Malmö högskola Lärande och samhälle Examensarbete 15 högskolepoäng En kritisk granskning av det normkritiska perspektivet A critical survey of the ”normkritiska” perspective Jacob Jensen Mikael Nilsson Lärarexamen 300 hp Samhällsvetenskap och lärande Slutseminarium: 2015-03-24 Examinator: Lars Pålsson Syll Handledare: Jan Anders Andersson Sammanfattning Den normkritiska pedagogiken är ett tämligen nytt fenomen som kritiskt granskar de rådande och förgivettagna sätten att vara, eller med andra ord de rådande normerna i samhället. Under senare år har normkritisk teori fått ett stort genomslag inom forskningen och i den allmänna debatten, speciellt relaterat till skolans värld. Vilka konsekvenser en normkritisk praktik får finns det ingen forskning på menar normkritiker själva och det blir därför viktigt att problematisera normkritiken. I denna undersökning gör vi en kritisk granskning av normkritisk litteratur och hur den använder sig av begrepp så som: kategorisering, normer, makt, intersektionalitet, stereotypisering och toleransperspektiv. Vi bidrar således till en fördjupad förståelse för vad den normkritiska diskursen kan bidra med i samhället samt vad det kan finnas för konsekvenser med detta perspektiv. I vår analys behandlar vi olika perspektiv på kategorisering och hur de lyfts inom normkritiken. Detta då det många gånger blir oklart hur och när kategorisering ses som gynnsamt eller skadligt ur ett normkritiskt perspektiv eftersom det beskrivs som dels nödvändigt och dels bidragande till förtryck genom andrafiering. Vidare problematiseras den normkritiska önskan om att förändra samhällsnormer genom att ifrågasätta om detta är en process som går att styra, samt om normförskjutning bidrar till ett icke-diskriminerande samhälle, eller om förtryckande normer istället då drabbar andra grupper. I diskussionen behandlas frågan om normkritikens användning inom skolan och hur detta tämligen outforskade fält anammats inom skolvärlden. Nyckelord: Normkritik, Toleransperspektiv, Identitet, Stereotypisering, Normer, Intersektionalitet, Makt. Förord Detta examensarbete är skapat och skrivet genom ett samarbete mellan Jacob Jensen och Mikael Nilsson. Vi är två lärarstudenter med inriktning idrott och samhällskunskap mot åldersgrupperna Gs/Gy. Hela arbetet och arbetsgången är en jämlik kollaboration där de enda delarna där någon varit mer involverad än den andre har varit metoden där J. Jensen tagit ett något större ansvar medan M. Nilsson tagit del av någon del av empirin där J. Jensen inte varit lika delaktig. Vi vill passa på att tacka vår handledare Jan Anders Andersson för litteraturtips och handledning. Innehållsförteckning 1. Inledning ....................................................................................................................... 7 2. Syfte/Problemformulering ............................................................................................ 9 1.1 Problemformulering ............................................................................................... 9 2.2 Syfte och frågeställning .......................................................................................... 9 3. Metod .......................................................................................................................... 11 3.1 Urval ..................................................................................................................... 11 3.2 Validitet ................................................................................................................ 12 3.3 Avgränsningar ...................................................................................................... 14 4. Teoretiska utgångspunkter .......................................................................................... 15 4.1 Klassificering och kategorisering ......................................................................... 15 4.2 Vad är en norm? ................................................................................................... 16 4.3 Makt ...................................................................................................................... 19 4.4 Intersektionalitet ................................................................................................... 21 4.5 Stereotypisering .................................................................................................... 22 4.6 Identitet ................................................................................................................. 25 4.7 Toleransperspektiv................................................................................................ 27 5. Normkritik .................................................................................................................. 32 6. Problematisering av normkritiken .............................................................................. 38 7. Diskussion .................................................................................................................. 44 Referenser ....................................................................................................................... 46 6 1. Inledning Vår ingång i denna undersökning kom från intresset att fördjupa vår förståelse för skillnaden mellan förkunskap och fördomar. Detta intresserade oss då vi som lärare i vårt arbete ofta upplever oss behöva använda generaliseringar för att utöva vårt yrke på ett välfungerande sätt. Dessa generaliseringar kan vara allt ifrån att tala om Iran som ett enhetligt muslimskt land eller att tala om Sverige som ett land utan betydande fattigdom. De här påståendena är inte absoluta sanningar utan grundar sig i jämförelse med andra länder och undantag finns förstås som skulle tala emot dessa påståenden. I diskussioner under vår utbildning har denna typ av påståenden ifrågasatts och vi har funderat på var gränsen för så kallad förkunskap och fördom går och när de generaliseringar som vi ser som nödvändiga för vårt arbete övergår i något som kan liknas vid stereotypisering och marginalisering av vissa grupper. Vi letade efter relevant forskning för att kunna besvara denna fråga, men upptäckte att detta fält var tämligen outforskat samt att detta troligen skulle mynna ut i en diskussion om syn på kunskap. Därför gjorde vi bedömningen att vi inte skulle kunna genomföra detta inom den tidsram som vi hade, eller nå några nya fördjupade insikter i området. Det som slog oss var att vi stött på liknande problematisering inom det fält som kallas normkritik, inom skolans värld kallat normkritisk pedagogik. Inom detta fält behandlas närliggande frågor då till exempel frågor om kränkningar och diskriminering behandlas i relation till generalisering av grupper i och med rådande samhällsnormer. Detta gjorde att det kändes naturligt att istället fokusera vår undersökning på att fördjupa kunskapen inom detta fält. Denna forskningsdisciplin är ett nytt och aktuellt område som vi berört under utbildningens gång. I och med att det är ett nytt fält upplevde vi att det fanns goda möjligheter för oss att bidra till dess breddning, bland annat genom att lyfta normkritiken bort från skolans värld. Detta för att göra det mer applicerbart på samhället i stort samt att kritiskt granska normkritiken och problematisera dess teser. Eftersom den forskning som vi tagit del av främst varit av praktisk natur har vi behövt teoretisera olika begrepp som används inom fältet för att sedan kunna göra en kritisk granskning. 7 Kapitel 2 behandlar problemformuleringen samt syfte och frågeställning. Kapitel 3 beskriver de metoder som använts för att genomföra vår undersökning samt vilka överväganden och teoretiska ingångar vi använt oss av. I kapitel 4 behandlas de för normkritiken relevanta begreppen utifrån en normkritisk syn så väl som från andra perspektiv. I kapitel 5 beskrivs och förklaras den normkritiska diskursen för att slutligen i kapitel 6 problematiseras och kritiseras utifrån den begreppsförståelse som presenterats. I kapitel 7, som är det avslutande kapitlet, diskuteras undersökningen och resultatet vidare. 8 2. Syfte/Problemformulering 1.1 Problemformulering Vårt första möte med det normkritiska perspektivet skedde i en av kurserna under vår utbildning, vid namn ”det mångkulturella samhället”. Teorierna som presenterades inom fältet skapade många diskussioner där det blev tydligt att åsikterna bland oss studenter kraftigt gick isär. Det intryck som befästes starkast hos oss som bedrivit denna undersökning var att det myntades många nya begrepp utan att det alltid teoretiskt definierades till exempel toleransperspektivet. Ofta användes dessa begrepp så som om de var självklara och/eller gavs det praktiska exempel som förklaring på begreppen. Här såg vi möjligheten att bidra till att fördjupa kunskapen inom den normkritiska diskursen genom att med tillgänglig forskning inom detta fält titta närmare på hur dessa termer används och vad som menas med dem så att den normkritiska diskursen lättare kan användas som en teoretisk ram i flera olika situationer. Dessutom upplevde vi att denna forskning använts utan större reflektion inom bland annat rapporter från Statens Offentliga Utredningar (SOU). ”Utan kunskap om ett normkritiskt förhållningssätt går det inte att göra effektiva planer mot diskriminering och kränkande behandling. Då kan inte heller skolans huvudmän som har det övergripande ansvaret bedöma planerna”.1 Här fastställs att utan detta förhållningssätt kan inte diskriminering och kränkande behandling motverkas på ett effektivt sätt. Detta betyder i förlängningen att inga tidigare antidiskrimineringsplaner har varit effektiva, något som bör ifrågasättas då detta fält är så pass nytt och obeprövat. ”Vilka konsekvenser en normkritisk pedagogik får i praktiken finns det ingen dokumenterad kunskap om i svenskt sammanhang”.2 2.2 Syfte och frågeställning I denna undersökning kommer vi att med kritiska ögon granska den normkritiska ansatsen och hur den använder sig av, för disciplinen, relevanta begrepp. Detta för att belysa normkritikens styrkor och svagheter samt göra det mer applicerbart i situationer 1 2 Svaleryd & Hjertson (2012). S. 133. Från Skolverket (2011). Bromseth & Darj (2010). S. 15 9 som inte endast är kopplat till skolans värld, eftersom den utanför denna kontext inte är lika starkt förankrad i forskning. Vår frågeställning blir således: Vilka konsekvenser kan det finnas med ett normkritiskt förhållningssätt samt hur kan de för normkritiken relevanta begreppen tolkas? 