningar på hur en individ bör vara, vilket påverkar de reella möjligheterna för en
individ att leva precis som den själv önskar.97
… är det otvivelaktigt så att grupper som ”ser annorlunda ut” än majoriteten eller
den dominerande gruppen kan ha svårare att assimileras till majoriteten än andra
grupper, liksom att det kan vara svårare för dem att överge sin etniska identitet
även om de så önskar. 98
4.7 Toleransperspektiv
Toleransdiskursen är den som genomsyrar samhället i stort och är således normen.99
”Lärares
arbete
för
100
”toleranspedagogik””.
jämlikhet
har
ofta
beskrivits
just
i
termer
av
I en lärares arbete syns den så kallade toleranspedagogiken i
värdegrunden101, där det bland annat står:
Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.
Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas
egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Människolivets okränkbarhet,
individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan
kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan
ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av
kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran
till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan
ska vara icke-konfessionell. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin
unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i
ansvarig frihet… Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön,
etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet
eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan
kränkande
behandling.
Sådana
tendenser
ska
aktivt
motverkas.
Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion
och aktiva insatser.102
Detta innebär således att toleransperspektivet vilar på kristna värderingar och
västerländsk humanism som främst syftar till alla människors lika värde samt friheter
och rättigheter. Dessa värden är inte bara en del av skolans värld utan är en välförankrad
del av samhällsnormen till exempel syns det i våra lagar. Diskrimineringslagen anger
96
Kolms (2003) ur Hammarén & Johansson (2009)
Hammarén & Johansson (2009)
98
Hylland Eriksen (1993). s. 14
99
Rosén ur Bromseth & Darj (2010)
100
Røthing & Svendsen (2008) & Bromseth (2010) ur Martinsson & Reimers (2014). s. 65-66
101
Rosén ur Bromseth & Darj (2010)
102
Skolverket (2011)
97
27
kategorier av människor som lever normbrytande och riskerar därför att utsättas för
kränkningar och diskriminering. Diskrimineringslagen är avsedd att ge skydd åt utsatta
individer och grupper.103
För att skolan ska kunna förmedla och utveckla normer och värderingar hos barn,
förutsätts ett gemensamt system av normer som skolans personal gemensamt
diskuterat sig fram till. Detta system av normer, som måste överensstämma med
läroplanens intentioner, blir styrande för hela verksamheten. I arbetslaget har
lärarna möjligheter att tillsammans med andra lärare bygga en plattform bestående
av gemensam värdegrund och gemensamt normsystem. På detta sätt kan de
undvika att ställas ensamma gentemot hela klasser som har sina normsystem.104
Här förutsätts att lärare ska vara del av ett gemensamt normsystem medan elever ska
vara del av ett annat. Det blir tydligt hur lärare och elever ses som dikotoma positioner
och således finns det även en maktdimension i förhållandet. Läroplanens syfte från
statsmaktens sida är att skapa normativ stabilitet. Lärare jobbar med värdegrunden och
det förutsätts ofta att andra lärare jobbar med denna typ av frågor på samma vis, men
normer överlappar och det blir en individuell tolkning från varje lärares sida.105
…toleranspedagogik syftar till att skapa ett icke-diskriminerande klimat i
klassrummet genom att synliggöra föreställningar och praktiker som diskriminerar.
Men, menar kritiker, toleranspedagogiken riskerar att återskapa en maktrelation där
vissa positioneras som (mer eller mindre) toleranta och andra som i behov av
tolerans. Den skapar så att säga positioner för makt och marginalitet.106
I och med att något ses som mer eller mindre normalt blir det de normala som ska
tolerera de mindre normala och således bildas det en maktobalans. Heteronormen
tillsammans med ett toleransperspektiv gör att de som inte kan identifiera sig med alla
de kriterier som innefattas i heteronormen marginaliseras.107
”Inledningsvis tog den normkritiska diskursen spjärn mot toleransdiskursen. De två
ställdes
mot
varandra,
108
normutmanande”.
den
ena
som
normbefästande,
den
andra
som
Toleransdiskursen är systembevarande då den inte ifrågasätter
samhällets premisser.109 ”Inom en toleranspedagogisk ram ligger en tydlig
rollfördelning i vem som kan ta vilka positioner i den hierarkiska relationen mellan
103
Martinsson & Reimers (2014)
Löwenborg & Gíslason (2002). s. 214
105
Eek-Karlsson ur Elmeroth (2012)
106
Brown (2008) ur Martinsson & Reimers (2014). s.66
107
Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014)
108
Rosén ur Bromseth & Darj (2010). s. 69
109
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
104
28
norm och avvikare”.110 ”Typiskt för toleranspedagogiken är att människor, direkt eller
indirekt delas in i ett vi och dem”.111
Diskriminering och rättighetstänkande som
utgångspunkt i diskussioner om sexuell läggning riskerar att befästa synen om en
”normal” majoritet och en mindre ”normal” minoritet. Dessa strategier bygger på
individfokus då det talas om att det finns vissa intoleranta människor som skulle kunna
kränka normbrytare men utelämnar strukturer och normer i förklaringen om varför
normbrytare upplever sig vara diskriminerade i samhället.112
I förlängningen innebär ett sådant resonemang att det finns en föreställning om en
oproblematisk, normal majoritet som inspireras att tolerera, acceptera och visa
solidaritet med en problematisk minoritet. På så vis vidmakthålls skillnader i makt
mellan grupper.113
Betoningen av individens rätt att avvika utan att bli kränkt och diskriminerad ger
ingen ytterligare förståelse för vad det är som skapar avvikelser, nämligen normer
som upprättar gränser mellan vad som är att betrakta som normalt respektive
onormalt, naturligt respektive onaturligt.114
Detta kan liknas genom följande citat: ”Jag accepterar dig fast du är konstig”.115
Toleransperspektiv förutsätter ett skillnadskapande som utgår från en norm, där
den som tillhör normen tar sig makten att tolerera den andre.116
Det ifrågasätts alltså inte varför någons position att uttala sig om någon annan är
självklar. Ett exempel är varför det på sexualkunskapslektioner talas om homosexuellas
rätt att vara det öppet i samhället där eleverna ska lära sig empati och ges rätten att
överhuvudtaget tycka om någon annans sexualitet.117
Toleransdiskursen innebär, trots det positivt klingande ordet, att strategier inte
ifrågasätter maktojämlikheters existens utan snarare försöker mildra dess
konsekvenser.118
Toleranspedagogik är kopplat till utbildning för den andra och om den andra, vilket
bidrar till att befästa normer och utanförskap. Kvinnohistoria och homosexuellkunskap
är det som undervisas under ett fåtal lektioner som framhålls som avvikande från resten
av kursen, istället för att inkludering av kvinnor i all historia och alla sexuella
110
Bromseth ur Bromseth & Darj (2010). s. 42
Berg ur Bromseth & Darj (2010). s. 217
112
Reimers ur Martinsson & Reimers (2014)
113
Eek-Karlsson & Elmeroth ur Elmeroth (2012) s. 129
114
Reimers ur Martinsson & Reimers (2014). s. 91
115
Ibid
116
Svaleryd & Hjertson (2012) s. 56
117
Berg ur Bromseth & Darj (2010)
118
Rosén ur Bromseth & Darj (2010). s. 61
111
29
läggningar i sexualkunskapen. Utbildning för den andra innebär att utbildningen
anpassas utifrån den andras specifika behov, till exempel tjej- och killgrupper på
idrotten. Utbildning om den andra syftar om att informera om marginaliserade grupper
för att skapa empati och öka kunskapen för att förebygga diskriminering. 119 Båda dessa
strategier lyfter fram grupper som annorlunda och sämre vilket ytterligare befäster detta
i samhällsnormen.
