Förtal och förolämpning RättsPM 2014:2 (ersätter RättsPM 2012:1) Utvecklingscentrum Stockholm Juni 2014 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING.....................................................................................................2 SAMMANFATTNING..................................................................................................................3 1. INLEDNING......................................................................................................................................7 2. ÅTALSPRÖVNINGSREGELNI5KAP.5§BRB.............................................................................9 2.1. Förarbetenatilläldrebestämmelser....................................................................9 2.2. Förändringarsedanbrottsbalkenstillkomst.................................................10 2.3. Åtalsprövningsregelni5kap.5§BrBfrånochmed1juli2014............11 2.4. Förutsättningarförallmäntåtalenligt5kap.5§BrB................................13 3. REKOMMENDATIONERM.M.......................................................................................................16 3.1. Beslutomförundersökningochförundersökningsbegränsning...............16 3.2. Handläggningavanmälningar..................................................................................17 3.3. Förtalochgrovtförtal..................................................................................................19 3.4. Förolämpning..................................................................................................................27 4. KORTOMSKADESTÅNDIÄREKRÄNKNINGSMÅL....................................................................29 5. GRÄNSDRAGNINGENMOTJUSTITIEKANSLERNSKOMPETENSOMRÅDE..............................30 5.1. JK:sexklusivabehörighet...........................................................................................30 5.2. Tryckfrihets‐ochyttrandefrihetsbrott.................................................................30 5.3. GränsdragningenmellanallmänåklagareochJK.............................................31 5.4. Rekommendationer......................................................................................................32 6. KONKURRENSFRÅGOR................................................................................................................34 6.1. Inledning............................................................................................................................34 6.2. Rekommendationer......................................................................................................35 7. SEKRETESS...................................................................................................................................36 7.1. Inledning............................................................................................................................36 7.2. Möjligasekretessbestämmelser..............................................................................36 7.3. Strafföreläggandeelleråtal?.....................................................................................37 8. ÅTERKOPPLINGTILLUTVECKLINGSCENTRUMSTOCKHOLM...............................................38 9. BILAGA–TILLÄMPNINGENAVDENSÄRSKILDAÅTALSPRÖVNINGSREGELSOMGÄLLDE FRAMTILLDEN1JULI2014......................................................................................................39 2 Sammanfattning Ärekränkningsbrotten är i princip målsägandebrott där huvudregeln är att målsäganden är hänvisad till att väcka enskilt åtal. Den 1 juli 2014 ändras åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § brottsbalken (BrB). Det krävs då inte längre för allmänt åtal att det är av särskilda skäl påkallat ur allmän synpunkt utan det är tillräckligt att det är ”påkallat ur allmän synpunkt”. Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § andra stycket BrB för förtal av avliden ändras inte utan där krävs alltjämt att åtal är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt. Denna promemoria ersätter RättsPM 2012:1. Det har i promemorian bland annat införts nya avsnitt om den ändrade åtalsprövningsregeln, avsnitt 2.3 och 3.3.1. Vidare tas frågor om sekretess och skadestånd upp vad gäller brottstypen. Frågan om förundersökningsbegränsning i relation till ett enskilt intresse berörs kort liksom att Polisen kan vara förundersökningsledare för ärekränkningsbrotten. I övrigt har uppdateringar avseende doktrin och rättsfall gjorts samt vidtagits vissa språkliga och redaktionella ändringar. Denna rättspromemoria syftar främst till att ge vägledning till åklagare när ett åtal för ärekränkningsbrott bör anses vara påkallat från allmän synpunkt. Promemorians innehåll kan sammanfattas enligt följande. 3 Handläggning av anmälningar (se avsnitt 3.2) När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in för åtalsprövning bör det först göras en bedömning av om det finns anledning att anta att brott har förövats. Ett ställningstagande att viss anmäld händelse är att bedöma som ett brott kan också få betydelse i andra sammanhang. Om det i och för sig finns anledning att anta att brott har begåtts måste därefter en bedömning göras om åtal kan anses påkallat från allmän synpunkt. När det gäller anmälningar om förolämpningar krävs också att en av tre specifika situationer (myndighetsutövning, ras o.d. eller sexuell läggning) föreligger för att allmänt åtal ska kunna väckas. Se nedan i avsnitt 3.3.1. och avsnitt 3.4 om när åtal kan anses påkallat ur allmän synpunkt. Om det bedöms att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt ska förundersökning inte inledas eller läggas ned med hänvisning till åtalsprövningsregeln. Även om förundersökning inleds för att det finns anledning att anta att brott har begåtts och det anses påkallat från allmän synpunkt anges i 5 kap. 1 § andra stycket BrB att en skyldighet att uttala sig eller då det varit försvarligt att uttala sig kan leda till att gärningen är fri från ansvar, se mer i avsnitt 3.3.2. 4 När bör åtal anses vara påkallat från allmän synpunkt beträffande förtal och förolämpning? (se avsnitt 3.3.1 och avsnitt 3.4) Presumtionen är alltjämt att åklagaren endast undantagsvis ska föra talan även om nivån för allmänt åtal sänks något i förhållande till tidigare. Allmänt åtal bör kunna väckas om det finns ett klart samhällsintresse av att brottet beivras. Allmänt åtal bör också kunna väckas när det finns starka skäl med hänsyn till målsäganden. Som ytterligare konkreta exempel beträffande förtal kan nämnas följande situationer när åtal bör anses påkallat från allmän synpunkt Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art på den utpekade. Stor spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art om den utpekade. Stor spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning. Stor spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som drabbar en målsägande mycket hårt. Om gärningen bedöms som grovt förtal finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal. Åtal för förolämpning bör anses vara påkallat från allmän synpunkt i följande fall Vid återkommande förolämpningar under viss tid eller Vid allvarliga förolämpningar av särskilt kvalificerat slag 5 Om åklagaren anser att åtal för förtal får anses påkallat från allmän synpunkt bör följande frågeställningar behandlas under utredningen (se avsnitt 3.3.2) 1. Vilka uppgifter och påståenden har lämnats? 2. Är brottet fullbordat? 3. Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal eller grovt förtal att sprida dessa? 4. Finns det en skyldighet att lämna uppgifterna eller var det försvarligt att lämna dessa? Var uppgiften i så fall sann eller fanns det skälig grund för den? 5. Har gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de objektiva brottsförutsättningarna? Om det råder tveksamhet om anmälan avser tryckfrihetsyttrandefrihetsbrott bör följande åtgärder vidtas (se avsnitt 5) eller Om det råder tveksamhet om en misstanke eller anmälan ska handläggas av allmän åklagare eller Justitiekanslern (JK) bör åklagaren i första hand gå igenom JK:s promemoria om kompetensfördelningen. Om tveksamheten återstår efter genomgång av promemorian ska JK alltid kontaktas. Under normal arbetstid på vardagar kan JK nås via Regeringskansliets växel (08-405 10 00) och på helger och kvällstid kan JK nås på ett särskilt journummer (se sist i JK:s promemoria). Anmälningar eller misstankar som ska handläggas av JK bör alltid vidarebefordras till JK utan dröjsmål, dvs. omgående. När det gäller konkurrensfrågor bör åklagaren vara särskilt vaksam på följande frågeställningar (se avsnitt 6) Vid genomgång av anmälningar om förtal, grovt förtal och förolämpning bör man ta ställning till om det anmälda förfarandet även kan anses innefatta andra brott. Om det anmälda förfarandet innefattar brott med ett annat skyddsintresse bör åtal för såväl ärekränkningsbrott som det andra brottet övervägas. Om skyddsintresset är detsamma, t.ex. vad avser förtal och ofredande, föreligger sällan skäl för att åtala för båda brotten. 6 1. Inledning Utvecklingscentrum Stockholm påbörjade under 2010 ett kartläggningsarbete kring fokusområdet ”Trygghet på Internet”. I samband med detta arbete och genom överprövningsverksamheten konstaterades att det förelåg ett behov av att ge rekommendationer kring såväl tillämpningen av den särskilda åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB som handläggningen av misstankar om brott mot personuppgiftslagen (1998:204). Mot denna bakgrund initierades under 2011 ett projekt som avsåg ovanstående frågor och projektet utmynnade i två rättspromemorior; en rättspromemoria om förtal och förolämpning, RättsPM 2012:1, samt en rättspromemoria om handläggningen av misstankar om brott mot personuppgiftslagen (PUL), RättsPM 2012:2. Inom ramen för arbetet med fokusområdet ”Trygghet på Internet” genomfördes år 2011 en tillsyn.1 Denna promemoria ersätter RättsPM 2012:1. Det har i promemorian införts nya avsnitt om den ändrade åtalsprövningsregeln, avsnitt 2.3 och 3.3.1 (se prop. 2013/14:47, SOU 2012:55). Frågor om sekretess och i viss mån skadestånd behandlas i den uppdaterade promemorian, liksom frågor om förundersökningsledarskap och förundersökningsbegränsning. I övrigt har uppdateringar avseende doktrin och rättsfall gjorts samt vidtagits vissa språkliga och redaktionella ändringar. I den ursprungliga promemorian fanns en bilaga angående den tillsyn som genomfördes inom ramen för utarbetandet av promemorian. Denna bilaga finns alltjämt kvar trots att åtalsprövningsregeln förändras den 1 juli 2014. Anledningen är att de ärenden som anges i bilagan alltjämt kan ses som vägledning till åklagare. Inom ramen för arbetet med att uppdatera denna rättspromemoria har samtliga överprövningsärenden som avser förtal och förolämpningar speciallottats på en handläggare sedan februari 2014. Brottsförebyggande rådet fick i slutet av 2013 i uppdrag av regeringen att genomföra en kartläggning av hot och kränkningar som sker på nätet. Uppdraget ska redovisas till regeringen senast februari 2015. Under arbetet med förändringarna i denna promemoria har diskussion förts med företrädare för 1 Tillsynsrapport från 2011 (ÅM-A 2011/0674). 