10 3. Metod Detta examensarbete är en litteraturbaserad studie där vi utgått från en litteraturöversikt av normkritik för att senare analysera detta forskningsområde. En litteraturöversikt innebär att granska tidigare forskning inom ett visst fält eller ämne. Detta kan innefatta både kvantitativt samt kvalitativt material.3”En litteraturöversikt kan också göras som ett fristående arbete för att med grund i litteraturen skapa kunskap om det valda problemet”.4 Målet har varit dels att fördjupa förståelsen för ämnet samt att problematisera och kritisera, i en förhoppning att detta ska utveckla och föra forskningen framåt. Vi har utgått från en teoretisk grund som är baserad på den kritiska teorin som sammanfattas av Coakley och Pike5. De menar att den kritiska teorin är ett brett fält med många inriktningar, men sammantaget kan den beskrivas som att; grupper och samhällen karaktäriseras genom gemensamma värderingar och intressekonflikter, normer och värderingar förändras över tid samt att makt ständigt skiftar mellan olika situationer i samhället.6 Denna teori ser på samhället genom att fokusera på olikheter, komplexitet, motsägelser och förändringar som påverkar människors sociala liv. Den kritiska teorin är ett verktyg för att kunna studera specifika sociala problem och synliggör olika maktstrukturer i samhället. Styrkorna med denna kritiska utgångspunkt är att den ständigt vill förnya forskningen kring det sociala livet då strukturer och andra sociala fenomen hela tiden förändras. Teorier som var applicerbara för olika sociala grupper förr kanske inte är applicerbara på dagens sociala sammansättningar.7 3.1 Urval Denna litteraturöversikt utgår framförallt från tre böcker; Skola i normer, Normkritisk pedagogik och Normkritiskt perspektiv samt Likabehandling i förskola & skola som ytterligare har bidragit till förståelse för den normkritiska diskursen. ”En text/dokumentstudie är en form av examensarbete som utgår ifrån befintliga texter och dokument och där dessa ges status som huvudkällor för undersökningen... En 3 Friberg (2012) Ibid. s.133 5 Coakley & Pike (2009) 6 Ibid 7 Ibid 4 11 kunskapsöversikt är en översiktlig sammanställning och analys av en större mängd befintlig och systematiskt framställd kunskap inom examensarbetets problemområde”.8 Litteraturen som vi valt ut är framstående inom den normkritiska forskningen och har lagt grunden till den normkritiska pedagogiken i Sverige. Genom denna har vi via deras referenser kunnat gå bakåt till normkritikens ursprung, vilket lett oss vidare till annan, för ämnet, relevant litteratur. Dock har vi en begränsad forskningsbas i ämnet, dels på grund av att begreppet ”normkritik” är ett svenskt begrepp, men framförallt att forskning i ämnet endast pågått under cirka ett decennium under detta namn. Vi kommer till viss del att lyfta dess ursprung och bakomliggande teorier. Fördelen med att forskningsbasen är så pass liten är att vi kunnat tillgodogöra oss i stort sett all tillgänglig litteratur som funnits tillgänglig fram till 2014. Normkritiken har främst lyfts kopplat till skolans värld och därför är litteraturen starkt präglad av pedagogiska och praktiska inslag i teorin. Begreppet återfinns inom andra fält men då ofta kopplat till den allmänna debatten och inte till forskning. Vi upplever att det finns en relevans att lyfta begreppet bort från skolans värld och genom en teoretisering göra det applicerbart i andra forskningssammanhang, samtidigt som vårt arbete fortfarande har relevans för skolan och de som arbetar och vistas inom den. 3.2 Validitet Då vi tagit del av den normkritiska forskningen och främst utgått ifrån dennes definitioner och tolkningar finns det en partiskhet i våra källor som vi är väl medvetna om. Friberg menar att det är viktigt att i en litteraturöversikt ha ett kritiskt förhållningssätt, dels till urval och dels under skrivprocessen.9 I vårt urval har vi tagit del av en stor del av den normkritiska litteraturen och därför inte gjort någon normativ selektion. Vi har dessutom utgått från ett kritiskt perspektiv, vilket medfört att skrivprocessen ständigt präglats av ett kritiskt förhållningssätt. Detta påverkar vårt resultat då vi inte kunnat lyfta alla övriga teorier och deras tolkningar utan endast kunnat fördjupa oss och problematisera vissa begrepp och definitioner. Detta är heller inte meningen att ses som något annat än en kritisk granskning av den normkritiska diskursen utifrån den litteratur vi tagit del av. Det finns många fler sätt att se på de 8 9 Malmö högskola (2015) Friberg (2012) 12 begrepp, som vi sett som relevanta för ämnet och därför valt att lyfta, vilket skulle kunna leda fram till andra resultat. För att ytterligare poängtera denna partiskhet i våra källor vill vi redan nu lyfta att följande litteratur har en normkritisk utgångspunkt vilket läsaren bör ha i åtanke när det refereras till dessa: Bromseth & Darj (2010), Elemeroth (2012), Martinsson & Reimers (2014) samt Svaleryd & Hjertson (2012). Ett exempel blir vår tolkning av toleransdiskursen, som normkritiken menar är normen. Vi ifrågasätter inte toleransperspektivet som begrepp då det inte finns annan litteratur som kan hjälpa oss att förklara detta. Vi har därför valt att utgå från den normkritiska litteraturens tankar där toleransperspektivet ses som dess motsatts. Utifrån detta har vi kunnat härleda toleransdiskursens ursprung och i och med det förklara den på ett så neutralt vis som möjligt. I och med denna snedfördelning av empiri innebär det att den kritik som ges från normkritiskt håll mot toleransdiskursen i mycket mindre utsträckning kan ges från ett toleransperspektiv gentemot det normkritiska. Den kritik som ges mot normkritiska perspektivet bör därför ses till stor del som vår kritik snarare än kritik från toleransperspektivet även om det skulle kunna argumenteras att vi som skriver detta är en del av normen och således även toleransdiskursen. Vi som forskare är en del av den existerande samhällsnormen, dock med få undantag. Detta skulle kunna påverka vår forskning då vi är ”i normens öga”. Brade med flera (2008) utgår från begreppet i ”stormen öga” för att förklara hur normer och normalitet fungerar. Centrum i en storm kallas för ”öga” och där blåser det oftast inte alls, utan det är alldeles lugnt och stilla. Men ju längre bort från ögat någon befinner sig, desto mer blåser det. Genom att byta ut ordet ”storm” mot ”norm” kan liknande resonemang användas för att förklara hur normsystemet fungerar. Då blir det istället ”normens öga”. När någon befinner sig mitt i ögat, märks inte normerna, då dessa oftast är helt internaliserade i individen. 10 Eftersom normkritiken menar att den rådande normen är en toleransdiskurs skulle det i förlängningen kunna sägas att kritik mot normkritiken per automatik blir en kritik från toleransperspektivet. Dock har det varit svårt att hitta kritik mot det normkritiska perspektivet kanske för att det är en så ny disciplin. Vi har därför delvis utgått från kritiken som ges emot det som normkritikerna själva anser vara disciplinens ursprung så som post-strukturalism, det kritiska perspektivet samt queerteori. 10 Brade m.fl. (2008) ur Elmeroth (2012). s. 22-23 13 3.3 Avgränsningar Vi har utgått ifrån den normkritiska litteraturen11 och till viss del annan relevant litteratur samt litteratur som lyfts i den normkritiska forskningen. På grund av arbetets omfattning har vi inte kunnat fördjupa oss i alla de för ämnet relevanta begrepp utan fått begränsa oss till de vi ansåg vara mest relevanta, både för vårt arbete och för att förstå den normkritiska diskursen. De begrepp vi valt att behandla djupare, i egna underrubriker, har valts främst på grund av att de för vårt arbete varit relevanta och för att vi utifrån dessa begrepp kunnat problematisera det normkritiska perspektivet. I en del fall har vi valt att med hjälp av annan litteratur förklara och fördjupa begrepp. I andra fall har vi utgått från de tolkningar som finns i den normkritiska litteraturen då den på djupet förklarar några av dessa begrepp. Till exempel behandlas Foucaults teorier kring makt på ett utförligt vis i den normkritiska litteraturen och vi har därför utgått från denna tolkning istället för att gå tillbaka till ursprungskällan. I och med att normkritik är ett svenskt begrepp har vi kunnat ta del av merparten av den existerande forskningen kring normkritik. Tidigare forskning som bidragit till att skapa det normkritiska fältet berörs främst under rubriken ”normkritik”, men återfinns även i andra delar av arbetet. Att tidigare forskning som bidragit till att skapa det normkritiska fältet inte lyfts i ett separat kapitel är ett aktivt val vi gjort. Detta då vi ansåg det behövas en djupgående begreppsförklaring för att förstå den normkritiska diskursen och dess föregångare samt att det genom begreppsförklaringar tedde sig naturligt att lyfta bakgrunden till begreppen där och inte i ett tidigare kapitel. 11 Skola i normer, Normkritisk pedagogik och Normkritiskt perspektiv samt Likabehandling i förskola & skola. 14 4. Teoretiska utgångspunkter 4.1 Klassificering och kategorisering ”… människor är klassificerande varelser som skiljer mellan slag eller klasser av fenomen”.12 Detta fenomen att dela in saker i fack och använda sig av skillnadskapande verkar även vara förekommande hos andra arter så som papegojor.13 Forskningen har visat att även dessa varelser kan skilja på olika ting och således använder de sig också av klassificering. En kognitivistisk syn på kategorisering beskrivs av George Kelly på följande sätt, för att kunna navigera i livet så behöver människor dela in allt i kategorier, både andra individer såväl som egna erfarenheter och olika beteenden. 14 Vi använder oss av klassificering för att göra en oändlig komplex värld, ändlig och hanterbar. Vad och hur något klassificeras beror på i vilket samhälle indelningen sker men är även kopplat till nödvändighet. Ett exempel på detta är att folk som lever i regioner med mycket snö har flera olika ord för att förklara vilken typ av snö det är, medan detta hade varit överflödigt i delar av världen där snö är sällsynt eller icke förekommande.15 Vid uppdelning av folkgrupper är det de upplevda sociala avstånden som avgör hur detaljerad denna kategorisering blir. För någon som bor i Sverige kan det finnas en relevans att skilja på skåningar och norrlänningar, men en skulle troligen inte dela in andra nationers medborgare i mindre sektioner än att de kan benämnas som en enhetlig grupp.16 När det börjar pratas om ras, nationalitet och kultur förändras kategorierna och de tidigare så viktiga perspektiven, klass, genus och ålder får en betydligt mindre relevans då avståndet gör att grupper tenderar till att klumpas samman.17 Kategorier är alltså inte objektiva utan socialt konstruerade vilket innebär att vissa indelningar som vi ser som naturliga och sanna inte alls behöver vara det.18 Det finns således inga naturliga och sanna sätt att kategorisera. Kvinna och man behöver inte vara 12 Hylland Eriksen (1993). s. 79 Sveriges television (2014) 14 Kelly (1955, 1991) ur Karlsson (2007) 15 Hylland Eriksen (1993) 16 Ibid 17 Martinsson & Reimers (2014) 18 Hylland Eriksen (1993) 13 15 en relevant uppdelning i alla samhällen och tidsepoker utan nödvändigheten för en kategori avgör om den kommer att existera.19 Nödvändighet för en kategori behöver förstås inte endast innefatta definitioner av vilken typ av snö som ligger på marken eller underkategorier av en nations folk utan styrs av vilka behov som finns i ett samhälle. I vårt samhälle finns det vissa nödvändigheter, som i andra samhällen är irrelevanta. Det som avgör är främst normer i de olika samhällena som kan skilja sig mellan olika sammanhang (till exempel beroende på tid och behov). Kategorier är därför flytande och kan förändras då kategorisering är en effekt av normering. ”Det bör alltså understrykas att det inte handlar om att kategorier regleras genom normer, som om kategorierna kommer före normerna. Det är normerna som gör kategorierna”.20 Utöver att kategorier skapas av nödvändighet skapas de ofta genom motsatsförhållanden. Detta kallas dikotomisering och innebär att dela en kategori i två delar där något är det ena eller andra men aldrig båda.21 Svenska Akademins Ordbok definierar begreppet som “delning av en klass i två varandra uteslutande underklasser”.22 Eftersom denna process skapar nya kategorier gäller även för dessa att de är socialt konstruerade och uppkommer av nödvändighet beroende på samhälle och tidsålder. Men problem uppstår när kategorier skapas genom dikotomisering och denna delning ses som naturlig och självklar men visar sig vara osann. Trots bevis för dikotomins osanning, uppehålls kategorierna som sanna genom normativa förväntningar och de som inte passar in i någon av kategorierna utan hamnar mellan dem osynliggörs. Tvåkönsnormen gör det svårt för transpersoner att bli begripliga för sig själva och för andra eftersom tvåkönsnormen förutsätter att alla