I skolans värld begränsar andrafokuserade strategier inte sällan kunskap om den
Andra till att vara något som lyfts på en enskild lektion, temadag- eller vecka,
samtidigt som normerna i undervisningen i stort sett inte ifrågasätts”.120 ”När
utgångspunkten i samband mellan sexuell läggning är att alla individer har rätt att
inte bli diskriminerade, framställs gärna hbtq-personer som en avvikande minoritet
som ska tolereras av en heterosexuell majoritet.121
När det på sexualkunskapslektioner ska talas om andra sexuella läggningar än
heterosexualitet ligger fokus snarare på hur dessa ska behandlas än på hur det är att
utöva homosexuell älskog. ”Eleverna får ökad empati genom mötet, de homosexuella
accepteras och normaliseras genom mötet”.122 Med ett normkritiskt perspektiv finns det
en problematik vid möten mellan normen och normbrytare. ”…problem uppstår när
tolerans tar sig i uttryck som en välvillighet på de privilegierades villkor. Att lära sig
tolerans handlar då om att lära sig att utöva makt”.123 Toleranspedagogiken bygger på
antagandet att olikhet skulle vara något som samhället tjänar på.124 Till exempel anses
män viktiga att ha på en förskola eftersom män och kvinnor ses som motpoler med olika
egenskaper som förvisso trivs bäst med det egna könet, men är samtidigt intimt
sammanlänkade i den heterosexuella parrelationen.125 Toleransdiskursen vill bota
fördomar med kunskap, men lyfter då ofta en stereotypiserad individ som representant
för hela gruppen och målet blir att se hur lika de är ”oss”, att de är spännande och kan
berika våra liv samt att vi måste tillåta dem att vara annorlunda fast på ett sätt som vi
kan förstå.126 Dock bygger toleransperspektivet på win-win eftersom normpersonen får
ökad kunskap och normbrytaren blir förstådd och tolererad.127
119
Bromseth ur Bromseth & Darj (2010)
Bromseth & Wildow (2007), Røthing (2007) & Rosén & Larsson (2006) ur Bromseth & Darj (2010).
s. 35
121
Reimers ur Martinsson & Reimers (2014). s. 90
122
Bromseth (2009) ur Bromseth & Darj (2010). s. 209
123
Larsson & Rosén (2009) ur Bromseth & Darj (2010). s. 62
124
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
125
Martinsson & Reimers (2014)
126
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
127
Ibid
120
30
I ett normsystem är ofta den generella uppfattningen att ju mer normbrytaren
anpassar sig till normen ju lättare blir det för normpersonen att tolerera denne.128
Trots goda intentioner skapas ett vi och dem utifrån en heteronorm som utgår ifrån att
normen ska tolerera de som uppfattas som annorlunda och därmed osynliggörs
heteronormen. Att vara annorlunda kan individen hantera genom anpassning, homo
spelar hetero, kvinnor klär sig strikt och manligt.129 Ackulturering innebär att etniska
grupper över tid assimileras med majoriteten. Begreppet kommer från Chicagoskolans
forskning och kallas även smältdegelsmetaforen.130 Att kunna passera som en medlem
av en etnisk grupp med hög status innebär ofta att en gör det valet.131
1999 blev diskriminering p.g.a. kön, könsöverskridande identitet och sexuell läggning
förbjudet enligt lag. Ändå upplever en tredjedel av lärarförbundets homo- eller bimedlemmar att de på arbetsplatsen inte kan eller vill vara öppna med sin sexualitet.132
Heterosexualitet är normen och homo och bi framställs som sexuella avvikelser som ses
som privata angelägenheter medan heterosexualitet ses som något som kan delas med
sig av. Effekten av heteronormen är att de som inte passar in kan känna sig annorlunda.
Känslan av att vara annorlunda kan vara resultatet av dold diskriminering.133 Att inte
känna igen sig i, bli erkänd som eller sedd av normen kan förstås som ett slags våld, ett
exkluderande.134 Fördomar läggs ofta på individer och tal om att bota fördomar gör att
systematisk och strukturell diskriminering osynliggörs.135 Värdegrundstexten bygger på
en bild av svenskhet som är tolerant och icke-rasistisk. Att inte besitta dessa egenskaper
blir indirekt kopplat till osvenskhet.136 Identitetskategorier och kroppar som pekas ut
som i behov av tolerans och integration, blir avvikande från det normala. Heterosexuella
tar på sig ansvaret att hantera de problematiska andra.137 Likaså tar svenskar på sig
ansvaret att utbilda invandrare i tolerans. Frågan blir således om ett toleransperspektiv
kan rättfärdigas i och med att så många blir marginaliserade genom detta sätt att förhålla
sig till normalitet.