7 Brottsförebyggande rådet. Under arbetet med promemorian har även kontakter tagits med företrädare för Justitiekanslern. Regeringen har gett en utredare i uppdrag att göra en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för den enskildes personliga integritet, särskilt när det gäller hot och kränkningar på internet. Avsikten är att åstadkomma en modern och tydlig strafflagstiftning som ger ett starkt skydd för den personliga integriteten. Uppdraget ska redovisas den 31 januari 2016. I 5 kap. 5 § BrB finns åtalsprövningsregeln och där framgår inledningsvis att brotten förtal, grovt förtal och förolämpning inte får åtalas av annan än målsägande. Detta förändras inte med den nya åtalsprövningsregeln från 1 juli 2014. Om brottet riktar sig mot någon som är under 18 år eller om målsäganden anger brottet till åtal får åklagaren, om vissa ytterligare förutsättningar är uppfyllda, väcka åtal om detta anses påkallat från allmän synpunkt. Denna rättspromemoria syftar främst till att ge vägledning till åklagare när ett åtal för ärekränkningsbrott bör anses vara påkallat från allmän synpunkt. Brotten förtal, grovt förtal och förolämpning kan äga rum på olika sätt och i olika medier. Om brotten äger rum i tryckta skrifter eller i andra medier som åtnjuter ett grundlagsskydd är JK ensam åklagare. För att klargöra gränsdragningen mellan JK:s behörighet och allmän åklagares behörighet har JK upprättat en promemoria om kompetensfördelningen. Denna rättspromemoria syftar även till att ge ytterligare rekommendationer kring kompetensfördelningen mellan JK och allmän åklagare. Rättspromemorian innehåller ett avsnitt om konkurrensfrågor. Det kan konstateras att en del förfaranden, t.ex. omfattande verbala trakasserier av en annan person, utpekande av någon som brottslig eller grova rasistiska eller homofobiska uttalanden, inte bara skulle kunna klassificeras som ärekränkningsbrott utan även andra brott, t.ex. brott mot PUL, ofredande, falsk tillvitelse eller hets mot folkgrupp. Utvecklingscentrum Stockholm kommer att följa tillämpningen av åtalsprövningsregeln. Det är därför värdefullt om information och beslut på området lämnas hit under hand. 8 2. Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB 2.1. Förarbetena till äldre bestämmelser I strafflagen var ärekränkningsbrott – förutom vissa specifika situationer där det fanns ett krav på angivelse – s.k. målsägandebrott, vilket innebar att endast målsäganden kunde väcka enskilt åtal.2 Straffrättskommittén föreslog att ärekränkningsbrotten skulle föras in under den allmänna åtalsplikten med den inskränkningen att åtal endast fick ske om det var påkallat från allmän synpunkt. Kommittén framhöll att i de flesta fall torde det inte vara påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för ärekränkningsbrott och att åklagarna ”utan vidare kan avvisa flertalet av de angivelser som kan förväntas”. Straffrättskommittén menade dock att det fanns fall då en persons hela sociala existens hotas av förtal eller vanryktande och att han eller hon då är i behov av officiellt stöd för att vinna det skydd som en åklagare kan ge.3 Flertalet av remissinstanserna var starkt kritiska mot straffrättskommitténs förslag och menade att det skulle öppna upp för alltför många allmänna åtal för ärekränkningsbrott. Riksåklagarämbetet konstaterade bl.a. att det ofta inte är möjligt att utan förundersökning avgöra huruvida åtal kan anses påkallat från allmän synpunkt och föreslog därför att förolämpningsbrottet konstruerades såsom målsägandebrott och att det för övriga fall stadgades att allmänt åtal endast fick väckas om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Riksåklagarämbetet anförde att ett genomförande av förslaget skulle medföra att åklagarna blev överlupna med anmälningar om ärekränkningsbrott där det hävdas att åtal är påkallat från allmän synpunkt. Även flera andra remissinstanser förordade att förolämpning även fortsättningsvis skulle vara ett målsägandebrott.4 Departementschefen konstaterade inledningsvis att han med viss tvekan kommit till uppfattningen att den allmänna åtalsrätten när det gäller ärekränkningsbrotten borde vidgas, men att kommitténs förslag gick alltför långt. Den mest ändamålsenliga lösningen, enligt departementschefen, var att förtals- och förolämpningsbrotten alltjämt i princip fick vara målsägandebrott. Beträffande förolämpningsbrottet borde grundsatsen gälla undantagslöst,5 men när det gällde förtalsbrottet kunde det däremot vara befogat att allmän åklagare ingrep i särskilt 2 16 kap. 12 § strafflagen. Se redogörelse för kommitténs förslag i prop. 1962:10, s. C 184 f. 4 Se redogörelse för remissinstanserna i prop. 1962:10, s. C 186 ff. 5 Dock ett undantag för ärekränkning mot ämbets- eller tjänstemän enligt 17 kap. i departementsförslaget. 3 9 kvalificerade fall. Departementschefen anslöt sig till förslaget från riksåklagarämbetet och menade att allmänt åtal fick ske om det av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt samt att en förutsättning också borde vara att målsäganden angivit brottet till åtal. Med denna restriktiva utformning av lagtexten, menade departementschefen, att åklagarna fick anses ha stöd för att utan mera ingående undersökning avvisa obefogade anmälningar. Det påpekades vidare att om innehavare av allmän befattning utsattes för förtal, som avsåg hans åtgärder i befattningen, torde det ofta föreligga särskilda skäl för att väcka allmänt åtal.6 2.2. Förändringar sedan brottsbalkens tillkomst Den nuvarande lagtexten är i princip densamma som vid brottsbalkens tillkomst. Under åren har en del redaktionella ändringar gjorts och det har även skett vissa utvidgningar av den allmänna åtalsrätten när det gäller förolämpningsbrottet. År 1975 upphävdes brottet ”missfirmelse av tjänsteman”; ett brott som låg under allmänt åtal, och med anledning härav infördes en rätt att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning. Riksåklagaren ansåg i remissyttrandet att den föreslagna åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § var alltför restriktiv och menade att orden ”av särskilda skäl” borde utgå.7 Denna uppfattning delades dock inte av departementschefen som ansåg att det endast skulle vara möjligt för allmän åklagare att, efter angivelse av målsäganden, beivra gärningen när det av särskilda skäl var påkallat från allmän synpunkt.8 Några konkreta exempel på sådana fall gavs dock inte i propositionen. År 1982 infördes en rätt att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse.9 I samband med införandet underströk departementschefen att en återhållsam tillämpning av åtalsregeln var åsyftad och allmänt åtal ska väckas endast i mer svårartade fall av sådana förolämpningar som anspelar på ras eller liknande kännetecken. Som exempel nämndes att någon vid upprepade tillfällen utsätts för sådan förolämpning på sin arbetsplats eller i sitt bostadsområde.10 6 Prop. 1962:10, s. C 188 f. Prop. 1975:78, s. 138. 8 Prop. 1975:78, s. 153 och s. 176. 9 Prop. 1981/82:58. 10 Se prop. 1981/82:58, s. 20 och s. 24. 7 10 År 1987 infördes en rätt att väcka allmänt åtal för förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning.11 I förarbetena konstaterades att skyddet för de homosexuella bör utformas så att det överensstämmer med det skydd som andra minoritetsgrupper har och i propositionen uttalades att åtalsregeln bör tillämpas återhållsamt i enlighet med vad som redan nu följer av praxis.12 År 2003 togs kravet på målsägandens angivelse bort för brott riktade mot barn.13 2.3. Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB från och med 1 juli 2014 5 § Brott som avses i 1–3 §§ får inte åtalas av någon annan än målsäganden. Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall målsäganden anger brottet till åtal, får dock åklagaren väcka åtal om detta anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser 1. förtal och grovt förtal, 2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning, 3. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller 4. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning. Har förtal riktats mot en avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon och, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare. Innebär brott som avses i 1–3 §§ att någon genom att förgripa sig på en främmande makts statsöverhuvud som vistas i Sverige eller på en främmande makts representant i Sverige har kränkt den främmande makten, får brottet åtalas av åklagare utan hinder av första stycket. Åtal får dock inte ske utan förordnande av regeringen eller den regeringen har bemyndigat till detta. Den 1 juli 2014 förändras åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB på det sättet att kravet i första stycket på särskilda skäl för att väcka åtal tas bort. Förutsättningen för att få väcka åtal efter den 1 juli 2014 är att åtal kan anses påkallat från allmän synpunkt. Precis som tidigare krävs att brottet riktar sig mot någon under 18 år eller att målsägande anger brottet till åtal. Begränsningarna i 5 kap. 5 § första stycket p. 2 – 4 BrB avseende förolämpning kommer fortfarande att gälla och det 11 Prop. 1986/87:124 som språkligt ändrades genom prop. 2007/08:95. Prop. 1986/87:124, s. 39. 13 Prop. 2002/03:53. 12 11 har inte skett någon förändring av dessa regler. Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § andra stycket BrB för förtal av avliden ändras inte heller utan där kommer det alltjämt krävas att åtal är av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt. Inte heller tredje stycket ändras på annat sätt än språkligt. 2.3.1. Förarbetsuttalanden Regeringen har i propositionen uttalat att det finns en stor obalans mellan målsäganden och motparten, särskilt när det gäller förtal i medier (prop. 2013/14:47 s. 24). Denna omständighet har tidigare påtalats men förslagen har inte då lett till någon förändring. Bakgrunden till att åtalsprövningen nu ändras är att samhället förändrats framförallt genom internet som gjort det möjligt att snabbt sprida information till väldigt många. Tillsammans med det förhållandet att uppgifterna finns kvar på internet och är sökbara under lång tid, medför det att konsekvenserna för den som anser sig förtalad är svårare än vid traditionella publiceringar. Regeringen noterar också att klimatet i olika diskussionsfora är hårt och att många, inte minst unga personer, ”hängs ut” på nätet på ett sätt som kan drabba dem avsevärt. Av nu nämnda skäl vill regeringen stärka enskilda personers processuella skydd när de utsätts för ärekränkningsbrott och menar att det allmänna i något större utsträckning än tidigare ska ansvara för att dessa brott beivras straffrättsligt och ändrar därför åtalsprövningsregeln på sätt som sagts ovan. Denna utvidgning möjliggör något fler ingripanden från det allmänna mot förtal och förolämpningar på internet. När det gäller åklagarnas arbete med inkomna anmälningar bör redan kravet på att åtal ska vara påkallat ur allmän synpunkt innebära att åklagare även fortsättningsvis i de flesta fall kommer att kunna avfärda obefogade anmälningar utan någon mer ingående utredning (prop. 2013/14:47 s. 26). Genom att ta bort kravet på särskilda skäl sänks nivån alltså något i förhållande till tidigare och det innebär att allmänt åtal i fortsättningen inte ska begränsas till de mest kvalificerade fallen. Som exempel på när allmänt åtal bör kunna anses påkallat från allmän synpunkt anges i propositionen att det finns ett klart samhällsintresse av att brottet beivras. Så kan vara fallet om en brottstyp tar sig särskilt grova uttryck eller får en stor utbredning i samhället, t.ex. ärekränkningsbrott som begås via internet eller som på andra sätt får en stor spridning bland allmänheten. En förutsättning bör dock vara att det inte handlar om brott av endast mindre allvarlig karaktär (prop. 2013/14:47 s. 38). 12 Det bör också anses påkallat från allmän synpunkt när det finns starka skäl med hänsyn till målsäganden att det allmänna medverkar, som t.ex. situationer när en enskild drabbas mycket hårt av förtalet/förolämpningen objektivt sett (prop. 2013/14:47 s. 25). Vid bedömningen bör beaktas den kränkande uppgiftens karaktär och den spridning som uppgiften har fått. Även omständigheten att brottet riktat sig mot en ung person kan ha betydelse. Precis som tidigare blir det inte aktuellt att väcka allmänt åtal för ärekränkningsbrott som är ett led i en pågående smutskastning mellan olika grupperingar. 2.3.2. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Lagändringen i 5 kap. 5 § BrB träder i kraft 1 juli 2014. Det finns inga övergångsbestämmelser. Det är ju inte fråga om ändring av strafflagstiftning eller beträffande påföljd, förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott utan det är en åtalsprövningsregel som ändras och därmed finns enligt Utvecklingscentrum Stockholms mening inget hinder mot retroaktivitet. Åtalsprövningsregeln bör således tillämpas med början 1 juli 2014 oavsett när gärningen i fråga har begåtts. 