HERRE, LÄR OSS ATT BE
En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön,
sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom
Johannes lärde sina lärjungar."
Då sade han till dem: "När ni ber skall ni säga:
Fader, helgat blive ditt namn.
Komme ditt rike.
Ge oss var dag vårt bröd för dagen.
Och förlåt oss våra synder,
ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse."
Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom
mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. En vän som är på
resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt
honom, – vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i
fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt
oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. Jag säger er: Även om
han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så
kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att
inte själv bli utskämd.
Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och
dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den
som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.
Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han
ber om en fisk, eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om ni som
är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då
inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"
(Luk 11:1-13)
Vi är nu inne i påsktiden, den period på fyrtio dagar efter uppståndelsen
när vår Herre Jesus var med lärjungarna fram till Kristi himmelsfärd. Han
var med dem och åt och drack med dem och talade med dem om Guds rike.
Och den sista söndagen i denna tid firar vi i våra kyrkor som Bönsöndagen.
Temat för den här predikan är ”Herre, lär oss att be”. Och jag önskar att de
orden skulle börja viska i ditt och mitt och var och ens hjärta här: ”Herre,
lär oss att be.”
2
För bön är inte bara en av många saker som vi gör här i kyrkan – en sak
som vi klämmer in någonstans mellan sången, undervisningen och
gemenskapen. Nej, allt som finns runt omkring dig här i kyrkan, som
korset, altaret och ljusen, och allt som sker här i gudstjänsten av sång och
textläsning och predikan, det finns här som en ram och en kanal för din
bön till Gud och hans tilltal till dig.
DET INRE FLÖDET
Det är vad Gud vill ha tillsammans med dig i ditt inre. För när man har en
sådan inre kanal av bön, då blir det som ett flöde som gör att man blir
närvarande hos Livet, hos den Gud som är Livet. Det blir som med blodet,
som går ut från hjärtat i Kristi kropp och strömmar genom muskler och ben
och fyller dem med liv. Det är den där strömmen som går fram med flöden
som ger glädje åt Guds stad (Ps 46).
Och det märks en skillnad hos den människa som har suttit vid den
strömmen. Om du tänker dig ett träd som står där stadigt och sträcker sina
frodiga grenar mot himlen, så beror det på djupa rötter som dricker och
dricker och dricker av det liv som finns i myllan. Och så är det: den tid du
lägger i din bönekammare, eller på berget med Gud, den kommer
människor att se – i din hållning, i din blick, i din kärlek.
Har du träffat en djupt sann människa någon gång? Någon som är fridfull,
närvarande, orubblig? Det är inte osannolikt att en sådan människa har
djupa bönerötter som går ner till Livets källa. Och inte sällan är en sådan
människa munk eller nunna eller hämtar sin näring på annat sätt ur
klostrens bönerytm.
LÄR OSS ATT BE
Och om vi nu kommer in i evangelietexten: En sådan sann människa, mer
än andra, är vår Herre Jesus. Det är ingen slump att vi läser gång på gång
att Jesus går undan för att be, och jag är säker på att lärjungarna såg hur
han kom tillbaka lysande av frid och närvaro. Och så tänker de: ”Det där
vill jag också ha.” Så de säger: ”Herre, lär oss att be.”
Det är en jättestor fråga, ganska parallell med: ”Herre, lär oss att leva.”
Bönens värld är en ocean, och vi står här vid stranden och blickar ut mot –
3
oändligheten. Men evangeliets budskap är att oändlighetens Gud har fått
ett ansikte genom Jesus Kristus, och han lär oss: ”Den oändlige Guden är
min Far. Kom. Lär av mig. Han är din Far också.” Och så tar Jesus med oss
in i sin relation till Gud, in i Treenighetens famn.
BE EFTER MIG
Men om vi då frågar evangeliet: HUR lär han oss att be? Det finns mycket
som man kan säga om bön, men en sak är säker: det går inte att lära sig be
utan praktik, att man faktiskt gör det. Så vad Herren gör är att han ger oss
en färdig bön: Herrens bön, hans egen bön, Fader vår. Det är som att
Herren säger ”be efter mig” – be de här orden tills du förstår dem och de
slår rot i ditt eget liv, och då blir de som en mylla där din egen bön växer
fram. Så tar du dina steg ut i Guds ocean.
Herrens bön börjar med att vi lyfter blicken, upp till honom som är din och
min Fader, och söker hans rike först - ”Låt ditt namn bli helgat, låt ditt rike
komma” – då ska vi få allt det andra sedan (Matt 6:33). Dietrich
Bonhoeffer sade vi utlämnade åt oss själva tenderar att be den fjärde bönen
om och om igen: ”Ge oss idag vårt dagliga bröd, ge oss idag att det går bra
på det här provet eller anställningsintervjun, och välsigna honom och
henne och dem…”
Allt det här är sådant som Gud vill vara med oss i och dela vårt liv med
oss. Det här är ganska fint beskrivet i originalversionen av Robinson
Croese – barnversionerna vi har idag har klippt bort Robinson Croeses
böneliv, men så som Daniel Defoe skrev på 1700-talet är det en kristen
berättelse om en förlorad son som hamnar i nöd och får lära sig be.