kan och borde definieras som antingen man eller kvinna.23 4.2 Vad är en norm? En norm kan förklaras som ”…det förgivettagna sättet att vara”.24 ”Normer är regler som anger vad som är tillåtet och förväntat beteende för medlemmar av en grupp eller 19 Martinsson & Reimers (2014) Ibid. s. 11 21 Ibid 22 Svenska Akademien (2009) 23 Martinsson & Reimers (2014) 24 Elmeroth (2012). s. 35 20 16 ett samhälle”.25 Begreppet används ibland på ett diffust sätt och blandas ihop med andra närliggande begrepp men en norm bär så att säga på information om vad som anses normalt respektive onormalt. Genom att en norm alltid pekar mot vad som anses ”normalt” bär den alltid på föreställningen om sin motsats, om det ”icke-normala”: sådant som hela tiden skils ut som annorlunda, märkligt eller inte lika bra.26 Detta styr i sin tur vilka förväntningar folk har för individers uppförande och agerande.27 För att identifiera en norm kan en tänka på sådant som anses onormalt eller märkligt beteende och det motsatta beteendet är således normen. ”Genom att vi ser något som olikt så måste något vara likt – och utgör där med också normen”.28 I och med att flera normer samverkar bildas normansamlingar som har två funktioner. Dels att styra individen i sociala situationer. Detta då de hjälper oss att tolka och förstå världen genom att utesluta möjligheter att agera och vara, samt öka sannolikheten för hur olika sociala situationer kommer att spela ut.29 Utöver denna användning verkar normer som ett socialt sammanhållande kit. De som följer normen passar således lättare in i sociala sammanhang än de som bryter mot den. Att ifrågasätta och bryta mot normen innebär därför att det blir svårare att förhålla sig till varandra samt att den sociala gemenskapen försvinner.30 Normer kan delas in på flera olika sätt till exempel formella och informella normer. Formella normer är sådana som anses så viktiga att de skrivs ned och blir till exempel lagar eller ordningsregler. Att bryta mot lagar innebär rättsliga sanktioner och att bryta mot ordningsregler för ofta med sig förutbestämda sanktioner. Informella normer däremot, det vill säga sådana normer som är ”sunt förnuft”, medför inga rättsliga sanktioner om en individ bryter mot dessa. Dock finns det andra former av sanktioner som kan drabba den som begår ett normbrott till exempel diskriminering, kränkningar och social utfrysning. Att anpassa sig till normen ger således bekräftelse medan normbrytande leder till sanktioner.31 25 Karlsson (2007) Martinsson & Reimers (2014). s. 10 27 Sörensdotter ur Bromseth & Darj (2010) 28 Svaleryd & Hjertson (2012) s. 60 29 Baier & Svensson (2009) ur Elmeroth (2012) 30 Eek-Karlsson ur Elmeroth (2012) 31 Ibid 26 17 Olika grupper och sociala sammanhang kan ha skilda normsystem vilket leder till att det kan vara svårt, för att inte säga omöjligt, att alltid vara och följa normen i alla sammanhang. Mellan dessa olika grupper med skilda normsystem bildas det hierarkier vilket i sin tur skapar en norm för samhället i stort.32 Grupper med ett eget normsystem kan således vara normbrytare sett från en samhällsnorm medan samhällsnormen kan vara normbrytande inom gruppen. Samtidigt kan en position som innebär brott mot normerna bidra till att skapa stark samhörighet med andra i samma situation, vilket i sin tur kan leda till politisk kamp med syfte att skapa förändringar i maktrelationerna.33 Hur samhällsnormen ser ut kan alltså förändras både genom medvetna handlingar och genom förändrad syn på vad som är normalt över tid. Det är inte speciellt många decennier sedan då det ansågs märkligt att kvinnor hade andra arbeten än de som kopplas till hemmet. ”Ju fler som tillägnar sig normen desto större legitimitet får den”.34 Normer överlappar varandra och är ibland motsägelsefulla, vilket skapar spelutrymme för individen att förändra normen.35 “What was once the alternative suddenly becomes the norm, and what was once queer suddenly becomes quite comforting. However, no approach is unproblematic, which means that no approach can ever be the way to solve our problems”.36 Exempel på normer i vårt samhälle kan vara en heteronorm. Heteronormen skapas i förhållande till en otroligt stor mängd av olika typer av praktiker och värderingar. Gränsen dras till exempel mot singlar, mot heterosexuella par i ”rätt ålder” utan barn, invandrarfamiljer med för många barn och fel jämställdhetsvärderingar, mot människor som lever flersamt eller ickemonogamt, mot transpersoner (som absolut inte bör ha barn), eller människor med vissa funktionshinder som inte bör ha varken sex eller barn. De som anses vara eller göra fel enligt normen tvingas försvara och förklara sina ”andra sätt” att vara och leva.37 I en norm finns det alltså en stor mängd antagande om hur en ska vara för att kunna tillskriva sig denna. Att vara norm innebär alltid vissa privilegier och normen tillskrivs mer positiva egenskaper än de som står utanför den.38 Dessutom visar normen för alla 32 Ibid Sörensdotter ur Bromseth & Darj (2010). s. 138 34 Eek-Karlsson ur Elmeroth (2012). s. 19 35 Martinsson & Reimers (2014) 36 Kumashiro (2009). s. 53-54 37 Bromseth ur Bromseth och Darj (2010). s. 31 38 Martinsson & Reimers (2014) 33 18 andra som står utanför vad som är eftersträvansvärt. För att bibehålla sin position som norm måste det skapas gränser gentemot det som inte är norm. Dessa gränser är många och de som faller utanför tvingas således ofta att förklara sig och sin livsstil.39 4.3 Makt Makt är förmågan att kunna påverka andra människor och uppnå mål även om en stöter på motstånd från andra.40 Makt är dock inget som någon kan ta utan snarare något som ges till en av andra.41 ”Makten finns inte enbart ”där ute” i samhället, utan skapas aktivt som del av kunskapandet och i hur vi tolkar oss själva, andra och verkligheten vi lever i”.42 Makten finns i normen vilket innebär att ingen utan snarare alla är med och påverkar, medvetet eller omedvetet, vem eller vilka grupper som får makt över andra. Vissa personer eller grupper tjänar klart mer på rådande normer som ger dem makt. Detta innebär dock inte att dessa förespråkar en ojämlikhet, lika lite som de som är förlorarna genom de rådande normerna förespråkar jämlikhet.43 Dock kan det vara så att de som är marginaliserade genom normen ifrågasätter och gör motstånd medan de med makt försöker att förhindra detta ifrågasättande i ett försök att bibehålla sin status.44 Eftersom normer alltid samverkar till att skapa normansamlingar kan en individ både vara norm och icke-norm och på detta vis skapas ett hierarkiskt system för fördelning av makt. …normer bygger på idén om normalitet och avvikelse och därmed skapar de hierarkier där somliga ges och tar sig rätten att benämna, betrakta och behandla andra som avvikande och möjliga att ifrågasätta.45 Genom upprepning av normen och vad som inte är norm får och behåller den dominerande gruppen sin makt. Heteronormativitet är baserat på principen om hierarkisk skillnad, där vissa kroppar och livsstilar privilegieras medan andra systematiskt och genom upprepning presenteras som avvikande, mindre önskvärda och mindre värdefulla.46 39 Bromseth ur Bromseth & Darj (2010) Coakley & Pike (2009) 41 Ball (2013) & Foucault (1976/2002) ur Martinsson & Reimers (2014) 42 Bromseth ur Bromseth & Darj (2010) 43 Ball (2013) & Foucault (1976/2002) ur Martinsson & Reimers (2014) 44 Bromseth ur Bromseth & Darj (2010) 45 Martinsson & Reimers (2014). s. 29 46 Butler (1991) ur Bromseth & Darj (2010). s. 29-30 40 19 Som vi förklarat tidigare skapar alltså normer kategorier vilka tillskrivs olika egenskaper. Normen tillskrivs mer positiva egenskaper medan de som står utanför den tillskrivs mindre positiva egenskaper. Den dominerande gruppen i samhället utövar makt över andra grupper och den dominerande gruppens kultur överförs i till exempel skolan. Eftersom vi lever med heterosexuella normen har därför denna norm makt över vad som förmedlas i skolans värld.47 Detta fenomen där normen ska överföra sina värderingar på andra kallas ibland för överföringsdiskurs.48 Då de som är i ”normens öga” inte själva kan se normen, osynliggörs och normaliseras det faktum att de är den dominerande gruppen vars kultur överförs på alla andra. I och med detta blir det till exempel vanligt att normen ska försvara de som står utanför den, då de ibland tillskrivs att vara en utsatt grupp. ”…ju mer makt en människa har över en annan, desto större ansvar har hon för den andra individen”.49 I förlängningen innebär ett sådant resonemang att det finns en föreställning om en oproblematisk, normal majoritet som inspireras att tolerera, acceptera och visa solidaritet med en problematisk minoritet. På så vis vidmakthålls skillnader i makt mellan grupper.50 För att identifiera bara några av dessa grupper som normen kan behöva ”försvara” kan statliga dokument granskas till exempel skolans värdegrund (se lgr11).51 Genom att värdegrunden lyfter fram vissa diskrimineringsgrunder som extra viktiga bildas ”ett tydligt mönster av hierarkisk ordning mellan olika maktrelationer”.52 Flera av dessa maktpositioner ses som självklara och naturliga. Ett annat exempel på detta kan vara vuxnas makt över barn som trots FN:s barnkonventions uppmaningar att inkludera barn i beslutande processer sällan ifrågasätts.53 Att vara del av normen blir i och med den makt det innebär eftersträvansvärt och många gör sitt yttersta för att anpassa sig.54 Vissa har lättare än andra att tillskriva sig som en del av normen medan andra med till exempel ett avvikande utseende har svårare att passera som norm. 47 Martinsson & Reimers (2014) Martinsson ur Martinsson & Reimers (2014) 49 Thorsén (2008) ur Elmeroth (2012). s. 19 50 Karlsson & Elmeroth ur Elmeroth (2012). s. 129 51 Skolverket (2011) 52 Nordenmark & Rosén (2008) ur Bromseth & Darj (2010). s. 62 53 Rosén ur Bromseth & Darj (2010) 54 Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014) 48 20 … är det otvivelaktigt så att grupper som ”ser annorlunda ut” än majoriteten eller den dominerande gruppen kan ha svårare att assimileras till majoriteten än andra grupper, liksom att det kan vara svårare för dem att överge sin etniska identitet även om de så önskar.55 Vissa forskare förespråkar därför att vi bör använda oss av något ord för att signalera någons ”rastillhörighet”, inte ur ett rasbiologiskt syfte utan för att utseende, så som hudfärg, fortfarande är viktigt för att förstå sig på hur olika maktordningar samverkar. Utöver detta argumenterar dessa forskare för att fler och mer precisa kategorier skulle motverka stereotypiseringens negativa effekter genom att generalisering kring kategorier blir mer korrekta.56 4.4 Intersektionalitet Intersektionalitet fokuserar på hur olika normer samverkar till att skapa maktordning. Normansamlingar är ett annat ord för intersektionalitet.57 Dessa normansamlingar ger komplexa mönster som avgör en individs makt i samhället beroende på ens olika grupptillhörigheter. Exempel på relevanta grupptillhörigheter som kan samverka för att avgöra ens ställning i ett samhälle kan vara, kön, ras, etnicitet, religion, ålder, funktionsförmåga och sexualitet. Olika normer väger olika tungt till exempel förklarades kvinnors låga inkomst, under mitten av 1900-talet, av att de hade en man som skulle försörja dem. Därför behövde de inte en hög lön, medan detta inte gällde för överklasskvinnor som jobbade inom läroverken som fick samma lön som sina manliga kollegor. Detta exempel visar hur olika normer samverkar och i detta fall så trumfade klass kön.58 ”I grunden handlar den intersektionella analysen dock om att utveckla en skepticism gentemot kunskap, kategoriseringar och makt”.59 Begreppet började användas inom feministiska och anti-rasistiska rörelser där dessa sågs som överordnade andra