2.4. Förutsättningar för allmänt åtal enligt 5 kap. 5 § BrB 2.4.1. Allmänna utgångspunkter Ärekränkningsbrotten är i princip målsägandebrott, vilket innebär att huvudregeln är att målsäganden själv får väcka enskilt åtal för att beivra påstådd brottslighet. Detta framgår av den första meningen i 5 kap. 5 § BrB där det anges att brott som avses i 1 – 3 §§ (förtal, grovt förtal och förolämpning) inte får åtalas av annan än målsägande. Under vissa förutsättningar får dock allmänt åtal väckas för förtal, grovt förtal och förolämpning. En första förutsättning för allmänt åtal är att brottet ska ha riktat sig mot någon som är under 18 år eller att målsäganden har angivit brottet till åtal (se undantaget i 20 kap. 4 § RB, där det anges att om en handling innefattar flera brott och något av dem hör under allmänt åtal, må sådant åtal äga rum även för de övriga brotten). En andra förutsättning är att åtal ska anses vara påkallat från allmän synpunkt (se avsnitt 3.3.1). En tredje förutsättning, som enbart gäller allmänt åtal för förolämpning, är att vissa kvalificerade situationer ska ha förelegat. Om någon av dessa inte 13 föreligger är det i princip inte möjligt att väcka ett allmänt åtal för förolämpning (se dock undantaget i 20 kap. 4 § RB som angetts ovan). Det krävs att det är fråga om förolämpning mot någon 1) i eller för hans eller hennes myndighetsutövning, 2) med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse eller 3) med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning. Se vidare avsnitt 3.4. 2.4.2. Målsägandens ålder eller målsägandens angivelse – första förutsättningen för allmänt åtal Målsägandens ålder Tidigare var barn beroende av att dess vårdnadshavare agerade i åtalsfrågan (se 20 kap. 14 § rättegångsbalken), vilket inte alltid var en tillfredsställande ordning; särskilt då vårdnadshavaren eller någon som stod denne nära begått brottet mot barnet. År 2003 genomfördes ett antal lagstiftningsåtgärder för att stärka skyddet för barn. En av dessa innebar att brotten förtal och grovt förtal lades under allmänt åtal om brotten riktat sig mot någon som inte fyllt 18 år. Detsamma gäller förolämpning mot barn i de uppräknade fallen.14 Målsägandens angivelse Om målsäganden har fyllt 18 år krävs att han eller hon har angivit brottet till åtal för att åklagaren ska kunna väcka allmänt åtal (jämför dock vad som ovan sagts angående 20 kap. 4 § RB). Av 20 kap. 3 § andra stycket RB framgår att åklagarens beslut att väcka åtal i vissa fall kan vara beroende av ett särskilt villkor, såsom tillstånd av myndighet eller angivelse av målsäganden. Angivelse av brott ska enligt 20 kap. 5 § RB ske hos åklagare eller polismyndighet. Någon särskild form för angivelsen föreskrivs inte, men det ankommer på åklagaren att kunna styrka att angivelse skett om det ifrågasätts. I praktiken sker det på så sätt att det särskilt antecknas på polisanmälan att angivelse skett. JO har anfört att om målsäganden anmält brottet till Polisen får brottet åtalas av åklagaren och någon särskild lämplighetsprövning av åtalsfrågan ska inte göras.15 Detta innebär, som huvudregel, att om målsäganden har gjort en polisanmälan om förtal, grovt förtal eller förolämpning får även han eller hon anses ha angivit brottet till åtal. För det fall målsäganden själv har sökt upp en polisman eller en polisstation eller om målsäganden genom skrivelse eller telefonkontakt anmält 14 15 Prop. 2002/03:53. Se JO 1973 s. 115 (se även NJA 1994 s. 555). 14 brottet får angivelse antas ha skett oavsett om detta sedan antecknats i polisanmälan eller inte. Om det däremot är så att en polisman mer på eget initiativ, t.ex. inom ramen för ett ingripande, upptagit en anmälan om något eller några av de nämnda brotten utan att inhämta ett samtycke från målsäganden bör denne i ett tidigt skede av förundersökningen särskilt tillfrågas om brottet anges till åtal. 2.4.3. Påkallat från allmän synpunkt – andra förutsättningen för allmänt åtal En andra förutsättning för ett allmänt åtal för förtal, grovt förtal och förolämpning är att åtal anses påkallat från allmän synpunkt. Såsom angivits ovan är tanken att allmänt åtal endast är avsett att förekomma i undantagsfall men att allmänt åtal från 1 juli 2014 inte längre begränsas till de mest kvalificerade fallen. I bilagan redogörs för hur den tidigare åtalsprövningsregeln, där det krävdes att det var av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt, har tillämpats av åklagare. Anledningen till att bilagan alltjämt är bifogad denna promemoria är att de ärenden som anges i bilagan alltjämt kan ses som vägledning till åklagare. I nästa avsnitt ges rekommendationer för hur den nya åtalsprövningsregeln bör tillämpas. 15 3. Rekommendationer m.m. 3.1. Beslut om förundersökning och förundersökningsbegränsning Beslut att inleda förundersökning ska fattas av polismyndighet eller åklagare. Har det inletts av polis och är det inte av enkel beskaffenhet ska ledningen av förundersökningen övertas av åklagare så snart någon skäligen kan misstänkas för brottet (23 kap. 3 § RB). I ÅFS 2005:9 med bilaga, det s.k. fördelningscirkuläret, regleras närmare vem som är förundersökningsledare. Fr.o.m. januari 2013 har polismyndighet behörighet att i vissa fall besluta om förundersökningsbegränsning inom ramen för sitt förundersökningsledarskap (se 23 kap. 4 a § sista stycket RB). Det innefattar även rätt att i motsvarande fall besluta om att inte inleda förundersökning. Finns inte någon skäligen misstänkt har polismyndighet behörighet att lägga ner eller inte inleda förundersökning, bl.a. då det kan antas att åtal inte kommer att väckas på grund av en regel om särskild åtalsprövning, som ju är fallet vid ärekränkningsbrott. I sammanhanget kan det noteras att det för förundersökningsbegränsning krävs att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned eller inte inleds. Detta gäller ju oavsett om polis eller åklagare beslutar. Riksåklagarens riktlinjer RåR 2008:2 behandlar reglerna om förundersökningsbegränsning och åtalsunderlåtelse för att ge åklagare vägledning. Riktlinjerna behandlar endast översiktligt de beslut om förundersökningsbegränsning som görs mot bakgrund av en särskild åtalsprövningsregel men det framgår att åklagare ibland måste överväga om det finns ett särskilt intresse av att saken utreds (se s. 8 i RåR 2008:2, del II under ”Inledning”). Det utesluts inte att ett förundersökningsbegränsningsbeslut i vissa fall bör senareläggas för att tillgodose målsägandens berättigade intresse av att genom utredningen få underlag för en egen talan om skadestånd eller annat enskilt anspråk (se riktlinjerna del II under avsnitt 3.3.3.3.). De skäl som från allmän synpunkt gör ett allmänt åtal påkallat måste emellertid hänföra sig till omständigheterna i det enskilda fallet och kan inte utgöras av omständigheter som regelmässigt eller mycket frekvent förekommer vid brottstypen. 16 3.2. Handläggning av anmälningar När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in för åtalsprövning bör det först göras en bedömning av om det finns anledning att anta att brott har förövats. Ett ställningstagande att viss anmäld händelse är att bedöma som ett brott kan också få betydelse i andra sammanhang. Om det i och för sig finns anledning att anta att brott har begåtts måste därefter en bedömning göras om åtal kan anses påkallat från allmän synpunkt. När det gäller anmälningar om förolämpningar krävs också att en av tre specifika situationer (myndighetsutövning, ras o.d. eller sexuell läggning) föreligger för att allmänt åtal ska kunna väckas. Se nedan i avsnitt 3.3.1 och avsnitt 3.4 om när åtal kan anses påkallat från allmän synpunkt. Om det bedöms att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt ska förundersökning inte inledas eller läggas ned med hänvisning till åtalsprövningsregeln. Även om förundersökning inleds för att det finns anledning att anta att brott har begåtts och det anses påkallat från allmän synpunkt anges i 5 kap. 1 § 2 stycket BrB att en skyldighet att uttala sig eller då det varit försvarligt att uttala sig kan leda till att gärningen är fri från ansvar, se mer i avsnitt 3.3.2. Brott? När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in är det viktigt att först göra en översiktlig bedömning av om brott överhuvudtaget kan anses föreligga. Såsom beskrivs i denna promemoria är vissa uttalanden om t.ex. värdeomdömen (att någon är ful eller otrevlig) inte ens brottsliga. Detsamma gäller om någon spridit uppgifter om att en person dömts för t.ex. trafik- eller andra ordningsförseelser (se framför allt under punkten 3 i avsnitt 3.3.2). Om det vid denna översiktliga bedömning av anmälan och eventuellt andra handlingar kan konstateras att det inte finns anledning att anta att brott överhuvudtaget har begåtts ska förundersökning inte inledas eller läggas ned på denna grund. Som anges i propositionen innebär kravet på att åtal ska vara av allmän synpunkt påkallat att åklagare även i fortsättningen i de flesta fall kommer kunna avfärda obefogade anmälningar utan mer ingående utredning (prop. 2013/14:47 s. 26). Jämför dock avsnitt 3.1 angående vad som sägs om att det enskilda intresset inte får åsidosättas. 17 Det ställningstagande som görs beträffande frågan om brott kan anses föreligga kan få betydelse i andra sammanhang. I en civilrättslig process kan t.ex. beslutet att inte inleda förundersökning på grund av åtalsprövningsregeln åberopas som stöd för att det är fråga om ett brottsligt förtal som ger grund för skadestånd. Det är därför av vikt att ge en rättvisande och korrekt bild av den bedömning som gjorts i fråga om händelsen är att se som ett brott eller inte. Personuppgiftslagen? I sammanhanget finns det skäl att påpeka att många anmälningar om förtal på internet även kan anses innefatta brott mot PUL även om detta inte uttryckligen framgår av anmälan. För handläggning av sådana brott finns en särskild rättspromemoria (se RättsPM 2012:2 Brott mot personuppgiftslagen). Om åklagaren vid en översiktlig genomgång av anmälan bedömer att brott mot PUL kan ha begåtts bör en sådan misstanke registreras och förundersökning inledas beträffande detta brott. Denna förundersökning bör dock kunna överlämnas till Polisen för fortsatt handläggning under förutsättning att brottet anses vara av enkel beskaffenhet. Påkallat från allmän synpunkt? Om det som påstås i anmälan objektivt sett kan betraktas som förtal eller förolämpning finns det skäl att gå vidare och bedöma om det är påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för brottet. Under avsnitt 3.3.1 ges rekommendationer kring när det ska anses vara påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för dessa brott. Under avsnitt 3.3.2 ges rekommendationer kring vilka frågeställningar som bör behandlas när det gäller utredningar om förtal. Om åklagaren anser att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt ska förundersökning antingen inte inledas eller läggas ned med hänvisning till åtalsprövningsregeln. Det finns emellertid i 20 kap. 5 § BrB en bestämmelse beträffande vissa kategorier av personer som innebär en utvidgning av åklagares åtalsrätt. I bestämmelsen anges att åklagare beträffande angivna kategorier får åtala oberoende av vad som annars kan vara föreskrivet. I dessa fall torde allmänt åtal kunna bli fallet trots att det inte kan anses påkallat från allmän synpunkt. Skyldighet att uttala sig? Även om förundersökning inleds för att det finns anledning att anta att brott har begåtts och det anses påkallat från allmän synpunkt anges i 5 kap. 1 § andra stycket BrB att en skyldighet att uttala sig eller då det varit försvarligt att uttala sig kan leda till att gärningen är fri från ansvar (se mer i avsnitt 3.3.2). 