128
Berg ur Bromseth & Darj (2010). s. 222
Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014)
130
Park (1950) ur Hylland Eriksen (1993)
131
Hylland Eriksen (1993)
132
Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014)
133
Ibid
134
Butler (1997, 2004) ur Martinsson & Reimers (2014)
135
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
136
Reimers ur Martinsson & Reimers (2014)
137
Ibid
129
31
5. Normkritik
Normkritik har en poststrukturalistisk syn så till vida att:
Det bör alltså understrykas att det inte handlar om att kategorier regleras genom
normer, som om kategorierna kommer före normerna. Det är normerna som gör
kategorierna.138
Detta innebär att kategorier som av många ses av självklara och naturliga så som kvinna
och man inte är absoluta sanningar utan något som skapats på grund av rådande normer
vilket innebär att dessa kategorier över tid kan komma att omdefinieras eller försvinna.
Normkritiken syftar till att ifrågasätta normer och kategorier för att åstadkomma en
förändring av dessa.
Inledningsvis tog den normkritiska diskursen spjärn mot toleransdiskursen. De två
ställdes mot varandra, den ena som normbefästande, den andra som
normutmanande.139
Vid normförskjutning, som kommer av att ifrågasätta och förändra normer, skapas nya
normer och således måste det alltid reflekteras över vilka som eventuellt exkluderas i
och med detta.140 Vid arbete med förändringsstrategier är det viktigt att analysera om
arbetet resulterar i att utmana bestående maktstrukturer och normer eller om ansvaret
läggs utanför normen.141 Eftersom normkritiken vill jämna ut maktobalansen är det
alltså viktigt att förändringar i någon mån sker på normens bekostnad och att det inte
faller på enstaka individer att bli mer toleranta. Normkritik utmanar dikotomier som vi
tidigare har visat kan vara grovt förenklade sätt att förstå verkligheten samtidigt som de
är svåra att förändra när de väl befästs som naturliga.142
Istället för kategorisering som möjliggör att några blir överordnade andra, att frånta
den överordnade kategorin dess levnadsbetingelse, nämligen utdefinitionen och
exkluderandet av den Andra utmanas och dekonstrueras.143
”Att utmana kategoriers existensberättigande är i den meningen ett slag mål”.144
Människor kan inte sluta kategorisera och borde inte göra det. För kategorier möjliggör
138
Sandell & Mulinari (2006) & Butler (2004) ur Martinsson & Reimers (2014). s. 11
Rosén ur Bromseth & Darj (2010). s. 69
140
Martinsson ur Martinsson & Reimers (2014)
141
Martinsson (2007) ur Bromseth & Darj (2010)
142
Rosén ur Bromseth & Darj (2010)
143
Martinsson ur Martinsson & Reimers (2014) s. 148
139
32
förändring av maktförhållanden i och med att de synliggör vilka kategorier som är norm
och vilka som är avvikande. Men kategorier bör luckras upp och bli mer flexibla för att
möjliggöra att de tas bort om och när deras roll spelats ut.145
En normkritisk pedagogik lägger fokus på processen där normer skapar och
upprätthåller hierarkisk skillnad. På det sättet vänds blicken bort ifrån den Andra,
till hur den Andra skapas och vår egen roll i den processen.146
Normkritik vill frångå skillnad som grund, motverka likhet som mål och uppnå
frihet från såväl tolerans som inkludering. Ett normkritiskt arbetssätt utmanar
gränserna från normalitet och makt.147
För att kunna utmana förtryck i både skola och samhälle räcker det inte med att känna
till och förstå sig på det existerande förtrycket. Detta på grund av att individer redan har
investerat i det ”status quo” som råder och känner sig bekväma med att upprepa det som
upplevs normalt. Det är dessutom så att de som har fördelar av det oförändrade läget
oftast inte är så villiga att offra sina privilegier, vilka kan vara av till exempel
psykologisk eller politisk karaktär. För att en förändring ska kunna ske, krävs det att
dessa personer lämnar sin ”comfort zone” och visar vilja att förändras.148
Inom en toleranspedagogisk ram ligger en tydlig rollfördelning i vem som kan ta
vilka positioner i den hierarkiska relationen mellan norm och avvikare. Denna
förväntan infrias inte inom en mer normkritisk ansats där utbildningsramen är en
annan.149
Som exemplet med att elever ens kan diskutera homosexuellas rättigheter i en
toleransdiskurs menar normkritiken att de inte ens är upp till dem att fundera över om
homosexuella ska ha samma rättigheter och möjligheter.
Här används kritik mot maktstrukturer med grund i nya förståelser av identitet,
makt och kunskap för att förstå hur förtryck skapas och hur förändring kan ske,
bland annat genom utbildning som ”stör” förtryckande normer.150
Att synliggöra och problematisera normen som av många ses som självklar är
normkritikens första steg mot en omfördelning av makten. Men ingen metod för att
förändra maktfördelningen är lämplig i alla situationer då de ibland kan bli förtryckande
på ett sätt som inte var menat.
144
Ibid. s. 148
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
146
Britzman (1995) ur Bromseth & Darj (2010). s. 49
147
Svaleryd & Hjertson (2012). s. 57
148
Kumashiro (2009)
149
Bromseth ur Bromseth & Darj (2010). s. 42
150
Sumara & Davies (1995) & Britzman (1995) ur Bromseth & Darj (2010). s. 38
145
33
No practice, in and of itself, is anti-oppressive. A practice can be anti-oppressive in
one situation and quite oppressive in another. Or it can be simultaneously
oppressive in one way and anti-oppressive in another.151
Utifrån ett normkritiskt perspektiv ses alltså kampen om makten som ett nollsummespel
där den enes vinst är den andres förlust vilket klart gör det svårare för någon eller en
grupp med en priviligierad samhällsposition att förespråka detta perspektiv. ”Ett
normkritiskt perspektiv på förändring innebär att makt och resurser behöver
omförhandlas och omfördelas och att someone’s gotta lose.”.152
Normkritiken växte fram ur queerteorin men har till skillnad från denna ett fokus på hur
olika identitetskategorier samverkar dvs. ett intersektionellt angreppssätt.153
Min avsikt är att visa på hur vi kan använda ett queert tänkande för att skapa en
normbrytande undervisning. Queerteorin tar sin utgångspunkt i att ifrågasätta,
utmana och förändra normer för genus och sexualitet. Genom att vidga det queera
tänkandet till att inkludera fler kategorier än genus och sexualitet kan detta
angreppssätt användas till att även ifrågasätta, dekonstruera och vidga betydelserna
av klass, etnicitet, ålder och funktionsförmåga.154
Queer som betyder att vara konstig eller onormal155 är socialt konstruerat och syftar
alltså till det som inte är normen, främst gällande sexuallitet.