maktpositioner. Ett perspektiv på intersektionalitet är att genus alltid är överordnat andra maktordningar.60 En annan, för oss som skriver detta, mer relevant tolkning av begreppet innebär att olika hegemonier likställs och ingen maktposition, i alla 55 Hylland Eriksen (1993). s.14 56 Jebari & Magnusson (2013) 57 Martinsson & Reimers (2014) Florin (1987) ur Martinsson & Reimers (2014) 59 Lalander & Johansson (2007) ur Hammarén & Johansson (2009). s. 96 60 Lykke (2003) & de los Reyes m.fl. (2002) ur Hammarén & Johansson (2009) 58 21 situationer, är överordnad en annan.61 Det finns variationer inom grupper där olika positioner ges olika mycket makt och legitimitet jämfört med andra sätt att förhålla sig inom gruppen till exempel hetero- eller homosexuella män. Intersektionalitet lägger fokus på skapandet av makt istället för avvikande kategorier. Upprätthållandet av maktrelationer är en viktig dimension av den intersektionella ansatsen.62 Normen skapar alltså en ”sann” bild av ”de andra” och kan innebära att ”de andra” utsätts för kränkningar och diskriminering. Men eftersom ingen individ bara har en grupptillhörighet kan den intersektionella ansatsen hjälpa oss att förstå varför till exempel vissa individer blir diskriminerade medan andra i samma grupp inte blir det. Det kan alltså inte bara förklaras utifrån en diskrimineringsgrund utan måste förklaras genom att flera diskrimineringsgrunder samverkar.63 4.5 Stereotypisering Nationalencyklopedins definierar termen stereotyp som en ”förenklad, ofta allmänt omfattande föreställning om utmärkande egenskaper hos alla som tillhör en viss grupp, t.ex. nation, ras, religion eller kön, också en där man själv ingår”.64 När stereotyper syftar till att generalisera hur en etnisk grupp är och uppträder kallas det ofta för rasifiering. Stereotypisering av olika grupper kan vara positiv eller negativ samtidigt som den används som ett redskap för att fastställa hur en bör agera beroende på sin egen och den andres grupptillhörighet. Stereotypisering förenklar en komplicerad värld och underlättar sociala interaktioner.65 Stereotyper existerar i olika grupperingar och präglas av de rådande samhällsnormerna. Det är inte ovanligt att det finns en viss sanning bakom en stereotyp och det kan ses som en nödvändighet att stereotypisera för att förenkla och förklara intryck från omvärlden. Ur en negativ aspekt så leder stereotypisering till att grupper inte bara får en uppfattning av hur andra grupper är, men även hur de ”bör” agera, vilket i sin tur kan leda till fördomar vidmakthålls.66 Stereotyper förekommer både i jämställda och ojämställda samhällen samt finns bland 61 Ibid Kumashiro (2002, 2004, 2007) ur Bromseth och Darj (2010) 63 Eek-Karlsson ur Elmeroth (2012) 64 Nationalencyklopedin (1995). s. 241 65 Hylland Eriksen (1993) 66 Nationalencyklopedin (1995) 62 22 samhällets toppskikt till bottenskikt.67 Dock kan stereotyper rättfärdiga sociala orättvisor såväl som att erbjuda ”hämnd” mot eliten. Stereotyper avgränsar den ena gruppen från andra och framhåller ofta den egna gruppen som överlägsen. Undantag från denna regel finns ibland hos minoritetsgrupper.68 Då kategorier skapas genom rådande normer, men förändras över tid, tillskrivs kategorier alltså egenskaper som ses som gällande för hela gruppen.69 Om en grupp upprepar ett beteende i tillräckligt stor utsträckning kommer detta börja ses som en naturlig del av gruppens beteende. Genom att en grupp uppför sig fel och normbrytande, kan förväntningarna på gruppen förändras och uppförandet normaliseras.70 Problemet med detta är att grupper inte ses som individer utan som objekt. Ett exempel är att som homosexuell beskrivs en individ med bara ett ord istället för att beskrivas på ett sätt som visar på en komplex identitet.71 Denna typ av kollektiva identiteter bygger på att alla i gruppen har det mesta gemensamt, vilket möjliggör generalisering men även stereotypisering. Vidare skapar dessa kollektiva identiteter ett utanförskap hos de individer som inte passar in i mallen.72 Dessutom osynliggör normen det faktum att till exempel homosexuella finns bland alla grupper och inte är något som är oförenligt med att till exempel vara lärarstudent. Men i och med att det är norm att vara heterosexuell så förutsätts människor vara det i alla sammanhang utom i normativt homosexuella sammanhang.73 Alla grupper bär på stereotypa förväntningar. Det kan vara allt från klass, sexualitet, funktion, etnicitet och genus. Svenskhetsnormen innefattar utseende, varande och agerande. ”Fel” nationellt ursprung, religion och hudfärg blir då icke-svenskt. Dessa grupper rasifieras och kan därför diskrimineras.74 ”Det finns en stark förväntan om att de som identifierar sig som svenskar också ska kunna definieras som vita”.75 Alltså blir det svårt för människor som inte är ljushyade att kunna bli accepterade som svenskar. 67 Hylland Eriksen (1993) Ibid 69 Martinsson & Reimers (2014) 70 Butler (1999) ur Hammarén & Johansson (2009) 71 Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014) 72 Hammarén & Johansson (2009) 73 Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014) 74 Martinsson & Reimers (2014) 75 Ahmed (2012) ur Martinsson & Reimers (2014). s. 120 68 23 … är det otvivelaktigt så att grupper som ”ser annorlunda ut” än majoriteten eller den dominerande gruppen kan ha svårare att assimileras till majoriteten än andra grupper, liksom att det kan vara svårare för dem att överge sin etniska identitet även om de så önskar.76 Normen tillskrivs mer positiva egenskaper än de som står utanför den. Ett exempel på detta är: Kategorin invandrare homogeniseras till en entydig föreställning om föråldrade, moralistiska, djupt religiösa och patriarkala kulturer och individer, som befinner sig i ständig konflikt med en lika stereotypiserad föreställning om svensk kultur och så kallade svenska värden som tänks vara moderna, upplysta, toleranta, liberala och sekulära.77 Invandrare kopplas till homofobi och svenskar till tolerans som om båda vore enhetliga grupper.78 Ett annat exempel är att lärares förväntningar på elever påverkas av barnens klassbakgrund. Det finns empiriska belägg för att barn från medel/överklass har högre förväntningar på sig som i sin tur resulterar i bättre prestationer hos dessa elever.79 I denna undersökning80 vittnar de som intervjuas om känslan av utanförskap och om den stereotypa bild som målas upp i media om hur en ”invandrare” är, vilket påverkar deras liv. Deras oro handlar bland annat om att denna bild kan skapa svårigheter att få ett jobb och att det omöjliggör att träffa en partner med ”svenska rötter” från en högre social klass. Det lyfts även att vara ”svensk” är ett epitet som tillfaller framgångsrika ”invandrare” medan att vara ”invandrare” kopplas till bland annat misslyckande och brottslighet. Vissa av de som intervjuas lyfter även dilemmat att denna mediabild påverkar ”invandrare” och att detta kan leda till en självuppfyllande profetia. Vidare framkom det att de intervjuade vid tillfällen själva bekräftade de stereotyper och den samlade gruppen ”invandrare” för att senare avfärda den och tala om flera olika kulturer. Författaren tar i sin diskussion upp hur det påvisats att det finns en mer rasifierad bild av olika kulturer och hur detta kan ses som en kulturell rasism där ”svenskar” framställs som individer medan ”invandrare” framställs som representanter för ”invandrarkulturen”. I frågan gällande hur könsmaktsordningen porträtteras, beroende på vilka som är subjektet, påvisas det att ”invandrare” framhålls som patriarkala medan ”svenskar” ses som jämställda. Resultatet i denna artikel påvisar även 76 Hylland Eriksen (1993). s. 14 Reimers ur Martinsson & Reimers (2014) s. 104 78 Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014) 79 Martinsson & Reimers (2014) 80 Bredström (2003) 77 24 varför forskningen skulle gynnas av en större medvetenhet av hur rasifieringen påverkar diskussionen kring etnicitet samt hur denna rasifiering har påverkat de medverkande i den andra fallstudien.81 Society’s definition of normalcy, as with society’s understanding of common sense, teaches us not only to conform to an oppressive status quo, but also actually want to conform.82 Att vara normen innebär sällan att en använder sig av sina erfarenheter av att vara till exempel vit, för att förstå sig själv medan det talas på ett sätt som om normbrytare ständigt identifierar sig med identitetskategorier så som rullstolsburen eller transsexuell. För normbrytare är olika identifikationspositioner, precis som för normen, inte inneboende egenskaper utan något som kan vara relevant i givna sammanhang.83 Stereotyper är en konsekvens av normer vilka används för att navigera i den sociala världen men de kan samtidigt verka som självuppfyllande profetior då grupper anpassar sig till förväntningar.84 Forskning visar att uttrycket ”att vara sig själv” snarare betyder ”att vara den du förväntas vara”.85 Alltså uppmuntras normen att vara individer medan normbrytare uppmuntras att vara stereotypa versioner av sina grupptillhörigheter. En del forskare menar att vi bör vara försiktiga när vi använder oss av stereotyper för att förstå individer. Dessa menar att identitet som fast eller bestående bör användas för att förstå samhällsstrukturer medan det i tal om individer bör ha en mer flexibel syn på identitet.86 Denna syn gör att vi fortfarande kan kategorisera och generalisera för att förklara till exempel maktojämlikhet mellan grupper. Problemet att normen porträtteras som individer och inte som en enhetlig grupp kvarstår dock. 4.6 Identitet Normer skapar vissa positioner som är möjliga att identifiera sig med. Detta visar också hur viktiga normer är för hur man kan identifiera sig.87 Ens identitet fastställs ofta genom vad en är respektive inte är. Kategorier används för att se och skapa mönster i skapandet av sin identitet. Ibland är dessa kategorier mycket 81 Bredström (2003) Kumashiro (2009). s. 52 83 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 84 Hylland Eriksen (1993) 85 Jonsson (2007) ur Martinsson & Reimers (2014) 86 Hammarén & Johansson (2009) 87 Martinsson & Reimers (2014). s. 11 82 25 starka identifikationsmarkörer för en individ och kanske till och med så starka att individen ser dessa som synonymt med sin identitet.88 Identitet kan ses både som medfött eller socialt konstruerat samt fast eller flytande, det vill säga om ens identitet blir färdigutvecklad, eller ständigt förändras med tiden.89 Hur en uppfattar andra beror på ens egna erfarenheter och hur en uppfattar sig själv. Vidare menar Hammarén och Johansson dock att identitet är föränderligt och att normer för hur till exempel en man ska vara förändras med tiden.90 Sammanställningen av vilka olika grupper och kategorier en individ förstås och förstår sig som, samt social situation, kultur och tidsepok avgör en persons identitet.91 Normer för kön och sexualitet samspelar också alltid med andra skillnadsskapande kategorier, eftersom identiteter alltid är sammansatta och multipla. Klass, ras, etnicitet, ålder och funktionsförmåga är bland de mest centrala skillnadsskapande kategorierna. Dessa maktrelationer samspelar på komplexa sätt i skapandet av norm och avvikande.92 Inom socialpsykologin syftar identitet till att förklara individens plats i samhället. Varje individ har sin roll i det samhälle som liknas vid en teaterscen. En individ kan ha flera roller och byta mellan dessa samtidigt som rollerna har sina förväntade positioner i skådespelet. En roll kan tolkas till viss del men har vissa fasta ramar som individen måste anpassa sig till. Denna teori har utvecklats och framhåller nu individens möjligheter att framföra vissa roller som extra viktiga för ens identitet, att olika sociala interaktioner gör att en ändrar och anpassar sin roll och att det finns stöd i forskningen som visar möjlighet att flera olika sätt är möjliga att leva och vara på. 93 Vilken av alla identifikationsmarkörer en individ väljer att framhålla beror på situationen. Ibland kan ens sexuella läggning vara den viktigaste identifikationen medan det ibland är det faktum att en till exempel inte äter kött.94 Det finns forskning som visar exempel på där individer medvetet väljer sin sexuella läggning. De som medverkat i denna forskning lyfter att de inte fötts som lesbiska utan att detta har varit ett aktivt val, vilket ses ned på av andra lesbiska.95 Samtidigt som individer kan välja sin identitet i stor utsträckning 88 Hammarén & Johansson (2009) Ibid 90 Ibid 91 Ibid 92 Bromseth ur Bromseth och Darj (2010). s. 30 93 Goffman (1994) ur Hammarén & Johansson (2009) 94 Hammarén & Johansson (2009) 95 Ibid 89 26 påverkar sociala processer fortfarande denna möjlighet.96 Även om möjligheten att själv välja och forma sin identitet finns och uppmuntras kvarstår det fortfarande starka förväntningar på hur en individ bör vara, vilket påverkar de reella möjligheterna för en individ att leva precis som den själv önskar.97 … är det otvivelaktigt så att grupper som ”ser annorlunda ut” än majoriteten eller den dominerande gruppen kan ha svårare att assimileras till majoriteten än andra grupper, liksom att det kan vara svårare för dem att överge sin etniska identitet även om de så önskar. 