18 3.3. Förtal och grovt förtal 3.3.1. Tillämpning av den ändrade åtalsprövningsregeln När bör åtal anses vara påkallat från allmän synpunkt beträffande förtal och förolämpning? Presumtionen är alltjämt att åklagaren endast undantagsvis ska föra talan även om nivån för allmänt åtal sänks något i förhållande till tidigare. Allmänt åtal bör kunna väckas om det finns ett klart samhällsintresse av att brottet beivras. Allmänt åtal bör också kunna väckas när det finns starka skäl med hänsyn till målsäganden. Som ytterligare konkreta exempel beträffande förtal kan nämnas följande situationer när åtal bör anses påkallat från allmän synpunkt Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art på den utpekade Stor spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art om den utpekade Stor spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning Stor spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som drabbar en målsägande mycket hårt Om gärningen bedöms som grovt förtal finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal Genom att ta bort kravet på särskilda skäl sänks ribban något för allmänt åtal beträffande ärekränkningsbrotten och åklagare kommer i något högre grad kunna bistå enskilda som t.ex. utsatts för förtal på internet. Huvudregeln är dock fortfarande att det är målsäganden själv som får väcka enskilt åtal. Kravet på att åtal ska vara påkallat från allmän synpunkt bör enligt propositionen innebära att åklagare även fortsättningsvis i de flesta fall kommer kunna avfärda obefogade anmälningar utan någon mer ingående utredning (prop. 2013/14:47 s. 26). Det är inte fråga om en utökning på det sättet att fler gärningar kommer att vara straffbara utan det rör sig om en ökad möjlighet till allmänt åtal. Att det krävs angivelse när målsäganden är över 18 år förändras inte och begränsningarna avseende förolämpning kommer fortfarande att gälla. 19 I förarbetena (se avsnitt 2.3) uttalas att möjligheterna för det allmänna att ingripa bör utvidgas i viss mån och att det framförallt är internet som föranleder förändringen som ju gjort det möjligt att snabbt sprida information till väldigt många. Informationen på internet sparas ofta väldigt länge och är dessutom sökbar. Det är inte aktuellt att väcka allmänt åtal för förtal eller förolämpning som t.ex. är ett led i en pågående maktkamp eller smutskastning mellan olika grupperingar inom en organisation eller liknande sammanslutning. Detta är ingen förändring jämfört med tidigare. Det anges i propositionen främst två typsituationer för när åtal bör kunna anses påkallat från allmän synpunkt. Klart samhällsintresse? Det ena är om det finns ett klart samhällsintresse av att brottet beivras. Så kan vara fallet om en brottstyp tar sig särskilt grova uttryck eller får en stor utbredning i samhället, t.ex. ärekränkningsbrott som begås via internet eller som på andra sätt får en stor spridning bland allmänheten. En förutsättning bör dock vara att det inte handlar om brott av endast mindre allvarlig karaktär (se prop. 2013/14:47 s. 38). De skäl som gör ett allmänt åtal påkallat måste självfallet hänföra sig till omständigheterna i det enskilda fallet och kan enligt Utvecklingscentrum Stockholms mening inte utgöras av omständigheter som regelmässigt eller mycket frekvent förekommer vid brottstypen. Starka skäl med hänsyn till målsäganden? Vidare anförs i propositionen att det bör anses påkallat från allmän synpunkt när det finns starka skäl med hänsyn till målsäganden att det allmänna medverkar, som t.ex. situationer när en enskild drabbas mycket hårt av förtalet/förolämpningen objektivt sett. Vid bedömningen bör beaktas den kränkande uppgiftens karaktär och den spridning som uppgiften har fått och omständigheten att brottet riktat sig mot en ung person kan också ha betydelse (prop. 2013/14:47 s. 38). Detta torde inte vara någon förändring jämfört med vad som tidigare gällt. Ytterligare vägledning Nedanstående beskrivningar kan ses som vägledning från Utvecklingscentrum Stockholm. 20 - Spridning av bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art på den utpekade Om en person, utan målsägandens medgivande, sprider bilder eller filmer av sexuell och integritetskränkande art (t.ex. bilder eller filmer som föreställer onani eller samlag) och där målsäganden kan identifieras eller där det påstås att en viss målsägande figurerar och detta inte framstår som osannolikt bör utgångspunkten vara att allmänt åtal ska väckas. Spridning av enstaka nakenbilder som enbart föreställer målsägandens kropp torde knappast vara tillräckligt för att åtal ska anses påkallat från allmän synpunkt. Om bilderna eller filmerna spridits på internet bör åtal för grovt förtal väckas eftersom bilderna/filmerna då fått en mycket stor spridning och gärningen i övrigt varit ägnad att medföra allvarlig skada för målsäganden. Jämför även dom av den 10 april 2014 i Svea hovrätts mål B 11695-13 genom vilken gärningsmannen dömdes för grovt förtal för att ha visat film på målsäganden för några av dennes kamrater. Se också avsnitt 3.3.2 där det under punkten 3 redogörs för en dom från Göta hovrätt där en nakenbild utan nedsättande text ansetts förmedla nedsättande uppgifter. - Stor spridning av särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art om den utpekade Såsom redogörs för i bilagan har det väckts en del allmänna åtal då inte bara filmer eller bilder av sexuell art på målsäganden spridits utan även då enbart sådana uppgifter spridits. Med hänsyn till hur åtalsprövningsregeln är utformad från den 1 juli 2014 bör allmänt åtal endast väckas då en stor spridning har skett (t.ex. via internet eller spridning till ett stort antal personer alternativt till personer som är bekanta med målsäganden) och då särskilt integritetskränkande uppgifter av sexuell art har spridits. Exempel på detta kan vara när en falsk annons har publicerats som innehåller sådana uppgifter samt även kontaktuppgifter till målsäganden eller då det påstås att den identifierbara målsäganden arbetar som prostituerad. Att det bör krävas stor spridning är ju mindre än omfattande spridning, vilket tidigare behövdes för att väcka allmänt åtal. Om den misstänkte endast har satt upp en eller ett par lappar med kränkande uppgifter av sexuell art om målsäganden (t.ex. att målsäganden är prostituerad) eller spridit sådana uppgifter i grannskapet bör utgångspunkten vara att åtal inte är påkallat från allmän synpunkt. 21 - Stor spridning av påståenden om att den utpekade gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning För straffbarhet för förtal förutsätts att den lämnade uppgiften, t.ex. att utpeka någon som brottslig, är av nedsättande beskaffenhet. Den ska vara ägnad att utsätta den beskyllde för andras missaktning, vilket ställer ett krav på att det ska vara fråga om en brottslighet av allvarligare beskaffenhet. För det fall det kan konstateras att ett uttalande i och för sig är kränkande och således kan bedömas som förtal är nästa fråga om det var försvarligt att lämna uppgiften. Den som lämnat en kränkande uppgift ska nämligen gå fri från ansvar om han eller hon var skyldig att uttala sig eller om det annars, med hänsyn till omständigheterna, var försvarligt att lämna uppgift i saken. Ibland kan det vara försvarligt att publicera uppgifter om att någon gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet och det förekommer relativt ofta att olika dags- och kvällstidningar publicerar uppgifter om vilka som har dömts för brott. Enligt Utvecklingscentrum Stockholms uppfattning kan det i och för sig vara straffbart att dra fram en gammal dom ur glömskan om det inte finns beaktansvärda skäl att göra det. Det måste dock vara straffritt i ganska stor utsträckning att som varning fästa andras uppmärksamhet på att någon begått brott eller ådragit sig misstanke om det. Med hänsyn till hur åtalsprövningsregeln är utformad bör allmänt åtal för förtal endast i undantagssituationer väckas då den misstänkte har spridit uppgifter om att någon är brottslig. Om det genom kontroller kan konstateras att uppgiften i och för sig är riktig, dvs. att målsäganden de facto har dömts för det påstådda brottet, bör utgångspunkten vara att allmänt åtal inte ska väckas. Även i de fall då det framstår som helt uppenbart att målsäganden inte har begått brottet och alltså inte är brottslig bör presumtionen vara att åtal inte ska väckas. Något förenklat kan sägas att ju mer osannolikt påståendet är och knappt förtjänar att tas på allvar, desto mindre anledning att väcka åtal. För att ett åtal ska anses vara påkallat från allmän synpunkt torde krävas att det handlar om osanna påståenden om mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning. Ett sådant exempel skulle t.ex. kunna vara om en person i grannskapet eller på internet har utpekats som pedofil eller våldtäktsman och det inte finns något som helst stöd för detta påstående. Ju mer klandervärt det påstådda brottet får anses vara desto större anledning att överväga allmänt åtal. 22 Stor spridning av andra särskilt klandervärda uppgifter som drabbar en målsägande mycket hårt - I Straffrättskommitténs betänkande angavs att det fanns fall då en persons hela sociala existens hotas av förtal eller vanryktande och att han eller hon då är i behov av officiellt stöd för att vinna det skydd som en åklagare kan ge. Med den utformning som åtalsprövningsregeln nu har kan det förekomma situationer där målsägande drabbas mycket hårt objektivt sett av en stor spridning av olika former av särskilt klandervärda uppgifter. I sådana situationer bör ett allmänt åtal vara påkallat från allmän synpunkt. En förutsättning är att uppgifterna i sig ska vara särskilt klandervärda från en objektiv utgångspunkt. Vidare är det viktigt att i det enskilda fallet bedöma vilka konsekvenserna blivit för målsäganden med anledning av att uppgifterna spridits. Det krävs också för allmänt åtal att det skett en stor spridning av dessa särskilt klandervärda uppgifter. Om gärningen bedöms som grovt förtal finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal - Om det förfarande som är aktuellt bedöms som grovt förtal, t.ex. på grund av allvarligheten i beskyllningarna eller den stora spridningsrisken, finns det större anledning att överväga allmänt åtal än i de fall då förfarandet bedöms som förtal. Det bör dock noteras att någon av de ovan angivna situationerna också bör föreligga för att ett allmänt åtal överhuvudtaget ska kunna komma ifråga. 3.3.2. Vanliga frågeställningar vid utredning då allmänt åtal för förtal anses påkallat Om åklagaren anser att åtal för förtal får anses påkallat från allmän synpunkt bör följande frågeställningar behandlas under utredningen 1. Vilka uppgifter och påståenden har lämnats? 2. Är brottet fullbordat? 3. Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal eller grovt förtal att sprida dessa? 4. Finns det en skyldighet att lämna uppgifterna eller var det försvarligt att lämna dessa? Var uppgiften i så fall sann eller fanns det skälig grund för den? 5. Har gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de objektiva brottsförutsättningarna? 23 1. Vilka uppgifter och påståenden har lämnats? Liksom beträffande övriga brott måste en sedvanlig bevisvärdering göras för att utreda vilka uppgifter som har lämnats. Enbart ett påstående från målsäganden om att vissa uppgifter har spritts är inte tillräckligt för att gå vidare med ett åtal om förtal eller grovt förtal med mindre än att den misstänkte medger att han eller hon har spritt de aktuella uppgifterna. 2. Är brottet fullbordat? Av kommentaren till brottsbalken framgår att det förutsätts att en uppgift lämnas och att det görs till någon annan än den beskyllde. Brottet är att anse som fullbordat så snart uppgiften har kommit till tredje mans kännedom. Om det däremot inte är styrkt att uppgiften kommit till tredje mans kännedom, även om den gjorts tillgänglig för andra, kan inte brottet anses fullbordat.16 Genom en dom från Hovrätten över Skåne och Blekinge den 2 april 2014, mål B 3425-13, dömdes en person för att ha lagt ut intima fotografier på målsäganden på en viss hemsida på internet. En domare var dock skiljaktig i skuldfrågan och anförde att det för en fällande dom inte är tillräckligt att det endast har funnits en risk för att någon annan tagit del av bilder som i sitt sammanhang kan innebära förtal och att enbart publicerande på internet inte gör att förtalsbrottet är fullbordat. I sammanhanget är det värt att nämna en dom av den 1 november 2013 från Svea hovrätt, mål B 4039-12, där domstolen skriver att det i rättspraxis inte finns stöd för att betrakta ett förtal som begås på det aktuella sättet som ett s.k. perdurerande brott. Det var i domen inte fråga om uppgifter som hade lagts ut på internet utan det var fråga om uppgifter i handlingar som lämnats in till domstol i där pågående ärende. Preskriptionstiden räknades från den dag då brottet begicks, dvs. från den dag då handlingarna lämnades in till respektive domstol. 