Och där på den öde ön citerar han om och om en bibelvers han fått med
sig, från Psaltaren 50: ”Åkalla mig på nödens dag, så ska jag rädda dig,
och du ska ära mig”. Och vi läste ju i Psalm 46 att ”Gud är vår tillflykt
och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad”.
EJ ENDAST ATT BEGÄRA
Och bön kan vara att komma fram till oceanens strand med våra behov –
men bön är mer än så. Bön är inte bara att dela vårt liv med Gud, utan
också att han får dela sitt liv med oss. Som vi sjöng innan:
4
Att bedja är ej endast att begära,
att själviskt ropa, Giv mig, Herre, giv!
Att bedja är att komma Gud så nära
att han blir livet i vårt eget liv.
(Sv.Ps. 213:1)
En gång för ganska många år sedan fick jag frågan: ”Vad ber du om när du
ber?” Den frågan är inte så lätt att svara på. Jag ÄR när jag ber. Av honom
som heter ”Jag Är” lär jag mig säga ”Jag är. I dig”. Det kanske är som det
kan vara i en del mänskliga relationer – med åren blir orden färre och
samhörigheten djupare.
Det finns en scen i en film som har stannat kvar i mig, från Shadowlands
om CS Lewis. Hans fru har fått cancer, och han är i kyrkan och ber. När
han är på väg ut säger prästen: ”Jag vet hur mycket du har bett, och nu
svarar Gud på din bön.” CS Lewis svarar: ”Det är inte därför jag ber. Jag
ber för att jag inte kan låta bli. Jag ber för att jag är hjälplös. Jag ber för
att jag behöver det… Det är inte Gud som förändras – det är jag.”
Nu vill jag inte att ni ska missförstå det här. Gud tar det vi ber på allvar,
och han förändrar saker och ting som svar på bön. Han kan hela från
cancer, och han gör det ibland – både på Bibelns tid och i Opalkyrkan idag.
Under och konkreta bönesvar är en viktig del av bön, men det är inte den
sidan jag vill fokusera på här idag. Vad jag vill ta fasta på är bönen som
relation, som en plats att bolla och resonera med Gud och komma ut ur sitt
skal och bli allt mer sann och närvarande.
För att det ska bli så, måste man inte bara tala till Gud utan också lyssna.
Lyssnande bön. När du talar till Gud, kan du lyssna efter ekot eller
gensvaret i djupet av ditt hjärta där den helige Ande bor. Inte varje tanke
som kommer är från Gud, men du har Guds avbild inom dig och genom
den talar han sanning.
Och Hebréerbrevet 5 talar om att de mogna eller vuxna, de har träget övat
upp sitt sinne till att skilja mellan gott och ont, sant och falskt, Gud och det
falska egot. Det är trägen övning – det finns ingen genväg, det är bara i
stillheten som vi kan nå klarheten.
5
KAMP
Men visst kan det vara en kamp att nå fram till stillheten? Varför är det
annars så sällan som vi faktiskt går upp på berget och fram till Källan? Och
Herren Jesus säger det också i liknelsen, att det kan kännas som att möta en
stängd dörr och en ovänlig röst. Bönen är en ocean, och vi förstår inte alltid
allt som händer.
Men vad Jesus då säger är: Ge inte upp. Tunneln är mörk, men fortsätt tills
du kommer ut på andra sidan. Sök och du ska finna. Bulta och dörren ska
öppnas. Tala ut allt du känner och upplever: ”Gud, det är mörkt här. Det
känns som att dörren är stängd. Det känns som att du ser på mig med
småaktiga ögon. Vem är du egentligen? Visa mig vem du är!” Gud vill
svara på ärlig bön, han har ”behag till sanning i hjärtegrunden” (Ps 51:7).
Men inför det mötet – är det inte så att något inom oss vill fly? Adam och
Eva flydde när de hörde att Gud kom. För stoltheten, köttet, det falska
egot, det vet att det inte överlever närkontakt med Gud. Så det vill dra iväg,
och påminner om en massa saker som bara måste göras nu med detsamma.
Ett tips för att inte bli splittrad när man ska be kan då vara att ha ett fokus
eller en symbol framför sig. ”Symbol” kommer från det grekiska ordet för
”samla”. Det kan vara korset, här i kyrkan. Det kan vara altaret. Det kan
vara eldslågan i ett ljus du tänder, eller en Kristusikon. Eller om du blundar
och har symbolen inom dig. Vad du än har, så är det bra om det hjälper dig
att komma till det som Gud sade till oss i psalmen: ”Bli stilla, och besinna
att jag är Gud” (Ps 46:11).
Bli stilla. ”Harpú ud’ú ki anochí Elohím” – ”Släpp, slappna av, och vet att
jag är Gud”. Släpp jagandet att skapa ditt eget liv, så kommer du att finna
ditt liv inom dig, med en djup vetskap att Gud är där. Det handlar inte om
att du lyckas finna honom, utan att du låter honom få finna dig och se på
dig med välsignelsens ansikte som lyser över dig precis som för Jesus. Och
han säger: ”Du är mitt älskade barn. I dig har jag all min glädje.” (jfr Matt
3:17)
Han ger dig inte en orm eller en skorpion. Han mättar ditt begär med sitt
goda, så att du blir ung på nytt som en örn. För om nu vi som är onda
förstår att ge våra barn goda gåvor, hur mycket mer ska då inte din Fader i
himlen ge den helige Ande åt dig när du ber honom. Amen.