98 4.7 Toleransperspektiv Toleransdiskursen är den som genomsyrar samhället i stort och är således normen.99 ”Lärares arbete för 100 ”toleranspedagogik””. jämlikhet har ofta beskrivits just i termer av I en lärares arbete syns den så kallade toleranspedagogiken i värdegrunden101, där det bland annat står: Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet… Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.102 Detta innebär således att toleransperspektivet vilar på kristna värderingar och västerländsk humanism som främst syftar till alla människors lika värde samt friheter och rättigheter. Dessa värden är inte bara en del av skolans värld utan är en välförankrad del av samhällsnormen till exempel syns det i våra lagar. Diskrimineringslagen anger 96 Kolms (2003) ur Hammarén & Johansson (2009) Hammarén & Johansson (2009) 98 Hylland Eriksen (1993). s. 14 99 Rosén ur Bromseth & Darj (2010) 100 Røthing & Svendsen (2008) & Bromseth (2010) ur Martinsson & Reimers (2014). s. 65-66 101 Rosén ur Bromseth & Darj (2010) 102 Skolverket (2011) 97 27 kategorier av människor som lever normbrytande och riskerar därför att utsättas för kränkningar och diskriminering. Diskrimineringslagen är avsedd att ge skydd åt utsatta individer och grupper.103 För att skolan ska kunna förmedla och utveckla normer och värderingar hos barn, förutsätts ett gemensamt system av normer som skolans personal gemensamt diskuterat sig fram till. Detta system av normer, som måste överensstämma med läroplanens intentioner, blir styrande för hela verksamheten. I arbetslaget har lärarna möjligheter att tillsammans med andra lärare bygga en plattform bestående av gemensam värdegrund och gemensamt normsystem. På detta sätt kan de undvika att ställas ensamma gentemot hela klasser som har sina normsystem.104 Här förutsätts att lärare ska vara del av ett gemensamt normsystem medan elever ska vara del av ett annat. Det blir tydligt hur lärare och elever ses som dikotoma positioner och således finns det även en maktdimension i förhållandet. Läroplanens syfte från statsmaktens sida är att skapa normativ stabilitet. Lärare jobbar med värdegrunden och det förutsätts ofta att andra lärare jobbar med denna typ av frågor på samma vis, men normer överlappar och det blir en individuell tolkning från varje lärares sida.105 …toleranspedagogik syftar till att skapa ett icke-diskriminerande klimat i klassrummet genom att synliggöra föreställningar och praktiker som diskriminerar. Men, menar kritiker, toleranspedagogiken riskerar att återskapa en maktrelation där vissa positioneras som (mer eller mindre) toleranta och andra som i behov av tolerans. Den skapar så att säga positioner för makt och marginalitet.106 I och med att något ses som mer eller mindre normalt blir det de normala som ska tolerera de mindre normala och således bildas det en maktobalans. Heteronormen tillsammans med ett toleransperspektiv gör att de som inte kan identifiera sig med alla de kriterier som innefattas i heteronormen marginaliseras.107 ”Inledningsvis tog den normkritiska diskursen spjärn mot toleransdiskursen. De två ställdes mot varandra, 108 normutmanande”. den ena som normbefästande, den andra som Toleransdiskursen är systembevarande då den inte ifrågasätter samhällets premisser.109 ”Inom en toleranspedagogisk ram ligger en tydlig rollfördelning i vem som kan ta vilka positioner i den hierarkiska relationen mellan 103 Martinsson & Reimers (2014) Löwenborg & Gíslason (2002). s. 214 105 Eek-Karlsson ur Elmeroth (2012) 106 Brown (2008) ur Martinsson & Reimers (2014). s.66 107 Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014) 108 Rosén ur Bromseth & Darj (2010). s. 69 109 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 104 28 norm och avvikare”.110 ”Typiskt för toleranspedagogiken är att människor, direkt eller indirekt delas in i ett vi och dem”.111 Diskriminering och rättighetstänkande som utgångspunkt i diskussioner om sexuell läggning riskerar att befästa synen om en ”normal” majoritet och en mindre ”normal” minoritet. Dessa strategier bygger på individfokus då det talas om att det finns vissa intoleranta människor som skulle kunna kränka normbrytare men utelämnar strukturer och normer i förklaringen om varför normbrytare upplever sig vara diskriminerade i samhället.112 I förlängningen innebär ett sådant resonemang att det finns en föreställning om en oproblematisk, normal majoritet som inspireras att tolerera, acceptera och visa solidaritet med en problematisk minoritet. På så vis vidmakthålls skillnader i makt mellan grupper.113 Betoningen av individens rätt att avvika utan att bli kränkt och diskriminerad ger ingen ytterligare förståelse för vad det är som skapar avvikelser, nämligen normer som upprättar gränser mellan vad som är att betrakta som normalt respektive onormalt, naturligt respektive onaturligt.114 Detta kan liknas genom följande citat: ”Jag accepterar dig fast du är konstig”.115 Toleransperspektiv förutsätter ett skillnadskapande som utgår från en norm, där den som tillhör normen tar sig makten att tolerera den andre.116 Det ifrågasätts alltså inte varför någons position att uttala sig om någon annan är självklar. Ett exempel är varför det på sexualkunskapslektioner talas om homosexuellas rätt att vara det öppet i samhället där eleverna ska lära sig empati och ges rätten att överhuvudtaget tycka om någon annans sexualitet.117 Toleransdiskursen innebär, trots det positivt klingande ordet, att strategier inte ifrågasätter maktojämlikheters existens utan snarare försöker mildra dess konsekvenser.118 Toleranspedagogik är kopplat till utbildning för den andra och om den andra, vilket bidrar till att befästa normer och utanförskap. Kvinnohistoria och homosexuellkunskap är det som undervisas under ett fåtal lektioner som framhålls som avvikande från resten av kursen, istället för att inkludering av kvinnor i all historia och alla sexuella 110 Bromseth ur Bromseth & Darj (2010). s. 42 Berg ur Bromseth & Darj (2010). s. 217 112 Reimers ur Martinsson & Reimers (2014) 113 Eek-Karlsson & Elmeroth ur Elmeroth (2012) s. 129 114 Reimers ur Martinsson & Reimers (2014). s. 91 115 Ibid 116 Svaleryd & Hjertson (2012) s. 56 117 Berg ur Bromseth & Darj (2010) 118 Rosén ur Bromseth & Darj (2010). s. 61 111 29 läggningar i sexualkunskapen. Utbildning för den andra innebär att utbildningen anpassas utifrån den andras specifika behov, till exempel tjej- och killgrupper på idrotten. Utbildning om den andra syftar om att informera om marginaliserade grupper för att skapa empati och öka kunskapen för att förebygga diskriminering. 119 Båda dessa strategier lyfter fram grupper som annorlunda och sämre vilket ytterligare befäster detta i samhällsnormen. I skolans värld begränsar andrafokuserade strategier inte sällan kunskap om den Andra till att vara något som lyfts på en enskild lektion, temadag- eller vecka, samtidigt som normerna i undervisningen i stort sett inte ifrågasätts”.120 ”När utgångspunkten i samband mellan sexuell läggning är att alla individer har rätt att inte bli diskriminerade, framställs gärna hbtq-personer som en avvikande minoritet som ska tolereras av en heterosexuell majoritet.121 När det på sexualkunskapslektioner ska talas om andra sexuella läggningar än heterosexualitet ligger fokus snarare på hur dessa ska behandlas än på hur det är att utöva homosexuell älskog. ”Eleverna får ökad empati genom mötet, de homosexuella accepteras och normaliseras genom mötet”.122 Med ett normkritiskt perspektiv finns det en problematik vid möten mellan normen och normbrytare. ”…problem uppstår när tolerans tar sig i uttryck som en välvillighet på de privilegierades villkor. Att lära sig tolerans handlar då om att lära sig att utöva makt”.123 Toleranspedagogiken bygger på antagandet att olikhet skulle vara något som samhället tjänar på.124 Till exempel anses män viktiga att ha på en förskola eftersom män och kvinnor ses som motpoler med olika egenskaper som förvisso trivs bäst med det egna könet, men är samtidigt intimt sammanlänkade i den heterosexuella parrelationen.125 Toleransdiskursen vill bota fördomar med kunskap, men lyfter då ofta en stereotypiserad individ som representant för hela gruppen och målet blir att se hur lika de är ”oss”, att de är spännande och kan berika våra liv samt att vi måste tillåta dem att vara annorlunda fast på ett sätt som vi kan förstå.126 Dock bygger toleransperspektivet på win-win eftersom normpersonen får ökad kunskap och normbrytaren blir förstådd och tolererad.127 119 Bromseth ur Bromseth & Darj (2010) Bromseth & Wildow (2007), Røthing (2007) & Rosén & Larsson (2006) ur Bromseth & Darj (2010). s. 35 121 Reimers ur Martinsson & Reimers (2014). s. 90 122 Bromseth (2009) ur Bromseth & Darj (2010). s. 209 123 Larsson & Rosén (2009) ur Bromseth & Darj (2010). s. 62 124 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 125 Martinsson & Reimers (2014) 126 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 127 Ibid 120 30 I ett normsystem är ofta den generella uppfattningen att ju mer normbrytaren anpassar sig till normen ju lättare blir det för normpersonen att tolerera denne.128 Trots goda intentioner skapas ett vi och dem utifrån en heteronorm som utgår ifrån att normen ska tolerera de som uppfattas som annorlunda och därmed osynliggörs heteronormen. Att vara annorlunda kan individen hantera genom anpassning, homo spelar hetero, kvinnor klär sig strikt och manligt.129 Ackulturering innebär att etniska grupper över tid assimileras med majoriteten. Begreppet kommer från Chicagoskolans forskning och kallas även smältdegelsmetaforen.130 Att kunna passera som en medlem av en etnisk grupp med hög status innebär ofta att en gör det valet.131 1999 blev diskriminering p.g.a. kön, könsöverskridande identitet och sexuell läggning förbjudet enligt lag. Ändå upplever en tredjedel av lärarförbundets homo- eller bimedlemmar att de på arbetsplatsen inte kan eller vill vara öppna med sin sexualitet.132 Heterosexualitet är normen och homo och bi framställs som sexuella avvikelser som ses som privata angelägenheter medan heterosexualitet ses som något som kan delas med sig av. Effekten av heteronormen är att de som inte passar in kan känna sig annorlunda. Känslan av att vara annorlunda kan vara resultatet av dold diskriminering.133 Att inte känna igen sig i, bli erkänd som eller sedd av normen kan förstås som ett slags våld, ett exkluderande.134 Fördomar läggs ofta på individer och tal om att bota fördomar gör att systematisk och strukturell diskriminering osynliggörs.135 Värdegrundstexten bygger på en bild av svenskhet som är tolerant och icke-rasistisk. Att inte besitta dessa egenskaper blir indirekt kopplat till osvenskhet.136 Identitetskategorier och kroppar som pekas ut som i behov av tolerans och integration, blir avvikande från det normala. Heterosexuella tar på sig ansvaret att hantera de problematiska andra.137 Likaså tar svenskar på sig ansvaret att utbilda invandrare i tolerans. Frågan blir således om ett toleransperspektiv kan rättfärdigas i och med att så många blir marginaliserade genom detta sätt att förhålla sig till normalitet. 