3. Är innehållet i uppgifterna av sådan karaktär att det får anses vara förtal eller grovt förtal att sprida dessa? En förutsättning för att en person ska kunna dömas till ansvar för förtal eller grovt förtal är att han eller hon utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning. Att publicera en nakenbild utan nedsättande text är vanligen inte att se som förtal då nakenheten i sig inte anses utgöra en nedsättande uppgift. Jämför dock Göta hovrätts dom den 18 februari 2014 i mål B 2417-13 där en person dömdes för att på Facebook ha lagt ut ett fotografi (utan tillhörande text) där en ung målsägande var naken. Vid en bedömning av om en nakenbild utan 16 NJA 2008 s. 946, jfr dock NJA 1992 s. 594. 24 nedsättande text är att se som förtal har samtliga omständigheter betydelse. I nyss nämnda dom anges bildens karaktär samt åldern på målsäganden som omständigheter av betydelse för att bilden ansetts förmedla nedsättande uppgifter. Förtal omfattar inte bara uppgifter om en bestämd gärning eller omständighet utan även mera allmänna ärekränkande omdömen. Det krävs dock att det är uppgifter med viss konkretion och inte enbart ett värdeomdöme. Som exempel på konkreta uppgifter som kan utgöra förtal kan nämnas påståenden om att en person är pedofil eller alkoholist. Ett påstående om att någon är ful eller otrevlig är däremot att anse som ett värdeomdöme. För straffbarhet förutsätts vidare att uppgiften är av nedsättande beskaffenhet. Den ska vara ägnad att utsätta den beskyllde för andras missaktning.17 Det utmärkande för uttalandena bör vara att de genom sitt innehåll typiskt sett duger för att utsätta denne för andras missaktning. Som exempel har i brottsbeskrivningen angivits att någon utpekar en annan person som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt. I båda fallen ska det vara sådana uppgifter som kan dra med sig andras missaktning; det måste således vara fråga om en brottslighet eller ett klandervärt levnadssätt av allvarligare beskaffenhet. Som exempel på brottslighet som inte kan anses vara av allvarligare beskaffenhet, i den mening att den är ägnad att utsätta någon för andras missaktning, kan nämnas olika former av trafikförseelser och ordningsförseelser. Ett spridande av en uppgift om att någon dömts för t.ex. fortkörning kan således inte konstituera ansvar för förtal. Även beträffande klandervärt levnadssätt krävs att det är av allvarligare beskaffenhet för att ansvar för förtal ska kunna komma ifråga. En bedömning måste alltid göras i varje enskilt fall, men påståenden om att någon är otrogen, sprider lögner eller är promiskuös kan knappast med automatik anses vara klandervärda levnadssätt av allvarligare beskaffenhet. Jämför en dom från Hovrätten över Skåne och Blekinge den 2 april 2014 i mål B 3425-13 där en person dömdes för att ha lagt ut målsägandebilder av intim karaktär på en hemsida där det huvudsakligen fanns bilder på personer som påstods ha varit otrogna mot sina respektive. Om någon sprider uppgifter om att en person är alkoholist, 17 Se NJA 1992 s. 594 (samlag mellan två personer), NJA 1994 s. 637 (fotomontage på kända personer i sexuella situationer), RH 1992:58 (uppgifter till en socialnämnd om att modern till ett barn setts berusad), RH 1994:14 (påståenden om att en läkare saknade nödvändiga kunskaper), RH 1997:61 (en kontaktannons på internet med sexuella anspelningar i annans namn) och Svea hovrätts dom den 28 november 2011 i mål B 461111 (spridande av sexuella bilder på en f.d. flickvän till ett 40-tal av målsägandens vänner). 25 narkotikamissbrukare eller ägnar sig åt eskortservice bör detta kunna bedömas som förtal. 4. Finns det en skyldighet att lämna uppgifterna eller var det försvarligt att lämna dessa? Var uppgiften sann eller fanns det skälig grund för den? För det fall det kan konstateras att ett uttalande i och för sig är kränkande och således kan bedömas som förtal är nästa fråga om det var försvarligt att lämna uppgiften. Den som lämnat en kränkande uppgift ska nämligen gå fri från ansvar om han eller hon var skyldig att uttala sig eller om det annars, med hänsyn till omständigheterna, var försvarligt att lämna uppgift i saken.18 Bedömningen av om publiceringen varit försvarlig ska dock inte grundas på om uppgiften var sann eller om det fanns skälig grund för den. Nästa steg i bedömningen är att avgöra om uppgiften var sann eller uppgiftslämnaren haft skälig grund för den. Det åligger den som påstått en viss uppgift att bevisa att uppgiften varit sann eller att han eller hon i vart fall haft skälig grund för uppgiften.19 Om den misstänkte försöker bevisa att hans beskyllning var sann är det givet att den andra sidan får föra motbevisning kring detta, men det är viktigt att endast relevanta fakta dras fram i förundersökningen och rättegången. Bevisning om uppgiftens sanningshalt får således endast föras i de fall det finns en skyldighet att uttala sig eller om det anses försvarligt att lämna uppgiften. För det fall att det inte finns sådan skyldighet att uttala sig eller det inte anses försvarligt att lämna uppgiften, saknas anledning att gå vidare med frågan om uppgiften var sann eller om det fanns skälig grund för den. Se även dom den 21 mars 2014 från Hovrätten för Övre Norrland i mål FT 764-12. 5. Har gärningsmannen brottsförutsättningarna? haft uppsåt i förhållandet till de objektiva Den sista frågan som ska behandlas vid ett eventuellt åtal om förtal eller grovt förtal är om gärningsmannen haft uppsåt i förhållande till de objektiva brottsförutsättningarna. Han eller hon ska således uppsåtligen ha lämnat en uppgift 18 Se NJA 2003 s. 567 (försvarligt att publicera en uppgift om att en partiledare skulle medverka i en pornografisk film) samt NJA 2006 s. 16 och RH 2002:39 (försvarligt att publicera uppgifter om polismän och misstänkta i utredningen om mordet på Olof Palme). 19 Se NJA 2006 s. 16 där de publicerade uppgifterna hämtats från ett betänkande av en statlig utredning och där HD konstaterade att sådana uppgifter bör kunna tas för goda utan närmare källkontroll. 26 om en annan person och därvid ägt kännedom om de omständigheter som gjorde uppgiften ägnad att utsätta denne för andras missaktning.20 3.4. Förolämpning När bör åtal anses vara påkallat från allmän synpunkt beträffande förtal och förolämpning? Presumtionen är alltjämt att åklagaren endast undantagsvis ska föra talan även om nivån för allmänt åtal sänks något i förhållande till tidigare. Allmänt åtal bör kunna väckas om det finns ett klart samhällsintresse av att brottet beivras. Allmänt åtal bör också kunna väckas när det finns starka skäl med hänsyn till målsäganden. Åtal för förolämpning bör anses vara påkallat från allmän synpunkt i följande fall Allmänt åtal för förolämpning bör övervägas o Vid återkommande förolämpningar under viss tid eller o Vid allvarliga förolämpningar av särskilt kvalificerat slag Utöver vad som anges i avsnitt 3.3.1. angående vilka typsituationer som enligt propositionen leder till att åtal bör kunna anses påkallat från allmän synpunkt, bör följande gälla vid förolämpning. Språket och språkbruket förändras över tiden. Det som tidigare ansågs vara mycket kränkande tillmälen för en större krets betraktas numera ofta som en del av det allmänna språket i olika sammanhang. Exempel på sådana ord är ”bög” och ”svartskalle”. Orden eller skällsorden uppfattas fortfarande som kränkande för många, men de används i så pass stor utsträckning i vissa sammanhang att det kan ifrågasättas om allmänna åtal verkligen ska väckas för förolämpning i dessa fall. Av tidigare förarbeten till bestämmelsen om förolämpning framgick tydligt att allmänna åtal för förolämpning endast ska väckas i ”särskilt kvalificerade fall”. Som exempel angavs att någon vid upprepade tillfällen utsätts för förolämpning på sin 20 Se NJA 1990 s. 231 där en lagman ansågs ha agerat uppsåtligen genom att anslå ett protokoll på en anslagstavla med missaktande uppgifter om en domare. 27 arbetsplats eller i sitt bostadsområde. Tanken är nu att allmänt åtal inte endast ska begränsas till dessa särskilt kvalificerade fall. Precis som vid förtal är presumtionen alltjämt att åklagare endast undantagsvis ska föra talan. Med hänsyn till hur åtalsprövningsregeln är utformad bör allmänt åtal för förolämpning endast väckas i de fall då det skett återkommande förolämpningar under viss tid eller vid allvarliga förolämpningar av särskilt kvalificerat slag. Det är inte aktuellt att väcka allmänt åtal för förtal eller förolämpning som t.ex. är ett led i en pågående maktkamp eller smutskastning mellan olika grupperingar inom en organisation eller liknande sammanslutning (prop. s. 26). Detta är ingen förändring jämfört med tidigare. I fall då en eller flera målsägande har blivit utsatt för återkommande förolämpningar under viss tid, t.ex. genom att bli kallad ”bögjävel”, ”jävla svartskalle” eller liknande, bör allmänt åtal för förolämpning övervägas; särskilt om förolämpningarna har ägt rum på arbetsplatsen eller i skol- och bostadsmiljö. I dessa fall torde dock i första hand åtal för ofredande kunna aktualiseras (se vidare under avsnitt 6). Allmänt åtal bör även övervägas när förolämpningen är särskilt grov. Det kan vara såväl situationen i vilken förolämpningen framförs som innehållet i själva förolämpningen som gör förolämpningen särskilt grov. Som exempel kan nämnas att en person skymfar en annan på ett mycket allvarligt sätt genom utstuderade och förnedrande uttalanden. Däremot kan det inte anses vara påkallat från allmän synpunkt att väcka ett allmänt åtal för förolämpning när gärningsmannen i affekt eller vrede vid ett enstaka tillfälle uttalat t.ex. ”bögjävel”, ”fascistpolis”, ”neger” eller ”jävla svartskalle”. Det ska självfallet göras en bedömning av samtliga omständigheter i fallet. Se även dom från Svea hovrätt den 30 april 2014 i mål B 6813-13, där en person dömdes för att ha förolämpat en arrestvakt i samband med att personen omhändertogs för berusning. Om förolämpningen uttalats i samband med annan brottslighet, t.ex. misshandel eller olaga hot, och den är av rasistisk eller homofobisk art, finns det ofta skäl att i gärningsbeskrivningen för det andra brottet lyfta fram denna omständighet som en försvårande omständighet då det kan misstänkas föreligga ett hatbrottmotiv.21 Endast i undantagssituationer bör dock åtal i dessa fall även väckas för förolämpningsbrottet (se vidare avsnitt 6 Konkurrensfrågor samt avsnitt 2.4.1 Allmänna utgångspunkter). 21 Se även 29 kap. 2 § 7 p. BrB och RättsPM 2005:16, ”Hatbrott”, s. 12. 28 4. Kort om skadestånd i ärekränkningsmål I åtal för ärekränkningsbrott förekommer ofta skadeståndsanspråk. Utvecklingscentrum Stockholm har utarbetat en rättspromemoria (RättsPM 2013:1) om åklagarens viktiga uppgift att föra målsägandens skadeståndstalan. Promemorian lämnar vägledning för hur åklagaren bör agera i olika situationer och för att få en fullständig bild av skadeståndsfrågorna hänvisas till nyss nämnda promemoria. Det bör uppmärksammas att det i ärekränkningsmål ofta kan finnas anledning att överväga om ett målsägandebiträde ska begäras. Det finns några domar vad gäller ärekränkningsbrotten som kan vara bra att känna till i skadeståndshänseende. Skaraborgs tingsrätt dömde den 20 december 2012, mål B 3675-12, en person för grovt förtal och förpliktade den tilltalade att utge skadestånd om 136 000 kr, varav 130 000 kr för kränkning. Domen överklagades endast i den del som avsåg skadeståndet. Göta hovrätt bestämde i sin dom den 16 mars 2013 (mål T 107-13) att skadeståndet skulle uppgå till 31 000 kr, varav 25 000 kr för kränkning. Sänkningen av skadeståndet uppmärksammades mycket i media då det i domen uttalades att det blivit alltmer socialt accepterat att vara öppen och utåtriktad med sina sexuella vanor och att detta förhållande bör ge genomslag vid rättens prövning av skadeståndet. Domen överklagades till Högsta domstolen som den 3 mars 2014 meddelade prövningstillstånd (T 5670-13). Dom har i skrivande stund (maj 2014) inte meddelats. I det s.k. Instagram-målet (Göteborgs tingsrätt, dom den 25 juni 2013 i mål B 70513) dömdes två personer för grovt förtal samt förpliktades de, att tillsammans med vårdnadshavare, utge skadestånd till ett flertal målsägande. Kränkningsersättningen bestämdes till 15 000 kr till varje målsägande (sakprövat). De dömda överklagade tingsrättens dom i fråga om skadestånd och prövningstillstånd meddelades endast beträffande frågan om den skadeståndsskyldighet som ålagts vårdnadshavaren kan jämkas. I dom den 6 maj 2014 (mål T 3485-13) har Hovrätten för Västra Sverige tagit ställning i saken och meddelat att det inte funnits förutsättningar att jämka skadeståndet. Domen har överklagats till Högsta domstolen (T 2909-14) men i skrivande stund (maj 2014) har Högsta domstolen inte meddelat något beslut. 