Queerness is not a natural state of being. Rather, queerness is produced as a
contrast, as that against which normalcy is established. Within teacher education,
the norms include both the commonsensical practices and the reformed practices
that have now become commonly accepted in teacher education programs. Queer
theory tells us that these norms actually produce queerness.156
Queerpedagogiska forskare och utbildare har bland annat visat hur man kan bryta
normativa kunskapanden genom att ifrågasätta hegemoniska narrativ och komma
med alternativa berättelser om olika fenomen. De har även studerat hur man kan
uppnå ett medvetet och kritiskt förhållningssätt till hur man tolkar andras
berättelser genom normativa diskurser.157
Att i skolan lyfta normbrott på ett sätt där det framställs som normalt kan vara ett sätt att
”störa” normen och att förändra den.
”Om man, som vi, önskar att utmana kategoriseringar som skapar ”de normala” i
relation till ”de andra” krävs analyser som inte tar några kategorier eller normer för
151
Kumashiro (2009). s. 15
Edemo ur Bromseth & Darj (2010). s. 107
153
Bromseth & Darj (2010)
154
Sörensdotter ur Bromseth & Darj (2010). s. 135
155
RFSL
156
Kumashiro (2009). s. 54
157
Sumara & Davies (1999) & Kumashiro (2004) ur Bromseth & Darj (2010). s. 39
152
34
givna. Då blir det exempelvis viktigt att fundera över hur barn tilltalas, vad som
förväntas och vilka bilder av klassade, könade eller rasifierade barn som eleverna
själva, lärare, annan skolpersonal liksom forskare har med sig”.158
Målet med normkritiken är således inte ett normfritt samhälle utan ett samhälle där
normer inte diskriminerar och marginaliserar utan ett samhälle där alla ”på riktigt” är
lika värda. ”För att förändra måste det skapas medvetenhet om de maktstrukturer som
skapar förtryck, inte för, men tillsammans med den förtryckta”.159 Till skillnad från
toleransperspektivet, där normen skulle hantera de svaga, ska alla inkluderas och
tilldelas samma makt att forma det samhälle de lever i.
Normpersoner ska träffa normbrytare för att öka tolerans. Det är normpersonerna som
har makten. Med normkritik vänds perspektivet och ifrågasätter istället normpersonens
ställning att avgöra om den ska tolerera normbrytaren.160
”I motsättning till de andrafokuserade strategierna har frigörande pedagogiken varit
central som en ansatts där maktstrukturer synliggörs och ifrågasätts på olika sätt.
Den frigörande pedagogiken lägger fokus på hur ekonomiska, kulturella och social
strukturer och hegemonier skapar förtryck”.161
De strategier som delar in elever i olika grupper för att kunna anpassas till deras behov
återfinns alltså inte inom en normkritisk pedagogik.
”Om vi verkligen vill komma åt kränkningar, trakasserier och diskriminering i
skolan är det just i normerna som vi måste börja”.162
Detta för att tolerans inte erbjuder en jämställdhet utan precis som namnet antyder
tolereras, och förhoppningsvis accepteras, de som avviker från normen medan
ojämlikheten inte ifrågasätts.
Begreppet mångfald kritiseras från många håll eftersom det riskerar att konstruera
och konservera människor som olika. Fokus på olikhet riskerar att förstärka
skillnader i stället för att överbrygga klyftor mellan människor. Dessutom bidrar
den ensidiga fokuseringen på olikheter till att vissa grupper definieras som
avvikande.163
Att bli omnämnd som en konstig person eller kanske inte ens får vara med i det
som det talas om, att inte bli representerad eller erkänd, att inte vara omnämnd utan
bara finnas som något outtalat är, menar Judith Butler, ett våld i sig. Det är genom
158
Martinsson & Reimers (2014). s. 30-31
Kumashiro (2002) ur Bromseth & Darj (2010). s. 38
160
Berg ur Bromseth & Darj (2010)
161
Freire (1972) ur Bromseth & Darj (2010). s. 38
162
Martinsson & Reimers (2014). s. 29
163
Svaleryd & Hjertson (2012). s. 61
159
35
att benämnas och erkännas som man får en social existens, blir delaktig och
begriplig för sig själv och andra.164
En fördom bygger på orubbliga generaliseringar och en negativ attityd gentemot en
grupp av människor eller en individ. När begreppet fördom ifrågasätts kan det tolkas
som: döm inte innan du är säker på att du har rätt. Denna problematisering ifrågasätter
inte att vissa ses som bättre och mer önskvärda än andra.165 Män anses viktigt att ha på
en förskola för att män och kvinnor ses som motpoler med olika egenskaper som
förvisso trivs bäst med det egna könet, men är samtidigt intimt sammanlänkade i den
heterosexuella parrelationen.166 Från ett normkritiskt perspektiv är kön oviktigt då en
individ inte alls behöver ha några inneboende egenskaper baserat på denna
identifikationsposition, däremot så stör det normen om att män inte kan ta hand om
barn. Att stå för demokrati och jämlikhet kräver inte att en förstår ”de andra”. Alla är
inte likadana och normkritik syftar till att synliggöra skillnader och konflikter. Det
handlar inte om förståelse ”för de andra” utan om förståelse av normer för att
åstadkomma förändring.167
Vissa forskare menar att vi bör vara försiktiga med när vi använder oss av stereotyper
för att förstå individer. Identitet som fast eller bestående menar vissa bör användas för
att förstå samhällsstrukturer medan det i tal om individer bör användas med en mer
flexibel syn på identitet.168 Normkritiken menar att det även är problematiskt att tala om
grupper på ett generaliserat sätt då de som kategoriseras in i en grupp själv kanske inte
överhuvudtaget identifierar sig med denna och dessutom bygger dessa generaliseringar
om grupper på en normativ bild som kan tolkas på helt andra sätt i andra situationer.
