organiska restproduk- ters effekt på genetisk och metabolisk

Ingela Throbäck1, Sara Hallin1,
E-post: [email protected],
Mats Johansson2 och Mikael Pell1 ,
1
Inst. f. mikrobiologi, SLU, 2Avd. f.
sjukdomskontroll och smittskydd/
Avd. f. foder, SVA
ORGANISKA RESTPRODUKTERS EFFEKT PÅ GENETISK
OCH METABOLISK
DIVERSITET HOS
MARKMIKROORGANISMER
Ekologisk odling är beroende av organiska gödselmedel och med en
planerad ökning av den ekologiska odlingsarealen finns behov av andra gödselmedel än stallgödsel. Idag expanderar källsorteringen av
hushållsavfall och tillgången på kompost och rötrester ökar. Dessa produkter kan vara av intresse för ekologiskt lantbruk och medverka till
att kretsloppen sluts mellan stad och land.
Bakterier har en nyckelroll för nedbrytning av organiskt material
och mineralisering av växtnäringsämnen och är därför nödvändiga för
åkermarkens produktionsförmåga i ekologiskt lantbruk. Vi vet att
mikrobiella aktiviteter kan förändras i marken beroende på hur den
brukas. Negativa effekter av vissa restprodukter på mikrobiell aktivitet har påvisats, men vi vet inte om populationerna förändras och om
det har någon betydelse för bördigheten. Projektets ansats, där den genetiska populationsstrukturen relateras till aktivitet och funktionell
diversitet, är nödvändig för att förstå hur markens ekosystem fungerar.
Målsättning
Projektets mål är att karaktärisera det mikrobiologiska tillståndet i åkermark behandlad med kompost och rötrester från organiskt hushållsavfall genom att relatera populationsskiften hos nitrifierande och
denitrifierande bakterier med deras antal, aktivitet och metaboliska
diversitet. Dessa organismgrupper står dels modell för två olika ekologiska nischer dels utför de två viktiga processer i kvävets kretslopp,
och kan om de studeras tillsammans ge en bild av effekter på olika
nivåer i mikroorganismsamhället i markekosystemet.
Genomförande
Projektet har en integrerad ansats där både kvalitativa och kvantitativa
populationsförändringar korreleras till aktivitetsmätningar. Vi ska utveckla och tillämpa molekylärbiologiska fingeravtrycks- och
kvantifieringsmetoder. Dessa metoder baseras på molekyler som kan
hitta specifikt DNA från nitrifierande eller denitrifierande bakterier
direkt i marken. Fördjupade studier av jordarnas fingeravtryck kan
t.ex. ge information om artsammansättning. I laboratorieförsök ska tolkningen av populationsskiften för nitrifierare och denitrifierare utarbetas med DNA från tre välkaraktäriserade jordar. De tre modelljordarna
ska behandlas dels med substanser med känd effekt på nitrifierare och
399
denitrifierare, dels med olika organiska restprodukter. Långsiktiga effekter av organiska restprodukter på biodiversiteten ska slutligen studeras i befintliga fältförsök. Resultaten förväntas ge en bredare bild av
organiska restprodukters inverkan på åkermarkens långsiktiga produktionsförmåga.
Projektet startade 2001 och finansieras av Formas inom programmet Ekologisk produktion och Institutionen för mikrobiologi, SLU.
KALIUMHALTIGA
JORDFÖRBÄTTRINGSMEDEL
I EKOLOGISKT LANTBRUK
Anders Heimer, E-post:
[email protected], och
Åsa Rölin, Hushållningssällskapet
Se sidan 315.
IDENTIFIERING AV PARASITER PÅ ÄNGSSTINKFLYNA
LYGUS RUGULIPENNIS OCH
L. PRATENSIS
Ett övergripande mål är att utveckla biologiska bekämpningsstrategier
mot ängsstinkflyn, särskilt Lygus rugulipennis och L. pratensis. Dessa arter
kan angripa en mängd olika växtarter och uppträder ibland som skadedjur i flera olika lantbruks- och trädgårdsgrödor. De har under senare tid blivit ett allt större problem i bland annat den fältmässiga köksväxtodlingen.
Ett första steg i en strategi för biologisk bekämpning av stinkflyn
är genomförd. I det tvärdisciplinära, SJFR-stödda projektet ”Odlingssystem för sallat” (1997-1999), har det visats att gröngödslingsgrödor
kan användas som fångstgrödor mot stinkflyn. En fångstgröda är ett
växtbestånd som odlas för att dra till sig skadegörare och därmed
skydda huvudgrödan för skadegöraren. Det visade sig också, att i
fångstgrödorna förekom flera olika arter av parasitsteklar. Vi tror att
parasitsteklar är lämpade för biologisk bekämpning av stinkflyn då de
ofta är mycket värdspecifika och har god förmåga att lokalisera sina
värdar. Nästa steg i utvecklingen av en biologisk bekämpningmetod är
att identifiera de viktigaste arterna av parasitoider, som parasiterar stinkfly, och studera dessas ekologi. I förlängningen vill vi kunna skapa för-
400
Ekologiskt lantbruk • Konferens • Ultuna • November 2001
Birgitta Rämert2,
Tel: 018-67 27 52, E-post:
[email protected],
Mette Kjøbeck Petersen2 och Sven
Hellqvist1, 1Institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap, Umeå,
2
Institutionen för ekologi och växtproduktionlära