29 5. Gränsdragningen mot Justitiekanslerns kompetensområde 5.1. JK:s exklusiva behörighet Den medborgerliga fri- och rättigheten att uttrycka sig i bl.a. tryckta skrifter och i vissa andra ”informationsbärare” som radio och TV, filmer, videogram samt ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar skyddas mot ingrepp i olika hänseenden genom tryckfrihetsförordningen (TF) resp. yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Ingripanden får inte göras av någon annan än JK. På detta område har alltså JK ensam de befogenheter vid brottsbekämpning som polis och åklagare annars har. Detta innebär att endast JK får inleda förundersökning, besluta om tvångsmedel och väcka åtal för tryck- och yttrandefrihetsbrott. Detta framgår av 9 kap. 2 § TF och 7 kap. 1 § YGL. JK har vidare åklagaruppgifter i andra tryck- och yttrandefrihetsmål samt i mål som annars avser brott mot bestämmelser i TF eller YGL. När en informationsbärare inte omfattas av grundlagarna ankommer det på polis och allmän åklagare att ta ställning till ev. misstankar om brott och att vidta åtgärder. 5.2. Tryckfrihets- och yttrandefrihetsbrott TF är tillämplig på tryckta skrifter. Med uttrycket tryckta skrifter avses text, bilder m.m. som har framställts i tryckpressar av alla slag, således även offset och liknande. Det saknar således betydelse vilket material texten har anbringats på och även tryck på t.ex. kläder kan alltså omfattas. TF är dessutom tillämplig på text, bilder m.m. som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande. En förutsättning för detta är dock att det antingen finns ett utgivningsbevis eller att materialet har försetts med vissa s.k. ursprungsuppgifter. Utgivningsbevis meddelas av Patent- och registreringsverket (PRV). De ursprungsuppgifter som ska framgå är dels en beteckning som visar att materialet har mångfaldigats, dels tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat det och vilket år och på vilken ort det har skett. Samtliga dessa uppgifter ska i princip finnas samlade på ett ställe i materialet. YGL är tillämplig på vissa särskilda informationsbärare. Dessa är ljudradio, television och vissa liknande överföringar av ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor, alltså information ur vissa databaser. Det gäller främst 30 traditionella massmedieföretags databasverksamhet genom s.k. webbsidor men också s.k. print on demand, dvs. framställning på kundens begäran av enstaka exemplar av skrifter, bilder och upptagningar. Grundlagsskydd för vissa webbsidor kan också gälla om det finns ett utgivningsbevis för verksamheten; något som meddelas av Myndigheten för radio- och tv. Även tekniska upptagningar av bilder – både rörliga och stillbilder – ljud och text omfattas av grundlagsskydd. Med begreppet teknisk upptagning avses upptagningar som kan avläsas, avlyssnas eller uppfattas på annat sätt endast med hjälp av ett tekniskt hjälpmedel. Som tekniska upptagningar räknas exempelvis kassettband, cd-skivor, cd-rom-skivor, filmer, videogram och dvd-skivor. En förutsättning för att YGL ska vara tillämplig på ett visst material eller på en radio- eller TV-sändning är att materialet är avsett för spridning till allmänheten resp. att sändningen är riktad till allmänheten. Kravet ska tolkas liberalt. Det räcker vanligtvis med några tecken på spridningsavsikt. Den avsedda eller genomförda spridningen behöver inte heller vara särskilt omfattande utan kan avse en begränsad krets, som dock inte får vara alltför liten. Tryck- och yttrandefrihetsbrott är sådana yttranden och andra förfaranden som är kriminaliserade både enligt brottsbalken och enligt TF eller YGL. Endast de brottsbalksbrott som räknas upp i brottskatalogen kan dock föranleda ansvar som tryck- och yttrandefrihetsbrott (se 7 kap. TF och 5 kap. YGL). Hit hör, såvitt nu är av intresse, såväl förtal som förolämpning (se 7 kap. 4 § 14 och 15 pp. TF samt 5 kap. 1 § 1 st. YGL). 5.3. Gränsdragningen mellan allmän åklagare och JK I de allra flesta fall torde det stå klart huruvida allmän åklagare eller JK ska handlägga en anmälan om t.ex. förtal eller förolämpning. Om någon blivit utpekad som brottslig eller liknande i en tryckt skrift, t.ex. en dagstidning, eller i TV eller radio är det alltid JK som är ensam åklagare och ärendet ska således överlämnas dit för fortsatt handläggning. Om däremot en person blivit utpekad som brottslig eller klandervärd på olika internetsidor är huvudregeln att dessa anmälningar ska handläggas av allmän åklagare. Yttranden och bilder m.m. som sprids via internet, t.ex. Facebook, MSN eller olika fildelningsprogram, faller nämligen som regel utanför grundlagarnas tillämpningsområde. Ett par undantag från detta finns emellertid. 31 Om det görs anmälningar om otillåtna meddelanden i dels databaser, hemsidor, elektroniska anslagstavlor m.m. som tillhandahålls på internet av redaktionen för en periodisk skrift, redaktionen för ett radioprogram, en nyhetsbyrå, ett bokförlag, ett tryckeri eller ett företag som producerar ljudupptagningar, filmer och videogram, dels andra databaser för vilka det finns utgivningsbevis faller detta under JK:s exklusiva behörighet. Huruvida utgivningsbevis finns eller inte kan kontrolleras via hemsidan hos Myndigheten för radio och TV (www.radioochtv.se). Om en redaktion, som i och för sig har utgivningsbevis, inte förhandsgranskar publiceringar i bloggar som finns tillgängliga via en webbplats omfattas dock inte själva bloggen av det grundlagsskydd som tillkommer vissa databaser enligt 1 kap. 9 § YGL (se JK:s beslut den 7 december 2011 i Dnr 746811-31). Högsta domstolen har i ett senare beslut den 19 mars 2014 i Ö 5306-13 prövat frågan om möjligheten till omodererade kommentarer på en webbplats med s.k. automatiskt grundlagsskydd medför att grundlagsskyddet förloras. Högsta domstolen anser i domen att så inte behöver vara fallet och anför att automatiskt grundlagsskydd under vissa förutsättningar gäller, trots möjligheten för utomstående att lämna kommentarer. Frågorna som tas upp i nyss nämnda dom kan vara svåra att bedöma och som nedan framgår bör JK kontaktas om det finns tveksamhet vem som ska handlägga visst ärende. Anmälningar kring innehållet i reguljära radio- och TV-sändningar som är åtkomliga via internet faller också under JK:s exklusiva behörighet. JK har gett ut en promemoria om kompetensfördelningen mellan JK och polis/allmän åklagare vid misstankar om otillåtna yttranden m.m. Den senaste versionen av promemorian finns under rättslig information på Rånet. 5.4. Rekommendationer Om det råder tveksamhet om en misstanke eller anmälan ska handläggas av allmän åklagare eller JK bör åklagaren i första hand gå igenom JK:s promemoria om kompetensfördelningen. Om tveksamheten återstår efter genomgång av promemorian ska JK alltid kontaktas. Under normal arbetstid på vardagar kan JK nås via Regeringskansliets växel (08-405 10 00) och på helger och kvällstid kan JK nås på ett särskilt journummer (se sist i JK:s promemoria). Anmälningar eller misstankar som ska handläggas av JK bör alltid vidarebefordras till JK utan dröjsmål, dvs. omgående. 32 Den åklagare som får in en misstanke eller anmälan om förtal eller förolämpning och där det anges att brottet har ägt rum i något forum där tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott kan aktualiseras, t.ex. tryckta skrifter eller annat material, TV, radio eller internet, bör i första hand konsultera den promemoria som JK tagit fram om kompetensfördelning. Promemorian finns tillgänglig i uppdaterad version på Rånet. Om åklagaren – efter att ha gått igenom promemorian – anser att det fortfarande är tveksamt var misstanken eller anmälan ska handläggas bör en kontakt omgående tas med företrädare för JK. Telefonnummer till JK återfinns i promemorian. Preskriptionstiden för de brott som JK har att utreda är vanligen ytterst kort, i många fall betydligt kortare än vad som normalt gäller. Vid exempelvis otillåtna yttranden i radiosändningar och periodiska skrifter, dvs. tidningar, är preskriptionstiden sex månader från sändning resp. publicering. Bl.a. mot denna bakgrund bör anmälan överlämnas omgående till JK. 33 6. Konkurrensfrågor 6.1. Inledning Av lagtexten i 5 kap. 5 § BrB samt av propositionen beträffande den ändrade åtalsprövningsregeln (prop. 2013/14:47) framgår att huvudregeln alltjämt är att målsäganden är hänvisad till att själv väcka åtal för förtal, grovt förtal och förolämpning. I rekommendationerna i denna rättspromemoria har tydliggjorts när åtal av särskilda skäl får anses påkallat från allmän synpunkt. En del fall av förtal och förolämpningar skulle även kunna anses innefatta andra brott där åtalsprövningsregeln inte är tillämplig. Som exempel kan nämnas följande brott. Ofredande. Ett homosexuellt par utsätts ständigt för verbala trakasserier i form av uttalanden som t.ex. ”lebbjävlar” när de möts av en granne i trapphuset där de bor. Grannen gör sig visserligen skyldig till förolämpningar, men här kan det övervägas om inte grannen också ofredar paret. Hets mot folkgrupp. En person publicerar en bild på sin blogg på internet med en mörkhyad flicka i svensk folkdräkt och skriver nedsättande uttalanden om mörkhyade i allmänhet samt bifogar bildtexten: ”Finn ett fel!” Förfarandet skulle kunna betraktas som förtal av den mörkhyade flickan, men det kan ifrågasättas om inte personen också gör sig skyldig till hets mot folkgrupp. Falsk tillvitelse. En person utpekar en annan som brottslig genom att påstå att den andre begått sexuella övergrepp mot flickor i ett idrottslag vid en viss tidpunkt. De påstådda övergreppen anmäls även till Polisen. Det visar sig att den utpekade inte varit i Sverige vid tidpunkten för när övergreppen skulle ha skett. Förutom förtal kan falsk tillvitelse misstänkas. Brott mot PUL. En person skriver på sin Facebooksida att en namngiven och identifierbar person lider av en allvarlig och smittsam sjukdom och således är en fara för omgivningen. Förfarandet kan rubriceras som förtal, men med tanke på att känsliga personuppgifter kan antas ha behandlats på ett sätt som kränker den utpekades personliga integritet finns det skäl att även misstänka brott mot PUL (Se vidare RättsPM 2012:2 angående Brott mot personuppgiftslagen). 34 6.2. Rekommendationer Vid genomgång av anmälningar om förtal, grovt förtal och förolämpning bör man ta ställning till om det anmälda förfarandet även kan anses innefatta andra brott. Om det anmälda förfarandet innefattar brott med ett annat skyddsintresse bör åtal för såväl ärekränkningsbrott som det andra brottet övervägas. Om skyddsintresset är detsamma, t.ex. vad avser förtal och ofredande, föreligger sällan skäl för att åtala för båda brotten. När en anmälan om förtal eller förolämpning kommer in finns det alltid skäl, liksom vid granskning av samtliga anmälningar, att bedöma om det anmälda förfarandet kan anses innefatta något annat brott. Om så är fallet bör det anmälda förfarandet eventuellt rubriceras om. Ett alternativ till detta är också att lägga upp ytterligare misstankar om de andra brotten och sedan pröva dessa var för sig. Under alla förhållanden är det viktigt att åklagaren inte enbart tittar på den rubricering som Polisen valt utan förutsättningslöst prövar om det anmälda förfarandet kan innefatta något annat brott och sedan tar ställning till detta. Olika typer av brott har ofta olika skyddsintressen. Ärekränkningsbrotten är typiskt sett sådana brott där målsägandeintresset väger tungt. Brott som falsk tillvitelse och hets mot folkgrupp utgör däremot i första hand brott mot staten och har därför delvis andra skyddsintressen. Om ett förfarande innefattar såväl ärekränkningsbrott som brott riktat mot staten, t.ex. hets mot folkgrupp eller falsk tillvitelse, bör åtal väckas för båda brotten; detta självklart under förutsättning att åtal för ärekränkningsbrottet bedöms vara påkallat från allmän synpunkt. För det fall åtal inte skulle väckas för ärekränkningsbrottet finns det nämligen en risk för att målsägandens rätt till skadestånd inte kan tas tillvara på ett adekvat sätt. Om ett förfarande, som i och för sig kan rubriceras som förtal eller förolämpning, sammantaget gör att det tar formen av rena trakasserier eller förföljelse av en målsägande bör dock inte åtal väckas för både ärekränkningsbrottet och det andra brottet, t.ex. ofredande eller sexuellt ofredande. I dessa fall bör åtal enbart väckas för det allvarligare brottet. Skälet till detta är att brotten ofta har samma skyddsintresse och att målsägandens rätt till skadestånd därmed kommer kunna bevakas. Den andra brottsmisstanken bör i så fall avslutas med hänvisning till konsumtion. 