128 Berg ur Bromseth & Darj (2010). s. 222 Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014) 130 Park (1950) ur Hylland Eriksen (1993) 131 Hylland Eriksen (1993) 132 Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014) 133 Ibid 134 Butler (1997, 2004) ur Martinsson & Reimers (2014) 135 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 136 Reimers ur Martinsson & Reimers (2014) 137 Ibid 129 31 5. Normkritik Normkritik har en poststrukturalistisk syn så till vida att: Det bör alltså understrykas att det inte handlar om att kategorier regleras genom normer, som om kategorierna kommer före normerna. Det är normerna som gör kategorierna.138 Detta innebär att kategorier som av många ses av självklara och naturliga så som kvinna och man inte är absoluta sanningar utan något som skapats på grund av rådande normer vilket innebär att dessa kategorier över tid kan komma att omdefinieras eller försvinna. Normkritiken syftar till att ifrågasätta normer och kategorier för att åstadkomma en förändring av dessa. Inledningsvis tog den normkritiska diskursen spjärn mot toleransdiskursen. De två ställdes mot varandra, den ena som normbefästande, den andra som normutmanande.139 Vid normförskjutning, som kommer av att ifrågasätta och förändra normer, skapas nya normer och således måste det alltid reflekteras över vilka som eventuellt exkluderas i och med detta.140 Vid arbete med förändringsstrategier är det viktigt att analysera om arbetet resulterar i att utmana bestående maktstrukturer och normer eller om ansvaret läggs utanför normen.141 Eftersom normkritiken vill jämna ut maktobalansen är det alltså viktigt att förändringar i någon mån sker på normens bekostnad och att det inte faller på enstaka individer att bli mer toleranta. Normkritik utmanar dikotomier som vi tidigare har visat kan vara grovt förenklade sätt att förstå verkligheten samtidigt som de är svåra att förändra när de väl befästs som naturliga.142 Istället för kategorisering som möjliggör att några blir överordnade andra, att frånta den överordnade kategorin dess levnadsbetingelse, nämligen utdefinitionen och exkluderandet av den Andra utmanas och dekonstrueras.143 ”Att utmana kategoriers existensberättigande är i den meningen ett slag mål”.144 Människor kan inte sluta kategorisera och borde inte göra det. För kategorier möjliggör 138 Sandell & Mulinari (2006) & Butler (2004) ur Martinsson & Reimers (2014). s. 11 Rosén ur Bromseth & Darj (2010). s. 69 140 Martinsson ur Martinsson & Reimers (2014) 141 Martinsson (2007) ur Bromseth & Darj (2010) 142 Rosén ur Bromseth & Darj (2010) 143 Martinsson ur Martinsson & Reimers (2014) s. 148 139 32 förändring av maktförhållanden i och med att de synliggör vilka kategorier som är norm och vilka som är avvikande. Men kategorier bör luckras upp och bli mer flexibla för att möjliggöra att de tas bort om och när deras roll spelats ut.145 En normkritisk pedagogik lägger fokus på processen där normer skapar och upprätthåller hierarkisk skillnad. På det sättet vänds blicken bort ifrån den Andra, till hur den Andra skapas och vår egen roll i den processen.146 Normkritik vill frångå skillnad som grund, motverka likhet som mål och uppnå frihet från såväl tolerans som inkludering. Ett normkritiskt arbetssätt utmanar gränserna från normalitet och makt.147 För att kunna utmana förtryck i både skola och samhälle räcker det inte med att känna till och förstå sig på det existerande förtrycket. Detta på grund av att individer redan har investerat i det ”status quo” som råder och känner sig bekväma med att upprepa det som upplevs normalt. Det är dessutom så att de som har fördelar av det oförändrade läget oftast inte är så villiga att offra sina privilegier, vilka kan vara av till exempel psykologisk eller politisk karaktär. För att en förändring ska kunna ske, krävs det att dessa personer lämnar sin ”comfort zone” och visar vilja att förändras.148 Inom en toleranspedagogisk ram ligger en tydlig rollfördelning i vem som kan ta vilka positioner i den hierarkiska relationen mellan norm och avvikare. Denna förväntan infrias inte inom en mer normkritisk ansats där utbildningsramen är en annan.149 Som exemplet med att elever ens kan diskutera homosexuellas rättigheter i en toleransdiskurs menar normkritiken att de inte ens är upp till dem att fundera över om homosexuella ska ha samma rättigheter och möjligheter. Här används kritik mot maktstrukturer med grund i nya förståelser av identitet, makt och kunskap för att förstå hur förtryck skapas och hur förändring kan ske, bland annat genom utbildning som ”stör” förtryckande normer.150 Att synliggöra och problematisera normen som av många ses som självklar är normkritikens första steg mot en omfördelning av makten. Men ingen metod för att förändra maktfördelningen är lämplig i alla situationer då de ibland kan bli förtryckande på ett sätt som inte var menat. 144 Ibid. s. 148 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 146 Britzman (1995) ur Bromseth & Darj (2010). s. 49 147 Svaleryd & Hjertson (2012). s. 57 148 Kumashiro (2009) 149 Bromseth ur Bromseth & Darj (2010). s. 42 150 Sumara & Davies (1995) & Britzman (1995) ur Bromseth & Darj (2010). s. 38 145 33 No practice, in and of itself, is anti-oppressive. A practice can be anti-oppressive in one situation and quite oppressive in another. Or it can be simultaneously oppressive in one way and anti-oppressive in another.151 Utifrån ett normkritiskt perspektiv ses alltså kampen om makten som ett nollsummespel där den enes vinst är den andres förlust vilket klart gör det svårare för någon eller en grupp med en priviligierad samhällsposition att förespråka detta perspektiv. ”Ett normkritiskt perspektiv på förändring innebär att makt och resurser behöver omförhandlas och omfördelas och att someone’s gotta lose.”.152 Normkritiken växte fram ur queerteorin men har till skillnad från denna ett fokus på hur olika identitetskategorier samverkar dvs. ett intersektionellt angreppssätt.153 Min avsikt är att visa på hur vi kan använda ett queert tänkande för att skapa en normbrytande undervisning. Queerteorin tar sin utgångspunkt i att ifrågasätta, utmana och förändra normer för genus och sexualitet. Genom att vidga det queera tänkandet till att inkludera fler kategorier än genus och sexualitet kan detta angreppssätt användas till att även ifrågasätta, dekonstruera och vidga betydelserna av klass, etnicitet, ålder och funktionsförmåga.154 Queer som betyder att vara konstig eller onormal155 är socialt konstruerat och syftar alltså till det som inte är normen, främst gällande sexuallitet. Queerness is not a natural state of being. Rather, queerness is produced as a contrast, as that against which normalcy is established. Within teacher education, the norms include both the commonsensical practices and the reformed practices that have now become commonly accepted in teacher education programs. Queer theory tells us that these norms actually produce queerness.156 Queerpedagogiska forskare och utbildare har bland annat visat hur man kan bryta normativa kunskapanden genom att ifrågasätta hegemoniska narrativ och komma med alternativa berättelser om olika fenomen. De har även studerat hur man kan uppnå ett medvetet och kritiskt förhållningssätt till hur man tolkar andras berättelser genom normativa diskurser.157 Att i skolan lyfta normbrott på ett sätt där det framställs som normalt kan vara ett sätt att ”störa” normen och att förändra den. ”Om man, som vi, önskar att utmana kategoriseringar som skapar ”de normala” i relation till ”de andra” krävs analyser som inte tar några kategorier eller normer för 151 Kumashiro (2009). s. 15 Edemo ur Bromseth & Darj (2010). s. 107 153 Bromseth & Darj (2010) 154 Sörensdotter ur Bromseth & Darj (2010). s. 135 155 RFSL 156 Kumashiro (2009). s. 54 157 Sumara & Davies (1999) & Kumashiro (2004) ur Bromseth & Darj (2010). s. 39 152 34 givna. Då blir det exempelvis viktigt att fundera över hur barn tilltalas, vad som förväntas och vilka bilder av klassade, könade eller rasifierade barn som eleverna själva, lärare, annan skolpersonal liksom forskare har med sig”.158 Målet med normkritiken är således inte ett normfritt samhälle utan ett samhälle där normer inte diskriminerar och marginaliserar utan ett samhälle där alla ”på riktigt” är lika värda. ”För att förändra måste det skapas medvetenhet om de maktstrukturer som skapar förtryck, inte för, men tillsammans med den förtryckta”.159 Till skillnad från toleransperspektivet, där normen skulle hantera de svaga, ska alla inkluderas och tilldelas samma makt att forma det samhälle de lever i. Normpersoner ska träffa normbrytare för att öka tolerans. Det är normpersonerna som har makten. Med normkritik vänds perspektivet och ifrågasätter istället normpersonens ställning att avgöra om den ska tolerera normbrytaren.160 ”I motsättning till de andrafokuserade strategierna har frigörande pedagogiken varit central som en ansatts där maktstrukturer synliggörs och ifrågasätts på olika sätt. Den frigörande pedagogiken lägger fokus på hur ekonomiska, kulturella och social strukturer och hegemonier skapar förtryck”.161 De strategier som delar in elever i olika grupper för att kunna anpassas till deras behov återfinns alltså inte inom en normkritisk pedagogik. ”Om vi verkligen vill komma åt kränkningar, trakasserier och diskriminering i skolan är det just i normerna som vi måste börja”.162 Detta för att tolerans inte erbjuder en jämställdhet utan precis som namnet antyder tolereras, och förhoppningsvis accepteras, de som avviker från normen medan ojämlikheten inte ifrågasätts. Begreppet mångfald kritiseras från många håll eftersom det riskerar att konstruera och konservera människor som olika. Fokus på olikhet riskerar att förstärka skillnader i stället för att överbrygga klyftor mellan människor. Dessutom bidrar den ensidiga fokuseringen på olikheter till att vissa grupper definieras som avvikande.163 Att bli omnämnd som en konstig person eller kanske inte ens får vara med i det som det talas om, att inte bli representerad eller erkänd, att inte vara omnämnd utan bara finnas som något outtalat är, menar Judith Butler, ett våld i sig. Det är genom 158 Martinsson & Reimers (2014). s. 30-31 Kumashiro (2002) ur Bromseth & Darj (2010). s. 38 160 Berg ur Bromseth & Darj (2010) 161 Freire (1972) ur Bromseth & Darj (2010). s. 38 162 Martinsson & Reimers (2014). s. 29 163 Svaleryd & Hjertson (2012). s. 61 159 35 att benämnas och erkännas som man får en social existens, blir delaktig och begriplig för sig själv och andra.164 En fördom bygger på orubbliga generaliseringar och en negativ attityd gentemot en grupp av människor eller en individ. När begreppet fördom ifrågasätts kan det tolkas som: döm inte innan du är säker på att du har rätt. Denna problematisering ifrågasätter inte att vissa ses som bättre och mer önskvärda än andra.165 Män anses viktigt att ha på en förskola för att män och kvinnor ses som motpoler med olika egenskaper