Till exempel anser jag att det är direkt oetiskt att tolka den 2-åriga pojkens och
flickans vänskap i termer av (heterosexuell) kärlek… Detsamma gäller att
slentrianmässigt buntar ihop barn och elever i könade kollektiv – ”flickorna” och
”pojkarna” ”hej tjejen” och ”hej grabben”, istället för att tala om och till dem med
deras namn. Det finns en besatthet när det gäller skillnadsskapande praktiker som
behöver synliggöras och ifrågasättas. De skillnadsskapande praktikerna bidrar till
att befästa vissa kategorier och göra dem betydelsefulla, vilket inte minst påverkar
människors subjektskapande.169
164
Butler (1997, 2004) ur Martinsson & Reimers (2014). s. 115
Nationalencyklopedin (2010) ur Bromseth & Darj (2010)
166
Martinsson & Reimers (2014)
167
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
168
Hammarén & Johansson (2009)
169
Rosén ur Bromseth & Darj (2010). s. 70
165
36
När en lärare ifrågasatte ett regnbågsbarn genom att säga att: ”- du måste väl ha en
pappa också?” kan detta ses som ett våldsutövande av heteronormen eftersom läraren, i
makt av att vara normen, tog sig rätten att benämna barnets familjekonstellation som
onormal.170
Istället för att förutsätta att barn kommer att välja ett heterosexuellt familjeliv, bör
förskolans, fritidshemmets och skolans personal tilltala och betrakta barn med
utgångspunkt i att de lika väl kan komma att definiera sig som homo- och
bisexuella, transpersoner eller queer. Eftersom det finns fog för att se hbtq-position
som mindre ”traditionell” än den heterosexuella, bör (för)skolan rent utav
anstränga sig extra mycket för att elever ska bli öppna för möjligheten att leva som
hbtq-person.171
Normkritiken ser identitet som rörlig. Det finns ingen hundraprocentig chans att en
kvinna till exempel identifierar sig starkast eller ens alls med denna markör och anser att
andra i denna grupp skulle kunna föra hennes talan utan kanske identifierar sig starkast
med helt andra markörer.172 Istället för att tala om något som ovanligt eller onormalt där
fokus ligger på att du talar för hela normen kan en istället använda ordet ”ovant”.
Skillnaden ligger då i att ovant syftar till att det är du som individ som saknar vissa
erfarenheter av något eller någons sätt att vara och lägger således ”problem” på dig själv
och inte på normbrytaren.173 ”I stället för att tillskriva människor olikheter och
föreställda identiteter, bör man fundera på hur normativa föreställningar om hur dessa
individer ska vara eller inte vara skapas och hur dessa föreställningar neutraliserar
och förklarar ojämlikheter”.174 ”Vilka konsekvenser en normkritisk pedagogik får i
praktiken finns det ingen dokumenterad kunskap om i svenskt sammanhang”.175
170
Martinsson ur Martinsson och Reimers (2014)
Reimers ur Martinsson & Reimers s. 84
172
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
173
Svaleryd & Hjertson (2012)
174
Martinsson & Reimers (2014). s. 31
175
Bromseth & Darj (2010). s. 15
171
37
6. Problematisering av normkritiken
Normkritiken ifrågasätter inte behovet av att kategorisera men däremot ifrågasätts vilka
kategorier som ses som sanna och naturliga samt hur det skapar maktobalans.
Kategorisering ses som en nödvändighet för att synliggöra ojämna maktförhållanden
mellan grupper samt kunna utmana detta.176 Parallellt med detta vill normkritiken luckra
upp kategorier för att kunna ta bort dem när de spelat ut sin roll.177 Detta dubbla
budskap ter sig något svårtolkat, för när är en kategori oanvändbar och vem är det
egentligen som ska avgöra när en kategorisering inte längre skapar en maktobalans och
därför inte längre behövs för att synliggöra denna? Normkritiken ser framför allt
dikotomier som viktiga att utmana då de ger en grovt generaliserad bild av verkligheten
och de individer som hamnar mellan eller utanför de två motsatskategorierna blir svåra
att förstå både för sig själva och andra.178 Samtidigt är det just i syftet att generalisera
som kategorier blir användbara. Om allt delades in i så små och exakta kategorier så att
de inte innehöll felmarginaler skulle de vara obrukbara i syftet att förenkla en komplex
värld. Dessutom blir det i praktiken i stort sett omöjligt att besitta den kunskap som
skulle behövas för att göra kategorier där ingen kände sig felplacerad. Vidare finns det
en risk när kategorier tas bort att diskriminering kan fortskrida i det fördolda när det inte
finns kategorier att benämna diskrimineringsgrunder med.