35 7. Sekretess 7.1. Inledning Den som känner sig kränkt av ett förtal eller en förolämpning önskar ofta att kränkningen inte upprepas. Om personen anmäler brottet till polis och det bedöms påkallat att driva utredningen kommer hon eller han att höras under utredningen liksom den person som misstänkts för brottet. Skulle anmälan leda till åtal kan målsäganden uppleva att kränkningen upprepas vid huvudförhandlingen. Det kan tänkas flera situationer där de uppgifter som förekommit i förtalet eller förolämpningen är mycket känsliga och att det därför, av hänsyn till den enskilde, kan finnas befogade skäl att hålla förhandlingen inom stängda dörrar och sekretessbelägga uppgifter i domen. Under arbetet med promemorian har Riksåklagaren i ett tillsynsbeslut den 25 mars 2014 (ÅM 2013/10294) påmint om att möjligheterna till sekretess skiljer sig åt i ärenden om strafförelägganden och ärenden där åtal väcks. Vidare har andra frågor om sekretess beträffande ärekränkningsbrotten kommit in till Utvecklingscentrum Stockholm. Det är därför på sin plats att kort beröra sekretessfrågor i samband med ärekränkningsbrotten. 7.2. Möjliga sekretessbestämmelser Enligt 35 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL) gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i en utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men. Den sekretess som gällt under förundersökningen upphör att gälla om uppgiften lämnas till domstol i samband med åtal (35 kap. 7 § OSL). I 35 kap. 12 § OSL räknas emellertid ett antal brott upp där sekretess alltjämt gäller hos domstolen för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, förutsatt att det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. Ärekränkningsbrotten är dock inte uppräknade i bestämmelsen. Detta innebär att sekretess inte gäller i domstol för brottstypen enligt den bestämmelsen och att den inte kan åberopas som grund för stängda dörrar. Bestämmelserna i 21 kap. OSL gäller sekretess till skydd för uppgift om enskilds personliga förhållanden oavsett i vilket sammanhang uppgiften förekommer. Av 1 § framgår att sekretess gäller för uppgift som rör en enskilds hälsa eller sexualliv, 36 såsom uppgifter om sjukdomar, missbruk, sexuell läggning, könsbyte, sexualbrott eller annan liknande uppgift, om det måste antas att den enskilde eller någon närstående till denne kommer att lida betydande men om uppgiften röjs. Bestämmelsen är en primär sekretessbestämmelse vars räckvidd inte har begränsats. Den ska således tillämpas av alla myndigheter som ska tillämpa OSL. För det fall att ärekränkningen har berört någon av de ovan uppräknade områdena kan bestämmelsen tillämpas för att begära stängda dörrar samt att uppgifter sekretessbeläggs i domen. Bestämmelsen har också tillämpats i flera domar beträffande förtalsbrott, bl.a. i det s.k. Instagram-målet (Göteborgs tingsrätt, dom den 25 juni 2013 i mål B 705-13) samt av Hovrätten över Skåne och Blekinge i en dom från den 2 april 2014 (mål B 3425-13). Svea hovrätt har också i ett mål fastställt tingsrätts sekretessförordnande enligt 21 kap. 1 § OSL. I samma mål upphävde hovrätten del av sekretess som tingsrätten beslutat om då sekretessförordnandet avsåg delar av åklagarens gärningsbeskrivning. Tingsrätten hade sekretessbelagt de uppgifter i gärningsbeskrivningen som utgjorde grovt förtal, dvs. det centrala i gärningsbeskrivningen, något hovrätten menade inte skulle ske p.g.a. rättssäkerhetsskäl (se Svea Hovrätts dom den 10 april 2014 i mål B 11695-13). 7.3. Strafföreläggande eller åtal? Riksåklagaren har i mars 2014 i ovan nämnda tillsynsbeslut påmint om att möjligheterna till sekretess skiljer sig åt i ärenden om strafförelägganden och ärenden där åtal väcks. Sekretess enligt 35 kap. 1 § OSL gäller inte för uppgift i ärenden om strafföreläggande (35 kap. 6 § OSL). Om åtal väcks finns det däremot situationer där sekretessen kan bestå. I domstol kan sekretess t.ex. gälla till skydd för enskild i bl.a. mål om ansvar för sexualbrott (35 kap. 12 § OSL). Samma sekretess gäller då även hos Åklagarmyndigheten och Polisen (35 kap. 7 § OSL). Om åklagare överväger att det finns skäl att alltjämt behålla sekretess i ett ärende bör därför åklagare väcka åtal i stället för att utfärda strafföreläggande. Vad gäller ärekränkningsbrotten finns dessa emellertid inte uppräknade i 35 kap. 12 § OSL. Som ovan angetts kan i stället 21 kap. 1 § OSL tillämpas. I detta kapitel saknas bestämmelse om att sekretess inte skulle gälla i ärenden om strafföreläggande, vilket torde innebära att sekretess enligt 21 kap. OSL kan tillämpas även i den typen av ärenden. I 21 kap. 1 § tredje stycket framgår emellertid att det görs undantag för uppgifter som tas in i beslut. Detta innebär att uppgifter som tas in i ett beslut kommer fortsätta att vara offentligt. Om det finns skäl att alltjämt behålla sekretess i ett ärekränkningsärende bör åklagare väcka åtal i stället för att utfärda strafföreläggande. 37 8. Återkoppling till Utvecklingscentrum Stockholm Utvecklingscentrum Stockholm kommer att följa tillämpningen av den nya åtalsprövningsregeln. Det är därför värdefullt om information och beslut på området lämnas hit under hand. 38 9. Bilaga – Tillämpningen av den särskilda åtalsprövningsregel som gällde fram till den 1 juli 2014 I EN RUTA: Redogörelsen i denna bilaga togs fram inför arbetet med den tidigare rättspromemorian. Inför arbetet med RättsPM 2014:2 har inga ändringar i sak gjorts i denna bilaga. Inledning Av statistik från Åklagarmyndighetens planeringsavdelning framgår följande om beslutade brottsmisstankar beträffande brotten förtal, grovt förtal och förolämpning under åren 2006-2010. Beslutsgrupp Ej lagföring* Särskild åtalsprövning** Åtal Övrig lagföring**** Totalt 2006 138 6575 260 23 6996 2007 149 6850 266 16 7281 2008 139 7196 270 28 7633 2009 145 7843 206 35 8229 2010 126 8013 469*** 38 8646 * Ej lagföring = Brott kan ej styrkas, förundersökningsbegränsning, preskription ** Särskild åtalsprövning = Tillämpning av 5 kap. 5 § BrB (ej av särskilda skäl påkallat) *** Ett ärende innehåller 269 åtal **** Övrig lagföring = Åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande Det kan utifrån statistiken konstateras att antalet beslutade brottsmisstankar avseende ärekränkningsbrotten uppgår till ca 7 700 per år, men att inflödet har ökat med ca 400 brottsmisstankar per år (vilket motsvarar 24 % ökning från 2006 till 2010). Det kan vidare noteras att det beträffande dessa misstankar väcks åtal i ca 240 fall varje år (ca 3 % av fallen) samt att den särskilda åtalsprövningsregeln tillämpas i den absoluta majoriteten av fallen (93-95 % per år). Inom ramen för arbetet med denna rättspromemoria har samtliga stämningsansökningar i de ärenden där åtal har väckts under 2010 tagits in och granskats (ca 200 åtal). 23 av dessa ärenden innehåller åtal för förtal eller grovt förtal, medan övriga 177 innehåller åtal för förolämpning. Därutöver har samtliga stämningsansökningar i de ärenden där åtal har väckts för förtal eller grovt förtal under 2009 tagits in och granskats (17 ärenden). I samtliga dessa ärenden får 39 således åklagarna anses ha kommit fram till att åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. I det följande behandlas de allmänna åtalen under 2009 och 2010 för förtal och grovt förtal (sammanlagt ca 40 ärenden) och de allmänna åtalen under 2010 för förolämpning (sammanlagt ca 177 ärenden). Utvecklingscentrum Stockholm har ärekränkningsbrotten som ett särskilt ansvarsområde och handlägger även begäran om överprövning av åklagarbeslut som rör förtal, grovt förtal och förolämpning. Av statistik från diarieföringssystemet kan konstateras följande när det gäller överprövningar. År 2009 2010 2011 (t 30/11) Totalt Ärekränkningsbrott 126 134 130 390 Totala antalet ärenden 739 823 755 2 317 Andel av totala antalet ärenden 17 % 16 % 17 % 17 % Av statistiken från överprövningsärendena framgår att andelen ärekränkningsbrott uppgår till ca 17 % av det totala antalet överprövningsärenden som inkommer årligen till Utvecklingscentrum Stockholm. När det gäller samtliga 390 överprövningsärenden beträffande ärekränkningsbrott från 2009 fram till den 30 november 2011 har åklagarens beslut ändrats i fem ärenden. Åtal för förtal och grovt förtal Inledning Av de sammanlagt 40 allmänna åtal som har väckts under 2009 och 2010 avser 22 åtal brottet grovt förtal medan 18 åtal avser brottet förtal. De åtal som har väckts kan något förenklat delas in i fyra grupper; spridning av filmer eller bilder av sexuell art, spridning av uppgifter av sexuell art, utpekande av någon som brottslig och övriga fall. Spridning av filmer eller bilder av sexuell art Gemensamma nämnare för merparten av åtalen för grovt förtal är att det handlar om otillåten spridning av filmer eller bilder av sexuell art på målsäganden samt att spridningen skett på internet. 40 I flertalet av ärendena som avser grovt förtal har filmer eller bilder av sexuell art på målsäganden spridits på internet. I de flesta fall handlar det om att den tilltalade har lagt ut filmer eller bilder på målsäganden på en eller flera internetsidor med sexuell inriktning. I några av dessa fall framgår det att den tilltalade och målsäganden tidigare haft en relation och att filmerna eller bilderna tagits i samförstånd under denna relation, men att en spridning därefter skett utan målsägandens vetskap eller medgivande. Spridning av uppgifter av sexuell art I sex av ärendena där åtal har väckts för grovt förtal och i ett fall där åtal väckts för förtal har det skett en spridning av uppgifter av sexuell art om målsäganden. Oftast har det handlat om att den tilltalade på olika kontaktsidor eller bloggar på internet har skapat falska annonser med sexuell innebörd i målsägandens namn och även bifogat målsägandens kontaktuppgifter. I något fall har den tilltalade tagit kontakt med målsägandens arbetsgivare och lämnat uppgifter av sexuell karaktär om målsäganden och i ett fall har den tilltalade satt upp lappar med sådan innebörd på en parkeringsplats. Utpekande av någon som brottslig I två av de fall där åtal har väckts för grovt förtal har den tilltalade utpekat målsäganden som brottslig. I det ena fallet utpekades ett kommunalråd och dennes familj, i ett e-postmeddelande som diariefördes som allmän handling och som spreds genom massmedia, som nazister och inblandade i utrotningen av judar under andra världskriget. I det andra fallet utpekades målsäganden som våldtäktsman på flera internetsidor. I fem av de fall där åtal har väckts för förtal har den tilltalade utpekat målsäganden som brottslig. Som exempel kan nämnas att den misstänkte i ett fall har satt upp en polisanmälan om stöld där två personer angavs som misstänkta på en anslagstavla i en butik. I ett annat fall skedde förtalet genom att den misstänkte på målsägandens lägenhetsdörr utpekade honom som ”mördare” och ”golbög”. Inte i något av dessa fall har spridningen av sådana uppgifter skett på internet. Övriga fall av förtal Två av de 22 fallen av allmänna åtal för grovt förtal kan inte hänföras till någon av de tre nämnda grupperna. I det ena fallet har en person åtalats för grovt förtal då han i brev till en av två målsägandens närstående och