som förvisso trivs bäst med det egna könet, men är samtidigt intimt sammanlänkade i den heterosexuella parrelationen.166 Från ett normkritiskt perspektiv är kön oviktigt då en individ inte alls behöver ha några inneboende egenskaper baserat på denna identifikationsposition, däremot så stör det normen om att män inte kan ta hand om barn. Att stå för demokrati och jämlikhet kräver inte att en förstår ”de andra”. Alla är inte likadana och normkritik syftar till att synliggöra skillnader och konflikter. Det handlar inte om förståelse ”för de andra” utan om förståelse av normer för att åstadkomma förändring.167 Vissa forskare menar att vi bör vara försiktiga med när vi använder oss av stereotyper för att förstå individer. Identitet som fast eller bestående menar vissa bör användas för att förstå samhällsstrukturer medan det i tal om individer bör användas med en mer flexibel syn på identitet.168 Normkritiken menar att det även är problematiskt att tala om grupper på ett generaliserat sätt då de som kategoriseras in i en grupp själv kanske inte överhuvudtaget identifierar sig med denna och dessutom bygger dessa generaliseringar om grupper på en normativ bild som kan tolkas på helt andra sätt i andra situationer. Till exempel anser jag att det är direkt oetiskt att tolka den 2-åriga pojkens och flickans vänskap i termer av (heterosexuell) kärlek… Detsamma gäller att slentrianmässigt buntar ihop barn och elever i könade kollektiv – ”flickorna” och ”pojkarna” ”hej tjejen” och ”hej grabben”, istället för att tala om och till dem med deras namn. Det finns en besatthet när det gäller skillnadsskapande praktiker som behöver synliggöras och ifrågasättas. De skillnadsskapande praktikerna bidrar till att befästa vissa kategorier och göra dem betydelsefulla, vilket inte minst påverkar människors subjektskapande.169 164 Butler (1997, 2004) ur Martinsson & Reimers (2014). s. 115 Nationalencyklopedin (2010) ur Bromseth & Darj (2010) 166 Martinsson & Reimers (2014) 167 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 168 Hammarén & Johansson (2009) 169 Rosén ur Bromseth & Darj (2010). s. 70 165 36 När en lärare ifrågasatte ett regnbågsbarn genom att säga att: ”- du måste väl ha en pappa också?” kan detta ses som ett våldsutövande av heteronormen eftersom läraren, i makt av att vara normen, tog sig rätten att benämna barnets familjekonstellation som onormal.170 Istället för att förutsätta att barn kommer att välja ett heterosexuellt familjeliv, bör förskolans, fritidshemmets och skolans personal tilltala och betrakta barn med utgångspunkt i att de lika väl kan komma att definiera sig som homo- och bisexuella, transpersoner eller queer. Eftersom det finns fog för att se hbtq-position som mindre ”traditionell” än den heterosexuella, bör (för)skolan rent utav anstränga sig extra mycket för att elever ska bli öppna för möjligheten att leva som hbtq-person.171 Normkritiken ser identitet som rörlig. Det finns ingen hundraprocentig chans att en kvinna till exempel identifierar sig starkast eller ens alls med denna markör och anser att andra i denna grupp skulle kunna föra hennes talan utan kanske identifierar sig starkast med helt andra markörer.172 Istället för att tala om något som ovanligt eller onormalt där fokus ligger på att du talar för hela normen kan en istället använda ordet ”ovant”. Skillnaden ligger då i att ovant syftar till att det är du som individ som saknar vissa erfarenheter av något eller någons sätt att vara och lägger således ”problem” på dig själv och inte på normbrytaren.173 ”I stället för att tillskriva människor olikheter och föreställda identiteter, bör man fundera på hur normativa föreställningar om hur dessa individer ska vara eller inte vara skapas och hur dessa föreställningar neutraliserar och förklarar ojämlikheter”.174 ”Vilka konsekvenser en normkritisk pedagogik får i praktiken finns det ingen dokumenterad kunskap om i svenskt sammanhang”.175 170 Martinsson ur Martinsson och Reimers (2014) Reimers ur Martinsson & Reimers s. 84 172 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 173 Svaleryd & Hjertson (2012) 174 Martinsson & Reimers (2014). s. 31 175 Bromseth & Darj (2010). s. 15 171 37 6. Problematisering av normkritiken Normkritiken ifrågasätter inte behovet av att kategorisera men däremot ifrågasätts vilka kategorier som ses som sanna och naturliga samt hur det skapar maktobalans. Kategorisering ses som en nödvändighet för att synliggöra ojämna maktförhållanden mellan grupper samt kunna utmana detta.176 Parallellt med detta vill normkritiken luckra upp kategorier för att kunna ta bort dem när de spelat ut sin roll.177 Detta dubbla budskap ter sig något svårtolkat, för när är en kategori oanvändbar och vem är det egentligen som ska avgöra när en kategorisering inte längre skapar en maktobalans och därför inte längre behövs för att synliggöra denna? Normkritiken ser framför allt dikotomier som viktiga att utmana då de ger en grovt generaliserad bild av verkligheten och de individer som hamnar mellan eller utanför de två motsatskategorierna blir svåra att förstå både för sig själva och andra.178 Samtidigt är det just i syftet att generalisera som kategorier blir användbara. Om allt delades in i så små och exakta kategorier så att de inte innehöll felmarginaler skulle de vara obrukbara i syftet att förenkla en komplex värld. Dessutom blir det i praktiken i stort sett omöjligt att besitta den kunskap som skulle behövas för att göra kategorier där ingen kände sig felplacerad. Vidare finns det en risk när kategorier tas bort att diskriminering kan fortskrida i det fördolda när det inte finns kategorier att benämna diskrimineringsgrunder med. Vilka normer som skapar maktojämlikhet och förtryck är beroende på situation. Ett icke-förtryckande angreppssätt kan aldrig vara universellt. Som normkritiker får normen aldrig sluta att problematiseras utan ständigt ifrågasätta hur ens uppförande kan uppfattas av andra.179 I och med att normer är sociala konstruktioner, och dessutom förändras över tid, kan det som tidigare varit queer bli en del av det normala.180 Normkritiker måste dock alltid vara uppmärksamma på att formförändring ska resultera i att utjämna maktförhållanden och inte bara förändra dem på ett sätt där en annan minoritetsgrupp blir drabbad.181 176 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) Martinsson & Reimers (2014) 178 Rosén ur Bromseth & Darj (2010) & Martinsson ur Martinsson och Reimers (2014) 179 Kumashiro (2009) 180 Ibid 181 Bromseth & Darj (2010) 177 38 Om man, som vi, önskar att utmana kategoriseringar som skapar ”de normala” i relation till ”de andra” krävs analyser som inte tar några kategorier eller normer för givna. Då blir det exempelvis viktigt att fundera över hur barn tilltalas, vad som förväntas och vilka bilder av klassade, könade eller rasifierade barn som eleverna själva, lärare, annan skolpersonal liksom forskare har med sig. I stället för att tillskriva människor olikheter och föreställda identiteter, bör man fundera på hur normativa föreställningar om hur dessa individer ska vara eller inte vara skapas och hur dessa föreställningar neutraliserar och förklarar ojämlikheter.182 Eftersom normer skiljer sig mellan olika grupper blir individer oftast norm i någon konstellation. Att vara norm innebär att det är svårt att se och förstå normen då man är i ”normens öga”.183 Frågan blir således om någon kan vara så objektiv att det går att vara normkritiker som ifrågasätter alla maktojämlikheter och inte tar några kategorier eller normer förgivna. Utifrån den litteratur och förståelse vi har om normer blir svaret nej. Det blir alltså alltid någon grupp som kommer att vara normbrytande och således framställas som avvikare, med allt vad det innebär. För att förstå konstruktionen av ojämlikhetens arena, behöver vi få syn på de skilda positioner som individen kan inta. Varje position har ett ursprung som är biologiskt eller socialt skapat och som återskapas med hjälp av olika verktyg. Den normala positionen konstrueras och tilldelas makt. På motsvarande sätt konstrueras avvikaren, förloraren i kampen om makten.184 ”Om vi verkligen vill komma åt kränkningar, trakasserier och diskriminering i skolan är det just i normerna som vi måste börja”.185 Normkritiker menar att det första steget i att förändra maktobalansen är att synliggöra normen och hur den skapar positioner med mer eller mindre makt. En individs rätt att yttra sig sträcker sig bara så långt som till en annans rätt till integritet186 samtidigt menar en annan normkritisk källa att kränkningar i vissa former kan vara utvecklande för en individ om de bidrar till reflektion om hur och på vilka sätt denne kan vara i världen.187 Var denna gräns går specificeras inte men det framhålls på flera ställen att det är den utsatte som avgör när diskriminering förekommer och ingen annan. En av de metoder som förespråkas, för att utjämna maktobalansen, är att föra in normkritiken i skolans värld för att ”störa” och ”bråka” med normer genom att ifrågasätta och problematisera det som ses som naturligt och 182 Martinsson & Reimers (2014). s. 30 Brade m.fl. (2008) ur Elmeroth (2012) 184 Elmeroth (2012). s. 29 185 Martinsson & Reimer (2014). s. 29 186 Svaleryd & Hjertson (2012) 187 Martinsson & Reimers (2014) 183 39 självklart.188 De som är privilegierande genom normen riskerar att göra motstånd vid förändringsarbeten då deras privilegierade ställning hotas.189 Att bli omnämnd som en konstig person eller kanske inte ens får vara med i det som det talas om, att inte bli representerad eller erkänd, att inte vara omnämnd utan bara finnas som något outtalat är, menar Judith Butler, ett våld i sig. Det är genom att benämnas och erkännas som man får en social existens, blir delaktig och begriplig för sig själv och andra.190 I en vidare förståelse av normkritiken kan detta förstås som att en individ, oavsett vilken eller vilka identifikationsmarkörer som hen ser som relevanta, bör synliggöras och framställas som icke-avvikande. Men var går gränsen? I den litteratur som vi har tagit del av ligger ett tydligt fokus på könsidentifikation och sexuell läggning men innebär detta att även en individ som starkast identifierar sig med att vara vegan behöver synliggöras och framställas som icke-avvikande? Att synliggöra alla möjliga identifikationsmarkörer i sin undervisning är en omöjlighet då det finns en oändlig mängd av sätt att identifiera sig på. Var går då gränsen för vad som är ett osynliggörande och således ska förstås som ”ett slags våld”? Intersektionalitet kan ses som ett feministiskt begrepp där genus alltid är överordnat andra maktordningar, medan en annan tolkning av begreppet innebär att olika hegemonier likställs men ”I grunden handlar den intersektionella analysen dock om att utveckla en skepticism gentemot kunskap, kategoriseringar och makt”.191 I den normkritiska litteraturen lyfts intersektionalitet som en grundpelare för att kunna förstå maktojämlikhet och hur olika identifikationspositioner samverkar för att fördela makt och status bland samhällets grupperingar. Vilka positioner som gynnas eller missgynnas beror på sociala faktorer och är olika i olika tidsepoker.192 Trots denna insikt har vi, i den litteratur som vi tagit del av, uppmärksammat att intersektionalitet, när det definieras, används på ett sätt som om alla hegemonier ska behandlas som lika viktiga diskrimineringsgrunder. Medan det senare, i litteraturen, när begreppet används blir det oftast ett fåtal diskrimineringsgrunder som uttalas explicit, till exempel könsidentifikation, sexuell läggning och etnicitet. Ett av flera exempel är följande: ”Om ni väljer att fokusera på likabehandling betonar ni alla människors lika värde, oavsett 188 Sumara & Davies (1995) & Britzman (1995) ur Bromseth & Darj (2010) Bromseth & Darj (2010) 190 Butler (1997, 2004) ur Martinsson & Reimers (2014). s. 115 191 Lalander & Johansson (2007) ur Hammarén & Johansson (2009). s. 96 192 Martinsson & Reimers (2014) 189 40 kön, etnicitet eller andra bakgrundsfaktorer”.193 Vi upplever att det i den normkritiska litteraturen finns en syn på intersektionalitet som inte är tillräckligt bred. Som Martinsson och Reimers själva skriver: ”Om vi verkligen vill komma åt kränkningar, trakasserier och diskriminering i skolan är det just i normerna som vi måste börja”194, skulle då inte den normkritiska teorin gynnas av att lyfta alla diskrimineringsgrunder som likvärdiga? Denna kritik hänger samman med den i föregående stycke där vi ifrågasätter var gränsen går för vilka grupper och individer som ska jämställas. Den normkritiska litteratur som vi tagit del av lyfter ålder och klass i någon utsträckning men det är helt klart underrepresenterade kategorier. Vi tror att den normkritiska ansatsen hade kunnat fokusera mer på normer som helhet utan att lyfta specifika exempel då det framstår som om forskarna inte är så objektiva som de utger sig för att vara. Normkritiken lyfter hur de som står utanför normen sterotypiseras och således blir individer kollektiviserade medan normpersoner alltid målas upp som individer som inte kan generaliseras på samma vis.195 Normbrytare blir således inte synliggjorda i sammanhang som inte är direkt kopplade till, de för gruppen, stereotypa förväntningarna.196 Vi upplever att detta är en av normkritikens stora styrkor då den tydligt synliggör detta orättvisa förhållande mellan grupper som är en del av normen och de som står utanför normen. Samtidigt är det enligt flera källor vi tagit del av naturligt och nödvändigt för oss människor att tillskriva kategorier vissa egenskaper och därför blir stereotypisering i förlängningen lika nödvändigt som kategorisering för att navigera i den sociala djungeln.197 I tal om fördomar förekommer begreppet stereotypisering vilket ger begreppet en negativ klang även om det enligt våra källor är en nödvändig kognitiv process. Ett problem med begreppet fördomar är att det används mycket flytande och är i vissa situationer förhandlingsbart. Vad skiljer en fördom från förkunskap? Fördomar i dagligt tal kopplas ofta till individer som har en negativ attityd mot en grupp som sterotypiseras.198 Den normkritiska diskursen framhåller systematisk diskriminering och frångår denna individfokus 193 Svaleryd & Hjertson (2012). s. 61 Martinsson & Reimers (2014) 195 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 196 Lundgren ur Martinsson & Reimers (2014) 197 Eek-Karlsson ur Elmeroth (2012) & Hylland Eriksen (1993) 198 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 199 Ibid 194 41 gällande fördomar.199 Vissa förkunskaper bygger på egna erfarenheter eller har en statistisk grund och exempel går att finna i den normkritiska litteraturen där statistik används som bevis för sin tes.200 Om statistik däremot används för att visa på mönster och för att kunna generalisera kring till exempel olika gruppers kriminalitet, döms detta ofta ut som fördomar. Det finns alltså någonstans en norm för vad och vilka grupper det är accepterat att generalisera och stereotypisera kring. Som vi lyft tidigare finns det röster som förespråkar fler kategorier för att göra generaliseringar mer korrekta och rättvisande. 201 Om vi kan sluta att stereotypisera är tveksamt då det verkar vara en del av kategoriseringsprocessen men samtidigt leder stereotypisering till att individer i icke-normgrupper, i någon utsträckning, uppfyller de stereotypa förväntningar som finns på dem. 202 I och med att stereotyper verkar som självuppfyllande profetior blir det i någon utsträckning så att stereotyper blir sanna. Detta blir således en ond spiral som normkritiken vill bryta. Men frågan är om detta är möjligt eller om normer bara förändras och stereotypiseringen istället kommer att drabba andra grupper? Om vi talar om tolerans, acceptans och solidaritet talar vi samtidigt om att alla människor inte är lika mycket värda.203 Toleranspedagogiken bygger på antagandet att olikhet skulle vara något som samhället tjänar på204 parallellt med att: I ett normsystem är ofta den generella uppfattningen att ju mer normbrytaren anpassar sig till normen ju lättare blir det för normpersonen att tolerera denne.205 Ackulturering innebär att etniska grupper över tid assimileras med majoriteten. Begreppet kommer smältdegelsmetaforen. från 206 Chicagoskolans forskning och kallas även Ur ett toleransperspektiv finns det hela tiden två icke- kombinerbara önskningar om att dels verka för mångfald och samtidigt normalisera normbrytare så att de kan förstås genom rådande normer.207 200 Svaleryd & Hjertson (2012) 201 Jebari & Magnusson (2013) 202 Hylland Eriksen (1993) & Martinsson & Reimers (2014) Eek-Karlsson & Elmeroth ur Elmeroth (2012). s. 129 204 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 205 Berg ur Bromseth & Darj (2010). s. 222 206 Park (1950) ur Hylland Eriksen (1993) 207 Svaleryd & Hjertson (2012) 203 42 Normkritik vill frångå skillnad som grund, motverka likhet som mål och uppnå frihet från såväl tolerans som inkludering. Ett normkritiskt arbetssätt utmanar gränserna från normalitet och makt”.208 Normkritiken eftersträvar inte att förstå alla individer utan att de ska få vara precis som de vill utan att för den sakens skull framställas som avvikande.209 Ett exempel på hur normkritiken hanterar olikhet är att istället för att tala om något som ovanligt eller onormalt, där fokus ligger på att en person talar för hela normen, kan istället ordet ”ovant” användas. Skillnaden ligger då i att ovant syftar till att det är du som individ som saknar vissa erfarenheter av något eller någons sätt att vara och således läggs ”problem” på individen själv och inte på normbrytaren.210 Detta sätt att hantera olikhet tror vi är en utmärkt metod som kan leda till förändring gällande synen på och hur normbrytare behandlas. Vi har visat på hur identitet har gränser i och med rådande normer och hur detta styr vilka identifikationspositioner som bli reellt möjliga att ta. I detta avseende skulle en normkritisk ansats kunna användas för att låta individer fritt välja sin identitet utan att skapa avvikande positioner, men samtidigt kunna generalisera kring grupper i sin helhet, eftersom det blir individen som avgör hur ens egen identitet ska tolkas. 208 Ibid. s. 57 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 210 Svaleryd & Hjertson (2012) 209 43 7. Diskussion Det kan tänkas att denna undersökning hade kunnat komma med annan kritik och resulterat i andra förståelser om normkritiken om undersökningen bedrivits med en annan metod där en annan teoretisk utgångspunkt använts, till exempel funktionalismen. Att vi valde just den kritiska ingången i arbetet berodde på att vi ansåg att den var mest applicerbar på området, men även att den låg oss varmast om hjärtat. Man skulle även kunna analysera andra begrepp än de vi ansåg mest relevanta och eventuellt få en annan utgång av resultatet. I den litteratur vi tagit del av påstås det att samhället vilar på en grund av toleransperspektiv.211 Exempel är värdegrundstexten i lgr 11: Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värdena som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.212 Alternativa tolkningar av texter från skolverket frångår en toleransdiskurs där gemensamma normer eftersträvas: Istället för att förutsätta att barn kommer att välja ett heterosexuellt familjeliv, bör förskolans, fritidshemmets och skolans personal tilltala och betrakta barn med utgångspunkt i att de lika väl kan komma att definiera sig som homo- och bisexuella, transpersoner eller queer. Eftersom det finns fog för att se hbtqpostition som mindre ”traditionell” än den heterosexuella, bör (för)skolan rent utav anstränga sig extra mycket för att elever ska bli öppna för möjligheten att leva som hbtq-person.213 Vidare har en normkritisk ansatts anammats i delar av skolverkets texter vilket tyder på ett paradigmskifte. 211 Rosén ur Bromseth & Darj (2010) Skolverket (2011) 213 Reimers ur Martinsson & Reimers (2014). s. 84 212 44 ”Utan kunskap om ett normkritiskt förhållningssätt går det inte att göra effektiva planer mot diskriminering och kränkande behandling. Då kan inte heller skolans huvudmän som har det övergripande ansvaret bedöma planerna”.214 Vilken genomslagskraft normkritiken kommer att få i det svenska samhället kan bara tiden utvisa. Men då ”motståndaren”, toleransperspektivet, inte ser makt som en ändlig resurs som måste omfördelas blir det möjligen svårt för det normkritiska perspektivet att bli det dominerande.215 Då skolan har en starkt fostrande inverkan på människor är det genom denna som normkritiken kan få en stabil grund i samhället men det bör framhållas att ingen forskning finns kring: ”Vilka konsekvenser en normkritisk pedagogik får i praktiken finns det ingen dokumenterad kunskap om i svenskt sammanhang”.216 För att få kunskap i hur samhället påverkas av ett normkritiskt perspektiv som samhällsnorm krävs det att det implementeras i hela samhället då det är omöjligt att sia om eller undersöka på annat vis. Det skulle dock vara något onödigt att undersöka normkritiken om den fått status som samhällsnorm, då den inte längre skulle fylla någon funktion i ett samhälle utan maktobalans och andrafiering. 214 Skolverket (2011) ur Svaleryd & Hjertson (2012) s. 133 Edemo ur Bromseth & Darj (2010) 216 Bromseth & Darj (2010). s. 15 215 45 Referenser Bredström, Anna. Gendered racism and the production of cultural difference: Media representations and identity work among "immigrant youth" in contemporary Sweden, NORA - Nordic Journal of Feminist and Gender Research, 2003:11:2. S. 78-88. http://dx.doi.org/10.1080/08038740310002932 (Hämtad 2015-03-11) Bromseth, Janne & Darj, Frida (red) (2010). Normkritsisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring. Uppsala: Centrum för genusvetenskap. Coakley, Jay & Pike, Elizabeth (2009). Sports in Society: Issues and Controversies. New York: McGraw-Hill Education. Dikotomi. Svensk ordbok A-L: utgiven av Svenska Akademien (2009). Stockholm: Svenska akademien. Elmeroth, Elisabeth (2012). Normkritiska perspektiv - I skolans likabehandlingsarbete. Lund: Studentlitteratur. Friberg, Febe (red) (2012). Dags för uppsats – Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur. Hammarén, Nils & Johansson, Thomas (2009). Identitet. Malmö: Liber. Hylland Eriksen, Thomas (1993) Etnicitet och nationalism. Falun: Nya Doxa. Jebari, Karim & Magnusson, Måns. En färgblind stat missar rasismens nyanser. Tidskrift för politsk filosofi. 2013:2. http://www.politiskfilosofi.se/fulltext/20132/TPF_2013-2_002-018_jebari_magnusson.html (Hämtad 2015-03-11) Karlsson, Lars (2007). Psykologins grunder. Lund: Studentlitteratur. Kumashiro, Kevin (2009). Against Common Sense: Teaching and Learning Toward Social Justice. New York: Routledge. 46 Löwenborg, Lars & Gíslason, Björn (2002). Lärarens arbete. Stockholm: Liber Malmö högskola (2015). Guide till examensarbete – avancerad nivå. http://www.mah.se/upload/GemensamtVerksamhetsstod/styrelse/Protokoll%202013/Ku rsguide%20examensarbete%20avancerad%20niv%C3%A5.pdf (Hämtad 2015-03-11) Martinsson, Lena & Reimers, Eva (2014). Skola I normer. Malmö: Gleerups. RFSL. Lathund: Queer. http://www.rfsl.se/public/lathund_queer.pdf (Hämtad 2015-0311) Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket Stereotyp. Nationalencyklopedien: Sjuttonde bandet (1995). Höganäs: Bra böcker Svaleryd, Kajsa & Hjertson, Moa (2012). Likabehandling i förskola & skola. Stockholm: Liber. Sveriges television (2014). http://urplay.se/Produkter/184742-Livet-med-papegojanAlex (Hämtad 2015-03-02) 47