Vilka normer som skapar maktojämlikhet och förtryck är beroende på situation. Ett
icke-förtryckande angreppssätt kan aldrig vara universellt. Som normkritiker får normen
aldrig sluta att problematiseras utan ständigt ifrågasätta hur ens uppförande kan
uppfattas av andra.179 I och med att normer är sociala konstruktioner, och dessutom
förändras över tid, kan det som tidigare varit queer bli en del av det normala.180
Normkritiker måste dock alltid vara uppmärksamma på att formförändring ska resultera
i att utjämna maktförhållanden och inte bara förändra dem på ett sätt där en annan
minoritetsgrupp blir drabbad.181
176
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
Martinsson & Reimers (2014)
178
Rosén ur Bromseth & Darj (2010) & Martinsson ur Martinsson och Reimers (2014)
179
Kumashiro (2009)
180
Ibid
181
Bromseth & Darj (2010)
177
38
Om man, som vi, önskar att utmana kategoriseringar som skapar ”de normala” i
relation till ”de andra” krävs analyser som inte tar några kategorier eller normer för
givna. Då blir det exempelvis viktigt att fundera över hur barn tilltalas, vad som
förväntas och vilka bilder av klassade, könade eller rasifierade barn som eleverna
själva, lärare, annan skolpersonal liksom forskare har med sig. I stället för att
tillskriva människor olikheter och föreställda identiteter, bör man fundera på hur
normativa föreställningar om hur dessa individer ska vara eller inte vara skapas och
hur dessa föreställningar neutraliserar och förklarar ojämlikheter.182
Eftersom normer skiljer sig mellan olika grupper blir individer oftast norm i någon
konstellation. Att vara norm innebär att det är svårt att se och förstå normen då man är i
”normens öga”.183 Frågan blir således om någon kan vara så objektiv att det går att vara
normkritiker som ifrågasätter alla maktojämlikheter och inte tar några kategorier eller
normer förgivna. Utifrån den litteratur och förståelse vi har om normer blir svaret nej.
Det blir alltså alltid någon grupp som kommer att vara normbrytande och således
framställas som avvikare, med allt vad det innebär.
För att förstå konstruktionen av ojämlikhetens arena, behöver vi få syn på de skilda
positioner som individen kan inta. Varje position har ett ursprung som är biologiskt
eller socialt skapat och som återskapas med hjälp av olika verktyg. Den normala
positionen konstrueras och tilldelas makt. På motsvarande sätt konstrueras
avvikaren, förloraren i kampen om makten.184
”Om vi verkligen vill komma åt kränkningar, trakasserier och diskriminering i skolan
är det just i normerna som vi måste börja”.185 Normkritiker menar att det första steget i
att förändra maktobalansen är att synliggöra normen och hur den skapar positioner med
mer eller mindre makt. En individs rätt att yttra sig sträcker sig bara så långt som till en
annans rätt till integritet186 samtidigt menar en annan normkritisk källa att kränkningar i
vissa former kan vara utvecklande för en individ om de bidrar till reflektion om hur och
på vilka sätt denne kan vara i världen.187 Var denna gräns går specificeras inte men det
framhålls på flera ställen att det är den utsatte som avgör när diskriminering
förekommer och ingen annan. En av de metoder som förespråkas, för att utjämna
maktobalansen, är att föra in normkritiken i skolans värld för att ”störa” och ”bråka”
med normer genom att ifrågasätta och problematisera det som ses som naturligt och
182
Martinsson & Reimers (2014). s. 30
Brade m.fl. (2008) ur Elmeroth (2012)
184
Elmeroth (2012). s. 29
185
Martinsson & Reimer (2014). s. 29
186
Svaleryd & Hjertson (2012)
187
Martinsson & Reimers (2014)
183
39
självklart.188 De som är privilegierande genom normen riskerar att göra motstånd vid
förändringsarbeten då deras privilegierade ställning hotas.189
Att bli omnämnd som en konstig person eller kanske inte ens får vara med i det
som det talas om, att inte bli representerad eller erkänd, att inte vara omnämnd utan
bara finnas som något outtalat är, menar Judith Butler, ett våld i sig. Det är genom
att benämnas och erkännas som man får en social existens, blir delaktig och
begriplig för sig själv och andra.190
I en vidare förståelse av normkritiken kan detta förstås som att en individ, oavsett vilken
eller vilka identifikationsmarkörer som hen ser som relevanta, bör synliggöras och
framställas som icke-avvikande. Men var går gränsen? I den litteratur som vi har tagit
del av ligger ett tydligt fokus på könsidentifikation och sexuell läggning men innebär
detta att även en individ som starkast identifierar sig med att vara vegan behöver
synliggöras och framställas som icke-avvikande? Att synliggöra alla möjliga
identifikationsmarkörer i sin undervisning är en omöjlighet då det finns en oändlig
mängd av sätt att identifiera sig på. Var går då gränsen för vad som är ett
osynliggörande och således ska förstås som ”ett slags våld”?
Intersektionalitet kan ses som ett feministiskt begrepp där genus alltid är överordnat
andra maktordningar, medan en annan tolkning av begreppet innebär att olika
hegemonier likställs men ”I grunden handlar den intersektionella analysen dock om att
utveckla en skepticism gentemot kunskap, kategoriseringar och makt”.191 I den
normkritiska litteraturen lyfts intersektionalitet som en grundpelare för att kunna förstå
maktojämlikhet och hur olika identifikationspositioner samverkar för att fördela makt
och status bland samhällets grupperingar. Vilka positioner som gynnas eller missgynnas
beror på sociala faktorer och är olika i olika tidsepoker.192 Trots denna insikt har vi, i
den litteratur som vi tagit del av, uppmärksammat att intersektionalitet, när det
definieras, används på ett sätt som om alla hegemonier ska behandlas som lika viktiga
diskrimineringsgrunder. Medan det senare, i litteraturen, när begreppet används blir det
oftast
ett
fåtal
diskrimineringsgrunder
som
uttalas
explicit,
till
exempel
könsidentifikation, sexuell läggning och etnicitet. Ett av flera exempel är följande: ”Om
ni väljer att fokusera på likabehandling betonar ni alla människors lika värde, oavsett
188
Sumara & Davies (1995) & Britzman (1995) ur Bromseth & Darj (2010)
Bromseth & Darj (2010)
190
Butler (1997, 2004) ur Martinsson & Reimers (2014). s. 115
191
Lalander & Johansson (2007) ur Hammarén & Johansson (2009). s. 96
192
Martinsson & Reimers (2014)
189
40
kön, etnicitet eller andra bakgrundsfaktorer”.193 Vi upplever att det i den normkritiska
litteraturen finns en syn på intersektionalitet som inte är tillräckligt bred. Som
Martinsson och Reimers själva skriver: ”Om vi verkligen vill komma åt kränkningar,
trakasserier och diskriminering i skolan är det just i normerna som vi måste börja”194,
skulle då inte den normkritiska teorin gynnas av att lyfta alla diskrimineringsgrunder
som likvärdiga? Denna kritik hänger samman med den i föregående stycke där vi
ifrågasätter var gränsen går för vilka grupper och individer som ska jämställas. Den
normkritiska litteratur som vi tagit del av lyfter ålder och klass i någon utsträckning
men det är helt klart underrepresenterade kategorier. Vi tror att den normkritiska
ansatsen hade kunnat fokusera mer på normer som helhet utan att lyfta specifika
exempel då det framstår som om forskarna inte är så objektiva som de utger sig för att
vara.
