Geometrisk och Elektronisk Struktur Karakterisering Av Elektriskt Ledande Hydrokinon Substituerat Polypyrrol Anton S.R Segerkvist Organiska material ger nya möjligheter i litium batterier som oorganiska material har svårt att erbjuda. Den huvudsakliga anledningen till utveckligen av organiska material är på grund av återvinnings möjligheterna. Behovet av miljövänliga substitut till oorganiska material är i dagens läge större än någonsin. Under dem senaste par decennierna har applikationerna för organiskt baserad elekronik ökat och den kemiska variationen av dessa har blivit mycket större. Både organiska och oorganiska ämnen som elektrod material har länge vart kända, men på grund av den tidiga framtagningen av bra oorganiska material i dessa applikationer har organiska ämnen blivit bortglömda med tiden. Nu på senare tid har forskningen om organiska material blivit större och med en hög teoretisk lagringskapacitet och rik kemi ser framtiden för dessa material ljus ut. Polypyrrol är ett material som visar goda egenskaper som elektrodmaterial och många undersökningar av detta material existerar. I denna undersökning betraktas ett modifierat polypyrrole med syfte att förbättra de elektriska egenskaperna. Materialen i fokus är polypyrrole och ett hydrokinon substituerat polypyrrol under laddade förhållanden. Undersökningen genomfördes genom en metod som kallas ”constrained density functional theory” (CDFT). Denna metod lider, precis som DFT, av vissa teoretiska brister, men genom att jämföra dessa två polymer är det fortfarande möjligt att ta reda på hur materialen gent emot varandra reagerar på en laddning och vilken av materialen som besitter bättre elektriska egenskaper.