arbetsgivare informerat om att målsäganden levde i en homosexuell relation. I det andra fallet har den tilltalade utpekat en präst som klandervärd genom att till flera inom kyrkan skicka e-postmeddelande med uppgifter av innebörd att prästen har samröre med en 41 kriminellt belastad person, att hon har kopplingar till en grov mordbrand samt att prästen utför sexuella handlingar på häktet. Övriga elva fall av allmänna åtal för förtal består av skrivelser eller inlägg som innehåller uppgifter där målsäganden utpekas som klandervärd på olika sätt. Som exempel kan nämnas att en person har åtalats för att på sin blogg på internet publicerat en text där han uttryckt att ju fler gånger han läser målsägandens blogg desto mer övertygad är han om att denne vuxit in i sin riktiga kostym samt lagt ut en nidbild föreställande målsäganden med ditmålad Hitler-mustasch och iförd nazistuniform. Ett annat exempel är att en person har åtalats för att ha skickat två e-postmeddelanden till en församling, där målsäganden arbetade. I e-postmeddelandena påstods att målsäganden missbrukade sin arbetstid och kyrkans datorutrustning till att ragga karlar och besöka porrsidor på nätet. Slutligen kan nämnas att det väcktes ett allmänt åtal för förtal mot en person som lagt upp en film på Youtube där en hemkunskapslärare i en skola framställs som satanist och som någon som tvingar muslimer att äta fläskkött. Åtal för förolämpning Inledning Under 2010 väcktes ca 177 allmänna åtal för förolämpning. Efter granskning av samtliga stämningsansökningar kan konstateras att sex av åtalen avser förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning (punkten 4) och tre av åtalen får anses väckta med stöd av 20 kap. 4 § RB. Övriga allmänna åtal för förolämpning är jämnt fördelade på så sätt att hälften avser punkten 2 (myndighetsutövning) och hälften avser punkten 3 (ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse). Många av åtalen enligt punkten 2 omfattar även förolämpningar som kan hänföras till punkten 3, t.ex. att en mörkhyad polis eller ordningsvakt blivit utsatt för rasistiska tillmälen. Åtalen för förolämpning under 2010 kan åskådliggöras genom följande tabell. Åtal för förolämpning under 2010 Myndighetsutövning Ras och religion o.d. Sexuell läggning 84 84 6 42 Övriga förolämpningar Totala antalet åtal 3 177 Vid en granskning av stämningsansökningarna när det gäller ”myndighetsutövning” och ”ras och hudfärg o.d.” kan åtalen något förenklat delas in i tre olika grupper, varav den tredje gruppen står för den stora majoriteten. Den första gruppen avser ärenden där förolämpningsbrottet är det enda brottet. Typfallet i denna grupp är att gärningsmannen med kränkande tillmälen smädat målsäganden, t.ex. genom att kalla honom eller henne för ”jävla fascist”, ”jävla neger” eller liknande och att åtal sedan har väckts enbart för förolämpning. Den andra gruppen avser ärenden där förolämpningsbrottet är det brott som inleder en händelsekedja där flera brott aktualiseras (t.ex. hot mot tjänsteman och våldsamt motstånd eller misshandel och olaga hot). Typfallet i denna grupp, när det gäller myndighetsutövningsfallen, är att gärningsmannen först har smädat målsäganden med kränkande tillmälen och att gärningsmannen därefter övergått till att hota eller göra motstånd mot tjänstemannen. Vad gäller de rasistiska förolämpningarna är typfallet i denna grupp att gärningsmannen först har smädat målsäganden med kränkande tillmälen och att gärningsmannen eller målsäganden därefter övergått till att hota eller misshandla varandra. Den tredje gruppen avser ärenden där något annat brott först har ägt rum (t.ex. misshandel, stöld och våldsamt motstånd) och detta brott sedan har följts av förolämpningar. Typfallet i denna grupp är att gärningsmannen, efter att ha blivit ertappad eller gripen för ett annat brott eller omhändertagen, uttalar kränkande tillmälen till målsäganden. Gruppindelning av åtalen för förolämpning Grupp 1 Enbart förolämpning Grupp 2 Först förolämpning – Därefter annat brott Grupp 3 Annat brott – Följs av förolämpning Myndighetsutövning Under 2010 väcktes ca 80 allmänna åtal för förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning, varav merparten kan hänföras till grupp 3 (ca 75 %) och enbart ett fåtal till grupp 2 (5 %). I den absoluta merparten av de åtal som väckts för förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning är det poliser som blivit förolämpade i 43 samband med olika ingripanden. I 80 % av fallen har förolämpningen riktats mot en eller flera poliser och i 10 % av fallen har det kränkande tillmälet uttalats till en ordningsvakt. Vidare förekommer tågkonduktör, taxichaufför, väktare och parkeringsvakter som målsägande i några enstaka fall. I princip i samtliga fall framgår det tydligt i stämningsansökan vilka kränkande tillmälen som det påstås att den misstänkte har yttrat. De vanligaste kränkande tillmälena är ”snuthora”, ”negerpolis”, ”fascistsvin” och liknande uttryck, men det förekommer också i några enstaka fall att allmänna åtal har väckts när den misstänkte kallat polisen för ”gris” eller ”svin”. Ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse Under 2010 väcktes ett 85-tal allmänna åtal för förolämpning med anspelning på målsägandens ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse. Åtalen är relativt jämnt fördelade mellan de olika grupperna med en viss övervikt för grupp 3. I de flesta stämningsansökningar framgår det tydligt vilka kränkande tillmälen som det påstås att gärningsmannen har uttalat, men i några fall är det oklart vad som yttrats. Det i särklass vanligaste kränkande tillmälet som det väcks åtal för är ordet ”neger” i olika kombinationer, t.ex. ”negerjävel”, ”negerhora” och ”negerfitta”. Därefter kommer uttrycket ”svartskalle” och ”svarting”. De kränkande tillmälen som endast förekommer i några enstaka åtal är bl.a. ”blatte”, ”apa”, ”arabjävel”, ”judejävel” och ”invandrarsvin”. Sexuell läggning När det gäller de sex allmänna åtalen under 2010 för förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning kan det konstateras att förolämpningsbrottet i tre av ärendena är det enda brott förekommer i stämningsansökningarna, medan det i de övriga tre fallen är så att förolämpningen har ägt rum i samband med annan brottslighet (misshandel, olaga hot och ofredande). I två av de sex ärendena har förolämpningar uttalats mot samma målsägande vid mer än ett tillfälle. Den vanligaste förolämpningen i de sex ärendena är att gärningsmannen har kallat målsäganden för ”bögjävel”, ”lebbjävel” eller liknande. I ett av ärendena har förolämpningarna bl.a. uttalats i en skolmiljö under längre tid och i ett annat ärende har förolämpningarna skett i anslutning till målsägandens bostad. 44 Övriga fall av förolämpning Av lagtexten framgår att ett allmänt åtal för förolämpning förutsätter att en av tre specifika situationer föreligger. Därutöver finns även regeln i 20 kap. 4 § RB, där det anges att om en handling innefattar flera brott och något av dem hör under allmänt åtal, må sådant åtal äga rum även för de övriga. Under 2010 har det väckts tre allmänna åtal för förolämpning där någon av de tre specifika situationerna inte varit för handen. I ett fall har en person, förutom för ofredande, även åtalats för förolämpning bestående i att upprepade gånger ha kallat sin granne för ”jävla hora” och ”fitta”. I ett annat fall har en person, i samband med en misshandel, även uttalat ”Varför är du en sån fitta att du pissar på min kompis”. Åtal väcktes inte bara för misshandel utan även för förolämpning. Slutligen har en person, i samband med ett åtal för olaga hot, även åtalats för förolämpning bestående i att han uttalat ”fitta” och ”avdankad hora” till målsäganden. Iakttagelser från överprövningsverksamheten Under perioden från den 1 januari 2009 till och med den 30 november 2011 har Utvecklingscentrum (UC) Stockholm handlagt 2 317 överprövningsärenden. 390 av dessa (ca 17 %) har avsett ärekränkningsbrott. I fem av ärendena har UC Stockholm ändrat åklagarens beslut, vilket motsvarar en ändringsfrekvens i dessa ärenden på 1,2 %; något som ska jämföras med ändringsfrekvensen vad avser samtliga ärenden som uppgår till ca 11 % per år. I det ena ärendet hade den misstänkte på ett detaljerat sätt påstått att en annan person bl.a. gjort sig skyldig till mordförsök och begått stölder. Åklagaren ansåg inte att åtal för förtal var av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt, men UC Stockholm ändrade beslutet. I motiveringen angavs att det anmälda förfarandet, som hade rubricerats som förtal, kunde innefatta annat brott och att det förelåg skäl för ytterligare utredningsåtgärder i syfte att klarlägga gärningens straffrättsliga rubricering och om förutsättningar för åtal förelåg. I ett annat ärende ändrades åklagarens beslut med samma motivering. Där hade den misstänkte lagt ut en bild med tre kvinnor och två barn på sin Facebooksida. Ett av barnen var mörkhyad och iklädd en Sverigedräkt. Den misstänkte hade angett bildtexten ”Finn ett fel” och därefter kommenterat andras kommentarer, varpå det framkom att felet på bilden var den mörkhyade flickan i Sverigedräkt. Åklagaren beslutade att inte inleda förundersökning för förtal med hänvisning till den särskilda åtalsprövningsregeln. 45 I det tredje ärendet hade den misstänkte bl.a. filmat målsäganden när hon gjort toalettbesök och även lyckats få tag på en film där målsäganden var naken och lagt ut dessa filmer på olika sexsidor på Internet. Åklagaren ansåg att åtal för förtal av särskilda skäl var påkallat från allmän synpunkt och avsåg att utfärda strafföreläggande för detta brott, som den misstänkte hade erkänt. Målsäganden begärde emellertid överprövning och menade att gärningen borde rubriceras som sexuellt ofredande alternativt ofredande samt grovt förtal. UC Stockholm ansåg inte att det fanns skäl att åtala för ofredande, men däremot återupptogs förundersökningen rubricerad som förtal för komplettering, bl.a. vad avsåg frågan om filmernas spridning, i anledning av att rubriceringen kunde behöva justeras till grovt förtal. I det fjärde ärendet hade målsäganden polisanmält att han blivit förtalad genom olika inlägg på Internet och i samband med anmälningstillfället lämnade han även in ett antal kopior av utskrifter från Internet; texter skrivna på albanska som påstods innehålla kränkande och nedvärderande omdömen om honom. Åklagaren hade beslutat att inte inleda förundersökning, men UC Stockholm ändrade åklagarens beslut och förordnade att förundersökning skulle inledas. Som motivering angavs att det utifrån det underlag som fanns i ärendet inte var möjligt att avgöra huruvida åtal av särskilda skäl var påkallat från allmän synpunkt eller inte. I det femte ärendet blev målsäganden utpekad som pedofil bland ett stort antal personer i ett mindre samhälle; till synes helt utan grund. Anklagelserna medförde att målsäganden och hans familj tvingades flytta till ett annat bostadsområde. Åklagaren hade beslutat att inte inleda förundersökning, men UC Stockholm ändrade beslutet och förordnade att förundersökning skulle inledas. I motiveringen angavs följande: ”En situation då det skulle kunna vara av särskilda skäl påkallat från allmän synpunkt att väcka åtal för förtal eller grovt förtal är om det skett omfattande spridning av påståenden om att någon gjort sig skyldig till mycket allvarlig brottslighet och det är särskilt ägnat att utsätta personen för andras missaktning. Ett sådant exempel skulle t.ex. kunna vara om en person i grannskapet eller på Internet har utpekats som pedofil eller våldtäktsman och det inte finns något som helst stöd för detta påstående. Ju mer klandervärt det påstådda brottet får anses vara desto större anledning att överväga allmänt åtal.” Inom ramen för arbetet med att ta fram denna rättspromemoria har även samtliga överprövningsärenden som avser förtal och förolämpningar speciallottats på en handläggare sedan den 1 maj 2011. I samtliga dessa ärenden har åklagarna beslutat 46 att inte inleda eller lägga ned förundersökningen med hänvisning till den särskilda åtalsprövningsregeln. Endast i två fall (”Facebook-ärendet” och ”pedofilärendet”) har UC Stockholm funnit skäl att ändra åklagarnas beslut. 47