Normkritiken lyfter hur de som står utanför normen sterotypiseras och således blir
individer kollektiviserade medan normpersoner alltid målas upp som individer som inte
kan generaliseras på samma vis.195 Normbrytare blir således inte synliggjorda i
sammanhang som inte är direkt kopplade till, de för gruppen, stereotypa
förväntningarna.196 Vi upplever att detta är en av normkritikens stora styrkor då den
tydligt synliggör detta orättvisa förhållande mellan grupper som är en del av normen
och de som står utanför normen. Samtidigt är det enligt flera källor vi tagit del av
naturligt och nödvändigt för oss människor att tillskriva kategorier vissa egenskaper och
därför blir stereotypisering i förlängningen lika nödvändigt som kategorisering för att
navigera i den sociala djungeln.197 I tal om fördomar förekommer begreppet
stereotypisering vilket ger begreppet en negativ klang även om det enligt våra källor är
en nödvändig kognitiv process. Ett problem med begreppet fördomar är att det används
mycket flytande och är i vissa situationer förhandlingsbart. Vad skiljer en fördom från
förkunskap? Fördomar i dagligt tal kopplas ofta till individer som har en negativ attityd
mot en grupp som sterotypiseras.198 Den normkritiska diskursen framhåller systematisk
diskriminering
och
frångår
denna
individfokus
193
Svaleryd & Hjertson (2012). s. 61
Martinsson & Reimers (2014)
195
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
196
Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014)
197
Eek-Karlsson ur Elmeroth (2012) & Hylland Eriksen (1993)
198
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
199
Ibid
194
41
gällande
fördomar.199
Vissa
förkunskaper bygger på egna erfarenheter eller har en statistisk grund och exempel går
att finna i den normkritiska litteraturen där statistik används som bevis för sin tes.200 Om
statistik däremot används för att visa på mönster och för att kunna generalisera kring till
exempel olika gruppers kriminalitet, döms detta ofta ut som fördomar. Det finns alltså
någonstans en norm för vad och vilka grupper det är accepterat att generalisera och
stereotypisera kring. Som vi lyft tidigare finns det röster som förespråkar fler kategorier
för att göra generaliseringar mer korrekta och rättvisande. 201 Om vi kan sluta att
stereotypisera är tveksamt då det verkar vara en del av kategoriseringsprocessen men
samtidigt leder stereotypisering till att individer i icke-normgrupper, i någon
utsträckning, uppfyller de stereotypa förväntningar som finns på dem. 202 I och med att
stereotyper verkar som självuppfyllande profetior blir det i någon utsträckning så att
stereotyper blir sanna. Detta blir således en ond spiral som normkritiken vill bryta. Men
frågan är om detta är möjligt eller om normer bara förändras och stereotypiseringen
istället kommer att drabba andra grupper?
Om vi talar om tolerans, acceptans och solidaritet talar vi samtidigt om att alla
människor inte är lika mycket värda.203
Toleranspedagogiken bygger på antagandet att olikhet skulle vara något som samhället
tjänar på204 parallellt med att:
I ett normsystem är ofta den generella uppfattningen att ju mer normbrytaren
anpassar sig till normen ju lättare blir det för normpersonen att tolerera denne.205
Ackulturering innebär att etniska grupper över tid assimileras med majoriteten.
Begreppet
kommer
smältdegelsmetaforen.
från
206
Chicagoskolans
forskning
och
kallas
även
Ur ett toleransperspektiv finns det hela tiden två icke-
kombinerbara önskningar om att dels verka för mångfald och samtidigt normalisera
normbrytare så att de kan förstås genom rådande normer.207
200
Svaleryd & Hjertson (2012)
201
Jebari & Magnusson (2013)
202
Hylland Eriksen (1993) & Martinsson & Reimers (2014)
Eek-Karlsson & Elmeroth ur Elmeroth (2012). s. 129
204
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
205
Berg ur Bromseth & Darj (2010). s. 222
206
Park (1950) ur Hylland Eriksen (1993)
207
Svaleryd & Hjertson (2012)
203
42
Normkritik vill frångå skillnad som grund, motverka likhet som mål och uppnå
frihet från såväl tolerans som inkludering. Ett normkritiskt arbetssätt utmanar
gränserna från normalitet och makt”.208
Normkritiken eftersträvar inte att förstå alla individer utan att de ska få vara precis som
de vill utan att för den sakens skull framställas som avvikande.209 Ett exempel på hur
normkritiken hanterar olikhet är att istället för att tala om något som ovanligt eller
onormalt, där fokus ligger på att en person talar för hela normen, kan istället ordet
”ovant” användas. Skillnaden ligger då i att ovant syftar till att det är du som individ
som saknar vissa erfarenheter av något eller någons sätt att vara och således läggs
”problem” på individen själv och inte på normbrytaren.210 Detta sätt att hantera olikhet
tror vi är en utmärkt metod som kan leda till förändring gällande synen på och hur
normbrytare behandlas. Vi har visat på hur identitet har gränser i och med rådande
normer och hur detta styr vilka identifikationspositioner som bli reellt möjliga att ta. I
detta avseende skulle en normkritisk ansats kunna användas för att låta individer fritt
välja sin identitet utan att skapa avvikande positioner, men samtidigt kunna generalisera
kring grupper i sin helhet, eftersom det blir individen som avgör hur ens egen identitet
ska tolkas.
208
Ibid. s. 57
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
210
Svaleryd & Hjertson (2012)
209
43
7. Diskussion
Det kan tänkas att denna undersökning hade kunnat komma med annan kritik och
resulterat i andra förståelser om normkritiken om undersökningen bedrivits med en
annan metod där en annan teoretisk utgångspunkt använts, till exempel funktionalismen.
Att vi valde just den kritiska ingången i arbetet berodde på att vi ansåg att den var mest
applicerbar på området, men även att den låg oss varmast om hjärtat. Man skulle även
kunna analysera andra begrepp än de vi ansåg mest relevanta och eventuellt få en annan
utgång av resultatet.
I den litteratur vi tagit del av påstås det att samhället vilar på en grund av
toleransperspektiv.211 Exempel är värdegrundstexten i lgr 11:
Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra
de grundläggande värdena som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets
okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde,
jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som
skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltas
av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran
till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.212
Alternativa tolkningar av texter från skolverket frångår en toleransdiskurs där
gemensamma normer eftersträvas:
Istället för att förutsätta att barn kommer att välja ett heterosexuellt familjeliv, bör
förskolans, fritidshemmets och skolans personal tilltala och betrakta barn med
utgångspunkt i att de lika väl kan komma att definiera sig som homo- och
bisexuella, transpersoner eller queer. Eftersom det finns fog för att se hbtqpostition som mindre ”traditionell” än den heterosexuella, bör (för)skolan rent utav
anstränga sig extra mycket för att elever ska bli öppna för möjligheten att leva som
hbtq-person.213
Vidare har en normkritisk ansatts anammats i delar av skolverkets texter vilket tyder på
ett paradigmskifte.
211
Rosén ur Bromseth & Darj (2010)
Skolverket (2011)
213
Reimers ur Martinsson & Reimers (2014). s. 84
212
44
”Utan kunskap om ett normkritiskt förhållningssätt går det inte att göra effektiva
planer mot diskriminering och kränkande behandling. Då kan inte heller skolans
huvudmän som har det övergripande ansvaret bedöma planerna”.214
Vilken genomslagskraft normkritiken kommer att få i det svenska samhället kan bara
tiden utvisa. Men då ”motståndaren”, toleransperspektivet, inte ser makt som en ändlig
resurs som måste omfördelas blir det möjligen svårt för det normkritiska perspektivet att
bli det dominerande.215 Då skolan har en starkt fostrande inverkan på människor är det
genom denna som normkritiken kan få en stabil grund i samhället men det bör
framhållas att ingen forskning finns kring: ”Vilka konsekvenser en normkritisk
pedagogik får i praktiken finns det ingen dokumenterad kunskap om i svenskt
sammanhang”.216 För att få kunskap i hur samhället påverkas av ett normkritiskt
perspektiv som samhällsnorm krävs det att det implementeras i hela samhället då det är
omöjligt att sia om eller undersöka på annat vis. Det skulle dock vara något onödigt att
undersöka normkritiken om den fått status som samhällsnorm, då den inte längre skulle
fylla någon funktion i ett samhälle utan maktobalans och andrafiering.
214
Skolverket (2011) ur Svaleryd & Hjertson (2012) s. 133
Edemo ur Bromseth & Darj (2010)
216
Bromseth & Darj (2010). s. 15
215
45
Referenser
Bredström, Anna. Gendered racism and the production of cultural difference: Media
representations and identity work among "immigrant youth" in contemporary Sweden,
NORA - Nordic Journal of Feminist and Gender Research, 2003:11:2. S. 78-88.
http://dx.doi.org/10.1080/08038740310002932 (Hämtad 2015-03-11)
Bromseth, Janne & Darj, Frida (red) (2010). Normkritsisk pedagogik: Makt, lärande
och strategier för förändring. Uppsala: Centrum för genusvetenskap.
Coakley, Jay & Pike, Elizabeth (2009). Sports in Society: Issues and Controversies.
New York: McGraw-Hill Education.
Dikotomi. Svensk ordbok A-L: utgiven av Svenska Akademien (2009). Stockholm:
Svenska akademien.
Elmeroth, Elisabeth (2012). Normkritiska perspektiv - I skolans likabehandlingsarbete.
Lund: Studentlitteratur.
Friberg, Febe (red) (2012). Dags för uppsats – Vägledning för litteraturbaserade
examensarbeten. Lund: Studentlitteratur.
Hammarén, Nils & Johansson, Thomas (2009). Identitet. Malmö: Liber.
Hylland Eriksen, Thomas (1993) Etnicitet och nationalism. Falun: Nya Doxa.
Jebari, Karim & Magnusson, Måns. En färgblind stat missar rasismens nyanser.
Tidskrift för politsk filosofi. 2013:2. http://www.politiskfilosofi.se/fulltext/20132/TPF_2013-2_002-018_jebari_magnusson.html (Hämtad 2015-03-11)
Karlsson, Lars (2007). Psykologins grunder. Lund: Studentlitteratur.
Kumashiro, Kevin (2009). Against Common Sense: Teaching and Learning Toward
Social Justice. New York: Routledge.
46
Löwenborg, Lars & Gíslason, Björn (2002). Lärarens arbete. Stockholm: Liber
Malmö
högskola
(2015).
Guide
till
examensarbete
–
avancerad
nivå.
http://www.mah.se/upload/GemensamtVerksamhetsstod/styrelse/Protokoll%202013/Ku
rsguide%20examensarbete%20avancerad%20niv%C3%A5.pdf (Hämtad 2015-03-11)
Martinsson, Lena & Reimers, Eva (2014). Skola I normer. Malmö: Gleerups.
RFSL. Lathund: Queer. http://www.rfsl.se/public/lathund_queer.pdf (Hämtad 2015-0311)
Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.
Stockholm: Skolverket
Stereotyp. Nationalencyklopedien: Sjuttonde bandet (1995). Höganäs: Bra böcker
Svaleryd, Kajsa & Hjertson, Moa (2012). Likabehandling i förskola & skola.
Stockholm: Liber.
Sveriges television (2014). http://urplay.se/Produkter/184742-Livet-med-papegojanAlex (Hämtad 2015-03-02)
47
Download
Random flashcards
Ölplugg

1 Cards oauth2_google_ed8be09c-94f0-4e6a-8e55-87a3b14a45db

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Fgf

5 Cards oauth2_google_07bf2a28-bcd3-42a3-9eef-1d63e3edcbe8

Create flashcards